Motioner i Första Kammaren, N:o Öl.
1
N:o 61.
Af herr von Stapelmolir in. fl.. i anledning af Kungl. Maj:ts
'proposition om anslag för påbörjande af fullständiga
undersökningar rörande den s. k. inlandsbanan. -
Det är stora framsteg inom näringslifvets skilda områden, som Norr¬
land under de senare decennierna gjort. Öfre Norrlands berg hafva nöd¬
gats lämna ifrån sig en del af sina järnmalmsrikedomar till utbyte mot
utlandets guld. Modernäringarna jordbruket och boskapsskötseln hafva
väsentligen förbättrats. Skogen har fått ökadt värde därigenom, bland
annat, att en mängd förr värdelösa skogsprodukter tillvaratages och nyttig-
göres. Industriella verk hafva uppvuxit med goda betingelser för lifaktighet
och raskt fortskridande. Handeln och näringarna hafva tagit starkt upp¬
sving. I samma mån, som den allmänna rörelsen uppblomstrat, har den
dragit till sig arbetskrafter samt beredt dem goda och mer eller mindre
stadigvarande förtjänster. Äran af detta fär obestridligen i främsta rum¬
met tillskrifvas statens kraftiga ingripande till samfärdselns lättande genom
järnvägslinier. Utefter dessa förbindelseleder strömma fram krafter, som
verkat lifgifvande och stärkande på näringarna och affärsrörelsen och fram¬
gent skola hafva välgörande inflytande på dem.
Utom eller undandragna från järnvägarnes egentliga verkningssfär
finnas emellertid näringsmöjligheter, som under inflytande af bättre kom¬
munikationer otvifvelaktigt komma att gå en stor och rik utveckling till
mötes. Ofantliga vidder af till odling särdeles tjänlig mark ligga oberörda
af spade och plog, men kunna, underkastade odling, lämna hem och bärg-
Bih. till RiJcscl. Prot. 1904. 1 Sami. 2 Afd. 1 Band. 33 Käft. (N:o 61). 1
2 Motioner i Första Kammaren, N:o 61.
ning åt en talrik befolkning. I de stora skogstrakterna förmultna oerhörda
mängder skogsalster, som, därest de för rimlig kostnad kunde framföras
till handels- eller förädlingsplatser, skulle lämna god inkomst. Uti de tal¬
rika vattenfallen rinna bort väldiga krafter, de där, intvingade i människans
tjänst, skulle bilda goda faktorer för anläggningar till förarbetande och för¬
ädling af råämnen, som Norrlands mineral- och växtriken hafva att er¬
bjuda.
För ett rätt och framgångsrikt tillgodogörande af hvad Norrland har
att anvisa till ökande af näringskällorna och till att göra lefnadsvillkoren
bättre och framtiden mera ljus för befolkningen är dock ett underlättande
af samfärdseln inom de från allmänna rörelsens kungsvägar mera aflägsna
bygderna ett oundgängligt villkor. Därför har också uppställts som ett
önskemål, att Norrland ■— eller rättare de fyra öfverstå länen — skall
medelst en inre, genom länens mera västliga delar gående järnväg förbindas
med mellersta Sveriges täta järnvägsnät. Vid frågan om en inre norr-
landsbana har äfven anknutits förslag om banans neddragande till hamn
vid västkusten för att bereda en bekväm och gen utfart för varor från
Norrland, öfre Dalarne och Värmland. Saken har dess bättre icke stannat
vid en blott tanke, utan har framkallat åtskilliga förberedande åtgärder till
tankens förverkligande, och glädjande nog har den äfven tagits i omhul¬
dande från regeringens sida.
Nu har Kungi. Maj:t i nådig proposition (n:o 48) föreslagit Riks¬
dagen att, för verkställande af fullständiga undersökningar samt upprättande
af plan- och profilritningar jämte kostnadsförslag för en normalspårig järn¬
väg mellan hamnplats å bohuslänska kusten och lämplig punkt i Dalarne
samt därifrån till Sveg i Härjedalen, bevilja ett anslag af 153,000 kronor
och häraf på extra stat för år 1905 anvisa ett belopp af 93,000 kronor,
med rätt för Kungl. Maj:t att låta utaf sistnämnda belopp förskottsvis
under innevarande år af tillgängliga medel utanordna 18,000 kronor.
Enligt det vid kungl. propositionen fogade statsrådsprotokollet, har
chefen för kungl. civildepartementet till stöd för framställningen anfört,
bland annat, att en järnväg från Bohusläns västkust till öfre Dalarne,
utom det att den fyllde behofvet för de trakter, banan skulle genomlöpa,
af en gen utfartsväg till västkusten, kunde, efter hvad erfarenheten från
liknande håll förut ofta visat, antagas komma att utefter hela sin längd
utbreda odling, där sådan saknades, och väcka till lif de möjligheter till
utveckling af handel, industri och andra näringar, som i vissa delar af
dessa på tidsenliga förbindelser vanlottade och därför otillgängliga trakter
ännu hölles bundna, hvarjämte den därstädes trots nämnda brist redan på-
Motioner i Första Kammaren, N:o Öl.
ning smil
lörjade verksamheten skulle kunna i vidsträcktare man, än nu vore fallet,
tomma svensk företagsamhet till godo. En järnbana med den utsträck-
den ifrågasätta torde dock, efter departementschefens mening,
ämna komma till stånd på enskild väg, och för öfrigt syntes
äfven dess stora fosterländska betydelse och de allmänna intressen, som
knöte sig vid dylik banas anläggande, fordra, att densamma, om den skulle
komma till stånd, från början toges om hand af staten.
Samtidigt med
frågan om nämnda bana har, yttrar departements-
jarnvag genom Norrland gjort sig gällande; och
Hvad jag förut sagt om statens förhållande
läggande gäller
fortsättning gei
naturligtvis
O
nn det
chefen, tanken på banans fortsättande norrut trängt sig fram. Förutom
de mera lokala intressen, som äfven i denna del af landet måste rikta sig
på ett underlättande af vidt skilda och i sin utveckling nödtvunget efter-
blifna orters förbindelse med hvarandra och på deras däraf beroende fram¬
åtskridande i kulturellt och ekonomiskt hänseende, tillkomme här den sär-
skildt viktiga militära synpunkt, från hvilken krafvet på anläggande förr
eller senare af en inre
fortsätter departementschefen:
till undersökning af en järnväg Dalarne—Bohuslän och dess möjliga an-
i ännu högre grad om järnvägsförbindelsens
inre af landet upp till vår nordligaste tvärbana».
Efter att hafva framhållit ytterligare några skäl för att den ifråga¬
satta utredningen icke må fördröjas, säger departementschefen, att vid be¬
stämmandet af ordningen för de olika delarnas af den inre banan under¬
sökning ställer sig helt naturligt såsom därför afgörande den ordning, i
hvilken själfva järnvägen kan tänkas en gång böra byggas. I sådant af¬
seende måste man, enligt departementschefens åsikt, taga hänsyn därtill,
att den sydligare delen af järnvägen, såsom betydligt kortare än den norra
delen, krafvel* mycket mindre kostnader, samt att i de trakter, den syd¬
ligare delen kommer att genomskära, redan förefinnes ett afsevärdt trafik-
behof, som kan väntas tämligen snart visa stegring, till följd hvaraf man
har anledning beräkna, att denna järnvägsförbindelse skall nästan omedel¬
bart lämna en någorlunda god afkastning, eller en vinst motsvarande
3,3 procent af det till 34,000,000 kronor uppskattade anläggningskapitalet.
Hvad departementschefen framhållit såsom skäl för staten att taga
hand om anläggning och däraf påkallad undersökning af en järnväg från
Bohusläns västkust till Dalarne är till sin innebörd sådant, att det kan
hafva full och lika berättigad tillämpning äfven på en bana från Härje¬
dalen till den nordligaste tvärbanan. Såsom ofvan påpekats, hafva de orter,
den sistnämnda banan komme att beröra, rika utvecklingsmöjligheter, hvilka
icke kunna komma till sin fulla rätt utan järnvägsförbindelser. Beliofvet
4
Motioner i Första Kammaren, N:o 61.
af lättnad i kommunikationerna är högeligen trängande och påfordran ett
afhjälpande genom statens mellankomst med det snaraste, om ej orterna
och deras näringar skola taga skada, hvaraf i så fall staten nog får stark
påkänning. Härför talar också kraftigt den åsikt, för hvilken chefen för
generalstaben gjort sig till tolk, eller att en dylik bana bär för försvaret
af öfre Norrland en betydelse, som näppeligen kan underskattas, hvarför
det äfven är en angelägenhet af allra största vikt, att järnvägen kommer
till stånd så snart som möjligt.
Om en tillämad inre järnväg från västkusten till Gellivarebanan
skall påbörjas vid södra ändpunkten och därefter fortsättas från ett håll,
ligger det nära till hands, att öfre bandelens fullbordande skall undan¬
skjutas till en oöfverskådlig framtid, helst arbetet kommer att taga landets
ekonomiska krafter hardt i anspråk, så hårdt måhända, att landet icke
skall mäkta bära bördan, till dess banans slutmål blifvit uppnådt. Ett
afbrytande af banbyggnadsarbetet kommer att försvaga hoppet om ett
framgångsrikt försvar af öfre Norrland mot en inbrytande fiende. Härd!
skulle det kännas för Norrlands befolkning, som fått bära tunga bördor
för försvaret och för landets kommunikationsväsende, om i farans stund
delar af Norrland måste gifvas till spillo åt inkräktaren, endast därför
att försvarsmedlen och hvad som kunnat starkt stödja desamma icke
under lugna tider ordnats med förtänksamhet och tillbörligt aktgifvande
på hvad en försummelse därutinnan kan bära i sitt sköte. Det synes
nämligen icke råda något tvifvel därom, att, i händelse kustbanan genom
Norrland af brist på tillräckligt skydd varder af en fiende upprifven, de
försvarskrafter, som samlats i öfre Norrland, skola komma i en mycket
vansklig ställning utan en inre bana, lämplig till etapplinje.
Vi skola icke ingå i en undersökning om hvilkendera bandelen, den
södra eller den norra med Sveg till skiljepunkt dem emellan, kan hafva
utsikt att gifva bästa afkastning å nedlagdt byggnadskapital, men tillåta
oss dock uttala den mening, att, enligt hvad erfarenheten om banbyggnader
gifver vid handen, det helt visst skall draga en rundlig tid, innan södra
bandelen lämnar den vinst af 3,3 procent, som ställts i utsikt. Men
äfven om denna nu löst grundade vinstberäkning skulle visa sig hålla
streck, förefaller det oss likväl, att i en fråga sådan som den förevarande,
i hvilken ingår ett moment af så stor fosterländsk vikt som att genom
kraftiga och såsom oundgängliga ansedda försvarsmedel söka bevara öfre
Norrland med dess naturliga rikedomar och af staten bekostade kommunika-
tionsanordningar med mera under svenskt herradöme, man har en oafvislig
plikt att vid planläggning af banbyggnaden eller undersökning därför taga
5
Motioner i Första Kammaren, N:o 61.
hänsyn icke allenast till hvilken del, som kan snarast gifva den största
omedelbara vinsten, utan äfven till banans betydelse till skydd för foster¬
landet och till främjande af de indirekta fördelar, den kan medföra genom
höjande af andlig och materiell kultur i bygder, hvilkas befolkning utan
lättade förbindelser skall hafva svårt att bestå i kampen mot hårda
lefnadsvillkor.
En noggrann pröfning af frågan, från hvilken dol af inlandsbanan
största förmånen blifver att förvänta, bör gifvetvis föregås af en allsidig
och fullt genomförd undersökning af alla de omständigheter, som i detta
afseende kunna i starkare eller svagare mån spela in. Först en sådan
fullständig utredning lämnar en bred och fast bas för bedömande af
hvilken del eller hvilka delar må sättas i främsta rummet till utförande.
Med en sådan åsikt hålla vi före, att undersökningen icke bör försiggå
styckevis, utan få omfatta hela tillärnade banlinjen i ett sammanhang.
Härigenom vinnes äfven, att beräkningen för det hela sker under så lik¬
artade förhållanden i afseende å priser in. m., att beräkningarna för do
särskilda bandelarna erbjuda goda och mera tillförlitliga jämförelsepunkter.
Hetta är så mycket mera angeläget, som det eljest möjligen kan inträffa,
att staten genom byggnadsarbetets företagande blifver invecklad i sådana
oförutsedda finansiella svårigheter, att arbetet måste afstanna, innan det
mest trängande behofvet blifvit tillgodosedt.
Af stor vikt är äfven, att undersökningsarbetet för hela banlinjen,
hvilket arbete af kungl. järnvägsstyrelsen uppskattats till 280,000 kronor.,
får fortgå oafbrutet och så skyndsamt, som sakens natur det medgifver.
För detta ändamål bör arbetet påbörjas samtidigt efter linjerna norr och
söder om Sveg.
Till hvad i statsrådsprotokollet upplyses om redan utförda okulära
eller detaljerade undersökningar å skilda delar af banlinjen må läggas,
att på bekostnad af kommuner, bolag och enskilda personer löjtnanten
vid kungl. väg- och vattenbyggnadskåren Fogelberg år 1902 verkställt
detaljerad undersökning af en järnvägslinje med normal spårvidd från
Krokoms station å tvärbanan genom Jämtland till Ströms vattudal, samt
att majoren vid samma kår Prinzencreutz under sommaren sistlidet år
utfört detaljerad undersökning för en normalspårig banlinje från Sveg till
tvärbanan genom Jämtland.
Utlåtande angående sistnämnda undersökning jämte kostnadsförslag
samt plan- och profilritningar blifva inom närmaste tiden färdiga, hvar¬
efter komma att finnas fullständiga kostnadsförslag jämte plan- och profil¬
ritningar för hela sträckan mellan Sveg och Ströms vattudal, omkring 30
Bih. till Riksd. Prof. 1904. 1 Sami. 2 Afd. 1 Band. 33 Käft. 2
6 Motioner i Första Kammaren, N:o Cl.
mil. Det nu ifrågasatta undersökningsarbetet kommer dåra! att afsevärdt
underlättas.
De uppoffringar, som sålunda inom Norrland gjorts för att föra
tanken på en inlandsbana framåt, visa till fyllest, att äfven inom Norr¬
lands bygder ett sällsport lifligt intresse för saken är till finnandes.
På grund af hvad vi nu anfört, tillåta vi oss hemställa,
att, i anledning af Kungl. Maj:ts nådiga proposi¬
tion angående anslag för påbörjande af fullständiga
undersökningar rörande den så kallade inlandsbanan,
Riksdagen ville besluta dels att för verkställande af
fullständiga undersökningar samt upprättande af plan-
och profilritningar jämte kostnadsförslag för en normal-
spårig järnväg från hamnplats å bohuslänska kusten
öfver Sveg och Ströms vattudal till lämplig punkt å
Gellivarebanan bevilja ett anslag af 280,000 kronor
och däraf på extra stat för år 1905 anvisa ett belopp
af 100,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att låta
utaf sistnämnda belopp förskottsvis under innevarande
år af tillgängliga medel utanordna 25,000 kronor, dels
ock att undersökningen skall påbörjas och fortgå sam¬
tidigt på bandelen söder om Sveg och på bandelen
norr om samma plats, så att om möjligt undersöknings¬
arbetena å bandelarna kunna ungefärligen vid samma
tid afslutas.
Stockholm den 16 april 1904.
L von Stapelmohr.
C. A. Fröberg.
Jesper Crusebjörn.
Ax. G. Andersson.
Lars Berg.
Alb. Anderson.
E. Hägglund.
G. D. Uppström.
J. Berlin.
Olof Björklund.
E. A. Enhörning.
Axel Hedborg.
Carl Taube.
Siv. Joh. Sandqvist.
STOCKHOLM, SVENSKA TRYCKERIBOLAGET EKMAN & Co, 1904.