Motioner i Första Kammaren, N:o 47.
1
N:o 47.
Af herr Boström, Filip, angående skrifvelse till Konungen i fråga
om kvinnors anställning i lärarebefattningar vid allmänna
läroverk m. m.
Läroverkskommittén har ej inlåtit sig på någon principiell utredning
af läroverksreformens kvinnofråga. Uti kommitténs betänkande finner man
således icke heller någon närmare undersökning rörande den del af nämnda
fråga, som innefattas i spörsmålet, i hvad mån hänsynen till såväl släktets
uppfostran som rättvisans fordringar krafvel-, att kvinna tillerkännes befo¬
genhet att bekläda lärarebefattning vid de allmänna läroverken.
Denna sak har dock länge stått på dagordningen. Redan i Rikets
Ständers skrifvelse af år 1866 heter det, att kvinnans deltagande i skol¬
lärarekallet uppenbarligen icke kan annat än bidraga att åt ynglingens
uppfostran gifva den förädling, man eljest förväntar af familjelifvets infly¬
tande. Och bland de inkomna utlåtandena öfver denna skrifvelse fram¬
höll bland annat, att rätt till afläggandet af visst kunskapsprof endast
savida och med det villkor borde tillerkännas kvinna, som henne ock till¬
erkändes rätt till de förmåner, som med samma prof, aflagdt af manlig
studerande enligt gällande lagar och författningar, följde.
Sedermera har kvinna genom kungl. brefvet den 3 juni 1870 berät¬
tigats att undergå studentexamen och enligt kungl. brefvet den 7 novem¬
ber 1873 har hon erhållit rättighet att aflägga alla universitetsexamina,
som kunna äga rum inför filosofisk fakultet. Dessutom har det alltid
medgifvits kvinna att genomgå den profårskurs, hvarigenom sökande till
läraresyssla vid allmänt läroverk skall enligt läroverksstadgans föreskrift
bereda sig till lärarekallet.
Bill. till Rilcsd. Prof. 1.904. 1 Sami. 2 Afd. 1 Band. 20 Hiift. (N:o 47).
1
2 Motioner i Första Kammaren, N:o 47.
Under sådana förhållanden skulle man väl trott, att kvinna, som aflngt
vederbörande akademiska examina och genomgått profarskurs, ägde rätt
att söka lektors-, adjunkts- och kollegabefattning vid de allmänna läro¬
verken, då läroverksstadgan ej lägger uttryckligt hinder härför.
Men vederbörande hafva hitintills ej velat medgifva, att stadgan kun¬
nat tillämpas i sådan riktning. Två kvinnliga kandidater hafva emellertid
genom Kungl. Maj:ts dispens meddelats tillstånd att söka och innehafva
adjunkts- och kollegabefattning, ehuru af särskilda anledningar ingen af
dem erhållit ordinarie anställning. Den ena dispensen meddelades ar 1876,
under det att sökanden genomgick profår. I det andra fallet vägrades
först en år 1898 sökt dispens, ehuru sökanden tjänstgjort såsom extra
lärare vid allmänt läroverk i åtta år, men sedan hon därefter ingått äkten¬
skap och äfven såsom gift tjänstgjort såsom extra lärare, beviljades henne
år 1901 förenämnda rättighet.
Med undantag af ofvannämnda två filosofie kandidater har det ej
heller lyckats någon kvinna att vinna anställning såsom extra ordinarie
lärare vid allmänt läroverk. Antagandet till dylik befattning beror näm¬
ligen uteslutande på rektor, och äfven när denne i något undantagsfall
visat benägenhet att såsom extra lärare anställa någon särdeles skicklig
kvinnlig kandidat, så lärer han dock ansett sig böra afstå därifrån pa
grund af lärarekollegiets motstånd. Kvinnor, som genomgått profårskurs
med höga betyg, pläga ej ens tillfrågas, om de önska lediga extralärare-
befattningar, under det att deras manliga kamrater med jämnstrukna
approbatursvitsord hafva synnerligen lätt att erhålla anställning.
Att ingen kvinna, mer än de två ofvannämnda, sökt dispens och jäm¬
förelsevis få underkastat sig omkostnaderna för genomgående af profårs¬
kurs är en följd allenast af det förhållande, att kvinnorna af rektorerna
systematiskt utestängas från möjligheten att skaffa sig meriter genom extra
tjänstgöring och dessutom städse förehållas, att någon ordinarie anställning
för dem vid allmänt läroverk ej kan ifrågakomma.
Således tillåtas 'och uppmuntras kvinnor att underkasta sig allt det
arbete och alla de omkostnader, som kräfvas för att vinna stadgad kompe¬
tens för utöfvande af lärarekallet vid de allmänna läroverken. Men sedan
förhindrar man dem på allt sätt att vinna användning för sina insikter
och detta ej ens på grund af tydlig lag, utan genom ett godtyckligt hand¬
hafvande af författningarna. Det är klart, att ett sådant sakernas tillstånd
ej i längden kan få äga bestånd. Och särskilt bland kvinnorna måste
den uppfattningen alltid göra sig gällande, att hvarje förbiseende af denna
angelägenhet innefattar ett åsidosättande af undervisningens bästa och deras
personliga rätt.
;s
Motion et• i Första Kammaren, N:o 47.
I anledning af läroverkskommitténs betänkande ingingo en stor
mängd akademiskt bildade kvinnor till Kungl. Magt med en framställning,
däri de bland annat af anledning, att kommittén lämnat denna viktiga
sida af läroverksreforinen alldeles oberörd, hemställde, »att sådan tolk¬
ning af skollagen fastställes, hvarigenom akademiskt bildade kvinnors
rätt erkännes att på samma villkor som män blifva vid de allmänna läro¬
verken anställda och befordrade till ordinarie tjänst». Denna hemställan
har dock ej föranledt ens något yttrande i den till Riksdagen nu fram¬
lagda propositionen i läroverksfrågan.
Tiden synes nu emellertid böra vara inne att äfven i förevarande
afseende komma något närmare uppfyllandet af 1866 års ständers utta¬
lade mening att »anställning i tjänster och befattningar, hvartill kvinna
kan pröfvas lämplig och hvarifrån hon ej genom grundlag eller civillag
är utestängd, hädanefter böra henne tillkomma, när hon visar sig därtill
äga erforderliga kunskaper och skicklighet samt för den skull tillfälle böra
beredas kvinna att aflägga de för dylik anställning föreskrifna kunskaps-
prof». De kvinnor, som enligt likaledes vunnet tillstånd aflagt medicinska
examina, hafva nyligen jämväl tillagts befogenhet att med de begränsnin¬
gar ständerna angifvit vinna sådana anställningar, hvartill afläggandet af
medicinsk examen förlänar behörighet.
Visserligen är det möjligt, att ett medgifvande nu på en gång af lika
befogenhet för kvinna som för man att söka och erhålla befattningarna
vid de allmänna läroverken kan möta vissa betänkligheter och särskildt
befinner sig den omtvistade frågan, huruvida eller under hvilka villkor
kvinnlig lärare bör hafva lika eller mindre lön än manlig, ännu i ett täm¬
ligen outredt skick. Men i hvarje händelse hafva kvinnorna anspråk på
att erhålla utvidgad befogenhet att bekläda lärarebefattning vid de all¬
männa läroverken samt att deras rättigheter i detta afseende blifva tydligt
bestämda och ej såsom nu är händelsen endast beroende af godtfinnande.
En framställning från Riksdagen om utredning och åtgärder i detta syfte
synes vara ägnad att bidraga till att föra frågan framåt.
Hvad härefter angår de af läroverkskommittén föreslagna samskolorna,
gjordes i förenämnda petition åtskilliga anmärkningar mot den ogynnsamma
ställning, hvari kommittéförslaget ställde de kvinnliga lärarne i samskolan
i förhållande till de manliga och hvarigenom, frånsedt orättvisan i för¬
slaget, förverkligandet af samskolans idé enligt deras uppfattning äfven-
tyrades. Uti petitionen yrkades därför, dels att vid de föreslagna sam¬
skolorna likställighet mellan lärare och lärarinnor med afseende å såväl
kompetens, tjänstgöringstid och tjänstgöringsgrader som i fråga om aflö¬
ning, tjänsteårsberäkning, lönegrader och pensionsrätt måtte i stadgarna
4
Motioner i Första Kammaren, N:o 47.
få sitt tydliga uttryck, dels att den kvinnliga lärare, som har sig anförtrodt
»första lärarinnans» särskilda åligganden, tillsättes redan vid första sam-
skoleklassens bildande, att hon bör vara själfskrifven ledamot af samsko-
lans lokalstyrelse och att en af de båda af vederbörande kommunalstyrelse
eller landsting utsedda styrelseledamöterna skall vara kvinna.
Denna hemställan har i den kungl. propositionen endast vunnit af¬
seende så till vida, att första lärarinnan insatts såsom ledamot i lokal¬
styrelsen samt erhållit en tillökning i tjänstgöringspenningarna med 100
kronor.
Nu måste det visserligen erkännas, att förslaget om samskolor inne¬
fattar ett afsevärdt framsteg så till vida, att genom samskolorna skulle för
första gången komma till stånd af staten inrättade allmänna läroverk, där
kvinnliga lärare obestridligen ägde vinna anställning och till hvilka till¬
träde äfven vore beredt för den kvinnliga ungdomen.
Ses emellertid frågan ur något vidare synpunkter, måste dock ined-
gifvas, att den förut antydda frånvaron af ledande utgångspunkter i kom¬
mittébetänkandet i afseende å bedömandet af kvinnornas uppgifter och
anspråk på undervisningens område synes hafva ledt till, att förslaget der¬
utinnan förts in på afvägar, hvarigenom en gagnelig och rättvis reform i
afseende å kvinnornas anställning vid statens läroverk måhända äfventyras
eller åtminstone obehörigen fördröj es.
Kommittén har sålunda i sin motivering uttalat, att godkändt afgångs¬
betyg från den treåriga kursen vid högre lärarinneseminariet borde vara
det normala examensvillkoret. Härigenom begås utan tvifvel en omedelbar
orättvisa mot de kvinnor, som med större uppoffringar skaffat sig samma
utbildning, hvilken uppställts såsom villkor för tillträde till de manliga
lärarebefattningarna. Men vida betänkligare är, att man därigenom be-
röfvat kvinnorna i allmänhet den nödiga förutsättningen för framgång
i deras sträfvanden att i skolans och sitt eget intresse vinna jämbördig
befordran med männen till lärarebefattningar vid de allmänna läroverken.
Ty det ligger nog en fara just i detta att enligt kommittéförslaget de
lärarinnor, som utbildats vid högre lärarinneseminariet, skulle draga ned
alla kvinnors framtidsutsikter till det mindre mått af inflytande och an¬
språk, som följer en kortare och billigare utbildningskurs, än den som
männen måste genomgå. I stället borde väl utvecklingen gå i den rikt¬
ningen, att de kvinnor, hvilka äga samma utbildning som manlig lärare,
i möjligaste mån likställas med dessa senare, men på samma gång med
hänsyn till för handen varande förhållanden må kunna till sin sålunda
vunna ställning höja äfven förtjänta seminarielärarinnor till åtnjutande af
samma förmåner.
Motioner i Första Kammaren, N:o 47. 5
Genom uppställandet i princip af lägre kompetensvillkor för lärarinnor
än för lärare tillskapas också förevändningar att göra det nu medgifna
kvinnliga inflytandet på samskolans organisation och själfva undervisningen
underordnadt. Visserligen utlofvar kommittén att »dessa skolor skola blifva
samskolor i egentlig mening och icke endast gosskolor, till hvilka tillträde
lämnas äfven åt flickor». Men främsta förutsättningen för att ett sådant
mål skall kunna vinnas är sannolikt, att åt de kvinnliga lärarne gifves ett
med de manliga lärarne jämbördigt inflytande, hvilket kommittén emeller¬
tid väsentligen undandragit lärarinnorna.
I propositionen har nu emellertid Kungi. Maj:t förmält sig biträda
kommitténs uppfattning, att kompetensfordringarna kunna sättas lägre för
lärarinnor än för lärare. Och i anledning af förenämnda framställning af
akademiskt bildade kvinnor anföres, att någon anledning att från täflan
om ifrågavarande befattningar utesluta dem, som förvärfvat sin kompetens
vid nämnda seminarium och af hvilka många äro synnerligen framstående
lärarinnor, synes mig under sådana omständigheter ej föreligga. »Ty högre än
enskildas sträfvan att genom skärpta kompetensbestämmelser nedbringa
konkurrensen står samskolans kraf att erhålla de bästa krafterna, dessa
må nu hafva utbildats vid universitet eller vid högre lärarinneseminariet.»
Dessa yttranden måste dock bero på en missuppfattning af innebörden
i petitionärernas framställning. Denna afser ju icke att från befordran vid
samskola utestänga kvinnor, som fått sin utbildning vid seminarium, utan
att på sätt ofvan utvecklats i alla kvinnliga lärarinnors intresse få ut¬
talade grundsatser, hvilka kunna upprätthålla deras anspråk att i skolans
och sitt eget intresse vinna likställighet med de manliga lärarne. Särdeles
orättvist finna de därför, att deras ifrågavarande inlägg i kvinnosaken
endast betecknas såsom en enskildes sträfvan att genom skärpta kompetens-
bestämmelser nedbringa konkurrensen.
Denna oförklarade och för kvinnorna oförklarliga uppfattning, att
kompetensfordringarna kunna principiellt sättas lägre för lärarinnor än för
lärare, får en bjärt belysning af kommitténs yttrande, att de manliga sam-
skolelärarne i fråga om kompetens »måste» vara likställda med lärarne
vid öfriga realskolor. Här kunde ju lika väl ifrågasättas, att äfven män,
som genomgått folkskolelärareseminarium, borde få vinna anställning vid
samskola uti ämnen, hvari de utbildat sig som lärare. Utan tvifvel skulle
många sådana lärare med framstående begåfning meddela en bättre under¬
visning än en stor del akademiskt bildade lärare med mera jämnstrukna
fallenheter. Och det motstånd, som otvifvelaktigt skulle resa sig häremot,
kunde därför också med ännu mera fog betecknas såsom endast en ensidig
och själfvisk sträfvan att nedbringa konkurrensen.
6
Motioner i Första Kammaren, N:o 47.
Af petitionärernas öfriga framställningar i fråga om samskolan är
för näi’varande af särskild vikt deras yrkande på lika tjänstgöringsstadier
som männen, d. v. s. användning i alla skolans klasser. De kvinnliga lä-
rarne veta af erfarenhet, att de manliga styresmännen i allmänhet anse
dem lämpliga till lärare endast på skolornas lägre stadier. Göres nu äfven
gällande, att deras kompetens ej behöfver vara lika stor som de maidiga
lärarnes, förutse de med visshet, att deras verksamhet blir inskränkt till
samskolans lägsta klasser, hvarigenom denna beröfvas det erforderliga
kvinnliga inflytandet samt lärarinnorna utsikten att draga tillbörlig nytta
af sina förvärfvade insikter.
I öfriga delar torde petitionärernas yrkanden ej för närvarande äga
den hufvudsakliga betydelse som frågorna om kompetensen och tjänst-
göringsstadierna. De framhålla dock, att spörsmålet om de kvinnliga lärar¬
nes uthållighet och de förhållanden, som därå inverka, icke hitintills blifvit
tillräckligt utredt eller på ett allsidigt och opartiskt sätt bedömdt. Och
på samma gång de erkänna, att för en kortare tjänstgöringstid hör be¬
talas en motsvarande lägre lön, erinra de dock om att enligt deras er¬
farenhet kvinnor pläga gärna tilldelas i tjänstgöring det högsta antal
timmar, som blifvit för deras tjänstgöring bestämdt. 1 afseende å förslaget
till aflöning för samskolans lärarepersonal anses särskildt skillnaden mellan
arfvodena åt extra manlig och extra kvinnlig lärare vara synnerligen
oskälig. Och då det måste befaras, att de båda af kommunalstyrelse och
landsting utsedda styrelseledamöterna alltid blifva män, föreställa de sig,
att det ur samskolans synpunkt skulle vara en fördel, om bestämmelse
meddelades att, då samma myndighet äger utse två ledamöter, en ledamot
skall vara man och eu kvinna.
Uti förenämnda petition hafva petitionärerna slutligen ingripit mot
den af kommitterade föreslagna och i propositionen upptagna bestämmelsen
om skyldighet för ämneslärarinna, som träder i gifte, att afgå från sin
befattning. Det är klart, att detta särskildt från kvinnornas synpunkt
måste framstå såsom en bestämmelse, hvilken åsidosätter en human upp¬
fattning af deras människovärde samt innefattar ett ganska obehörigt in¬
gripande i deras enskilda förhållanden.
Icke heller är det ådagalagdt, att eu sådan föreskrift med nödvändig¬
het påkallas från undervisningens synpunkt. Man undandrager tvärt om
samskolan möjligheten att kunna tillgodogöra sig en gift kvinnas infly¬
tande, hvilket ofta kanske bättre än något annat skulle tillföra just dessa
skolor den bästa ledningen. Erfarenheten har ju också visat, att gifta
lärarinnor liksom gifta lärare i visssa afseenden äro bättre skickade för
lärarekallet än de ogifta. För öfrigt lärer väl i de flesta fall lärarinnorna
Motioner i Första Kammaren, N:o 47.
7
frivilligt afgå, när de inträda i äktenskap, och, när så ej sker, meren¬
dels afsevärda anledningar förefinnas för deras bibehållande i sitt kall.
Men om äfven i åtskilliga händelser gifta lärarinnor skulle nödgas begära
någon längre tjänstledighet eller blifva i viss mån förströdda af sina hus¬
liga göromål, så böra de enarådande manliga lagstiftarne icke partiskt för¬
glömma, att jämväl många manliga lärares odelade uppmärksamhet åt sitt
lärarekall ledes bort af andra uppdrag och intressen samt icke minst af
vanor, hvarunder kvinnorna ej äro hemfallna. Kommittén uppgifver äfven
själf all följdriktighet i sin ståndpunkt, då den inskränker förbudet till
ämneslärarinnor, men medgifver änka rätt att vinna anställning i ändamål
att sålunda bereda henne tillfälle att försörja familj.
Särskilt förtjänar också framhållas, att det villkor, kommittén således
redan från början vill fastslå för kvinnors rätt att vinna anställning vid
de allmänna läroverken, icke äger någon motsvarighet vid folkskolorna i
riket. Visserligen aflat 1893 års kyrkomöte en skrifvelse till Kung! Maj:t,
däri kyrkomötet begärde sådant tillägg till folkskolestadgan, att lärarinna,
som trädt i gifte, skulle under vissa förutsättningar kunna uppsägas
från tjänsten. Denna framställning föranledde emellertid Stockholms
folkskolelärareförening att till centralstyrelsen för Sveriges allmänna folk¬
skolelärareförening aflåta en skrifvelse, däri skarpt utvecklades det ur
olika synpunkter förkastliga uti förslaget samt hemställdes, att föreningens
samtliga kretsar måtte tillfrågas, om detta kunde anses lända till folksko¬
lans sanna båtnad. De i anledning häraf infordrade svaren på förenämnda
fråga utmynnade i en synnerligen afgörande opinion till förmån för Stock¬
holms folkskolelärareförenings uppfattning. Centralföreningen bragte här¬
efter i en underdånig skrifvelse hufvudsakliga innehållet af dessa svar till
Kungl. Maj:ts kännedom. I följd häraf föranledde ej heller kyrkomötets
skrifvelse till någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
På grund af hvad sålunda anförts får jag hemställa,
att Riksdagen i anledning af Kungl. Maj:ts propo¬
sition n:o 50 ville:
l:o) i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl.
Maj:t täcktes låta efter utredning vidtaga erforderliga
åtgärder för utvidgande af kvinnas rätt att i likhet med
man vinna befordran till lärarebefattningarna vid de
allmänna läroverken;
2:o) i fråga om de föreslagna samskolornas organisa¬
tion göra uttalande:
dels i syfte att för kvinnlig lärare bör principiellt
fordras samma kompetens som för manlig; att kvinnlig
Motioner i Första Kammaren, N:o 47.
lärare bör i afseende å tjänstgöring i skolans samtliga
klasser komina till full likställighet med man; samt att
kvinnlig lärare äfven i öfrigt, i den man Riksdagen
finner en närmare pröfning af förhållandena redan nu
kunna därtill föranleda, må vinna likställighet med
manlig lärare;
dels därom att ämneslärarinna, som träder i gifte,
ej må vara ovillkorligen skyldig att afgå från sin lära-
rinnebefattning.
Stockholm den 20 februari 1904.
F. A. Boström.
Stockholm, Tvär Haeggströms Boktryckeri A. B. 1904.