8
Motioner i Första Kammaren, N:o 22.
X:o 22.
Af herr Hedborg, angående skrifvelse till Konungen i fråga om
ändring af § 136 i skiftesstadgan m. m.
Uti § 136 af Kungl. Maj:ts förnyade nådiga stadga om skiftes-
verket i riket den 9 november 1866, sådan denna § numera lyder stad¬
gas, bland annat, följande:
»Har vid skifte blifvit bestämdt, att ersättning för ståndskog skall
af delägare i skiftet gäldas, skall ägodelningsrättens ordförande ofördröj¬
ligen, efter det fastställelse å skiftet meddelats, låta i allmänna tidnin¬
garna tre gånger och genom Konungens befallningshafvande i länskun-
görel serna en gång införa kungörelse, innehållande uppgift å den ersätt¬
ning, som skall från hvarje ägolott utgå, och de tider, på hvilka den
skall betalas; är ersättningen bestämd vid förrättning, som jämlikt 101
§ hållits efter skiftets afsilande, skall kungörandet ske efter det för¬
rättningen vunnit laga kraft eller, i händelse af besvär, ersättningen
blifvit genom laga kraft ägande beslut fastställd. Kostnaden för kun¬
görandet ersättes af skifteslaget och fördelas så som angående skiftes-
kostnader här ofvan sägs.»
Angående tillkomsten af detta stadgande inhämtas från 1885 års
riksdagshandlingar i hufvudsak följande:
I skrifvelse den 9 maj 1880 anhöll Riksdagen, det Kungl. Maj:t
täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till författning
i syfte att bereda större säkerhet än för det då varande egde rum för
utbekommande af sådant bidrag eller ersättning, som omförmäles i 13
kapitlet af skiftesstadgan.
Motioner i Fumla Kammaren, N:o 22.
9
Med anledning af denna begäran framlade Kungl. Maj:t för 1883
års Riksdag förslag till förordning angående skyldighet för ny ägare af
jord att svara för n t flyttningsbidrag m. in., som vid laga skifte blifvit
bestämdt.
Med anledning af detta förslag väcktes inom Andra Kammaren
en enskild motion i ämnet.
Med anslutning till grunderna för denna senare antog Riksdagen
för sin del en lag angående förmånsrätt till betalning för fordran å ut-
flyttningsbidrag m. m., som vid laga skifte blifvit bestämdt.
Vid granskning i högsta domstolen af det utaf Riksdagen för dess
del antagna lagförslag afstyrktes detsamma af 6 bland 7 ledamöter,
därvid särskild! anmärktes med hänsyn till ståndskog, att intecknings-
liafvare saknade all säkerhet därför att icke den ökade skogstillgången
genast af ägaren afverkades och de därför inflytande medlen af honom
utgåfvos till infriande af andra förbindelser än sådana, som ägde för¬
månsrätt i jorden; samt att äfven hvarje ny ägare af skiftad jord måste
erfara olägenhet (kraf, att han fördärfvat sig jord, hvarpå möjligen hvi¬
lade en sakrätt, om hvars tillvaro han funne svårighet att förskaffa sig
full visshet.
Med afseende å hvad sålunda blifvit mot lagförslaget anmärkt,
fann Kungl. Maj:t detsamma icke kunna godkännas, hvarom Riksdagen
underrättades.
Till 1885 års Riksdag aflät Kungl. Maj:t en proposition, däri
Kungl. Maj:t i nåder föreslog Riksdagen att i ett sammanhang autaga
förslag till
l:o lag angående säkerhet för utbekommande af utflyttningsbidrag
och andra ersättningar i anledning af laga skifte, enligt hvilken lag
ersättning för, bland annat, ståndskog skall ur fastigheten utgå med
den i 17 kapitlet 6 § handelsbalken afsedda förmånsrätt eller sålunda
före de i fastigheten meddelade inteckningar.
2:o förordning angående tillägg till 136 § i skiftessl adgan.
Detta tillägg är just det här ofvan först upptagna stadgande.
Af det anförda framgår, att stadgandet är tillkommet för att kun¬
skap skall kunna vinnas om en sakrätt, om hvars tillvaro det eljest är
svårt att förskaffa sig visshet.
Detta mål kan dock vinnas på billigare och effektivare sätt än
genom annonsering.
Den som vill söka kunskap om hvilka gravationer häfta vid en
fastighet löser angående densamma hos domaremyndighet gravationsbevis.
I detta bevis upptagas de fastigheten vidlådande inteckningar och,
Bih. Ull Riksd. Prof. 1904. 1 Sami. 2 Afd. 1 Band. 9 Häft. 2
10
Motioner i Första Kammaren, N:o 22.
därest fastigheten utmätts eller stämning i expropriationsmAl rörande
fastigheten utfärdats, anteckning om dessa förhållanden.
Gravationsbevis lämnar ingen upplysning om sådana ersättningar,
b vilka afses i 13 kapitlet af ofvan omförmälda stadga .
För att erhålla kunskap om dem måste man gå till Post- och In¬
rikes tidningar eller vederbörande länskungörelser eller landtmäteri¬
kontor, och att detta kan blifva förenadt. med betydligt besvär är uppen¬
bart.
Dessutom förorsakar annonseringen i de allmänna tidniugarna och
länskungörelserna emellanåt afsevärd kostnad, hvilken enligt min er¬
farenhet för ett skifte kunnat uppgå till nära 175 kronor.
Upphäfves stadgandet om annonsering och i stället bestämmes,
att ordföranden i ägodelningsrätten skall i fråga om sådana skiften
och klyfningar, därvid något slag af ifrågavarande ersättningar bestämts
skola utgå, å det näst efter skiftets fastställande i vederbörligt tingslag-
inträffande lagtima ting eller därunder inträffande sammanträde uti in-
teckningsprotokollet. göra anteckning dels om att vid skiftet ersättningar
af nu omhandlade slag blifvit bestämda dels ock om namnet å den, som
utsatts att omhänderhafva skifteshandlingarna, så skulle därigenom vin¬
nas, att man genom gravationsbevis å fastighet kan vinna nödig visshet
om ifrågavarande ersättningars befintlighet.
Detta tillvägagångssätt blir för skiftesdelägarne billigare — ty
kostnaden för anteckning i inteckningsprotokollet belöper sig i regel
icke till mer än fyra kronor för ett hemmansnummer och 50 öres tillägg-
för hvarje hemmansnummer därutöfver (utdraget ur inteckningsboken)
— och bekvämare för den som åstundar upplysning om fastighetens
gravationsförhålland en.
Då särskildt i rikets norra län stora skogslikvider vid skiften före¬
komma, betungas de norrländske jordbrukare afsevärdt af nu omhand¬
lade annonskostnader, och är det någon som behöfver lättnad i sina ut-
skylder är det den norrländske landtbrukaren.
Jag tillåter mig påpeka ett annat förhållande rörande sakrätt i
fastighet.
Vissa fastighetsägare utverka sig så kallade odlingslån, hvilka
likaledes utgå med förmånsrätt framför inteckningar i de fastigheter,
till hvilkas förbättring odlingslånen beviljas.
Om dessa lån göras anteckning i jordeboken hos Konungens be¬
fallningshafvande i vederbörande län, men någon upplysning om de-
Motioner i Första Kammaren, N:o 22.
11
(samma kan för närvarande icke fås af den domaremyndighet, som har
att utfärda gravationsbevis.
Sålunda finnes ännu ett slag af sakrätt, om hvars befintlighet
gravationsbevis ej lämnar upplysning.
För att detta skall kunna ske måste ett stadgande utfärdas, att
domhafvande från Konungens befallningshafvande skall om odlingslån
erhålla underrättelse.
Antagligen komma odlingslån att framdeles spela allt större roll,
särskild! i Norrland.
Men blifve dermed huru som helst, det skall alltid lända till nytta,
att man för erhållande af en fullständig underrättelse om en fastighets
gravationsförhållanden icke behöfver vända sig till mer än en myndighet.
På grund af det anförda får jag vördsammast hemställa,
att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungi. Maj:t
anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och
för Riksdagen framlägga förslag till sådana bestäm¬
melser, att man må i ett af domaremyndighet angå¬
ende fastighet utfärdadt gravationsbevis erhålla upp¬
lysning jämväl angående ersättning för ståndskog
m. m. vid laga skifte och odlingslån, som må gravera
fastigheten, och att i sammanhang därmed den i 136
§ skiftesstadgan föreskrifna annonseringsskyldighet
upphäfves.
Stockholm den 26 januari 1904.
Axel Hedborg.