Motioner i Andra Kammaren, Ko 64.
7
N:o 64.
Af herr A. C. Gunnarsson, om skrifvelse till Kungl. Maji
angående beredande af stallutrymme vid statens järnvägs¬
stationer.
Såsom bekant, tilltager och utsträckes järnvägsbyggandet alltmer
och mer i vårt land, och trafiken ökas för hvarje år. Många tidsenliga
inrättningar och anordningar hafva ock därvid iakttagits för de resandes
bekvämlighet såväl med afseende på vagnarnes inredning som ock
beträffande de respektive lokalerna å järnvägsstationerna.
En omständighet synes mig dock hittills hafva blifvit alldeles
förbisedd, nämligen anordnande af lämpliga stallrum vid stationerna
för de dragare, hästar eller oxar o. d., som befordra passagerare och
gods till och från de respektive järnvägsstationerna. Det torde nämligen
icke kunna förnekas, att äfven djuren behöfva under rasterna veder¬
börligt skydd och att ju mera trafiken och rörelsen å våra lättare
kommunikationsleder ökas, desto mera gör sig kännbart behofvet af
dessa husrum för djuren vid stationerna.
De trafikanter, som äro nog lyckligt lottade att vara bosatta
intill eller i närheten af en järnvägsstation, kunna nog undvara sådana
å stationsområdet belägna stallar för sina dragare; men största delen
af befolkningen på landsbygden är dock boende på ett längre afstånd,
ja, ofta flera mil, ifrån en järnvägsstation, och för dem är det ofta
förenadt med synnerligen stora olägenheter och svårigheter, att de vid
ankomsten till en station ej kunna där finna någon plats eller något
stallutrymme, der deras dragare få sättas in för att, skyddade mot
storm och regn, hvila ut, tills hemfärden åter skall anträdas. En landbo
behöfver ju t. ex. rätt ofta företaga en kortare resa å järnvägen, och
8 Motioner i Andra Kammaren, N:o 64.
under tiden måste hans häst kvarstå vid stationen; men hvar skall han
i så _ fall göra af sin dragare, om intet som helst stallrum där finnes
och icke heller några granngårdar därintill äro belägna eller stationen
i öfrigt bebyggd? Och älven om en granngård finnes, så är det
ingalunda därmed gifvet, att utrymme där finnes för resandes dragare.
Ingen torde väl heller vilja med allvar ifrågasätta, att djuren skola
helt enkelt bindas ute under bar himmel och där utsättas för allt
möjligt oväder och köld, kanske hela dagen lång.
Det synes mig därför vara ytterst behöfligt, att staten vid åt¬
minstone sina järnvägsstationer söker i någon mån tillmötesgå allmän¬
hetens kraf härutinnan och att kungl. järnvägsstyrelsen, när berättigade
anspråk därom framställas, går i författning med uppförande af sådana
lämpliga stallar, som för de respektive stationerna kunna anses vara
behöfliga.
På grund af hvad jag sålunda i korthet anfört, får jag härmed
vördsamt hemställa,
att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes snarast möjligt vid¬
taga åtgärder för att, då berättigade framställningar
därom göras, erforderliga stallutrymmen blifva för
trafikanternas dragare anordnade vid de statens järn¬
vägsstationer, där sådana befinnas vara af behofvet
påkallade.
Stockholm den 27 januari 1904.
A. G. Gunnarsson.