Motioner i Andra Kammaren, N:o 5.
1
N:o 5.
Af herr V. L. Moll, om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående
stämpelafgiften för bevis om insättning ä depositions- och.
kapitalräkning.
I betänkande och förslag angående utvidgning af arfsbeskattningen
samt utsträckt tillämpning af stämpelskatten, afgifvet den 27 oktober 1893
af därtill förordnade kommitterade, beräknades det finansiella utbytet af
den utaf kommitterade föreslagna samt af 1894 års Riksdag godkända
stämpelafgiften för bevis om insättning å depositions- och kapitalräkning
hos banker och bankirer sålunda:
»Under år 1892 deponerade belopp:
i riksbanken..................kr. 5,246,000: —
i enskilda sedelutgifvande banker och aktiebanker. . » 553,433,000: —
Summa kr. 558,679,000: —
Härå belöpande stämpel efter V2 per mille utgör 279,340 kr. Men med
afseende å den omständighet, att för hvarje påbörjadt tusental kronor
skall erläggas samma stämpel som för fulla tusentalet och med inberäknande
jämväl af stämpeln å belopp deponerade hos bankirer, antages förestående
belopp kunna ökas med 20 % och denna inkomsttitel således inbringa i
rundt tal 335,000 kronor.»
Denna kommitterades beräkning lämnades af såväl föredragande de¬
partementschefen som af Riksdagen utan anmärkning.
I hvad mån har nu den sålunda gjorda beräkningen, af hvad den
ifrågavarande stämpelafgiften kunde väntas inbringa, motsvarats af verklig¬
heten?
Att gifva ett fullt exakt svar på denna fråga, lärer icke vara möj¬
ligt. Men ett svar, som kommer det verkliga resultatet tämligen nära,
torde dock kunna åstadkommas.
Bill. till Riksd. Prot. 1904. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 3 Häft. (N.-is 5—7). 1
2
Motioner i Andra Kammaren, N:o 5.
Enligt ur bankernas årsberättelser, hämtade eller direkt från ban¬
kerna beredvilligt lämnade uppgifter, hvilka i ett fåtal fall af underordnad
betydelse blifvit genom approximativa siffror kompletterade, insattes under
åren 1895—1902 (stämpelafgiften har som bekant utgått sedan den 1
januari 1895) på depositions- och kapitalräkningar hos riksbanken, de
enskilda bankerna och aktiebankerna följande belopp:
1895 ...........kr. 259,705,000
1896 ........... » 214,345,000
1897 ........... * 226,262,000
1898 ........... » 235,180,000
1899 ........... » 282,362,000
1900 ........... » 267,432,000
1901 ........... » 286,173,000
1902 ........... » 252,269,000
Om på dessa belopp tillämpas ofvannämnda af kommitterade upp¬
ställda grunder för beräkning af inkomsten af den ifrågavarande stämpel¬
afgiften, d. v. s. en afgift af V2 per mille med tillägg af 20 %, så skulle
denna stämpelafgift hafva inbringat åt statskassan år:
1895 kr. 155,823
1896 » 128,607
1897 » 135,757
1898 » 141,108
1899 » 169,417
1900 ............» 160,459
1901 » 171,704
1902 » 151,361
Här bör framhållas, att förestående siffror af flera orsaker kunna
antagas visa ett resultat gynnsammare än det verkliga.
Kommitterades tillägg af 20 %, i följd däraf att påbörjadt tusental
skall stämpelbeläggas såsom helt tusental samt för belopp deponerade hos
bankirer, torde redan i och för sig vara för högt. Tillskottet i inkomst
å depositioner hos bankirer torde i verkligheten hafva varit mycket ringa.
Ett mycket stort antal depositionsbevis, i synnerhet sådana å större belopp,
sluta å jämna tusental; att öfverskotten utöfver jämna tusental å öfriga
bevis skulle kunna höja stämpelinkomsten med närmelsevis 20 %, är ej
gärna tänkbart. Härtill kommer, dels att uppgifterna å insättningar å
Motioner i Andra Kammaren, N:o å.
3
kapitalräkning omfatta äfven godtgjord ränta, som icke stämpelbelägges,
dels att erforderliga approximationer genomgående äro så verkställda, att
de snarare föranleda ett för högt än ett för lågt resultat.
Kommitterades beräkning är grundad på förhållandena år 1892.
Sedan dess ha bankernas depositions- och kapital räkningar varit
stadda i en nästan oafbruten stark stegring, som synes af följande siff¬
ror, hvilka visa beloppet af å samma räkningar vid slutet af följande år
innestående medel:
1892 ...........kr. 340,199,000
1893 ........... » 348,952,000
1894 ...........» 360,865,000
1895 ...........* 352,063,000
1896 ........... » 354,074,000
1897 ...........> 390,265,000
1898 ........... >, 417,642,000
1899 ........... » 489,956,000
1900 ........... » 560,484,000
1901 ........... » 630,993,000
1902 ........... » 636,388,000
Ehuru beloppet af på nämnda räkningar innestående medel sedan
år 1892 nära nog fördubblats, har stämpelafgiften för år 1902 säkerligen
icke inbringat statskassan hälften af hvad som på grund af förhållandena
år 1892 beräknades skola inflyta. Ja, efter all sannolikhet har ifråga¬
varande stämpelafgift under intet enda år inbringat hälften af det ur¬
sprungligen beräknade beloppet.
Att på förhand exakt beräkna, hvad en ny stämpelafgift kommer
att inbringa, låter sig af naturliga skäl ej göra. Men endast sällan torde
hafva inträffat, att de på förhand uppställda beräkningarna realiserats så
illa som i detta fall.
Hvar böra orsakerna till detta utomordentligt ogynnsamma resultat
sökas?
Orsakerna härtill äro flera.
Före stämpelafgiftens införande var det regel, att deponenten, äfven
om han icke hade behof af sina penningar, för att ha fria händer,
omedelbart vid beloppets insättande uppsade depositionsbeviset; vid för-
fallotiden utbyttes i de flesta fall depositionsbeviset mot ett nytt, som
i sin ordning genast uppsades o. s. v. Efter stämpelafgiftens in¬
förande ha uppsägningarna inskränkts till sådana fall, där deponenten
verkligen haft behof af sina penningar. Vidare ha de före stämpelafgif-
4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 5.
tens införande allmänt brukliga depositionsbevisen på viss tid med fast
ränta i stor skala utbytts mot depositionsbevis på uppsägning med väx¬
lande ränta. Slutligen har en del af den bankrörelse, som rätteligen hör
hemma under depositions- och kapitalräkningarna flyttats till andra räk¬
ningar, i all synnerhet till sparkasseräkningen.
Genom nämnda inskränkning af uppsägningarna samt utbyte af de¬
positionsbevis med fast ränta mot sådana med växlande ränta ha de förut
täta omsättningarna i hög grad minskats. Hvilken kraftigt hämmande
inverkan stämpelafgiften haft på omsättningarna framgår af följande siffror,
visande på depositions- och kapitalräkningarna under åren 1892—1897,
d. v. s. de tre åren närmast före och närmast efter stämpelafgiftens in¬
förande, insatta belopp:
1892 ........• . . kr. 558,679,000
1893 ........... » 570,560,000
1894 ........... » 598,492,000
1895 ..... » 259,705,000
1896 ........... » 214,345,000
1897 ........... » 226,262,000
Emot ofvannämnda konvertering af depositionsbevis med fast ränta
till bevis med växlande ränta kunna befogade anmärkningar icke göras.
Ett dylikt utbyte medförde fördelar både för deponenterna och för ban¬
kerna. Deponenterna sparade stämpelkostnader. Besväret med uppsägning
och utskrifning af nya bevis vid ränteförändringar undveks. Bankerna
sågo sina depositionsräkningar antaga en långt stabilare natur än tillförene.
När stämpelafgiften hade en sådan form, att man genom ett så enkelt och
tillika fullt bankmässigt medel som nämnda utbyte kunde inbespara af-
giften, var det blott helt naturligt, att detta medel skulle finna flitig an¬
vändning.
Man har emellertid icke inskränkt sig till anlitande af endast fullt
bankmässiga medel för att undgå stämpelafgiften. Äfven mindre bank¬
mässiga medel ha anlitats. Det är ett allbekant faktum, att stämpelafgiften
haft till följd, att bankernas sparkasseräkningar i talrika fall fått öfvertaga
en del af den bankrörelse som enligt sin natur bort falla under deposi¬
tions- och kapitalräkningarna. I ändamål att söka råda bot på detta miss¬
förhållande föreslog Kungl. Maj:t och antog Riksdagen år 1899 sådan änd¬
ring i banklagarne, att å medel, som på sparkasseräkning eller därmed
likartad räkning insättas, ränta icke godtgöres för högre belopp än 3,000
kronor af en insättares tillgodohafvande. Samtidigt stadgades vissa villkor
för återbetalningsskyldigheten beträffande dylika medel.
Motioner i Andra Kammaren, N:o .5.
5
Huruvida man med pdessa lagändringar vunnit det afsedda ändamålet,
torde vara tvifvelaktigt. Åtminstone synes utvecklingen af bankernas spar-
kasseräkning under de senaste åren icke gifva, vid handen, att så varit
fallet. Beloppet af å nämnda räkning innestående medel har fortfarande
varit i stigande samt utgjorde vid slutet af följande år:
1898
1899
1900
1901
1902
kr. 04,561,000
» 75,461,000
» 90,680,000
» 103,128,000
* 116,891,000
Det är emellertid icke endast sparkasseräkningen, som tjänat såsom
förtäckt depositionsräkning. Äfven upp- och afskrifningsräkningen samt
löpande räkningen hafva fått göra sådan tjänst.
Man får dock ej för strängt bedöma detta bankernas beteende. Stäm-
pelafgiften har nämligen omöjliggjort insättningar på depositionsräkning
på kort tid. Dylika depositioner kunna emellertid icke undvaras. De ingå
såsom ett naturligt led i en fullständig bankrörelse.
Stämpelafgiften å depositions- och kapitalräkningsbevis kan således sägas
i väsentlig män hafva förfelat sitt statsfinansiella ändamål, på samma gång
densamma störande ingripit i bankverksamhetens naturliga utveckling.
För afhjälpande af dessa missförhållanden föreslogs vid 1901 års
riksdag i en i Andra Kammaren af herr Lindblad väckt motion stämpel-
afgiftens fördubbling, stämpelbeläggning en gång årligen af bevis, som står
längre tid, samt utredning af frågan om stämpelbeläggning af insättningar
på sparkasseräkning. Motionen föranledde emellertid ej till någon Riks¬
dagens åtgärd.
Genom stämpelafgiftens fördubbling samt uttagande årligen skulle
gifvetvis statskassans intressen blifva bättre tillgodosedda. Men äfven om
stämpelafgiften utsträcktes till insättningar på sparkasseräkning, under det
öfriga närbesläktade räkningar lämnades stämpelfria, skulle härigenom
stämpelafgiftens störande inflytande på bankverksamheten icke undanröjas.
Snarare skulle detta inflytande stegras genom stämpelafgiftens fördubbling
och därmed följande ökade ansträngningar att undgå stämpeln.
Mot den ifrågavarande stämpelafgiften i dess nuvarande form kan
göras den befogade anmärkningen, att afgiften icke är afpassad efter det
beskattade föremålets värde såsom skatteobjekt. Detta värde ligger nära-
Motioner i Andra Kammaren, N:o o.
6
ligen icke allenast i depositionsbevisets kapitalbelopp, utan utgör en kom¬
bination af kapitalbeloppet, tiden, under hvilken depositionen blir stående,
samt räntefoten.
Denna kombination finner sitt naturliga uttryck i beloppet af räute-
afkastningen, hvilket belopp allena på ett absolut riktigt sätt angifver
depositionsbevisets värde såsom skatteobjekt. Stämpelafgiften bör därför
utgå i förhållande till detta belopp. Härigenom skulle sådana orimlig¬
heter undvikas, som, exempelvis, att ett depositionsbevis å 10,000 kr.,
som står i sex månader och lämnar 200 kr. i ränteafkastning, drabbas af
samma stämpelafgift som ett depositionsbevis å 10,000 kr., som står i fem år
och lämnar 2,000 kr. i ränteafkastning. Ingen torde kunna bestrida, att
icke det senare depositionsbeviset har många gånger större skatteförmåga
än det förra.
Men om ränteafkastningen lägges till grund för stämpelafgiften å
mede], innestående på depositions- och kapitalräkningarna, så lärer icke
finnas anledning att icke med samma afgift stämpelbelägga ränteafkast¬
ningen äfven å medel, innestående på öfriga närbesläktade bankräkningar,
upp- och afskrifningsräkning, folioräkning, sparkasseräkning, hushållsräk-
ning o. s. v., äfvensom ränta godtskrifven, i löpande räkning.
Uttages stämpelafgiften i förhållande till ränteafkastningen samt på
samtliga räkningar, å hvilka bankerna mottaga penningar från allmän¬
heten, vinnas följande fördelar: afgiften utgår efter fullt rationell beräknings¬
grund, ingriper icke störande i bankrörelsen, kan ej undvikas och stats¬
kassan får sin beräknade inkomst.
Härtill kommer, att, då anledning icke torde finnas att lägga stäm¬
pel å medel innestående i de egentliga sparbankerna, den ojämna kon¬
kurrensen mellan dessa banker å ena sidan samt de enskilda bankernas och
aktiebankernas sparkasseräkningar å andra sidan skulle genom sparkasse-
räkningarnas stämpelbeläggning erhålla en hälsosam hämsko utan att dock
helt och hållet upphöra, hvilket ur synpunkten af sparbanksinsättarnes
intresse icke torde vara önskligt.
Den såsom en följd af den nuvarande stämpelafgiften inträdda, för
bankerna värdefulla stabiliteten i depositionsräkningen torde i följd af
det numera allmänna bruket af depositionsbevis på uppsägning med väx¬
lande ränta icke komma att lida något afsevärdt afbräck genom ofvan an¬
tydda omläggning af stämpelafgiften.
Ej heller torde en på dylikt sätt anordnad stämpelafgift blifva för
den kapitalplacerande allmänheten synnerligen betungande. Om stämpel¬
afgiften bestämdes exempelvis till 2 % af ränteafkastningen, skulle detta i
det närmaste motsvara den stämpelafgift, som nu drabbar ett å depositions-
Motioner i Andra Kammaren, N:o 5. 7
eller kapital rakning insatt belopp, hvilket blir stående under åtta
månader.
En afgift af 2 % af ränteafkastningen skulle, om depositionsräntan
antages till 4 % samt upp- och afskrifningsråntan till 2 %, innebära en
nedsättning i depositionsräntan till 3,92 % samt i upp- och afskrifnings-
räntan till 1,96 %, således en nedsättning af åtta resp. fyra hundradels
procent. Denna nedsättning torde icke kunna anses betungande, om man
besinnar, att när bankerna sänka sina räntesatser, så förekomma aldrig
nedsättningar om mindre än en half procent.
Om afgiften bestämdes att utan någon inskränkning nedåt utgå med
20 öre för hvarje påbörjadt tiotal kronor utbetald eller godtskrifven ränte-
afkastning, skulle alla försök att undandraga sig stämpeln, genom det in¬
satta beloppets fördelning på flera bevis eller motböcker, omöjliggöras.
En på dylikt sätt fastställd stämpelafgift skulle lämna statskassan
följande ungefärliga inkomst, beräknad på grund af bankernas ställning
den 30 juni 1903.
Hos bankerna innestående nämnda dag:
på depositions- och kapitalräkning . . . kr. 643,849,000
på sparkasseräkning..........» 135,059,000
på löpande räkning.........■ > 31,305,000
kr. 810,213,000
4 % ränta därå...................kr. 32,408,520
på upp- och afskriftngsräkning .... kr. 100,743,000
2 % ränta därå................... » 2,014,860
summa ränteafkastning kr. 34,423,380
2 % stämpelafgift härå utgör............. > 688,468
till hvilket belopp den ungefärliga inkomsten alltså skulle kunna beräknas,
oansedt det tillskott, som skulle uppstå dels för medel innestående hos
bankirer, dels i följd däraf att påbörjadt tiotal kronor skulle stämpel-
beläggas som fullt tiotal.
Några synnerligen stora svårigheter vid tillämpningen torde icke
behöfva befaras.
Hvarje utbetalning eller godtskrifning af ränta å någon af ifråga¬
varande bankräkningar betingar antingen en anteckning å depositions¬
beviset eller i motboken eller meddelande af räntebesked eller konto¬
kurant, och bör det ej vara med några afsevärda svårigheter förenadt
att. vid utbetalningen eller godtskrifningen af räntan förse depositions¬
bevis, motbok, räntebesked eller konto-kurant med erforderlig stämpel.
8
Motioner i Andra Kammaren, JSf:o 5.
Såsom bekant, handlägges postsparbankens hela inlåningsrörelse på så sätt,
att stämplar anbringas i motböckerna till belopp motsvarande insätt¬
ningarna.
Under åberopande af hvad sålunda anfördt blifvit, tillåter jag mig
vördsamt hemställa,
att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och före¬
lägga Riksdagen förslag till förändring och utsträck¬
ning i ofvan antydd riktning af nu gällande stämpel¬
afgift för bevis om insättning å depositions- och kapital¬
räkning.
Stockholm den 19 januari 1904.
Victor Moll.