Motioner i Andra Kammaren, Ko SO.
I
N:o 30.
Af herr K. Karlsson i Mo, om skrifvelse till Kungl. May.t
angående förläggningen af kavalleriet.
Den fråga, på hvilken jag genom denna min motion ber att
få fästa Riksdagens uppmärksamhet är af en synnerligen vidtgående
och omfattande natur, då den torde kunna skärskådas ur både rent
finansiella synpunkter och med hänsyn till försvaret af vårt fram¬
tidsland, Norrland, med alla dess rika utvecklingsmöjligheter å in¬
dustriens och ekonomipolitikens område.
Jag afser med denna motion intet som helst tillskott, ingen
som helst tillökning i militära hjälpmedel utöfver dem, som genom
1901 års härordningsbeslut redan äro bestämda, utan blott en
jämkning i vissa delar af den härorganisation, som det året fast¬
ställdes, och skall jag inskränka mig till en enda detalj i nu nämnda
organisation, nämligen vårt fördelningskavalleri.
Denna fråga är, som ofvan antydt, ej blott en ekonomisk
utan jämväl en försvarsangelägenhet af utomordentligaste räckvidd.
Vi veta, att det svenska fördelningskavalleriet för närvarande
består af sex kavalleriregementen om 5 skvadroner hvar; alltså summa:
trettio skvadroner; däraf en skvadron på hvarje regemente är afsedd
till depötskvadron; vi ha alltså endast 24 fördelningsskvadroner af-
sedda för aktivt uppträdande i vår fältarmé. Och af nu nämnda
24 skvadroner äro uti vår vidsträckta landsända Norrland och på
den oerhördt långa fronten från Stockholm till Haparanda endast 4
skvadroner för närvarande stationerade, nämligen i Umeå.
Bih. till Riksd. Prof. 1904. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 15 Höft. (N:is 30—32).
1
2
Motioner i Andra Kammaren, N:o 30.
Som bekant, äga vi, utom nu nämnda fördelningskavalleri, de
tvenne störa skånska kavalleriregementena om ej mindre än 10
skvadroner vid hvarje regemente. Med tillägg af dessa ha vi alltså
tillsammans 50 skvadroner kavalleri, däraf ända till hälften eller 25
skvadroner finnas i Skåne, och af dessa 25 skånska skvadroner äro
20 afsedda att bilda en fristående kavallerifördelning.
Som kändt, var 1901 ifrågasatt slopa denna sistnämnda
kavallerifördelning som sådan, för att dymedelst förstärka vårt svaga
fördelningskavalleri, men gick detta förslag om intet.
Mot skvadronernas antal eller storlek torde ingen anmärkning
med fog numera kunna riktas. Det är mot deras anhopande under
fredstid i eu enda provins, som jag påkallar Riksdagens uppmärk¬
samhet.
Jag hvarken kan eller bör inlåta mig på den militärtekniska
sidan af saken och vågar ej här ens ett försök att uppdraga grän¬
serna för ett modernt kavalleris roll i det aktiva försvaret. Blott
det bör få framhållas:
Kavalleriets hufvuduppgift är väl att tjäna som rekogno¬
scerings- och spaningstrupper samt att upprätthålla förbindelsen
mellan de olika militära afdelningarne. Och denna kavalleriets
uppgift inträder väl omedelbart vid krigstillståndets början. Att
redan första mobiliseringsdagen ha kavalleri i lämplig mängd vid
den ort, som betecknas som krigsområde, bör vara af synnerligen
stor betydelse. Och vidare torde, i samma mån som kommunikations-,
andra ekonomiska och jämväl strategiska förhållanden i Norrland
utvecklas, denna landsdel också tilldraga sig en eventuell fiendes
allt mer ökade intresse.
Ty i samma mån som Norrland blir rikare både i det ena
och andra af seendet, i samma mån ökas dess begärlighet för den,
som sträfvar att utvidga sin landgräns.
Ur försvarssynpunkt får alltså Norrland för hvar dag som
går en, låt vara icke längre språngvis, allt större och större betydenhet.
Allt bör därför göras för att utveckla 1901 års försvars¬
organisation därhän, att den för framtidslandet medför största möjliga
fördelar i afseende på försvaret.
Frågan om en jämnare disposition af landets kavalleri är ju
ingalunda ny. Men den synes mig förtjäna förnyad behandling;
och jag anser den nuvarande tidpunkten vara den riktiga, enär med
längre dröjsmål hela frågan blifver hart när fastlåst, sedan kasern-
Motioner i Andra Kammaren, Ko HO. 3
etablissement^1 för samtlige kavalleriregementen kommit till ut¬
förande.
Man torde nu måhända anmärka, att de skånska skvadronerna
vid krigstillfälle lätteligen kunna per järnväg föras till de punkter,
som hotas. Äfven om detta alltid vore möjligt, återstår det utom¬
ordentligt viktiga sakförhållandet, att det kavalleri, som en gång
skall användas i Norrland, också därstädes bör vara utbildadt och
öfvadt, såväl folk som hästar, till förtrogenhet med denna landsdels
säregna natur och klimatoriska förhållanden.
Att det är af mycket stor vikt, att de soldater och de tjänste-
hästar, som skola såsom kavalleri arbeta i de nordsvenska bygderna,
nödvändigtvis måste under en längre tid ha gjort sig förtrogna med
denna landsdels egendomliga förhållanden, vidt skilda i alla af-
seenden från södra Sverige, är själfklart.
Huru skola de långt ömtåligare sydsvenska hästarna väl reda
sig i den för dem alldeles främmande norrländska terrängen och ett
klimat dessutom, som totalt skall förgöra dem, som icke äro vanda
vid Norrlands hårda vintrar? Allt detta och mera torde med fog
kunna framhållas till försvar för min hufvudtanke, att nu, innan
vi bundit oss vid nya kaserner i södra Sverige, kavalleriet bör för¬
läggas å lämpligaste orter och i de delar af Norrland, som kunna
tänkas i första hand blifva utsatta för eventuella angrepp. Om
man påstår, att det skånska kavalleriet med lätthet skall kunna
transporteras upp till Norrland, torde med än större skäl kunna
sägas, att erforderliga fouragemängder lätt kunna ditföras, om näm¬
ligen, hvilket någon kan befara, Norrland själf ej skulle kunna till
en början föda de nämnda skvadronerna af egen foderskörd. Till
sist ber jag ånyo få påpeka, det denna motion icke af ser eller att
dess följder behof de medföra afsevärdt ökade kostnader för vårt
försvar, utan blott en rättvisare och ur försvarssynpunkt säkerligen
bättre placering af trupper, som redan finnes. Att 1901 års orga¬
nisationsprogram af denna anledning skulle förryckas eller fördröjas
i nämnvärd mån torde ej bli fallet, därest frågan redan nu tages
upp till behandling.
På grund af hvad jag här haft äran anföra, får jag vördsamt
hemställa,
att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl.
Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes efter ut¬
Motioner i Andra Kammaren, N:o 30.
redning för Riksdagen framlägga förslag om och
i hvad mån vårt kavalleri kunde jämnare för¬
delas, så att den i fredstid uti Norrland förlagda
kavalleristyrkan finge en af behofvet oafvisligen
påkallad förstärkning.
Stockholm den 25 januari 1904.
Karl Karlsson.