Motioner i Andra Kammaren, N:o 267.
\:o >07.
Af herr 6. S. Neiglick. i anledning af Kungl. Maj ds proposition
med förslag till förordning angående vissa bestämmelser
rörande sjöfarten och gränstrafiken mellan Sverige och
Norge.
I till Riksdagen aflåten proposition, n:o 95, med förslag till för¬
ordning angående vissa bestämmelser rörande sjöfarten och gränstrafiken
mellan Sverige och Norge, hemställer Kungl. Maj:t, att de bestämmelser
härom, som varit i hufvudsak gällande efter mellanrikslagens upphäf¬
vande, fortfarande skola äga tillämpning.
I anledning häraf tillåter jag mig göra följande erinringar och
framställning.
Redan genom en kungl. förordning den 24 maj 1825 erhöllo re¬
sande, som färdades landvägen öfver gränsen från Norge till Sverige,
rätt att tullfritt medföra vissa myckenheter husbehofsartiklar; och hade
denna förordning väl hufvudsakligen till ändamål att på en tid, då kom¬
munikationerna voro föga utvecklade och handelsmän funnos nästan en¬
dast i städerna, bereda gränsboarne vissa lättnader. Denna gränsbo-
arne förunnade förmån fortfor till den 13 juli 1897, då dittills gällande
mellanrikslag upphäfdes, hvarefter genom en särskild ar för år förnyad
förordning bestämmes viss myckenhet af varor, som vid resa landvägen
från Norge till Sverige må tullfritt införas. Dessutom föreskrifves i
denna förordning, att varor, som under vissa förhållanden föras från
Norge till Sverige öfver Svinesund eller Idefjord, skola med hänsyn till
8 Motioner i Andra Kammaren, N:o 267.
tullväsendet anses såsom voro de landvägen införda. Denna bestäm¬
melse, som funnits sedan år 1831, har efter mellanrikslagens upphäf¬
vande vidgats i fråga om sjöområdets utsträckning. Bestämmelserna
härom återfinnas i § 3 i förordningen.
Såsom ofvan antydts, torde dessa, gränsboarne förunnade förmåner
ursprungligen hafva föranledts af brist på kommunikationer och af hän¬
syn till handelsväsendets ringa utveckling, omständigheter som hade
till följd, att gränsboarne ofta kunde lättare förskaffa sig nödiga husbe-
hofsartiklar i Norge än i Sverige. Numera torde det emelletrid kunna
ifrågasättas, huruvida icke kommunikationsväsendet och affärslifvet inom
stora områden längs gränsen nått en sådan utveckling, att de skäl,
som fordom föranledt nämnda undantagsförmåner, icke längre föreligga.
Klagomål öfver dessa undantagsbestämmelser hafva icke heller
uteblifvit. Sålunda anhöllo handelsmän och andra invånare i Ström¬
stad uti en den 8 januari 1903 till Kung]. Maj:t ingifven underdånig
skrifvelse, att gällande särskilda bestämmelser rörande sjöfarten och
gränstrafiken mellan Sverige och Norge måtte, hvad Bohuslän anginge,
upphäfvas, enär därstädes icke längre funnos de betingelser, som föran¬
ledt undantagsbestämmelserna, samt dessa bestämmelser hade ett högst
menligt inflytande på de svenska handelsmännens i orten varuomsättning
och således verkade skadligt för svensk handel och industri i allmänhet.
I afgifvet utlåtande öfver denna underdåniga önskan framhöll
Konungens befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län, att det syn¬
tes icke kunna förnekas, att de förhållanden, som sedan lång tid till¬
baka ansetts böra påkalla undantagsbestämmelser hvad gränsorterna
mellan Sverige och Norge beträffade i fråga om tullen för varor, som
landvägen infördes från det ena landet till det andra, under senare ti¬
der i afseende å de bohuslänska gränsorterna undergått sådana föränd¬
ringar, att det kunde ifrågasättas, huruvida ett verkligt behof fortfa¬
rande kräfde bibehållande af samma bestämmelser i fråga om gränstra¬
fiken mellan Bohuslän och Norge, eller om de ens vidare kunde anses
lämpliga för denna gränstrafik. Med förbättrade kommunikationer och
med den utveckling, handel och näringar vunnit inom de bohuslänska
gränsorterna, syntes befolkningen därstädes numera utan svårighet
kunna inom landet förskaffa sig sina förnödenhetsvaror lika fördelaktigt
som genom en resa till Norge med därmed förenade särskilda kost¬
nader. En närmare utredning af hithörande ämnen vore emellertid af
nöden — hvilken utredning borde omfatta icke endast Bohuslän — och
Konungens befallningshafvande hemställde därför, att åtgärder måtte
vidtagas för ernående af fullständig utredning, huruvida giltiga grunder
Motioner i Andra Kammaren, N:o 267.
9
förefunnos för bibehållande af ifrågavarande förordning, eller om den¬
samma icke borde afskalfas eller möjligen uuderkastas förändringar
vare sig för samtliga gränsorter eller för vissa bland dem, och att efter
denna utredning beslut måtte fattas i sakens hela vidd.
Kungl. generaltullstyrelsen förklarade sig i afgifvet utlåtande
öfver samma underdåniga önskan icke hafva något att erinra mot
Konungens befallningshafvandes förslag, att, innan ytterligare åtgärder
vidtoges, utredning i ämnet verkställdes, hvilken utredning, därest Kungl.
Maj:t funne en sådan erforderlig, borde omfatta hela gränsen mellan
Sverige och Norge.
Då emellertid det af Kungl. Maj:t nu framlagda förslag till för¬
ordning innehåller samma bestämmelser, som — med vissa tillfälliga
utvidgningar — varit gällande sedan år 1897, samt chefen för finans¬
departementet vid ärendets behandling i statsråd förklarat sig sakna
anledning föreslå någon ändring i desamma, torde man få antaga, att
Kungl. Maj:t icke ämnar vidtaga åtgärder för verksällandet af ofvan
omförmälda utredning.
Det är i anledning häraf jag härmed tillåter mig att i motions¬
väg hemställa om en utreding af frågan.
Till stöd för befogenheten af en hemställan om dylik utredning
åtminstone beträffande Bohuslän torde jag endast behöfva åberopa
Konungens befallningshafvandes i länet ofvan återgifna utlåtande.
Hvad vidkommer gränsorterna i öfrigt å den svenska sidan, lär
det väl vara troligt, att förhållandena numera på flere orter nått en
utveckling, som gör undantagsbestämmelserna obehöfliga, och det torde
ur denna synpunkt icke vara något att erinra mot en undersökning af
förhållandena längs hela riksgränsen.
Särskilt tillåter jag mig fästa uppmärksamheten på bestämmel¬
serna i § 3 af gällande förordning, då, enligt mitt förmenande, några
giltiga skäl för bibehållandet af dessa bestämmelser, genom hvilka
handeln å den svenska sidan af Svinesund och Idefjord tillskyndas vä¬
sentligt afbräck, icke föreligga.
Jag tillåter mig alltså vördsamt hemställa,
att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, om och
i hvilken mån en begränsning af giltighetsområdet
för förordningen angående vissa bestämmelser rörande
sjöfarten och gränstrafiken mellan Sverige och Norge
lämpligen må kunna ske, samt vid afgifvande af nytt
Bih. till Biksd. Prof. 1904. 1 Sami. 2 A/d. 2 Band, 127 Häft. 2
10
Motioner i Andra Kammaren, N:o 267.
förslag till förordning taga den hänsyn till skedd ut¬
redning, hvartill skäl kunna föreligga.
Stockholm den 15 april 1904.
I motionen instämma:
Sixten Neiglick.
C. Wallentin. Oscar N. Olsson. Carl J. ödman.
Stockholm, p. a. nymans eptertb. Tryckeri, x»04.