Motioner i Andra Kammaren, N:o 233.
1
N:o 233.
Af herr K. A. Staaff m. fl., i anledning af Iiungl. Maj:ts pro¬
position med förslag till ändrad lydelse af §§ 49 och 87
regeringsformen samt §§ 13 till och med 20, äfvensom
§§ 22, 25 och 38 riksdagsordningen.
I till Riksdagen aflåten proposition har Kung! Maj:t föreslagit vissa
ändringar i nu gällande bestämmelser om valrätt till Andra Kammaren
och framställt åtskilliga därmed i samband stående grundlagsändrings-
förslag.
Då vi icke kunna till alla delar gilla hvad propositionen innehåller,
vilja vi härigenom med anledning af densamma till Riksdagens öfver¬
vägande framställa de förslag till ändringar i gällande valrättsbestämmelser
och därmed sammanhörande ämnen, hvarom vi efter gemensamma öfver-
läggningar enat oss.
Innan vi öfvergå till en detaljerad framställning af vår uppfattning i
frågan och våra därå grundade önskemål anse vi oss emellertid böra fram¬
hålla följande.
Den kungl. propositionen är utarbetad till följd af den skrifvelse, som
1902 års Riksdag aflat till Kungl. Maj:t. Själfva skrifvelsen innehåller
visserligen icke någon motivering, men de beslut af kamrarne, hvarpå den
grundar sig, innefattade vissa antydningar om det sätt för rösträttsfrågans
Bill. till Riksd. Prof. 1904. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 103 Häft. (N:o 233.) 1
2
Motioner i Andra Kammaren, N:o 233.
lösning, som Riksdagen — om den ock ingalunda bestämdt förordade
det — likväl ansåg särskild! böra komma under ompröfning. En jäm¬
förelse mellan dessa kamrarnes beslut och den nu föreliggande proposi¬
tionen ådagalägger, att regeringen i representationens uttalanden käft an¬
ledningar och uppslag till nästan alla de hufvudsakliga bestämmelser, som
propositionen innehåller. Under sådana omständigheter kunna vi i de
anmärkningar, vi komma att rikta mot åtskilliga punkter i regeringsför-
slaget, så mycket mindre inlägga något klander mot regeringen, som åt¬
skilliga af dem, som undertecknat denna motion eller instämt i motionens
hufvudsyfte, med sina röster bidrogo till 1902 års Riksdags omnämnda beslut.
Men gifvet är å andra sidan, att lämpligheten af det sätt för rösträtts¬
frågans lösning, som vid 1902 års riksdag ifrågasattes, först kan undergå
en uttömmande och mångsidig pröfning nu, då ett utarbetadt förslag före¬
ligger. Dessa reflexioner gälla i all synnerhet frågan om den i vårt land
alldeles opröfvade proportionella valprincipen, om hvilken man naturligtvis
ej kunde förutse, huru den i tillämpningen skulle gestalta sig, förrän ett
därpå grundadt, i detalj genomfördt förslag kommit till stånd.
Då vi nu öfvergå till ett skärskådande af propositionen, finna vi oss
till en början böra erkännsam! konstatera den upphöjda och fördomsfria
åskådning, som ligger till grund för densamma. Denna åskådning har i
chefens för justitiedepartementet motivering framträdt i uttalanden, som
helt visst skola finna en kraftig återklang hos breda och djupa lager af
det svenska folket. Och hvilken lösning än må vara rösträttsfrågan för¬
behållen, äro vi förvissade, att de vida, under rösträttsfrågans hittillsvarande
behandling aldrig med en regerings auktoritet framburna synpunkter, som
motiveringen innehåller, skola verksamt bidraga att göra lösningen god.
Beträffande själfva den grundval, hvarpå regeringsförslaget är byggdt,
nämligen att valrätten till Andra Kammaren bör genom borttagande af
det nuvarande censusstrecket göras oberoende af direkt beskattning, ansluta
vi oss utan förbehåll till hvad Kungl. Maj:t i denna del föreslagit.
De inskränkande bestämmelser i fråga om valrättens utöfning, som
innehållas i den föreslagna § 17 riksdagsordningen, kunna vi däremot ej
lika obetingadt gilla.
Sålunda hålla vi före, att den i regeringens förslag uppställda val¬
åldern är något för hög. Då för några år sedan ett större antal ledamöter
af Andra Kammaren enade sig om ett reformprogram i rösträttsfrågan,
ingick såsom en punkt däruti, att valåldern skulle höjas från 21 år till 25
år. Därmed afsågs, att hvar och en, som vid valtillfället uppnått 25 års
ålder, också skulle, så vidt han uppfyllde öfriga förutsättningar, äga röst¬
rätt. Vid senare framkomna förslag befanns, att bestämmelsen om val¬
Motioner i Andra Kammaren, N:o 233.
3
åldern i grundlagen ej lämpligen borde hänföra sig till åldern vid själfva
valtillfället, utan hellre borde formuleras medelst fastställande af viss ålder,
som valmannen under valåret eller året före detta skulle hafva uppnatt.
Så har ock skett i den nu föreliggande kungl. propositionen. Men medan
denna innehåller, att tjugufem-års-åldern skall vara uppnådd under kalender¬
året före valet, mena vi, i anslutning till nyss antydda reformprogram, att
det bör vara fullt tillräckligt, om denna ålder uppnåtts eller uppnås under
det kalenderår, då valet hålles. Denna ändring skulle innebära en icke
oväsentlig fördel för sådana män, som under valåret fylla 25 år och som
eljest måste bli 27 å 28 år gamla, innan de kunde komma i tillfälle att
deltaga i de vid hvarje treårsperiods slut infallande valen till Andra
Kammaren.
Med det i propositionen uppställda krafvet på fullgjord värnplikt,
mot hvilket vi ej hafva något att erinra, äger frågan om valåldern ett
visst samband. Valmannen bör nämligen hafva uppnått den ålder, att
det väsentliga af värnpliktstjänstgöringen i regel måste anses undangjordt.
Och detta blifver fallet äfven med den ändring af valåldern vi förorda,
ty värnpliktsöfningarna skola ju äfven efter deras utsträckning till hela
den beslutade tidslängden i allmänhet vara fullgjorda under det tjugu-
fjärde lefnadsåret.
Och hvad valbarheten beträffar, hvilken i viss mån skulle påverkas
af detta stadgande, så torde det väl alltid komma att höra till de stora
sällsyntheterna, att någon skulle väljas till riksdagsman, innan han fyllt
25 år. Men äfven om så undantagsvis skulle inträffa, hinner den nyvalde
riksdagsmannen före lagtima riksdags början uppnå den nu stadgade åldern
af 25 år. Då man ej bör mer, än hvad som med hänsyn till krafvet på
fullgjord värnplikt är nödigt, öka valrättsaldern, torde alltså vart förslag
innebära en god lösning af åldersfrågan.
Att den, som står under förmynderskap eller är försatt i konkurs¬
tillstånd, ej bör äga valrätt, anse vi riktigt.
Däremot betvifla vi, att propositionen funnit ett i allo lyckligt ut¬
tryck för undantagande från valrätt af understödstagare. Visserligen äro
vi fullt ense med regeringen därom, att ett undantag i detta afseende bör
göras. Men mångahanda exempel kunna ådagalägga, att den formulering
propositionen innehåller skulle komma att träffa personer, hvilka ej rätt¬
visligen borde hemfalla under undantaget.
Då nämligen enligt propositionen »den som häftar för understöd, hvilket
under löpande eller sistförflutna kalenderåret af fattigvårdssamhälle till¬
delats honom själf, hustru eller minderårigt barn,» skall hafva förverkat
sin rösträtt, vill det synas som om hvarje understöd, oafsedt af hvilken
4 Motioner i Andra Kammaren, N:o 333.
beskaffenhet det varit, oafsedt huruvida det varit alldeles tillfälligt och
oafsedt om någon verklig försummelse kan läggas personen i fråga till
last, skulle kunna hänföras under bestämmelsen.
Men icke kan det väl vara riktigt, att, därest en kommun af fattigvårds-
medel understödt obemedlade barn med skodon eller andra klädespersedlar
eller vissa tider tilldelat dem bespisning, dessa barns fäder därigenom
skulle beröfvas politisk rösträtt, Icke kan det väl vara riktigt, att, om
en kommun understödt en medellös fader till en större familj med kost¬
naden för ett vansinnigt eller med svår sjukdom behäftadt barns vårdande
å hospital eller sanatorium, fadern därigenom skulle förlora sin rösträtt.
Med propositionens formulering torde emellertid så kunna blifva fallet,
Det må vara att sådana understöd, som vi exempelvis nämnt, ej nödvän¬
digt behöfva orsaka, att fadern skall anses »häfta för understöd». Men
att han, under vissa ej på honom själf utan på kommunens sätt att till¬
dela och bokföra understöden beroende förutsättningar, kan blifva dess
gäldenär, hålla vi för säkert.
Ännu ett exempel må anföras. En äkta man har för sin och de
sinas utkomst begifvit sig bort från det gemensamma hemmet till någon
ort, där rikligare arbetstillfälle gifves. Han kan därifrån ordentligt hafva
sändt hustrun medel till hennes och barnens underhåll. Men hustrun kan
af lättja och liknöjdhet förslösa de erhållna tillgångarna och försumma
hemmet, så att fattigvården måste träda emellan och tilldela understöd.
Kan det under sådana förhållanden vara öfverensstämmande med billighet,
att den ordentlige familjefadern mister sin rösträtt? Säkerligen icke, men
detta torde dock kunna blifva följden af den ifrågavarande bestämmelsens
affattning i propositionen. Ty enligt fattigvårdsförordningen lärer mannen
nog få anses i sådant fall häfta för det tilldelade understödet,
Vi tro att dessa exempel kunna vara tillräckliga för att ådagalägga,
att man måste söka finna en annan formulering än propositionens, en
formulering som med största möjliga noggrannhet begränsar undantaget
till de fall, då understödstagaren påtagligen kommit i sådan ställning, att
utöfvandet af rösträtt ej lämpligen kan honom medgifvas.
Den enda i detta afseende tillfredsställande utväg vi kunna finna är
att begränsa undantaget till sadana fall, då en persons allmänna rätts¬
ställning jämlikt gällande fattigvårdslagstiftning undergått en väsentlig
förändring. Dessa fall återfinnas i nu gällande fattigvårdsförordnings
35 § mom. 1 och 2. Det förra af dessa lagrum föreskrifver, att fattigvårds-
styrelsen äger målsmans- och husbonderätt öfver den, som af fattigvårds-
samhället åtnjuter full försörjning, hvilken ej är blott tillfällig, samt hus¬
bonderätt ej mindre öfver enhvar, som för sig åtnjuter annan fattigvård,
Motioner i Andra Kammaren, N:o 233. 5
än ock öfver den, hvars minderåriga barn eller hvars hustru enligt 1 §
åtnjuter full försörjning, som ej är tillfällig, samt att denna målsmans- och
husbonderätt gäller så länge fattigvården fortfar. Det senare lagrummet
stadgar, att, om någon genom lättja eller liknöjdhet ådrager sitt minder¬
åriga barn eller sin hustru sådan nöd, att fattigvård måste enligt 1 §
fattigvårdsförordningen någon af dem lämnas, skall han, äfven om fattig¬
vården är tillfällig, stå under fattigvårdsstyrelsens husbondevälde, till dess
den kostnad, fattigvårdssamhället tillskyndats, blifvit godtgjord, samt att
den är förfallen till enahanda påföljd, hvars minderåriga barn, enligt hvad
längre fram i förordningen säges, anhålles för bettlande och på fattigvårds-
samhällets bekostnad hemsändes.
Om man med utgångspunkt från nu anförda bestämmelser föreskrifver,
att den, som på grund af gällande föreskrifter angående fattigvården står
under fattigvårdsstyrelses målsmans- eller husbonderätt, ej må äga valrätt,
torde man precisera det ifrågavarande villkoret för rösträttens utöfning
så långt möjligt är och förebygga mångahanda trakasserier, som med
propositionens formulering äro att befara.
Och om äfven några fall skulle kunna påvisas, hvilka med denna
begränsning ej kunna hänföras under undantaget, ehuru man kunde tycka,
att de borde göra det, tro vi att detta är af underordnad betydelse i
jämförelse med den fördelen, att en stor mängd fall, hvilka säkerligen ej
böra komma in under undantaget, med otvetydig klarhet därifrån blifva
uteslutna.
I kungl. propositionen undantages vidare från valrättens utöfning
»den, som icke erlngt de honom påförda utskylder till stat och kommun,
hvilka förfallit till betalning under de tre sistförflutna kalenderåren».
Denna bestämmelse innebär dels en utvidgning, dels ock en inskränkning
i det nu gällande s. k. utskyldsstrecket. Utvidgningen består däri, att
medan nu gällande föreskrifter afse allenast kommunalutskylder, afser
propositionen jämväl utskylderna till staten. Inskränkningen åter består
däruti, att propositionen icke fordrar, att valmannen skall vara fri för
kommunalutskylder, som föi’fallit till betalning tidigare än det tredje kalender¬
året före valåret, eller för sådana kommunalutskylder, som förfallit till
betalning under själfva valåret. Nu gällande föreskrifter fordra däremot
utan all begränsning, att alla kommunalutskylder, som förfallit ända intill
själfva valtillfället, skola vara guldna.
Det s. k. utskyldsstrecket har under de senare åren varit föremål för
ganska liflig debatt i pressen och på allmänna politiska möten, hvarvid
äfven från frisinnad!, håll rätt skilda uppfattningar rörande detsammas
befogenhet gjort sig gällande.
6
Motioner i Andra Kammaren, N:o 233.
Så har å ena sidan betonats, att det ingalunda kunde anses obilligt,
om såsom villkor för utöfningen af en medborgares högsta politiska rättighet
uppställdes krafvet på fullgjord skatteplikt till stat och kommun; att den,
som bruste i skattskyldighetens fullgörande och sålunda vältrade sina bördor
öfver på andra medborgare, ej borde vara berättigad att med dem deltaga
i val af folkrepresentanter, samt att, då det nu vore ifrågasatt att bort¬
taga alla censusbestämmelser, krafvet på skattskyldighetens fullgörande ej
kunde betraktas annorlunda än som ett ordentlighetsstreck.
Å andra sidan har den hufvudsakligaste anmärkningen mot utskylds-
strecket i dess bägge former — såsom statsutskyldsstreck och kommunal-
utskyldsstreck — bestått däruti, att dess verkan ofta kunde vara beroende
af rena tillfälligheter. Sjukdom, oförvållad arbetslöshet, dyr tid eller eko¬
nomiska förluster kunde göra det omöjligt äfven för den mest samvets¬
granne att erlägga sina utskylder, vid hvilket förhållande man ej rimligt¬
vis kunde beteckna utskyldsstrecket såsom blott och bart ett ordentlighets¬
streck, och såsom skatteindrifningsmedel borde det ej konkurrera med hvad
i sådant afseende vore eftersträfvansvärdt, nämligen ett välordnadt upp-
bördsväsende.
Beträffande kommunalutskylderna har man särskilt påpekat, att dessa
vore till storleken synnerligen växlande i olika kommuner. Krafvet på
dessa utskylders betalning såsom villkor för valrättens utöfning komme
således att betyda något helt annat och långt mera betungande för den
valman, som vore bosatt i en kommun, där utskylderna äro stora, än
för den, som vore bosatt i eu kommun, där utskylderna utgå med ringa
belopp.
Att äfven bland dem, som undertecknat denna motion eller instämt
i dess hufvudsyfte, förefinnas vissa skiljaktigheter beträffande det nu ifråga¬
varande villkoret för valrättens utöfning, skall ej förnekas.
Men principiellt ogillande af utskyldsstreck i allmänhet behöfver ej ute¬
sluta det medgifvandet, att man måhända ej bör allt för orubbligt fast¬
hålla vid krafvet på hvarje utskyldsstrecks utplånande ur grundlagen, då
ju onekligen hos en stor del af vårt folk särskildt på landsbygden den
uppfattningen är vida utbredd och djupt rotad, att något slags utskylds¬
streck måste såsom villkor för rösträttens utöfning stadgas.
Å andra sidan kan det ju äfven af dem, som omfatta en motsatt
åskådning, ej bestridas, att det fjärmare sambandet mellan skattskyldig¬
heten till kommuner och den politiska rösträtten äfvensom den så väsent¬
ligt olika skattebördan inom olika kommuner med skäl kunna väcka tvifvel
om det kommunala utskyldsstreckets lämplighet.
Yi detta förhållande hafva undertecknade i känslan af det stora an¬
7
Motioner i Andra Kammaren, N:o 233.
svar, som livilar å oss, med ömsesidigt modifierande af personliga önskemål
såsom en praktisk medelväg uti vårt förslag inrymt ett statsutskyldsstreck
med samma bestämmelser i öfrigt som kungl. propositionen innehåller.
Att vi ansluta oss till regeringens förslag i afseende å den däri upp¬
ställda fordran å fullgjorda värnpliktsöfningar såsom villkor för valrättens
utöfning, hafva vi redan omnämnt.
I propositionen föreslås, att valen till Andra Kammaren skola vara
proportionella och omedelbara. Den senare bestämmelsen anse vi innebära
en gifven förbättring i nu gällande föreskrifter. Den är i själfva verket
att betrakta såsom en mognad frukt af utvecklingen, då de allra flesta
valkretsar redan öfvergått till det omedelbara valsättet, hvars fördelar torde
vara så allmänt erkända, att vi ej behöfva uppehålla oss därvid.
Men hvad det proportionella valsättet angår, kunna vi ej ansluta oss till
den kungl. propositionen. Då vi härefter vilja anföra några af de hufvud-
sakligaste grunder, hvarför vi ej kunna godkänna regeringsförslaget i denna
del, anmärka vi till en början, att vi i fråga om själfva sättet för den pro¬
portionella valprincipens genomförande i det följande hafva för ögonen den
metod, som innehålles i det propositionen bifogade förslag till vallag. Vi
vilja emellertid betona, att denna metod, så vidt vi förstå, säkerligen är en
bland de mest fulländade af hittills föreslagna proportionella valmetoder.
Den grundliga och omsorgsfulla utredning, som den för förslagets för¬
beredande tillsatta kommittén framlagt, den allsidiga pröfning, som den
ägnat olika metoder, och själfva kommitténs framstående sammansättning
synes oss ock utgöra en god borgen för att vi ej misstagit oss i detta
vårt omdöme.
Då vi med afseende närmast å den i vallagsförslaget innehållna metoden
gå att uttala oss om det proportionella valsättet, tro vi således ej, att de
anmärkningar vi ärna framställa skulle i någon väsentlig mån försvagas, i
händelse grundlagsförslagets allmänna regel om valens proportionalitet ut¬
fylldes genom en annan metod än den, som föreligger i vallagsförslaget.
I hvarje fall torde den utgångspunkten vara riktig, att, därest det propor¬
tionella valsättet hos oss skulle införas, detta skulle komma att ske genom
föreskrifter, som i allt hufvudsakligt vore öfverensstämmande med vallags¬
förslaget.
Om den grundåskådning, hvarifrån anhängarne af ett proportionellt
valsätt utgå, formuleras sålunda, att man i ett folks representation bör
söka i möjligaste mån bereda uttryck för så många olika grupper af val¬
män, för så många olika skiftningar i valmännens politiska uppfattning
som möjligt, är denna åskådning enligt vår mening grundad på rättvisa
och billighet. Men vi vilja här genast erinra, att en sådan åskådning ej
8
Motioner i Andra Kammaren, N:o 233.
kan sägas hafva kommit till verklighet genom regeringsförslaget. Ty det
är stor skillnad på att söka i representationen åstadkomma en trogen af¬
spegling af väljarnes meningsskiftningar och att söka åstadkomma en sådan
afspegling i den ena af delningen af eu tvåkammarrepresentation. Men rege¬
ringsförslaget afser blott det senare.
Nu säger det sig själft, att hvad som i förevarande afseende är rätt¬
vist vid val till Andra Kammaren måste vara rättvist vid val till den
Första. Det säger sig själft, att om billigheten fordrar, att minoriteten biand
Andra Kammarens valmän skall blifva i möjligaste utsträckning represen¬
terad, bör billigheten också fordra, att minoriteten bland Första Kamma¬
rens valmän erhåller liknande möjlighet att blifva företrädd i riksförsam¬
lingen. Det synes oss sålunda innebära en påfallande brist på följdriktig¬
het att upphöja hänsynen till den förra minoritetens rätt till en grundlags-
hägnad princip, men lämna den senares lika välgrundade rätt alldeles ur
räkningen.
Se vi åter på saken ej från synpunkten af minoritetens intresse, utan
från synpunkten af den verkan, som ett proportionellt valsätt, tillämpadt
blott på valen till Andra Kammaren, skulle utöfva på själfva represen¬
tationens sammansättning, framträda betänkligheter af den mest afgörande
beskaffenhet.
Första Kammaren har ju under den tid, som förflutit efter represen¬
tationsförändringen, alltmera samlat sig om utpräglade konservativa
åsikter och omfattat vissa ensidiga intressen. Så vidt man kan skönja,
kommer detta förhållande för en lång framtid att fortfara, därest nu¬
varande valbestämmelser bibehållas. Det är således något, hvarmed man
gör bäst i att räkna såsom en gifven faktor. Den åskådning, som Första
Kammaren sålunda i stort sedt företräder, har naturligtvis anhängare äfven
bland valmanskåren till Andra Kammaren — både den som nu finnes
och den, som skulle bildas genom en betydande utsträckning af valrätten.
Men det torde ligga i sakens natur, att dessa anhängare åtminstone under
vanliga förhållanden skola utgöra ett mindretal bland valmännen till Andra
Kammaren. Då det proportionella valsättet obestridligen främjar minori¬
tetens konsolidering, skulle således ett sådant valsätt genomfördt blott vid
valen till Andra Kammaren lätteligen komma att på ett onaturligt sätt
förstärka Första Kammarens redan nu i förhållande till flertalet andra län¬
ders öfverhus mycket stora makt inom representationen. Detta kan icke
anses vara rättvist. Och vi måste därför för vår del beteckna såsom en
första och ovillkorlig förutsättning för införande af proportionellt valsätt
till Andra Kammaren, att sådant införes äfven vid val till Första Kammaren.
Då, så vidt vi känna, all sannolikhet saknas för att den sålunda an-
9
Motioner i Andra Kammaren, N:o 233.
gifna förutsättningen skulle kunna blifva verklighet, kunde vi bär afsluta
våra betraktelser öfver det proportionella valsättet. Vi vilja emellertid
ytterligare framhålla några synpunkter, hvilka, äfven därest detta valsätt
skulle kunna tänkas blifva antaget för att gälla vid valen till båda kärn¬
linie, äro ägnade att framkalla stora betänkligheter.
En svår stötesten för de proportionella systemens anhängare är spörs¬
målet, huru partitvång skall kunna undvikas. I vårt land skulle det helt
säkert möta oöfvervinneligt motstånd, i fall det ifrågasattes, att valmannen
skulle rösta med en valsedel, som vore uttryckligen betecknad såsom
»högerns», »vänsterns» eller hvad nu de olika partierna månde bära för
namn. Den kungl. propositionen innebär ej heller, att så skall ske. Men
den undgår det allenast genom anlitande af en utväg, som undviker den
stötande formen och accepterar själfva saken. Ty enligt förslaget gifver
valmannen, då han t. ex. röstar på kandidaten A., sin röst i första rummet
åt den kandidatlista, på hvilken A. står, och i andra rummet åt personen
A. Hvad är detta annat än tvång att rösta med ett visst parti? Det är
sant, att valmannen ej, om nu A. t. ex. finnes upptagen på högerns lista,
behöfver gå till urnan med en sedel, på hvilken står tryckt eller skrifvet
ordet »höger». Men detta är ju tämligen likgiltig!, när dock hans röst
på A. i första rummet är en röst åt A:s parti och han ej äger möjlighet
att rösta på A. utan att därigenom rösta för dennes parti. Han måste, i
händelse han vill rösta på A., riskera att bidraga till seger för kandidater,
som han måhända alldeles ej önskar se valda. Han kan visserligen för¬
minska risken genom att dela sin röst på två listor. Men därigenom för¬
minskar han ock sitt understöd åt den af honom omfattade kandidaten A.
Öfvergå vi från själfva principen till de förutsättningar i afseende å
valkretsanordning, som principens genomförande fordrar, synas oss dessa
lika litet tilltalande. Valkretsarne måste erhålla ett omfång, som i ett
land med stor utsträckning och gles befolkning kan befaras medföra vissa
menliga resultat. För det första måste, om ej valen skola vårdslösas och
utgången komma att slumpvis afgöras, en kraftig valledning taga val¬
männen och deras intressen om hand. Fn valledning är i och för sig
intet ondt, där den naturligt utvecklar sig ur förhållandena och ansluter
sig till valmännens åskådningar och vanor. Men det är säkerligen bättre,
om en sådan valledning står valmännen nära, såsom kan ske i de hittills
varande valkretsarne, än om den fjärmas från dem. Den faian ligger då
nära till hands, att valledningen öfvertages af män, hvilka göra den till
ett slags yrke och utan den intima kännedom om valmännens uppfattningar,
som de smärre valkretsarne befrämja, betrakta sin uppgift ur andra syn-
Bili. till Riksd. Prot. 1.904. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 103 Höft. 2
10 Motioner i Andra Kammaren, N:o 233.
punkter än såsom ett blott medel för förverkligande af valmännens egna
önskningar.
En ej alldeles oviktig synpunkt är vidare den, att kostnaderna för
valförberedelser i vårt land, hittills i de flesta kretsar helt obetydliga,
sannolikt skulle afsevärdt ökas och på sina ställen kunna springa upp till
stora belopp. Och där valförberedelserna erfordra större penningupp¬
offring, ligger alltid den faran nära till hands, att ett parti, för hvilket
sådan uppoffring spelar mindre roll, har större utsikt att hemföra segern.
Med skäl kan ifrågasättas, huruvida ej det proportionella valsystemet
måhända är mera lämpadt för länder, där det politiska intresset vunnit
större styrka än hittills hos oss varit fallet. Den sporre, som möjligheten
att vinna eller förlora en valkrets gifver, skulle näppeligen vid proportionella
val i kretsar, där det blott gällde en representant mer eller mindre, verka
med samma eggelse.
På sätt vi ofvan antydt, är grundtanken i det proportionella valsättet
utan tvifvel väl förtjänt att beaktas. Men det förefaller oss påtagligt, att
en princip, som måste verka så omgestaltande på många invanda förhål¬
landen, om den skall införas i ett land, till en början borde vinna tillämp¬
ning vid val af mindre omfång än riksdagsmannavalen. Att detta valsätt
kan verka fördelaktigt vid utseende af beredningar och utskott i beslu¬
tande församlingar och måhända äfven vid val af stadsfullmäktige synes
oss ganska sannolikt. Genom försök å smärre områden kunde erfarenhet
vinnas, fördelarne framstå i rätt dager och möjliga brister genom vidtagna
förändringar efter hand afhjälpas. Först om valsättet genom dylik tillämp¬
ning vunne allmänt förtroende, tro vi att frågan om dess användande vid
riksdagsmannaval — alltid under förutsättning att det gällde valen till
bägge kamrarne — möjligen borde återupptagas. Men att dessförinnan
gifva sig in på ett äfven i utlandet jämförelsevis nytt och ej mycket
pröfvadt valsystem af så vidtgående konsekvenser som den proportionella
metoden synes oss alltför vågadt.
Slutligen konstatera vi såsom ett efter vår mening obestridligt faktum,
att den betänksamma ståndpunkt vi nu utvecklat gentemot det proportionella
valsättet står i full samklang med en mycket stark folkmening. Och redan
det betänkliga i att i en så viktig fråga påtvinga landet en anordning,
som uppenbarligen betraktas med misstro, bör mana till den allra största
försiktighet.
Likasom regeringen finna vi uppenbart, att med genomförande af en
så utsträckt rösträtt, som nu är i fråga, den olikhet i representationsrätt,
soin för närvarande förefinnes mellan land och stad, bör försvinna och att
Motioner i Andra Kammaren, N:o 233. 11
därmed äfven all annan fixering af antalet riksdagsmän än den, att hela
antalet skall vara 230, bör upphöra.
Vid sådant förhållande framställer sig spörsmålet om de grunder, å
hvilka en ny valkretsindelning bör fotas.
Härvid vilja vi då till en början göra tvenne erinringar. Den ena är,
att med upphäfvande af den nu gällande olikheten i representationsgrun-
den det icke längre är såsom hittills ovillkorligen nödvändigt, att städerna
rösta för sig och landsbygden för sig. Den andra är att, därest det pro¬
portionella valsättet ej införes, flermansvalkretsar ej heller äro nödvändiga.
Huruvida detta oafsedt det ändock kan vara lämpligt och önskvärdt,
att städerna välja för sig eller att riket indelas i flermansvalkretsar,
är naturligtvis härmed ej afgjordt. Beträffande den senare af dessa frågor
framgår emellertid vår ståndpunkt redan af hvad vi vid behandlingen af
spörsmålet om det proportionella valsättet yttrat om stora valkretsars
olämplighet för vårt land. Vi kunna således nu utan ytterligare motive¬
ring såsom vår åsikt framhålla, att valkretsindelningen åtminstone a lands¬
bygden bör utföras genom anordnande af enmansvalkretsar. Fragan om
städerna i regel böra rösta för sig och landsbygden för sig, likasom fragan,
huruvida jämväl de större städerna böra uppdelas i enmansvalkretsar, skola
hvar i sin ordning här nedan uppmärksammas och behandlas.
Klart är, att en fullt rättvis uppdelning af riket i valkretsar för riks¬
dagsmannaval, matematiskt taget, bäst skulle ernas, ifall man efter fast¬
ställande af det tal, som uttrycker förhållandet mellan rikets folkmängd
och hela representantantalet eller den s. k. valkvoten, indelade landet i
distrikt, hvart och ett innehållande en folkmängd, som motsvarar valkvoten.
Därefter kunde man då antingen låta hvarje distrikt bilda en valkrets med
rätt att välja en representant eller sammanslå flera distrikt till ett med
rätt att välja ett antal representanter lika med antalet af de primära di¬
strikt, hvaraf det är sammansatt. I bägge fallen skulle en ur matematisk
synpunkt fullt rättvis fördelning af representanternas antal uppnås. I bägge
fallen blefve emellertid dessa distrikt hvad man skulle kunna kalla kon¬
struerade valkretsar. Ty de maste alltid förutsätta en särskild för ända¬
målet verkställd uppdelning, utan möjlighet af anslutning till någon redan
befintlig administrativ eller judiciell riksindelning.
Yi tro oss utan vidare kunna förkasta denna metod såsom alldeles
opraktisk och ledande till synnerligen stora svårigheter i mångahanda af-
seenden. Och vi öfvergå således till att uppsöka de grunder, efter hvilka
naturliga valkretsar, det är sådana som ansluta sig till någon redan gäl¬
lande indelning, kunna fastställas.
Härvid synes oss alldeles gifvet, att, hvad landsbygden angår, indel¬
12
Motioner i Andra Kammaren, N:o 233.
ningen i domsagor erbjuder den bästa anknytningspunkten för en politisk
valkretsindelning. Den judiciella indelningen är i själfva verket den enda,
som innefattar distrikt af lämplig storlek för ändamålet. Den gör sär¬
skilda anordningar för anskaffande af valförrättare onödiga, då detta upp¬
drag gifvetvis bör tillkomma dombafvandena. Och den har såsom underlag
för de politiska valen redan länge varit pröfvad utan att några anlednin¬
gar till missnöje däröfver försports.
Vi uppställa sålunda såsom en första princip, att domsagorna å landet,
vare sig deras folkmängd uppgår till valkvoten eller ej, böra hvar för sig
bilda egna valområden, hvaraf följer, att för hvar och en af dem skall
väljas åtminstone en riksdagsman. Och någon anledning att frångå hvad
hittills varit gällande därutinnan, att ej blott municipalsamhällen utan äfven
köpingar ingå i dessa valkretsar, synes oss ej förefinnas.
I fråga om städerna är det till en början själfklart, att hvarje stad,
hvars folkmängd uppgår till eller öfverstiger valkvoten, bör bilda ett val-
omrade för sig med rätt således att utse åtminstone en riksdagsman.
Beträffande de öfriga städerna hafva olika meningar försports. Hvad
angar de smärre bland de städer, hvilkas folkmängd ej uppgår till val¬
kvoten, synes oss emellertid frågan vara lätt afgjord. Dessa samhällen
skilja sig ju i intet annat afseende än att de äga stadsrättigheter från så¬
dana till boningsorten sammanträngda landssamhällen, som stations- och
municipalsamhällena, hvilka i många fall ha större folkmängd än de min¬
dre städerna. Det saknas då allt skäl att i valafseende behandla ifråga¬
varande städer annorlunda än dessa samhällen. De böra likasom köpingar
och sadana samhällen inga i dem omgifvande domsagor och med dem in-
förlifvas till valområden. En stad, som sålunda borde sammanföras med
domsaga, skulle emellertid kunna vara så belägen, att den ej omslutes af
en domsaga, utan gränsar till två eller flera domsagor. I sådant fall hafva
vi tänkt oss, att, om staden af ålder räknats till visst härad eller tingslag,
den skulle sammanföras med den domsaga, till hvilken häradet eller tings¬
laget hör. Skulle det undantagsvis inträffa, att det ej kunde utrönas, till
hvilket härad eller tingslag staden ursprungligen räknats, synes oss frågan
enklast afgöras genom att föra densamma till den angränsande domsaga,
som har minsta folkmängden.
Ett annat förhållande är däremot onekligen för handen, om vi se på
de större städer, hvilkas folkmängd dock ej uppgår till valkvoten, t. ex.
Lund, Landskrona, Halmstad, Borås in. fl. De förete så pass utpräglade
skiljaktigheter från landsbygden, att deras sammanförande med denna vid
politiska val sannolikt hvarken skulle tillfredsställa dem själfva eller den
landsbygd, med hvilken de sålunda skulle komma att sammanföras.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 233.
13
Det spörsmålet uppstår då, livar gränsen bör sättas mellan de städer,
livilka böra sammanföras med omgifvande domsagor, och dem, hvilka böra
rösta för sig. Detta spörsmål torde näppeligen kunna lösas efter några
rent principiella grunder. Här måste billighets- och läinplighetshänsyn
gifva utslaget. För vår del tro vi, att man skulle träffa det riktiga, om
man satte gränsen sålunda, att de städer, hvilkas folkmängd, ehuru den ej
uppgår till hela, dock uppgår till eller öfverstiger halfva valkvoten, skola
bilda själfständiga valkretsar, men att mindre folkrika städer skola förenas
med omgifvande domsaga till gemensamt valområde.
Med tillämpning af det nu sagda komma vi således till följande trenne
ledande grundsatser:
1. Hvarje område, bestående af en domsaga jämte däri inneslutna
städer, hvilkas folkmängd ej når upp till halfva valkvoten, skall välja minst
en riksdagsman.
2. Hvarje stad, hvars folkmängd uppgår till eller öfverstiger val¬
kvoten, skall jämväl välja minst en riksdagsman.
3. Hvarje stad, hvars folkmängd utan att nå upp till hela val¬
kvoten likväl uppgår till eller öfverstiger hälften däraf, skall välja en
riksdagsman.
Utan vidare motivering kunna vi genast ytterligare tillägga följande
grundsats.
4. Hvarje sådant område, som namnes under 1, och hvarje sådan
stad, som nämnes under 2, skall välja så många riksdagsmän, som om¬
rådets eller stadens folkmängd motsvarar valkvoten.
De nu uppställda grundsatserna äro emellertid ej tillräckliga. Det
kan inträffa, att hela det antal riksdagsmän, som skall väljas, ej med
tillämpning af dessa grundsatser blir placeradt. Så skulle för närvarande
blifva fallet. Det antal riksdagsmän, som enligt samma grunder blefve
att utse, skulle komma att utgöra 185. Följaktligen skulle 45 återstå, för
hvilkas fördelande annan grund måste utfinnas. Denna grund synes
emellertid gifva sig själf. Då en del områden och städer fått välja hvar
sin riksdagsman, utan att deras folkmängd ens uppgått till valkvoten, kunna
dessa, som redan erhållit mera än de strängt matematiskt taget egentligen
skulle ha rätt till, tydligen ej göra anspråk på någon representant utöfver
den de redan erhållit. Det felande antalet representanter bör i stället
fördelas på de öfriga områden och städer, hvilkas folkmängd visar öfver¬
skott öfver tal, hvari valkvoten en eller flera gånger jämnt innehålles.
Och någon rättvisare grund för att afgöra, hvilka bland dessa som böra
erhålla ytterligare hvar sin representant, än att låta detta bestämmas af
de största öfverskotten, torde ej finnas.
14
Motioner i Andra Kammaren, N:o 233.
Vi uppställa således ytterligare denna regel:
5. I händelse med tillämpning af de fyra första reglerna det be¬
stämda antalet riksdagsmän ej blir placeradt, fördelas det återstående an¬
talet å de valområden och städer, bvilka visa största folkmängdsöfverskott
utöfver en eller flera jämna valkvoter.
Med tillägg af denna regel skulle således för närvarande och säker¬
ligen en lång tid framåt någon tvekan ej kunna uppstå om rätta fördel¬
ningen af det bestämda representantantalet. Dock är härmed ej en för
alla i framtiden tänkbara händelser tillräcklig ledning gifven. Ty det
skulle ock kunna inträffa, att, i motsats mot hvad vi nyss förutsatt, det
bestämda antalet riksdagsmän vore för litet för att fylla alla de platser,
som enligt de ofvan angifna fyra reglerna skola fyllas. Ja, man kan
nästan med visshet påstå, att så skulle blifva fallet, såvidt folkökningen i
riket fortfar. I sådan händelse kommer nämligen ofelbart att inträffa,
dels att allt flera domsagor måste bildas och dels att allt flera städer nå upp
till halfva valkvoten eller däröfver. Då nu hvarje domsaga och hvarje
sådan stad skulle äga rätt att välja riksdagsmän, kunde följden blifva, att
sammanlagda antalet af de riksdagsmän, som skulle väljas i de folkrikare
områdena och städerna på grund af valkvoten, jämte de riksdagsmän, som
skulle väljas i de sig sålunda ökande städer och domsagor, som ovillkor¬
ligen skulle äga rätt till hvar sin riksdagsman, öfverstege 230.
Äfven på en sådan eventualitet, om den ock är framtiden förbehållen,
måste vid utarbetande af grundlagsbestämmelser afseende fästas. Det har
då synts oss riktigast att, om och när ett sådant fall inträffar, följande
regler skola gälla. Utgående från de städer med folkmängd uppgående till
eller öfverstigande halfva men ej uppgående till hela valkyoten och de
valområden, som jämförda med andra sådana städer och andra valområden
hafva minsta folkmängden, skulle man dels förena sådana städer med om-
gifvande område och dels med något angränsande område förena sådant
område. Vid en dylik förening skulle naturligtvis iakttagas, att stad eller
område icke förenades med ett sådant område, att genom själfva föreningen
det nybildade området skulle erhålla så stor folkmängd, att det på grund
af valkvoten borde äga rätt att utse en riksdagsman utöfver det antal,
som det område, med hvilket ett område eller en stad skulle förenas, före
föreningen haft rätt att utse.
Vi erhålla härigenom ännu en regel:
6. Om antalet riksdagsmän, som efter de fyra första reglerna skulle
blifva att utse, öfverstiger tvåhundratrettio, skall, i den mån det är behöf-
ligt för att nedbringa antalet riksdagsmän, valområde förenas med annat
Motioner i Andra Kammaren, N:o 233. 15
område eller stad med valområde i enlighet med de närmare anvisningar,
som nyss angifvits.
Hittills hafva vi behandlat frågan om valkretsindelningen hufvud¬
sakligen ur synpunkten af det bestämda riksdagsmannaantalets fördel¬
ning dels å städer, dels å områden, som bestå af domsaga eller af
domsaga med därinom inneslutna städer. Härvid har visserligen såsom
ett naturligt resultat af de grundsatser vi uppställt visat sig, att ett
antal enmansvalkretsar uppstå, nämligen dels de städer, dels de domsagor
eller af domsaga med däri inneslutna städer bestående områden, hvil-
kas folkmängd ej öfverstiger dubbla valkvoten på samma gång som den
icke heller visar sådant öfverskott öfver den enkla valkvoten, att de på
denna grund äga att välja mera än en riksdagsman. Men huruvida de
domsagor eller af domsaga jämte städer bestående områden och de
städer, som på grund af sin folkmängd äga rätt till mera än en represen¬
tant, skola bilda fl erman svalkretsar, eller huruvida de skola uppdelas i en¬
mansvalkretsar, är ännu en öppen fråga.
Hvad då först beträffar domsagorna och de af domsaga jämte städer
bestående områdena, följer af hvad vi ofvan yttrat om olämpligheten af
flermansvalkretsars anordnande å landsbygden, att vi anse dem böra upp¬
delas i så många valkretsar, som området äger att utse representanter.
Och den regel, hvarefter detta skall ske, synes i öfverensstämmelse med
hvad nu gäller böra affattas så, att delningen företrädesvis göres efter
häradsgränserna.
I fråga om de större städerna ställer sig saken annorlunda. Nu gäl¬
lande bestämmelser innehålla som bekant, att stad, som har att utse flera
riksdagsmän, må, på sätt om val till stadsfullmäktige är stadgadt, kunna
indelas i valkretsar. Sådan stad kan således antingen välja samfäld! eller
uppdelas i flera valkretsar. Någon särskild anledning att med frångående
af denna föreskrift uppdela städerna i enmansvalkretsar synes ej vara för
handen. Den har hittills icke gifvit skäl till missnöje och det är ej att
förmoda, att den skulle verka mindre fördelaktigt i händelse rösträtten ut-
sträckes.
Däremot finnes ett vägande skäl emot införande af systemet med en¬
mansvalkretsar i dessa städer. Det är en stor fördel, om de grunder,
efter hvilka en valkretsindelning skall verkställas, äro så bestämda, att
möjlighet till godtycke vid skeende omregleringar om ej helt och hållet
dock i största tänkbara grad förebygges. Det system vi här ofvan förordat
utmärker sig just för sådana bestämda grunder. Det är i själfva verket
endast på två punkter, som den omreglerande myndigheten har val mellan
flera möjligheter. Detta är för det första fallet i afseende å uppdelningen
16
Motioner i Andra Kammaren, N:o 233.
af de större domsagorna och af domsaga jämte städer bestående områdena-
Anvisning är visserligen gifven, att delningen af dem företrädesvis bör ske
efter häradsgränserna, men då denna föreskrift ej är och näppeligen bör
göras ovilkorlig, förefinnes ju där en möjlighet till val emellan olika ut¬
vägar och således en möjlighet till godtycke. Denna möjlighet är dock
praktiskt taget ej stor. De naturliga och kommunala gränsförhållandena
inskränka helt visst i de allra flesta fall den reglerande myndighetens val¬
frihet högst betydligt. Det andra fallet, då föreskrifterna för omregleringen
ej kunna göras fullt bindande, afser den framtida eventualitet, att det be¬
stämda antalet riksdagsmän måste enligt regel 6 här ofvan ernås genom
förening af valområde med annat valområde eller stad med sådant om¬
råde. Men äfven därvid torde de förordade reglerna vara så pass snafva,
att faran för godtycke ej kan vara synnerligen stor.
Annorlunda är förhållandet med de större städerna. Territoriella för¬
samlingar, som staden innesluter, kunna ingalunda med säkerhet bilda
underlag för en något så när likformig indelning i enmansvalkretsar.
Och där så ej är fallet, är man hänvisad till så små enheter som rotar
och kvarter, för hvilkas sammanförande uppenbarligen alls inga betryg¬
gande regler kunna gifvas. Då de stora städerna efter vår mening ej
böra i afseende å valkretsindelning försättas i ett betydligt ogynnsammare
läge än landet i öfrigt, kunna vi således ej förorda, att hittills gällande
grundsatser i fråga om dem öfvergifvas.
Vi hålla före, att de regler för valkretsars delning och representant¬
antalets fördelning å de särskilda valkretsarne, hvilka vi här ofvan moti¬
verat, äro öfverensstämmande med rättvisa och billighet på samma gång
de äro praktiska och väl ansluta sig till befintliga förhållanden.
Det är emellertid, såsom förut framhållits, gifvet, att, rent matematiskt
taget, full rättvisa aldrig kan ernås med ett system, som utgår från natur¬
liga valkretsar. Så kan det efter ofvan föreslagna regler inträffa, att en
valkrets, som har att utse en riksdagsman, innehåller blott 11- å 12,000
invånare, under det en annan, som ej heller får utse mer än en riksdags¬
man, kan innehålla 25- å 30,000. Sådant kan ej undvikas. Frågan, huru¬
vida ett naturligt valkretssystem är öfverensstämmande med rättvisa, kan
därför icke besvaras genom en undersökning af, huru förhållandena vid
någon viss tidpunkt gestalta sig. Den kan endast finna ett svar, om man
undersöker, huruvida i själfva systemet ingår någon princip, som med
nödvändighet eller åtminstone med någon större grad af sannolikhet skulle
kunna anses permanent verka i riktning af orättvisa eller obillighet. Men
så är säkerligen ej förhållandet med de regler vi angifvit. Väl kan man
redan nu med säkerhet förutse, att vissa förskjutningar i valkretsindel¬
Motioner i Andra Kammaren, N:o 2,9.9.
17
ningen tid efter annan komma att äga ruin. Men det är omöjligt att
påstå, att dessa förskjutningar skulle kunna tendera till att framkalla
någon bestående orättvisa. De kunna framkalla ojämnheter, men dessa
ojämnheter blifva helt säkert i sin ordning häfda eller motvägda af nya,
i motsatt riktning verkande förändringar.
Ville man särskild! fästa sig vid proportionen mellan landets repre¬
sentation och de själfständigt väljande städernas, torde riktigheten af hvad
vi nu yttrat tydligt framgå. Städer, som nu skulle förenas med domsagor,
kunna uppnå sådan folkmängd, att de skola utgöra egna valkretsar. Men
nu befintliga domsagor kunna ock hinna upp till en sådan folkmängd,
att de måste tudelas i nya domsagor. I förra fallet uppkomma nya stacls-
valkretsar, i senare fallet nya landtvalkretsar.
För närvarande skulle visserligen medelsiffran för det antal invånare,
som en å landet vald riksdagsman komme att representera, utgöra 23,095,
under det att medelsiffran för det antal, en riksdagsman i de själfständigt
väljande städerna komme att representera, skulle utgöra 20,397. Men
denna olikhet är beroende på tillfälliga orsaker. Efter några valperioder
skulle förhållandet kunna blifva det motsatta.
I afseende å valkretsindelningens efter hand skeende omreglering
föreslå vi bibehållande af nu gällande föreskrift, hvarigenom denna om¬
reglering är öfverlämnad åt Konungen. Efter vår uppfattning innebär
detta nämligen en större trygghet för att regleringen verkställes opartiskt,
än om denna åtgärd blifver föremål för beslut af Riksdagen, där ett
härskande partis intressen kunna spela in vid afgörandet.
I likhet med regeringen hålla vi före, att en särskild vallag, inne¬
fattande detalj bestämmelser rörande valens förrättande, röstlängd m. in.,
kan vara behöflig och nyttig. Men då frågan om antagande af en sådan
lag nu ej föreligger, sakna vi anledning att ingå i någon närmare utveck¬
ling af de bestämmelser, vi anse densamma böra innehålla.
De ändringar i nu gällande grundlagsparagrafer, som vårt förslag
innefattar utöfver bestämmelserna rörande valrätt och valkretsindelning,
hvilka vi redan utförligt motiverat, äro endast sådana, som stå i samband
med dessa bestämmelser eller med upphäfvande af det medelbara valsättet
eller ock anknyta sig till förutsättningen, att en vallag bör antagas. Vi torde
därför ej behöfva närmare grunda desamma.
En tablå, utvisande huru representantantalet efter de grundsatser vi
föreslå skulle med nuvarande folkmängdsförhållanden komma att fördelas,
bifogas såsom bilaga.
På grund af hvad vi sålunda anfört, få vi — under erinran att en
eller annan brist i formuleringen af grundlagsparagraferna naturligtvis
Bill. till Bikul. Prol. 1904. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 103 Haft. 3
18
Motioner i Andra Kammaren, N:o 233.
kan förefinnas och under anhållan att, därest vårt förslag till sina hufvud-
grunder skulle af konstitutionsutskottet förordas, utskottet behagade föreslå
de formella jämkningar och förbättringar däri, som må finnas påkallade —
hemställa
att Riksdagen måtte såsom hyllande för vidare
behandling i grundlagsenlig ordning antaga följande
förslag till ändrad lydelse af:
Regeringsformen.
§ 49.
Riksdagen representerar svenska folket. De rättigheter och åligganden,
som gällande lag tillägger Rikets Ständer, tillkomma hädanefter Riksdagen.
Den fördelas i två kamrar, hvilkas ledamöter väljas, på sätt riksdagsord¬
ningen angifver. Kamrarne — — — sammankalla.
Har urtima Riksdag — — — — sammanhang.
§ 87.
l:o Riksdagen---— — sägs.
2:o Riksdagen — — — — antagande.
3:o Riksdagen äge äfven gemensamt med Konungen stifta, förändra
eller upphäfva lag om val till riksdagsmän.
Riksdagsordningen.
§ 13.
Andra Kammarens ledamöter skola till ett antal af tvåhundratrettio
väljas för en tid af tre år, räknadt från och med januari månads början
året näst efter det, under hvilket valet skett.
§ 14.
1. Stad, hvars folkmängd uppgår till eller öfverstiger en fyrahundra-
sextiondedel af rikets folkmängd, skall välja en riksdagsman, där ej sta¬
dens folkmängd uppgår till eller öfverstiger två tvåhundratrettiondedelar
af rikets folkmängd, i hvilken händelse staden efter sin folkmängd skall
välja en riksdagsman för hvarje fullt tal, motsvarande en tvåhundra-
trettiondedel af rikets folkmängd.
2. För hvarje område, bestående af en domsaga jämte städer, som
kunna vara belägna inom domsagans gränser med undantag af de städer,
19
Motioner i Andra Kammaren, N:o 233.
som afsos i mom. 1, skall utses cn riksdagsman, där cj områdets folk¬
mängd uppgår till eller öfverstiger tva tvåhundratrettiondedelar af rikets
folkmängd, i hvilken händelse för området efter dess folkmängd skall ut¬
ses eu riksdagsman för hvarje fullt tal, motsvarande en tvahundratrettionde-
del af rikets folkmängd. Där stad, som i detta mom. afses, gränsar intill
två eller flera domsagor, skall den stad anses belägen inom domsaga, som
innefattar härad eller tingslag, hvartill staden af ålder räknats eller, däi
detta cj kan utrönas, inom den domsaga, som äger minsta folk¬
mängden. _ .
3. Understiger antalet riksdagsmän, som med tillämpning af monn 1
och 2 blifver att utse, tvåhundratrettio, skall det återstående antalet riks¬
dagsmän fördelas å städer, som i mom. 1, och områden, som i mom. 2 äro
nämnda, sålunda att de af dessa städer och områden, hvilkas folkmängder
med de största talen öfverskjuta jämna tvåhundratrettiondedelar af rikets
folkmängd, ytterligare utse hvar sin riksdagsman, till dess deu bestämda
antalet riksdagsmän uppnåtts.
4. Där åter antalet riksdagsmän, som med tillämpning af mom.^l
och 2 vore att utse, skulle öfverstiga tvahundratrettio, skall, i den man
sådant erfordras, dels i mom. 2 omförmäldt område för riksdagsmannaval
förenas med därtill gränsande område och dels stad, hvars folkmängd
uppgår till eller öfverstiger en fyrahundrasextiondedel men icke uppgår
till en tvåhundratrettiondedel af rikets folkmängd, förenas med angrän¬
sande område. Därvid skall iakttagas dels att de områden och städer,
som äga minsta folkmängd, företrädesvis höra till dylik förening ifråga¬
komma och dels att de ej må förenas med område, hvars folkmängd öfver-
skjuter en eller flera jämna tvåhundratrettiondedelar af rikets folkmängd
med ett sådant tal, att detsamma, sammanlagdt med antalet invånare i
det område eller den stad, som skulle därmed förenas, uppgår till eller
öfverskjuter en tvåhundratrettiondedel af rikets folkmängd.
5. Stad, som äger att utan förening med domsaga utse riksdagsman,
skall utgöra en valkrets, dock att, där stad skall utse flera riksdagsmän,
den må, på sätt om val till stadsfullmäktige är stadgadt, kunna indelas i
flera valkretsar. Område, som i mom. 2 är omförmäldt, skall, där^för
detsamma skall utses allenast en riksdagsman, utgöra eu valkrets. Område,
för hvilket två eller flera riksdagsmän skola utses, skall indelas i^så många
valkretsar, som motsvarar det antal riksdagsmän, som för området skall
utses, och skall denna indelning, där så lämpligen ske kan, anordnas efter
häräd s^TäDSGrnä.
6. Riksdagsmännens antal för hvar och en af de städer, hvilkas folk¬
mängd uppgår till eller öfverstiger en tvåhundratrettiondedel af rikets
20
Motioner i Andra Kammaren, N:o 233.
folkmängd, så ock indelningen till valkretsar af öfriga städer samt
domsagor bestämmes efter ofvan angifna grander hvart tionde år af
Konungen. Den ordning, som sålunda fastställes, vinner ej tillämpning
förrän vid de val, hvilka näst därefter enligt § 16 inom. 1 skola äga ruin.
§ 15.
Valrätt tillkommer eu hvar välfräjdad svensk man från och med ka¬
lenderåret näst etter det, hvarunder han uppnått tjugofyra års ålder, dock ej
a) den, som står under förmynderskap eller är försatt i konkurstillstånd;
b) den, som på grund af gällande föreskrifter angående fattigvården
står under fattigvårdsstyrelses målsmans- eller husbonderätt;
c) den, som icke erlagt de honom påförda utskyld er till staten, hvilka
förfallit till betalning under de tre sistförflutna kalenderåren;
d) värnpliktig, som icke fullgjort de honom till och med utgången af
sistförflutna kalenderåret åliggande värnpliktsöfningar.
Närmare bestämmelser rörande tillämpningen af nu stadgade villkor
meddelas i vallagen.
§ 16.
1. Val---(lika med nuvarande § 15 mom. 1) — — — gälla.
2. Förordnar---(lika med nuvarande § 15 mom. 2) —--tiden.
§ 17.
Valen till Andra Kammaren äro omedelbara. I stad, som har att
ensam sända en eller flera riksdagsmän, förrättas valen inför magistraten.
I öfriga valkretsar afgifvas rösterna särskildt för hvarje kommun eller,
där kommunen är delad i valdistrikt, för hvarje sådant distrikt, på sätt i
vallagen närmare bestämmes; och skola för rösternas sammanräknande och
iullmakts utfärdande åt deri, som de flesta rösterna erhållit, valprotokollen
insändas till domhafvanden eller, om två domsagor äro för valen förenade,
till domhafvanden i den af dessa domsagor, hvilken äger den största folk¬
mängden.
§ 18.
Vid val till riksdagsmän i Andra Kammaren tillkommer hvarje rö¬
stande en röst. Den, som därvid erhållit de flestas röster, vare lagligen
vald, och skilje lotten emellan dem, som erhållit lika röstetal.
Närmare bestämmelser om valen meddelas i vallagen.
21
Motioner i Andra Kammaren, N:o 233.
§ 10.
Till ledamöter i Andra Kammaren kunna endast utses män, som äga
valrätt inom den kommun eller någon af de kommuner, för hvilka de
väljas, och icke enligt § 26 äro obehöriga att vara riksdagsmän.
§ 20.
För den, som blifvit utsedd till ledamot i Andra Kammaren, utfärdas
ofördröjligen fullmakt i två exemplar, underskrifna för stad, som har att
utan förening med domsaga utse riksdagsman, af dess magistrat och för
annan valkrets af dotnhafvanden; och skall det ena exemplaret öfverlämnas
åt den valde och det andra insändas till justitiedepartementet. Fullmak¬
terna böra hafva följande lydelse:
»Vid riksdagsmannaval, som den--— (dag, månad, år)---
hållits i — — — (valkretsens eller i fråga om stad, som är delad i flera
valkretsar, stadens namn) har » N. N. »blifvit utsedd till ledamot af Riks¬
dagens Andra Kammare för eu tid af tre år, räknade från och med den
1 januari nästkommande år» (eller om valet hållits efter treårsperiodens
början: »för tiden till den 1 januari år — — —»), »hvarom detta länder
till bevis och fullmakt.» Ort och tid.
§ 22.
1. År någon missnöjd med val till riksdagsman i Andra Kammaren,
må han däröfver anföra besvär hos Konungens befallningshafvande i valorten
eller, där fråga om val för en och samma valkrets handlagts inom särskilda
län, hos befallningshafvande!] i det län, där slutliga handläggningen skett.
För det ändamål äger klaganden hos domhafvande eller magistrat, som
slutligen handlagt valfrågan, äska behörigt protokollsutdrag, hvilket genast
eller inom högst två dagar därefter bör till klaganden utlämnas; och skall
han, vid förlust af talan, sist inom åtta dagar efter valförrättningens slut
ingifva sina besvär till Konungens befallningshafvande, som, på sätt i 11
§ stadgas, lämnar vederbörande tillfälle att sig förklara samt sist innan
nästa dags utgång, efter det den för förklarings afgifvande bestämda tid
tilländalupit, sitt utslag i målet utfärdar.
2. Den — — — — sägs.
8. Vill---— enligt mom. 2.
c) Gemensamma bestämmelser.
§ 25.
Bennnes — —---ogild.
Åro — — — — anställdt.
22
Motioner i Ändra Kammaren, N:o 233.
Valsedlar, som vid riksdagsmannaval afgifvits, skola af valets förrät-
tare inläggas under försegling och förvaras till dess valets giltighet veder¬
börligen afgjorts.
§ 38.
1. Konstitutionsutskottet tillkommer att granska rikets grundlagar samt
att hos Riksdagen föreslå de ändringar däruti, dem utskottet anser högst nö¬
diga eller nyttiga och möjliga att verkställa, så ock att meddela utlåtande öfver
de från kamrarna till utskottet hänvisade grundlagsfrågor samt förslag till
stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande af lag om val till riksdagsmän.
2. Utskottet — — — — stadgadt.
o. Utskottet — — — — proposition.
Stockholm den 15 mars 1904.
Karl Staaff. Carl Carlson Bonde.
Aug. Henricson. T. Zetterstrand.
I motionens hufvudsyfte instämma:
Magnus Höjer.
M. F. Nyström.
Albin Ahlstrand.
G. Jansson.
Edvard Wavrinsky.
J. E. Ericsson i Ahlberga.
J. Bromée.
C. J. Hammarström.
C. J. F. Ljunggren.
O. Anderson.
David Holmgren.
Oskar Berg.
Carl Jansson i Edsbäcken. Adolf Janson i Bråten.
J. Byström.
Anders Sterner.
G. Lindgren i Islingby.
J. E. Granlund.
R. Ekholm.
O. G. Erikson.
Jacob Larsson.
Hugo Segerdahl.
Carl Lindhagen.
Julius Centerwall.
S. H. Rvarnzelius.
A. Ekman.
J. P. Jansson.
And. Olsson.
W. Styrlander.
Victor Moll.
Fridtjuv Berg.
Johan Ericsson.
Alfred Ohlsson.
J. Persson.
Jakob Pettersson.
K. G. Karlsson.
Gast. Österberg.
D. Persson i Tallberg.
Karl Starbäck.
E. G. Åkerlind.
Erik Wijk.
Karl Hultkrantz.
Gerard De Geer.
Emil Hammarlund.
Curt Wallis.
Robert
Lars Eriksson.
W. Johansson i Öija.
Chr. Olsson.
John Olsson.
H. E. Collvin.
J. G. Forsberg.
G. M. Sandin.
Ernst Beckman.
M. Sundström.
Joh. Er. Nordin.
Henrik Hedlund.
M. Matsson.
Öl. Olsson i See.
Alfr. Lundgren.
Johan Forssell.
A. Hansson.
R. A. Wawrinsky.
1^. Gast. Broomé.
A. Thylander.
Henne öhngren.
H. Pantzarhielm.
Oskar Eklund.
Johansson.
Bilaga.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 233.
23
|
|
|
Antal riksdagsmän,
utsedde för
|
1
|
Rikets indelning för bestämmande af de 230 riksdags-
mannaplatsernas fördelning.
|
Folkmängd
19”/,*02.
|
full
valkvot.
!
|
område i
el. stad
med
mindre
än full
valkvot.
|
folk¬
mängd
öfver
val¬
kvoten.
|
öfver jämn
valkvot. ;
|
Stockholms stad
|
|
305,819
|
13
|
—
|
1
|
11,980
|
Stockholms län.
|
|
|
|
|
|
|
Stockholms läns västra domsaga 20,445
|
|
|
|
|
|
Sigtuna .......................................
|
540
|
20,985
|
|
i
|
—
|
—
|
Norra Roslags domsaga...............
|
30,186
|
|
|
|
|
|
Öregrund och östhammar......
|
1,889
|
32,075
|
1
|
—
|
—
|
9,472
|
Mellersta Roslags domsaga.........
|
22,541
|
|
|
|
|
|
Norrtälge ....................................
|
3,398
|
25,939
|
1
|
—
|
—
|
3,336
|
Södra Roslags domsaga...............
|
47,768
|
|
|
|
|
|
Vaxholm ....................................
|
2,147
|
49,915
|
2
|
—
|
—
|
4,709
|
l Södertörns domsaga .....................
|
42,775
|
|
|
|
|
|
Södertälge....................................
|
8,551
|
51,326
|
2
|
—
|
—
|
6,120
|
Uppsala län.
|
|
|
|
|
|
|
Uppsala läns södra domsaga ...
|
21,552
|
|
|
|
|
|
Enköping...............
|
4,395
|
25,947
|
1
|
—
|
—
|
3,344
|
» » mellersta domsaga............
|
23,253
|
1
|
—
|
—
|
650
|
» » norra »
|
|
51,908
|
2
|
—
|
—
|
6,702
|
Uppsala stad ...................................
|
|
23,803
|
1
|
—
|
—
|
1,200
|
Södermanlands län.
|
|
|
|
|
|
|
Nyköpings domsaga.....................
|
44,840
|
|
|
|
|
|
Nyköping ....................................
|
7,681
|
|
|
|
|
|
Trosa.............................................
|
797
|
53,318
|
2
|
—
|
—
|
8,112
|
Oppunda och Villåttinge härads domsaga
|
47,390
|
2
|
—
|
—
|
2,184
|
Lifgedingets domsaga..................
|
48,564
|
|
|
|
|
|
Torshälla ....................................
|
1,809
|
|
|
|
|
|
Strängnäs....................................
|
2,428
|
|
|
|
|
|
Mariefred ....................................
|
1,180
|
53,981
|
2
|
—
|
—
|
8,775
|
Eskilstuna ........................................
|
|
13,622
|
—
|
l
|
|
—
|
24
Motioner i Andra Kammaren, N:o 233.
Rikets indelning för bestämmande af de 230 riksdags-
mannaplatsernas fördelning.
|
Folkmängd
193l/ia02.
|
Äntå
full
valkvot.
|
. riksdag
itsedde f
område
el. stad
med
mindre
än full
valkvot.
|
smän,
5r
folk¬
mängd
öfver
val¬
kvoten.
|
Öfverskott
Jöfver jämni
| valkvot. |
|
Östergötlands län.
|
|
|
|
|
|
Kinda och Ydre domsaga........................
|
26,431
|
i
|
—
|
|
3,828
|
I V Kolka, Valkebo o. Gullbergs domsaga
|
25,675
|
i
|
—
|
—
|
3,072
|
Åkerbo, Bankekinds och Hanekinds dom-
|
|
|
|
|
|
saga ............................................................
|
24,515
|
i
|
j -
|
—
|
1,912
|
Hammarkinds o. Skärkinds dom-
|
|
|
|
|
|
1 saga ............................................. 22,549
|
|
|
|
|
|
Söderköping ............................. 1,917
|
24,466
|
i
|
_
|
_
|
1,863
|
Finspånga läns härads domsaga ............
|
26,995
|
i
|
—
|
—
|
4,392!
|
Björkekinds, Östkinds m. fl. härads dom-
|
|
|
|
|
|
saga ............................................................
|
37,013
|
i
|
—
|
1
|
14,410
|
Lysings och Göstrings domsaga 24,712
|
|
|
|
|
|
Skeninge....................................... 1,353
|
26,065
|
i
|
—
|
_
|
3,462
|
Aska, Dals och Bobergs domsaga 29,715
|
|
|
|
|
|
Motala.......................................... 2,944
|
|
|
|
|
|
Vadstena .................................... 2,378
|
35,037
|
i
|
—
|
1
|
12,434
|
; Linköping ......................................................
|
14,793
|
—
|
i
|
—
|
— i
|
Norrköping ...................................................
|
42,033
|
i
|
—
|
1
|
19,430
|
Jönköpings län.
|
|
|
|
|
|
Tveta, Vista och Mo domsaga... 41,742
|
|
|
|
|
|
Grenna.......................................... 1,167
|
42,909
|
i
|
|
1
|
20,306
|
Norra och Södra Vedbo domsaga 32,107
|
|
|
|
|
|
Eksjö............................................. 3,840
|
35,947
|
i
|
—
|
1
|
13,344
|
Ostra härads domsaga ..............................
|
22,914
|
i
|
—
|
—
|
311
|
Västra » » ..............................
|
28,728
|
i
|
—
|
—
|
6,125
|
Östbo och Västbo domsaga.....................
|
49,838
|
2
|
—
|
—
|
4,632
|
Jönköping ................................................
|
23,151
|
1
|
—
|
—
|
548
|
Kronobergs län.
|
|
|
|
|
|
östra Vä rends domsaga ............ 56,138
|
|
|
|
|
|
Växjö .......................................... 7,528
|
63,666
|
2
|
|
1
|
18,460
|
Motioner i Andra Kammaren, N:o 233.
25
Rikets indelning för bestämmande af de 230 riksdags-
mannaplatsernas fördelning.
|
Folkmängd
1937,202.
|
Antal
u
full
valkvot.
|
riksdag^
tsedde fö
område
el. stad
med
mindre
än full
valkvot.
|
män,
r
folk¬
mängd
öfver
val¬
kvoten.
|
Öfverskott
öfver jämn
valkvot.
|
Mellersta Värends domsaga.......
|
|
26,167
|
1
|
|
|
3,564
|
Västra » » .......
|
|
28,781
|
1
|
—
|
—
|
6,178
|
Sunnerbo domsaga.........................
|
|
39,457
|
1
|
—
|
1
|
16,854
|
Kalmar län.
|
|
|
|
|
|
|
Tjusts domsaga..............................
|
40,459
|
|
|
|
|
|
Västervik ....................................
|
8,734
|
49,193
|
2
|
—
|
—
|
3,987
|
Sevede och Tunaläns domsaga...
|
26,980
|
|
|
|
|
|
Vimmerby....................................
|
2,274
|
29,254
|
1
|
—
|
—
|
6,651
|
Aspelands och Handbörds domsaga......
|
29,216
|
1
|
—
|
—
|
6,613
|
Norra Möre och Stranda domsaga
|
28,111
|
|
|
|
|
|
Oskarshamn ..............................
|
7,360
|
35,471
|
1
|
—
|
1
|
12,868
|
Kalmar..............................................
|
|
13,256
|
—
|
i
|
—
|
—
|
Södra Möre domsaga...................
|
|
41,857
|
1
|
—
|
1
|
19,254
|
Ölands domsaga ...........................
|
28,656
|
|
|
|
|
|
Borgholm....................................
|
984
|
29,640
|
1
|
—
|
—
|
7,037
|
Gottlands län.
|
|
|
|
|
|
|
Gottlands norra domsaga............
|
22,033
|
|
|
|
|
|
Visby ..........................................
|
8,620
|
30,653
|
1
|
—
|
—
|
8,050
|
Gottlands södra domsaga............
|
22,552
|
—
|
—
|
l
|
—
|
—
|
Blekinge län.
|
|
|
|
|
|
|
Östra härads domsaga ................
|
|
25,164
|
1
|
—
|
—
|
2,561
|
Medelstads härads domsaga......
|
33,768
|
|
|
|
|
|
Ronneby.......................................
|
3,197
|
36,965
|
1
|
—
|
1
|
14,362
|
Bräkne härads domsaga ............
|
24,826
|
|
|
|
|
|
Karlshamn .................................
|
7,106
|
31,932
|
1
|
—
|
—
|
9,329
|
Listers härads domsaga...............
|
25,922
|
|
|
|
|
|
Sölvesborg...................................
|
2,151
|
28,073
|
1
|
—
|
—
|
5,470
|
Karlskrona........................................
|
|
25,442
|
1
|
—
|
—
|
2,839
|
Bill. till Riksd. Prat. 1904. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 103 Höft. 4
26
Motioner i Andra Kammaren, N:o 233.
|
|
|
Antal riksdagsmän,
utsedde för
|
Öfverskott
öfver jämn
valkvot.
|
Rikets indelning för bestämmande af de 230 riksdags-
mannaplatsernas fördelning.
|
Folkmängd
193,/1202.
|
fall
valkvot.
|
område
el. stad
med
mindre
än fall
valkvot.
|
folk¬
mängd
öfver
val¬
kvoten.
|
Kristianstads län.
Norra Åsbo domsaga...................
|
|
24,934
|
i
|
|
|
2,331
|
Södra Åsbo och Bjäre domsaga
Engelholm .................................
|
27,011
3,129
|
30,140
|
i
|
|
|
7,537
|
Västra Göinge domsaga .............
|
|
33,437
|
i
|
—
|
i
|
10,834
|
Villands och Östra Göinge dom¬
saga .............................................
Kristianstad.................................
|
49,916
10,514
|
60,430
|
2
|
|
i
|
15,224
|
Gärds och Albo domsaga ..........
|
|
33,560
|
1
|
—
|
i
|
10,957
|
Ingelstads och Järrestads dom¬
saga .............................................
Simrishamn.................................
|
34,689
2,050
|
36,739
|
1
|
—
|
i
|
14,136
|
Malmöhus län.
Oxie och Skytts domsaga .........
Trelleborg....................................
Skanör med Falsterbo............
|
49,077
3,048
923
|
53,048
|
2
|
|
|
7,842
|
Luggude domsaga.........................
|
|
55,504
|
2
|
—
|
—
|
10,298
|
Rönnebergs, Unsjö och Harjagers dom¬
saga ............................................................
|
45,909
|
2
|
_
|
_
|
703
|
Torna och Bara domsaga..........
|
|
44,084
|
1
|
—
|
i
|
21,481
|
Frosta härads domsaga................
|
|
24,553
|
1
|
—
|
—
|
1,950
|
Färs » » ................
|
|
24,933
|
1
|
—
|
—
|
2,330
|
Vemmenhögs, Ljunits och Herre¬
stads domsaga...........................
Ystad.............................................
|
36,791
10,044
|
46,835
|
2
|
|
|
1,629
|
Malmö ..............................................
|
|
64,653
|
2
|
—
|
i
|
19,447
3,064
|
Helsingborg.....................................
|
|
25,667
|
1
|
—
|
—
|
Lund .................................................
|
|
17,141
|
—
|
i
|
—
|
—
|
Landskrona .....................................
|
|
14,846
|
—
|
l
|
—
|
—
|
Motioner i Andra Kammaren, N:o 233.
27
|
|
|
Antal riksdagsmän,
utsedde för
|
|
Rikets indelning för bestämmande af de 230
mannaplatsernas fördelning.
|
riksdags-
|
Folkmängd
193,/1202.
|
full
valkvot.
|
område
el. stad
med
mindre
än full
valkvot.
|
folk¬
mängd
öfver
val¬
kvoten.
|
U ivers kött
öfver jämn
valkvot.
|
Hallands län.
|
|
|
|
|
|
|
Hallands läns södra domsaga...
|
46,339
|
|
|
|
|
|
Laholm .......................................
|
1,799
|
48,138
|
2
|
—
|
—
|
2,932
|
Hallands läns mellersta domsaga
|
40,692
|
|
|
|
|
|
Falkenberg .................................
|
2,702
|
|
|
|
|
|
Yarberg .......................................
|
6,253
|
49,647
|
2
|
—
|
—
|
4,441
|
Hallands läns norra domsaga...
|
26,472
|
|
|
|
|
|
Kungsbacka.................................
|
1,001
|
27,473
|
1
|
—
|
—
|
4,870
|
Halmstad..........................................
|
|
15,903
|
|
l
|
—
|
—
|
Göteborgs och. Bolins län.
|
|
|
|
|
|
Askims, Hisings och Säfvedals domsaga
|
55,347
|
2
|
—
|
—
|
10,141
|
Inlands domsaga...........................
|
29,669
|
|
|
|
|
|
Kungälf.......................................
|
1,201
|
|
|
|
|
|
Marstrand....................................
|
1,596
|
32,466
|
1
|
—
|
—
|
9,863
|
Orusts och Tjörns domsaga.......
|
|
30,409
|
1
|
—
|
—
|
7,806
|
Sunnervikens domsaga)
|
45 459
|
|
|
|
|
|
Lysekil
|
|
|
|
|
|
|
Uddevalla....................................
|
10,172
|
55,631
|
2
|
—
|
l
|
10,425
|
Norrvikens domsaga.....................
|
33,671
|
|
|
|
|
|
Strömstad....................................
|
2,866
|
36,537
|
1
|
—
|
i
|
13,934
|
Göteborg...........................................
|
|
133,625
|
5
|
—
|
i
|
20,610
|
Älfsborgs län.
|
|
|
|
|
|
|
Flundre, Vane och Bjärke dom-
|
|
|
|
|
|
|
saga................................................
|
31,690
|
|
|
|
|
|
Vänersborg..........................'.......
|
6,836
|
38,526
|
1
|
—
|
l
|
15,923
|
Vätle, Ale och Kullings domsaga
|
38,410
|
|
|
|
|
|
Alingsås.......................................
|
3,500
|
41,910
|
1
|
—
|
i
|
19,307
|
As och Gäsene domsaga.............
|
|
20,392
|
—
|
i
|
—
|
—
|
28
Motioner i Andra Kammaren, N:o 233.
Rikets indelning för bestämmande af de 230 riksdags-
mannaplatsernas fördelning.
|
Folkmängd
19SV„02.
|
Äntå
full
valkvot.
|
[ riksdag
tsedde f
område
el. stad
med
mindre
än full
valkvot.
|
smän,
3r
folk¬
mängd
öfver
val¬
kvoten.
|
Öfverskott
öfver jämn
valkvot.
|
Kinds och Redvägs domsaga ...
|
38,497
|
|
|
|
|
|
Ulricehamn.................................
|
1,520
|
40,017
|
1
|
.
|
1
|
17,414
|
Marks, Vedens och Bollebygds domsaga
|
50,509
|
2
|
—
|
|
5,303
|
Nordals, Sundals och Valbo domsaga...
|
36,239
|
1
|
—
|
1
|
13,636
|
Tössbo och Vedbo domsaga......
|
32,213
|
|
|
|
|
|
Åmål.............................................
|
3,565
|
35,778
|
1
|
_
|
1
|
13,175
|
Borås.................................................
|
|
16,383
|
—
|
1
|
—
|
—
|
Skaraborgs län.
|
|
|
|
|
|
|
Norra Vadsbo domsaga...............
|
26,039
|
|
|
|
|
|
Mariestad ....................................
|
3,853
|
29,892
|
1
|
_
|
|
7,289
|
Södra Vadsbo domsaga................
|
|
30,488
|
1
|
—
|
_
|
7,885
|
Gudhems och Kåkinds domsaga
|
28,940
|
|
|
|
|
|
Sköfde..........................................
|
4,946
|
|
|
|
|
|
Hjo................................................
|
1,752
|
35,638
|
1
|
_
|
1
|
13,035
|
Vartofta och Frökinds domsaga
|
35,988
|
|
|
|
|
|
Falköping....................................
|
3,237
|
39,225
|
1
|
_
|
1
|
16,622
|
Skånings, Vilske och Valle dom-
|
|
|
|
|
|
|
saga .............................................
|
27,625
|
|
|
|
|
|
Skara.............................................
|
4,630
|
32,255
|
1
|
—
|
_
|
9,652
|
Ase, Viste, Barne och Laske domsaga
|
36,082
|
1
|
—
|
1
|
13,479
|
Kinnefjärdings, Kinne och Kål-
|
|
|
|
|
|
|
lands domsaga...........................
|
31,560
|
|
|
|
|
|
Lidköping....................................
|
5,500
|
37,060
|
1
|
—
|
1
|
14,457
|
Värmlands län.
|
|
|
|
|
|
|
Östersysslets domsaga..................
|
39,270
|
|
|
|
|
|
Kristinehamn..............................
|
7,050
|
|
|
|
|
|
Filipstad.......................................
|
3,724
|
50,044
|
2
|
—
|
_
|
4,838
|
Mellansysslets domsaga.................
|
|
37,572
|
1
|
—
|
1
|
14,969
|
Södersysslets » .................
|
.............
|
28,170
|
1
|
—
|
—
|
5,567
|
Motioner i Andra Kammaren, N:o 233.
29
Rikets indelning för bestämmande af de 230
mannaplatsernas fördelning.
|
riksdags-
|
Folkmäugd
1937u02.
|
Antal
u
full
valkvot.
|
riksdags
sedde fö
område
el. stad
med
mindre
än full
valkvot.
|
män,
folk¬
mängd
öfver
val¬
kvoten.
|
Öfverskott
öfver jämn
valkvot.
|
Nordmarks domsaga.....................
|
|
21,530
|
_
|
i
|
|
_
|
Jösse domsaga ..............................
|
|
32,198
|
1
|
|
—
|
9,595
|
Frykdals domsaga........................
|
|
36,176
|
1
|
|
1
|
13,573
|
Älfdals och Nyeds domsaga......
|
|
36,347
|
1
|
|
1
|
13,744
|
Karlstad ..........................................
|
|
12,807
|
—
|
i
|
—
|
—
|
Örebro län.
|
|
|
|
|
|
|
Öster-Närkes domsaga ..............
|
'
|
43,498
|
1
|
—
|
1
|
20,895
|
Väster-Närkes » ..............
|
52,695
|
|
|
|
|
|
Askersund...................................
|
1,764
|
54,459
|
2
|
—
|
—
|
9,253
|
Nora domsaga................................
|
37,883
|
|
|
|
|
|
Nora............................................
|
1,658
|
39,541
|
1
|
—
|
1
|
16,938
|
Lindes domsaga ..........................
|
34,361
|
|
|
|
|
|
Lindesberg ................................
|
2,049
|
36,410
|
1
|
—
|
1
|
13,807
|
Örebro ............................................
|
|
23,500
|
1
|
—
|
—
|
897
|
Västmanlands län.
|
|
|
|
|
|
|
Västmanlands södra domsaga..
|
|
30,351
|
1
|
—
|
—
|
7,748
|
» västra »
|
28,083
|
|
|
|
|
|
Köping.........................................
|
4,694
|
|
|
|
|
|
Arboga ......................................
|
. 5,217
|
37,994
|
1
|
—
|
1
|
15,391
|
Västmanlands norra domsaga..
|
|
27,934
|
1
|
—
|
—
|
5,331
|
» östra »
|
33,248
|
|
|
|
|
|
Sala...............................................
|
. 7,043
|
40,291
|
1
|
—
|
1
|
17,688
|
Västerås .........................................
|
|
12,592
|
—
|
l
|
—
|
—
|
Kopparbergs län.
|
|
|
|
|
|
|
Falu domsaga................................
|
43,662
|
|
|
|
|
|
Falun............................................
|
10,478
|
54,140
|
2
|
—
|
|
8,934
|
Hedemora domsaga ....................
|
36,061
|
|
|
|
|
|
Hedemora...................................
|
1,890
|
|
|
|
|
|
Säter............................................
|
718
|
38,669
|
1
|
—
|
1
|
16,066
|
30
Motioner i Andra Kammaren, N:o 233.
Rikets indelning för bestämmande af de 230 riksdags-
mannaplatsernas fördelning.
Nedan-Siljans domsaga..........
Ofvan-Siljans » ..........
Nås och Malungs domsaga .
Smedjebackens »
Gräfieborgs län.
Gästriklands domsaga.............
Södra Hälsinglands domsaga
Norra _ » » ... 43,865
Hudiksvall ................................. 4,852
Västra Hälsinglands domsaga..................
Galle ...............................................................i
Söderhamn......................................................
Västernorrlands län.
Medelpads västra domsaga........................
» östra » ........................j
Ångermanlands södra domsaga 30,420j
Härnösand ................................. 8,246
Ångermanlands mellersta domsaga !
» västra » ......
Nätra och Nordingrå » ......!
Själevads och Arnäs domsaga... 26,534-
Örnsköldsvik.............................. 2,729;
Sundsvall ......................................................j
Jämtlands län.
Jämtlands östra domsaga ........................
» norra » ........................
» västra » ......... 26,134i
Östersund................................... 7,023
Härjeådalens domsaga.................................
Folkmängd
19371202.
|
Antal riksdagsmän,
utsedde för
|
Öfverskott
öfver jämn
valkvot.
|
full
Talkvot.
|
område
el. stad
med
mindre
än full
valkvot.
|
folk¬
mängd
öfver
val¬
kvoten.
|
41,242
|
1
|
|
1
|
18,639
|
29,678
|
1
|
|
—
|
7,075
|
27,078
|
1
|
|
—
|
4,475
|
30,222
|
1
|
—
|
—
|
7,619
|
66,170
|
2
|
___
|
1
|
20,964
|
53,031
|
2
|
—
|
—
|
7,825
|
48,717
|
2
|
—
|
_
|
3,511
|
32,734
|
1
|
—
|
—
|
10,131
|
30,540
|
1
|
—
|
—
|
7,937-
|
11,460
|
—
|
1
|
_
|
|
32,751
|
1
|
|
|
10,148
|
46,631
|
2
|
|
|
1,425
|
38,666
|
1
|
_
|
1
|
16,063
|
25,076
|
1
|
—
|
—
|
2,473'
|
23,564
|
1
|
—
|
—
|
961
|
24,915
j
|
1
|
—
|
—
|
2,312
|
29,263
|
1
|
__
|
|
6,660
|
15,671
|
—
|
1
|
—
|
—
|
31,362
|
1
|
|
|
8,759
|
29,690
|
1
|
—
|
—
|
7,087:
|
33,157
|
1
|
_ j
|
1
|
10,554
|
18,957,
|
—
|
1
|
—
|
— |
|
Motioner i Andra Kammaren, N:o 233.
31
Rikets indelning för bestämmande af de 230 riksdags-
mannaplatsernas fördelning.
|
Folkmängd
193,/1202.
|
Äntå
u
full
valkvot.
|
riksdags
tsedde fö
område
el. stad
med
mindre
än full
valkvot.
|
män,
r
folk¬
mängd
öfver
val¬
kvoten.
|
Öfverskott
öfver jämn
valkvot.
|
Västerbottens län.
|
|
|
|
|
|
|
Västerbottens södra domsaga ..
|
47,352
|
|
|
|
|
|
Umeå............................................
|
4,373
|
51,725
|
2
|
—
|
—
|
6,519
|
Västerbottens västra domsaga..
|
|
31,640
|
1
|
—
|
—-
|
9,037
|
» mellersta »
|
|
22,254
|
—
|
l
|
—
|
—
|
» norra »
|
40,931
|
|
|
|
|
|
Skellefteå...................................
|
1,349
|
42,280
|
1
|
—
|
1
|
19,677
|
Norrbottens län.
|
|
|
|
|
|
|
Piteå domsaga .............................
|
31,492
|
|
|
|
|
|
Piteå............................................
|
2,702
|
34,194
|
1
|
—
|
1
|
11,591
|
Luleå domsaga .............................
|
. 30,983
|
|
|
|
|
|
Luleå............................................
|
. 9,406
|
40,389
|
1
|
—
|
1
|
17,786
|
Kalix domsaga.............................
|
|
27,100
|
1
|
—
|
—
|
4,497
|
Lappmarks domsaga....................
|
|
19,131
|
—
|
l
|
—
|
—
|
i Torneå domsaga ..........................
|
. 19,392
|
|
|
|
|
|
Haparanda ................................
|
. 1,336
|
20,728
|
—
|
l
|
—
|
—
|
1
|
5,198,752
|
166
|
19
230*)
|
45
|
|
*) Häraf 42 riksdagsmän för större städer med ett innevånareantal af 856,707.
» 188 » » domsagor och med dem förenade mindre städer med ett innevånare¬
antal af 4,342,045.
Amu. Valkvoten utgör för hela riket ................................................... 22,603.
» » » större städer ............................................... 20,397.
» » » domsagor med mindre städer........................... 23,095.