Motioner i Andra Kammaren, N-'o 223.
1
N:o 223.
Af herr L. K. Broek, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till ändrad lydelse af §§ 49 och 87 regerings¬
formen samt §§10 till och med 25 äfvensom §§ 27,
28 och 38 riksdagsordningen.
I Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
ändrad lydelse af §§ 49 och 87 regeringsformen samt §§ 10 till och
med 25 äfvensom §§ 27, 28 och 38 riksdagsordningen har föreslagits,
att valen till Andra Kammaren skulle vara proportionella och omedel¬
bara, samt att närmare bestämmelser om valen skulle meddelas i en
särskild vallag. Meningarna om de olika valmetodernas lämplighet äro
emellertid så delade, och dessa metoders betydelse för valet och dess
utgång är så stor, att enligt min uppfattning den metod, som är
afsedd att tillämpas, bör närmare angifvas i grundlagen. Den metod,
som Kung! Maj:t synes hafva föredragit, finnes upptagen i ett pro¬
positionen bilagdt förslag till vallag, som är i hufvudsak lika med det
af särskilda kommitterade upprättade förslag. Jag vill nu först fram¬
lägga några betänkligheter mot detta förslag. I fråga om den i lag¬
förslaget upptagna regeln för fördelningen af platserna mellan de olika
partierna, den så kallade d’Hondtska regeln, kan jag ej finna annat, än
att den alltför mycket och alltför ofta gynnar de stora partierna på de
små partiernas bekostnad. Kommittén gör ett svagt medgifvande i
detta afseende, men jag tror, att man skall, om man undersöker de
särskilda fallen, finna mitt påstående bekräftadt. Jag skall här anföra
ett par exempel. I en valkrets skola tillsättas 7 representanter, och
därstädes finnas endast två partier, det ena förfogande öfver 8,500
röster och det andra öfver 2,700 röster. Enligt d’Hondts regel skall
Bill. till Riksd. Prof. 1904. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 94 Käft. (N:o 223.) 1
2 Motioner i Andra Kammaren, N:o 223.
det förra partiet tillsätta 6 platser och det senare partiet endast 1;
men icke kan man säga, att förhållandet mellan de båda partiernas
röstetal tillnärmelsevis motsvarar förhållandet mellan 6 och 1. Jag
väljer nu ett annat exempel. I en valkrets skola 3 platser tillsättas af
två partier, utaf hvilka det ena disponerar öfver 3,630 röster och det
andra öfver 1,170 röster. Det större partiet skulle i sådant fall få
besätta alla platserna. Tillämpar man däremot fördelningsregeln »valkvot
och största öfverskott», kommer man till en enligt min mening mera
rättvis fördelning. Det mindre partiet skulle med tillämpning af denna
regel få i förra fallet två representanter och i senare fallet en. Gifvet
är, att med tillämpning af den senare fördelningsregeln ett större parti
ock någon gång kan missgynnas, men detta är en sak, som ej kan
hjälpas; och i hvarje fall verkar det ej så stötande. För att i viss mån
motverka en sådan utgång bör man föreskrifva, att ett parti ej får
besätta någon plats, så framt ej dess röstsiffra når upp till en viss
bråkdel af valkvoten.
Jag öfvergår nu till en annan fråga, nämligen den om fördelningen
mellan ett partis kandidater af det antal platser, som tillfallit partiet.
Genom de i detta afseende föreslagna bestämmelserna har, synes det
mig, striden mellan partierna blifvit till stor del Överflyttad till att
blifva en strid mellan de olika grupperna inom ett parti, och denna
strid blir härförutom en strid i det fördolda. Lagförslaget icke blott
medgifver, att ett parti får uppsätta ett stort antal kandidater, utan det
rent af manar därtill genom föreskriften, att suppleanter skola utses
på samma gång som de ordinarie ledamöterna. Den kumulativa meto¬
den, som enligt lagförslaget skall tillämpas för att bestämma, hvilka
kandidater som skola anses valda inom ett parti, kommer nu, särskildt
i betraktande af det stora antal kandidater, som hvarje parti sannolikt,
skall uppsätta, att medföra samma olägenheter och felaktiga resultat
som i de fall, då den användes för att fördela platserna mellan
de olika partierna, eller med andra ord, det kan hända, att en
grupp, som är berättigad till ett visst antal platser, ej får besätta
detta antal, eller ock att en grupp, ehuru därtill berättigad, ej får
någon plats alls. Jag skall anföra ett exempel. Ett parti, som fått
rätt att besätta 8 platser, innesluter 5 grupper, af hvilka den första
disponerat öfver 300 röster, den andra öfver 250 röster, den tredje öfver
100 röster, den fjärde öfver 90 röster och den femte öfver 80 röster.
Första gruppen, som har rätt till 3 platser, har i tro att den är starkare
än den i själfva verket är, röstat på 4 kandidater, andra gruppen har
röstat på 3 kandidater, tredje gruppen på 1 kandidat samt fjärde och
Motioner i Andra Kammaren, N:o 223. B
femte grupperna likaledes på 1 kandidat livar. Första gruppen får i
sådant fall besätta endast 2 platser. Utgången kan bli ännu ogynn¬
sammare för de större grupperna, så framt nämligen någon af dessa
gifver de flesta rösterna åt en hufvudkandidat, i bvilket fall det kan
hända, att gruppen endast får denne representant. Det kan till exempel
vidare hända, att ett litet parti, som slutit sig samman med ett större
parti för att, få en representant, ändock ej får någon, ehuru detta varit
meningen. Jag antager, att i en valkrets, som skall tillsätta 7 repre¬
sentanter, finnas ursprungligen tre partier, det första disponerande öfver
2,800 röster, det andra öfver 1,800 röster och det tredje öfver 500
röster. Därest partierna rösta hvar för sig, kommer det törsta partiet
att tillsätta 4 platser och det andra partiet 3 platser. Det tredje partiet
sammansluter sig emellertid nu med det första partiet. Ovissa om,
huru den ene eller den andre kommer att rösta, fördelar emellertid
det största partiets valmän sina röster på 5 af partiets egna kandidater,
under det att det minsta partiet gifver sina röster åt sin egen kandidat.
Denne kandidat blir i sådant fall ej vald, ehuru sammanslutningen
ägt rum under en sådan förutsättning. Af ett sådant resultat måste
alltid uppstå misstro mellan de olika grupperna inom ett parti. Man
kan visserligen säga, att den grupp, som ej erhållit någon repre¬
sentant, ehuru den varit därtill berättigad, får nöja sig med, att i
allt fall någon af partiets kandidater blifvit vald. Detta låter visser¬
ligen bra, men i verkligheten förhåller det sig så, att hvarje grupp
alltid har ett starkt intresse att få en eller flera af sina kandidater
valda, ty eljest skulle ju ej så många kandidater uppsättas på ett partis
lista, och vidare måste man besinna, att de mindre partierna eller grup¬
perna, som ej känna sig förvissade om att på egen hand kunna genom¬
drifva valet af sina egna kandidater, just af denna anledning sammansluta
sig med ett annat parti eller grupp och således godkänna dess kandi¬
dater endast som »nödfallskandidater». Det synes mig, med andra ord,
som om lagförslaget genom sina bestämmelser i fråga om själfva röst¬
ningen visserligen i viss män vinner sitt syfte att åt den enskilde
bevara största möjliga frihet, men på samma gång gör valresultatet
högst osäkert.
Hvad nu angår frågan om offentlig kandidatur och offentliga val¬
listor, så har så mycket sagts, med större eller mindre befogenhet, om
det tvång, som däraf pålägges den enskilde, och den ofrihet, hvari han
därigenom kommer, att jag ej behöfver vidare orda därom.
Utöfver de nu sagda olägenheterna, livilka synas mig i det när¬
maste omöjliga att skaffa bort, så snart man utgår därifrån, att skilda
4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 223.
partilistor måste finnas, hafva hos mig uppstått ytterligare ett par betänk¬
ligheter, nämligen dels däremot, att. alla de röster, som ett parti kunde
afvara, utan att det antal platser, hvartill det är berättigadt, minskades,
äro att anse som bortkastade, och dels däremot, att de mindre partierna,
som ej hvar för sig kunna genomdrifva valet af en kandidat och som
ej före valet sammanslutit sig, alltid hafva röstat förgäfves.
Vidkommande den af kommittén föreslagna indelningen i val¬
kretsar kan jag ej finna annat, än att de skulle blifva alldeles för stora,
och jag delar till fullo alla de betänkligheter, som en af ledamöterna
i kommittén, häradshöfding Berg, uttalat såväl med afseende på svårig¬
heten för valmännen att skaffa sig den nödiga personalkännedomen som
ock med hänsyn till kostnaden för en valledning, hvilken i hvarje fall
skulle få alltför mycket inflytande på valet. De af mig bär förut an¬
märkta äfventyrligheterna, för att valresultatet skulle blifva ett annat
än som afsetts, blifva också större, ju större valkretsarne äro. Anställer
man en jämförelse mellan valkretsarnes storlek i Belgien och kommitténs
förslag i detta afseende, och tager man samtidigt hänsyn till befolknings¬
tätheten, blifver min öfvertygelse därom, att valkretsarne, sådana de
af kommittén föreslagits, skulle blifva alltför stora, ännu mera befäst.
Ehuru jag är en hängifven anhängare af det proportionella val¬
sättet, hvilket synes mig vara ett uttryck för den högsta rättvisa och
naturligt sammanhörande med allmän rösträtt, kan jag således ändock
ej annat än ställa mig mycket tveksam mot kommitténs och Kungl.
Majrts i vissa afseende!) mycket förtjänstfulla förslag, och detta framför
allt utaf det af mig redan angifna skäl, att det tvingar till partibild¬
ningar, mer eller mindre onaturliga, och likväl ej fullt nöjaktigt för¬
delar platserna emellan partierna. Ett. uttryck af den högsta rättvisa
synes mig valsättet blifva, endast såvidt det lämnar den enskilde val¬
mannen full frihet i fråga om själfva röstningen och på samma gång
gör det möjligt för honom att med sin röst bidraga därtill, att den
ene eller den andre kandidaten blir vald. Det synes mig, som om detta
resultat skulle vinnas genom en valmetod, som föreskrefve,
att en röst tillkomme hvarje valman;
att hvarje valman finge på sin valsedel uppföra en eller flera
kandidater, dock ej utöfver ett visst antal, samt att han ansåges vilja
gifva sin röst åt dem i den ordning, hvari han uppfört dem;
att, sedan röstsedlarna öppnats, de kandidater, som erhållit röster
till första rummet, uppfördes i den ordning, hvari de erhållit röstetal;
att ingen annan kandidat än den, som erhållit någon röst —
5
Motioner i Andra Kammaren, N:o 223.
eventuellt ett visst antal röster — till första rummet, kunde ifråga¬
komma vid tillsättande af platserna;
att de kandidater, som till första rummet erhållit så stor röstsiffra
som valkvoten, det vill säga det tal, som erhölles vid delning af hela
röstsumman med antalet representanter, i första hand ansåges valda;
att, så snart någon kandidat erhållit större röstsiffra än valkvoten,
de valmän, som röstat på honom, finge räkna sig till godo så stor kvot¬
del af rösten, som varit obehöflig för uppnåendet af valkvoten;
att denna kvotdel af rösten därefter tillfölle näste å valsedeln
upptagne kandidat, såvidt den kunde medverka till dennes val, men
eljest därefter följande kandidater i tur och ordning, allt under samma
förutsättning;
att de kandidater, som sålunda genom röstöfverflyttning uppnått
valkvoten i röstetal, jämväl ansåges valda;
att därefter, för besättande af återstående platser, det lägsta röste¬
tal, som tillfallit en kandidat, fördelades på de kandidater, som å de
sedlar, hvarå denne stode upptagen, komme i nästa rum eller ock på
därefter följande kandidater, allt i enlighet med hvad ofvan sagts; samt
att man förfore på enahanda sätt med närmast lägsta röstetal
och så vidare, tills alla återstående platser blifvit besatta i enlighet
med regeln, att de kandidater, som ej uppnått valkvoten, skulle ingå
allt efter storleken af de röstetal, som de sålunda slutligen uppnått.
Jag skall nu anföra ett par exempel och väljer därvid först ett af
mera enkel beskaffenhet. I en valkrets skola tillsättas 4 representanter,
och antalet afgifna röster befinnes efter sedlarnas öppnande utgöra 3,000,
hvadan valkvoten således utgör 750.
Sju kandidater hafva erhållit röstetal till första rummet i följande
ordning:
A: 810
B: 680
C: 630
D: 380
E: 330
F: 93
G: 77
Kandidaten A är nu vald i första hand. Jag antager, att de val¬
män, som uppsatt A i första rummet, alla hafva uppsatt B på andra
rummet. Röstlistan får då följande utseende:
6
Motioner i Andra Kammaren, N:o 223.
A: 750
B: 680 + 60
C: 630
D: 380
E: 330
F: 93
G: 77
Jag antager nu, att af de 77 valmän, som uppsatt G i första rummet,
10 hafva uppsatt C, 30 hafva uppsatt D och 37 hafva uppsatt E i andra
rummet. G:s röstetal bortfaller, och röstlistan får följande utseende:
A: 750
B: 680 + 60
C: 630+ 10
D: 380 + 30
E: 330 + 37
F: 93
F:s röstetal skall härefter fördelas, och under antagande att af
de valmän, som röstat på F i första rummet, 3 hafva uppsatt C, 10
hafva uppsatt D och 80 hafva uppsatt E i tredje rummet, får listan
följande utseende:
A: 750
B: 680 + 60
C: 630 + 10 + 3
D: 380 + 30 + 10
E: 330 + 37 + 80
A har sålunda att räkna sig tillgodo 750 röster, B 740 röster,
C 643 röster, D 420 röster och E 447 röster, hvadan A, B, C och E
äro valda.
Jag väljer härefter ett exempel, där fördelningen af rösterna ut¬
faller annorlunda. I en valkrets skola likasom i förra fallet tillsättas 4
platser och hela antalet afgifna röster uppgår till 3,000. Valkvoten
utgör således 750. Sju kandidater hafva erhållit röstetal till första
rummet i följande ordning:
A: 810
B: 780
C: 630
D: 350
E: 330
F: 63
G: 37
Motioner i Andra Kammaren, N:o 223. 7
Kandidaterna A och B äro valda i första hand. Hvar och en af
de valmän, som uppsatt A i första rummet, får räkna sig till godo
°%io röst. Under antagande, alt af dessa valmän GOD hafva uppsatt C
och 210 G i andra rummet, erhåller sålunda C ytterligare 44 % och G
15 B/a röster. De valmän åter, som uppsatt B i första rummet, få
räkna sig tillgodo 3%8o röst. Med antagande, att af dessa valmän
510 gifvit D och 270 gifvit E andra rummet, erhåller D ytterligare
19 16/ae samt E 10 10/26 röster. Röstlistan får härefter följande utseende:
A: 750
B: 750
C: 630 + 44 %
D: 350 + 19 16/26
E: 330 + 10 10/26
F: 63
G: 37 + 15 %
Jag antager nu vidare, att af de 37 valmän, som i första rummet
röstat på G, 21 hafva uppsatt D och 16 hafva uppsatt E i andra rummet,
äfvensom att af de 210 valmän, som i första rummet uppsatt A och i
andra rummet G, 135 hafva gifvit D och 75 hafva gifvit E tredje rummet.
Röstlistan får i följd häraf följande utseende:
A: 750
B: 750
C: 630 + 44%
D: 350 + 19 16/26 + 21 + 10
E: 330 + 10 10/26 + 16 + 5 ö/9
F: 63
De röster, som tillfallit F i första rummet, skola härefter gå till
fördelning. Under antagande, att af de valmän, som röstat på F i
första rummet, 5 hafva uppsatt D och 58 hafva uppsatt E i andra
rummet, får nu röstlistan slutligen detta utseende:
A: 750
B: 750
C: 630 + 44%
D: 350 + 1916/26 + 21 + 10 + 5
E: 330 + lO^ + 16 + 5% + 58
A har sålunda att för sin del beräkna 750 röster, B likaledes
750 röster, C 674% röster, D 40516/26 röster och E 419U0/i17 röster,
hvadan A, B, C och E äro valda.
Valmetoden är, såsom det synes, ytterst enkel och lättfattlig.
Att den leder till ett rättvist resultat, därom är jag ock öfvertygad,
8 Motioner i Andra Kammaren, N:o 223.
då den gifver de större partierna det antal platser, som dem rätteligen
tillkommer, samt gör det möjligt för de mindre partierna att, så att
säga i andra hand, sammansluta sig om en kandidat och eventuellt med
tillhjälp af röstdelar från andra partier få honom vald. På en rättvis
grund synes mig metoden ock framför allt hvila, då den gifver den
enskilde valmannen möjlighet att, om jag så får kalla det, fullständigt
förbruka hela sin röstkraft.
Huru ställer sig metoden i fråga om den risk, som vid användandet
af den enkla kumulativa metoden kan uppstå, därigenom att ett parti röstar
på flera kandidater, än det får rätt till att utse, eller ock att det kastar
sina röster hufvudsakligen på en kandidat? Denna risk, att nämligen
förlora en eller flera platser, finnes ej vidare, tv ett parti får alltid
genom röstöfverflyttningarna det antal platser, som det har rätt till,
huru många kandidater det än röstar på, och huru det än fördelar sina
röster, endast det ej uppsätter allt för få kandidater.
Huru ställer sig metoden med hänsyn till nödvändigheten af
partibildningar? Den fordrar ej strängt åtskilda partier, utan den
tvärtom gör det mycket lätt för valmän att sammansluta sig om vissa
kandidater och därefter dela sig i grupper för att rösta på olika kandi¬
dater. Att den gör en viss partibildning önskvärd, är en själfklar sak,
då den är en metod för proportionellt valsätt, men den lämnar parti¬
bildningen frihet att röra sig inom vidsträckta gränser, samt gifver de
lokala grupperna en själfständig verksamhet.
Aro vid denna metods användning oifentliga kandidater och offent¬
liga vallistor behöfliga? Nej; en annan sak är, att det ur praktisk
synpunkt kan vara lämpligt att föreskrifva, att endast de kandidater,
som anmälts af ett större eller mindre antal valmän, få komma under
omröstning. Att det ur denna synpunkt ock kan vara lämpligt, att
valmannen endast får uppsätta ett begränsadt antal kandidater på sin
lista, och att, därest en kandidat endast fått några röster, dessa utan
vidare lämnas ur räkningen, vill jag här endast nämna.
Hvad skall man säga om metoden med hänsyn till valkretsarnes
storlek? De skäl, som i fråga om valkommitténs förslag tala för att
valkretsarne skola göras rätt störa, bortfalla här till största delen, då
grupperna inom ett parti och äfven de enskilda valmännen kunna upp¬
träda själfständigt.
Att jag med den tid, som stått mig till buds, ej kunnat fullt
uttömmande och otvetydigt angifva grundbestämmelserna i den metod,
som jag tänkt mig, kan enhvar förstå, likasom jag ock väl vet, att
mycket återstår att göra, innan metoden kan blifva användbar. Därest
Motioner i Andra Kammaren, N:o 223. 9
konstitutionsutskottet finner mitt förslag beaktansvärdt, lärer det emeller¬
tid icke underlåta att affatta de nödiga bestämmelserna.
På grund af hvad jag nu anfört, vågar jag vördsamt hemställa,
att vid en eventuell förändring af valsättet till
Riksdagens Andra Kammare på grundvalen af propor¬
tionella val den valmetod, jag här förut angifvit, måtte i
hufvudsak vinna tillämpning, samt valmetodens hufvud-
drag införas i grundlagen.
Om remiss till konstitutionsutskottet anhålles.
Stockholm den 4 mars 1904.
L. Broek.
Bih. till Éiksd. Prof. 1904. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 94 Höft.
2