Motioner i Andra Kammaren, N:o 194.
1
N:o 194.
Af herr K. Starbäck, om skrifvelse till Kungl. Maft angående
skyddsåtgärder för vårt lands natur och naturminnes¬
märken.
I ett litet häfte »Forstbotanisches Merkbuch, Nachweis der beach-
tenswerthen und zu schutzenden unvuchsigen Sträueher, Bänme und Be¬
stände im Königreich Preussen» yttrar författaren, den framstående musei-
föreståndaren och botanisten professor H. Conwentz i företalet följande:
»Alltmera förändras naturens utseende i vårt fädernesland, liksom
i andra länder, på grund af kulturens framsteg. Den mark, som genom
naturkrafternas inverkan under tidernas lopp fått en bestämd gestalt, blir af
människohand förvandlad, ofta äfven förstörd. De ursprungliga växt- och
djursamhällena förstöras eller beröfvas sina lifsvillkor, och artificiella
kulturprodukter träda i stället. Skall icke vårt folk gå fullständigt för-
lustigt den lefvande åskådningen af naturens utvecklingsskeden, så är det
på tiden att uppsöka, lära känna och så vidt möjligt skydda de kvar-
blifna framstående vittnesbörden från det förgångna och de anmärknings¬
värda bildningarna från nutiden.
Staten har alltid bland sina viktigaste uppgifter ansett den att
jämte vården af de åt den anförtrodda materiella intressena äfven ägna sina
omsorger åt de ideella. Redan sedan länge har den med framgång efter-
sträfvat att vårda och uppehålla minnesmärkena af flydda tiders konst
och kultur; nu bör äfven samtidens vidgade intresse på samma sätt vända
sig mot naturens minnesmärken. Inom några områden af den lefvande
Bih. till Riksd. Prof. 1904. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band. 74 Raft. (N:o 194.)
2
Motioner i Andra Kammaren, N:o 194.
naturen, såsom fiskets och jaktens, verkar redan delvis ett lagligt skydd;
men det är nödvändigt, att detta utsträckes öfver vidare gränser.»
Hvad den varmhjärtade förkämpen för »skydd för natur och natur¬
minnesmärken» här yttrat om Tyskland, kan utan tvekan anses äga sin
giltighet äfven för Sverige. Om också till följd af hårdt klimat, karg
jordmån och andra ogynnsamma förhållanden hvarken markens odling
eller industriens utveckling i samma grad som i eu del andra länder gjort
sådana framsteg, att de ursprungliga berg- och växtformationerna full¬
ständigt förändrats, så är det å andra sidan visst, att vi i själfva verket
endast i de aflägsnaste trakter kunna tala om en natur, som i vidsträck¬
tare mån undgått människans inverken. Mindre, jämförelsevis oberörda
områden torde finnas här och där i landet, och enskilda partier eller
enstaka föremål af särskild! naturvetenskapligt värde skola sannolikt visa
sig betydligt mindre sällsynta, om uppmärksamheten riktas åt detta håll
och allmänhetens intresse väckes.
I utlandet har man på många ställen insett den ofantliga bety¬
delsen, vården om naturen äger, huru bibehållandet af större sträckor i
ursprungligt skick, d. v. s. utan att människan störande får inverka,
eller ock skyddandet af märkliga klippformationer, erratiska block, egen¬
domliga jordlager, sällsynta" djur- och växtarter, ja, enstaka naturföremål
kan blifva af omätligt värde vid studiet af naturens utveckling.
I Nordamerikas Förenta Stater har således vidsträckta områden
— det största Yellowstonepark med en areal större än Upplands —
fullständigt fridlysts; intet får inom dessa rubbas eller därifrån borttagas
af stenar, djur eller växter. — I Österrike har, tack vare en enskild
donation, en urskogsartad park uppe i Böhmerwald bevarats åt sin egen
utveckling och framtida forskning. — Den botaniska föreningen i Lands¬
hut i Bayern har inköpt ett stycke hed; staden Aussig i Böhmen, som
äger en geologiskt intressant basaltklippa, har afbrutit all stenbrytning
därstädes; i Niimberg har utgifvits en förordning, enligt hvilken den i
stadens vattendrag förekommande sällsynta näckrosen Nymphsea semi-
aperta icke får plockas. Många andra exempel att förtiga.
I Preussen finna vi en mera systematiskt ordnad verksamhet för
att iakttaga sådana naturminnesmärken, som böra skyddas, och på initiativ
af ministern för »Landwirthschaft, Domänen lind Forsten» har en skrif¬
velse kommit till stånd, innehållande följande hufvudsynpunkter: anmärk¬
ningsvärda vilda buskar, träd och skogsbestånd böra af skogstjänstemännen
särskildt antecknas och inläggas på kartor; för hvarje provins kommer
3
Motioner i Andra Kammaren, N:o 194.
sedermera att utgifvas »Merkbtlcher», som i ord och bild lämna eu kort¬
fattad öfversikt öfver det insamlade materialet; ett lämpligt skydd bör
beredas dessa »Naturdenkmäler»; för enstaka träd jämte dessas omedel¬
bara omgifning kanna af revirförvaltaren omedelbart skyddsåtgärder vid¬
tagas, hvaremot frågan om behandlingssättet af hela bestånd hänskjutes
till vederbörande styrelse.
Enligt välvilligt meddelande af professor E. Warming i Köpen¬
hamn är i Danmark »desvmrre ikke endnu gjort noget ved Lov, undtagen
åt jagtbare Dyr ikke maa dnebes, uden til visse, i Loven nöje fastsatte
Tider.» På privat väg är dock åtskilligt uträttadt. »Indenfor Zoologien
maa jeg först nsevne Yiceinspektor ved Zoolog. Museum, H. Vinge, som
gör og har gjort serdeles meget for Fredning af Fugle isser. Paa sin
Ejendom, der dog ikke er stor, har han sörget for et Fristed, og ved
Dispositioner, jeg ikke nsermere kan omtale, har han sörget for Udvidelse
af sine Bestreebelser i Fremtiden. Der er Andre, som arbejde paa
samme Vis.
Indenfor Botaniken maa först nsevnes, åt nu afdöde Brygger Th.
Schiötz har faaet fredet og indhegnet samt överdraget til Botanisk
Förening det fremtidige V tern om to af vore sjseldneste Plant er: Cypri-
pedium Calceolus, syd for Aalborg, og Arctostaphylos alpina, syd for Eing-
köbing. Universitetet freder om Ophrys myodes, der vokser i en
Universitetet tilhörende Skov ved Eingsted, for saa vidt som Ingen maa
samle den eller botanisere der uden Adgangskort fra Direktören for
Botanisk Have.»
Professor Warming har lyckats åstadkomma följande: »]) Staten
har indköbt et Hedeareal, stort c. 3,200 Tdr Land i Vestjylland; det
maa ikke kultiveres, ikke benyttes til Jagt, til Grisning eller paa nogen
anden Vis. 2) Klitvsesenet har udlagt et Lynghedeareal af c. 80 Tdr
Land vest for Varde (Vrögum), der paa lignende Maade fredes. 3) Forst-
vsesenet har (forelöbig) indvilget i åt lade en Hedestreekning paa Kron-
heden ved Lemvig, c. 800 Tdr Land, ligge urört hen.»
Vidare: »4) Eaabjerg Mile, en enorm vegetationslös Flit syd for
Skagen, har Klitvsesenet köbt; den skal henligge urört. 5) Fosdalen i
Nordjylland er ogsaa bleven Statsejendom, saa vidt jeg ved med den
Bestemmelse, åt den skal bevares for sin ejendommelige Naturs Skyld.»
I Norge har man börjat arbeta för att en skogssträckning i när¬
heten af Kristiania skulle fridlysas; och dessutom är man betänkt på att
förhindra utplundringen af en del sällsynta Dovreväxter, därigenom att,
4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 194.
då staten äger en del »Fjseldstuer» jämte angränsande fjälltrakter och
därstädes inga andra människoboningar finnas, så förbjudas arrendatorerna
(»Leierne») af dessa att gifva kost och logis åt växtsamlare, som icke
kunna framvisa ett tillståndsbevis att samla växter på statens egendom,
undertecknadt af professorn i botanik i Kristiania.
I Finland höll 1891 professor R. Hult i geografiska föreningen
ett föredrag angående inrättandet af eu »nationalpark», och beslöt för¬
eningen »att uppmana sin förstärkta bestyrelse att ingå till regeringen
med en utförligt motiverad hemställan om en nationalparks inrättande.»
Till några åtgärder från regeringens sida torde denna hemställan —
om den ens sattes i verket — ej hafva ledt.
Hvad vårt eget land beträffar, bar — liksom måhända i de öfriga
nordiska länderna — denna fråga först erhållit mera aktuellt intresse
genom en uppsats af professor A. E. Nordenskiöld (omtryckt i skog vårds¬
föreningens tidskrift 1903), däri han för snart 24 år sedan framställde
ett förslag om inrättandet af riksparker i de nordiska länderna. I ett
föredrag för åtskilliga år sedan föreslog den från sydpolarområdet nyligen
hemkomne forskaren, docent J. G. Andersson, att Gotska Sandön skulle
fridlysas, och lotsverket, som äger denna ö, lär på senaste tiden ha vid¬
tagit en del åtgärder för att skydda därvarande naturminnesmärken.
Detta enligt uppgift af docent R. Sernander (Yerdandis populärveten¬
skapliga tidningsartiklar 108, dec. 1903), som härom yttrar: »Toge man
de gjorda stegen fullt ut, framförallt genom att för all framtid afstå från
den lilla vinst, som utfås genom försäljning af talltimmer ur öns skogar,
af hvilka några tusen tunnland ännu torde få anses som verklig urskog,
skulle man af Gotska Sandön få en nationalpark af oskattbart värde».
— Yattenfallskommittén har i sitt betänkande i förbigående framhållit,
att åtminstone i någon trakt en präktig fors eller ett ståtligt vattenfall
med dess närmaste omgifning borde förskonas från hvarje industriell an¬
läggning och bevaras i sin ursprungliga skönhet. —
Slutligen höll den 22 jan. i år professor H. Conwentz i sällska¬
pet för antropologi och geografi ett föredrag om »faror, som hota det
naturliga landskapet jämte dess växt- och djurvärld, särskildt i Sverige,
samt förslag till landskapets skydd». Föredragaren framhöll, att skyddet
kan främjas på Henne vägar: genom frivillig medverkan, genom samhäl¬
lenas och genom statens ingripande. Detta senare kan ske, dels där¬
igenom att större och mindre delar af statens domäner fridlysas, men
ännu viktigare är »att alla grenar af statsförvaltningen göras förtrogna
Motioner i Andra Kammaren, N:o 194. •>
med vården af de i naturen förekommande egendomligheterna och bety¬
delsen af deras vidmakthållande. Tjänstemännen måste anmodas att
under sina resor iakttaga och göra anmälan om de fall, där man gjort
intrång på naturskönheten. Särskildt borde domänstyrelsen och skogs-
förvaltningen förständiga sina tjänstemän att upprätta inventarier öfver
naturminnesmärken inom deras olika revir samt att på ort och ställe
sörja för deras skydd. Dessutom borde dessa minnesmärken införas på
skogskartorna. Statens geologer borde anmodas att inom sina arbets¬
områden särskildt rikta uppmärksamheten på naturmärkvärdigheterna i
allmänhet och ingifva förslag till reservering af mindre områden.»
Af de synpunkter, som tala för ett verksamt skydd för natur och
naturminnesmärken, synas de rent vetenskapliga ligga i så öppen dag,
att de ej torde vidare behöfva framhållas. Detsamma gäller ock de
estetiska. Om det också är en djärf framtidsbild, är det i alla fall icke
alldeles otänkbart, att t. ex. inloppet till Stockholm, såsom redan delvis
skett, i stället för omväxlande och hänförande naturscenerier komme att
förete anblicken af en annonsutställning i stort på hvad alla världens
firmor kunna ha att utbjuda, om ej reklammakeriets vilda framfart stäfjas.
Men naturens bibehållande i ursprungligt skick kan äfven få en utom¬
ordentligt stor praktisk betydelse för vårt skogs väsende. Jag kan ej
bättre belysa detta än genom anförandet ur professor R. Hults ofvan-
nämnda föredrag af följande passus om nationalparker: »För det fjärde
gifver parken det yppersta och snart nog det enda tillfälle att studera
den vilda vegetationen, d. v. s. växternas lagbundna grupperingar till
samhällen eller formationer, sådana de framgå opåverkade af människan
och husdjuren. Växtformationernas sammansättning, deras utveckling och
denna utvecklings slutresultat på olika slags ståndorter, allt detta kommer
där att framstå enklare och klarare än i andra trakter, där yxan, spaden
och plogen, elden, gödseln och mulen öfverallt störande ingripa. För
det femte kommer parken att utvisa, huru den vilda vegetationen i
ostördt arbete inverkar på jordmånen, på jordens fuktighetsgrad, jord¬
vattnets cirkulation, bildningen af mylla och uppluckringen af alfven,
samt på bergytans söndergrusning. Särskildt de frågor, som beröras under
punkterna fyra och fem, hafva ett högt värde för forstvetenskapen. I
våra millioner tunnland kronoskog skall man aldrig kunna införa en
intensiv skogshushållning efter utlandets mönster. De måste städse
väsentligen blifva öfverlämnade åt naturens fria omvårdnad, och forst-
statens ingripande måste mer eller mindre inskränka sig till vakthållning
6 Motioner i Andra Kammaren, N:o 19d.
mot eldfara och tjufnad, till rationell afverkning, samt en mera tillfällig
handräckning åt naturen i form af torrläggning, rensning, sådd och åt¬
gärder mot parasitiska farsoter. Det gäller därför här mer än i de
stora kulturländerna att förstå arten af naturens fria arbete, så att man
icke ingriper i en gagnlös eller rent af skadlig riktning. Erfarenheterna
från utlandet gälla ej med nödvändighet för vår jordmån och vårt klimat.
Känna vi verkligen exakt skogens mullbildande förmåga hos oss? Känna
vi förmultningens hastighet och slutresultat? Känna vi den naturliga
cirkulationen i våra skogars sammansättning, så att vi skulle kunna upp¬
gifva, inom huru många år ett trädslag förmår undantränga ett annat
på olika ståndorter? Alla dessa frågor måste blifva besvarade på ett
otillfredsställande sätt, så länge vi äro hänvisade till att hämta vår
erfarenhet från skogar, som afverkas, gallras, betas och härjas af elden.
Mig synes, att en fridlyst nationalpark vore en för oss viktigare försöks¬
station än den bäst försedda modellpark för utländska trädslag.»
På grund af hvad jag här ofvan anfört och jämväl med åbe¬
ropande af närslutna uttalande från svenska vetenskapsmän, får jag
föreslå,
att Kiksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj: t
hemställa om utredning af hvilka skyddsåtgärder böra
vidtagas för vårt lands natur och naturminnesmärken.
Stockholm den 20 februari 1904.
Karl Starbåck.
I motionens syfte instämmer Gerard De Geer.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 194.
7
Bilaga.
Undertecknade, som varit i tillfälle att taga del af lektor K.
Starbäcks motion om åstadkommande af utredning angående de åtgärder,
som böra vidtagas för att bereda skydd åt vårt lands natur och natur¬
minnesmärken, få härmed förklara, att vi till alla delar instämma i
motionens syfte samt att vi anse det vara i hög grad maktpåliggande,
att sagda utredning snarast möjligt åvägabringas.
Stockholm i februari 1904.
A. G. Nålborst,
Professor.
Hjälmar Théel,
Professor.
Vett Wittrock,
Professor.
Gerhard Holm,
Professor.
Chr. Aurivillius,
K. Vet. Akad:s sekreterare.
Yngre Sjöstedt,
Professor.
Carl Lindman,
Lektor.
G. Lagerheim,
Professor.
Gunnar Andersson,
Docent.