Motioner i Andra Kammaren, N:o 177.
1
N:o 177.
Af herr A. P. Risberg, i anledning af Kung!. Maj:ts propo¬
sition angående ändrad anordning af rikets allmänna
läroverk samt lönereglering för de vid dem anställda
lärare.
Frågan rörande en omfattande lönereglering för lärarne vid de all¬
männa läroverken har länge väntat på sin lösning. Det långa uppskofvet
med hennes slutliga afgörande är dock icke liktydigt med att intet blifvit
gjordt för en välbehöflig förbättring i lärarnes löneförmåner. Genom de
åren 1882 och 1898 af Eiksdagen beslutade tillfälliga löneförbättringarna
och det år 1901 beviljade dyrtidstillägget hafva adjunkternas minimi-
och maximilöner bringats upp till respektive 2,200 kronor och 4,400 kronor,
medan de motsvarande lönebeloppen för lektorer utgöra 3,300 och 5,500
kronor.
Hvad angår de högre lönegraderna, hafva sålunda ämneslärarnes löner
blifvit sådana, att, om de än icke kunna sägas vara rundligt tilltagna, de
dock enligt min mening kunna betecknas såsom skäliga med hänsyn till
den utbildning, som kräfts för dessa lärares kall, och de lefnadskostnader,
som deras samhällsställning betingar. I det sistnämnda hänseendet tänker
jag på läroverksstäderna i allmänhet, ej på en och annan plats med sär¬
eget uppdrifna lefnadskostnader.
Däremot kan det ur samma synpunkter näppeligen sägas, att de lägre
lönegraderna ännu lämna sina innehafvare skälig ersättning. Det veder¬
lag, man velat bereda dem genom eu alltmer utsträckt rätt att från den
extra ordinarie tjänstgöringstiden räkna lönetur för uppflyttning i högre
lönegrad efter vunnen befordran och genom inrättandet af ett antal nya
Bih. till Biksd. Prof. 1904. 1 Sami, 2 Afd. 2 Band. 59 Käft. (N:is 177,178). 1
2
Motioner i Andra Kammaren, N:o 177.
ordinarie befattningar, har endast delvis knnnat ersätta begynnelselönens
otillräcklighet. Det är detta missförhållande, som den senaste kungl. läro¬
verkskommittén i likhet med den af år 1878 särskildt fästat uppmärk¬
samheten vid, och den har på goda grunder föreslagit minimilönens höjande
till 3,000 kronor för adjunkter och till 4,000 kronor för lektorer, under
det han anser förbättringen med afseende på maximilönerna vara nöjaktig,
om adjunkt efter 15 tjänstår erhåller 4,500 kronor i stället för, såsom nu
är fallet, 4,400 kronor efter 20 tjänstår och om lektor får samma lön,
5,500 kronor, efter 15 tjänstår som nu efter 20. Kommittén föreslår
alltså 3 ålderstillägg å hvartdera 500 kronor i stället för nu utgående 4.
Därjämte vill den främja en skyndsammare befordran genom att föreslå
inrättandet af nya ordinarie läraresysslor.
Emellertid hemställer Kungl. Maj:t i sin i ämnet aflåtna proposition,
att Riksdagen ville medgifva ett 4:de ålderstillägg till de af kommitterade
föreslagna, så att lönen i 5:te graden för adjunkt blefve höjd till 5,000
kronor och för lektor till 6,000 kronor.
Att efter fullt objektiva grunder bestämma, huru stora lönebelopp i
förevarande fall kunna anses motsvara behofvet, är knappast möjligt, enär
studietid, lefnadsvanor, familjeförhållanden m. m. äro så olika för den ene
och för den andre. En jämförelse med andra statens eller de municipala
samhällenas tjänsthafvare gifver ingen säker ledning för ett rätt bedömande
af denna fråga. Äfven om jämförelsen i vissa fall talar för en lön, väl
så stor, som Kungl. Maj:t föreslagit, pekar jämförelsen i andra fall i mot¬
satt riktning. I alla händelser är det missvisande att stanna vid jäm¬
förelsen med tjänstemännen i de centrala ämbetsverken här i hufvudstaden,
där lefnadskostnaderna äro ojämförligt högre än å de flesta orter. Icke
heller får en hänvisning till de fluktuerande löneförhållandena inom indu¬
strien och hvarjehanda yrkesbanor vara afgörande. Först när det kan
uppvisas, att ojämnheten i lönerna åstadkommer brist på lärarekrafter vid
läroverken, framträder nödvändigheten att taga hänsyn till löneställningen
på nyssnämnda områden. Nu erinras det om i den kungl. propositionen,
att tvärtom stor konkurrens råder på lärarebanan.
Det synes mig, som om under inträdande normala befordringsför-
hållanden, hvarigenom en ämneslärare har utsikt att blifva befordrad till
ordinarie tjänst vid omkring 30 år med en skälig begynnelselön, en
adjunktslön af 4,500 kronor vid 45 år och en lektorslön af 5,500 kronor
vid samma ålder skall kunna betraktas såsom tillräckliga, äfven om lön-
tagarne hafva familj att sörja för. Man får icke bortse ifrån de stora
Motioner i Andra Kammaren, N:o 177.
3
fördelar, en familjeförsörjare i dessa lärares ställning har beträffande sina
barns skolbildning framför dem, som bo aflägset från läroverkstaden.
En annan omständighet, som icke bör lämnas obeaktad vid denna
frågas bedömande, utgöres af de många tillfällen till biförtjänster, som stå
öppna för en elementarlärare i nuvarande tid och genom bvilkas användande
ban icke blott kan bereda sig ett tillskott till sina inkomster, utan äfven
utom skolan bringa andra frukterna af den högre bildning, samhället satt
honom i stånd att tillägna sig. Om, såsom ju äfven sker, ban begagnar
sig af dessa tillfällen, skall detta icke, ifall det sker med nödig urskil¬
ning, menligt inverka på lians pliktuppfyllelse såsom lärare, utan snarare
tvärtom.
Beträffande läroverkslärarnas bidrag till deras egen pensionering är
det billigt, att vid den nya löneregleringens tillämpning denna angelägen¬
het ordnas så, att i intet fall dessa bidrag förorsaka någon minskning i
nu utgående lön.
Bestämmas de högsta lönerna för adjunkter och lektorer till 500
kronor mindre än hvad i nådiga propositionen föreslås, följer däraf, att
rektorernas föreslagna löner i båda lönegraderna böra minskas med samma
belopp.
Jag tillåter mig alltså vördsamt hemställa,
att Riksdagen ville för sin del i så måtto bifalla
Kungl. Maj:ts förslag angående lönereglering för de vid
rikets allmänna läroverk anställda ämneslärare, att, utan
ändring beträffande de föreslagna begynnelselönernas
belopp och ålderstilläggens storlek, antalet ålderstillägg
för adjunkter och lektorer bestämmes till tre, att lönen
för realskolornas rektorer bestämmes till 4,500 kronor
och för de högre allmänna läroverkens rektorer till 5,500
kronor med ett ålderstillägg af 500 kronor för hvar¬
dera efter 10 års tjänstgöring jämte förmånen af fri
bostad eller däremot svarande byresersättning.
Stockholm den 13 februari 1904.
A. P. Bisberg.