Motioner i Andra Kammaren, N:o 133.
11
N:o S33.
Af herrar D. Persson i Tällberg och 0. A. Ericsson i Ofvan-
myra, om undersökning och upprättande af kostnads¬
förslag för anläggning af järnväg från Siljansbanan till
Svep samt eventuellt till Östersund och Ström m. m.
Vid 1900 års riksdag väckte undertecknade en motion (n:o 133), i
hvilken vi föreslogo, att Riksdagen måtte besluta, att undersökning skulle
verkställas samt plan och kostnadsberäkning upprättas för en järnväg från
Siljansbanan genom Leksand, Rättvik, Boda och Ore socknar förbi Sveg i
Härjeådalen till Östersund och att för det ändamålet ett belopp af 50,000
kronor skulle anvisas.
I denna motion framhöllo vi, hurusom det vore af största vikt, att
staten ingrepe reglerande på de orter, där större enskilda järnvägsföretag
vore under planläggning eller ifrågasatta, helst då förhållandena voro
sådana, att man på förhand kunde förutse, det statens intresse kräfde, att
staten efter längre eller kortare tidsförlopp borde inlösa den enskilda
banan för att densamma skulle få den betydelse, som en längre järnvägs-
sträckning borde hafva såväl i strategiskt som ekonomiskt afseende; och
vi uttalade den uppfattningen, att den bana, som då föreslagits att an¬
läggas till Sveg, just vore af sådan beskaffenhet, och framhöllo tillika, att
den på kommunikationer så vanlottade provinsen Härjeådalen genom en
bana med rätt utgångspunkt skulle komma i en gynnsammare ställning.
Såsom nödvändiga villkor för att en järnväg till Härjeådalen skulle
kunna motsvara sitt ändamål framhöllo vi vidare vikten af att banan
från början finge rätt utgångspunkt, så att vägen till andra delar af vårt
land ej blefve onödigt lång samt att samma järnväg måtte sammanknytas
med någon lämplig punkt å norra stambanan, t. ex. Östersund, hvarjämte
vi redan då uttalade såsom vår åsikt, att den enskilda företagsamheten
ej skulle förmå omsätta en sådan plan i verklighet utan statens mellan-
12
Motioner i Andra Kammaren, N:o 133/
komst. Vi tilläto oss då påstå och sökte äfven bevisa, att Orsa icke vore
rätta utgångspunkten för en järnväg till Härjeådalen, utan föreslogo i
stället Krylbo såsom lämpligaste utgångspunkten.
Denna vår motion blef af statsutskottet afstyrka och utskottets af¬
styrkande utlåtande blef äfven af Riksdagen godkändt. Som motiv för
sitt afstyrkande anförde statsutskottet hufvudsakligen två skäl, nämligen:
att den dåvarande tidpunkten syntes vara föga gynnsam för järnvägsköp,
då inköpssumman skulle komma att ställa sig synnerligen hög till följd
af den ovanligt stora afkastning, som järnvägarna under de senaste åren
lämnat — hvilken afkastning utskottet likväl ansåg för sannolikt snart
skulle komma att undergå en minskning — samt att det på kommunika¬
tioner så vanlottade Härjeådalen genom enskild företagsamhet skulle be¬
redas en länge efterlängtad järnvägsförbindelse.
Vi anse oss kunna beteckna detta statsutskottets afstyrkande såsom
gällande det dåvarande och grundadt på tillfälliga konjunkturförhållanden
samt motiveradt egentligen på förhoppningen om den enskilda företagsam¬
hetens mellankomst.
Utan att inlåta oss på den frågan, huruvida ändrade konjunkturför¬
hållanden inträffat, sedan statsutskottet afgaf sitt ofvanberörda utlåtande och
efter Riksdagens i öfverensstämmelse därmed fattade beslut, torde det dock
tillåtas oss erinra därom, att den enskilda företagsamheten försökt att
realisera den af utskottet sålunda uttalade förhoppningen, i det att ett
enskildt bolag börjat bygga en järnväg till Sveg med Orsa som utgångs¬
punkt. Men detta företag har redan strandat på grund af bristande medel,
så att byggandet har måst afbrytas, och föga utsikt linnes för arbetets
fortsättande på andra villkor än att staten på ett eller annat sätt träder
hjälpande emellan.
Men då, såsom vi förra gången framhöllo och fortfarande vidhålla,
den påbörja enskilda banan fått en högst olämplig sträckning, hvarigenom
de viktiga såväl strategiska som ekonomiska intressen för både staten och
de orter, af hvilka banan skulle beröras, komme att förfelas, anse vi fort¬
farande, att en fullständig utredning och undersökning på statens bekostnad
bör äga rum. Vi hafva nu så mycket större skäl därtill som den tanken
allt mer och mer mognat, att banans ändpunkt icke bör blifva Sveg utan
att densamma bör fortsätta uppåt för att slutligen träffa riksgränsbanan
mellan Boden och Gellivare, i hvilket syfte förberedande undersökningar
redan äro verkställda dels af enskilda och dels genom kungl. järnvägs¬
styrelsens försorg.
Men att ett så vidt omfattande och kostsamt järnvägsföretag, som
innefattas uti dessa förslag, ej kan komma till utförande annat än som
Motioner i Andra Kammaren, N:o 133.
13
statsbana, ligger i sakens natur, hvarför vi anse det från alla synpunkter
klokast, att staten redan nu tager denna fråga om hand, utan att vi där¬
med vilja säga, att hela denna långa sträckning omedelbart skulle komma
till utförande. Men för vinnande af en i möjligaste måtto fullständig och
enhetlig plan vore det dock önskligt, att undersökningen omfattade hela
den angifna sträckningen.
Den stora betydelse en sådan bana skulle få i strategiskt hänseende
och den mäktiga häfstång till ekonomisk utveckling och framåtskridande
densamma skulle bereda vidsträckta delar af vårt land med utvecklings¬
möjligheter af oanad räckvidd, som endast tillbakahållas af bristande
kommunikationer, torde det få anses ligga i statens välförstådda intresse att
offra medel, som i en ej allt för aflägsen framtid utan tvifvel blefve rikligt
ersatta. Det vore äfven med klok statshushållning mera förenligt, att staten
hellre byggde banan och gåfve densamma rätt riktning än att genom
något större lånebelopp uppmuntra byggandet af en enskild bana, hvilken
genom sin oriktiga utgångspunkt och närmast densamma varande ogynn¬
samma lutnings- och terrängförhållanden är ägnad att förrycka och sned¬
vrida en eljest nödig och nyttig kommunikationsled, hvarigenom staten
riskerar att förlora det lånebelopp som lämnas.
Uti vår förut åberopade motion af år 1900 sökte vi framhålla och
visa, att om en järnväg genom Dalarna till Sveg skulle kunna blifva till
största möjliga gagn, så vore Orsa en mycket olämplig utgångspunkt,
emedan alla varor, som skulle fraktas till eller från de söder om Orsa
liggande orter, skulle’ i allt för hög grad fördyras genom den omväg, som
blefve en följd af passerandet via Orsa; ty vare sig man räknade afståndet
frän Stockholm öfver Krylbo eller från andra orter öfver den kontinentala
centralbanan via Örebro—Krylbo eller, för att komma från närmaste sjö¬
hamn Gäfle, måste trafiken ledas in på Gäfle—Dala järnväg eller på Falun—
Mora—Orsa-banan, därvid de båda trafiklederna gjorde en stor kurfva
eller löpte i stark bågform från Borlänge till Falun, och anlöpandet af
Orsa för en fortsättning i riktning, mot Sveg bringade banan i en half¬
cirkel, som förlängde vägen med flera mil, hvilken omständighet i och för
sig vore tillräcklig anledning att gifva banan en annan riktning, och
lades därtill, att den terräng, där den föreslagna banan skulle framdragas,
vore mindre gynnsam, så ansågo vi oss hafva goda skäl för att föreslå
en annan sträckning af banan. Vi framhöllo äfven, hurusom från Krylbo
utginge en enskild järnväg, som intoge den rätta riktningen upp mot Sveg
i Härjeådalen, nämligen Södra Dalarnes järnväg, hvilken från Borlänge
fortsattes i samma riktning af Siljans järnväg, och hurusom staten redan
vore intresserad i berörda järnvägar genom lämnade lån, som då upp-
14 Motioner i Andra Kammaren, N:o 133.
gingo till 3,576,000 kronor. Och på dessa grunder föreslogo vi, att uti
undersökningen jämväl skulle ingå förslag om inköp af Södra Dalarnes
och Siljans järnvägar.
Af hvad som inträffat sedan år 1900 finna vi en bekräftelse på
riktigheten af hvad vi då förutsade; och vi hålla därför fortfarande på
vårt förslag och vilja till hvad vi då anförde nu framhålla till hvilka för¬
månliga utfartsvägar realiserandet af vårt förslag skulle leda. Ty vid
Siljansbanans södra ändpunkt i Borlänge träffar densamma stora Bergslags-
banan, öfver hvilken trafiken på fördelaktigaste sätt ledes i olika rikt¬
ningar till Falun och Göteborg och vidare från Borlänge öfver Södra
Dalarnes jernväg till Krylbo, där densamma anknytes med statsbanorna
till Stockholm och Örebro.
Genom en sådan fortsättning af Siljansbanan, som vårt förslag innebär,
blefve äfven den banan räntabel och det kapital, som staten i densamma
nedlagdt såsom lån, fruktbringande.
Denna plan till en genom hela landet löpande inlandsbana skulle
sålunda fortsätta från statsbanan vid Krylbo öfver Borlänge—Insjön, Lek¬
sand, Rättvik, Boda, Ore, Furudals station å Orsa—Bollnäsbanan till
lämplig punkt å den under byggnad varande Orsa—Svegbanan fram till
Sveg för att sedermera förr eller senare utsträckas via Östersund strakten
fram till riksgränsbanan.
På grund af hvad vi sålunda anfört få vi vördsamt hemställa,
att Riksdagen må besluta, att undersökning skall
verkställas samt plan och kostnadsförslag upprättas för
en järnväg från Siljansbanan genom Leksand, Rättvik,
Boda och Ore socknar till Sveg i Härjeådalen, eventuellt
Östersund och Ström, samt för ändamålet anvisa ett
förslagsanslag af 50,000 kronor.
Stockholm den 28 januari 1904.
D. Persson i Tällberg.
OUas A. Ericsson.