Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.
I
N:o 32.
Ank. till Eiksd. kansli den 29 april 1904, kl. 3 e. m.
Betänkande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
stämpelafgiften för friherre Thure Gustaf Elof Gyllen¬
kroks fång af fideikommissegendomen Sv enst orp.
(l:a A.)
Under åberopande af bi lagd t utdrag af statsrådsprotokollet öfver
finansärenden för den 26 nästlidna mars bär i en till bevillningsutskottet hän¬
visad proposition, n:o 107, Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva,
att stämpelafgiften för friherre Thure Gustaf Elof Gyllenkroks fång af
fideikommissegendomen Svenstorp må, utöfver den utdelning i friherre
Gyllenkroks till konkurs afträdda bo, hvilken kan tillfalla kronan såsom
borgenär i konkursen för oguldna stämpelafgiften för samma fång, be¬
stämmas att utgå med allenast 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af egen¬
domens taxeringsvärde.
Till stöd för hvad sålunda föreslagits har, enligt ofvan omförmälda
statsrådsprotokoll, chefen för finansdepartementet vid ärendets föredragning
inför Kungl. Maj:t anfört följande:
»I en till statsrådet och chefen för finansdepartementet ställd skrift
har nuvarande innehafvaren af fideikommissegendomen, Svenstorp, kammar¬
herren friherre Axel A:son Gyllenkrok, med förmälan att hinder för
lagfart å hans fång af nämnda egendom hitintills mött, gjort framställ¬
ning om vidtagande af åtgärd, i syfte att samma hinder måtte varda
undanröjdt.
Bill. UU Riksd Prat, 1904. 5 Samt. 1 Afd. 20 Häft. (N:o 32.)
1
2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.
Rörande beskaffenheten af omförmälda hinder och de åtgärder, sökan¬
den vidtagit för att erhålla lagfart å egendomen, framgår af ansökningen
jämte därvid fogade handlingar följande.
Fideikommissegendomen Svenstorp består af ett större antal hemman
och lägenheter inom Torna härad af Malmöhus län samt några hemman
inom Harjagers härad af samma län och västra Göinge härad af Kristian¬
stads . län. I början af 1880-talet erhöll kabinettskammarherren friherre
Fredrik Gustaf Gyllenkrok lagfart å egendomen. Bemälde friherre afled
i början af år 1894, och i öfverensstämmelse med då gällande författning
om. stämpelafgiften upptogs i bouppteckningen efter honom värdet af
fideikommissegendomen bland boets tillgångar. Då bouppteckningsinstru-
mentet företeddes vid vederbörlig domstol för registrering, var detsamma
försedt med stämpel, beräknad etter boets hela behållning, däri inbegripet
värdet af fidiekommissegendomen.
Genom Kungl. Maj:ts dom den 17 december 1894 förklarades friherre
Thure Gustaf Elof Gyllenkrok berättigad att efter friherre Fredrik Gustaf
Gyllenkrok innehafva fideikommissegendomen. Sedan friherre Thure Gyllen¬
krok af Torna häradsrätt genom beslut den 11 december 1895 förelagts
att vid viss påföljd lagfara med sitt berörda fång, sökte friherre Thure
Gyllenkrok hos häradsrätten, med företeende af fideikommissbrefvet, lag¬
fart a egendomen, därvid till stämpel å fideikommissbrefvet anvisades ett
belopp af 15,000 kronor. Berörda belopp understeg emellertid beloppet
af den stämpel, hvarmed, enligt häradsrättens beräkning, fideikommiss¬
brefvet borde beläggas, och häradsrätten förklarade därför genom utslag
den 9 mars 1896, med åberopande af 39 § förordningen angående stämpel¬
afgiften den 9 augusti 1894, att fideikommissbrefvet icke kunde för lag¬
fart emottagas.
Öfver häradsrättens beslut anförde friherre Thure Gyllenkrok besvär
hos hofrätten öfver Skåne och Blekinge, men genom utslag den 10 no¬
vember 1896 fastställde hofrätten det beslut, häradsrättens utslag innehöll,
samt yttrade vidkommande stämpelafgiftens belopp, att, enär enligt nyss¬
nämnda^ förordning afgift till stämpel å ifrågavarande fideikommissbref
bort, da det för lagfart företeddes, utgöras dels med 60 öre för hvarje
fulla 100 kronor af egendomens taxeringsvärde, 2,405,300 kronor, eller
således med 14,431 kronor 80 öre, dels ock med ytterligare 6 kronor för
hvarje fulla 100 kronor af samma värde efter afdrag för intecknad gäld,
137,630 kronor 51 öre, äfvensom för det belopp 6,000 kronor, som det
enligt fideikommissbrefvet ålåge fideikommissarien att utgifva till sina
syskon och deras barn, eller således för ett värde af 2,261,669 kronor 49
öre med 135,696 kronor, men friherre Thure Gyllenkrok, hvilken enligt
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32. ®
föreskrift i 14 § af förordningen angående stämpelafgiften den 5 september
1890 vore pliktig återgälda boet efter friherre Fredrik Gustaf Gyllenkrok
den stämpelafgift 11,350 kronor, som å behållna värdet af de till fidei¬
kommisset hörande fastigheter sig belöpte af det enligt sistnämnda för¬
ordning till stämpel å bouppteckningen efter honom erlagda belopp, måste
med afseende å grunderna för friherre Thure Gyllenkroks skyldighet att
till stämpel å fideikommissbrefvet utgifva ofvan berörda 135,696 kronor
anses berättigad att å detta belopp njuta afdrag för hvad honom ålåge
att i nyssnämnda hänseende till friherre Fredrik Gustaf Gyllenkroks dödsbo
utbetala, funne hofrätten fideikommissbrefvet skola förses med stämpel af
138,777 kronor 80 öre. _
I detta hofrättens utslag, hvaröfver friherre Thure Gyllenkrok hos
Kungl. Maj:t i underdånighet anförde besvär, fann Kungl. Maj:t genom
utslag den 18 november 1897 ej skäl att göra ändring.
I utslag den 7 oktober 1898 föreläde därefter hofrätten öfver Skåne
och Blekinge friherre Thure Gyllenkrok att inom utsatt tid vid visst vite
söka lagfart å sitt fång och därvid jämväl aflämna stadgad stämpelafgift,
138,777”kronor 80 öre. Innan föreläggandet blifvit fullgjordt, afled emel¬
lertid friherre Thure Gyllenkrok den 27 berörda oktober. I bouppteck¬
ningen efter friherre Thure Gyllenkrok upptogs kronans fordran för stäm¬
pelbeloppet, 138,777 kronor 80 öre, och i hans till konkurs afträdda bo
bevakades berörda fordran för kronans räkning med yrkande jämväl om
förmånsrätt för densamma. Mot bevakningen framställdes anmärkning.
Allbo häradsrätt, till hvars pröfning fordringsanspråket hänsköts, ogillade
i dom den 1 september 1902 bevakningen. Sedan talan mot häradsrättens
dom blifvit fullföljd hos Kungl. Maj:ts och rikets Göta hofrätt samt hof¬
rätten genom dom den 23 januari 1903 ej funnit skäl göra^ändring i
häradsrättens dom, har kronans ifrågavarande fordringsanspråk dragits
under Kungl. Maj:ts pröfning.
Emellertid hade sökanden, efter det uppkommen tvist angående bättre
rätt till lideikomissegendomen efter friherre Thure Gyllenkrok genom
Kungl. Maj:ts dom den 18 december 1899 afgjorts till sökandens förmån,
sökt lagfart å sitt fång. Enligt hvad det i sistnämnda ansökningsärende
hos Torna och Bara häradsrätt förda protokoll utvisade hade den fanges-
handling, som i ärendet företeddes, försetts dels med stämpel af 60 öre
för hvarje fulla 100 kronor af fideikommissegendomens taxeringsvärde,
2,414,000 kronor, eller med 14,484 kronor, dels ock med ytterligare stäm¬
pel, hvilken med hänsyn därtill, att sökanden vore son till sin företrädares
i fideikomissrätten broder, beräknats till 3 kronor för hvarje fulla 100
kronor af egendomens taxeringsvärde efter afdrag för dels den intecknade
4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.
gäldsmnnmn, 141,380 kronor 72 öre, dels ock det belopp å 12,000 daler
silfvermynt, eller 6,000 kronor, som det enligt fideikoinmissbrefvet ålåge
fideikommissarie!! att utgifva till sina syskon och deras barn, eller således
löi ett värde af 2,266,619 kronor 28 öre med 67,998 kronor, hvadan
långeshandlingen belagts med stämpel till sammanlagdt belopp af 82,482
kronor.
. Förenämnda ansökning äfvensom en af sökanden hos Rönnebergs,
(Insjö _och Harjagers häradsrätt gjord ansökning om lagfart å de till fidei-
ivommissegendomen hörande hemman i Harjagers härad funno vederbörande
häradsrätter, enär det icke lagfarits med friherre Thure Gyllenkroks fång,
icke kunna bifallas, utan förklarades ansökningarna hvilande i afbidan på
nämnda hinders undanröjande.
I dessa beslut, som dragits under hofrättens öfver Skåne och Blekinge
samt Kungl. Maj:ts pröfning, har hvarken hofrätten eller Kungl. Makt
lunnit skäl göra ändring.
Enär hinder alltså mötte för sökanden att själf omedelbart erhålla
lagfart å fideikommissegendomen, har han på skilda vägar sökt vinna lag¬
tart å förre^ innehafvarens af fideikommissrätten fång. Till en början an¬
höll han sålunda hos Torna och Bara häradsrätt om lagfart å friherre
Thure Gyllenkroks fång till den inom Torna härad belägna del af fidei-
komissegendomen, utan att därvid anvisa medel till stämpel å det om egen¬
domen upprättade fideikommissbref. Efter det denna ansökning, som pröf¬
va*3 af häradsrätten och^ därefter genom besvär dragits under såväl veder¬
börande hofrätts som Kungl. Maj:ts pröfning, ogillats, instämde sökanden
sysslomännen i konkursen efter friherre Thure Gyllenkrok till nyssnämnda
häradsrätt med yrkande, att konkursboet måtte genom vite tillhållas att
söka lagfart å förberörd a del af fideikommissegendomen äfvensom att där¬
vid aflämna stadgad stämpelafgift. I detta mål, hvilket slutligen afgjorts
genom hofrättens öfver Skåne och Blekinge dom den 23 oktober 1903
bär emellertid sökandens instämda talan ogillats.
Med erinran om de åtgärder, sökanden sålunda vidtagit för att vinna
lagfart a fideikommissegendomen, har sökanden i förenämnda skrift fram-
halht, att det ville synas, som om hindret för lagfarande af sökandens
fång för närvarande icke skulle kunna undanröjas annorledes än genom
den orimliga uppoffringen, att sökanden personligen iklädde sig en^skuld
för gäldandet af stämpelafgiften å företrädarens i fideikommissrätten fåne-,
oaktadt någon som helst laglig skyldighet i sådant afseende icke ålåge
sökanden. Rättvisa och billighet syntes dock fordra, att sedan alla de
utvägar, lagen anvisat för arfskattens uttagande, blifvit anlitade, den om¬
ständigheten att större eller mindre del af skatten ej utginge, icke finge
5
Bevillningsutskottets Betänkande N'.o 32.
för all framtid lägga hinder i vägen för efterföljande fideikommissarie^
som fullgjorde livad lagen af dem själfva fordrade, att jämväl vinna de
fördelar, som borde dem tillkomma.
Vid tillämpning af nuvarande bestämmelser skulle emellertid i före¬
varande fall hindret för lagfarande af fideikommissegendomen komma att
fortfara. Kronan kunde nämligen icke under några omständigheter påräkna
att i konkursen efter friherre Thure Gyllenkrok utbekomma hela sin be¬
vakade fordran. Boets behållning, som enligt ett i sist omförmälda rätte¬
gång företedt intyg af rättens ombudsman i konkursen beräknats till om¬
kring 66,000 kronor, lämnade, såsom ett vid förevarande ansökning fogadt,
af ene sysslomannen i konkursen utfärdadt bevis angåfve, icke tillgång till
större utdelning å icke prioriterade fordringar än högst 12 procent.
Under sådana förhållanden har sökanden, som fortfarande vore villig
att söka lagfart å friherre Thure Gyllenkroks fång, under förutsättning
att stämpel å fånget icke behöfde af sökanden erläggas, ifrågasatt, huru¬
vida icke nådig förklaring kunde meddelas därom, att den omständig¬
heten, att fideikommissbrefvet ej vore försedt med den stämpel, som det
ålegat friherre Thure Gyllenkrok att för lagfart å fideikommissegendomen
erlägga, icke utgjorde hinder för vederbörande häradsrätt att mottaga
handlingar för lagfart å friherre Thure Gyllenkroks fång.
Med en till finansdepartementet sedermera ingifven skrift har sökan¬
den öfverlämnat Kungl. Maj:ts den 11 december 1903 gifna dom i förr
omförmälda tvist angående den å kronans vägnar gjorda bevakning i kon¬
kursen efter friherre Thure Gyllenkrok. Genom nämnda dom har Kungl.
Maj:t, med ändring af domstolarnes beslut, ogillat det mot kronans an¬
språk på betalningsrätt gjorda jäf. Den stämpelafgift till belopp af 138,777
kronor 80 öre, som friherre Thure Gyllenkrok såsom tillträdare af fidei¬
kommissegendomen Svenstorp jämlikt laga kraftägande utslag varit pliktig
erlägga vid fullgörande af honom ålagd skyldighet att söka lagfart å egen¬
domen, hade nämligen egenskapen af skatt till staten. Och vore vid så¬
dant förhållande, då friherre Thure Gyllenkrok aflidit utan att hafva full¬
gjort hvad honom sålunda ålegat, Kungl. Maj:t och kronan lagligen be¬
rättigad att för denna sin skattefordran njuta betalning ur friherre Thure
Gyllenkroks till konkurs afträdda bo. Vidkommande åter påståendet om
förmånsrätt för ifrågavarande fordran blef, enär samma påstående saknade
stöd af lag, det slut, hvartill domstolarne i denna del af saken kommit, af
Kungl. Magt fastställdt.
Efter särskilda nådiga remisser hafva ej mindre statskontoret än äfven
justitiekanslersämbetet afgifvit underdåniga utlåtanden i förevarande ärende.
Under erinran att genom Kungl. Maj:ts ofvan åberopade utslag den
6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.
18 november 1897 bestämts, att vid lagfart å Svenstorps fideikommiss för
sriherre Thure Gyllenkroks räkning fideikommissbrefvet skulle förses med
ftämpel till belopp af 138,777 kronor 80 öre, har statskontoret i berörda,
den 12 sistlidne januari afgifna underdåniga utlåtande till en början an¬
fört, att sökanden, som å sitt fång till fideikommisset sökt lagfart och
därvid erlagt belöpande stämpelafgift, icke, sedan urarfvakonkurs efter
friherre Thure Gyllenkrok uppkommit, i vidare mån svarade för stämpel¬
afgiften för den sistnämndes fång till fideikommisset än att lagfart å hans
eget fång till detsamma icke lagligen torde kunna beviljas, med mindre
stämpelafgiften för friherre Thure Gyllenkroks fång erlades. Erläggandet
från sökandens sida af denna stämpelafgift torde icke lagligen kunna ut-
tvingas. Antagligt syntes ej heller, att sökanden, trots olägenheten däraf
att lagfart å fideikommisset ej kunde erhållas, skulle finna sig af denna
olägenhet föranlåten att frivilligt erlägga det omförmälda betydande be¬
loppet.
Af hvad sålunda anförts ansåge statskontoret framgå, att frågan,
huruvida staten genom eftergift till större eller mindre del af stämpel¬
afgiften för friherre Thure Gyllenkroks fång till fideikommisset borde möj¬
liggöra för sökanden att erhålla lagfart å sitt fång till detsamma, vore att
bedöma uteslutande efter billighetsgrunder.
Härvid förekoinme, att enligt den vid tiden, då friherre Thure Gyllen¬
kroks fång skolat lagfaras, gällande förordningen angående stämpelafgiften
den 9 augusti 1894 likasom enligt nu gällande stämpelförordning stämpel¬
afgiften för fideikommissbref om fast egendom utgjordes af två särskilda
delar, nämligen dels af stämpel till belopp af CO öre för hvarje fulla 100
kronor af egendomens värde, och dels af ytterligare stämpel, beräknad
enligt de grunder, som vore stadgade för beräkning af stämpel å andel
i död mans bo, för samma värde efter afdrag ej mindre för den i egen¬
domen intecknade gäld, som vid siste fideikommissariens död kunde vara
obetald, samt för hvad den nye fideikommissarien enligt fideikommiss¬
brefvet kunde vara skyldig till annan utgifva, än äfven för det enligt
17 § i stämpelförordningen beräknade kapitalvärdet af nyttjanderätt till
eller afkomst af egendomen i dess helhet eller någon del däraf, därest
sådan rätt visades tillkomma annan än den nye fideikommissarien. Det
förstnämnda af dessa båda stämpelbelopp, eller det, som utginge med 60
öre för hvarje fulla 100 kronor af värdet, motsvarade den lagfartsstämpel,
som sedan längre tid tillbaka utgått vid lagfart med köpe-, bytes- och
gåfvobref samt testamentariska förordnanden och fideikommissbref om fast
egendom. Den, som genom något af nyssnämnda fång blifvit ägare af eu
fastighet, hade, om företrädarens fång ej blifvit lagfaret, städse nödgats,
7
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.
för att själf kunna erhålla lagfart, lagfara med företrädarens fång och
erlägga därå belöpande stämpel. Någon anledning att i nu förevarande fall
medgifva undantag i detta afseende syntes statskontoret icke förefinnas.
Formellt hade äfven den andra af de ofvan omförmälda båda stämpel-
afgifterna för fideikommissbref, eller den, som utginge enligt de grunder,
som vore stadgade för beräkning af stämpel å andel i död mans bo, karak¬
tären af en lagfartsstämpel, men dess ursprung vore ett annat än 60-öres-
afgiftens. Den utgjorde nämligen en del af den år 1894 införda arfs-
skatten. Af de i stämpelförordningen innefattade bestämmelser rörande
denna skatt och af motiverna för dessa bestämmelser kunde den ostridiga
slutsats dragas, att den stämpelafgift af nu ifrågavarande slag, utgående
med 6 procent af fastighetsvärdet med vissa afdrag för intecknad gäld
och fideikommissarien åliggande utbetalningar, hvarmed fideikommissbrefvet
rörande Svenstorps egendom vid lagfart därå för friherre Thure Gyllen¬
krok skolat beläggas, utgjorde arfsskatten för den del af kvarlåtenskapen
efter friherre Fredrik Gustaf Gyllenkrok, som bestod af Svenstorps fidei¬
kommiss, och för hvilken del arfsskatten skolat erläggas af friherre Thure
Gyllenkrok. Vore arfsskatten hos oss anordnad på det i andra länder i
allmänhet öfliga sätt, att, sedan arfskifte efter arflåtaren förrättats, den på
hvarje lott i boet belöpande skatt uträknades och debiterades vederbörande
bodelägare, vore uppenbart, att skattskyldigheten endast komme att åligga
vederbörande bodelägare och efter hans död de för hans förbindelser an¬
svarige arfvingarne, och att således i det nu föreliggande fallet sökanden
varit fri från all betalningsskyldighet. Af skäl att hos oss någon tid för
förrättande af arfskifte icke vore i lag föreskrifven och att i regeln någon
skyldighet för arfvingarna att låta upprättadt arfskifte komma till offentlig
myndighets kännedom icke förefunnes, hade emellertid här i landet arfs-
skattens påförande knutits vid bouppteckningen sålunda, att, efter det en¬
ligt gifna regler uträkning ägt rum af den lott i boet, som kunde antagas
komma att tillfalla hvarje särskild bodelägare, bouppteckningshandlingen
belädes med stämpel till belopp, motsvarande summan af de på hvarje
särskild lott belöpande stämpelafgifterna. Gifvet vore, att jämväl med
denna anordning af arfsskatten, därest samma anordning blifvit fullständigt
genomförd, sökanden skulle gått fri från all befattning med arfsskatten för
friherre Thure Gyllenkroks fång till fideikommisset. Denna arfsskatt skulle
då — förutsatt att bouppteckningen efter friherre Fredrik Gustaf Gyllen¬
krok ingifvits till rätten efter ingången af år 1895, då den nya arfskatten
trädde i kraft — utgått under formen af stämpel till nämnda bouppteck¬
ning, och för erläggande af denna skulle sökanden icke stått i ansvar.
Förhållandet vore emellertid, att af särskilda skäl undantag för fidei¬
8
Bevillning sutskottets Betänkande N:o 32.
kommiss om fast egendom blifvit gjordt från den allmänna regeln om
sättet för arfsskattens utgörande, i det att skattens erläggande förlagts till
tiden ej för boupptecknings inregistrering utan för fideikommissbrefvets
företeende för lagfart. Rörande nämnda skäl har statskontoret hänvisat
till ett af särskilda kommitterade den 27 oktober 1893 afgifvet betänkande
angående utvidgning af arfsbeskattningen m. m. I detta betänkande yttras,
bland annat, följande.
»Då afliden person varit innehafvare af fideikommiss, skall i boupp¬
teckningen efter honom fideikommissets värde upptagas bland tillgångarna,
medan den fideikommisset tilläfventyrs vidlådande gäld afföres bland boets
skulder. Fideikommisset ingår sålunda i boets behållning, hvarför enligt
gällande bestämmelser hänsyn till detsammas värde tages vid bouppteck¬
ningens stämpelbeläggning. Då kommitterade, som ansett otvifvelaktigt,
att arfsskatt fortfarande bör utgöras vid öfvergång af fideikommiss till ny
innehafvare, emellertid funnit sig föranlåtna att föreslå, det värdet å fast
egendom af fideikommissnatur och däri intecknad gäld skola undantagas
vid den beräkning af boets behållning, som i och för skattens påförande
skall äga rum, hafva två särskilda orsaker därvid varit för kommitterade
bestämmande.
Med nu gällande stadganden kan det inträffa, att en tillträdande fidei¬
kommissarie går alldeles fri från erläggande af arfsskatt för det värde,
som representeras af fideikommisset, eller åtminstone kommer att erlägga
skatt till lägre belopp än skäligt varit. Man kan nämligen tänka sig, att
boets gäld öfverstiger det sammanlagda värdet af fideikommisset och boets
öfriga tillgångar, i hvilket fall bouppteckningen, såsom utvisande brist, går
fri från stämpel och den nye fideikommissarien undgår att erlägga skatt
för sitt fång, oaktadt han tilläfventyrs mottager fideikommisset ograveradt
af gäld. Äfven om de fall antagligen äro sällsynta, då fullständig skatte¬
frihet äger rum, inträffar det säkerligen icke sällan, att skulderna i boet
öfverstiga de tillgångar, som utom fideikommisset finnas i detsamma, med
större belopp än det, som betecknas af den i fideikommisset intecknade
gäld, i hvilket fall således fideikommissarien vid utgörandet af arfsskatt
för fideikommisset åtnjuter afdrag till större belopp än sistnämnda gäld.
Om redan detta förhållande enligt kommitterades mening påkallar
ändring i det sätt, hvarpå för närvarande arfsskatten för fideikommiss i
fast egendom uttages, verkar i samma riktning äfven en annan omstän¬
dighet. Då arfsskatten för fideikommisset ingår i den stämpelafgift, som
skall utgöras vid bouppteckningens inregistrering, följer häraf, att skatten
måste i första hand erläggas af den aflidnes dödsbo. För den andel af
stämpelafgiften, som belöper på fideikommisset, äger boet visserligen enligt
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32. 9
14 § i gällande stämpelförordning regress till fideikommissarie!!, men lätte¬
ligen inses, att i fall, då boet är gäldbundet och fideikommissarie!! till¬
äfventyrs en aflägsen släkting, skyldigheten att förskjuta skattebeloppet
kan -komma att för stärbhusdelägarne kännas i hög grad betungande och
stundom verka rent af ruinerande.
De antydda redan nu förefintliga olägenheterna komma naturligtvis
att med den väsentliga höjning af arfsskatten, som af kommitterade före¬
slås, "öra sig i ännu högre grad kännbara. Då fråga är om fideikommiss
i fast egendom, erbjuder sig emellertid osökt en utväg att åt arfsskatten
för fideikommiss gifva en sådan anordning, att sagda olägenheter und¬
vikas. Enligt gällande lag skall lagfart sökas å det fång, hvarigenom
fideikommisset öfvergår till ny innehafvare, och skall därvid fideikommiss-
brefvet förses med stämpel till visst föreskrifvet belopp. Om vid detta
tillfälle fideikommissbrefvet, jämte stadgad lagfartsstämpel, förses med
ytterligare stämpel enligt de för arfsskatten stadgade grunder, vinnes här¬
med, dels att skatten kommer att utgå utan afdrag för annan gäld än
den, som vidlåder själfva fideikommisset, dels ock att skatten utan för¬
medling af boet kommer att erläggas af fideikommissarien själf. Kommit¬
terade hafva så mycket mindre tvekat att för arfsskatten å fideikommiss
å fast egendom tillstyrka en dylik, från den för arfsskatten i allmänhet
föreslagna endast till formen afvikande anordning, som en fideikommissarie
intager en undantagsställning i boet. Den andel däri, som han i sådan
egenskap erhåller, tillfaller honom nämligen utan afseende å boets ställ¬
ning i öfrigt.»
Då lagstiftaren år 1894 af dessa skäl, i stället för att införa en fri¬
stående arfsskatt, valde utvägen att lägga de nya afgifterna under form
af ökad stämpel på vissa handlingar, som redan förut voro underkastade
stämpelafgift, kunde, enligt hvad statskontoret vidare anför, icke åt be¬
stämmelserna rörande arfsbeskattningen gifvas en i alla detaljer fullt så
tillfredsställande form, som möjligt varit, därest man haft fria händer att,
oberoende af förut befintlig stämpellagstiftning, ordna nämnda beskatt¬
ning. Ett exempel därpå erbjöde det nu föreliggande fallet. Af den nyss
anförda motiveringen för den anordning, att utgörandet af arfsskatten för
fideikommiss om fast egendom förlagts till tidpunkten för lagfartsansök-
ningen, syntes med tämlig tydlighet framgå, att bland de med sagda an¬
ordningar åsyftade målen icke äfven varit det att i större eller mindre
mån göra eu ny fideikommissarie ansvarig för den företrädaren i fidei¬
kommissrätten åliggande arfsskatt, där den förre icke eljest i egenskap af
arfvinge varit ansvarig för den senares förpliktelser. Där det af förre
fideikommissarien oguldna skattebeloppet vore någorlunda betydligt, torde
Bill. till Riksd. Prot. 1904. 5 Sami. 1 Afd. 2(1 luft. 2
10
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.
tvånget på den nya fideikommissarie!! ej heller vara tillräckligt starkt att
förmå honom att erlägga skatten, men för honom kvarstode, utan
nytta för det allmänna, olägenheten att ej kunna erhålla lagfart å fidei¬
kommisset.
På grund af hvad sålunda anförts och då sökanden till fullo erlagt
den på hans fång till fideikommisset belöpande stämpelafgift, ansåge sig
statskontoret kunna förorda, att stämpelafgiften för friherre Thure Gyllen¬
kroks fång å Svenstorps fideikommiss finge, utöfver den utdelning i friherre
Thure Gyllenkroks urarfvakonkurs, som kunde komma att tillfalla kronan
och hvilken syntes kunna beräknas till omkring 16,000 kronor, bestämmas
att utgå med allenast den egentliga lagfartsstämpeln, eller 60 öre för hvarje
fulla 100 kronor af taxeringsvärdet.
Härigenom skulle, enligt statskontorets uppfattning, å ena sidan sökan¬
den vinna allt det tillmötesgående från statens sida för ordnande af denna
angelägenhet, som skäligen torde kunna begäras, och å andra sidan staten
själf minska sin förlust på ogulden stämpelafgift för friherre Thure Gyllen¬
kroks fång med 14,431 kronor 80 öre.
I likhet med statskontoret har justitiekanslersämbetet i sitt den 20
sistlidne februari afgifna underdåniga utlåtande framhållit, att anledning
saknades att efterskänka den del af stämpeln å friherre Thure Gyllenkroks
fång, som motsvarade den gamla lagfartsstämpeln. Hvad anginge stats¬
kontorets hemställan i öfrigt ansåge justitiekanslersämbetet, att det å ena
sidan visserligen kunde erinras, dels att, ehuru sökanden icke vore lagli¬
gen skyldig att gälda den oguldna arfsskatten å friherre Thure Gyllen¬
kroks fång, den möjligheten dock förelåge, att sökanden för att erhålla
lagfart a egendomen med däraf följande fördelar kunde finna sig föran¬
låten gälda denna arfsskatt, dels ock att genom den föreslagna eftergiften
sökanden skulle komma i en gynnsammare ställning därför att han såsom
fideikommissarie tillträdt egendomen, än han skulle hafva gjort, om han
såsom arftagare tillträdt den och arfsskatt å föregående fång varit ogul¬
den, ty i sådan händelse hade arfsskatten kunnat i form af boupptecknings-
stämpel ur egendomen uttagas, men att å andra sidan också kunde, såsom
statskontoret erinrat, för den föreslagna eftergiften åberopas billighetsskäl,
af hvilka det skälet syntes mest vägande, att sökanden ej borde blifva
lidande därpå, att staten så anordnat hithörande förhållanden, att arfs¬
skatten a friherre Thure Gyllenkroks fång, trots alla från såväl statens
som sökandens sida gjorda försök, icke kunnat hos friherre Thure Gyllen¬
krok eller hans konkursbo till fullo uttagas.
De omständigheter, hvilka kunna vara att öfverväga, då det gäller
att afgöra, huruvida staten bör till större eller mindre del eftergifva
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32. 11
stämpelafgiften för friherre Thure Gyllenkroks fång till ifrågavarande
fideikommissegendoni för att därigenom för sökanden göra det möjligt att
erhålla lagfart å sitt fång till egendomen, hafva i det föregående redan
blifvit framhållna. För min del anser jag i likhet med statskontoret, att
billigheten kräfver, att staten afstår från den del af berörda stämpelafgift,
som” är att anse såsom arfsskatt och som icke varder staten godta ord
crenom utdelning i urarfvakonkursen efter friherre Thure Gyllenkrok. Hvad
på sökanden ankommer för att vinna lagfart å sitt fång synes han ju
hafva fullgjort. För nämnda arfsskatt är han icke heller skyldig att svara.
Den omständigheten, att arfsskatten i sin helhet icke kan utbekommas af
dem, hvilka betalningsskyldigheten för densamma åligger, ma i och för
sio- vara att beklaga, men synes mig icke rättvisligen böra föranleda till
den påföljden för sökanden, att han beröfvas möjligheten att vinna lagfart
å sitt fång, därest han icke vill underkasta sig en af förhållandena eljest
icke påkallad afsevärd ekonomisk uppoffring.
Hvad beträffar den del af stämpelafgiften, som motsvarar den vanliga
lagfartsstämpeln, har statskontoret af anförda skal. ansett, att eftergift åt
densamma icke bör inedgifvas. Mig vill det visserligen förefalla, som om
billighetssynpunkten äfven här kunde göras gällande, men da de skäl,, pa
hvilka statskontoret kommit till en annan uppfattning, hvilken justitie-
kanslärsämbetet delar, icke torde kunna frånkännas betydelse, finner jag
mig sakna tillräcklig anledning att tillstyrka eftergift äfven af denna del
af stämpelafgiften.»
Enlio-t ofvanstående utredning uppgår det stämpelbelopp, från hvars
utförande statsverket i händelse af bifall till förevarande proposition skulle
afstå, till i rundt tal 108,000 kronor. .
Såvidt af de till ärendet hörande handlingar framgar, har utskottet
icke kunnat finna, att något blifvit underlätet för bevarande af kro¬
nans rätt i denna sak. Redan under friherre Thure Gyllenkroks lifstid
vidtogos åtgärder för att af honom utfå stämpelbeloppet, utan att detta
dock lyckades. Statens anspråk på ifrågavarande arfsskatt hafva sedermera
bevakats i den efter friherre Thure Gyllenkrok uppkomna urarfvakonkursen;
och hafva dessa anspråk, hvilka i domstolsväg fullföljts genom alla in¬
stanser, blifvit slutligen fastställda genom Kungl. Maj:ts dom, därvid kro¬
nans yrkande om förmånsrätt för sin fordran blifvit underkändt.
Det utdelningsbelopp i konkursen, som belöper a kronans fordran,
torde enligt här ofvan i propositionen meddelad uppgift komma att uppgå
till omkring 10,000 kronor. Någon möjlighet för staten att kunna uttaga
det därutöfver resterande beloppet torde icke finnas, da den nuvarande
12
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.
innehafvare]! icke har laglig skyldighet att erlägga den oguldna arfsskatten
å sin företrädares fång af fideikommissegendomen.
Vid sådant förhållande och under åberopande af de skal. som i öfrigt
anförts i den kung! propositionen, hemställer utskottet,
att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts före
varande proposition, må medgifva, att stämpelafgiften
för friherre Thure Gustaf Elof Gyllenkroks fång af
fideikommissegendomen Svenstorp må, utöfver den ut¬
delning i friherre Gyllenkroks till konkurs afträdda bo,
hvilken kan tillfalla kronan såsom borgenär i konkursen
för oguldna stämpelafgiften för samma fång, bestämmas
att utgå med allenast 60 öre för hvarje fulla 100 kronor
af egendomens taxeringsvärde.
Stockholm den 29 april 1904.
På bevillningsutskottets vägnar:
H. CAVALLI.
Herrar friherre Trolle och J. Bromée hafva begärt få antecknadt, att
de icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.
Stockholm, Ivar Hseggatröms Boktryckeri A. B., 1904.