Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24.
1
N:o 24.
Ankom till Riksd. kansli den 11 april 1904, kl. 3 e. m.
Betänkande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angå¬
ende restitution till Kockums mekaniska verkstadsaktie-
bolag af erlagd tull för vissa från utlandet införda, vid
byqqandet af pansarbåten Tapperheten använda materia-
lier.
(l:a A.)
Under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver
finansärenden för den 31 december 1903 har i eu till bevillningsutskot¬
tet hänvisad proposition, n:r 54, Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att
medgifva, att till Kockums mekaniska verkstad saktiebolag må af tull¬
medlen utbetalas ett belopp af 49,605 kronor 60 öre, motsvarande tull-
afgifterna för materialier, som för byggande af pansarbaten Tapper¬
heten af bolaget till riket införts under tiden från och med den 5 mars
1900 till och med den 20 mars 1901.
Till stöd för hvad sålunda föreslagits har, enligt ofvan omför-
mälda statsrådsprotokoll, chefen för finansdepartementet vid ärendets
föredragning inför Kungl. Maj:t anfört följande:
»I en till Eders Kungl. Maj:t ingifven skrift af den 1 april 1902
har Kockums mekaniska verkstadsaktiebolag, som genom kontrakt
den 3 november 1899 åtagit sig att för marin förvaltningens räkning
bygga ett pansarfartyg och för byggandet af fartyget tran utlandet
anskaffat materialier, anfört, att byggandet till följd af inträffad strejk
och verkstadsblockad blifvit under tiden från den 15 december 1899
till den 24 april 1901 dels försvåradt och fördröjdt dels äfven alldeles
förhindradt, hvarigenom förorsakats, att den i § 8 mom. 1 b) i tulltaxe-
Bih. till Riksd. Prof. W04. 5 Sami. 1 Afd. 21 Haft. (N:o 24.) 1
2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24.
underrättelserna stadgade tid för erhållande af restitution af tull för
från utlandet infördt material delvis komme att utlöpa, innan fartyget
kunde styrkas vara i fullfärdigt skick; och anhöll bolaget att, enär
omförmälda förhållanden inträffat utan bolagets åtgörande, tiden för
erhållande af restitution måtte i förenämnda fall utsträckas intill ut¬
gången af år 1902. Sedan emellertid Eders Kungi. Maj:t genom be¬
slut den 2 maj sistnämnda år icke funnit skäl bifalla berörda fram¬
ställning, har nu i en till Eders Kungl. Maj:t den 7 mars innevarande
år ingifven underdånig ansökning sagda bolag anhållit, att belöpande
tullafgifter för de vid byggandet af berörda pansarbåt använda utländska
materialier måtte, utan hinder däraf att pansarbåten icke inom två år
efter materialiernas införsel till riket styrkts vara i fullfärdigt skick,
varda till bolaget restituerade.
Under det att den första ansökningen afsåg utsträckning af tiden
för erhållande af restitution, innebär bolagets senare framställning åter¬
bekommande af de för ifrågavarande fartygsmaterialier erlagda tullbelopp
oafsedt tiden för samma materialiers införsel. Till stöd för denna fram¬
ställning har anförts hufvudsakligen följande.
Vid tiden för bolagets ofvan förstnämnda ansökning hade pansar¬
båten ännu ej varit levererad; och hade det då ej kunnat rätt bedömas,
hvarken när eller hurudan den en gång komme att färdigbyggas.
Pansarbåten, som erhållit namnet Tapperheten, vore emellertid numera
aflämnad till flottan, därvid arbetet erhållit ett synnerligen godt vitsord.
Att leveransen blifvit fördröjd hade föranledts, förutom af de i bolagets
ansökning af den 1 april 1902 omförmälda omständigheter, jämväl däraf,
att marinförvaltningen ålagt bolaget att utföra vissa extra arbeten å
pansarbåten, hvilka bolaget icke kunnat vägra att fullgöra, ehuruväl
bolaget insett, att dessa arbeten skulle omöjliggöra båtens färdigbyg¬
gande inom den för åtnjutande af tullrestitution stadgade tid. Innan
något materialinköp gjorts för ifrågavarande skeppsbyggnadsarbete, hade
bolaget erbjudit sig att antingen för visst pris bygga pansarbåten af
delvis utländskt material eller ock af uteslutande svenskt sådant, mot
en prisförhöjning i senare fallet, motsvarande den å det utländska ma¬
terialet belöpande tullafgift, men hade marinförvaltningen valt det förra
alternativet. Den ansenliga förlust, som bolaget i allt fall gjort på
pansarbåtens byggande, skulle på ett ytterst kännbart sätt ökas, om
bolaget, till följd af hinder för leveransens fullgörande i rätt tid, hvilka
det icke stått i bolagets makt att vare sig undgå eller undanröja, be-
toges möjlighet att återbekomma det för de utländska materialierna
erlagda tullbeloppet.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o .24. 3
Öfver bolagets ifrågavarande ansökning har generaltullstyrelsen
den 23 mars 1903 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande, därvid
styrelsen erinrat, hurusom för erhållande af restitution af tull för till
fartyg använda utländska materialier och skeppsförnödenheter vore i
§ 8 tulltaxeunderrättelserna föreskrifvet, bland annat, att varfvets eller
verkstadens innehafvare eller föreståndare skulle, när fartyget vore
fullt färdigt, till generaltullstyrelsen aflämna en af honom under edlig
förpliktelse afgifven och af två hans biträden, som med arbetet tagit
befattning, bestyrkt noggrann förteckning öfver myckenheten af alla
till fartyget använda olika materialier och skeppsförnödenheter. Någon
förteckning öfver do till pansarbåten Tapperheten använda materialier
och skeppsförnödenheter hade då ännu icke till styrelsen ingifvits, och
vore styrelsen således icke i tillfälle att yttra sig angående storleken
af det ifrågasatta restitutionsbeloppet. Vidare och med föranledande
af den i nämnda författningsrum förefintliga bestämmelse, att det fartyg,
till livilket materialierna och skeppsförnödenheterna användes, skulle
inom två år efter deras införsel till riket styrkas vara i fullfärdigt skick,
ville generaltullstyrelsen anmäla, att, enligt intyg från chefen för marin-
ingenjörstaten, Tapperheten varit i fullfärdigt skick den 24 januari
1903; men, enär detta intyg inkommit till styrelsen först den 20 mars
samma år, kunde det ifrågasättas, huruvida icke fartyget först sist¬
nämnda dag styrkts vara i fullfärdigt skick. För såvidt de af bolaget
anförda skäl icke kunde föranleda Eders Kungl. Maj:ts bifall till bolagets
framställning om återbekommande af tullbeloppen för till Tapperheten
använda materialier och skeppsförnödenheter oafsedt tiden för deras
införsel, hemställde generaltullstyrelsen, att Eders Kung]. Maj:t täcktes
medgifva, att, ehuruväl beviset därom att Tapperheten den 24 januari
innevarande år varit i fallfärdigt skick inkommit till generaltullstyrelsen
först den 20 därpåföljde mars, restitution likväl, sedan ansökning härom
blifvit i vederbörlig ordning till styrelsen ingifven, måtte under före-
skrifna villkor beviljas för de materialier, som till riket inkommit från
och med den 25 januari 1901.
Marinförvaltningen, som på grund af nådig befallning jämväl i
ärendet sig yttrat, har anfört: Enligt åtagande af bolaget, skulle Tapper¬
heten hafva levererats senast inom 24 månader efter kontraktets under¬
tecknande, hvilket ägde rum den 3 november 1899, men på grund af
under byggnadsarbetet tillkomna extra arbeten hade leveranstiden blifvit
förlängd med tillhopa 4 månader 20 dagar. Fartyget, som således bort
vara färdigt till besiktning och leverering senast den 22 mars 1902,
hade dock först den 24 januari innevarande år befunnit sig i fullfärdigt
4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24.
skick. Marinförvaltningens af bolaget i dess ansökning omförmälda
beslut, att Tapperheten skulle få byggas delvis af utländskt material,
hade föranledts däraf, att, enär samtidigt för flottans räkning skulle
nybyggas ej mindre än tre pansarbåtar, af hvilka redan för två varit
bestämdt, att de skulle byggas uteslutande af inhemskt material, och
tillika en gammal pansarbåt skulle undergå en genomgripande ombyggnad,
allt vid varf, som ej kunde verkställa åtagen far tygsbyggnad utan an¬
litande af andra verkstäder för vissa delar af arbetet, marinförvaltningen
hyst farhåga, att de svenska järnverk, som tillverkade fartygsmateriel
och hvilka vid denna tid redan vore öfverhopade med beställningar,
skulle i så hög grad tagas i anspråk, att förberörda leveranser däri¬
genom komme att i betydlig mån försenas. Marinförvaltningens far¬
håga i detta hänseende hade också sedermera visat sig välgrundad, i det
att, oaktadt det beträffande Tapperheten gjorda medgifvandet, samtliga
ofvanberörda fartyg blifvit färdiga först långt efter den bestämda tiden.
Anledningen till berörda tidsutdräkt, för hvilken åsamkadt vite blifvit af
marinförvaltningen efterskänkt, vore till finnandes — förutom i den om¬
ständigheten att de mindre leveranskraftiga svenska verkstäderna icke
förmått åstadkomma så betydande arbeten som byggnaden af en lista
klass pansarbåt på en tid, som äfven för utlandets större förhållanden
skulle anses ganska knappt tilltagen — hufvudsakligen i andra verk¬
städers försenade leveranser, hvartill komme, att byggandet af Tapper¬
heten, såsom af handlingarna i ärendet framginge, under en betydande
del af arbetstiden störts eller helt och hållet förhindrats af strejk och
blockad, och detta icke allenast vid bolagets egna verkstäder utan äfven
vid utländska underleverantörers.
Beträffande därefter det för restitution af tull, som erlagts för
material för fartygsbyggnad, stadgade villkor, att fartyget skulle vara
färdigt inom två år, sedan importen ägt rum, ansåge sig marinförvalt¬
ningen böra framhålla, att, om detsamma än kunde vara väl afpassadt
för vanliga förhållanden, det dock syntes mindre väl lämpadt för ett
sådant fall som det förevarande, hvilket tillförene icke heller förelegat,
nämligen då införsel af material ägt rum för byggnad af ett större
pansradt örlogsfartyg, hvilket arbete med nödvändighet fordrade ej
mindre betydande förutsättningar i afseende å varfsanordningar, maski¬
ner och dylikt än äfven en jämförelsevis lång tid. Därest icke före-
nämnda villkor för erhållande af restitution af tull för fartygsbyggnads-
material finge för dylika fall eftergifvas, skulle sådan restitution näppe¬
ligen kunna erhållas, ett förhållande, som icke kunde annat än i sin
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24. 5
utveckling hämma den inhemska fartygsbyggnadsindustri, som med-
gifvandet af dylik restitution dock vore afsedd att främja.
Vid betraktande af ofvanberörda förhållanden både marinförvalt¬
ningen särskilt fäst sin uppmärksamhet därvid, att eftergift af mera-
nämnda villkor för tullrestitution förr eller senare, enligt marinförvalt¬
ningens åsikt, blefve nödvändig; att, om, med upprätthållande för hvarje
fall af nämnda villkor, full restitution för material till ett fartyg med
två års leveranstid svårligen kunde ernås, svårigheterna i nu före¬
varande fall ökats på grund af tillkomna extra arbeten, för hvilka
måst medgifvas en afsevärd förlängning i arbetstiden, som dock på
grund af nitälskan för en snabb leverans måhända väl snäft begränsats;
att bolaget vid byggandet af Tapperheten nödgats arbeta under synner¬
ligen svåra omständigheter, föranledda af förhållanden, som det icke
stått i bolagets makt att förekomma; att bolaget det oaktadt levererat
fartyget inom en tidslängd, föga Överskjutande den leveranstid, som
leverantörer, hvilka på grund af förut uttörda arbeten af samma slag
ägde större erfarenhet, kunnat ernå; att kostnaden för Tapperheten med
omkring respektive 380,000 kronor och 365,000 kronor understigit
kostnaden för de två ofvan omförmälda, samtidigt med Tapperheten
byggda pansarbåtar; samt att bolaget trots allt detta lämnat ett arbete,
hvars goda beskaffenhet marinförvaltningen med skäl kunde vitsorda.
Med afseende å hvad sålunda anförts och då billighet och rättvisa
syntes tala för bifall till bolagets förevarande framställning, hemställde
marinförvaltningen, att den begärda tullrestitutionen måtte beviljas.
Sedermera har generaltullstyrelsen i underdånig skrifvelse den 6
sistlidna augusti anmält, att bolaget i en till styrelsen den 15 därförut-
gångna maj inkommen skrift anhållit om restitution af de tullafgifter,
tillhopa 80,242 kronor 13 öre, som af bolaget erlagts för åtskilliga
under tiden från och med den 5 mars 1900 till och med den 21 januari
1903 från utlandet införda, i en skriften bilagd förteckning upptagna
materialier och skeppsförnödenher, hvilka användts vid förfärdigandet
af Tapperheten.
I sistberörda skrifvelse har generaltullstyrelsen vidare anfört, att,
efter det styrelsens revisionsbyrå i ärendet afgifvit attest, styrelsen vid
granskning af nämnda förteckning samt öfriga till ärendet hörande hand¬
lingar inhämtat, att tullafgifterna för de materialier, som införts under
tiden från och med den 5 mars 1900 till och med den 24 januari 1901
— således tidigare än två år före det fartyget, enligt ofvan omförmälda,
af chefen för mariningenjörstaten utfärdade intyg, blifvit fullt färdigt —
uppgått till sammanlagdt 43,390 kronor 5 öre; att för de materialier,
6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24.
som införts under tiden från och med den 25 januari 1901 till och med
den 20 mars samma år — således väl inom två år före det fartyget
blifvit färdigt, men mera än två år, innan detta styrkts hos styrelsen —
i tull erlagts ett belopp af 6,215 kronor 55 öre; att tullafgifterna för
de återstående från och med den 21 mars 1901 och följaktligen inom
den bestämda tiden af två år införda materialierna utgjort tillsammans
30,636 kronor 53 öre; samt att, bortsedt därifrån att, enligt hvad ofvan
nämnts, en del af ifrågavarande materialier till riket införts tidigare än
två år före det fartyget hos generaltullstyrelsen styrkts vara i fullfärdig!,
skick och med undantag för vissa materialier, som vore att hänföra till
husgerådssaker, i öfrigt alla för restitutionens åtnjutande föreskrifna
villkor blifvit behörigen uppfyllda.
Då, enligt hvad § 8 tulltaxeunderrättelserna innebure, ansökningar
om tullrestitution för materialier, som användts till utrustning af fartyg,
skulle af generaltullstyrelsen pröfvas och afgöras, hölle styrelsen före,
att bolagets förevarande underdåniga ansökning komme att af Eders
Kungl. Maj:t till omedelbar pröfning upptagas allenast i hvad den af-
såge de tullafgifter, tillsammans 49,605 kronor 60 öre, som erlagts för
de före den 21 mars 1901 införda materialier och hvilka styrelsen så¬
ledes författningsenligt icke kunde restituera. Vid sådant förhållande
hade styrelsen ansett den underdåniga ansökningen icke utgöra hinder
för styrelsen att till pröfning upptaga och afgöra den hos styrelsen
gjorda, ansökningen, i den mån densamma afsåge återbekommande af
tullafgifterna, tillsammans 30,636 kronor 53 öre, för de materialier, som
införts från och med den 21 mars 1901; och enär, på sätt ofvan nämnts,
föreskrifna villkor för restitutions åtnjutande vore behörigen uppfyllda,
hade styrelsen funnit bolaget berättigadt att återbekomma tullafgifterna
tör sistnämnda materialier, dock med undantag för ofvanberörda hus¬
gerådssaker, för hvilka tullrestitution författningsenligt icke vore med-
gifven. Enär tullen för de till husgerådssaker hänförliga materialier upp-
ginge till 312 kronor 32 öre, hade styrelsen därför den 6 augusti inne¬
varande år till bolaget restitutionsvis anordnat tullafgiften för öfriga
nu ifrågavarande materialier, eller 30,324 kronor 21 öre.
Med afseende å hvad i ärendet sålunda förekommit synes det mig
vara med billighet och rättvisa öfverensstämmande, att Kockums meka¬
niska verkstadsaktiebolag beredes restitution för hela det tullbelopp, som
af bolaget erlagts för ifrågavarande fartygsmaterialier; och hemställer
jag därför i underdånighet, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riks¬
dagen att medgifva, att till bolaget må af tullmedlen utbetalas ett be¬
lopp af 49,605 kronor 60 öre, motsvarande tullafgifterna för de mate-
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24.
7
rialier, som för byggande af pansarbåten Tapperheten af bolaget till
riket införts under tiden från och med den 5 mars 1900 till och med
den 20 mars 1901.»
Af ofvanstående redogörelse äfvensom af de till ärendet hörande
handlingar har utskottet inhämtat följande. Jämlikt kontrakt den 3
oktober 1899 mellan marinförvaltningen, å Kungl. Maj:ts och kionans
vägnar, å ena, samt Kockums mekaniska verkstadsaktiebolag, å andra
sidan, hade nämnda bolag åtagit sig att senast inom 24 månader efter
kontraktets undertecknande, hvilket ägde rum den 3 november samma
år, leverera den pansarbåt, som sedermera erhöll namnet Tapperheten.
Denna leveranstid hade därefter på grund af under byggnadsarbetet
tillkomna extra arbeten, hvilkas utförande bolaget fått sig ålagdt, för¬
längts med tillhopa 4 månader 20 dagar. Fartyget, som således bort
vara färdigt till besiktning och leverering senast den 22 mars 1902,
hade dock först den 24 januari 1903 befunnit sig i full färdigt skick.
Rörande försenad leverans innehöll kontraktet, bland annat, den be¬
stämmelsen, att för hvarje söckendag, arbetenas fullbordan i sin helhet
försenades öfver de i kontraktet fastställda tider, leverantören gjort
sig förfallen till 300 kronors vite, därest han ej kunde visa, att den
försenade leveransen skett utan hans vållande. Det vite, som leveran¬
tören sålunda åsamkat sig och hvilket torde kunna uppskattas till i
rundt tal 73,000 kronor, hade sedermera blifvit leverantören efterskänkt.
Beträffande det material, som vid fartygets byggande skulle komma
till användning, hade, innan något materialinköp gjorts, bolaget er¬
bjudit sig att antingen för visst pris bygga pansarbåten af delvis ut¬
ländskt material eller ock af uteslutande svenskt sådant, mot en pris¬
förhöjning i senare fallet, motsvarande den å det utländska materialet
belöpande tullafgift, men hade marinförvaltningen valt det förstnämnda
billigare alternativet. Anledningen härtill hade varit den, att då sam¬
tidigt för flottans räkning skulle nybyggas ej mindre än 3 pansarbåtar,
af hvilka redan för 2, nämligen Åran och Wasa, bestämts, att de skulle
byggas uteslutande af inhemskt material, samt tillika pansarbåten Göta
skulle undergå en genomgripande ombyggnad, allt vid varf, som för¬
vissa delar af arbetet måst anlita andra verkstäder, marinförvaltningen
hyst farhåga, att de svenska järnverk, som tillverkade fartygsmaterial
och hvilka vid denna tid redan varit öfverhopade med beställningar,
skulle i så hög grad tagas i anspråk, att förberörda leveranser där¬
igenom skulle i betydlig mån försenas. Denna farhåga hade ock visat
sig välgrundad, i det att, oaktadt medgifvandet beträffande Tapperheten,
8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24.
samtliga ofvannämnda fartyg blifvit färdiga först långt efter den bestämda
tiden. Anledningen till sagda tidsutdräkt hade varit att söka — för¬
utom i den omständigheten, att de svenska verkstäderna icke förmått
åstadkomma så betydande arbeten som byggandet af en l:sta klass
pansarbåt på en tid, som äfven för utländska förhållanden måste anses
ganska knappt tilltagen — hufvudsakligen i andra verkstäders förse¬
nade leveranser, hvartill komme, att byggandet af Tapperheten under
en betydande del af arbetstiden störts eller helt och hållet förhindrats
af strejk och blockad, förhållanden, hvilka det icke stått i bolagets
makt att förekomma. Hvad anginge kostnaden för de omförmälda tre
pansarbåtarna Åran, Wasa och Tapperheten, hade denna uppgått till
respektive 2,759,075 kronor, 2,744,766 kronor och 2,379,469 kronor,
hvadan alltså kostnaden för Tapperheten med omkring respektive 380,000
kronor och 365,000 kronor understigit kostnaden för de två andra pan¬
sarbåtarna. Bolaget hade slutligen trots allt lämnat ett arbete, hvars
goda beskaffenhet med skäl vitsordats.
Det torde icke kunna förnekas, att byggandet af den nu ifråga¬
varande pansarbåten försiggått under ovanliga och för leverantören
ogynnsamma förhållanden. Gifvet är, att vid afslutandet af förut om¬
förmälda kontrakt bolaget utgått från att bolaget skulle komma i åt¬
njutande af restitution af tullen för det material, som komme att införas
från utlandet. Förhållandena hade emellertid utvecklat sig därhän, att
den för erhållande af tullrestitution föreskrifna tid af två år betydligt
öfverskridits; och hade detta, såsom redan nämnts, orsakats förutom
däraf att arbetet till följd af inträffad strejk och verkstadsblockad
blifvit viss tid dels försvåradt och fördröjdt, dels ock alldeles förhindradt,
äfven af den omständigheten, att marinförvaltningen ålagt bolaget att
utföra vissa extra arbeten å pansarbåten, hvilka bolaget icke kunnat
vägra att fullgöra, ehuruväl bolaget insett, att dessa arbeten skulle
omöjliggöra båtens färdigbyggande inom den för åtnjutande af tull¬
restitution stadgade tid. Sagda omständigheter torde väl ock få anses
hafva tillkommit utan bolagets åtgöranden, något, som marinförvaltningen
jämväl synes hafva erkänt, då den efterskänkt leverantören det för den
försenade leveransen åsamkade vitet.
Hvad vidare beträffar den tid af två år, inom hvilken ett fartyg-
skall vara färdigt, för att tullrestitution skall kunna beviljas, synes, på
sätt marinförvaltningen framhållit, detta villkor mindre väl afpassadt
för ett fall sådant som det förevarande eller byggandet med utländskt
material af ett större pansradt fartyg, hvilket arbete med nödvändighet
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24. 9
fordrade ej mindre betydande förutsättningar i afseende å varfsan-
ordningar, maskiner och dylikt än äfven en jämförelsevis lång tid.
I detta afseende har utskottet ansett sig böra erinra, hurusom på
senare tider från flera håll gjorts framställningar, i syfte att omför-
mälda tidrymd måtte utsträckas. .Redan handels- och sjöfartskommittén,
som år 1900 afskräde sina arbeten, föreslog tidens utsträckande till
tre år, ett förslag, som sedermera tillstyrkts af kommerskollegium och
generaltullstyrelsen; och vid innevarande riksdag hafva inom båda kam¬
rarna väckts motioner i samma syfte. Också har, i anledning af dessa
motioner, bevillningsutskottet i särskildt utlåtande denna dag hemställt,
bland annat, att den ifrågavarande tiden måtte förlängas till tre år.
Under sådana förhållanden och då tungt vägande billighetsskäl
synas tala för den begärda tullrestitutionens beviljande, har utskottet
ansett sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj ds förevarande fram¬
ställning.
Utskottet hemställer fördenskull,
att Riksdagen ville, med bifall till Kungl. Maj:ts
förevarande proposition, medgifva, att till Kockums
mekaniska verkstadsaktiebolag må af tullmedlen ut¬
betalas ett belopp af 49,605 kronor 60 öre, motsva¬
rande tullafgifterna för materialier, som för byggande
af pansarbåten Tapperheten af bolaget till riket införts
under tiden från och med den 5 mars 1900 till och
med den 20 mars 1901.
Stockholm den 11 april 1904.
På bevillningsutskottets vägnar:
H. C A VALLI.
Bill. till Riksd. Prof. 1904. 5 Rami. 1 AJd. 21 Höft.
10
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24.
Reservation
af herrar (Jäv alli, Nisser, friherre Trolle, friherre Kling spor, Wvin¬
berg, J. Bromée, O. A. Ericsson, Brodin och Höjer, som ansett, att ut¬
skottets betänkande bort hafva följande lydelse:
»Under åberopande — — — — — — — — — — — —--
till och med den 20 mars 1901.»
Utöfver hvad i ofvan omförmälda statsrådsprotokoll anföres, har
utskottet af tillgängliga handlingar inhämtat, att i det mellan marin¬
förvaltningen och Kockums mekaniska verkstadsaktiebolag angående
byggandet af den pansarbåt, som sedermera erhållit namnet Tapper¬
heten, afslutade kontrakt funnits införda, bland andra, följande bestäm¬
melser rörande försenad leverans: att för hvarje söckendag, arbetenas
fullbordan i sin helhet försenades öfver de i kontraktet fastställda tider,
leverantören gjort sig förfallen till 300 kronors vite, därest han ej
kunde visa, att den försenade leveransen skett utan hans vållande; att
förfallet vite skulle vid slutlikviden afdragas å leverantörens enligt
räkning ägande fordran; samt att, därest arbetenas fullbordan i sin
helhet försenades öfver fem månader, det skulle vara marinförvaltningen
obetaget att anse kontraktet å kronans sida förfallet.
Med inräknande af den utaf marinförvaltningen medgifna förlängda
leveranstiden af 4 månader 20 dagar, skulle pansarbåten Tapperheten
hafva levererats af verkstadsbolaget senast den 22 mars 1902, men
fartyget hade först den 24 januari 1903 befunnit sig i fullfärdigt skick.
Den tid, hvarmed pansarbåtens leverering fördröjts, utgör således
10 månader, hvilken tidsutdräkt, såsom af marinförvaltningen i dess
i statsrådsprotokollet här ofvan refererade utlåtande äfven framhållits,
förorsakats bland annat däraf, att byggandet under en del af arbets¬
tiden störts eller helt och hållet förhindrats af strejk och arbetsblockad.
I anledning af de stridiga uppgifter angående tiden för arbetsinställel¬
sens fortvaro, som af verkstadsbolaget lämnats, har nämnda tid icke
kunnat af utskottet närmare angifvas. Enligt uppgift i de till ärendet
hörande handlingarna har det för den försenade leveransen åsamkade vitet
blifvit leverantören efterskänkt. Angående vitessummans belopp saknas
utredning, men torde detsamma kunna antagas hafva utgjort i rundt tal
73,000 kronor. Redan genom denna eftergift har verkstadsbolaget så¬
lunda medgifvits en lättnad i de i kontraktet stipulerade villkoren.
Af statsrådsprotokollet framgår vidare, att till bolaget restitutions-
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24. 11
vis återbetalats 30,324 kronor 21 öre af de tullafgifter, bolaget erlagt
för materialier, som användts vid byggandet af Tapperbeten. Då bo¬
laget författningsenligt varit berättigadt att återfå denna summa, bar
återbekommandet däraf visserligen icke för bolaget utgjort någon med-
gifven särskild förmån, men vid bedömandet af frågan i sin helhet
torde jämväl denna omständighet icke böra lämnas ur räkningen. I
sin ofvanomförmälda, den 7 mars 1903 till Kungl. Maj:t ingifna ansök¬
ning har bolaget nämligen, bland annat, anfört, att, innan något mate¬
rialinköp för ifrågavarande skeppsbyggnadsarbete gjordes, bolaget alter¬
nativt erbjudit sig att antingen för det kontraherade priset bygga pan¬
sarbåten af delvis utländskt material eller ock af uteslutande svenskt
sådant mot en prisförhöjning i senare fallet af omkring 55,000 kronor,
motsvarande tullen å det utländska materialet, men att marinförvaltnin¬
gen därvid valt det förstnämnda billigare alternativet. För den händelse
genom bifall till Kungl. Maj:ts förevarande proposition bolaget skulle
berättigas att i tullrestitution utbekomma ytterligare 49,605 kronor 60
öre, skulle ifrågavarande leverans för statsverket ställa sig lika dyr
eller till och med dyrare, än om bolagets anbud att bygga Tapper¬
heten af uteslutande svenskt material blifvit antaget. Skillnaden blefve
endast, att svenska industriidkare gått miste om betydande beställnin¬
gar, utan att staten ändock fått fördelen af det ursprungligen billigare
priset å leveransen.
Gällande förordning angående statens upphandlings- och entrepre¬
nadväsende in. in. den 17 november 1893 stadgar i § 5, att om vid
fråga om leverans anbud aflämnats såväl å inhemsk som å utländsk
vara, skall vid pröfning af anbuden inhemsk vara äga företräde, då sådan
af erforderlig beskaffenhet i rätt tid kan till antagligt pris anskaffas.
Vikten af att denna princip fasthålles vid uppgörandet af leveranser
till staten har jämväl sedermera genom uttalanden från Riksdagens
sida framhållits. Såsom skäl för den med afseende å pansarbå¬
ten Tapperheten från nämnda regel gjorda afvikelse har marinför¬
valtningen anfört, att ämbetsverket hyst farhåga, att de svenska järn¬
verk, som tillverkade fartygsmateriel och hvilka vid tiden för afslutandet
af kontraktet angående Tapperhetens byggande redan vore öfverhopade
med beställningar, skulle i så hög grad tagas i anspråk, att öfriga
leveranser till flottan därigenom komme att i betydlig mån försenas.
Riksdagens revisorer af statsverkets styrelse och förvaltning under
år 1900, hvilka angående denna fråga infordrat upplysning från marin¬
förvaltningen och därvid erhållit förklaring af i hufvudsak samma inne¬
håll som de ofvan anförda skälen, hafva i sin till 1902 års Riksdag
12
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24.
afgifna revisionsberättelse förklarat sig icke kunna finna, att de af
marinförvaltningen uppgifna omständigheterna utgjort tillräcklig anled¬
ning för marinförvaltningen att vid uppgörandet af kontraktet angående
Tapperhetens nybyggnad utesluta den eljest i dylika kontrakt ingående
bestämmelsen, att materielen skall vara af svensk tillverkning.
Äfven i andra än ofvan berörda afseenden kunna skadliga verk¬
ningar uppkomma af ett dylikt ordnande af ifrågavarande slag af leve¬
ranser till staten. Dessa leveranser böra förmedlas genom öppen entre¬
prenad, ledande till sådana aftal, att staten kan hafva säkerhet för att
efter fullgörande från dess sida af allt hvad den åtagit sig inga från
början oberäknade anspråk framställas. Utsikten att på af Kung!. Maj:t
nu föreslaget sätt erhålla en afsevärd lindring i de stadgade ursprung¬
liga entreprenadvillkoren kan antagas innebära en' stark lockelse för
konkurrerande företag att medelst anbud, som af anbudsgifvaren redan
vid detsammas afgifvande inses vara för lågt eller omöjligt att be¬
hörigen fullgöra, förskaffa sig en leverans. Utom det att staten icke
kan anses vara betjänad med en dylik osäkerhet i fråga om leveransers
fullgörande enligt öfverenskommna grunder, ställer ett sådant entre¬
prenadsystem den anbudsgifvare, som handlar med inberäknande af
möjligheten till framtida fyllnadsersättning för förlust, uppkommen ge¬
nom för lågt leveransanbud, i eu olika och gynnsammare ställning än
den, som gjort sitt kostnadsförslag i syfte att detsamma ock skall utan
afvikelse blifva beståndande.
Pansarbåten Tapperhetens goda beskaffenhet har af marinförvalt¬
ningen vitsordats, hvadan något klander icke kan drabba dess leveran¬
tör. Utskottet har med det nu sagda endast velat rikta sig mot de
farliga konsekvenser, som kunna följa af ett gillande i princip af den
af Kungl. Maj:t nu föreslagna utvägen för beredande af ersättning för
en förlust, uppkommen genom en leverans till staten. Entreprenaden
afsåg leverans af ett arbete af fullgod beskaffenhet, och torde därför
den omständigheten, att staten i förevarande fall erhållit ett fullgodt
arbete, ej heller kunna anses grunda något berättigadt anspråk från leve¬
rantörens sida på statens mellankomst till förhindrande af förlust för
honom.
Ett bifall till Kungl. Maj:ts förevarande proposition skulle lätt kunna
föranleda till framställandet i vidsträckt omfattning af likartade er¬
sättningsanspråk, hvarför det icke lärer vara tillrådligt att skapa ett
prejudikat, hvars allvarliga och vidtgående följder redan nu äro att
förutse.
Riksdagen har genom flera föregående beslut visat sig icke vilja
13
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24.
godkänna, att af statens medel utbetalas ersättning till enskilda, som
icke äga någon rätt till sådan ersättning. Utskottet vill i detta hän¬
seende erinra om några med det nu förevarande likartade fall. I pro¬
position till 1889 års Riksdag hade Kungl. Maj:t hemställt om anvisande
af ersättning med sammanlagdt 28,373 kronor 95 öre åt ingenjören
C. Jehander för vissa af honom utförda, i kontraktet med honom icke
afsedda, men nödvändiga arbeten vid järnvägsbyggnaden mellan flottans
varf i Karlskrona och Karlskrona—Växjö järnväg. På rent princi¬
piella grunder blef emellertid denna proposition af Riksdagen afslagen.
De framställningar, som gjordes hos Riksdagen åren 1890 och
1891 om beredande af ersättning af statsmedel åt byggmästaren C.
H. Hallström för lidna förluster å den af honom uppförda universi¬
tetsbyggnaden i Uppsala, hafva ej heller vunnit Riksdagens bifall.
Något skäl att nu frånträda Riksdagens i liknande frågor förut
intagna ståndpunkt synes utskottet icke föreligga, och hemställer
utskottet fördenskull, under åberopande af hvad utskottet här ofvan
anfört,
att Kungl. Maj:ts förevarande proposition om
restitution till Kockums mekaniska verkstadsaktiebolag
af erlagd tull för vissa från utlandet införda, vid
byggandet af pansarbåten Tapperheten använda ma-
terialier icke måtte af Riksdagen bifallas.»
Herrar A. Hammarström och Lindblad hafva begärt få antecknadt,
afl de icke deltagit i behandlingen af detta ärende inom utskottet.
Bill. till Riked. Vrot. 1004. 5 Barn/. 1 Afd. 2! Haft.
3