Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.
1
N:o 14.
Ankom till Riksdagens kansli den 7 mars 1904, kl. 3 e. m.
Betänkande, angående vissa delar af tullbevillningen.
(l:a A.)
Bevillningsutskottet har härmed velat afgifva yttrande i anledning
af följande till utskottet hänvisade motioner angående ändringar i tull-
bevillningen, nämligen motioneima:
n:o 38 inom Andra Kammaren af herr C. R. Johansson i Jönkö¬
ping tillika med tre andra af kammarens ledamöter, om tull å bronspulver;
n:o 49 inom Andra Kammaren af herr H. F. A. E. Pantzarhielm,
om tullen å formalin;
n:o 30 inom Första Kammaren af herr A. Petri, om tullen å skurna
korkar;
n:o 147 inom Andra Kammaren af herr J. E. Biesért, om tullen å
luktvatten, parfymer, tvål m. m.;
n:o 25 inom Första Kammaren af herr O. V. Lundberg, om höj¬
ning af tullen å vissa slag af elektriska maskiner;
n:o 11 inom Första Kammaren af herr P. M. Söderberg, om höj¬
ning af tullen å tapeter; samt
n:o 61o inom Andra Kammaren af herrar A. A. JJ. Reuterskiöld och
E. G. H. Åkerlund, om upphäfvande af tullen å super fosfat.
l:o.
I den tulltaxa, som tillämpades från och med den 1 januari 1873, Bronspulver.
erhöll taxerubriken bronspulver följande lydelse: »Bronspulver, pappers-
Bih. till Kiksd, Prot. 1904. 5. Sami. 1 Afd. 11 Håft. (N:o 14). 1
2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.
omslagets vikt inbegripen —, 1 skålp. — 15 öre». Därförut förekom ar¬
tikeln bronspulver i taxan med o hänvisning till rubriken metaller, sam¬
mansatta, arbetade, andra slag. År 1875 väcktes motion om borttagande
af tullen å nämnda vara, men blef denna motion af Riksdagen afslagen.
Vid det nya viktsystemets tillämpning i tulltaxan evalverades sagda tull¬
sats till 35 öre för kilogram. 1 enlighet med det af Kungl. Maj:t år 1882
framlagda förslaget till ny tulltaxa beslöt nämnda års Riksdag, att inför¬
seln af bronspulver skulle vara tullfri; och har någon förändring af ifråga¬
varande tulltaxerubrik sedermera icke vidtagits.
Herr Johansson och hans medmotionärer anföra i sin ofvan omför-
mälda motion, n:o 38, följande:
.»Sedan, år 1898 existerar i närheten af Jönköping Carlfors fabrik
för tillverkning åt bronspulver, hvilken fabrik är den enda i sitt slag i
landet. Utom Sverige lära sådana fabriker finnas hufvudsakligen endast
inom ett visst mindre område i Bayern samt på några enstaka ställen i
det öfriga Tyskland, och hafva dessa fabriker förut behärskat världsmark¬
naden i denna bransch. Så länge de tyska fabrikerna voro utan konkur¬
rens från utlandet, höllos priserna å deras fabrikat ganska höga. Under
de senare åren har emellertid, såsom af bilagda intyg framgår, ett så starkt
prisfall å artikeln i fråga inträffat, att vissa slag af bronspulver, som för
10 år sedan betingade ett pris af 28 kronor, nu kunna köpas för 5 kro¬
nor pr kilogram. Å andra slag af bronspulver har priset visserligen icke
sjunkit i samma proportion, men å alla* slagen har prisfallet dock varit
högst betydande. Orsakerna till denna förändring i konjunkturerna å om¬
rådet äro flera. En af de förnämsta, såvidt det gäller den svenska mark¬
naden, är den, att de tyska fabrikanterna i branschen till hvarje pris vilja
göra sig af med den besvärliga konkurrent, som uppstått i Carlfors, och
fördenskull här utbjudit sitt eget produktionsöfverskott till de ytterst lägsta
priser. Det har härvidlag gått så långt, att den svenska fabriken kunnat
på bättre villkor än inom landet afyttra en del af sin tillverkning i Tysk¬
land och just i närheten af den trakt, där flertalet tyska fabriker af samma
slag ligger. Det lider emellertid intet tvifvel, att, om de tyska fabrikan¬
ternas afsikt vinnes, sa att Carlfors nödgas nedlägga sin verksamhet, pri¬
serna åter skola stegras, om också icke till samma höjd som före Carl¬
fors anläggning, enär äfven andra omständigheter medverkat till prisfallet,
så dock vida utöfver hvad som för en skälig förtjänst å tillverkningen är
nödigt. Enda sättet att förekomma en sådan eventualitet är att genom
en måttlig tullsats å artikeln bronspulver försvåra illojal utländsk kon¬
kurrens och därigenom möjliggöra inhemsk tillverkning af artikeln. Utan
tullskydd är sådan tillverkning under nuvarande förhållanden omöjlig.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.
3
Ehuru Carlfors har riklig tillgång på billig drifkraft (vatten) och i öfrigt
arbetar under de gynnsammaste villkor, har dock fabriken hittills gått
med förlust för hvarje år, och endast hoppet om att bättre konjunkturer
skulle framdeles inträda har förmått ägarne att uppehålla driften. För
närvarande är emellertid dess nedläggning endast en tidsfråga, såvida ej
tullskydd kommer till stånd. Det är uppenbart, att en sådan eventualitet
skulle blifva till skada äfven för de svenska konsumenterna af bronspul-
%rer, enär därpå, såsom redan framhållits, utan tvifvel skulle följa eu oskä¬
lig prisstegring från de utländske fabrikanternas sida.
Enligt gällande tulltaxa är artikeln bladmetall, som hänföres under
rubriken bladguld och bladsilfver, äkta och oäkta, och hvilken står artikeln
bronspulver ytterst nära såväl i afseende på tillverkningssättet som i fråga
om användningen, redan belagd med en tullafgift af icke mindre än 2,so
kronor per kilogram. Redan konsekvensen af detta förhållande synes tala
för att tull bör åsättas äfven artikeln bronspulver.
Under anförande af hvad här nu blifvit relateradt hafva intressen¬
ter i Carlfors bronspulverfabrik anhållit, att förslag måtte i Riksdagen
väckas därom, att en tullafgift af 1 krona per kilogram måtte åsättas ar¬
tikeln bronspulver, och hafva de tillika företett intyg dels rörande kvanti¬
teten af den årliga tillverkningen vid fabriken i fråga, hvilken tillverk¬
ning anses i det närmaste motsvara landets behof af artikeln, och dels
rörande fabrikatets beskaffenhet, som befunnits förstklassig. Då denna de¬
ras anhållan med hänsyn till beskaffenheten af och syftet med gällande
tullagstiftning öfver hufvud icke kan anses obefogad, få vi med öfverläm-
nande af förenärnnda intyg härmed vördsamt hemställa, att en tullafgift
af 1 krona per kilogram måtte åsättas artikeln bronspulver».
Vid motionen finnas fogade åtskilliga bilagor, nämligen dels intyg
rörande ej mindre omfattningen af den vid Carlfors fabrik bedrifna till¬
verkningen af bronspulver och dettas beskaffenhet än äfven priset å brons-
pulver af tyskt fabrikat under åren 1895—1899 samt å dylikt pulver af
Carlfors fabriks tillverkning under åren 1900—1903, dels ock en redo¬
görelse för fabrikationen af bronspulver.
Af de i berörda bilagor lämnade uppgifter anser utskottet böra här
anföras, att Carlfors fabrik kan i full verksamhet tillverka omkring 25,000
—30,000 kilogram bronsfärger per år; att det vid nämnda fabrik tillver¬
kade bronspulvret betecknas såsom förstklassigt och fullt jämförligt med
hvilket utländskt fabrikat som helst; att enligt en af sagda uppgifter år
1895 priset å guldbrons och aluminiumbrons af tyskt fabrikat var resp.
10 och 18 kronor per kilogram, hvilka pris år 1899 sjunkit till resp. 5
4
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.
och 9 kronor; att priset å guldbrons och alurniniumbrons af Carlfors fabriks
tillverkningar var år 1900 resp. 4 och 5,50 kronor samt år 1903 resp. 3,go
och 5,50 kronor, allt per kilogram; samt att framställningen af bronspulver
omfattar flera, ganska omständliga procedurer.
Enligt upplysningar från en handlande i Stockholm är för närva¬
rande engros-priset för guldbrons af svensk tillverkning lägst 2 kronor 60
öre, för aluminiumbrons 5 kronor och för öfriga sorter bronspulver högst
12 kronor, allt per kilogram, och dessa artiklar säljas af tyska fabrikanter
till samma siffror i tyska riksmark, franko Stockholm.
Utskottet är icke i tillfälle att ur officiella källor meddela några
upplysningar angående den omfattning, hvari den sålunda inom landet
existerande tillverkningen af bronspulver hittills bedrifvits, enär närings-
statistiken icke innehåller särskilda uppgifter rörande denna industri. Till
åskådliggörande däremot af importen och exporten af ifrågavarande artikel
under åren 1893—1902 meddelas följande efter kommerskollegii handels¬
statistik sammanställda tablå:
År
|
Import
Kg.
|
Värde
Kr.
|
Export
Kg.
|
Värde
Kr.
|
1893 ......
|
12,384
|
74,304
|
119
|
714
|
1894 ......
|
13,038
|
78,228
|
—
|
—
|
1895 ......
|
11,953
|
71,718
|
102
|
612
|
1896 ......
|
16,573
|
99,438
|
—
|
|
1897 ......
|
24,883
|
149,298
|
—
|
|
1898 ......
|
17,195
|
103,170
|
—
|
—
|
1899 ......
|
16,138
|
96,828
|
936
|
5,616
|
1900 ......
|
15,160
|
90,960
|
513
|
3,078
|
1901......
|
13,725
|
82,350
|
616
|
3,696
|
1902 ......
|
11,152
|
66,912
|
388
|
2,328
|
Enligt de anförda statistiska uppgifterna synes importen till riket
af bronspulver alltsedan år 1898 hafva varit stadd i sjunkande. Detta för¬
hållande torde få antagas sammanhänga därmed, att enligt af motionärerna
lämnade upplysningar tillverkning af varan sistnämnda år påbörjats inom
landet.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14. 5
De vid motionen fogade intyg gifva vid handen, att det inhemska
fabrikatet fullt motsvai'ar äfven högt ställda fordringar i afseende å varans
beskaffenhet, och torde detta äfven bestyrkas af den omständigheten, att en
om ock jämförelsevis obetydlig export kunnat åvägabringas. Omständig¬
heterna synas äfven tala för sannolikheten däraf, att, på sätt motionärerna
uppgifvit, den betydliga nedgången i varans pris under de senare åren
väsentligen är att tillskrifva en skarp och målmedveten konkurrens mot
den svenska fabriken från utlandet. Detta förhållande, som förklarar, att,
oaktadt den svenska varans billiga pris och erkändt goda kvalitet, importen
icke mera ansenligt minskats, torde i förening med den omständighet, att
de industrier, hvilka hafva behof af bronspulver för sina tillverkningar,
själfva åtnjuta tullskydd, få anses väl motivera återinförande af tull å
ifrågavarande artikel.
Utskottet anser sig dock icke kunna tillstyrka den af motionärerna
föreslagna tullsatsen af 1 krona för kilogram. Medelvärdet af bronspulver
torde, med ledning af de af motionärerna lämnade och öfriga för utskot¬
tet tillgängliga upplysningar, kunna beräknas utgöra omkring 4 kronor
för kilogram; och har vid sådant förhållande en tullsats af 50 öre för
kilogram synts utskottet lämplig. Pappersomslagets vikt lärer, på sätt
förut ägt ruin, böra vid förtullningen i varans vikt inbegripas.
På grund af det anförda hemställer utskottet,
att Riksdagen, i anledning af nu förevarande motion,
måtte besluta, att bronspulver skall åsättas en tullsats
af 50 öre för kilogram, samt att i följd häraf rubriken
n:o 66 i gällande tulltaxa skall erhålla följande föränd¬
rade lydelse:
Bronspulver, pappersomslagets vikt
inbegripen .... 1 kilogram 0: 50.
2:o.
I den af herr Pantzarhielm väckta motion föreslås,
»att Riksdagen måtte besluta, att tullen å formalin i lösning skall
bestämmas till 20 öre för kilogram samt att tullen å formalin i fast form
skall utgå med 20 procent af varans värde, äfvensom att i följd häraf i
tulltaxan skall införas en så lydande rubrik:
Formalin.
6
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.
Formalin:
i lösning....... 1 kilogram 0: 20
i fast form...... 100 kronor 20: —
Till stöd för berörda förslag har af motionären användts en så ly¬
dande motivering:
»Vid 1903 års riksdag väckte jag en så lydande motion: 'Under år
1902 har vid Dösjöbro åt skånska bomullskrutfabriksaktiebolaget i Lands¬
krona blifvit uppbyggd en fabrik för tillverkning af formaldehyd eller
formalin, äfven kallad formol. Formalin är ett mycket verksamt desinfek¬
tionsmedel, som rätt användt dödar alla sjukdomsbaciller, såväl difteri-,
tuberkel- och mjältbrandsbaciller som öfriga. I utlandet har formalin
därför vunnit en mycket stor användning vid decinficiering af sådana loka¬
ler, hvari vistats personer, behäftade med smittosamma sjukdomar.
Formalin förekommer dels i lösning, hållande intill 35 ä 40 procent,
och dels i fast form. Råämnet därför är träsprit. Dylik sprit tillverkas
i vårt land samt har blifvit åsatt en tull af 30 öre per kilo. Formalin i
lösning drager emellertid endast en tull af 15 procent af värdet, hvilket
är ungefärligen 1 krona per kilogram, hvadan tullen då endast blifver
15 öre. För framställningen af 100 kilo 35-procentig formalinlösning
åtgå ungefär 70 kilo träsprit. Nu kunde tullen å träsprit nedsättas, så
att den motsvarade nuvarande tullen på formalinlösningen, men på detta,
sätt skulle formalintillverkningen inom landet icke komma att åtnjuta det
ringaste skydd, och skulle äfven skyddet minskas för träsprittillverkningen.
På grund häraf torde tullen på träsprit böra bibehållas i 30 öre per kilo,
och för formalinlösning med en halt af intill 40 procent tullen bestämmas
till densamma som för träsprit eller 30 öre per kilo. Hvad beträffar for¬
malin i fast form, är tillverkningen däraf mera komplicerad och värdet
mycket beroende af den form, hvaruti formalinet bringas och föres i han¬
deln. På grund häraf torde tullen för detta ämne kunna bestämmas till
25 procent af värdet.’
Bevillningsutskottet, till hvilket denna motion hänvisades, yttrar med
anledning af densamma bland annat följande: 'Ifrågavarande ämne, forma¬
lin, hänföres i tullbehandlingsafseende till kemiskt-tekniska preparater, ej
specificerade, andra slag, i följd hvaraf tull därå utgår med 15 procent af
värdet. Då detta ämne icke finnes i införselstatistiken specificeradt, kan im¬
porten däraf icke uppgifvas.
Formalin förekommer dels i lösning, hållande intill 40 procent, och
dels i fast form samt utgör, såsom motionären ock erinrat, ett synnerligen
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.
7
kraftigt och numera mycket användt desinfektionsmedel. Priset å formalin
i lösning intill 40 procent är omkring 1 mark (90 öre) för kilogram.
Den fasta formalinen, som till största delen förekommer i pastiljer, be¬
tingar i pris från omkring 7 mark (6 kr. 30 öre) till omkring 12 mark
(10 kronor 80 öre) för kilogram. Af de utaf motionären lämnade upp¬
gifter framgår, att tullen för formalin är ej oväsentligt lägre än tullen
för det råämne, träsprit, hvaraf formalin beredes. Då detta förhållande
synes utskottet innebära eu oegentlighet och icke heller står i öfverens¬
stämmelse med i allmänhet tillämpade grundsatser för skydd af inhemskt
arbete, kan utskottet icke undgå att finna motionärens förslag om höjning
af tullen å formalin beaktansvärdt.
Genom en sådan åtgärd skulle äfven erforderligt skydd beredas den
inom landet förekommande tillverkningen af denna vara och förbrukningen
däraf kunna tillgodoses af inhemsk produktion. Dessutom synes det ut¬
skottet riktigt, att de mindre fabrikationerna inom vårt land, i synnerhet
inom den ännu i alltför ringa omfattning bedrifna kemiskt-tekniska indu¬
strien, i allmänhet böra uppmuntras.
Motionärens förslag att åsätta formalin i fast form en värdetull, sy¬
nes utskottet lämpligt, enär, såsom ofvan anmärkts, värdet å denna vara är
ej obetydligt växlande. Beträffande åter formalin i lösning, torde vid be¬
stämmandet af tullsatsen härför lösningens styrka icke behöfva angifvas,
då, enligt hvad utskottet inhämtat, lösningar af högre styrka än 40 pro¬
cent icke kunna förekomma. Då emellertid de föreslagna tullsatserna. synas
vara något för höga, har utskottet funnit sig böra föreslå, att desamma
bestämmas till 20 öre för kilogram för formalin i lösning och till 20 pro¬
cent af värdet för formalin i fast form.’
Motionen bifölls af Första Kammaren, men afslogs af Andra och föll
vid den gemensamma voteringen.
Det har under det förflutna tillverkningsåret vid fabriken visat sig,
att tillverkningen af formalin är förbunden med ganska afsevärda svårig¬
heter, beroende väsentligen därpå, att den svenska farmakopéen ställer
mycket stora fordringar på renhetsgraden. Dessa fordringar måste gif-
vetvis noggrant uppfyllas af den svenska fabriken, under det att utlän¬
ningarna i denna sak, som i så inånga andra af liknande beskaffenhet,
kunna tillåta sig rätt stora friheter. Det ligger för öppen dag, att under
sådana förhållanden det vida bättre men otillräckligt skyddade svenska
fabrikatet har svårt att reda sig i konkurrensen på den inhemska mark¬
naden med den af föreskrifter om en viss renhetsgrad oberoende utländska
varan. Det torde äfven vara af ganska stor vikt, att allmänheten, såvidt
8
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.
möjligt är, vid köp af ett i hygieniskt hänseende så betydelsefullt ämne
som formalin, tillförsäkras att erhålla en ren och god vara».
Såsom redan blifvit nämndt, hänföres ifrågavarande ämne i tullbe-
handlingsafseende till kemiskt-tekniska preparater, ej specificerade, andra slag,
och drager förty en tull af 15 procent af värdet. Då detta ämne icke finnes
i införselstatistiken specificeradt, kan importen däraf icke uppgifvas.
Formalin förekommer dels i lösning, hållande intill 35 ä 40 procent,
och dels i fast form samt utgör ett synnerligen kraftigt och numera ganska
allmänt användt desinfektionsmedel. Beträffande priset å de olika slag af
formalin, som sålunda förekomma, tillåter sig utskottet att hänvisa till
hvad i sådant afseende nästlidet års bevillningsutskott i sitt då afgifna
yttrande anfört, hvilket yttrande är i motionen återgifvet. Af de utaf
motionären lämnade uppgifter framgår, att tullen å formalin är ej oväsent¬
ligt lägre än tullen å det råämne, träsprit, hvaraf formalin beredes; och
förmenar motionären, att i följd häraf tullen å formalin bör höjas.
In- och utförseln af träsprit under nedannämnda år utvisas af föl¬
jande från den officiella statistiken sammanställda tabell:
År.
|
Införsel
Kg.
|
Utförsel
Kg.
|
1898 .......
|
104
|
41,379
|
1899 .......
|
3,073
|
18,853
|
1900 .......
|
7,637
|
39,104
|
1901.......
|
2,555
|
61,002
|
1902 .......
|
2,619
|
149,187
|
Här ofvan anmärkta förhållande eller att tullen å formalin är ej
oväsentligt lägre än tullen å träsprit kan visserligen synas innebära en
oegentlighet och står måhända därför icke i öfverensstämmelse med i all¬
mänhet tillämpade grundsatser för skydd af inhemskt arbete.
Af de anförda statistiska siffrorna synes emellertid framgå, att in¬
förseln till riket af träsprit är försvinnande liten och de senaste åren varit
stadd i aftagande, men att däremot utförseln är ganska afsevärd och sär¬
skilt de senaste åren mer än fördubblats. Det lärer under sådana för¬
hållanden kunna antagas, att vid fabrikationen af formalin här i landet
användes hufvudsakligen träsprit af svensk tillverkning. I följd häraf och
9
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.
då vidare erforderlig utredning rörande den omfattning, hvari tillverkning
af formalin bedrifves inom landet, icke förefinnes, har utskottet ansett nå¬
gon höjning af tullen å denna vara icke för närvarande böra ifrågasättas.
Härtill kommer, att, då, på sätt redan blifvit anmärkt, formalin ganska
allmänt användes såsom desinfektionsmedel, ett fördyrande af priset å denna
vara icke synes lämpligt.
På grund af det anförda hemställer utskottet,
att Riksdagen, med afslag å förevarande motion,
måtte besluta, att gällande tullsats å formalin skall
bibehållas oförändrad.
3:o.
I sin ofvan omförmälda motion, n:o 30, anför herr Petri följande: Korkar.
»Till senaste Riksdags bevillningsutskott ingåfvo samtliga korkfabriker
i riket en den 4 mars 1903 dagtecknad skrifvelse (Bil. 1) med anhållan,
att utskottet ville föreslå Riksdagen besluta, att tullsatsen å ’korkar, skurna,
utan beslag’ måtte höjas till 50 öre per kilogram. Denna skrifvelse för¬
anledde ej någon bevillningsutskottets åtgärd.
Det synes emellertid, som om korkfabrikanternas begäran, om den
blifvit till Riksdagen framförd, ej kunnat afvisas, ty det är, såsom i berörda
skrifvelse framhållits, här ej fråga om en höjning i vanlig mening af en
industritull. Fabrikanterna begära blott att återfå, i viss grad afpassadt
efter nuvarande förhållanden, ett tullskydd, som tidigare, då arbetslönerna
voro långt lägre än de nu äro, ansågs passande, men som borttagits eller
rättare nedsatts till det nominella endast för att underlätta afslutandet af
en handelstraktat, som längesedan upphört att gälla. Härigenom har också
det förhållande inträdt, att Spanien beträffande artikeln skuren kork nu,
utan att gifva något vederlag, åtnjuter alldeles samma förmåner, som detta
land, då traktaten afslöts, måste förvärfva genom att åt vårt land inrymma
vissa fördelar i fråga om tullsatser å våra exportartiklar.
Ännu år 1882 var tullen å skuren kork 35 öre per kilogram. Nu
är den 7 öre. Det torde ej behöfvas mer än att anföra dessa siffror för
att bevisa, att korkfabrikanternas anhållan är väl motiverad. I hur hög
grad importen af kork ökats, framgår af Bil. 2, och hur låg tullsatsen är
i förhållande till varans värde synes däraf, att för år 1900 importerade
84,789 kg. kork till ett värde af 423,945 kr. erlades tull med 5,935 kr.
23 öre eller mindre än 1 Va proc. å det officiella, alltför låga värdet. Väl
Bill. till Biksd. Prof. 1904. 5 Sami. 1 Afd. 11 Håft. 2
10
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.
har importen under åren 1901 och 1902 åter något minskats, men detta
har berott på förhållanden, som ej kunna väntas blifva varaktiga, och
allt fler af de cataloniska korkfabrikerna inrätta sig för tillverkning af för
export till Sverige lämpad vara, då alla öfriga länder vetat skydda sin
korkindustri.
Den ytterligare höjning i arbetspriserna, som fabrikanterna i sin skrif¬
velse säga sig motse, genomdrefs med hot om strejk i sistlidna juni månad
och försvårade än ytterligare fabrikanternas ställning. Naturligtvis kunna
dessa öfvergå till att blifva importörer af färdig kork, men det synes, som
om saknaden af det måttliga tullskydd de begära — omkring 1Ö proc. af
värdet — ej borde få drifva dem härtill, helst den begärda tullsatsen ej
lärer kunna föranleda någon höjning i försäljningspriset, och denna tull¬
fråga ej sammanhänger med någon som helst annan sådan.
På grund af det nu anförda och med åberopande af den utredning,
korkfabrikanterna i sin skrifvelse förebragt, får jag vördsamt hemställa,
att Riksdagen måtte besluta den ändring i gällande tulltaxa, att
tullsatsen för 'korkar, skurna, utan beslag’, bestämmes till 50 öre för ett
kilogram.»
Ofvannämnda, vid motionen såsom bilaga fogade skrifvelse af den 4
mars 1903, hvilken är undertecknad af aderton korkfabrikanter, lvder så¬
lunda:
»Till Riksdagens bevillningsutskott-
Undertecknade korkfabrikanter få härmed till bevillningsutskottet
framföra en vördsam anhållan, det utskottet ville söka åvägabringa, att kork¬
industrien åter komme i åtnjutande af ett någorlunda effektivt tullskydd.
Ännu i 1882 års tulltaxa voro »korkar, skurna, utan beslag» åsätta
en tull af 35 öre per kilogram. Denna tullsats var visserligen ej hög,
men den utgjorde under dåvarande förhållanden i fråga om arbetslöner ett
ingalunda föraktligt skydd, och det är sannolikt, att, om denna tullsats
fått bestå, de utländska korkfabrikanterna ej lockats att göra de ansträng¬
ningar för att bemäktiga sig vår inhemska marknad, som nu förorsaka
oss svårigheter och bekymmer. Tyvärr blef emellertid ofvannämnda tull¬
sats år 1883 i så hög grad nedsatt, att det förutvarande skyddet faktiskt
bortföll.
Då den spanska handelstraktaten år 1883 afslöts, ingick i öfverens-
kommelsen, att tullen å vissa spanska exportartiklar skulle borttagas eller
sänkas. Bland dessa artiklar, såsom apelsiner, espartogräs, vin och vin-
drufvor, ingick endast en, som är föremål för industriell verksamhet här
i landet. Det var den artikel, vi tillverka.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14. 11
Tullen å korkar, skurna, utan beslag nedsattes nämligen från 35
öre per kg. till 7 öre eller en femtedel af hvad den varit. En tull af 7
öre per kg. för kork måste betraktas såsom nominell, ty den utgör för
t. ex. vanlig halfbuteljkork, hvaraf 1,000 stycken väga mycket nära l kg.,
och som betingar ett pris af kr. 3—3,50 per 1,000 st., endast cirka 2
proc. af varans värde. För en annan äfven mycket använd kork till pris
af 5 å 6 kr. och med nästan samma vikt per 1,000 st. ställer sig tullen
ännu ogynnsammare, för att slutligen beträffande fin vinkork till pris a.f
25 ä 30 kr. och med en vikt af cirka 3 kg. per 1,000 st. nedgå till mindre
än 1 proc. — en ren bagatell.
Ehuru vi sålunda under 20 år varit så godt som i saknad af tull¬
skydd, och detta under en tid, då stora förändringar i tullpolitiskt afseende
inträffat och arbetslönerna i synnerligen hög grad stegrats, har vår verk¬
samhet kunnat fortgå utan att den utländska konkurrensen blifvit oss
öfvermäktig, tack vare att vår industri stått jämförelsevis högt genom an¬
vändande af här uppfunna praktiska maskiner och arbetsmetoder. Visser¬
ligen hafva ej obetydliga kvantiteter kork hit importerats från fabrikerna
i Catalonien, men det är först under de senaste fyra åren importen från
dessa antagit sådana dimensioner, att vi tvingas anhålla om skydd för vårt
arbete. Oaktadt de i Spanien rådande ytterst låga arbetslönerna kunde
nämligen de cataloniska fabrikanterna ej utöfva någon för oss tryckande
konkurrens, så länge de arbetade med sina föråldrade metoder. Annorlunda
ställer sig saken, sedan tyska firmor i Catalonien anlagt fullt moderna
fabriker och med tillräckligt kapital samt billig spansk arbetskraft i förening
kunna producera så billigt, att konkurrens är omöjlig, och vår industri
hotas med fullständig undergång. Och denna fara är öfverhängande, sedan
nyligen ett par af de tysk-spanska fabrikerna inrättat sig speciellt för till¬
verkning af kork, afsedd för Sverige, såvidt vi veta det enda land, som
underlåtit att skydda den inhemska korkindustrien.
Sedan försök i mindre skala under några år pågått, var man år 1901
färdig, och det året importerades 72,725 kg. korkar till ett beräknadt värde
af kr. 363,625. Uppgift för år 1902 föreligger ej ännu, men importen
torde under detta år varit f ullt så stor som 1901, och för innevarande år
kommer densamma utan tvifvel att högst betydligt ökas, enär enligt in¬
gångna meddelanden ett mycket stort antal konsumenter förklarat, att de
i år uteslutande komma att köpa utländsk kork.
Vår industri, sedan länge bofast här i landet, hör visserligen ej tid
de mest betydande, men det är dock omkring 450 arbetare, som däraf
hafva uppehälle för sig och sina familjer, och det i våra fabriker använda
kapital öfverstiger 2 millioner kronor.
12
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.
På grund af hvad vi i början af denna skrifvelse anfört, våga vi
hoppas, att ett återupptagande af den tullsats för kork, som af hänsyn
till den spanska handelstraktaten år 1883 nedsattes, utan vidare skulle af
Riksdagen medgifvas. Ty billighet och rättvisa torde kräfva, att den industri,
hvars intressen då fingo vika för andra, större och allmänna, nu, då dessa
senare ej längre förefinnas, återinsättes i sin förra ställning och ånyo er¬
håller det skydd, som, om det också förr kunnat umbäras, nu är ett oefter-
gifligt villkor för denna industris existens.
Men äfven den gamla tullsatsen, god nog på en tid, då arbetslönerna för
vuxna manliga korkarbetare enligt tullkommittéens af år 1882 betänkande
voro högst 18 kr., i medeltal 12 kr. 38 öre i veckan, är långt ifrån till¬
räcklig nu, då en fullgod arbetare i facket förtjänar 20 å 25 kr, i veckan,
och en förhöjning i de bestående arbetspriserna just ställes i utsikt.
Huru stor den tullsats skulle vara, som skulle bereda oss samma skydd,
som korkfabrikanterna åtnjöto före år 1883, våga vi ej säga, men säker¬
ligen borde den vara vida större än den vi nu taga oss friheten föreslå,
eller 50 öre pr kilogram. Denna tullsats skulle visserligen ej i nämnvärd
grad minska importen af den dyrare vinkorken, men det synes sannolikt,
att den skulle kunna begränsa införseln af de billigare sorterna, och den
skulle i hvarje fall vara ett godt vapen i vår ojämna strid med den tysk¬
spanska konkurrensen, för hvilken vi utan denna hjälp, på grund af här
rådande höga arbetspris, eljest måste duka under.
Hvilken tullsats Riksdagen än måtte bestämma, är det af största
vikt, att densamma utan dröjsmål träder i kraft, då ett uppskof skulle
medföra faran af en import, tillräckligt stor att i åratal förtaga verkan af
en förhöjd tull.
På grund af hvad vi nu haft äran anföra, tillåta vi oss vördsamt
hemställa, att utskottet behagade taga tullsatsen å 'Korkar, skurna, utan be¬
slag’, i särskilt öfvervägande samt föreslå Riksdagen dess höjande till 50
öre pr kilogram, äfvensom att denna höjning måtte fortast möjligt träda
i kraft.»
Tullen å skurna korkar utan beslag utgjorde enligt 1879 års tull¬
taxa 15 öre per skålpund, hvilken tullsats vid det nya viktsystemets til¬
lämpning i tulltaxan evalverades till 35 öre per kilogram. I proposition
till 1883 års Riksdag med förslag till de förändringar i då gällande tulltaxa,
som blefve erforderliga, därest de mellan de Förenade rikena och Spanien
afslutade handels- och sjöfartstraktater vunne Riksdagens bifall, föreslog
Kung]. Maj:t bland annat, att ifrågavarande tullsats måtte nedsättas till 7
öre per kilogram. Sedan nämnda traktater blifvit af Riksdagen godkända,
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14. 13
bifölls den kungl. propositionen; och har förevarande tulltaxerubrik seder¬
mera icke undergått någon förändring med hänsyn till tullsatsens belopp.
Förslag till ändring af ifrågavarande tullsats hafva gjorts fill föremål för
Riksdagens behandling dels genom motioner vid 1886 och 1888 årens
riksdagar, i hvilka motioner begärts förhöjning af tullen till 35 öre per
kilogram, dels ock genom den kungl. propositionen till 1892 års Riksdag
med förslag till ny tulltaxa, i hvilket tullsatsen å skurna korkar, utan
beslag, äfvensom korksulor, i enlighet med hvad 1888 års tullkommitté
förordat, var föreslagen till 10 öre per kilogram. I motion vid 1887 års
riksdag hade dessutom förslag framställts om tullfrihet för, bland andra
artiklar, skurna korkar, utan beslag. Samtliga nu omförmälda ändrings¬
förslag hafva emellertid af Riksdagen afslagits.
Följande ur den officiella handels- och näringsstatistiken samman¬
ställda tabell visar importen och exporten af skurna korkar, utan beslag,
under hvart och ett af åren 1893—1902 äfvensom antalet korkfabriker i
riket och värdet å dessas tillverkningar under samma år:
År.
|
Import.
|
Export.
|
Antal
fabriker.
|
Tillverk¬
ningsvärde.
Kr.
|
Kvantitet.
Kg.
|
Värde.
Kr.
|
Kvantitet.
Kg.
|
Värde.
Kr.
|
1893 . . .
|
18,968
|
28,452
|
63,121
|
94,682
|
16
|
1,067,316
|
1894 . . .
|
18,089
|
90,445
|
26,677
|
133,385
|
15
|
1,106,335
|
1895 . . .
|
28,429
|
142,145
|
48,892
|
244,460
|
15
|
1,124,665
|
1896 . . .
|
32,407
|
162,035
|
66,558
|
332,790
|
20
|
1,537,220
|
1897 . . .
|
42,094
|
210,470
|
48,358
|
241,790
|
19
|
1,729,678
|
1898 . . .
|
50,622
|
253,110
|
21,192
|
105,960
|
20
|
1,580,915
|
1899 . . .
|
84,655
|
423,275
|
27,663
|
138,315
|
17
|
1,515,971
|
1900 . . .
|
84,789
|
423,945
|
22,760
|
113,800
|
22
|
1,573,501
|
1901 . . .
|
72,725
|
363,625
|
44,251
|
221,255
|
19
|
1,519,337
|
1902 . . .
|
64,765
|
323,825
|
80,707
|
403,535
|
22
|
1,728,656
|
Enligt meddelande från generaltullstyrelsens revisionsbyrå har in¬
förseln till riket af skurna korkar, utan beslag, under år 1903 utgjort
79,504 kilogram.
14
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.
Såsom al den här ofvan meddelade redogörelsen framgår, har artikeln
skurna korkar, utan beslag, förut varit åsatt väsentligt högre tull än nu.
Anledningen till att tullsatsen år 1883 så betydligt sänktes var, såsom
jämväl ofvan erinrats, den nämnda år med Spanien afslutade handelstrak-
taten, hvilken äfven föranledde till afslag från Riksdagens sida å de vid
1886 och 1888 årens riksdagar framställda förslagen om tullens höjande
till 35 öre för kilogram. Berörda hinder för en tullförhöjning existerar
icke längre, och har utskottet alltså vid bedömandet af denna fråga en¬
dast haft att taga hänsyn till, i hvad mån behof af ökadt tullskydd för
den inhemska korkindustrien må anses förefinnas. I sådant afseende till¬
låter sig utskottet till en början att hänvisa till det af korkfabrikanterna
samstämmigt afgifna uttalande om den tryckande konkurrens från utlan¬
det, som korkindustrien har att utstå. De af nämnda fabrikanter anförda
uppgifter rörande svårigheten att möta denna konkurrens vinna bekräf¬
telse af den i ofvan intagna tabell meddelade statistik öfver importen af
skuren kork, utan beslag, hvilken statistik utvisar, att införseln sedan år
1893 i hög grad stegrats och varit särskild! stor efter år 1898. Hvad
åter exporten beträffar, har denna under de tio år, tabellen omfattar,
visserligen också varit jämförelsevis ansenlig äfvensom under åren 1901
och 1902 ytterligare stigit. Detta förhållande torde dock erhålla sin för¬
klaring däraf att, enligt hvad inom utskottet upplysts, en af de större
svenska korkfabrikerna till filialer, som upprättats utomlands, exporterar
afsevärda kvantiteter kork. Enligt inom utskottet jämväl meddelade upp¬
lysningar synes det dock antagligt, att nyss anförda uppgifter om utförseln
af skurna korkar, utan beslag, kommit att omfatta icke allenast sådana
korkar utan äfven åtskilliga kvantiteter korkaffall och korkbark. Att en
dylik mindre riktig sammanföring i exportstatistiken kan förekomma torde
bero därpå, att de till grund för sagda statistik lämnade primäruppgifterna
icke kunna vare sig af tullmyndigheterna eller inom kommerskollegium
kontrolleras.
Såväl den betydande importen, som ock de sedan införandet af nu
gällande tullsats betydligt stegrade arbetskostnaderna, om hvilka utredning
lämnas i förut omförmälda, här ofvan intagna skrifvelse, torde enligt ut¬
skottets åsikt tillräckligt tydligt ådagalägga, att ökadt tullskydd för ifråga¬
varande näring är af behofvet påkalladt. Då härtill kommer, att för för¬
brukningen inom landet import af annan skuren kork än en del vinkork
icke synes vara erforderlig, har utskottet icke tvekat att på det sätt
förorda bifall till motionärens förslag, att tullen bestämmes till 35 öre
för kilogram eller således samma belopp, som var gällande år 1883 före
den med Spanien afslutade handelstraktaten.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14. 15
Tillika och på det att icke verkan af tullförhöjningen måtte för en
längre tid framåt undanskjutas, har det synts utskottet lämpligt, att den¬
samma snarast möjligt vunne tillämpning.
Någon anledning att i särskild rubrik upptaga den med korkar,
skurna, utan beslag, för närvarande i gemensam rubrik sammanförda ar¬
tikeln korksulor torde så mycket mindre förefinnas, som sistnämnda ar¬
tikel drog en tull af 35 öre för kilogram intill år 1892, då den med af¬
seende å den obetydliga införseln blef, i enlighet med senaste tullkom¬
mittés förslag, inflyttad i förevarande tulltaxerubrik och alltså allenast
af sagda anledning kom att underkastas tullnedsätfning.
På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,
a) att Riksdagen, i anledning af förevarande mo¬
tion, måtte besluta, att tullen å skurna korkar, utan
beslag, äfvensom korksulor skall höjas till 35 öre för
kilogram, och att i följd häraf rubriken n:o 314 i
gällande tulltaxa skall erhålla följande förändrade ly¬
delse:
Korkar, skurna:
utan beslag, äfvensom
korksulor.....1 kilogram 0:35; samt
b) att, vid bifall till hvad utskottet under punkten
a) här ofvan hemställt, Riksdagen tillika måtte besluta, att
sagda tullförhöjning skall såsom tilläggsafgift till nu gäl¬
lande tulltaxa jämväl innevarande år utgöras från den
tid, som af Kung]. Maj:t bestämmes, samt i skrifvelse till
Kungl. Maj:t, jämte öfverlämnande af sitt sålunda fat¬
tade beslut, anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes, så fort
ske kan, förordna om beslutets trädande i kraft.
4:o
Den af herr Biesért väckta motion är af följande lydelse:
»Med anledning af den vid förra riksdagen beslutade förhöjningen
af brännvinstillverkningsafgiften äfvensom af tullen å brännvin, öfver-
lämnades till chefen för finansdepartementet den 11 februari 1903 en så
lydande skrifvelse, undertecknad af åtskilliga ägare af fabriker för tvål,
parfymer och luktvatten.
Luktvatten,
parfymer
m. m.
16 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.
’På grand af den höga sprittillverkningsafgiften har det alltid vållat
landets tvål- och parfymfabrikanter afsevärda svårigheter att hålla stånd
emot den mängd utländska tillverkningar af eau de cologne, parfymer
och vissa tvålsorter, som här föras i marknaden; och har en export af
sådana artiklar härifrån tydligen omöjliggjorts. Importen däremot visar
följande beaktansvärda siffror:
1890. 1895. 1900. 1901.
Tvål, parfym, o. s. v. . 10,068 kg. 12,247 kg. 24,678 kg. 24,946 kg.
» andra slag. . . 73,526 » 66,656 » 87,724 » 105,779 »
Parfymer...... 1,138 » 2,405 » 4,958 » 5,973 »
Luktvatten..... 12,546 » 17,712 » 9,673 » 9,607 »
Den af Riksdagen nu beslutade förhöjningen af spritskatten har till
följd, att de af nyssnämnda artiklar, till hvilka sprit användes, kunna med
nu gällande tullsats för den färdiga varan importeras till ett pris, under¬
stigande det, till hvilket samma varor kunna här i landet tillverkas.
För att belysa förhållandena tillåta vi oss anföra följande exempel:
a) Nuvarande pris för 46 % sprit är 84 öre
pr liter, detta gör för 96 % sprit pr kg.....Kr. 2: 19
För tillverkning af 1 kg. extrait utdrages
doften af 1 kg. s. k. »pomada» uti 1 kg. sprit.
Tullen för sådan pomada är pr kilo......» — 35 S:a kr. 2: 54
Tillverkad i t. ex. Frankrike för export kostar
96 % sprit (å 32 ct:mes pr liter) pr kg......» — 29
Tullen vid import hit af 1 kg. extrait ... » 2: — S:a kr. 2: 29
hvadan sålunda hvarje kilo extrait tillverkad i
Sverige ställer sig..............» — 25
dyrare än samma vara, hvilken, tillverkad i Frank¬
rike m. fl. andra länder, blifvit hit införd.
b) Vid införsel förtullas sprit sålunda: 96 %
sprit å fat, efter kr. 1: — pr liter 50 % utgörande
pr kg....................— 2: 40
Sprit, parfymerad, förtullas som parfym, alltså pr
kg. endast..................— 2: —
c) Tullen för parfymerad tvål, är 50 öre pr kilo. Denna tullsats
vore lämplig för billiga, parfymerade tvålsorter, men visar sig vid tillämp¬
ning] å de dyrare synnerligen otillfredsställande. Under det billiga par¬
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.
17
fymerade tvålar alldeles icke importeras, inkomma stora massor starkt par¬
fymerade, finare tvålsorter, betingande ett försäljningspris af från 75 öre
till 3 kronor pr styck om c:a 50 å 100 gram; för sådana tvålar är nu¬
varande tullsats, enligt hvilken hvarje tvålbit kommer på blott 21/2 till 5
öre i tull, obetingadt för låg i jämförelse med tullen å för deras bered¬
ning erforderlig, ej obetydlig kvantitet flyktig olja, utgörande tullen härå
2 kronor pr kilo.
d) Till en del sorter tvål användes 25 till 35 hundradelar 96 %
sprit; för i dessa tvålar befintlig sprit blir tullen vid 100 kilo tvål resp.
kronor 60:— och 84:— (och därtill kommer tull för till tvålens par-
fymering behöflig flyktig olja med 2 kronor pr kilo), då däremot för sådan
importerad tvål i tull erlägges blott kronor 50: —
Med stöd af hvad sålunda anförts, få undertecknade, enär dock tul¬
len ej bör inverka hämmande på den inhemska tvål- och parfymindustrien,
och då landets tillverkning härvidlag är fullt jämförlig med de bästa ut¬
ländska fabrikat, vördsamt anhålla, det ni ville vid innevarande riksdag
väcka motion om:
restitution af brännvinstillverkningsskatten vid användande af sprit
— å lämpligt sätt denaturerad — för tillverkning af tvål, eau de cologne
och parfymer,
eller höjande af nuvarande tull å luktvatten och parfymer, sprit-
haltiga, från kronor 2: — till kronor 4: — pr kilo,
å tvål, parfymerad, från 50 öre till kronor 2: — pr kilo.
å tvål, oparfymerad, från 10 öre till 50 öre pr kilo, och att be¬
stämmelserna härom måtte i likhet med den nya spritskatten träda i kraft
nu genast.’
I infordradt memorial i ämnet anförde chefen för kontroll- och juste-
ringsbyrån den 6 mars följande:
Vördsamt memorial.
'Hvad först angår tillåtelsen att använda denaturerad sprit för till¬
verkning af parfymer, är att märka, att i detta fall denatureringen endast
skulle kunna verkställas med någon välluktande olja och att således ingen
garanti funnes mot missbruk af sådan sprit till dryck. Det förtjänar
äfven framhållas, att i Tyskland den i denatureringsförordningen ursprung¬
ligen medgifna rättigheten att till parfymer använda obeskattad sprit nu¬
mera och på grund af missbruken därmed blifvit upphäfd.
Hvad vidare angår användningen af denaturerad sprit för tillverk¬
ning af tvål har en liknande framställning den 7 mars förlidet år varit
föremål för Kungl. Maj:ts pröfning, men fann Kungl. Maj:t då ej skäl
Bill. till Riksd. Prot. 11)04. 5 Sami. 1 Afd. 11 Häft. 3
18
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.
att bifalla densamma. Med anledning häraf får jag hemställa, att den
gjorda framställningen i hvad den afser medgifvande af restitution af
brännvinstillverkningsskatt ej måtte till någon åtgärd föranleda.
Beträffande åter den andra delen af framställningen eller angående
höjd tull å ifrågavarande varor, synes det ej vara mer än billigt att,
sedan brännvinstillverkningsskatten blifvit höjd, äfven tullen å parfymer
och dylikt i någon mån höjes, så att de svenska tillverkarne ej komma i
sämre ställning än förut i konkurrensen med utlandet, men synes det icke
tillkomma chefen för kontroll- och justeringsbyrån att afgifva något ytt¬
rande om den behöfliga tullförhöjningens storlek.’
Generaltullstyrelsen åter afgaf den 16 mars ett underdånigt utlåtande
af detta innehåll:
’Då det icke lärer tillkomma styrelsen att yttra sig öfver den gjorda
framställningen, i hvad den afser restitution af tillverkningsskatten å
brännvin, torde det från styrelsen infordrade underdåniga utlåtandet böra
afse endast den del af nämnda framställning, som innefattar förslag till
höjda tullsatser å luktvatten, parfymer och tvål. I händelse restitution
af brännvinstillverkningsskatten icke skulle kunna medgifvas, har beträf¬
fande nyssnämnda artiklar af sökandena föreslagits, att tullen skulle höjas,
å luktvatten och parfymer, sprithaltiga, från 2 till 4 kronor, å tvål, par¬
fymerad, från 50 öre till 2 kronor och å tvål, oparfymerad, från 10 till
50 öre, allt pr kilogram, och hafva sökandena för att visa ökningen af
införseln utaf nämnda artiklar meddelat uppgifter om storleken af denna
införsel under vissa olika år, hvilka uppgifters riktighet kan af styrelsen
vitsordas. Sådana skäl för de begärda tullförhöjningarna ha anförts, att
det på grund af den höga sprittillverkningsafgiften alltid vållat landets
tvål- och parfym fabrikan ter afsevärda svårigheter att hålla stånd emot den
mängd utländska tillverkningar af eau de cologne, parfymer och vissa tvål¬
sorter, som här föras i marknaden, att export af sådana artiklar omöjlig¬
gjorts, samt att nämnda artiklar, till följd af den nu beslutade höjningen
af spritskatten, kunna med nu gällande tullsatser importeras till ett pris,
understigande det, till hvilket samma varor kunna här i landet tillverkas.
Till belysande af sistnämnda förhållande hafva anförts några exempel,
hvilkas riktighet ej kan af styrelsen bedömas, men styrelsen anser sig
dock böra framhålla, att vid tullbehandling af luktvatten, parfymer och
flyktiga oljor inberäknas äfven flaskornas vikt, hvarigenom tullen å själfva
varan blir, därest såsom ofta är fallet införseln sker i glasflaskor, i all¬
mänhet fördubblad.
Det torde emellertid ej kunna förnekas, att, då såväl tillverknings¬
skatten som tullen å brännvin och sprit blifvit höjd, skäl torde, därest
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14. 19
restitution af nämnda skatt icke kan i förevarande fall medgifvas, förefin¬
nas för höjning af tullsatserna å de produkter, till hvilkas framställande
sprit användes, men enär en mångfald olikartade parfymer och tvålar äro
föremål för tillverkning, och spritåtgången för dessas framställande kan
vara väsentligen olika för särskilda slag af samma vara, möter det gan¬
ska stora svårigheter att bestämma storleken af den tullförhöjning, som i
så fall bör ifrågasättas. Uppenbart torde det under alla förhållanden vara,
att, för så vidt afseende skulle fästas endast å den höjda tillverkningsskat-
ten och tullen å brännvin, de föreslagna tullsatserna äro allt för höga, och
särskildt vill det synas styrelsen, att sökandena ej af nyssnämnda anled¬
ning kunna hafva någon orsak att ifrågasätta ökad tull å tvål, andra slag,
då till framställandet af oparfymerad tvål någon sprit ej erfordras. Därest
till följd af den höjda tillverkningsskatten och tullen å brännvin och sprit
någon höjning af tullsatserna å parfymerad tvål samt luktvatten och par¬
fymer således skulle befinnas erforderlig, anser styrelsen, att denna för¬
höjning bör utgå med afsevärdt lägre belopp än som föreslagits, samt att,
på grund af de utaf packhusinspektionen anförda tulltekniska skäl, samma
tull, som åsättes luktvatten, äfven bör gälla alla slags parfymer samt flyk¬
tiga, vegetabiliska oljor, ej specificerade.’
Dessförinnan hade inspektionen för packhuset angående den alterna¬
tivt begärda tullförhöjningen anfört, att, om sådan skall ske, den dels i
allt fall väl ej bör blifva högre än omkring en tredjedel af nuvarande tull¬
satser, då sprittullen ju är höjd med blott 33 Vs procent eller från 75
öre till 1 krona per liter af normalstyrka, dels alldeles icke ifrågakomma
för oparfymerad tvål, enär sprit ej däri ingår, äfvensom att olika tullsat¬
ser ej böra åsättas sprithaltiga och icke sprithaltiga parfymer, då ju eljest
flaskor måste vid tullbehandlingen öppnas och deras eventuella utstyrsel
därigenom ofta skadas, och torde, i sammanhang härmed och på enahanda
skäl som det nyssnämnda, äfven de med parfymer i tullbehandlings-
afseende likställda, 'flyktiga, vegetabiliska oljor, ej specificerade’ enligt inspek¬
tionens åsikt böra beläggas med samma tull som för luktvatten och par¬
fymer.
Näringsidkarnes framställning i ämnet föranledde dock ej någon åt¬
gärd; men då det ej kan anses vara rättvist, att viktiga näringar skola
blifva lidande genom sådana, ur andra synpunkter tillkomna höjningar i
tullsatsen å varor, som fordras för deras fabriker, finner, jag mig böra
med ledning af hvad myndigheterna yttrat, göra ärendet till töremål för
Riksdagens afgörande.
Såsom stöd för den gjorda framställningens behörighet, i hvad den
afser höjning af tull å ifrågakomna varor, hänvisas till hvad såväl chefen
20
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.
för kontroll- och justeringsbyrån som generaltullstyrelsen i afgifna utlå¬
tanden anfört om behofvet af tullförhöjning å dessa varor.
Generaltullstyrelsen yttrar uti sitt utlåtande bland annat: ’att vid
tullbehandling af luktvatten, parfymer och flyktiga oljor inberäknas äfven
flaskornas vikt, hvarigenom tullen å själfva varan blir, därest, såsom ofta
är fallet, införseln sker i glasflaskor, i allmänhet fördubblad’. Med er¬
kännande af riktigheten häraf beträffande parfymer och luktvatten, torde
få erinras, att dessa varor emellertid äfven importeras i större bleckkärl,
för hvilket fall skillnaden mellan brutto och netto tullbehandling blir utan
betydelse.
Generaltullstyrelsen anför vidare, att, enär en mångfald af olikartade
parfymer och tvålar äro föremål för tillverkning och spritåtgången för de¬
ras framställande kan vara väsentligen olika för särskilda slag af samma
vara, det möter ganska stora svårigheter att bestämma storleken af den
ifrågasatta tullförhöjningen. Att sätta olika tull på olika slag af parfy¬
merade tvålar, luktvatten och parfymer låter sig naturligen icke göra,
men tullsatsen synes böra så bestämmas, att äfven de sorter, som fordra
största spritmängd, blifva tillräckligt skyddade genom tull. För närva¬
rande ställer sig förhållandet så, att för en del tvålsorter tullen för däri
befintlig sprit uppgår till 84 öre pr kilo tvål, under det att tullen å själfva
tvålen uppgår till endast 50 öre pr kilo.
Angående de föreslagna tullsatserna, yttrar generaltullstyrelsen, att
de, för så vidt afseende skall fästas endast å den höjda tillverkningsskatten
och tullen å brännvin, äro allt för höga, och har packhusinspektionen i
analogi med höjningen af sprittullen föreslagit omkring 33 Vs proc. för¬
höjning. Generaltullstyrelsens villkorliga omdöme synes emellertid inne¬
bära ett erkännande af att äfven andra synpunkter kunna vid en even¬
tuell förhöjning af tullsatsen vinna afseende, och i själfva verket visade
sig, redan innan brännvinstullen höjdes, den hittillsvarande tulltariffen för
tvål, luktvatten och parfymer för ringa för att utgöra skydd mot en all¬
deles obehöflig, enorm import af dessa varor från utlandet. Att i ofvan
anförda exempel å tullsats för ett kilo tvål af 50 öre, men å däri befint¬
lig sprit, af 84 öre, den af packhusinspektionen förordade tullförhöjning
icke är tillräcklig, synes vara uppenbart.
Då generaltullstyrelsen på grund af packhusinspektionen anförda tull¬
tekniska skäl förordar, att samma tull, som åsättes luktvatten, äfven bör
gälla flyktiga, vegetabiliska oljor, ej specificerade, vill jag erinra, att en
sådan åtgärd i själfva verket vore att delvis fråntaga ifrågavarande in¬
dustri det skydd, hvaraf den är i behof, enär sådan råvara ej kan här i
landet framställas. Det angifna skälet synes ej heller väga synnerligen
21
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.
tungt, enär dessa oljor vanligen inkomma på simpla glas- eller bleck¬
flaskor, synbarligen icke afsedda att i befintligt skick försäljas, och hvilka
med lätthet och utan olägenhet kunna vid tullbehandlingen öppnas. I Norge
är tullen å flyktiga oljor kronor 1,50 pr kilo men å parfymer (lugtende Vande)
kronor 2,95. Likaså är i de flesta andra länder i Europa tullen å parfymer
och luktvatten olika mot tullen å flyktiga oljor. Om emellertid mot för¬
modan en sådan anordning af olika tullsatser icke kan låta sig göra, till¬
låter jag mig föreslå följande tull å flyktig, vegetabilisk olja: i kärl vä¬
gande brutto 1 kilo och däröfver pr kilo 2 kronor, i kärl af mindre brutto¬
vikt förtullas lika med parfymer.
Med stöd af det anförda, får jag hemställa, att Riksdagen måtte
besluta att för följande artiklar i tulltaxan bestämma nedanstående tull¬
satser:
Luktvatten, alla slag, flaskornas vikt inbegripen 1 kg. 3 kr.
Parfymer, ej specificerade, flaskors och omslags
vikt inberäknad...........1 » 3 »
Tvål, parfymerad, äfvensom annan tvål i form
af handstycken, kulor, figurer o. s. v. . . 1 » 1 »
Anm. Afdrag i vikten göres ej för askar, burkar, flaskor, papper och an¬
nat dylikt omslag.
s. k. transparent (tillverkad af sprit, ehuru
oparfymerad ............1 kg. 1 kr.
Andra slag...............1 »10 öre.
För den händelse att betänkligheter skulle möta att med dessa
ändringar behålla tullen för flyktiga, vegetabiliska oljor oförändrad, hem¬
ställer jag vidare att denna tullsats blir sådan:
Oljor, flyktiga, vegetabiliska, ej specificerade,
kärlens vikt inbegripna, i kärl vägande brutto 1 kg. och
däröfver..............1 kg. 2 kr.
i kärl af mindre bruttovikt ...... 1 » 3 »
För här ifrågavarande artiklar återfinnas i gällande tulltaxa följande
rubriker:
Luktvatten, alla slag, flaskornas vikt inbegripen ... 1 kilogram 2: —
Parfymer ei specificerade, flaskors och omslags vikt in¬
beräknad ..................1 » 2:
22
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.
Tvål-.
parfymerad, äfvensom annan tvål i formade hand¬
stycken, kulor, figurer o. s. v..........1 » 0: 50
Anm. Afdrag i vikten göres ej för askar, burkar, flaskor, pap¬
per och annat dylikt omslag.
andra slag...................1 » 0: 10
Oljor:
flyktiga, vegetabiliska, ej specificerade, kärlens vikt in¬
begripen .................. 1 » 2: —
Införseln till riket under nedannämnda år af ifrågavarande artiklar
utvisas af följande från den officiella statistiken hämtade siffror:
|
Luktvatten
|
Parfymer
|
|
T ^
|
åi
|
|
Olj
|
or,
|
År
|
|
|
|
|
Parfymerad o. s. v.
|
Andra slag
|
flyktiga,
|
vegetab.
|
|
Kg.
|
Kr.
|
Kg.
|
l Kr.
|
Kg.
|
Kr.
|
Kg.
|
Kr.
|
Kg.
|
Kr.
|
1890 . .
|
12,546
|
43,911
|
1,138
|
28,450
|
10,068
|
40,272
|
73,526
|
44,116
|
13,891
|
180,583
|
1891 . .
|
13,295
|
46,533
|
1,116
|
27,900
|
10,076
|
40,304
|
66,410
|
39,846
|
12,552
|
163,176
|
1892 . .
|
12,659
|
44,307
|
1,753
|
43,825
|
10,865
|
43,460
|
70,786
|
42,472
|
12,828
|
128,280
|
1893 . .
|
14,300
|
50,050
|
2,500
|
62,500
|
13,188
|
52,752
|
62,619
|
37,571
|
14,202
|
142,020
|
1894 . .
|
14,550
|
50,925
|
3,216
|
80,400
|
11,771
|
47,084
|
62,321
|
37,393
|
15,599
|
155,990
|
1895 . .
|
17,712
|
61,992
|
2,405
|
60,125
|
12,247
|
48,988
|
66,656
|
39,994
|
15,933
|
159,330
|
1896 . .
|
20,554
|
71,939
|
3,478
|
86,950
|
16,789
|
67,156
|
56,575
|
33,945
|
16,103
|
161,030
|
1897 . .
|
22,133
|
77,466
|
3,951
|
98,775
|
25,501
|
102,004
|
70,553
|
42,332
|
20,602
|
206,020
|
1898 . .
|
11,872
|
41,552
|
3,679
|
91,975
|
26,090
|
104,360
|
94,899
|
56,939
|
18,720
|
187,200
|
1899 . .
|
6,804
|
23,814
|
6,633
|
165,825
|
21,643
|
86,572
|
86,283
|
51,770
|
19,836
|
198,360
|
1900 . .
|
9,673
|
33,856
|
4,958
|
123,950
|
24,678
|
98,712
|
87,724
|
52,634
|
18,757
|
187,570
|
1901 . .
|
9,607
|
33,625
|
5,973
|
149,325
|
24,946
|
99,784
|
105,779
|
63,467
|
19,757
|
197,570
|
1902 . .
|
7,655
|
26,793
|
5,483
|
137,075
|
22,151
|
88,604
|
122,947
|
73,768
|
18,779
|
187,790
|
Nu ifrågavarande förslag afser dels höjning af tullen å luktvatten
och parfymer till 3 kronor för kilogram samt å parfymerad tvål äfvensom
s. k. transparent tvål, hvarmed förstås tvål tillverkad med sprit ehuru
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14. 23
oparfymerad, till 1 krona för kilogram, dels och, villkorligt, såsom följd
häraf sådan ändring af tullen å flyktiga, vegetabiliska, ej specificerade
oljor, att för dylika oljor, införda i kärl af mindre bruttovikt än 1 kilo¬
gram, tullsatsen höjdes till 3 kronor för kilogram.
Såsom af den utaf motionären lämnade redogörelsen framgår, ingafs
i början af nästlidet år till chefen för finansdepartementet en af åtskilliga
tvål- och parfymfabrikanter i riket undertecknad skrifvelse, i hvilken, med
åberopande särskilt af den samma år af Riksdagen beslutade förhöjningen
af brännvinstillverkningsskatten, gjordes framställning om höjning af tullen
å luktvatten och parfymer äfvensom tvål. öfver denna framställning af-
gåfvos utlåtanden ej mindre af chefen för kontroll- och justeringsbyrån
än äfven af generaltullstyrelsen, som tillika öfverlämnade ett af styrelsen
från packhusinspektionen i Stockholm infordradt yttrande; och finnes i
motionen det hufvudsakliga innehållet af samtliga dessa yttranden återgifvet.
Ofvanomförmälda framställning föranledde emellertid, såsom i mo¬
tionen erinrats, icke till någon vidare åtgärd. I följd häraf har nu motionären,
ehuru med väsentligt lägre tullsatser äfvensom vissa ändringar och tillägg
i öfrigt, i sitt förslag upptagit berörda framställning. De skäl, som därvid
åberopats och hvilka till stor del vinna bekräftelse genom hvad myndig¬
heterna i saken anfört, synas utskottet äga giltighet och förslaget är följ¬
aktligen enligt utskottets åsikt förtjänt af framgång.
Hvad nu först angår motionärens förslag, i hvad det afser höjning
af tullen å luktvatten, parfymer och vissa slag af tvål, lärer det nämligen
få anses billigt, att, då såväl tillverkningsskatten som tullen å brännvin
och sprit blifvit höjda, tullsatserna höjas äfven å sådana produkter, till hvil-
kas framställande sprit i afsevärd mängd användes. Härtill kommer, att
äfven ur synpunkten af skyddets effektivitet någon höjning af de nuva¬
rande tullsatserna synbarligen är påkallad.
Hvad vidare beträffar storleken af de tullsatser, som lämpligen böra
ifrågakomma, torde bestämmandet af dessa icke vara utan svårigheter,
hälst vid framställande af olika parfymer och tvålar spritåtgången kan
vara väsentligen olika för särskilda slag af samma vara. Då emellertid
nu omhandlade artiklar lära få anses vara att hänföra till lyxartiklar,
torde de af motionären föreslagna tullsatserna icke kunna anses vara för
höga, hvadan utskottet ansett sig böra förorda desamma.
Vidkommande därefter motionärens förslag, i hvad detsamma afser
eventuell förändring af tullen å flyktiga vegetabiliska oljor, torde till en
början böra erinras därom, att tullen å dylika oljor under senare tider af
tulitekniska skäl ansetts böra vara lika med tullen å parfymer. Häremot
torde emellertid kunna invändas, att det innebär en oegentlighet, att tullen
24 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.
för dylika, vid parfymtillverkningen såsom beredningsämne använda oljor
är densamma som för det därmed framställda fabrikatet. Med afseende
härå har det ock synts utskottet lämpligt, att, på sätt motionären ifråga¬
satt, .en särskild, något lägre tullsats får tillämpas för de flyktiga oljor,
som i betraktande af det sätt, hvarpå de införas, uppenbarligen endast äro
afsedda att utgöra beredningsämne vid parfymtillverkningen eller vid annan
industri.
Beträffande åter sådana flyktiga oljor, som med hänsyn till sättet
för införseln kunna befaras komma att förväxlas med parfymer, torde
dessa fortfarande böra beläggas med samma tull som parfymer.
Hvad slutligen angår de ändringar i nu gällande taxerubriker, som
erfordras, därest förslaget vinner godkännande, har utskottet vid hvad
motionären i sådant hänseende föreslagit icke haft annat att erinra, än att
i fråga om rubriken »tvål» s. k. transparent tvål, hvilken afsetts skola
draga samma tull som parfymerad tvål, lämpligen bör vid tullbehandlingen
i alla afseenden likställas med sistnämnda slag af tvål och således öfver-
flyttas till samma taxerubrik.
På grund af det anförda hemställer utskottet,
att, i anledning af herr Biesérts förevarande motion,
Riksdagen måtte besluta,
a) att tullen å luktvatten, alla slag, skall höjas
till 3 kronor för kilogram, samt att i anledning häraf
rubriken n:o 364 i gällande tulltaxa skall erhålla följande
förändrade lydelse:
Luktvatten, alla slag, flaskornas vikt
inbegripen.........1 kilogram 3: —;
b) att tullen å parfymer, ej specificerade, skall
höjas till 3 kronor för kilogram, samt att i följd häraf
rubriken n:o 511 i gällande tulltaxa skall erhålla följande
förändrade lydelse:
Parfymer, ej specificerade, flaskors och
omslags vikt inberäknad ... 1 kilogram 3: —;
c) att tullen å tvål, parfymerad, äfvensom annan
tvål i formade handstycken, kulör, figurer o. s. v. samt
s. k. transparent tvål skall bestämmas till 1 krona för
kilogram, samt att i följd häraf rubrikerna n:is 655
och 656 i gällande tulltaxa skola erhålla följande för¬
ändrade lydelse:
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.
25
Tvål:
parfymerad, äfvensom annan tvål
i formade handstycken, kulor,
figurer o. s. v. samt s. k. trans¬
parent tvål (tillverkad med sprit
ehuru oparfymerad).....1 kilogram 1:
Anm. Afdrag i vikten göres ej för askar,
burkar, flaskor, papper och annat dy¬
likt omslag.
andra slag..........1 kilogram 0: 10
samt
d) att, vid bifall till hvad utskottet under punk¬
terna a), b) och c) här ofvan hemställt, tullen å oljor,
flyktiga, vegetabiliska, ej specificerade, i kärl, vägande
brutto 1 kilogram och däröfver, skall utgöra 2 kronor
för kilogram och för dylika oljor i kärl af mindre
bruttovikt 3 kronor för kilogram, äfvensom att i följd
häraf rubriken n:o 491 i gällande tulltaxa skall erhålla
följande förändrade lydelse:
Oljor:
flyktiga, vegetabiliska, ej specifice¬
rade, kärlens vikt inbegripen:
i kärl vägande brutto 1 kilo¬
gram eller däröfver ... 1 kilogram 2: —
i kärl af mindre bruttovikt . 1 kilogram 3: —
På det att verkan af de sålunda föreslagna tullförhöjningarna icke
måtte för längre tid framåt undanskjutas, synes det utskottet lämpligt,
att desamma snarast möjligt vinna tillämpning; och hemställer utskottet
fördenskull, att Riksdagen tillika ville besluta
e) att de tullförhöjningar, som under punkterna
a), b), c) och d) här ofvan kunna varda af Riksdagen
beslutade, skola, såsom tilläggsafgifter till nu gällande
tulltaxa, jämväl innevarande år utgöras från den tid,
som af Kungl. Maj:t bestämmes, samt i skrifvelse till
Kungl. Maj:t, jämte öfverlämnande af sina sålunda fat¬
tade beslut, anhålla, det Kung]. Maj:t ville, så fort ske
kan, förordna om beslutens trädande i kraft.
Bill. till Riksd. Prot. 1904. 5 Sami. 1 Afd. 11 Håft.
4
26
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.
Elektriska
maskiner.
5:o.
I ofvanberörda, af herr Lundberq väckta motion har förslag fram¬
ställts, &
»att Riksdagen behagade besluta, att tullen för elektriska maski¬
nerna djmamomaskiner, elektromotorer och transformatorer eller delar
däraf skall bestämmas till 20 procent af värdet, och att denna förhöjda
tullsats må tillämpas omedelbart efter det den blifvit besluten och i laga
ordning promulgerad.»
Till stöd för berörda förslag har motionären anfört följande:
»För närvarande finnas i Sverige tre firmor af större betydenhet, som
uteslutande idka tillverkning af elektriska maskiner. Dessa tre firmor
hade vid utgången af nästlidet år hos sig anställda 240 ingenjörer och
tjänstemän samt 1,765 arbetare. I dessa firmors rörelse var samtidigt ned-
lagdt ett kapital af 11,500,000 kronor; och värdet af firmornas tillverk¬
ning nästlidet år uppgick till omkring 3,500,000 kronor, häri icke inbe¬
gripen firmornas rätt betydliga omsättning för installationer och försäljning
af materiel, som firmorna själfva icke tillverkat.
Ur enbart statistisk synpunkt äro ju nämnda siffror mycket gläd¬
jande. Men i nationalekonomiskt hänseende och ur affärssynpunkt äro de
tillfredsställande endast under förutsättning, att ifrågavarande rörelse läm¬
nar utöfvarne af densamma nöjaktig ränta och vinst å det i rörelsen ned¬
lagda kapitalet och att rörelsen fortfarande kan bedrifvas och sålunda äfven
framgent lämna arbete och utkomst åt det stora antal personer, som syssel¬
sattes i den inhemska elektriska industrien.
Med afseende härpå äro emellertid utsikterna allt utom ljusa och
hoppingifvande. De senare åren hafva sett det ena svenska företaget efter
det andra inom här ifrågavarande bransch nödsakadt att nedlägga sin verk¬
samhet. Och beträffande de tre, som ännu fortsätta, vet man säkert, att
de arbeta med förlust. Situationen är, med andra ord, sådan, att om för¬
hållandena få obehindradt utveckla sig i samma riktning som under de
senaste åren, så lär det blott vara en tidsfråga, när äfven dessa företag
stå inför nödvändigheten att upphöra med tillverkningen af elektriska
maskiner. Inträdandet af denna eventualitet innebär emellertid, såsom af
ofvan anförda uppgifter framgår, ödeläggelse af afsevärda svenska kapital
samt borttagande för en stor mängd svenska arbetare af tillfälle till arbets¬
förtjänst och utkomst inom fosterlandets gränser.
Frågar man efter anledningen till att en industri, som synes vara
för vårt land så naturlig som tillgodoseendet af det härstädes stadigt
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14. 27
växande behofvet af elektriska maskiner för de mest växlande ändamål,
måste arbeta under förhållanden så ogynnsamma, att till och med dess
existens kan anses hotad, så visar det sig utan vidlyftigare undersökning,
att orsaken till svårigheterna icke ligger hos fabrikerna själfva. Det måste
tvärtom vitsordas, att dessa på ett sätt, som är värdt särskildt erkännande,
följt med i den snabba utveckling, som denna industrigren i måhända
högre grad än andra jämförliga branscher på de senare åren undergått.
Från alla håll erkännes, att de svenska fabrikerna af elektriska maskiner
erbjuda tillverkningar, som stå fullt i jämnhöjd med det bästa, som utom¬
lands presteras på detta område, och fabrikernas förmåga att fylla det in¬
hemska behofvet af elektriska maskiner är alldeles ostridig. Det är endast
i fråga om priset, som de svenska fabrikerna ej kunna följa de utländska
konkurrenterna, hvilka härstädes afsätta sina tillverkningar till ett pris, som
efter de i Sverige gifna förutsättningarna icke täcka produktionskostnaden.
Huru skall då detta förhållande kunna förklaras? Jo, den utländska
industrien inom denna bransch, särskildt den tyska, som på området in¬
tager en dominerande plats, är gynnad på alla sätt genom billigare råvaror,
lägre arbetslöner, större arbetsintensitet, vidsträcktare marknad o. s. v.
För att hålla en jämn fabrikation i gång sky ej heller de utländska, en¬
kannerligen de tyska, konkurrenterna att sälja öfverskottet af sin till¬
verkning till underpris, och medelst upprättande här i Sverige af filialer
eller dotterbolag, till hvilka maskinerna faktureras mot själfkostnaderna,
medan hela förtjänsten räknas som filialens affärsvinst, hafva de beredt
sig möjlighet att än ytterligare underbjuda de svenska tillverkarne.
Gent emot den hotande fara för den svenska elektriska maskinindu¬
strien, som de senare årens utveckling och nu bestående förhållanden så¬
lunda ostridigt synes innebära, torde intet annat medel till räddning för
nämnda industri vara öfrigt än höjandet af de för elektriska maskiner
eller delar däraf för närvarande fastställda tullsatserna. Frågan härom har
vid föregående tillfällen varit framlagd till Riksdagens pröfning, senast
vid nästlidet års riksdag genom bevillningsutskottets memorial n:o 22, till
hvilket här hänvisas. De framställda förslagen hafva dock icke ledt till
något positivt resultat — i fjol bland annat af det i reservationen till bevill¬
ningsutskottets betänkande anförda motivet, att frågan endast genom den
bevillningsutskottet enligt 40 § riksdagsordningen tillerkända befogenhet
att i bevillningsfrågor väcka förslag kunnat underställas Riksdagens be¬
handling, men att den icke varit af den betydelse, att den bort på detta
extraordinära sätt bringas inför Riksdagens afgörande. För att undanröja
denna betänklighet och möjliggöra den af reservanterna i fjolårets bevill¬
ningsutskott lifligt förordade »förberedande offentliga granskning, som oftast
28 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.
är af största betydelse för en saks allsidiga belysning», har undertecknad
med detta velat väcka en motion om att åsätta elektriska maskiner eller
delar däraf en tull af 20 % å värdet.
Att oemotsägliga skäl verkligen finnas för en högre tullsats å elektriska
än å andra maskiner, det torde med all tydlighet framgå af följande förhållande:
Den elektriska industrien är af jämförelsevis ny datum och stadd i
en ständig och snabb utveckling. Följden däraf är bland annat den, att
dynamomaskiner, motorer, transformatorer etc., som fabriceras ena året,
äro af »föråldrad» typ redan inom ett å två år. Såsom föråldrade kunna
de ej säljas med samma fördel som moderna dynamomaskiner, utan förlora
snabbt sitt värde. Fabrikationen af dynamomaskiner är därför i högre
grad än andra maskiner underkastad ständiga förändringar. Dessa för¬
ändringar framkalla å sin sida för de elektriska fabrikerna nödvändigheten
att hafva en talrik, väl skolad och följaktligen dyrbar ingenjörskår till sitt
förfogande. Vid fabrikationen af andra maskiner såsom ångmaskiner,
turbiner, pumpar, hammare o. s. v. är däremot detta ej på långt när i
samma grad fallet. De elektriska maskinerna äro ock olika för olika fall.
Spänningsförhållanden, antal lindningar, hvarfantal, strömform o. s. v. variera
ständigt; och maskiner af samma storlek hafva därföre mångdubbelt derå
former än hvad som är fallet vid något annat slag af maskiner. Äfven
af denna orsak äro dyrbara ingenjörskrafter nödvändiga. I olikhet med
andra maskintyper måste vid fabrikationen af elektriska maskiner desamma
före afsflndandet från fabriken noggrant profvas af sakkunniga ingenjörer,
hvilket förorsakar en ytterligare förstoring af ingenjörskåren. Dessa profningar
måste dessutom försiggå i ett med dyrbara instrument och anordningar
försedt profrum. Liknande anordningar äro ej erforderliga vid annan
maskintillverkning.
Påpekas slutligen att för tillverkningen af elektriska maskiner er¬
fordras dyrbarare materialer än vid andra maskiner af samma vikt, att
de svenska råmaterialerna äro dyrare än de utländska, att de höga prisen
å råvaror medföra dyrbarare förlag än vid någon annan maskinindustri
och följaktligen äfven större risk, så torde giltiga skäl vara gifna för en
högre tull å elektriska än å andra maskiner.
Hvad vidare beträffar formen för tullen å elektriska maskiner, tala
nog de öfvervägande principiella skälen för en vikttull, i stället för en
värdefull, som enligt nuvarande tulltaxa gäller för maskiner. Bland annat
skulle därigenom det neutraliserande af det afsedda tullskyddet, som, på
sätt här ofvan antydts, kan ske och faktiskt äfven i mycket stor utsträck¬
ning sker genom en alltför låg fakturering, effektivt förebyggas. Vidare
skulle en tull efter vikt möjliggöra en modifikation af tullen för de större
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14. 29
maskintyperna, ett område, inom hvilket konkurrensen från utlandet af
flera orsaker må synas fortfarande önskvärd. I andra länder äro också
vikttullar för maskiner genomförda, såvidt man känner, med tillfredsstäl¬
lande resultat. Men då vikttullar för maskiner skulle här blifva en nyhet,
och försök att införa denna förtullningsform följaktligen torde föranleda
tidsutdräkt, under det frågan om ökadt skydd för den elektriska maskin¬
industrien framför allt är af brådskande natur, torde det af detta skål
vara tillrådligt att icke ifrågasätta någon ändring i hittills tillämpade
system för förtullande af maskiner.»
Elektriska maskiner hänföras vid tullbehandling till tulltaxerubriken
»Maskiner, Redskap och Verktyg eller delar däraf, ej specificerade» och
draga följaktligen en tull af 10 procent af värdet.
Öfver in- och utförseln af enbart de slag af elektriska maskiner,
som afses i motionen, innehåller den officiella statistiken icke några upp¬
gifter. Likaledes saknas före år 1894 statistiska uppgifter angående elek¬
triska maskiner i allmänhet, enär desamma dittills varit sammanförda med
öfriga maskiner. Från och med berörda år innehåller statistiken rörande
värdet af in- och utförseln af elektriska maskiner i allmänhet följande:
Å r.
|
Införsel.
Kronor.
|
Utförsel.
Kronor.
|
1894 ..............
|
222,215
|
50,677
|
1895 ..............
|
293,176
|
71,249
|
1896 ..............
|
315,685
|
68,688
|
1897 ... • ..........
|
761,458
|
62,738
|
1898 ..............
|
892,750
|
210,029
|
1899 ..............
|
1,737,464
|
145,434
|
1900 ..............
|
1,157,034
|
173,872
|
1901..............
|
1,355,791
|
447,429
|
1902 ..............
|
1,105,585
|
357,664
|
I en vid 1901 års riksdag väckt motion föreslogs, under hänvisning
till den växande införseln af elektriska maskiner och den allt svårare
konkurrens från utlandet, som den inhemska fabrikationen hade att ut¬
härda, att elektriska maskiner eller delar däraf måtte beläggas med en
tull af 20 procent af värdet.
30
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.
Vid behandlingen inom nämnda Riksdags bevillningsutskott af denna
motion ifrågasattes i en af motionären till utskottet ingifven skrift, huru¬
vida icke vikttull å elektriska maskiner och delar däraf kunde stadgas;
och framställde motionären ett förslag till dylika tullar, hvilka ansåges
motsvara omkring 20 procent af värdet.
Bevillningsutskottet fann vid frågans handläggning nödigt att från
generaltullstyrelsen erhålla förslag till den förändring i tulltaxan, som,
under förutsättning att värdetullen å elektriska maskiner eller delar däraf
skulle anses böra utbytas mot vikttull, från tullteknisk synpunkt vore
riktig och lämplig; och utverkade utskottet fördenskull i vederbörlig ord¬
ning befallning till nämnda styrelse att afgifva sådant förslag. I anled¬
ning häraf infordrade generaltullstyrelsen utlåtande från packhusinspektionen
i Stockholm, som därvid anförde, bland annat, att, med afseende å svå¬
righeten att kunna uppdraga en bestämd gräns mellan elektriska maskiner
och fysiska instrumenter, hvilka senare vore belagda med en tull af 10
procent af värdet, det torde, om elektriska maskiner och fysiska instru¬
menter skulle draga sinsemellan olika tull, vara ur tullteknisk synpunkt
alldeles nödvändigt att i tulltaxan särskildt upptaga, hvad slags elektriska
maskiner, som skulle blifva föremål för den ifrågasatta högre tullbeskatt¬
ningen, vare sig denna blefve vikt- eller värdetull; och afgaf inspektionen,
under förmälan att inspektionen hade skäl antaga, att motionen egentligen
afsåge dynamomaskiner, elektromotorer och transformatorer, förslag till
tulltaxerubriker, afseende såväl vikt- som värdetullar å nämnda slag af
elektriska maskiner. Hvad inspektionen sålunda föreslagit lämnades af ge¬
neraltullstyrelsen i dess i ämnet afgifna utlåtande utan anmärkning. Lik¬
väl uttalade såväl inspektionen som generaltullstyrelsen vissa betänklig¬
heter ur tullteknisk synpunkt, hufvudsakligen mot vikttull, men äfven mot
höjd värdetull, särskildt med afseende å svårigheten att bestämma, huru¬
vida till tullbehandling angifna maskindelar tillhörde något af nyssnämnda
slag af elektriska maskiner eller om de tillsammans utgjorde hel maskin.
Sedan motionären därefter i ytterligare en skrift till utskottet om-
förmält, att den föreslagna speciticeringen: dynamomaskiner, elektromoto¬
rer och transformatorer vore lämplig, företog^ utskottet saken till afgöran¬
de och hemställde därvid, att Riksdagen måtte, med afslag å motionen,
besluta, att gällande tullsats för elektriska maskiner eller delar däraf skulle
bibehållas oförändrad, hvilken hemställan jämväl af Riksdagen godkändes.
I anledning af en till 1903 års bevillningsutskott inkommen skrift,
däri anhållits om utskottets medverkan för åstadkommande af ett effektivt
tullskydd åt ifrågavarande fabrikation, ansåg sig sistnämnda års bevill¬
ningsutskott, med begagnande af den enligt 40 § riksdagsordningen be¬
31
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.
villningsutskottet tillkommande befogenhet, böra upptaga frågan om ökad
tull å elektriska maskiner, därvid utskottet med anslutning till det år 1901
föreliggande förslaget hemställde, att tullen för elektriska maskinerna dy-
namomaskiner, elektromotorer och transformatorer eller delar däraf skulle
bestämmas till 20 procent af värdet. Beträffande denna hemställan stan¬
nade Riksdagens kamrar i olika beslut, hvarefter Riksdagen i gemensam
omröstning beslöt afslå utskottets hemställan.
Den elektriska industrien med dess rika och mångsidiga uppfin¬
ningar är otvifvelaktigt redan nu af stor betydelse för vårt land, och det
lider väl intet tvifvel, att den torde komma att få långt större betydelse
icke allenast i fråga om användande af elektrisk kraft för vår spårvägs-
och järnvägsdrift utan äfven i och för tillgodogörandet af våra natur¬
tillgångar, särskildt våra vattenfall. Det torde vidare icke kunna bestridas,
att denna industri är en för vårt land i hög grad naturlig näringsgren;
och kändt är äfven, att densamma, delvis på grund af i Sverige gjorda
värdefulla uppfinningar, för åtskilliga år tillbaka nått ett ej obetydligt
uppsving, men sedermera i följd af tilltagande konkurrens från utlandet
lidit ej oväsentligt afbräck. Det lärer ej heller kunna förnekas, att de
produkter, denna industri frambringar, kunna fullt ut mäta sig med ut¬
ländska alster på detta område. Vid sådant förhållande torde det ock få
anses vara af största vikt, att en fullt själfständig dylik industri kan upp¬
rätthållas inom landet. Det torde ock vara ställdt utom allt tvifvel, att
den elektriska industrien härstädes redan länge arbetat under särdeles
ogynnsamma förhållanden, äfvensom att, på sätt redan blifvit antydt, an¬
ledningen härtill, åtminstone under senaste tiden, varit så godt som ute¬
slutande att söka i den öfvennäktiga konkurrensen från utlandet. Särskildt
Tyskland och Schweiz hitsända samt afyttra här tills vidare sina produk-
tionsöfverskott till pris, som, enligt hvad allmänt erkännes, icke medgifva
de konkurrerande, under ogynnsammare produktionsvillkor arbetande sven¬
ska fabrikerna att vid sina försäljningar tillgodoräkna sig öflig och för
näringens fortbestånd nödig tillverkningsvinst.
Enligt hvad för utskottet påvisats, torde vidare böra erinras, att
största delen af de råmaterialier, som användas i fabrikationen, såsom
koppar, gjutjärn, gjutstål, järnplåt och isolationsmassa, är betydligt dyrare
här i Sverige än i nyssnämnda länder. Ofvan uppräknade artiklar äro
ock i allmänhet belagda med tull. Hvad särskildt koppar beträffar, har
tullen därå genom beslut vid nästlidet års riksdag undergått förhöjning.
32
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.
Under sådana förhållanden kan utskottet i likhet med 1903 års be¬
villningsutskott icke undgå att finna en höjning af tullen å elektriska
maskiner påkallad. Den nu bestämda tullen, 10 procent af varans värde,
lärer för öfrigt i verkligheten motsvara endast omkring 7 eller 8 procent
af värdet, enär, enligt hvad upplyst blifvit, de fakturor, hvilka läggas till
grund för förtullningen, vanligen angifva endast tillverkningskostnaden
utan tillägg af någon handelsvinst; och lärer äfven från denna synpunkt
en höjning af tullen få anses önskvärd.
Beträffande vidare de förut uttalade farhågorna, att det kunde vålla
svårigheter att vid tullbehandling skilja nu ifrågakomna slag af maskiner
och delar däraf från andra maskiner, elektriska eller mekaniska, torde åt
sagda farhågor icke behöfva tilläggas någon synnerlig betydelse, enär dy¬
lika svårigheter väl endast mera sällan torde kunna antagas förekomma
och då endast afse smärre maskindelar.
Alla skäl synas alltså tala för en höjning af tullen, och då
slutligen, med hänsyn äfven till konkurrensen de inhemska fabrikerna
emellan, det icke torde vara att befara, att icke den elektriska industrien
här i landet allt fortfarande kommer att följa den stora tekniska utveck¬
ling, som kan förutses, har utskottet ansett si^ böra på det sätt tillstyrka
bifall till motionärens framställning, att tullen å här ifrågavarande slag
af elektriska maskiner bestämmes till 15 procent af värdet.
Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer ut¬
skottet,
a) att Riksdagen, med bifall till förevarande mo¬
tion om höjning af tullen å vissa slag af elektriska
maskiner, ville besluta, att tullen för elektriska maskin¬
erna dynamomaskiner, elektromotorer och transforma¬
torer eller delar däraf skall bestämmas till 15 procent
af värdet, samt att i följd häraf i tulltaxan skall införas
en så lydande rubrik:
Elektriska maskinerna dynamomaski¬
ner, elektromotorer och trans¬
formatorer eller delar däraf . . . 100 kronor 15: —
Hvad beträffar motionärens förslag att »den förhöjda tullsatsen må
tillämpas omedelbart efter det den blifvit besluten och i laga ordning
promulgerad», hvilket förslag väl torde få anses innebära en framställ¬
ning om den förhöjda tullsatsens trädande i kraft redan under innevarande
år, anser utskottet lämpligt, att ifrågavarande tullförhöjning snarast möj¬
ligt vinner tillämpning, och hemställer alltså i anslutning härtill,
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.
41
Alla skäl synas därför tala för den nuvarande tullsatsens bibe¬
hållande, och hemställer utskottet förty,
oatt Riksdagen, med afslag å herrar Reuterskiölds
och Åkerlunds motion om upphäfvande af tullen å
superfosfat, måtte besluta, att gällande tullsats å sagda
artikel skall bibehållas oförändrad.
Stockholm den 4 mars 1904.
På bevillningsutskottets vägnar:
H. C AV ALLI.
Keservationer:
vid punkten l:o):
af herrar J. Bromée, G. Jansson, O■ A. Ericsson och Brodin, hvilka
anfört:
»Af motionen och dess bilagor inhämtas:
att Carlfors aktiebolags fabrik anlades år 1898 och att den är gynnad
genom utomordentligt stark och konstant vattenkraft samt utrustad med
de allra nyaste specialmaskiner, dels från utlandet, dels från en betydande
maskinfabrik i Sverige;
att införseln af bronspulver var år 1898 kg. 17,195, hvilken införsel
nedgått så att den var år 1902 kg. 7,486;
att enligt uppgift i motionens bilaga priset å guldbrons varit:
År.
|
Hufvudsakl. tysk vara.
|
Af Carlfors tillverkning.
|
1900 ......
|
Kr. 7: 50 pr kg.
|
Kr. 4: — pr kg.
|
1901......
|
» 6:50
|
»4: — »
|
1902 ......
|
» 6: —
|
» 4: —
|
1903 ......
|
» 5: —
|
» 3:60
|
I motionen framhålles det stora prisfall på bronspulver, som under
10 år inträffat och anföres om orsakerna därtill:
’En af de förnämsta, såvidt det gäller den svenska marknaden, är
den, att de tyska fabrikanterna i branschen till hvarje pris vilja göra sig
Bill. till Riksd. Prof. 1894. 5 Sami. 1 Afd. 11 Höft. 6
42
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.
af med den besvärliga konkurrent, som uppstått i Carlfors, och fördenskull
här utbjudit sitt eget produktionsöfverskott till de ytterst lägsta priser.
Det har härvidlag gått så långt, att den svenska fabriken kunnat på bättre
villkor än inom landet afyttra en del af sin tillverkning i Tyskland och just
i närheten af den trakt, där flertalet tyska fabriker af samma slag ligger.’
Äfven har upplysts, att under senaste år exporterats cirka 6,000
kg. bronspulver.
Af hvad sålunda, ur motionens motivering och bilaga, härofvan
anförts torde framgå, att den ifrågasatta tullen icke kan anses behöflig,
och hafva vi därför ansett, att bevillningsutskottet bort afstyrka
motionen»;
samt af herrar K. G. Karlsson, Beckman och friherre Bonde.
vid punkten 2:o):
af herrar Cavalli, Almström, friherre Trolle, friherre Klingspor,
Wester, Tillberg, A. Hammarström, friherre Beck-Friis och Montgomery;
vid punkten 5:o):
af herrar J. Bromée, G. Jansson, O. A. Ericsson och Brodin, hvilka
anfört:
»Af den i utskottets betänkande intagna statistik framgår, att ex¬
porten af elektriska maskiner ökats högst betydligt, på samma gång som
importen minskats; och synes det vid sådant förhållande ej vara behöfligt
att öka nuvarande tullen å elektriska maskiner.
Vid 1901 års riksdag förelåg en motion n:o 79 inom Andra Kam¬
maren af herr A. Kempe i samma syfte. Bevillningsutskottet afstyrkte
då enhälligt motionen och anförde i motiveringen bland annat följande:
'Elektriska maskiner hafva under senare tiden vunnit användning
på många områden och komma säkerligen att erfordras i allt större ut¬
sträckning, särskilt vid tillgodogörandet af vårt lands rikliga vatten¬
krafter, en fråga, hvilken för närvarande synes vara föremål för ett all¬
männare lifligt intresse. För många industrigrenar är det af stor be¬
tydelse att för skäligt pris äga tillgång till sådana maskiner af olika slag,
och behofvet af dessa maskiner, särskildt mindre elektriska motorer, blifver
allt större i den mån dessa, såsom numera plägar ske, komma till använd¬
ning för att, i stället för de förut brukliga axelledningarna, vid mekaniska
anläggningar öfverföra kraft till därinom befintliga olika maskiner. Om
det än kan ifrågasättas, huruvida nu gällande tullsats är tillräckligt hög
för att uppmuntra till anläggning af nya fabriker inom landet för till¬
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.
43
verkning åt' elektriska maskiner i större omfattning, än nu äger rum, har
utskottet likväl på ofvan anförda skäl ansett försiktigheten bjuda att bibe¬
hålla berörda tullsats, helst som det ingalunda kan med någon säkerhet
antagas, att den inhemska tillverkningen kan för närvarande fylla det
stora behofvet af dylika maskiner inom landet.’
Alldeles samma motiv kvarstå ännu och på grund häraf anse vi,
att bevillningsutskottet bort hemställa om afslag å motionen»; fffj
samt af herr Höjer mot vissa delar af motiveringen;"
vid punkten 6:o):
af herr Brodin, som anfört:
»Af den i utskottets betänkande intagna tabell öfver import ochfex-
port samt tillverkning af tapeter framgår: att införseln af tapeter under
senaste 5 år ej ökats utan till och med minskats. Exporten, till kvanti¬
teten större än importen, har däremot ökats, under det att tillverkningen
varit ungefär densamma.
Då papper nu tillverkas i stor skala och blifvit en stor exportartikel
från Sverige, borde äfven detta medverka till ökande af exporten af tape¬
ter, då antagligt är, att tapetpapper numera kan erhållas för billigare pris
än förut.
Importerade tapeter äro af dyrbarare slag och då tullen utgår efter
vikt samt dessa dyrare tapeter väga V2 ä 1 kilogram pr rulle, hvarå nu¬
varande tullen sålunda utgör 12V2a 25 öre pr rulle, då simplare tapeter,
värda från 8 öre, väga omkring 1U kilogram, så synes äfven ur denna
synpunkt nuvarande tull vara tillräcklig.
På grund af hvad härofvan anförts har jag ansett att bevillnings¬
utskottet bort afstyrka motionen»;
samt af herrar J. Bromée, G. Jansson, O. A. Ericsson, K. G. Karls¬
son, Beckman, friherre Bonde och Höjer;
vid punkten 7.-o):
af herrar J. Bromée, G. Jansson, 0. A. Ericsson, Almqvist, K. G.
Karlsson, Brodin, Beckman, friherre Bonde och Höjer, hvilka anfört:
»Vid öfvervägande, å ena sidan, af de förmåner landets jordbruk
skulle tillskyndas genom borttagande af tullen å superfosfat och, å den
andra, den med samma tull förknippade fördel för den däraf gynnade in¬
hemska industrien, synes det vara uppenbart, att nyttan för landet af denna
tull är minst sagdt tvifvelaktig. Denna vår åsikt vinner bekräftelse af de
44
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.
utaf utskottet meddelade siffror angående myckenheten och värdet af in¬
förseln samt tillverkningen af superfosfat under vissa år. Under de år,
superfosfattullen verkat, har införseln af superfosfat i det hela icke ovä¬
sentligt ökats eller från 22,829,190 kilogram år 1899 till 31,770,618 kilo¬
gram år 1902. Däremot har ökningen af tillverkningen inom landet af
superfosfat under samma år endast stigit från 54,425,000 kilogram under
år 1899 till 59,104,900 kilogram under år 1902. Häraf synes med fog
kunna dragas den slutsats, att på samma gång jordbrukets behof af ifråga¬
varande gödningsämne alltfort ökats, de inhemska fabrikerna, oaktadt
tullen, icke förmått nämnvärdt öka sin produktion, hvilket ställdes i utsikt
vid söperfosfattullens införande.
Det starkaste skälet för införandet af tullen å superfosfat torde en¬
ligt mångas mening hafva varit dess nytta såsom en slags registrerings-
afgift ur kontrollsynpukt. Detta skäl synes numera icke äga giltighet, då
det är att förvänta, att med anledning af Kungl. Majrts till innevarande riks¬
dag aflåtna proposition n:o 43 en tillfyllestgörande kontroll uti ifrågavarande
hänseende skall varda anordnad. Då på grund af dessa förhållanden till¬
räckliga skäl icke synas oss föreligga att motsätta sig det nu från jord¬
brukarehåll framställda förslaget om denna tulls borttagande, få vi hem¬
ställa,
att Riksdagen, med bifall till förevarande motion,
ville besluta, att artikeln superfosfat skall vara tullfri, samt
att i följd häraf rubriken n:o 613 i gällande tulltaxa
skall erhålla följande förändrade lydelse:
Superfosfat..........................................................fritt.
Härjämte hafva nedannämnde herrar ledamöter i utskottet begärt
få antecknadt:
herrar Nisser och Ostberg, att de icke deltagit, den förstnämnde i
slutliga behandlingen och den sistnämnde i behandlingen af punkterna l:o),
2:o), 3:o), 4:o) och 6:o) i betänkandet,
samt herr Lindblad, att han icke deltagit i behandlingen af punkten
2:o) i betänkandet.
Stockholm 1904. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt k Söner.