Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 12.
1
N: o 12.
Ank. till Riksd. kansli den 14 april 1903, kl. 3 e. m.
Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 8, i
anledning af väckt motion om skrifvelse till Ronungen
angående kompetensvillkoren för lokomotivpersonalen vid
järnvägarna m. m-
I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 149, har herr P.
Waldenström föreslagit en skrifvelse till Konungen angående kompetens¬
villkoren för lokomotivpersonalen vid järnvägarna m. m. Andra Kam¬
marens fjärde tillfälliga utskott har, i anslutning till motionärens förslag,
hemställt, att Andra Kammaren för sin del måtte besluta,
att Riksdagen må i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta genom sakkunnige
män utreda, huruvida icke för alla — såväl statens som
enskilda bolags — järnvägar gällande föreskrifter böra
utfärdas angående
a) skärpta kompetensvillkor för lokomotivpersonalen,
såväl hvad angår nykterhet som kunskaper i ämnen,
hvillca äro af betydelse för yrket, samt i sammanhang
därmed vidtagande af åtgärder för personalens teoretiska
utbildning,
b) ' bestämd maximitid för samma personals tjänst¬
göring, så att en för personalen själf skadlig och för
trafiksäkerheten menlig öfveransträngning förebygges,
Bill. till Riksd. Prof. 1903. 8 Sami, 2 Afd, 1 Band. 12 Håft. (N:o 12). 1
2
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 12.
äfvensom att Kungi. Maj:t måtte vidtaga de åt¬
gärder, hvartill en sådan utredning kan gifva anledning.
Denna hemställan vann Andra Kammarens bifall, och har nu beslutet
jämlikt § 63 mom. 3 riksdagsordningen blifvit öfverlämnadt till Första
Kammaren, som hänvisat ärendet till sitt andra tillfälliga utskott.
Andra Kammarens fjärde tillfälliga utskott, till hvilket motionen,
såsom nämndt, öfverlämnades, hänvisar i sitt utlåtande till en början till
en af motionären år 1901 i samma syfte väckt motion, som emellertid
af Andra Kammaren, på hemställan af dess andra tillfälliga utskott, blef
af då föreliggande anledningar afslagen.
Hvad beträffar grunderna för herr Waldenströms förslag hänvisar
utskottet till de båda ofvannämnda motionerna.
Motionens grundtanke, fortsätter utskottet, är den: att det är statens
skyldighet att så vidt möjligt sörja för samhällsmedlemmarnas lif och
säkerhet, samt att dessa kunna blottställas med nuvarande bristfälliga före¬
skrifter för lokomotivpersonalen å järnvägarna. För en sådan säkerhets
vinnande är det nödvändigt, att sagda personal är ej allenast nykter och
pålitlig, utan ock kunnig i sina stycken, samt att den ej öfveranstränges
så, att den ej kan fullgöra sin skyldighet.
Hvad nu först angår skärpta kompetensvillkor i fråga om lokomotiv¬
personalens nykterhet och karaktär, så vill utskottet erinra om, att järn¬
vägsstyrelsen i dess skrifvelse till Andra Kammarens andra tillfälliga ut¬
skott vid 1901 års riksdag bland annat yttrade:
»'Hvad angår fordringarna på nykterhet och karaktär i öfrigt, så
innefattas dessa visserligen redan i den stadgade fordran på ett hedrande
uppförande, men har styrelsen för afsikt att därjämte i ett tillägg till
instruktionen särskilt framhålla nykterhet som ett oeftergifligt kompetens¬
villkor.’
»Det vore godt och väl, om sådana föreskrifter blefve utfärdade,
då ju ej kan förnekas, att lokomotivpersonalen framför andra bör vara
fullständigt nykter. Men ännu mera betryggande synes det utskottet, om
Kungl. Maj:t behagade förordna om dylik föreskrift att gälla alla järn¬
vägarna, äfven de enskilda.
»Motionären önskar vidare skärpta kompetensvillkor för lokomotiv¬
personalen i hvad angår dess kunskaper.
3
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlutande N:o 12.
»Bristen på yrkesskolor för järnvägspersonal har, såsom påvisats af
1901 års utskott, länge gjort sig märkbar i vårt land. Under årens lopp
har denna brist känts allt djupare ej blott af befälet, utan ock af loko¬
motivmännen själfva, hvilket ock tagit sig uttryck i petitioner, mötes-
resolutioner m. m. Hvad statens jiirnvägar beträffar, har järnvägsstyrel¬
sen numera anordnat årliga undervisningskurser inom de olika distrikten
enligt det program, som återfinnes i bil. 1. Utskottet anser, att det ej
vore olämpligt, om vederbörande personal efter genomgången af en sådan
kurs tilldelades bestämda betyg, såsom förhållandet är i Danmark (bil. 2).
I fråga om kompetensvillkoren för lokomotivpersonalen i vissa andra euro¬
peiska länder gälla ännu i hufvudsak de bestämmelser, som anfördes i
1901 års utskotts utlåtande, till hvilket hänvisas.
»Då emellertid de enskilda järnvägarna, oaktadt deras längd och störa
personal, äro i saknad af tillfällen till teoretisk utbildning för deras
lokomotivmän, anser utskottet att, till kårens höjande och därmed äfven
till allmänhetens trygghet, dylika kurser böra komma äfven deras personal
till godo. Häremot kan invändas, att anordnandet af sådana kurser som
vid statens järnvägar skulle ställa sig alldeles för dyrbart för vissa af de
mindre enskilda järnvägarna. Men det torde ej möta hinder att härvid
träffa anordningar, som göra en dylik invändning obefogad. Utskottet
synes det, som om det vore statens skyldighet att sörja för utbildningen
af äfven de enskilda järnvägarnas lokomotivpersonal likaväl som den genom
sina undervisningsanstalter gör det för handelssjöfartens maskinister.
»Motionären fordrar slutligen, att lokomotivpersonalen skall skyddas
för öfver ansträngning af den art, att den 'blir så förslöad, att den icke
förmår att utveckla den vaksamhet, omsorg och rådighet, som på dess plats
äro så nödvändiga’.
»Att öfveransträngning verkligen stundom förefinnes, i synnerhet vid
vissa enskilda järnvägar, därpå har motionären framdragit exempel. Ut¬
skottet har äfven haft tillfälle att öfvertyga sig om, att så är förhållandet.
»Under debatten i Andra Kammaren den 1 maj 1901 upplystes från
vederbörligt håll, att järnvägsstyrelsen ärnade 'utfärda en förordning an¬
gående maximitiden (för lokomotivpersonalens tjänstgöring), utöfver hvilken
i regel arbete ej finge äga ruin’. Men ännu har en sådan föreskrift ej
kommit till stånd och skulle i alla händelser, därest så varit fallet, ej
kunnat inverka på de enskilda järnvägarnas förhållanden. Visserligen
kommer en dylik bestämmelse att medföra afsevärda kostnader. Men denna
kostnad torde i alla fall väga lätt mot den möjliga förlust af månniskolif,
materiel och gods, som kan blifva följden af en öfveransträngande tjänst¬
göring för personalen.
4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 12.
»Det är ju en ganska vansklig sak att fastställa eu efter alla
förhållanden rättvist afpassad maximal tjänstgöringstid för lokomotiv¬
männen. På grund af arbetets art och den nödvändiga indelningen af
tjänstgöringen i turer af olika tidslängd anser utskottet, att maximitiden
för lokomotivpersonalens arbete bör angifvas i antal arbetstimmar per
månad, räknad till 30 dagar. Men naturligtvis måste ock, om öfver¬
ansträngning skall kunna undvikas, en gräns sättas för längsta tjänst¬
göringstid i en följd samt i sammanhang därmed bestämmelse meddelas,
att på en längre tjänstgöringstid skall följa tillräcklig hvila.
»Ehuru utskottet sålunda vill såsom sin mening uttala, att åtgärder
i ofvan antydda riktning böra vidtagas, tilltror det sig icke att föreslå
något bestämdt antal timmar för månad. Från sakkunnigt håll har före¬
slagits dels intill 240, dels intill 270 timmar i månaden, räknad till 30
dagar, med iakttagande i senare fallet däraf, att å växellokomotiv tjänst¬
göringen icke får räcka längre än 10 timmar, att effektiv tjänst enligt
tidtabell å tåglokomotiv icke får för dygn öfverskrida 12 timmar, samt
att på högsta tillåtna maximitid i en följd tillräcklig hvila må följa.»
Första Kammarens andra tillfälliga utskott anser motionens syfte
behjärtansvärdt. Med hänsyn härtill och på grund af från fullt kompetent
håll inhämtade upplysningar i ämnet, vill därför utskottet, under uttalande
att utskottet lika litet som Andra Kammarens fjärde tillfälliga utskott
tilltror sig att angifva någon bestämd maximitid för personalens tjänst¬
göring, samt med fäst afseende särskilt å förhållandena vid de enskilda
järnvägarna, tillstyrka,
att Första Kammaren måtte instämma i Andra
Kammarens i ärendet fattade beslut.
Stockholm den 14 april 1903.
På utskottets vägnar:
GUSTAF BJÖRL1N.
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (/V;o 2) Utlåtande N:o 12.
5
Bilagor
till Andra Kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande i ärendet.
Bil 1.
Afskrift.
Till
Distriktsförvaltningen vid II distriktet.
Maskindirektören.
Sedan från samtliga maskindirektörer infordrats uppgift å omfatt¬
ningen af de vid undervisningen af lokomotiveldarne genomgångna kur¬
serna får kongl. styrelsen, med öfverlämnande af närslutna, på nämnda
uppgifter grundade plan för sagda undervisning, påbjuda, att denna plan
skall hädanefter läggas till grund för undervisningens ordnande, dock med
frihet för den, som leder undervisningen, att göra de mindre afvikelser
och tillägg därtill, hvilka synas honom vara för ändamålet lämpliga.
Stockholm den 16 juni 1902.
På järnvägsstyrelsens vägnar:
Fredrik Almgren.
Undervisningsplan för eldarekurserna.
Läsning:
Innanläsning med öfning att ur minnet återgifva det lästa.
6
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 12.
Skrifning:
Rättskrifning (efter diktamen).
Skildring af en fingerad händelse under tjänstgöring.
öfning i rapportskrifning samt uppsättning af tjänstetelegram och
ansökningar af olika slag.
Reglemente, instruktioner m. m.:
Läsning och förklaring af tjänstgöringsreglementet och instruktionen
för lokomotivförare och eldare, äfvensom meddelande om statens järnvä¬
gars administration och geografi.
Matematik:
De fyra räknesätten i hela tal.
Decimalbråk.
Vanligt bråk.
Regula de fri (enkel och sammansatt).
Ränteräkning och sorter.
Grunderna af planimetri och stereometri med beräkning af enklare
ytor och volymer.
Alla delar af matematiken böra tillämpas genom passande öfnings-
exempel, företrädesvis sådana, som hafva samband med lokomotiveldarens
praktiska verksamhet. Räkneuppgifter böra lämnas eleverna för utarbe¬
tande dels på lärorummet, dels hemma.
Fysik:
Kropparnes allmänna egenskaper.
Fasta, flytande och gasformiga kroppar.
Gasers, speciellt ångans, egenskaper och användning såsom drifkraft.
Lufttryck, barometern, vakuummetern, ångtryck, manometern.
Kraft (friktion, centrifugalkraft), arbete och effekt (hästkraft).
Ångmaskinlära, allmän:
Värmeläran i kort sammandrag med speciell hänsyn till ångpannans
och ångmaskinens teori. Termometern.
Förbränning. Olika brännmaterialier och deras bränslevärde, speciellt
med hänsyn till deras användning å lokomotiv.
7
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 12.
O
Beskrifning påoen ångmaskin. Den enkla slidrörelsen. Ångans ar¬
bete i cylindern. Angfördelningsperioderna. Inflytande på ångfördel-
ningen af förändringar i slidrörelsen. Vefvens och kolfvens rörelse.
Om lokomotivet:
Lokomotivets historia.
Redogörelse för ett lokomotivs olika delar, deras konstruktion och
ändamål.
Lokomotivångpannan, dess konstruktion, skötsel och vård.
Eldyta, rostyta.
Armaturen, dess skötsel och profning. Värmeledningen.
Asklådan, sotskåpet, skorstenen och gnistsläckaren.
Ramverket, dess ändamål och sammansättning.
Fjäderupphängningen, buffertar och draginrättningen, sandlådorna,
förarehytten.
Bogier.
Beskrifning på maskineriets viktigaste delar.
Sammansatta slidrörelsen.
Olika slag af slidrörelser, Stephensons, Allans, Heusinger von
Waldeggs.
Slidernas reglering.
Axlarna och hjulen, motvikterna, lokomotivens hastighet.
Kompoundlokomotiv.
Tendern.
Bromsanordningar, skrufbroms, häfstångsbroms, ångbroms, vakuum¬
broms och lufttryckbroms.
Smörjanordningar.
Hastighetsmätare.
Olika lokomotivtyper, deras ändamål.
Lokomotivtjänsten:
Belastningsförhållande på lokomotivaxlarna. Adhesionen.
Lokomotivets dragkraft, med hänsyn till 1) ångans arbete, 2) adhe¬
sionen, 3) pannans kapacitet.
Tågmotstånd.
8
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 12.
Bil. 2.
Utbildningskurser vid danska statsbanorna.
Bestämmelser för anställning- och befordran för lokomotiv¬
personalen.
A. För att kunna anställas som lokomotiv eldar e vid statsbanorna
erfordras för det första:
I. Att vederbörande
1) är i en ålder från 20 till 30 år;
2) har dansk medborgarrätt;
3) har en sund och kraftig kroppskonstitution utan framträdande
eller för befattningen skadliga kroppsfel och är i besittning af god syn¬
förmåga, normalt färgsinne och normal hörselförmåga;
4) om han ej är fri från militärtjänst, skall han hafva genomgått
sitt första värnpliktsmöte och från detsamma kunna förete ett tillfredsstäl¬
lande betyg öfver sitt uppförande;
5) skall hafva fört en fläckfri vandel och icke vara behäftad med
skuld.
Att han är i besittning af dessa betingelser styrkes:
punkt 1 och 2, med dop- eller födelseattest (medborgarrätten, om
det är nödigt, med ytterligare bevis);
punkt 3, med attest från en järn vägsläkare vid statsbana (är sökanden
förklarad för alltid oduglig till all krigstjänst, skall han förete sitt fri¬
bref för järn vägslä karen, som då i sin attest må göra nödiga anteckningar
härom);
punkt 4, med sitt militära betyg eller frisedel;
punkt 5, med betyg från två trovärdige män.
II. 1) har arbetat minst 1 år i statsbanans verkstäder och då visat
nykterhet, duglighet och öfver hufvud taget ett tillfredsställande upp¬
förande ;
2) har åkt elev å lokomotiv och kan förete betyg från 2 olika
lokomotivförare, med hvilka han har åkt i minst 4 veckor hvardera, på att
han kan elda och smörja ett lokomotiv på egen hand.
9
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (iV:o 2) Utlåtande N:o 12.
III. När sökanden uppfyller de under I och II angifna betingelser,
skall vederbörande maskininspektör (eller vid lians förfall eu annan där¬
till af maskinchefen förordnad ämbetsman, icke lägre än öde allmänna
löneklassen) vid ett af honom anställdt prof för lokoinotiveldare förvissa
sig om, att sökanden är i besittning af de 'här nedan angifna teoretiska
och praktiska kunskaper och färdigheter. Utan att på tillfredsställande
sätt hafva bestått detta prof får ingen antagas som lokoinotiveldare.
Det nämnda profvet består i att undersöka, om vederbörande
1) kan räkna de fyra enkla räknesätten samt vanliga och decimalbråk;
2) kan skrifva en läslig och ortografiskt någorlunda felfri handskrift
med penna och bläck;
3) kan skrifva lokomotivförarens dagliga rapport riktigt;
4) kan läsa skrifvet och tryckt;
5) kan förstå en tidtabell;
6) kan flytta ett lokomotiv med ånga och kan stanna detsamma;
7) kan taga in vatten i pannan med en injektor;
8) känner
a) allmänna instruktionen för samtliga vid statsbanan anställda;
b) instruktionen för lokomotivpersonalen;
c) hufvuddragen såväl af signalreglementet som af reglementet
för tågens gång och öfriga lagbestämmelser, i hvad rör loko¬
motivpersonalen ;
d) de viktigaste bestämmelserna angående vagnsväxling;
9) kan beskrifva och företaga eu systematisk afsyning åt ett loko¬
motiv, såsom den bör utföras före och efter hvarje tur;
10) är bekant med vacuumbromsens konstruktions- och verk¬
ningssätt.
B. Förrän en lokomotiveldare får tjänstgöra som lokomotiv för are eller
befordras till eldare af l:sta klass, skall 'lian på tillfredsställande sätt hafva
bestått profvet för lokomotiv förare. Detta prof består i att undersöka, om
eldaren
1) besitter färdighet i alla grenar af den praktiska lokomotivförare-
och eldaretjänsten;
2) vet hvar stationer och blockposter äro belägna och känner till de
lokala signalbestämmelserna samt alla vattenstationer och kranarnes belägen¬
het därstädes, allt på de sträckor, hvarest han kör eller har kört en
längre tid.
3) är bekant med lokomotivens konstruktion och delarnes samman¬
sättning samt med de olika lokomotivtyper, som användas i hans
distrikt;
Bill. till Riksd. Prot. 1ÖU3. 8 Sami. 2 Afd. / Band. 12 Höft.
2
10
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 12.
4) förstår att rätt tillvägagå vid de olika maskinmissöden, som
kunna inträffa;
5) känner fullständigt och förstår statsbanornas lagbestämmelser;
6) känner fullständigt och förstår statsbanornas signalreglemente;
7) känner fullständigt och förstår reglementet för tågens gång, i
hvad som rör lokomotivpersonalen;
8) känner de lokomotivtjänsten rörande order i maskinafdelningens
ordersamling samt instruktionen för lokomotivpersonalen och instruktionen
för begagnande af och tillsyn med den automatiska vacuumbromsen;
9) kan skrifva ett reparationsförslag, innehållande utförlig och lätt
förstådd beskrifning af maskinens fel och brister;
10) kan afgifva en med penna och bläck skrifven tydlig och till¬
räckligt utförlig förklaring om en tjänstesak.
C. Profven för lokomotivförare anordnas, så ofta det anses nödigt,
efter de i det följande angifna regler:
Berättigad att deltaga i det här nämnda profvet är en hvar eldare,
som har såsom sådan tjänstgjort minst 1 år.
Tid och plats för profvet bestämmes af maskinchefen och kungöres
medelst anslag i stallarne i god tid före profvet.
Betygssättning sker i hvar och en af ofvanstående 10 frågor, alltså
10 betygsgrader, men betygsgraden i frågan 1 räknas dubbelt.
Profven äro praktiska i frågorna 1 och 2, muntliga i frågorna 3—8,
skriftliga i frågorna 9 och 10.
Vid bedömandet af de skriftliga profven tages tillika hänsyn till
den rent språkliga behandlingen.
Betygvärdena äro:
ug
|
= 8
|
g+
|
= 3
|
tg-1
|
= -5-2
|
ug •“
|
= 7
|
g
|
= 2
|
mdl
|
= 4
|
mg-f-
|
= f>
|
g^“
|
= 1
|
null—
|
= -5-6
|
mg
mg:-
|
- 5
= 4
|
tg
|
= 0
|
slet
|
= -5-8
|
Bedömandet af frågorna 1 och 2 företages af vederbörande maskin¬
inspektör eller dennes assistent i förening med en äldre lokomotivförare.
11
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 12.
Bedömandet af de öfriga frågorna sker inför eu för alla distrikten
gemensam examenskommission, hvars medlemmar samt suppleanter ut¬
nämnas af generaldirektören efter förslag af maskinchefen.
1 bedömandet af hvarje fack deltager — efter den medlems be¬
stämmande, som är utnämnd till förman — en examinator och minst
eu censor.
Betygssättningen sker skriftligt, och betyget bestämmes efter medel¬
talet af afgifna bedömanden. Uppstår härigenom ett bråktal, strykes detta
för såvidt det är mindre än 1h, i motsatt fall räknas det för 1.
Hufvudbetygen äro: Godkändt. Icke godkändt. Till hufvudbetyget
»godkändt» fordras minst »g» i hvart och ett af frågorna 1 2 samt i
frågorna 5—7 betyg, hvars hopsummerade värde (points) icke understiger
20. De särskilda betygen samt hufvudbetyget införas i ett särskildt därtill
bestämdt protokoll, som efter examen insändes till maskinchefen och af
denne till generaldirektoratet.
Den, som icke bestått profvet, kan efter eu passande tids förlopp
undergå ett nytt prof; mer än 3 gånger tillätes det dock icke någon att
anmäla sig till prof.
Ofvanstående bestämmelser träda i stället för de under den 19
januari 1901 utfärdade »Bestämmelser för anställning och befordran för
lokomotivpersonalen», livilka hädanefter ej längre gälla.
Köpenhamn den 27 augusti 1902.
Generaldirektoratet för statsbanedriften.
12
Första Kammarens Tillfälliga Utskolts (N:o 2) Utlåtande N:o 12.
Bil. 3.
Förordning rörande arbets- och ii vilotiden vid de franska
hnfvudbanorna.
(Utfärdad af ministern för de offentliga arbetena den 4 och 23 november 1899.)
Genom trenne ministerialförordningar af den 4 och 23 november
1899 hafva nya föreskrifter rörande arbets- och hvilotiden för linjeper¬
sonalen vid franska statens och de större franska bolagens järnvägar blifvit
gällande.
För lokomotivförare och delare skall den verkliga arbetstiden per
dag uppgå till i medeltal högst 10 timmar samt den sammanhängande
hvilotiden till likaledes 10 timmar i medeltal per dag sålunda, att tio på
hvarandra följande arbetsdagar, räknade från midnatt till midnatt, icke få
omfatta flera, än hundra verkliga arbetstimmar, men skola omfatta samman¬
hängande hvilotider af minst hundra timmar. Hvarje arbetsperiod måste
ligga mellan tvenne längre hvilotider samt får icke räcka längre än 17
timmar och icke innehålla flera än 12 verkliga arbetstimmar.
Såsom längre hvilotider räknas allenast perioder af minst 10 timmar,
tillbragta i hemmet, och minst 7 timmar, tillbragta utom hemmet. Tvenne
hvilotider af mindre än 10 timmar få icke följa på hvarandra, och samman¬
lagda längden af två på hvarandra följande hvilotider skall uppå till minst
17 timmar.
I medeltal hvar 10:de dag skall beviljas en särskild hvilotid af minst
24 timmar; mellantiden mellan två sådana hvilotider får icke uppgå till
iller än 20 dagar. Under denna hvilotid är personalen befriad från all
tjänstgöring och kan efter behag vistas i eller utom hemmet. Vid beräk¬
ningen af hvilotiderna under tio-dagars-perioderna skola dessa fridagar
beräknas såsom tio-timmars-hvilotider.
För dem, hvilka icke behöfva tillbringa nätterna utom hemmet, kali
beviljandet af de till 24 timmar uppgående hvilotiderna inskränkas till en
sådan hvilotid hvar 14:de dag i medeltal.
13
Forsla Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 12.
Såsom verklig arbetstid räknas all den tid, som personalen måste
tillbringa på maskinen eller under hvilken de ej få aflägsna sig från denna
eller hafva någon sysselsättning vid stationerna, förråden eller verk¬
städerna.
Den tid, som lokomotivförare och eldare använda för fullgörande af
dem åliggande göromål före tågets afgång eller efter dess ankomst, skall
bestämmas för hvarje särskildt tåg. Om tiden mellan två tågs ankomst
och afgång icke öfverstiger IV2 timme, skall densamma räknas såsom
arbetstid.
Den tid, under hvilken reserv personal har att förrätta något arbete,
anses såsom verklig arbetstid. Den tid, under hvilken samma personal
utan att tjänstgöra måste stå till disposition, kan anses såsom hvilotid,
men eu fjärdedel af denna tid skall inberäknas i tio-dagars-periodernas
arbetstid. Den mellan tjänstgöringstiderna liggande, å hemorten tillbragta
reservtiden måste liksom de verkliga arbetsperioderna föregås af en i
hemmet tillbragt längre hvilotid.
För konduktör spersonalen är såväl arbetstiden som hvilotiden bestämd
till likaledes 10 timmar i medeltal per dag, hvarvid 15 på hvarandra föl¬
jande dagar, räknade från midnatt till midnatt, icke få omfatta flera än
150 verkliga arbetstimmar, men skola omfatta sammanhängande längre
hvilotider af minst lika många timmar. Tiden mellan två oafbrutna hvilo¬
tider får icke öfverskrida 17 timmar, hvaraf icke flera än 12 få vara verk¬
liga arbetstimmar. Denna tid kan dock få ökas med högst en half timme,
om den efterföljande längre hvilotiden uppgår till minst 12 timmar.
För dem, Indika icke behöfva tillbringa nätterna utom hemmet,
uppgår den verkliga arbetstiden till i medeltal 11 timmar och de längre
hvilotiderna till i medeltal minst 9 timmar.
Längre hvilotider måste utan afbrott räcka i minst 9 timmar, om
de tillbringas i hemmet, och i minst 7 timmar, om de tillbringas utom
hemmet. Icke flera än 2 längre hvilotider af mindre än 9 timmar fä följa
på hvarandra, och sammanlagda tiden af två på hvarandra följande längre
hvilotider skall uppgå till minst 16 timmar.
I medeltal hvar 1 5:de dag skall beviljas eu särskild hvilotid af minst
24 timmar; tiden mellan två sådana hvilotider får icke uppgå till mer än
30 dagar. Under denna hvilotid är personalen befriad från all tjänstgöring
och kan efter behag vistas i eller utom hemmet. Vid beräkningen af
hvilotiderna under femton-dagars-perioderna skola dessa fridagar beräknas
såsom nio-timmars-hvilotider.
Den tid, som tågpersonalen använder för fullgörande åt densamma
åliggande göromål före tågets afgång eller efter dess ankomst, skall räknas
14
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 12.
såsom verklig arbetstid och inberäkna» vid turlistans upprättande. Om
tiden mellan två tågs ankomst och afgång icke öfverstiger IV2 timme,
skall densam 111a räknas såsom arbetstid. Såsom arbetstid räknas äfven
fjärdedelen af den tid, under hvilken personalen utan att tjänstgöra måste
stå till disposition på vederbörande station.
Under det att i allmänhet tågens i vederbörande tidtabell angifna
gångtid räknas såsom arbetstid, skall likväl på grund af tjänstens mindre
ansträngande beskaffenhet gångtiden för snälltåg, direkta godståg och lokal-
tåg, a hvilka resgods icke expedieras och personalen icke behöfver utlämna
eller insamla biljetter, reduceras med 10 °/°.
För stationspersonalen är den dagliga arbetstiden bestämd till 12
timmar med en oafbruten hvilotid af 8 timmar, om bostaden ligger i
stationshuset, och 9 timmar i annat fall. Vid midten och mot slutet af
(lagen skall personalen erhålla omkring eu timmes ledighet för måltidernas
intagande.
Hvar och en af personalen har rättighet till en hel eller två halfva
fridagar för hvarje månad. På sin höjd kunna de två fridagarna i två på
hvarandra följande månader sammanläggas. 1 hvarje händelse får den
mellan två hvilodagar liggande tiden icke öfverskrida två månader.
Fn ^ fridag omfattar hela tiden mellan två från tjänstgöring fria
nätter. Fn half fridag börjar eller slutar vid midten af det vanliga dags-
arbetet; en från tjänstgöring fri natt måste följa omedelbart efter eller gå
omedelbart före dylik fridag.
Under loppet af hel eller half fridag är personalen befriad från all
tjenstgöring och får aflägsna sig från bostaden.
A de stationer, där både dag- och nattjänst finnes, får nattjänsten
icke räcka flera än 14 nätter i följd. Vid hvarje ombyte af tjänstgöring
skall en oafbruten hvilotid af åtminstone 24 timmar beviljas.
I fråga om större stationer med ansträngande tjänstgöring kan mini¬
stern för de offentliga arbetena meddela järnvägsbolagen föreskrift om in¬
skränkning af nattjänsten till mindre än' 14, dock minst 7 nätter i följd.
A smärre stationer eller hållplatser, hvilka passeras af endast tre
tåg i hvardera riktningen och skötas af eu enda'person, hvilken bor i
stationshuset och har längre arbetsfria mellantider, kan tjänstgöringstiden
utsträckas till mer än 12 timmar, hvarvid dock städse eu oafbruten hvilo¬
tid af 8 timmar skall åtnjutas.
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 12. 15
Tjänsteindelningen måste underställas vederbörande myndighets pröf¬
ning och genom anslag bringas till personalens kännedom. Förteckningar
öfver tjänstefördelningen skola alltid stå till de kontrollerande ingenjörernas
och deras underordnades disposition.
Från tjänsteindelningen får afvikelse ske endast i vissa fall, då
tjänsten så fordrar och vederbörande myndighets samtycke erhållits.
Om arbetstidens tillfälliga utsträckning på grund af oförutsedda hän¬
delser skola järnvägarna underrätta vederbörande statsmyndigheter genom
månatliga rapporter, hvilkas innehåll genom anslag å stationen bringas
till personalens kännedom.
*
*
*
Särskilda föreskrifter rörande banvakters och växelkarlars arbets-
och hvilotid äro under utarbetande.
10
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 12.
Bil. 4 a.
Bestämmelser rörande jäniYägspersonalens i Preussen arbets
och livilotid.
(Efter ministerns för de offentliga arbetena i Preussen kungörelse den 5 januari 1900.)
I. Arbets- och hvilotid.
1. Stationspersonalen.
1) Om tjänsten kräfver ett oafbrutet, ansträngande arbete, får den
dagliga arbetstiden i genomsnitt icke öfverskrida 8 timmar. Vid enstaka
tillfällen kan den utsträckas därutöfver, dock icke till mer än 10 timmar.
2) I öfriga fall må den dagliga arbetstiden i genomsnitt uppgå till
12 timmar, i enstaka fall till 14 timmar.
3) Undantagsvis får arbetstiden utsträckas till 16 timmar, där, såsom
å mindre trafikerade bibanor, tjänstgöringen är mindre intensiv och längre
uppehåll kunna göras under densamma.
2. Banbevakningspersonalen.
1) Den dagliga arbetstiden får icke öfverskrida 14 timmar.
2) Där tjänstgöringen är mindre intensiv, såsom å bibanor, kan
arbetstiden utsträckas till 16 timmar.
3) Om banvakt är bosatt på större afstånd från tjänstgöringsplatsen,
skall vederbörligt afseende fästas vid den tid, som erfordras för att till-
ryggalägga vägen från och till hemmet.
3. Tågpersonalen.
1) Den dagliga arbetstiden får (i genomsnitt för månad) ej uppgå
till mer än 11 timmar.
17
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande JY:o 12.
2) Vid enstaka tillfällen får arbetstiden utsträckas därutöfver, dock
icke till mer än 16 timmar. Sådan utsträckning af arbetstiden får endast
äga rum, om längre uppehåll äga rum under arbetet.
3) Längre tjänstgöring skall i regel åtföljas af längre hvila i hemmet.
Denna hvilotid skall såvidt möjligt beredas särskilt under natten.
4) Den tid, under hvilken personalen före resas anträdande och efter
dess slut är sysselsatt med öfvertagande och öfverlämnande af tjänsten,
skall, vare sig detta sker på hemorten eller utom densamma, räknas såsom
tjänstgöringstid.
4. Lokomotivpersonalen.
1) Den dagliga arbetstiden får (i genomsnitt för månad) ej uppgå
till mer än 10 timmar.
2) Där tjänstgöringen är mindre intensiv, såsom å bibanor, kan
arbetstiden utsträckas till i genomsnitt 11 timmar.
3) Vid enstaka tillfällen får arbetstiden utsträckas därutöfver, dock
icke till mer än 16 timmar. Sådan utsträckning af arbetstiden får endast
ske, om längre uppehåll äga rum under arbetet.
4) Längre tjänstgöring skall i regel åtföljas af längre hvila i hemmet.
Denna hvilotid skall såvidt möjligt beredas under natten.
5) Tiden för tjänstgöringen å lokomotivet får icke uppgå till mer
än 10 timmar i följd. I denna tid inberäknas de uppehåll vid stationerna,
hvarunder personalen icke kan lämna lokomotivet.
6) Om rangeringstjänsten fordrar ett oafbrutet, ansträngande arbete,
får den dagliga arbetstiden i genomsnitt ej öfverskrida 8 timmar. Vid
enstaka tillfällen kan den utsträckas därutöfver, dock icke till mer än 10
timmar.
7) Den tid, under hvilken personalen före resas anträdande och
efter dess slut är sysselsatt med öfvertagande och öfverlämnande af tjän¬
sten, skall, vare sig detta sker på hemorten eller utom densamma, räknas
såsom tjänstgöringstid.
II. Hvilodagar.
Den med linjetjänst ständigt sysselsatta personalen skall åtnjuta åt¬
minstone två hvilodagar i månaden.
Där tjänstgöringen är mindre intensiv, såsom å bibanor, kan antalet
af hvilodagar för flen här ofvan under I, 1 och 2 nämnda personalen in¬
skränkas till en dag i månaden.
Bih. till Riksd. Prof. 1!)03. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 12 Höft
3
18
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 12.
III. Slutbestämmelser.
1. Såsom arbetstid (se I) anses den tid, soin ligger mellan tvenne
enligt nedan nämnda grunder beräknade hvilotider.
2. Såsom hvilotid anses hvarje sådan från tjänsten eller därmed
sammanhängande åligganden fri tid, som i oafbruten följd uppgår till:
a) för stations- och banbevakningspersonalen (I, 1, 2) minst 8
timmar,
b) för tåg- och lokomotiv-personalen (I, 3, 4) minst 8 timmar, om
hvilotiden tillbringas i hemmet, och minst 6 timmar, om hvilotiden till¬
bringas utom hemmet. Dock kan en tid af 6 till 8 timmar, tillbragt i
hemmet, räknas såsom hvilotid, om den ligger mellan två arbetstider,
hvilka föregås eller efterföljas af minst 10 timmars hvilotid i hemmet.
3. Kortare uppehåll ån de i 2 nämnda gälla icke såsom hvilotider.
De skola derför, liksom tiden för tjänsten och därmed sammanhängande
åligganden, inräknas i den gällande arbetstiden.
4. Beträffande natt-tjänsten iakttages, att ingen får tjänstgöra flera
än 7 nätter i följd.
5. Såsom hvilodag (se II) gäller blott en från tjänstgöring' fri tid
af minst 24 timmar. °
6. Beordras någon af den järnvägspersonal, som icke tjänstgör vid
linjen, att tillfälligtvis biträda linjepersonalen, skall vid beräkning af arbets¬
tiden för denne vederbörlig hänsyn tagas till den tid, han använder för
sina ordinarie göromål.
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 12.
19
Bil 4 b.
Arbets- och hvilotiden vid sachsiska in. fl. statsbanor.
Styrelsen för de sachsiska statsbanorna har särskildt under de senaste
åren bemödat sig att förbättra personalens ställning genom minskning af
arbetstiden och ökning af antalet hvilodagar. Att dessa bemödanden burit
frukt, därom vittna följande siffror:
Af hela personalen hade nedanstående procent en regelbunden arbets¬
tid af i följd
|
|
|
|
1897
|
1898
|
1899
|
högst
|
8
|
timmar ...
|
|
....................... 5,48 %
|
5,98 %
|
8,11
|
%
|
öfver
|
8,
|
högst 10
|
timmar..........
|
....................... 21,80 »
|
31,31 »
|
23,49
|
»
|
»
|
10,
|
» 12
|
» ..........
|
...................... 36,47 »
|
35,70 »
|
49,33
|
»
|
|
|
|
|
Summa 63,75 %
|
72,99 %
|
80,93
|
%
|
öfver
|
12,
|
högst 13
|
timmar.........
|
........................ 13,89 %
|
9,18 %
|
7,68
|
%
|
»
|
13,
|
» 14
|
»
|
...................... 6,64 »
|
6,38 »
|
6,92
|
»
|
»
|
14,
|
» 15
|
» .........
|
...................... 4,13 »
|
3,73 »
|
1,79
|
»
|
|
15
|
timmar. ..
|
|
....................... 11,59 »
|
7,72 »
|
2,68
|
»
|
Summa 36,25 % 27,oi % 19,07 %
Under åren 1897—1899 har alltså antalet af dem, hvilkas arbetstid
uppgått till högst 12 timmar, ökats med cirka 17 %. Antalet af dem,
hvilkas arbetstid uppgått till mer än 12 timmar, har minskats med samma
procent.
Af hela personalen åtnjöt nedanstående procent följande antal hvilo¬
dagar i hvarje månad:
1897 1898 1899
72 hvilodag...................................................... 0,90 % 0,47 % 0,27 %
1 » ....................................................... 16 ,53 » 15,56 » 9,61 »
lV2 » ....................................................... 17,24 » 15,86 » 9,21 »
Summa 34,67 % 31,89 % 19,09 %
20
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (JV:o 2) Utlåtande N:o 12.
1897 1898
2 hvilodagar........................................................ 22,38 % 23,79 %
mer än 2 hvilodagar ........................................ 42,95 » 44,32 »
Summa 65,33 % 68,n %
1899
31,15 %
49,76 »
80,91 %
Antalet af dem, hvilka haft mindre än 2 hvilodagar i månaden, har
alltså under åren 1897—1899 minskats med mer än 15 %. Med samma
procent har antalet af dem, som haft 2 eller flera hvilodagar i månaden,
ökats. Dessa förändringar med afseende på arbets- och hvilotiden hafva
naturligtvis kraft en betydlig ökning af personalens numerär. Sålunda
har antalet af den i sachsiska statsbanornas tjänst anställda personalen
under åren 1897—1899 ökats från 36,713 till 43,837, d. v. s. med cirka
18 %. Denna ökning medför en årlig kostnad af öfver 8,000,000 M.
Ur förvaltningens af de preussisk-hessiska järnvägarna berättelse för
arbetsåret 1898—1899 meddela vi vidare följande:
Hela antalet af den vid preussisk-hessiska järnvägarna anställda per¬
sonalen uppgick till 324,642. Af dessa hade nedanstående procent en regel¬
bunden arbetstid af i följd
högst 8 timmar ................ 9,02 %
öfver 8, högst 10 timmar 38,24 »
» 10, » 12 » 43,34 »
Summa 90,60 %
öfver
|
12,
|
högst
|
13 timmar..
|
5,oo %
|
»
|
13,
|
»
|
14 > ..
|
2,50 »
|
»
|
14,
|
»
|
15 * » ..
|
l,io »
|
»
|
15,
|
»
|
16 » ..
|
0,80 »
|
Summa 9,40 %
Den högsta tillåtna arbetstiden är 16 timmar.
Af personalen vid de preussisk-hessiska järnvägarna (med undantag
af de vid järnvägarna anställda arbetarne) åtnjöto nedanstående procent
följande antal hvilodagar i hvarje månad:
1 hvilodag........................ 8,so %
IV2 hvilodag........................ 11,20 »
Summa 20,00 %
2 hvilodagar........................ 25,30 %
mer än 2 hvilodagar ........ 54,70 »
Summa 80,00 %
En noggrann jämförelse mellan dessa siffror och de förut anförda,
för sachsiska statsbanorna gällande kan emellertid icke äga rum, enär de
senare gälla för hela personalen, under det att de vid järnvägarna anställda
arbetarne icke äro inbegripna i de förra.
Stockholm 1903. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.