Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 15. 1
A:o 15.
Andra Kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande n:o 3
i anledning af väckt motion angående skrifvelse till Kungl.
Maj:t i fråga om användning af torf till eldning vid sta¬
tens järnvägar och statens öfriga verk.
Uti motion n:o 65 af herrar S. O. Nyländer, J. Bengtsson och P.
Zimdahl, i hvars syfte 85 af Andra Kammarens ledamöter instämt, har
hemställts,
att Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla, det täcktes
Kungl. Maj:t förordna:
att vid statens järnvägar användning af torf till eldning af godstågs-
lokomotiv må utsträckas till alla linjer, där medelgod torf kan köpas till
högst 9,50 per ton vid statens järnvägsstationer;
afl statens järnvägars väntsalar må eldas med torf, i den mån sådan
finnes att tillgå, i stället för med ved eller kol, och att statens öfriga
verk likaledes uppvärmas medelst eldning med torf, när i dessa bägge fall
torf kan köpas till ett med ved efter vikt konkurrerande pris, därvid kost¬
nad för sågning och huggning medräknas; samt
att Kungl. Maj:t må, om så finnes lämpligt, till ledning lämna
den föreskriften, att med medelgod torf menas sådan bränntorf, som per
hektoliter väger minst BO kg. och ej innehåller öfver 30 procent hygrosko-
piskt vatten och ej mer än 6 procent aska.
Bih. till Riksd. Prof. 1903. 8 Samt. 2 Afd. 2 Band. 15 Häft. (N:o 15). 1
Motionen.
Motivering.
2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 15.
Motionärerna anföra till stöd för sin hemställan följande.
»Världens torfindustri är ej obetydlig.
I Ryssland fabriceras den mesta torfven, och var tillverkningen där
cirka 4 millioner ton år 1901. Fabrikationen ökas därjämte i Ryssland
årligen med cirka 100,000 ton. En enda torffabrik nära Moskwa tillver¬
kar numera årligen cirka 250,000 ton och en annan närbelägen fabrik
cirka 150,000 ton, således dessa bägge tillsammans omkring 50 procent
mera än Sveriges stenkolsbrytning och efter brännvärde räknadt cirka 20
procent mera än dennas. Ryska staten hade år 1900 mossar utarren¬
derade för tillsammans 3 l/a millioner kronor.
Tyskland har äfven en betydande torfindustri, som kan uppskattas
till inemot 2 millioner ton. Likaså Österrike.
I Holland, som ej är större än Småland och Halland tillsammans,
tillverkas årligen cirka 1 million ton bränntorf.
I Frankrike, Belgien, Schweiz, Irland, Förenta staterna och Kanada
tillverkas också torf.
Sveriges torfindustri är ej så obetydlig som mången tror. Årstill-
verkningen lär vara öfver en million ton, således ungefär 4 gånger
större än vår stenkolsproduktion och efter brännvärde cirka tredubbelt
mot denna.
Hela världens torftillverkning kan uppskattas till 9 ä 10 millioner
ton pr år.
I. År torf ett dugligt bränsle? Svaret härpå torde redan vara gifvet,
enär annars så stora kvantiteter ej skulle tillverkas; för öfrigt torde om¬
nämnandet af de industrier här och i utlandet, där torf användes och af
hvilka några äro uteslutande baserade på torfbränsle, ytterligare lämna
svar på frågan.
Den mesta torfven i Sverige användes för husbehofseldning, både
den som tillverkas af konsumenterna själfva och den som tillverkas för
afsalu. Inom industrien användas också betydande mängder torf, van¬
ligen maskintorf, till ångpannor och ugnar inom pappers-, glas-, tegel-,
järn-, koppar- med flera storindustrier. Flere betydande och modernt
inrättade fabriker i Sverige använda uteslutande torf som bränsle och äro
icke inrättade för något annat. Från utlandet må också ett par exempel
omnämnas: I Danmark vid Sparkjaer tillverkas på en plats årligen öfver
20,000 ton maskin- och sticktorf, uteslutande till afsalu. Hela trakten
kring och med staden Gifhorn i Braunschweig begagnar torf från Triangel
3
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 15.
för alla bränslebehof. I Bayern tillverkas årligen cirka 200,000 ton Beck¬
torf, mest till hushållsbränsle, och där eldas fabriker och vissa järnbane-
linjer med sticktorf; likaså i Ryssland, där vissa år flere hundra tusen
ton maskintorf användas för lokomotiveldning. Det bästa beviset för att
torf kan betjäna storindustrien är förut omnämnda torftillverkning vid
Moskwa hos firman Savva Morosoff, 250,000 ton pr år, som användes för
eldning af ångpannorna i firmans bomullsfabrik, den största i världen.
Dess ångpannor, tillsammans å 15,000 hkr., eldas med torf, och denna
jättefabrik med 20,000 arbetare får ej vara beroende af bränsle, det
måste finnas. Erfarenheten har där visat, att torf under alla ryska väder¬
leksförhållanden kan fås i tillräcklig mängd, ehuru dessa ej äro gynn¬
sammare utan tvärtom svårare än hos oss.
Ett indirekt bevis för användbarheten af torf är, att Sveriges största
industri, sågverksrörelsen, begagnar uteslutande våt sågspån som bränsle
med ett bränn värde af ’/4—1/8 t°rfvens-
Torfven kan sålunda betjäna hushållen, den lilla och den stora indu¬
strien och våra järnvägar; därom finnes nu tillräcklig erfarenhet, delvis
från långa tider tillbaka. II.
II. Kan torf tillverkas i tillräcklig mängd, i vårt land för klima¬
tets skull?
Förut har sagts, att torftillverkningen i Sverige för närvarande är
cirka 1 million ton pr år. Ur klimatets synpunkt — torftillverkningen
är som bekant beroende af väderleken — finnes alltså intet hinder för
att tillverka de cirka 6 millioner ton, som motsvara vår stenkolsimport,
ty väderleken försämras icke genom ökad torfproduktion, tvärtom förbätt¬
ras den genom den för densamma erforderliga torrläggningen af mossarne
och i allmänhet äro våra klimatiska förhållanden gynnsammare än Ryss¬
lands för torftillverkning.
Föregående års ovanligt våta och kalla sommar har varit ett godt
bevis för möjligheten att i vårt land tillverka torf under ogynnsam väder¬
lek, helst i jämförelse med 1901 års ovanligt gynnsamma torkningsförhål-
landen. Statens torfingeniör meddelade nämligen på mosskulturföreningens
senaste möte i Jönköping, att vid de torfverk, från hvilka han fått upp¬
gifter för 1902, tillverkningen varit blott cirka 15 procent mindre än
1901. Den torf, som år 1902 blifvit fullt torr, är dessutom bättre än
1901 års torf, enär den senare torkade så hastigt, att den sprack sönder,
smulade sig och gaf en betydande afbränning vid lastningen.
4
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 15.
Dessa uppgifter galla hufvudsakligen för Götaland. I Svealand har
torfskörden varit sämre, till stor del beroende på där allmänt använd
sämre beredningsmetod än i Götaland. Sålunda meddelas från ett järnbruk
i mellersta Sverige, att torfproduktionen år 1902 varit 60 procent mot
den ovanligt gynnsamma årsskörden 1901 och att blott hälften är så torr,
att den i vinter kan användas. »För oss» — säger meddelaren — »stäl¬
ler det sig så, att stark nederbörd ökar vår vattenkraft, så att behof af
bränsle därigenom minskas. Dess bättre äger nog samma förhållanden rum
hos många industriella verk i Sverige, som, ifall de använda torf, sålunda
kunna hafva nytta af både torra och våta somrar, ehuru på olika sätt.»
Genom att hålla ett hälft eller bättre ett helt års tillverkning i lager
kan man ytterligare säkerställa torftillverkningen för ogynnsam väderlek.
Lagringen möter ej några svårigheter och behöfver ej ske i lador, utan i
stora stackar, upplagda i husform å mossen i det fria.
Jämföras möjligheterna af att erhålla en god torfskörd med att få
sädesskörden väl bärgad, så äro de förra betydligt bättre; det visa inne¬
varande års förhållanden mer än väl. Ingen lärer väl dock vilja yrka
på att vi ej skola bemöda oss att öka sädesodlingen, därför att skörden
vissa år blir dålig. Lika litet finnes det skäl för att ur klimatisk syn¬
punkt afstyrka en ökad torftillverkning, ehuru sydligare länder hafva
bättre torkningsförhållanden än vi. Under år 1901 gåfvo våra vattenfall
ett mycket sämre utbyte än vanligt. Skulle vi därför icke söka att få
flera af dem använda?
Något hinder ur klimatets synpunkt för en stor torffabrikation i
Sverige finnes sålunda icke, och det är ingalunda bevisadt att torffabrika-
tionen är omöjlig ens i Norrland. Antagligen är motsatsen förhållandet
äfven där, hvilket väl i år kommer att bevisas. Statens torfingeniör, som
i somras besökte Norrbotten för att studera dess mossar och tillverknings-
möjligheten, säger, att stora förutsättningar synas finnas för maskintorf-
beredning i detta nordliga län. III.
III. Sakna vi arbetskraft för torffabrikation i Sverige9
För tillverkning af det mot stenkolsimporten svarande kvantum torf,
c:a 6 millioner ton, erfordras under sommarmånaderna en arbetsstyrka af
i rundt tal 50,000 män och 25,000 kvinnor och barn. Emigrationen
uppgår till tiotusentals personer årligen, och år 1902 utgjorde den öfver
30,000 personer. Således skulle endast en minskad emigration under några
år gifva oss tillräcklig arbetskraft, om sådan nu icke finnes. Allt tal om
5
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 15.
bristande arbetskraft är således oriktigt. Gif våra arbetare rikliga arbets¬
tillfällen och väl betaldt arbete, så stanna de till större delen hemma.
Den åderlåtning, som vårt land årligen undergår genom emigration, är
för detsamma minst lika skadlig som exporten af penningar för stenkol;
och det är en klok styrelses oafvisliga plikt att söka att i landet kvar-
hålla de tiotusental af våra bästa söner och döttrar, som årligen emigrera.
IV. Har vårt land stora, goda och välbelägna torftillgåmgar$
Den mest besynnerliga invändning, som gjorts mot en större torfin¬
dustri i Sverige, är, att vi ej skulle äga någon betydande bränntorfstill-
gång söder om Dalälfven — man har därjämte alldeles obevisadt antagit,
att torfindustri norr därom skulle vara outförbar — blott cirka 150
millioner ton i mossarna af öfver 100 hektars storlek och att vi böra
gömma detta lilla kvantum till våra efterkommande. Först och främst
bör häremot påpekas, att mossarna under 100 hektar äro de öfvervägande,
både i antal och torfinnehåll, att dessa senare hittills äro så godt som de
enda, som bearbetas på bränntorf, och att de inånga tiotal millioner ton
bränntorf, som i Sverige under sista århundradet tillverkats, icke synbart
hafva minskat torftillgången i landet. Mossarna ligga ännu till allra största
delen orörda. Under loppet af det år, som statens torfingeniör tjänstgjort,
har han undersökt mossar, söder om Dalälfven, med ett torfinnehåll af
28 millioner ton, och häri äro icke inräknade de delar af större moss-
komplexer, som han icke haft i uppdrag att undersöka, men som sam¬
manhänga med mossdelar, som han undersökt. Af dessa mossar — 140
st. — äro endast 10 st. öfver 100 hektar. De undersökningar, som han
hittills utfört, kunna helt naturligt, endast omfatta en ytterst ringa bråk¬
del af alla bränntorfmossarna söder om Dalälfven. Södra Sveriges torfin-
dustriförening, som omfattar en del af södra Sveriges torfindustri och en
mycket liten del af Götalands mossar, uppskattade vid ett sammanträde
under förra sommaren efter mycket låg beräkning innehållet af de mossar,
som föreningen representerar, till 20 millioner ton. Endast Rönneholms
mosse i Skåne innehåller i rundt tal 8 millioner ton, och den del af
Martebo myr på Gottland, som bäst lämpar sig för beredning af bränn¬
torf, cirka 2 millioner ton, allt beräknadt som färdig maskintorf. Geo¬
logiska kartbladen Hässleholm och Vittsjö innehålla efter låg beräkning
hvardera minst 6 millioner ton torf. Närmaste trakten kring Elmhult
har minst 4 millioner ton, kring Vislanda 1 million ton, kring Stockaryd
2 millioner ton, kring Falköping 80 millioner ton. Enligt järnkontorets
6
Andra Kammarens Tillfälliga Utslwtts (N:o 3) Utlåtande N:o 15.
torfingeniör hafva Kronobergs och Jönköpings län 225 millioner ton torf.
Angående Norrlands mossar må citeras statens torfingeniör, som säger: »I
Norrbottens län finnas cirka 3 !/a millioner hektar mossar. Om en femte¬
del däraf, eller 700,000 hektar, genom mognad, djup och ringa askhalt
skulle lämpa sig för bränntorfberedning», hvilket torfingeniören ej håller
otroligt, »skulle dessa mossar med beräkning af blott 1 T/3 meters medel¬
djup efter afdikning innehålla 14 tusen millioner ton bränntorf, som lågt
räknadt motsvara 700 millioner ton stenkol, eller hela landets nuvarande
stenkolsförbrukning i öfver 200 år.» Detta i endast ett län i Sverige.
Den främste kännaren af våra mossar, direktör Rob. Tolf i Jönköping,
har uttalat som sin bestämda åsikt, att aflidne professor Erdmans upp¬
skattning af vårt bränntorfskvantum söder om Dalälfven är tillnärmelse¬
vis riktig, och den motsvarar cirka 4,000 millioner ton, som således kunde
utfylla vår stenkolsförbrukning i cirka 700 år.
Vi böra därför icke vara oroliga för att »nutiden i onödan ruinerar
den ärfda fädernefastigheten» i våra torfmossar; utan man kan instämma
med järnkontorets torfingeniör, som i en skrifvelse till Riksdagen år 1900
säger, att »tillgångarna af såväl bränntorf som torfströ i Sverige äro rent
af oerhörda» och att »hvart och ett län i Sveriges rike uti sina torfmossar
har ett bränsleförråd, som är tillräckligt icke allenast för alla vanliga hus¬
behof, utan äfven för en flerdubbelt större industri än den nu befintliga
under minst ett par sekler.»
Hvad kvaliteten af våra bränntorfsmossar beträffar, så visa utförda
undersökningar, att deras askhalt i allmänhet är låg, äfven Norrbottens-
mossarnes, och lägre än utlandets. De äro i de flesta fall högmossar och
lätta att afdika, också en fördel framför en stor del af utlandets, som ofta
äro lågmossar af stor askhalt och, där de icke äro lågmossar, dock, så¬
som ofta är händelsen i Ryssland, äro svåra eller omöjliga att fullt torr¬
lägga på grund af bristande nivåskillnader.
Intet land i Europa, kanske med undantag af Ryssland, torde hafva
mera och intet så god torf som Sverige.
Mossarna äro dessutom spridda öfver hela landet, och flertalet bränsle-
förbrukande platser hafva inom korta afstånd betydande torflager, hvarpå
en mängd exempel skulle kunna anföras. V.
V. Kan hos oss bränntorf tillverkas så billigt, att den kan täfla med
veu och stenkolf
De uppgifter om tillverkningspriset för torf af olika slag, som nu
Andra Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 3) Utlåtande N:o 15. 7
komma att lämnas, äro jämte en del andra uppgifter hämtade ur ingeniör
Alf. Larsons och löjtnant E. Wallgrens berättelse till Kungl. Maj:t om
den resa, de på uppdrag af Kungl. Maj:t företogo under år 1901 i Sverige
och utlandet för att studera torlfabrikationen, hvilken berättelse förra året
utdelades i Riksdagen.
Sticktorf hade år 1901, som berättelsen afser, ett tillverkningspris af
1,20—4,9 2 kronor pr ton å olika platser, och i medeltal kunde priset
sättas till 3 kronor per ton obärgad torf. Tillkommer således bärgning
och hemkörning, som hos oss med de förhållanden, under hvilka stick-
torfven tillverkas och användes, i liten omfattning på hvarje plats och
till eget husbehof eller landtbruksbehof, icke öfverstiger 1 krona pr ton.
Torfven tillverkas nämligen oftast på egendomen, där den användes af
gårdens eget folk och hemforslas med dess dragare, då öfriga landtbruks-
göromål lämna tid därtill och folket annars skulle gå sysslolöst. Till 4
kronor pr ton har man således torfven på förbrukningsplatsen, och den
konkurrerar då med ved, äfven där denna är som billigast; likaså med
stenkol, enär ett pris af 4 kronor pr ton sticktorf motsvarar ett pris af
ungefär 8 kronor pr ton stenkol.
Af samma berättelse framgår också, att en ton maskintorf kostar i
tillverkning, inklusive alla utgiftsposter, fritt å vagn vid mossen 5—6
kronor, då förstklassigt maskineri användes och fabrikationen för öfrigt
bedrifves rationellt. Såväl nämnda berättelse som 1893 års torfkolskom-
mittés betänkande fastställa, att eu ton torf i brännvärde motsvarar i me¬
deltal 1,33 ton ved. Det är då lätt uträknadt, att med nu gällande bil¬
ligaste vedpriser torfven å produktionsorten blir ansenligt billigare. 1 famn
barrved, 6'X6'X3', väger 975 kg. och motsvarar i brännvärde 735 kg.
torf. En famn barrved skulle å produktionsorten endast få kosta i rundt
tal 4 kronor för att vara lika billig som torf, oafsedt kostnaderna för
sågning och huggning, som öka priset med ett par kronor. För sticktorf
blir jämförelsen än mera förmånlig. Detta gäller, då tillverkaren själf är
förbrukare. Men äfven om torfven tillverkas af en och köpes af en annan,
blir den dock billigare än ved. För att bevisa detta hänvisas till Lar¬
sons och Wallgrens berättelse, däri prisuppgifter samlats för torf och
ved från eu mängd platser, å hvilka torfven öfverallt ställde sig billigare
än ved.
Angående brännvärdet hos torf i förhållande till stenkol hänvisas
äfven till nämnda berättelse, som konstaterar, att en ton stenkol i bränn-
värde motsvarar 1,8 ton torf. Till samma resultat korn också 1893 års torf-
8 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 15.
kolskommitté, och under förra året företagna profeldningar å statens lokomo¬
tiv gåfvo samma siffra. Då nu 1 ton torf i medeltal ej behöfver kosta mer än
kronor 5,50 på platsen, fritt å vagn, vid tillverkning af 2 k 3,000 ton pr
år och vid större tillverkning under 5 kronor, så motsvarar alltså en ton sten¬
kol i brännvärde för 9 kronor 90 öre torf, och till ett sådant pris har aldrig
stenkol sålts ini landet, där kostnaderna ytterligare förhöjas genom järnvägs-
frakt från hamnstaden.
Priset å stenkol har under åren 1891—1900 enligt den officiella stati¬
stiken varit i medeltal kronor 18,50 per ton. Statens järnvägar, som är
den störste stenkolsförbrukaren i landet och som således köper kolen billigare
än någon annan, har under de sista 10 åren i medeltal betalt 14 kronor per
ton fritt i hamn, hvartill således kommer hainnafgift, lossnings- och transport¬
kostnader, så att kolen å de respektive upplagen i medeltal kunna antagas
kosta minst 16 kronor per ton. Undantagsvis har en ton stenkol i hamn¬
stad kostat 11 kronor per ton. Frakten för torfven får i detta sista fall
från mossen till hamnstaden ej vara mer än 1,10 krona per ton för att
torfven skall bli lika billig som stenkol. Med ett stenkolspris af i medeltal
15 kronor per ton i hamn tål torfven en frakt af kronor 3,38 per ton, mot¬
svarande en väglängd af 180 kilometer. I medeltal blir det således bespa¬
ring att själf tillverka och använda torf, äfven om kolen undantagvis skulle
vara abnormt billiga.
Torfven är således, äfven efter effekt räknadt, det billigaste bränslet,
då förbrukaren själf tillverkar den på rationellt sätt, och frakten ej öfver-
stiger 180 kilometer med nuvarande frakttariff å statens banor.
Skall däremot torftillverkningen bedrifvas som själfständig industri för
afsalu, så bör torffabrikanten hafva vinst på sin affär, och då blir saken
mera invecklad. Dock visar erfarenheten, att torftillverkningen för afsalu
i södra Sverige år efter år pågår, ökas och kan bära sig, och att torf,
ehuru beklagligen förgäfves, utbjudits till statens verk till konkurrerande
pris. Ett par af Skånes största fabriker finna med sin fördel förenligt att
köpa torf, ehuru de ligga nära intill hamnstad.
Förut åberopade torfkolskommitté af år 1893 kom också till samma re¬
sultat. Kommittén säger därom ordagrant: »Det billigaste bränslet, skärfört,
lämpar sig svårligen för en särskild industri. För husbehof, respektive som
binäring till jordbruket, är däremot upptagning af skärfört på sin plats,
såsom ock förhållandet här i landet såväl som annorstädes utvisar. För
konsument, som själf är torftillverkare, och för hvilken mossen ligger väl
till, är otvifvelaktigt torfven öfver allt här i landet det billigaste bränslet
9
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 15.
och bör följaktligen kunna konkurrera med stenkolen, en sak som äfven
fakta synas bekräfta.» I annat sammanhang säges vidare å samma kommittés
vägnar, att »vi hafva blifvit satta i tillfälle att konstatera, att torfven, sådan den
är, äfven från effektens synpunkt, är det billigaste bränslet här i landet, och
att den under gynnsamma förhållanden till och med tål en icke obetydlig
frakt. Så långt därför som tillgängliga arbetskrafter räcka till, kan man för¬
delaktigt tillgodogöra torfven, och dess betydelse kan vidgas genom billi¬
gare frakter».
Så långt kommittén. Den ekonomiskt möjliga längsta järnvägsfrakten
anger kommittén då vara 140 kilometer.
Sedan 1893, då kommittén afgaf sitt betänkande, har tillverknings¬
kostnaden för torfven, trots stegrade arbetslöner, genom förbättradt ma¬
skineri kunnat sänkas med cirka 2 kronor per ton, järnvägsfrakterna hafva
minskats med 20 procent och stenkolspriset har stigit. Kommitténs om¬
döme har därför nu än större bärkraft än då.
Det är således samstämmiga resultat mellan 1893 års torf kolskommitté
och förut nämnda reseberättelse till regeringen.
VI. Kan torf användas för lokomotiveldning 9
Att torf är ett godt bränsle i fasta eldstäder är förut visadt. Hvad
lokomotiveldning angår, så finnes erfarenhet därom från utlandet. Försöks-
eldningar å statens järnvägar hafva dessutom företagits under förra året
och utfallit tillfredsställande. Såsom bevis härför lämnas här några utdrag
ur redogörelsen för försökseldningarna efter det föredrag, som ingeniör E.
von Friesen, som ledde dem, i augusti 1902 höll härom vid trettonde
nordiska järnvägsmannamötet och hvaraf en del återgifves här nedan.
Herr von Friesen säger: »Torfven är ett ganska lätthandterligt bränsle.
Hvar och en, som aldrig så litet försökt sig på lokomotiveldning med sten¬
kol, vet huru försiktigt man får undvika vid forcering, att fyren på något
ställe blir för tjock, då kolen baka ihop sig och icke släppa igenom till¬
räckligt mycket luft för en liflig förbränning. Torfven däremot är mera
porös, hvarför man kan och måste hålla fyren ganska tjock, utan att be¬
höfva riskera att förbränningen blir för långsam; och skulle det på något
ställe bli alltför mycket, så kan man utan att förstöra fyren jämna ut den
med en raka. Torfven tänder sig lätt, förbrinner hastigt och med lång låga
och lämnar föga rester i eldstaden. Mängden af sot i rökskåpet är också
mycket obetydlig. Detta är särskildt anmärkningsvärd^ emedan speciellt
lokomotiven litt. Kd3 vid stenkolseldning draga genom så mycket helt och
Bill. till Riksd. Prat. 1903. 8 Sami. 2 Afl. 2 Band. 15 Käft. 2
10 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 15.
hållet eller delvis förbrända partiklar, att rökskåpen måste rengöras på nära
nog hvarje station vid forcerad körning. Det måste anses som en beaktans-
värd fordel, att man ej så ofta behöfver rengöra fyren och rökskåpet, enär
den starka afkylningen af eldstad och tuber menligt inverkar på pannans
varaktighet. I samband härmed kan påpekas, att de tre torfsorter, som
användes vid försöken, enligt analys innehöllo i medeltal endast 0,3 5 pro¬
cent svafvel. Som bekant hålla engelska stenkol omkring 2 procent, hvil¬
ken höga svafvelhalt är ganska skadlig för eldstaden. Äfven af denna
grund borde alltså eldstaden få större varaktighet vid eldning med torf.
Askan, som erhölls, var till kvantiteten obetydlig och bestod till större
delen af ett fint, väl genombrändt pulver. Det synes därför icke föreligga
någon anledning att ändra rostanordningen. Hvad temperaturen i rökskåpet
beträffar, så höll den sig vid normalkörning mellan 300°—-400°. Mot¬
svarande temperatur vid stenkolseldning och samma forcering är bortåt
1 00° högre. Gnistbildningen var icke så stor som man hade väntat. Vid
vanlig körning observerades endast få gnistor, som vanligen slocknade strax
efter det de lämnat skorstenen. Förhållandet mellan bränslevärdet hos
torf och stenkol = 1: 1,8. Vid ett par resor utgjorde bränslet en bland¬
ning af torf, dels med briketter af svenska stenkol, dels med engelska
stenkol. Proportionerna hafva därvid varit ungefär lika. Resultatet af
dessa försök var mycket tillfredsställande. Torfven tänder sig och brinner
ut hastigt i förhållande till stenkolen och ännu mer i förhållande till bri¬
ketterna. Denna omständighet gjorde, att värmeutvecklingen blef liksom
fördelad och därigenom jämnare. Af rester i eldstad och rökskåp erhölls
mindre än vid eldning med enbart briketter eller kol. Vid båda resorna
var eldaren ensam och, oaktadt tågen voro tunga, redde han sig utan
svårighet; hans arbete syntes vara ungefär detsamma som vid eldning med
blandning af svenska och engelska kol. Tågen voro vanligtvis så tunga
som maskinerna öfver hufvud taget förmådde framföra i stigningarna. Af
jämförelsen ser man, att kostnaden för bränslet, på tågvikt räknadt, blir
ungefär detsamma vid eldning med stenkol som torf. Vid denna beräk¬
ning har antagits ett pris af 10 kronor per ton för torfven. Vid beräk¬
ningen är icke medräknadt det extra tillägget för handtlangaren. Denna
kostnad ökar torfvens pris med omkring 50 öre pr ton och gör på 1,000
tonkilometer ungefär 5 öre. Torfven blir alltså icke så synnerligen mycket
fördyrad härigenom. Kostnaderna för stenkol äro beräknade enligt nu gäl¬
lande priser, nämligen för de engelska (Yorkshire) kolen till 15,85 kronor
per ton, räknadt på järnvägsvagn i svensk hamnstad.»
11
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 15.
Såsom förut anförts af föredraganden, bortfaller kostnaden för handt-
langaren vid eldningen, om blandning af stenkol och torf användes, och af
den tabell, som bifogas föredraget, framgår, att vid sådan eldning bränsle¬
kostnaden för 1,000 tonkilometer blir 0,45 krona, hvilket med reduktion för
54 ton större tågbelastning (se föredraget) blir 0,50 krona, medan kostnaden
för enbart engelska stenkol blir 0,6 2 krona. Innevarande vinter har torf-
priset sjunkit till kronor 9,50 per ton, och det är sålunda konstateradt,
att det blir lika billigt att elda godstågslokomotiv med torf och minst 20
procent billigare att elda dem med lika vikter torf och kol tillsammans än
med stenkol ensamt, oafsedt mindre slitning å maskinen. »Såsom en samman¬
fattning af resultaten», säger ingeniör von Friesen, »af försökseldningarna
med torf kan sägas, att det är fullt möjligt att framföra ett godstag med
detta bränsle, förutsatt att man kan få torf af åtminstone medelgod be¬
skaffenhet. Någon större förändring behöfver därför icke göras med loko¬
motiven. Medförandet af ett tillräckligt stort förråd möjliggöres genom
att något öka tenderns sidor. En bekväm och föga tidsödande lastning
af torf ven kan ske etc. Vid eldning med torf skulle pannorna af an¬
förda skäl säkert komma att få större varaktighet.» Efter att hafva på¬
pekat den nationalekonomiska fördelen af torfeldning säger slutligen herr
v. F., att »detta synes vara en anledning så god som någon annan att
önska framgång åt sträfvandena att skaffa användning för våra vidsträckta
torfmossar, och om järnvägarne med sina jämförelsevis svåreldade rörliga
eldstäder ginge före, så är det troligt, att många andra bränsleförbrukare,
hvilka nu ställa sig något tveksamma, snart skulle följa efter».
Med nöje kunna vi konstatera, att från försök hafva nu statens järn¬
vägar öfvergått till användande af torf såsom lokomotivbränsle å regel¬
bunden trafik, till en början å 4 godståg på linien Malmö—Alvesta.
Nödig utsträckning i stor skala är alltså hvad man har att önska.
Men hvarför användes torf fortfarande i så liten skala?
Svaret är beklagligt för oss svenskar. Det är, trots gjorda och goda
utredningar därom, bristande kännedom om torfvens värde, liknöjdhet,
konservatism och ett bristande tillmötesgående mot den viktiga näringen
från statens verk, hvilket vi en gång, om ej rättelse snart sker, dyrt få
betala. Svenska statens oafvisliga plikt är att föregå med godt exempel,
helst sedan Riksdagen tydligt visat, att den vill den goda sakens fram¬
gång, och ådagalagt detta icke allenast i ord, utan äfven i handling.
12
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 15.
VII. Vilden och betydelsen af en inhemsk bränsletillverkning i sådan
omfattning, att vi blefve oberoende af utlandet.
Importen af bränsle har under de sista 12 åren tillsammans uppgått
till i rundt tal 500 millioner kronor, eller i medeltal till cirka 40 millio¬
ner kronor per år, och ett år, 1900, till 85 millioner kronor. Skall det
fortgå som hittills under äfven detta århundrade, så komma vi att gifva
ut för kol minst 5 å 6 milliarder kronor, antagligen mycket mera, efter¬
som bränslekonsumtionen årligen ökas, och det hafva vi bestämdt ej råd
till, oafsedt den oberäkneliga faran af att vara beroende. Bränslenöd
är, i vårt klimat i synnerhet, lika farlig som hungersnöd. Vi hafva ny¬
ligen sett följderna af en kort kolarbetarestrejk i världens stenkolsrikaste
land, Amerika, där kolen i normala fall äro de billigaste i världen. I
Newyork kostade stenkolen för ej många månader sedan 35—40 dollars
per ton och slutligen funnos inga att få, och bränslenöden är ej ännu
slut där. Det gick så långt, att torf fraktades dit ända från Michigan,
och antracit åter från Hamburg och Berlin. En några månaders kol¬
arbetarestrejk samtidigt i England och Amerika — och en sådan är med
nuvarande arbetareorganisation ej otänkbar — skulle kunna stanna våra
fabriker och kommunikationer och bringa oss i det största elände.
Framstående politici och militärer säga ju, att det blott är en tids¬
fråga, da vi mot vår vilja blifva inblandade i ett krig. Då våra hamnar
äro blockerade och då kol anses som krigskontraband, huru skulle vi då
reda oss?
Man har sagt, att försöken att göra oss oberoende af utländskt bränsle
vore sangviniska. Här har visats, att så ej är fallet. Men är ej tanken,
att vi alltid skulle vara i tillfälle att förskaffa oss utländskt bränsle, en
stor sangvinism? I nödens stund kunna vi icke i en hast producera torf
i stor utsträckning, därtill fordras några års förberedelser. Inhemskt
bränsle i tillräcklig mängd är därför ett ekonomiskt och politiskt lifsvill-
kor för oss. De indirekta fördelarne af en stor torftillverkning äro dess¬
utom betydande. För hvarje million ton torf, som tillverkas i landet,
skulle utbetalas tre och en half millioner kronor i arbetslöner, däråt
600,000 kronor till kvinnor och barn, som utföra det lättare arbetet å
mossarne och som annars gå sysslolösa. För hvarje million ton ny till¬
verkning af torf komma cirka 25,000 hektar torfmosse att torrläggas,
hvilket för kringliggande åkerjord medför minskad frostländighet, alltså
bättre skördar samt bättre sanitära förhållanden. Efter afverkning lämpa
sig många mossar hos oss för odling. I Holland vinnas årligen 400
Andra Kammarem Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 15. 13
hektar åkerjord genom torfafverkning. Sedan 16:e århundradet har Hol¬
land vunnit mellan SO och 90 tusen hektar åker och äng å afverkade
mossar. Vårt behof af 6 millioner ton torf skulle årligen kunna gifva
oss betydligt ökad areal odlingsbar mark. Sant är visserligen, att våra
mossbottnar äro svårare att odla än de holländska, men så är förhållan¬
det med nästan afl odling i Sverige. Vi odla ändå, emedan vi måste
göra det. Skulle vi här i landet endast göra sådant arbete, som vore
lika lätt som i sydligare länder, så blefve å många områden föga att
göra för oss.
Uppgifterna om vedförbrukningen i Sverige variera mellan 7 och 20
millioner kubikmeter årligen. Endast 7 millioner kubikmeter motsvara,
om de antagas vara ensamt barrved, 1,800,000 ton torf årligen, ett kvan¬
tum som är lätt att åstadkomma, blott man ville använda torf. Skogs-
afverkningen öfverstiger den användbara återväxten med cirka 3 millioner
kubikmeter om året. Genom att använda 900,000 ton torf om året i
stället för ved, motsvarande halfva vedkonsumtionen, skulle alltså åter¬
växt och afverkning af skogen gå ihop, en fördel som är lika beaktans-
värd som en minskad utgift för stenkol. Och att konsumenten skulle
göra besparing, har förut visats.
Skogen är för värdefull att i våra dagar brännas upp. Vi skola
belysa detta med ett exempel. Om endast 1,5 millioner kubikmeter
granved — så mycket brännes säkert upp i vårt land — användes till
pappersmassa, skulle däraf erhållas cirka 375,000 ton mera pr år än nu,
motsvarande enligt medelvärdet för kemisk och mekanisk torr massa med
nu gällande pris cirka 35 millioner kronor per år.
Äfven träkol skulle, såsom erfarenheten visat, i många fall kunna
ersättas af torfkol, — erfarenheten från Tyskland och Ryssland bevisar
detta — och torfkol kunna numera beredas billigare än träkol och där¬
igenom ytterligare skogsbesparing uppstå.
Vi skulle genom en ökad torffabrikation alltså kunna spara oerhörda
summor i direkt utgift till utlandet, blifva oberoende däraf, bereda ar¬
betstillfällen i storartad utsträckning, minska emigrationen, vinna åkerjord,
minska frosterna, återställa skogsåterväxten, med flera fördelar, som till¬
sammans i penningar motsvara minst 100 millioner kronor per år. Men
ändock låta vi saken bero!
Därför är det statens oafvisliga plikt att gå i spetsen för torfvens
popularisering och användning; ty reformen får nog också här komma
uppifrån; och statskassan skulle göra en direkt vinst därpå. Staten an¬
14 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 15.
vänder nämligen årligen c:a 250,000 kubikmeter ved, som kosta incl.
sågning och huggning ungefär 1 million kronor. Detta kvantum ved
motsvarar c:a 60,000' ton torf, och staten skulle genom att utbyta veden
mot torf högeligen gagna torfindustrien, spara c:a 300,000 kronor årligen
och popularisera torfbränslet. Om allmänheten finge i ämbetsverk, å lo¬
komotiv, i järnvägsstationer, i skolor m. fl. allmänna inrättningar se torf-
eldning, skulle den snart taga efter. Det finnes numera för torf konstru¬
erade kaminer och kakelugnsinsatser, som icke allenast förbränna torfven
luktfritt, utan äfven besparande. Men utan att påbud om torfeldning
kommer att gifvas för statens verk blir, såsom erfarenheten visat, intet
af därmed. Likaså angående statens järnvägars godståg. Och torf skulle
ej komma att fattas. Torffabrik efter torffabrik skulle uppstå invid järn¬
vägarna, och torfven skulle oupphörligen blifva billigare, då den ej be-
höfde fraktas lång väg. I Holland finnes föreskrift om att statens verk
skola eldas med torf; och hvarför skulle det ej kunna ske här såväl som
där, då saken är allmännyttig. Holländska staten lägger dessutom årligen
upp ett visst kvantum torf i sina befästade »ställningar», har egna torf-
verk samt kontrakt med torfmosseägare att vid behof få disponera deras
verk. Holland har dock billigare stenkol än vi och lättare att komma
åt dem, enär de per järnväg och kanal fraktas från Belgien, Frankrike
och Tyskland samt med fartyg från England. Där har staten icke alle¬
nast insett vikten att vara oberoende, utan äfven satt det i verket. Låt
oss följa exemplet! Men hos oss upptagas icke ens anbud å torf till sta¬
tens verk till pröfning.
Ryska staten gör allt för att uppmuntra torfindustrien och blifva
oberoende af England för kol, ehuru kolimporten till jätteriket är mindre
än till Sverige. För Nikolaibanan har till och med byggts en egen torf-
kolsfabrik och flere skola byggas. Och man kan vara viss om, att det i
Ryssland icke skulle underlåtits att utröna en sådan sak, som, om de
vidsträckta mossar Luleå—Ofoten-banan går igenom, kunnat användas för
banans bränslebehof.
Svenska regeringen och Riksdagen hafva på sista åren gjort ej obe¬
tydliga insatser för torfsaken genom att bevilja anslag till torfindustriens
fromma, till studieresor, sänka järnvägsfrakterna och tillsätta en torf-
ingenjör m. m. Låt oss nu draga nytta häraf, och måtte torflånefonden,
som förra årets Riksdag beviljade, snart komma till användning.
I det föregående har visats:
1.) att torf är ett godt bränsle för husbehof och fabriksdrift;
15
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 15.
2. ) att torf kan i Sverige tillverkas i tillräcklig mängd för landets behof;
3. ) att vi icke sakna arbetskraft för en stor torftillverkning;
4. ) att vi hafva outtömliga, goda och välbelägna bränntorfsmossar;
5. ) att torf hos oss kan tillverkas till ett med ved och stenkol i de flesta
fall konkurrerande pris;
6. ) att torf med fördel och besparing kan användas för godstågslokomotivs
eldning, utan att våra lokomotiv behöfva afsevärdt ändras;
7. ) att vi, utom oberoende af utlandet, skulle direkt och indirekt vinna
minst 100 millioner kronor om året genom en stor torffabrikation.
Vid afgifvande af vår motion stödja vi oss alltså på dessa förhållan¬
den, på samma gång vi utgå från den uppfattningen, att vårt lands obe¬
roende af utlandet för erhållande af bränsle, besparandet af hundratal
millioner kronor årligen, användningen af elektrisk kraft genom torfeld-
ning för industri och järnvägsdrift samt beredande af arbetstillfälle för
dem, som eljest emigrera, äro så enormt viktiga villkor för svenska folkets
framtid, att statsmakterna knappast kunna hafva mera maktpåliggande
frågor att ägna sitt intresse åt, utan böra väl därför med all kraft ge¬
mensamt arbeta på att utan uppskof vidtaga alla de mått och steg, som
behöfvas för uppkomsten af en vidt utbredd tortindustri.
En af de åtgärder, som snarast möjligt böra vidtagas, och hvilken ju
ligger bra nära till hands, är, att staten inför torfeldning i sina egna loka¬
ler, då så ske kan.
Det har i det föregående påpekats, att medelpriset under de sista 10
åren för stenkol i hamn för den största konsumenten i Sverige, statens
järnvägar, varit 14 kronor per ton i hamn, motsvarande i medeltal c:a 16
kronor per ton, upplagda ini landet, och att medelgod torf till ett pris
af kronor 9,5 0 per ton å vagn vid järnvägsstation blir lika billig som
stenkol, till och med billigare, samt att torf i hamnstad för fabriksdrift,
när konsumenten själf är torftillverkare, kan konkurrera med stenkol.
Vidare är det bevisadt, att torf för eldning af rum, med beräkning
af ofvannämnda pris å torf, blir billigare än ved. Det land, som har
god tillgång på bränntorf, behöfver sannerligen icke nedhugga skog till
ved eller sända millioner till utlandet för stenkol.
Till hvad motionärerna sålunda, med stöd af officiella utredningar och
undersökningar samt med ledning af verkställda profeldningar med torf å
statens järnvägars godslokomotiv, anfört anser sig utskottet egentligen icke
16 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 15.
^twffrågt^T ^a^va mycket i sak att foga, men vill dock i detta sammanhang redogöra
föregdmde be- för en del omständigheter, som möjligtvis kunna vara af intresse vid
handling, ärendets behandling och äfven i någon mån bidraga till en lycklig lös¬
ning af frågan.
, J8G9 Redan år 1869 anbefallde Kungl. Makt styrelsen för statens järnvägs-
ledning af Che• trafik att inkomma med underdånigt utlåtande med anledning af hvad
Jen^hT '^e0,<) Svarande chefen för geologiska undersökningarna i fråga om användande
'sökningarna af bränntorf i stället för stenkol såsom brännmaterial å lokomotiv vid
yttrande' statens järnvägar anfört uti ett på Kungl Maj:ts befallning afgifvet yttrande
öfver landtbruksakademiens framställning i ämnet. Trafikstyrelsen anmälde
i anledning häraf i underdånig skrifvelse den 7 mars 1871, att styrelsen,
som redan i början af 1860-talet fått sin uppmärksamhet fäst vid möj¬
ligheten att begagna landets stora bränntorfsförråd till lokomotivbränsle,
gått i författning om fortsättande af försök med torfeldning å lokomotiv,
och skulle styrelsen senare inkomma med underdånigt yttrande i frågan.
41 ålder i ai 1876 hade chefen för generalstaben, friherre Hugo Raab, till Kungl.
ledning af Che Maj:t ingifvit ett underdånigt memorial, hvari hemställdes, att styrelsen
je"S-JstahmU för sta*ens järnvägstrafik måtte anbefallas att småningom införa eldning
yttrande, med bränntorf vid statens järnvägar med försök till en början t. ex. å
bandelen Sköfde—Karlsborg. I nämnda memorial yttrade friherre Raab
blant annat, »att nästan öfverallt, där statens järnvägar framgå, finnes
bränntorf i tillräcklig mängd för att i evärldliga tider kunna tjäna såsom
bränsle till järnvägarnas bedrifvande».
Vidare påpekades, »huru redlöst landet skulle blifva i händelse af
krig, då möjlighet för kolimport afskures, samt med detsamma såväl lan¬
dets försvar äfventyrades som ock all industri komme att falla i läger¬
vall och de största olyckor sålunda kunde drabba fäderneslandet, hvar¬
emot, om bränntorfsindustrien vunne önsklig utveckling, vi från våra egna,
nu nästan värdelösa torfmossar skulle kunna förse såväl statens järnvägar
med nödigt bränslematerial som äfven betrygga de inhemska fabrikernas
och industriella anläggningarnas städse oafbrutna fortgång, utan att i detta
hänseende, såsom nu, vara beroende af utlandet».
Trafikstyrelsen, hvars yttrande öfver memorialet infordrades, redo-
Trafikstyrei ?Jor<^e 1 underdånigt anförande år 1877 för såväl de ökade utgifter, som
sena afvisande skulle erfordras för anskaffning af nya lokomotiv, lämpade för torfeldning,
hållning. som jämväl för de ökade kostnader för eldarpersonalen, som torf bränslet
skulle förorsaka, samt lämnade vidare en beräkning, omfattande hvad
under år ] 87 6 torfeldning vid statens järnvägar hade bort kosta mera än
17
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 15.
stenkolseldning, om torfeldning kommit till systematisk användning, slu¬
tande denna ökade kostnadssumma på 434,380 kronor.
Trafikstyrelsen anhöll i underdånighet, att Kungl. Maj:t måtte låta
vid den lämnade utredningen bero, under anförande bland annat:
att användandet af torf såsom lokomotivbränsle å statens järnvägar
skulle medföra stora olägenheter;
att de för undanröjande af desamma erforderliga ökade kostnaderna
ej återvunnes genom besparing i driftkostnad, utan tvärtom denna för¬
storades genom torfeldning i stället för koleldning;
att det vidare hvarken syntes nödvändigt eller ens lämpligt att höja
torfindustrien genom torfs användande just på lokomotiv; samt
att vidare i krigsfall torf ingalunda vore det enda eller för statens
järnvägars behof lämpligaste inhemska bränsle.
Generalstabschefen, friherre Raab, bemötte i underdånigt yttrande år
1878 trafikstyrelsens förberörda utlåtande och anhöll fortfarande, det
Kungl. Maj:t måtte anbefalla grundliga försöks anställande med torfs an¬
vändande för statens järnvägars behof.
Emellertid infordrades trafikstyrelsens förnyade påminnelse i anled¬
ning af friherre Raabs fortsatta anhållan om försök med torfbränsle, och
inkom nämnda styrelse år 1879 med nytt underdånigt yttrande, hvari
bland annat anfördes,
att styrelsen redan gått i författning om användande af presstöd för
uppvärmning af fasta ångpannor, stationshus, lokomotivstall in. in., och
att styrelsen under år 1878 anställt försök, hvilka, skulle fortsättas
1879, till utrönande i hvad utsträckning sådan torf kunde begagnas så¬
som hjälpbränsle på statens lokomotiv utan företagande af sådana för¬
ändringar med lokomotiven, att dessas lämplighet för eldning med sten¬
kol därigenom i någon mån minskades; och anhöll styrelsen därför fort¬
farande, att Kungl. Muj:t måtte låta vid det anförda bero, helst sty¬
relsen alltjämt skulle ägna sin uppmärksamhet på åtgärder för tillgodo¬
görande å statens järnvägar af inhemskt brännmaterial.
Kungl. Maj:t remitterade därefter ärendet till tekniska högskolans
yttrande, och anfördes i dess underdåniga utlåtande bland annat:
att torfmossarna i mellersta och norra Sverige i allmänhet voro föga
förmultnade och så rika på trädrötter, och stubbar, att den därur upp¬
tagna torfven blefve alltför dyrbar och äfven af mindre bränslevärde än
ömkligt vore;
Bih. till Riksd. Prof. 1903. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 15 Käft.
1879
Trafikstyrel¬
sens afstyr¬
kande utlå¬
tande.
Tekniska hög¬
skolans
utlåtande.
3
18
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 15.
att både teori och försök visade, att minst 2 centner torf af 25 pro¬
cent vattenhalt erfordrades för att alstra lika mycket ånga som 1 centner
medelgod engelsk kol;
att likväl 2 centner sådan torf upptoge 4—5 gånger större omfång
än 1 centner stenkol; samt
att, om bränntorf — som onekligen hade företräde framför de flesta sten-
kolssorter däruti, att den, såsom nästan svafvelfri, mindre angrepe roster
och ångpannor — skulle kunna med ekonomisk fördel användas å statens
järnvägar, priset å torfven dock, i anseende till dess olägenheter och särskilda
kostnader vid användandet, måste vara betydligt lägre än för en i värme¬
förmåga motsvarande stenkolsmängd; anseende sig af dessa skäl tekniska hög¬
skolan icke kunna tillstyrka användandet af bränntorf eller försök därmed
i större utsträckning eller på annat sätt än af trafikstyrelsen föreslagits.
1879 . Kungl. Maj:t fann år 1879 efter all den i frågan förebragta utred-
fä^1 frågan ningen genera]stabschefens underdåniga framställning icke böra till något
förfalla, särskilt Kungl. Maj:ts beslut föranleda.
För åstadkommande af de förebragta utredningarna hade således åt¬
gått tio år alltsedan 1 an d tfa r uk sa ka de m i eu år 1869 fäste uppmärksam¬
heten på bränntorfs användande vid statens järnvägar — och torffrågan
var det oaktadt i detta och annat hänseende olöst.
1 1878 m 1878 väcktes motion i Första Kammaren om skrifvelse till Kungl.
»ta kammaren. Maj:t med anhållan om utredning, huru torfindustrien inom landet måtte
lämpligast kunna främjas och bringas till den utveckling, att densamma
kunde svara mot statens och enskildes behof på bränslematerial, så i all¬
mänhet under fredstid som synnerligast under krigstid, i fall så olyckligt
skulle blifva, att landet skulle råka i krig.
Ehuruväl många och goda skäl anfördes för bifall till motionen, och
en sådan auktoritet som chefen för Sveriges geologiska undersökningar,
professoren A. Erdmann, åberopades, bland annat hans uttalande, »att staten
själf måste taga initiativ i frågan och genom exemplets makt uppfordra
de enskilde till efterföljd», afslogs dock motionen därför, att det upplysts,
att regeringen redan — i anledning af landtbruksakademiens och friherre
Raabs underdåniga framställningar af åren 1869 och 1876 — tagit frågan
om torfeldning vid statens järnvägar under öfvervägande.
Huru detta »öfvervägande» under nästföljande året resulterade i Kungl.
Maj:ts negativa beslut i frågan, har i det ofvanstående relaterats.
19
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 15.
Ytterligare en tioårsperiod skulle emellertid förflyta, innan torffrågan
åter blef aktuell och föremål för Riksdagens handläggning.
1889 väcktes motion i Andra Kammaren rörande skrifvelse till Kungl. ,1889
"—' 7YlotlOTh % ÅffwiYCl
Maj:t med begäran om meddelande af föreskrift angående bränntorfs an-' kammaren.
vändning vid statens järnvägar.
Det var första gången detta ärende bragts under Riksdagens pröfning,
och det tillfälliga utskott, som fått sig motionens behandling anförtrodd,
åstadkom en vidlyftig och intressant utredning af frågan.
Utskottet kunde — ehuruväl det villigt erkände motionens foster¬
ländska syfte — icke tillstyrka kammaren att besluta om aflåtande af
ifrågasatta skrifvelse, närmast af det skäl, att den förebragta utredningen
ansågs tydligt ådagalägga, att användandet i nämnvärd omfattning af torf-
bränsle i stället för stenkol vid statens järnvägar för det närvarande icke
kunde ske utan väsentlig olägenhet för trafiken och betydande ekonomisk
uppoffring för statsverket, särskildt i fråga om anskaffande af mycket
större trafikmateriel. Motionen afslogs med anledning af detta utskottets
afstyrkande.
Alldenstund trafikstyrelsen i sitt den 15 april 1879 afgifna under- Trafikstyrd
dåmga utlåtande anlört, det styrelsen fortfarande skulle ägna sm upp- de utlåtande.
märksamhet på åtgärder för tillgodogörande å statens järnvägar af in¬
hemskt brännmaterial, inhämtade utskottet närmare upplysningar af nämnda
styrelse, och kan af dess i ärendet afgifna promemoria anföras följande:
»Under 1879 gjordes noggranna försök med bränntorf vid lokomotiv¬
stationen i Stockholm med resultat, att 1 kg. presstorf lämnade 4 kg.
ånga, d. v. s. knappt hälften af den ångmängd, som 1 kg. goda engelska
stenkol alstrar under samma förhållanden. Under 1880 gjordes liknande
försök med svenska stenkol (s. k. Bjufs samtagna) med resultat, att 1 kg.
kol lämnade 5,5—5,7 5 kg. ånga, således cirka 40 procent mera än 1 kg.
prässtorf.»
Trafikstyrelsens promemoria innehåller därjämte det uttalande, att det
ogynnsamma resultat, som försöken med torfeldning gifvit vid handen,
föranledt styrelsen att för användande af torf vid statens järnvägar endast
tänka på möjligheten af dess lämplighet i några få lokomotivtyper, vidare
i lokomotivstall, verkstäder, banvaktsstugor, stationslokaler etc. Men äfven
mot dessa användningssätt framhöllos anmärkningar, såsom
20
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 15.
Datt all den dragkraft, som kan disponeras, äfven måste uttagas, och
därmed har äfven sista utsikten att i någon mån använda torf såsom
bränsle på statens järnvägars lokomotiv försvunnit.»
Vidare anfördes i samma promemoria:
Datt i lokomotivstall, verkstäder o. s. v. tillgodogjordes nu mera än
förr stenkolsstybb såsom bränsle, och i banvaktsstugor användes uteslutande
gamla syllar, hvaraf tillgången vore så tillräcklig och begagnades på
ställen, där eljest eldning med torf skulle kunna ifrågasättas. Skulle
det lyckas att, utan olägenhet för öfrigt, inrätta kaminer i stations-
lokaler för eldning med torf, torde styrelsen ej försumma att lifligt in¬
tressera sig för ersättandet af de nu i detta fall använda antracitkolen
med den inhemska produkten.»
Man må verkligen icke undra öfver att utskottet, efter ett dylikt
förhoppningslöst uttalande, som denna promemoria omfattar, icke ansåg sig
kunna tillstyrka den i motionen föreslagna åtgärden.
1891
Motion i Andra
kammaren.
Efter ett par års stillestånd väcktes torffrågan ånyo 1891 till lif
inom Riksdagen genom motion i Första Kammaren af herr P. Em. Lithan-
der, som hemställde,
dels om skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran, det täcktes Kungl.
Maj:t vidtaga lämpliga åtgärder för möjliggörande af att ur i riket befint¬
liga mossar må kunna i stor skala beredas godt och billigt bränsle, lämp¬
ligt såväl för drift af järnvägar och ångbåtar som för industriella verk
och annan enskild förbrukning,
dels om ställande till Kungl. Maj:ts förfogande för sådant ändamål af
ett förslagsanslag å 50,000 kronor.
Efter att i motionen hafva påpekat faran för landet att för dess
bränslebehof fortfarande göra sig beroende af utlandet, yttrar motionären
bland annat följande.
»Man behöfver icke vara mycket bevandrad på statsekonomiens om¬
råde för att inse, huru dålig hushållning det är för ett land att utgifva
en årligen stigande summa — som redan nu (1891) belöper sig till 20
millioner kronor — för bränsle, hämtadt från andra länder, samt att
samtidigt af egna skogar uppbränna enorma kvantiteter, som kunde spa¬
ras för mera vinstgifvande afsättning, allt under det att omätliga tillgån-
21
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 15.
gar på godt bränsle finnas oanvända i landets alla delar. — — — Det
är otvifvelaktigt en nationalangelägenhet för oss svenskar att få problemet
löst, huru man skall på ett enkelt och billigt sätt utan lufttorkning och
sålunda i viss mån oberoende af årstiden kunna i stor skala framställa
prima bränntorf, hvilken i bränslekraft närmar sig stenkol.
Lösningen af detta problem, som helt visst låter sig göra, om arbete
och försökskostnader därå nedläggas, skulle medföra oerhörda fördelar, ej
mindre för staten än för den enskilde. Intet försök i denna riktning
borde därför underlåtas, och hvarje summa, som kan erfordras för målets
vinnande, måste med hänsyn till målets stora vikt betraktas som ringa.
— — — Enda utvägen för framkallandet af en bränntorfsindustri i stor
skala synes mig alltså vara, att staten, genom utsättande af täflingspris
för fullfärdig bränntorf, tillräckligt stora att rikligt betacka försökskost-
naderna, sporrar till experiment i den angifna riktningen.»
Statsutskottet, som behandlade motionen, ansåg, att den föreslagna
vägen med utfästande af höga täflingspris för uppfinningar å torfindustri-
ella området ej vore den Tätta, helst utskottet var öfvertygadt därom, att
det stora intresse, som här förelåg, borde vara en tillräcklig sporre för
uppfinnaren, så att statens uppträdande på föreslaget sätt ej kunde erfor¬
dras. Däremot borde staten, enligt utskottets mening, icke undandraga
sig att understödja sträfvanden att vinna afsedda målet, men, då Kungl.
Maj:t icke torde sakna medel att bekosta ytterligare undersökningar och
försök med torf och torfpreparat, ansåg utskottet, att Riksdagen icke
borde vidtaga särskilda åtgärder i motionens syfte.
Motionen afslogs med anledning af utskottets argumentering, och den
nationalekonomiska torffrågan hänvisades ånyo till den enskilda företag¬
samheten, om än statsutskottets uttalande om Kungl. Maj:ts eventuella un¬
derstöd kunde i viss mån utgöra bevis på vederbörligt intresse för frågans
lösning.
Nästföljande års (1892) motion i torffrågan är beaktansvärd i såMotion,9?Torf
måtto, att den kombinerades med förslag om tull å stenkol och koks. frågan jämte
Motionären, herr Wilh. Wallin, ställde den frågan: »Huru skola vi förslag om tull
kunna ställa oss oberoende i afseende a införsel åt utländska stenkolf» koks.
och besvarade den sålunda:
22
189S
Motion.
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 15.
»Förbrukningen af utländska stenkol borde kunna, om icke upphöra,
dock mycket inskränkas:
dels genom att använda inhemsk torf och torfkol;
dels om en låg införselstull, att börja med 6 öre per hektoliter, lades
å stenkol och koks.»
Af tullinkomsterna för stenkol och koks ville motionären anvisa en
tredjedel till understöd åt inhemsk bränntorfs- och torfkolsberedning.
Motionen föranledde, som bekant, ingen Riksdagens åtgärd.
Samme motionär återkom följande år (1898) med ny motion i torf-
frågan, denna gång i mångt och mycket närmande sig herr Lithanders
motion af 1891 och helt sannolikt framkallad af vid den tiden pågående
torfkolsexperiment af enskilda personer.
I motionen hemställdes:
att Riksdagen ville utfästa ett pris å minst 150,000 kronor att, mot
uppfinningens öfverlåtande till staten, utbetalas till den, som utaf vanlig
bränntorf fabriksmässigt framställer ett torfkol, som i afseende å pris,
fasthet, volym och bränslevärde någorlunda — eller i det närmaste —
uppfyller dessa egenskaper hos vanliga stenkol, samt ett pris å 50,000
kronor att utbetalas till den, hvars uppfinning ej fullständigt uppfyller
föregående villkor, men hvarå kunde vidare byggas; samt slutligen
att Riksdagen måtte bevilja 50,000 kronor till understöd åt obemed¬
lade, som vid försök med frambringande af torfkol af förutnämnda egen¬
skaper göra sig däraf förtjänta.
Sedan motionären i korta drag berört torffrågans öde att aldrig —
huru ofta den än väckes — röna reell uppmuntran, säger han i sin
motion:
»Hvilka kunna nu orsakerna vara till denna likgiltighet i en så vik¬
tig sak?
Det synes, som om endast kraftigare medel kunna väcka oss, t. ex.
ett års hämmad införsel af utländska stenkol — då kanske torfkolen vore
bra — om vi hade några. Jag befarar, att förutfattade meningar, auk-
toritetstro samt en del tvärsäkra teknikers utlåtanden varit hinderliga för
sakens framgång, likasom att järnvägstrafikstyrelsen bär en del af skul-
23
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 15.
den härför — enär den visat stor förkärlek till stenkol, exempelvis då den
låtit borttaga svenska kakelugnar å stationer vid järnvägarna i skogstrak¬
ter samt i stället insätta där — likasom i det bränslerika Norrland —
kaminer att eldas med stenkol.
Försök hafva dock gjorts af enskilde för framställande af torfkol, och
patent därå erhållits, men medel fattas för produktens fullkomnande.
Mången anser, att patenträtten borde vara tillräcklig sporre för framkal¬
landet af äfven denna industri — men hittills har ingen sådan uppstått,
och jag tror därför, att om en sådan fabrikation i större skala skall fram¬
komma, så bör den ej heller vara inskränkt af patentlagen, utan få ut-
öfvas fritt samt framkallas genom utöfvande af höga pris jämte lämnade
understöd åt obemedlade forskare.»
Statsutskottet yttrade i sitt utlåtande:
»Då, för den händelse någon skulle lyckas lösa problemet att fram¬
ställa ett torfkol med de egenskaper, motionären angifvit, det ekonomiska
värdet af denna uppfinning uppenbarligen skulle blifva så stort, att upp¬
finnaren ingalunda skulle befinnas villig att för den af motionären be¬
räknade köpeskillingen öfverlåta uppfinningen till staten, och då det icke
gärna synes kunna ifrågakomma, att staten skulle till uppmuntrande af
experiment i denna väg anvisa så betydande belopp, som motionären före¬
slagit, hemställer utskottet, att herr Wallins förevarande motion icke må
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.»
Motionen afslogs i enlighet med utskottets hemställan.
Såsom nämnts, hade i början af 1890-talet försök af enskilde gjorts
att framställa torfkol. Med anledning af dessa experiment, som väckte
liflig uppmärksamhet och hade många förespråkare, uppdrog Kung!. Maj:t
under maj och september 1893 på underdånig framställning därom åt
professoren P. Klason, ingenjören Th. Palmberg och lektorn O. E. We-
stin att
dels taga närmare kännedom om den af Gustafva Angel i Jönkö¬
ping i enlighet med svenska patentet n:o 3789 utarbetade metoden att
kola torf;
dels ock göra löjtnanten H. Ekelunds i Jönköping uppfinning att kola
torf till föremål för undersökning.
1893
Kommitté för
undersökning
af tor Jfr ägan.
24 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 15.
Det resultat, hvartill kommitterade kommit, efter att hafva tagit
kännedom om dessa båda »uppfinningar», lär, enligt deras underdåniga
berättelse, ej varit synnerligen viktigt för torffrågans lösning.
Rörande Angelska metoden nämnes t. ex. följande: »Medeltillverk¬
ningskostnaden skulle sålunda likställa torfkolet med stenkol, om detta
kostade i rundt tal 26 kronor per ton. Härtill måste vidare läggas en
nödig vinst å själfva torfberedningen såväl som å torfkolningen, äfvensom
lastnings- och fraktkostnader samt, ifall den skulle användas till hushålls-
behof i städerna, kostnaden för upplagsplats, vinst för återförsäljare och
transportkostnad till hemmen. — Med fäst afseende på förebragt ut¬
redning, hafva vi kommit till den öfvertygelsen, att torfkolningsmetoden
här i fråga saknar hvarje ekonomiskt berättigande, då varan ej kan täfla
hvarken med bränntorfven såsom sådan ej heller med stenkolen. Då än
vidare fru Ängels torfkol ej direkt kan jämföras med eller ersätta vare
sig stenkolskoks — — — eller träkol, sä utgör, enligt vårt förmenande,
ett på så sätt framställdt bränsle en mycket ^konkurrent vara i alla delar
af landet.»
Beträffande åter löjtnanten Ekelunds torfkolningsmetod och experiment
med torfkolspulver, så framgår af kommitterades berättelse otvetydigt,
att några egentliga och torffrågan gagnande resultat icke stått att vinna,
då dels anläggningen ej varit färdig och dels betingelserna för »metodens»
praktiska användning varit i hög grad sangviniska.
Kommitterades Kommitterade yttra i den underdåniga berättelsen öfver undersöknin-
utiatande. garna bland annat följande rörande herr Ekelunds experiment:
»Tager man nu hänsyn till, att torfven i fråga innehåller mycket
aska, samt att förkolningen icke drefs så långt som i fru Ängels ugn,
samt att dessutom bränsle åtgått till drifvande af transportskrufvarna och
blåsmaskin, så blir bränsleåtgången säkerligen ännu ogynnsammare (i Eke¬
lunds) än i fru Ängels ugn. Lägger man härtill, att ugnen måste anses
jämförelsevis dyrbar såväl i uppförande som i underhåll, så kommer man
osökt till det antagandet, att detta sätt att arbeta på är det dyraste
af alla.»
Den ene af kommitterade, professoren Klason, har senare å kommit¬
téns vägnar yttrat följande rörande uppdraget och det resultat, hvartill
man kommit:
»Kommitterade, som haft sig anförtrodt det visserligen hvarken lätta
eller behagliga arbetet att till Konungen afgifva underdånigt utlåtande
om ofvannämnda personers uppfinningar i sätt att kola torf, ha känt detta
Ändra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 15. 25
uppdrag så mycket tyngre, som det resultat, till hvilket vi kommit, ej
heller var ägnadt att nära de rika förhoppningar, som båda dessa upp¬
finnare hyst, och som de med så stor energi förfäktat. En sak endast
har därvid gladt oss. Vi hafva blifvit satta i tillfälle att konstatera,
att torfven som sådan är, äfven från effektens synpunkt sedt, det billigaste
bränslet här i landet och att den under gynnsamma förhållanden till och
med tål en icke obetydlig frakt. Så långt därför som tillgängliga arbets¬
krafter räcka till, kan man fördelaktigt tillgodogöra torfven, och dess be¬
tydelse kan vidgas genom billigare frakter.»
Ända till år 1900 hvilade därefter intresset för torffrågans lösning, 1900
men bragtes da åter till lil genom den ansenliga prisstegringen a engelska kamrarna om
stenkol. fraktlindrin-
Ånyo väcktes nämnda år motioner i Riksdagen, denna gång med 9ar^
lyckligt resultat.
I Första Kammaren föreslog herr N. Persson och i Andra Kammaren
herr C. J. Jakobsson,
att Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa:
l:o att frakten för bränntorf och torf briketter å statens järnvägar
sänkes till en tredjedel af den nuvarande;
2:o att torfkol eller torfkolsbriketter må å statens järnvägar få frak¬
tas för hälften mot stenkol; och
3:o att frakten för torfströ och torf mull sänkes till hälften af den
nuvarande.
Vidare förelågo samma år tvenne till motiveringen något olika, men
i syftet öfverensstämmande motioner, den i Första Kammaren af herr P.
Em. Lithander och den i Andra Kammaren af herr K. G. Karlsson, afse¬
ende bäggedera,
att Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla, det täck¬
tes Kungl. Maj:t förordna om vidtagande af sådana åtgärder, som vore
nödvändiga för att landets rika tillgång på bränslematerial i dess torf-
mossar skulle kunna komma till allmän användning och göra landet mera
än nu oberoende af stenkolsimport.
Rörande kamrarnes behandling af förenämnda motioner och Riks-
Bih. till Riksd. Prof. 1903. 8 Rami. 2 Afd. 2 Band 15 Höft. 4
26
1900
Utsände Kongl.
Maj. t personer
att i utlandet
studerafrågan.
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o lo.
dagens beslut kan anföras, hurusom Andra Kammarens tillfälliga utskott
n:o 2 i fraktfrågan föreslog:
att Riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl.
Maj:t taga i öfvervägande, huruvida icke nu gällande frakter såväl för
bränntorf, torfbriketter, torfkol och torfkolsbriketter som ock för torfströ
och torfmull kunde i betydligare mån nedsättas,
hvilket förslag äfven af kammaren bifölls, under det att Första Kam¬
marens tillfälliga utskott n:o 1 hemställde,
att Första Kammaren måtte, med afslag å herr Perssons motion, för¬
klara sig icke biträda Andra Kammarens i ämnet fattade beslut.
Emellertid afslog Första Kammaren detta utskottets förslag och bi¬
trädde Andra Kammarens beslut i frågan.
Herrar Lithanders och Karlssons motioner föranledde följande af
Första Kammaren, med 6 rösters pluralitet emot rent afslag, fattade be¬
slut, som ock senare biträddes af Andra Kammaren, nämligen,
att Riksdagen skulle i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.
Maj:t täcktes taga i öfvervägande, om och i hvad mån åtgärder må vid¬
tagas för att befrämja tillgodogörandet af den i landets torfmossar befint¬
liga bränsletillgången.
Efter Riksdagens beslut med anledning af 1900 års motioner i torf-
frågan synes en för detta betydelsefulla ärende gynnsam vändning hafva
inträdt.
Rörande fraktfrågan åstadkoms från och med år 1902 en nedsättning
i torfifrakter af 20 procent såväl å statens järnvägar som å enskilda banor
i samtrafik med förenämnda.
För befrämjandet af den stora frågan angående tillgodogörandet af
landets torfmossar sörjde Kungl. Maj:t i första hand genom att den 30
november 1900 uppdraga åt ingenjören Alf. Larsson och löjtnanten Ernst
Wallgren att afresa till utlandet för att därstädes, enligt vissa närmare
föreskrifter, inhämta kännedom om tillverkningen af bränntorf och de
olika sätten för densammas användning, med skyldighet att afgifva berät¬
telse om hvad under resan inhämtats och i sammanhang därmed yttra
sig angående de åtgärder, som kunde finnas böra här i landet vidtagas
för vinnande af det i Riksdagens skrifvelse till Kungl. Maj:t den 11 maj
1900 afsedda syftemål.
27
Andra Kammarms Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 15.
I den underdåniga reseberättelsen, som kom till utdelning vid 1902
riksdag, säges bland annat: »På grund af hvad vi i vår berättelse under¬
dånigst anfört, våga vi hålla före, att något torfproblem icke existerar i
den bemärkelse, det vanligen tages, eller att någon större uppfinning vore
nödvändig för att landet, med hjälp af sina bränntorfsmossar, skulle
kunna till allra största delen blifva oberoende af utländskt bränsle.
Problemets lösning ligger, enligt vår mening, hufvudsakligast däri, att
redan nu kända och bepröfvade metoder komma till vidsträcktare
användning.»
Vidare yttras: »Man kan kort och godt säga, att intet ekonomiskt
spörsmål för närvarande har så stor räckvidd för oss, som ett utsträckt
tillgodogörande af våra torfmossar.»
Såsom eu följd af Riksdagens ofvan åberopade skrifvelse^ till Kungl. Ko^nprop
Maj:t torde få anses tvenne kungl. propositioner till 1901 års Riksdag, om medel till
sou. bägge vunno Riksdagens bifall,
den ena rörande anvisande af medel för anställande genom lanat-
bruksstyrelsen af en statens torfingenjör,
den andra afseende att för år 1902 ställa till Kungl. Maj:ts för¬
fogande ett belopp af 100,000 kronor för vidtagande af sådana åtgärder,
som kunde finnas vara ägnade att främja lösningen af frågan angående
lämpligaste sättet att tillgodogöra den i landets torfmossar befintliga
bränsletillgången.
Rörande dispositionen af detta anslag, hvars fortsatta användande afj/W
resterande medel Riksdagen 1902 medgifvit, har utskottet inhämtat, att der förfrågans
följande anvisningar därå verkställts: främjande.
Till försök med eldning med torf inom kungl. jordbruksdeparte¬
mentets lokaler ................................................... kronor 300: “
Anslag till ingenjör Anreps torfskola vid Emma-
ljunga,
dels till uppförande af erforderliga byggnader och
anskaffande af nödig undervisningsmateriel............ » 2,500:
Transport kronor 2,800: —
1902
Motioner om
torflänefond.
28
Andra Kammarms Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 15.
Transport kronor
dels till skolans upprätthållande under åren 1902—1906
inalles..............................................................................
Till pris för den bästa, populärt skrifna lärobok
i torfberedning.......................................................................
Till åstadkommande af en uppsats i torffrågan
att införas i någon af de närmaste årens almanackor »
För anställande af prof med till bränntorfsbered-
ning afsedda maskiner och redskap ................................. »
Till aflöning och reseersättning åt en torfassistent
för år 1903 ........................................................................... »
Till anskaffande af modeller till verktyg och
anordningar för torfberedning i mindre omfattning
samt till litteratur om torfprodukters tillverkning och
användning..............................................................................
För anställande af försök medelst torfmaskin å
någon i närheten af Gellivare-banan belägen torfmosse
för utrönande, om och i hvad mån tillverkning af
bränntorf inom nämnda trakter kan äga rum............... »
Till bekostande af ingenjören Alf. Larssons och
löjtnanten E. Wallgrens studieresa ........................ cirka *
2,800
15.000
1,000
500
12.000
4,000:
1,000:
10,000:
8,000:
Summa anvisade kronor
Restera således cirka 45,700 kronor.
54,300:
För att komplettera utskottets redogörelse öfver hvad Riksdagen
hittills åtgjort till torfindustriens understödjande bör till slut omförmälas,
hvad 1902 års Riksdag härutinnan beslutat.
Uti lika lydande motioner, väckta i Första Kammaren af herr P. Em.
Lithander med flere samt i Andra Kammaren af herr S. O. Nyländer
med flere, hade föreslagits, att Riksdagen måtte besluta att anvisa och
ställa till Kungl. Maj:ts förfogande ett extra anslag af en och en half
million kronor till bildande af en lånefond för torfindustriens under¬
stödjande, särskildt tillverkningen af bränntorf, torfkol och torfströ, att
förvaltas och användas enligt de grunder, som Riksdagen kunde finna för
godt att närmare bestämma.
Statsutskottet hade tillstyrkt motionerna med angifvande af de vill-
29
Andra Kammarens Tillfälliya Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 15.
kor, hvarunder lån borde beviljas, och godkände Riksdagen hvad sålunda
blifvit föreslaget.
Af Riksdagens skrifvelse i ämnet till Kungl. Maj:t af den 10 maj
1902 intages här följande utdrag:
»Om lånens beviljande lärer ansökning böra göras hos Eders Kungl.
Maj:t. Fondens förvaltning torde böra öfverlätnnas åt statskontoret, hvilket,
det bör tillkomma att efter lånehandlingarnas granskning utgifva lånen,
öfvervaka att ränta och amortering i behörig ordning inbetalas, samt till
riksgäldskontoret inleverera inflytande ränta. Den amortering, om hvilken
bär nedan förmäles, bör ingå till fonden för dess förstärkande; dock anser
sig Riksdagen icke böra utsträcka detta medgifvande längre än till 1908
års utgång.
I fråga om villkoren för låns erhållande från fonden föreställer sig
Riksdagen, att Eders Kungl. Maj:t lämpligen bör utfärda de närmare
bestämmelser, som i sådant afseende må befinnas nödvändiga. Riksdagen
har dock velat uttala sin mening i afseende å vissa hufvudpunkter.
Sålunda anser Riksdagen, att bland villkoren bör upptagas:
att för hvarje anläggning, för hvilken lån sökes, skall hos Eders
Kungl. Maj:t företes, i händelse den redan blifvit utförd, af torfingenjören
jämte annan sakkunnig person affattadt instrument öfver verkställd besikt¬
ning därå och, i annat fall, af sakkunnig upprättade ritningar och kost¬
nadsförslag, som, därest de ej äro af torfingenjören uppgjorda, skola vara
af honom granskade och gillade;
att lånen må kunna enligt Eders Kungl. Maj:ts bestämmande be¬
viljas till belopp, motsvarande högst två tredjedelar af den å fullbordad
anläggning nedlagda kostnaden eller af beräknad anläggningskostnad för
nytt företag;
att ränta å lånen skall erläggas med 4 procent;
att under de tre första åren efter låns utlämnande kapitalafbetalning
icke äger ruin, men att under de därpå följande åren så stor amortering
skall ske, att lånet varder till fullo inbetaldt senast inom utgången af
tio år från det amorteringen skolat taga sin början;
att, därest den anläggning, för hvilken lån beviljats, skulle under
lånetiden komma att nedläggas, lånet eller hvad däraf återstår oguldet
skall anses till återbetalning förfallet inom den tid, som af Eders Kung].
Maj:t bestämmes;
att för lånevillkorens fullgörande bör ställas af statskontoret godkänd
borgen eller säkerhetshandling; samt
30
Kongl. Järn¬
vägsstyrelsens
åtgärder.
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 15.
att låntagare skall vara underkastad alla de villkor och kontroller,
som af Eders Kungl. Maj:t pröfvas lämpliga och nödiga.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har Riksdagen till bil¬
dande af en lånefond för torfindustriens understödjande, särskildt tillverk¬
ningen af bränntorf och torfkol samt framställandet af torfströ, att för¬
valtas och användas i öfverensstämmelse med här ofvan upptagna grunder,
bemyndigat riksgäldskontor att för ändamålet i mån af behof tillhanda¬
hålla statskontoret ett belopp af högst 1,500,000 kronor samt medgifvit,
att de kapitalafbetalningar, som, enligt hvad ofvan angifvits, skola å de
från fonden utgående lånen verkställas, må intill utgången af år 1908
tilläggas fonden.»
Med hänvisning till hvad motionärerna yttrat om de förlidet år vid
statens järnvägar företagna profeldningar med torf såsom lokomotivbränsle,
får utskottet här intaga en i februari 1903 af kungl. järnvägsstyrelsen
afbiten underdånig skrifvelse, hvaraf resultatet af nämnda profeldningar
framgår och hvari äfven ytterligare utsträckta försökseldningar omför-
mälas.
Kungl. järnvägsstyrelsens
underdåniga anmälan den 23 februari 1903 rörande försök med eldning
af torf vid statens järnvägar.
Sedan Eders Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 5 juli 1901 an¬
befallt järnvägsstyrelsen att låta anställa försök i lämplig omfattning med
eldning af torf eller däraf framställda produkter till utrönande, huruvida
och i hvilken mån sådant bränsle skulle kunna användas vid statens
järnvägar, samt att inkomma med underdånig anmälan rörande utgången
af de försök, som med anledning häraf komme att anställas, får järnvägs¬
styrelsen till åtlydande häraf i underdånighet anföra följande.
Vid flera tillfällen under de senare åren hafva försök blifvit gjorda
att elda med förädlade torfprodulcter af olika slag, nämligen torfbriketter
(Furst Bismarck, Peters), kolade torfbriketter (Peters), s. k. prässkol, som
framställas ur torf genom samtidig brikettering och kolning (tillverkade
i Trollhättan) samt torfkol, framställda genom torfvens förkoksning (från
bolaget Turba). Dessa försök hafva dock icke gifvit gynnsamma resultat.
I de fall, då det varit möjligt att erhålla tillräckligt liflig ångbildning,
31
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 15.
har bränslevärdet likväl varit så ringa, att det pris, som kunde ifråga¬
komma, synts alltför högt i förhållande till den alstrade ångmängden.
Försöken att elda med torf å lokomotiv togo sin början den 12 dec.
1901 och fortgingo då till den 19 dec. för att återupptagas den 24 jan.
1902, då de fortsattes till midten af februari. Vid alla dessa försök an¬
vändes ett lokomotiv litt. Kd., och det konstaterades, att med användande
af synnerligt god torf så tunga tåg kunde framföras som lokomotivets
maskineri öfver hufvud tillät. I slutet af maj och början af juni 1902
gjordes försök med ett lokomotiv litt. Mb., som för ändamålet erhållit sär¬
skilt stor eldstad. Tågen voro därvid så stora, att de tämligen nära
motsvarade maskinens största dragförmåga. Arbetet för eldaren var emel¬
lertid i båda fallen betydligt, och hjälp af handtlangare åt eldaren kunde
ej undvaras. Försök gjordes å det senare lokomotivet med en i Amerika
använd automatisk eldningsapparat, hvilken skulle skötas af endast en
person, men ehuru åtskilliga ändringar vidtagits, hafva dessa försök icke
utfallit så gynnsamt, att fördelarne med en sådan apparat befunnits upp¬
väga de obestridliga olägenheterna med densamma. Till detta mindre
tillfredsställande resultat bidrager icke oväsentligt torfstyckenas oregel¬
bundna och olämpliga form.
Under sommaren 1902 gjordes försök att elda med torf, blandad i
ungefär lika viktproportioner dels med engelska stenkol, dels med bri¬
ketter, tillverkade af svenska kol. Resultatet af dessa försök var mycket
tillfredsställande. Eldningen sköttes af en man, och dennes arbete tycktes
vara endast obetydligt större än vid eldning med den vanliga blandningen
af engelska och svenska kol.
Förhållandet mellan bränslevärdet hos god torf och goda engelska
stenkol har genom försöken erhållits = 1 : 1,8, då man räknar med af-
dunstade vattenmängder pr kg. bränsle. Beräknas bränsleförbrukningen
i förhållande till tågvikt och väglängd, så kommer man till ett för torf-
ven något gynnsammare resultat, hvilket kan förklaras af detta bränsles
speciella egenskaper.
De kostnadsberäkningar, som vid försöken blifvit gjorda, synas ådaga¬
lägga, att eldning med torf, såväl enbart som i blandning med annat
bränsle, ställer sig ungefär lika billigt som eldning med engelska stenkol,
om man utgår från ett pris af kr. 9,50 för torfven och kr. 16 för engelska
kol, och ej fäster afseende vid transportkostnaden för vare sig torf eller
kol, eller vid det ökade arbetet med torfvens ifyllande i korgar och in¬
lastning på lokomotivens tendrar.
32
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 15.
De förändringar, som för torfeldningen visade sig nödvändiga å äldre
lokomotiv, voro oväsentliga och hade nästan uteslutande till ändamål att
öka tenderns bränsleförråd och underlätta tillförseln af bränslet frän ten¬
dern till maskinen. Men nödvändigt blifver att vidtaga någon anordning
för att under den varma årstiden minska den ökade gnistbildningen från
skorstenen.
De erforderliga förändringarna äro emellertid icke af den beskaffen¬
het, att de göra lokomotiven mindre användbara för sten kolseldning, åt¬
minstone hvad angar den lokomotivtyp litt. Kd., med hvilken hufvudsak¬
ligen experimenterats och af hvilken statens järnvägar äga öfver 100
stycken.
Sedan försöken med torfeldning sålunda gifvit ett i det hela gynn¬
samt resultat, föreskref järnvägsstyrelsen i dec. 1902, att eldning med
torf skulle införas på i godståg å III distriktet. För att härvid komma
ifrån olägenheten med två eldare, bestämdes, att torfven skulle blandas
med engelska stenkol i ungefär lika viktförhållande. Eldning med denna
blandning började den 9 sistl. dec. å två tåg på linien Alfvesta—Malmö
och den 8 sistl. januari å ytterligare två tåg mellan Elmhult och Malmö
och har sedan fortgått utan nämnvärd olägenhet. Styrelsen har därför
för afsikt att under den närmaste framtiden införa eldning med samma
bränsleblandning å tvenne tåg mellan Nässjö och Elmhult samt å fyra
tåg på linien Falköping—Nässjö, hvarjämte styrelsen anordnat försök med
torfbränning äfven å blandade tågs lokomotiv. Som den hittills vunna
erfarenheten ådagalagt, att kvaliteten hos olika torfsorter är högst varie¬
rande, har styrelsen uppställt vissa fordringar angående torfvens beskaffen¬
het, hvilka framgå af bilagda kungörelse angående leveransanbud å bränn¬
torf, som inom kort kommer att utfärdas.
Såsom af ofvanstående redogörelse framgår, befinner sig införandet af
torf såsom bränsle på statens lokomotiv för närvarande i ett utvecklings¬
skede, som låter utsikterna för ett ganska vidsträckt användande af torf¬
ven i enj snar framtid synas ganska ljusa. De svårigheter, som därvid
kunna möta, sammanhänga hufvudsakligen med torfvens magasinering
och dess transport på längre sträckor, hvarigenom kvaliteten lätt försämras
och kostnaden ökas. I Skalle och Smaland hafva emellertid dessa
svårigheter hittills ej varit af allvarsammare art och de torde äfven i andra
delar af vårt land kunna öfvervinnas i den mån intresset för torfvens
användande hinner medföra ett allt större uppsving af torf industrien och
framkalla allt flere anläggningar för torffältets exploaterande.
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 15.
33
Bestämmelser
rörande anbud å leverans till statens järnvägar af bränntorf för
lokomotiveldning.
För statens järnvägar kommer, så framt antagliga anbud ingifvas,
bränntorf till lokomotiveldning att upphandlas för leverans under inne¬
varande år.
Torfven skall vara s. k. maskin-formtorf (till skillnad från sticktorf
och älttorf) och levereras i så mycket som möjligt regelbundna stycken,
hvilkas längd icke får öfverstiga 180 millimeter. Den skall vara väl
genomarbetad och homogen samt hård och fast, så att den kan handteras
utan att smulas sönder. I anbudet skall uppgifvas namnet och läget af
den mosse, hvarest torfven blifvit tillverkad.
Anbudet skall åtföljas af kemisk analys, angifvande ask- och vatten¬
halt samt bränslevärdet, bestämdt med bombkalorimeter och beräknadt
per kilogram vatten- och askfritt prof. Torfven skall enligt denna analys
uppfylla följande bestämmelser:
askhalt: högst 6 procent,
vattenhalt: högst BO procent,
bränslevärde: lägst 5,000 värme-enheter, beräknadt på vatten- och
ask fritt prof.
Kungl. styrelsen kan dock medgifva en högre vattenhalt än 30 procent,
men i så fall skall bränslevärdet med minst 60 värme-enheter för hvarje
procent ökad vattenhalt öfverstiga 5,000, hvarför torf med t. ex. 33 procent
vatten skall hålla minst 5,180 värme-enheter.
Analysen skall utföras å ett s. k. generalprof, som uttages ur det
parti, anbudet omfattar, och förvaras i lufttätt tillslutet kärl, intill dess
profvet skall undersökas.
Den torf, som kan komma att levereras, skall till sin beskaffenhet
öfverensstämma med analysen, och den afvikelse, som härvid medgifves, är:
för askhalten: + 1 procent,
» vattenhalten: + 8 procent,
» bränslevärdet: — 100 värme-enheter, beräknadt på vatten- och
askfritt prof.
Bih till Itilcsd. Prof. 1903. 8 Faral. 2 Afd. 2 Band. 15 Häft.
5
34
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 15.
Skulle afvikelse under leveransens fortgång visa sig vara större, så
äger kungl. styrelsen att efter godtfinnande antingen låta inställa vidare
leverans eller för den återstående delen af partiet betala ett pris, som
svarar mot torfvens sämre beskaffenhet.
I öfrigt meddelas till spekulanters kännedom:
att prisen skola uppgifvas per 100 kg.;
att vid bedömandet af inkomna anbud vederbörlig hänsyn kommer
att tagas till torfvens effektiva bränslevärde;
att torfven skall levereras vid statsbanestation, fritt å normalspårig
järnvägsvagn och öfvertäckt af pressenning, om öppen vagn användes;
att leveransen skall verkställas successivt i mån af behof med en ä
två vagnslaster af omkring 10 ton för hvarje gång och så lång tid efter
erhållen order, som för hvarje fall med leverantören öfverenskommes;
att för erhållande af torfanalys spekulant kan hänvända sig till
ingeniör G. von Heidenstam, adress Elmhult, hvilken äger att härför
uppbära af kungl. styrelsen stadgad ersättning;
att en hvar, som afgifver anbud, är därvid bunden under den för
anbudspröfningen bestämda tiden;
att anbudsgifvare och leverantörer äro skyldiga ikläda sig de för¬
pliktelser, som i Kungl. Maj:ts under den 17 november 1893 utfärdade
nådiga förordning angående statens upphandlings- och entreprenadväsen
in. m. äro stadgade;
att anbudsgifvare skall, för fullgörande af åtagen leverans, senast
vid kontraktets underskrifvande ställa sådan säkerhet, som i § 23 af ofvan
nämnda nådiga förordning omförmäles, och af den beskaffenhet, att den¬
samma må af kungl. styrelsen kunna godkännas;
att anbudsgifvare ej må undandraga sig att inom föreskrifven tid
afl ämna honom aflördrad säkerhet eller att, då hans anbud blifvit antaget,
afsluta kontrakt vid påföljd af ersättningsskyldighet enligt § 25 af nämnda
nådiga förordning för den ökade kostnad, staten till följd häraf kan fa
vidkännas, samt vite af 5 procent af i anbudet fordrad betalning för
leveransen;
att kungl. styrelsen förbehåller sig rätt att antaga anbud äfven för
en del af den erbjudna kvantiteten, såvida ej anbudsgifvare i anbudet
gjort förbehåll, att det endast odeladt gäller;
35
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 15.
att anbuden höra affattas å anbudsformulär, hvilka tillika med kontrakt¬
formulär tillhandahållas resp. spekulanter å kungl. styrelsens förrådsbyrå,
där äfven närmare underrättelser om leveranserna meddelas;
att anbuden skola, förseglade och adresserade till kungl. järnvägs¬
styrelsen samt försedda med påskrift: »Anbud å bränntorf», vara inlämnade
till kungl. styrelsens registrator före kl. 12 på dagen den — —; samt
att de, hvilkas anbud antagits, varda därom underrättade efter kl. 12
på dagen den — —
På framställning af statsrådet och chefen för kungl. jordbruksdeparte¬
mentet hafva eldningsförsök med torf verkställts genom vissa ämbetsverks
försorg, och kan därvid anföras följande:
att i kungl. marinförvaltningens ämbetslokaler försöken utfallit till
belåtenhet och att i utlåtandet däröfver bland annat säges:
— — — »så framgår, att med nu rådande vedpriser, då brytnings¬
orten för torfven ej är för aflägsen, samt, då större partier torf på en
gång upphandlas, detta bränsle är afsevärdt billigare än ved; att det är
lämpligt för uppvärmning af bostäder — om det än icke kan helt och
hållet ersätta ved — hafva de häri omtalade försöken ådagalagt»;
att å lotskaptensexpeditionen i Malmö försöken gifvit det resultat,
att torfeldning i s. k. spaltugn och torfeldning i kakelugnsinsats ställt
sig respektive minst 15 öre och 10—15 öre billigare per dag än förut
använd stenkols- respektive björkvedseldning;
att kungl. lotsstyrelsen i skrifvelse till ofvannämnde departements¬
chef omförmält, att kungl. styrelsen, för den händelse att ändrade kon¬
junkturer och lyckade resultat af arbetet inom torfindustrien framdeles
skulle ådagalägga fördelen af torfeldnings införande vid några af fyr¬
platserna, beslutat vidtaga sådana förberedande åtgärder, att gällande ved¬
stat ej i framtiden må utgöra hinder för en sådan förändrings genom¬
förande;
att genom generalpoststyrelsens försorg profeldningar verkställts vid
åtskilliga postanstalter med följande resultat:
Stoclcliolm. Filial-postlcontoret vid Hötorget. Eldningen omfattat en¬
dast 14 dagar, på grund af bristande tillgång på torf. Resultatet i tek¬
niskt hänseende gynnsamt, i ekonomiskt mindre tillfredsställande, jämfördt,
Resultat af torf
eldningsförsök.
I Marin-
förvaltningen
Vid Kongl.
Postverket.
36 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 15.
med eljest begagnadt bränsle — ved — delvis beroende däraf, att endast
ett mindre parti torf (5 hektoliter) kunnat inköpas. Postkontorets ved¬
källare för trång för större parti.
Göteborg. Filial-postkontoret vid Köpmansgatan. Eldningen fortgått
en månad i en kakelugn. Förbrukning en ton. Pris 10 kronor, frakt
och körning 22,88 kronor, tillhopa 32 kronor 88 öre. Tekniska resultatet
gynnsamt, bättre än med stenkol eller koks. Ekonomiska resultatet okändt.
Anhållit få fortsätta med torfeldning.
Malmö. Postdirektörens tjänsterum, utrikes paketexpeditionens ytterrum,
tidning sexpeditionens ytterrum. Har funnit eldningen med fullgod torf i
torfugnarna »Turf» och »Effektiv» obetydligt (1 å 2 öre per dag och
eldstad) dyrare än med ved, bränd i kakelugn. Anser sagda ugnar vara
otillräckliga för särskildt kalla lokaler samt skada kakelugnarna vid for¬
cerad eldning. Ugnarna dock mycket bränslebesparande. Har funnit torf
eldning i vanlig järnkamin lämna bättre (högre) värme och förmånligare
ekonomiskt resultat än eldning med koks i sådan kamin. Förmodar, att
särskildt konstruerade dylika kaminer (s. k. spaltugnar) skola lämna ännu
bättre resultat. Förordar lifligt torfeldning. Olägenhet beträffande torfven
angifves vara ökadt källarutrymme.
Helsingborg. Har funnit eldningen med torf något billigare än med
stenkol och mycket billigare än med ved. Vitsordar ugnen »Effektiv» så¬
som mycket ändamålsenlig. Eldning på »rist» äfven lämplig. Torfvärmen
behaglig. Fortsätter att elda med torf.
Svenljunga. Funnit »Effektiv» lämplig, torfeldningen bekvämare än
eldning med ved, behagligare än eldning med stenkol eller koks (från¬
varo af os) samt kostnaden därför ungefär lika stor som vid användning
af annat bränsle.
Jönköping. Eldat med torf i en Friedländers varmluftsapparat, an-
bragt i posthusets källare, från och med början af vintern 1901—1902
samt från och med januari 1902 i en Ebbes varmluftskamin i postkon¬
torets brefbärarexpedition, båda förut eldade med koks eller vid blidare
väderlek med ved, äfvensom i en ny »Effektiv» i kakelugn i postkontorets
tidningsrum från och med 21 mars 1902.
Har icke någon anmärkning mot torfven såsom bränsle. Å post¬
kontoret förbrukadt bränsle: vintern 1900—1901 för 249 kronor, vintern
1901 —1902 för 185 kronor 38 öre. Besparingen, 25 procent, skulle
hafva blifvit än större, om torfven börjat användas redan på hösten vid
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 15. 3 7
eldning i källaren. Torfven har icke förskrifvit sig från Stafsjö eller
Tyr inge.
Laxå. Eldat med torf under 50 dagar. Förklarar torfven ur alla
synpunkter utmärkt såsom bränsleämne. Torde icke vid den sakta för¬
bränningen skada kakelugnen. För ett gynnsamt ekonomiskt resultat,
jämfördt med eldning med ved, erfordras, att torfven erhålles till pris,
understigande 16 kronor 50 öre per ton.
Från fångvårdsstyrelsen har däremot inkommit ett afstyrkande utlå¬
tande, närmast föranledt genom ett yttrande af styrelsen biträdande arki¬
tekt, hvari bland annat nämnes:
»att torfeldningen fordrar mycket mera arbete och omtanke på det
att torfven skall brinna jämnt och intet obehag af den genomträngande
torfröken uppstå;
att eldningen i länscellfängelserna oinbesörjes af fångar, af hvilka
nödig omsorg i detta hänseende ej kan väntas;
att till och med fara skulle uppstå i händelse af inräkning för dessa
bakom varmapparaten i källaren instängda fångar; och
att länscellfängelsernas källare icke äro hvälfda, hvadan dessa olägen¬
heter därstädes komma att göra sig dubbelt gällande och möjligen äfven
kunde förorsaka panik i cellerna»;
i anledning hvaraf styrelsen ansett, att fångvårdsanstalterna. icke läm¬
pade sig för några egentliga försök med torfbränsle.
Nämnde arkitekts utlåtande är emellertid sedermera i skrifvelse från
Södra Sveriges torfindustriförening till statsrådet och chefen för kungl.
jordbruksdepartementet på ett sakrikt sätt bemött, och lånar utskottet ur
nämnda skrifvelse följande kritiska uttalande:
»Det är ett kändt förhållande, att eldstäder, som byggts uteslutande
för stenkolseldning, icke fullständigt passa för torfeldning, något som torf-
fabrikanterna heller aldrig bestrida hvarför fångvårdsstyrelsens uttalande
till stenkolens fördel i dylika eldstäder icke berörer ifrågavarande sak,
enär torfven här endast utbjudits i konkurrens med ved, icke med sten¬
kol. Däremot passar torf för eldstäder, som konstruerats för vedeldning.
Fångvårdsstyrelsen har således räknat till nackdel för torfven på två
sätt: dels genom att antaga transportkostnaden för torfven från järnvägs-
Fångvårdssty
relsens afvi¬
sande hållning.
Kritik dcir-
öfver.
38 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 15.
stationen till fängelset minst dubbelt så stor, som den i verkligheten är,
och dels genom att utelämna en, om än ringa, arbetskostnad för veden.
Med ingången af år 1902 ha dessutom järnvägsfrakterna för torf
sänkts med 20 procent, hvarmed naturligtvis måste räknas i ett utlåtande,
som är dateradt i år, och torfpriset är nu faktiskt i hela vagnslaster om
minst 8 ton vid direkt försäljning utan mellanhand, fritt levererad vid
järnvägsstation, i Jönköping 12, i Växjö 11, i Karlskrona 12, i Kristian¬
stad 11, i Malmö 10,50 och i Halmstad 11 kronor per ton.
Användas nu dessa verkliga priser och riktig kostnad för transport
af torfven från järnvägsstation till fängelset, blir alltså årskostnaden —
vedpriset är det af fångvårdsstyrelsen angifna:
För ved.
kr.
Jönköping ........................... 1,940: —
Växjö.................................... 1,865: —
Karlskrona............................ 1,489:60
Halmstad.............................. 1,299:50
Summa 6,094: 10 5,358:10 6,699:57
För torf,
verklig
kostnad.
|
Af fångvårds¬
styrelsen an-
gifven kost¬
nad för torf.
|
kr.
|
kr.
|
1,820: —
|
2,242: 50
|
1,417: -
|
1,771: 25
|
1,358: —
|
1,673: 25
|
763: 10
|
1,012: 57
|
Häraf synes, att dessa 4 fängelser, i stället för att göra en förlust
genom att utbyta vedeldning mot torfeldning, skulle tillsammans få en
årsvinst af 736 kronor.
Öfvergå vi nu till förhållandena vid fängelserna i Kristianstad och
Malmö, hvarest eldningen synes försiggå med uteslutande stenkol, så blifva
kostnaderna — med användande af riktig hektolitervikt, 78 kilogram för
stenkolen, ej den för höga, som fångvårdsstyrelsen begagnar:
|
För stenkol.
|
För torf,
verklig
kostnad.
|
|
kr.
|
kr.
|
Kristianstad ....
|
................... 1,567:50
|
2,002: —
|
Malmö .............
|
.................... 1,277:34
|
1,911: —
|
|
Summa 2,844: 84
|
3,913: —
|
Af fångvårds¬
styrelsen an-
gifven kost¬
nad för torf.
kr.
2,616: 25
2,792: 25
5,408: 50
39
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 15.
Genom att vid fängelserna i Kristianstad och Malmö utbyta kol mot
torf skulle alltså göras en förlust per år af 1,068 kronor 16 öre. Sam¬
manslås nu alla de fall fångvårdsstyrelsen anfört, så visar det sig, att en
årsförlust af 882 kronor 16 öre uppstår, hvilken dock mer än väl skulle
täckas af sågnings- och huggningskostnaden; ty annan lika lönande syssel¬
sättning som vedhuggning kan väl gifvas åt fångarne i ett fall som detta,
då det gäller att popularisera torfbränslet, att göra sig oberoende af
utländskt bränsle och att visa tillmötesgående mot regering och Riksdag,
hvilka varmt intressera sig för framgången af detta fosterländska sträfvande.
Härmed torde vi hafva påvisat, att fångvårdsstyrelsens realskäl mot
torfeldning i fängelserna äro oriktiga och att de befarade, men ej på¬
visade skälen äro ohållbara. Afstyrkandet är ej heller baseradt på några
försök, utan blott på antaganden. I de statens verk, där man gjort för¬
sök med torfeldning, har man kommit till motsatt resultat mot fångvårds¬
styrelsens. — — — — —»
Utskottet anser sig icke böra underlåta att här omnämna, det landt-
bruksstyrelsen fått Kungl. Maj:ts uppdrag att, för utrönande om och i
hvad mån tillverkning af torf kunde äga rum i så nordliga trakter som
i närheten af Gellivare-banan, anställa försök medelst torfmaskin; och har
statens torfingenjör utarbetat fullständigt förslag till ett försöksverk för
bränntorfsberedning å Majenjänkä myr, belägen cirka 3 kilometer norr om
Koskivare station å Gellivare-banan.
Framställning är gjord angående statens järnvägars inköp af vid
försöksverket tillverkad torf.
Af den redogörelse öfver undersökta torfmossar i ofvannämnda trakter,
som statens torfingenjör med anledning af ifrågasatta försöksarbetet afgifvit
till landtbruksstyrelsen, inhämtas bland annat följande rörande
Bränntorf stillgången i Norrbotten.
Statens torfingenjör skifver:
»Mossarna i Norrbotten äro i allmänhet mera mogna än de i södra
Sverige och utgöras hufvudsakligast utaf starrtorfsmossar. Vissa mossar
hafva därjämte lager af brunmossor, inblandning af örter och ris i yt-
lagren samt något fräken m. m. i djupare lager. Hvitmossa såg jag
endast på ytan af någon grund mosse samt å de långsmala så kallade
Statens torf
beredning# or
sök i Norr
botten.
40 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 15.
mossbänkar, som oftast med risblandning och till exempel vid Kiruna
till ansenlig höjd bildas ofvanpå starrtorfven. Flertalet mossar voro gan¬
ska grunda, men efter någon vandring i eu trakt finner man lätt jämväl
2—B meter och däröfver djupa mossar, särskildt då man kommer något
längre ut på de stora myrarna. Och om så öfverväldigande stora moss-
komplex, som finnas i Norrbotten, har man i södra Sverige ingen aning.
Teoretiskt sedt bör kolhalten hos de norrbottniska myrarna i all¬
mänhet vara större än hos dem i södra Sverige, dels genom den större
mognaden hos torfven och den vid låg temperatur skeende humifieringen,
dels till följd af att lufttillträdet större delen af året borthållits från yt¬
lagret genom att detta så länge ligger tjäladt och snöbetäckt samt genom
riklig vattenöfversilning vid snösmältningen och från de närliggande ber¬
gen. —---- Till allra största delen torde de norrbottniska mossarna
vara fria från stubbar och rot i torflagren, af det skäl, att mossarna allt¬
jämt varit så vattendränkta, att den omgifvande skogsvegetationen — där
sådan finnes — ej kunnat vandra ut på mossar. Detta spelar en viktig
roll vid torfupptagning, såväl ur lätt afdikade mossar vid torfvens upp¬
gräfning med spade som vid ej lätt afdikbara mossar, där stick- eller
baggermaskiner då kunna användas vid torfdyns uppgräfning.
Att mossarnas ytlager efter afdikning genom dikenas uppdämning lätt
kunna hållas vattendränkta vintertid, är för Norrbottens mossar en stor
fördel för eventuell bränntorfsupptagning, ty därigenom förhindras tjäl-
bildningen att gå djupt. — — — Såsom fördelar för bränntorfstillverk-
ning i Norrbotten må äfven antecknas, att s. k. barvintrar där ej före¬
komma, så att tjälen äfven härigenom förhindras gå för djupt, att tjälen
snart nog försvinner genom den under hög temperatur försiggående smält¬
ningen af den ymniga snön, samt att ej några vinterrecidiver eller vår¬
froster förekomma, som skulle göra afbräck i en börjad torftillverkning.
— — — — — Oberäknadt de till öfver en half million hektar upp¬
gående myrmarkerna i Pajala och vid kustvikarna, hvilka myrmarker jag
antager bäst lämpa sig för grässkörd och odling, finnas i Norrbottens
län cirka 3 1/3 millioner hektar mossar. Om eu femtedel häraf, eller
700,000 hektar, genom sin mognad, djup och ej afsevärda askhalt
skulle lämpa, sig för bränntorfsberedning, hvilket jag ej håller otroligt,
skulle dessa mossar, med beräkning af blott 1 l/3 meters medeldjup efter
afdikning och med detta djup, 2,000 tons lufttorr bränntorf per hektar,
alltså innehålla 1,4 milliarder tons bränntorf, lågt räknadt motsvarande
0,7 milliarder tons stenkol, eller hela landets nuvarande stenkolsimport
öfver 200 år.»
41
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 15.
Rörande ändamålet med torfberedningsförsöken vid Koskivare skrifver
statens torfingenjör bland annat:
»Hufvudvikten vid försöken ligger uti att praktiskt utröna, huru den
maskinbearbetade torfven skall kunna erhållas väl bärgad i detta nord¬
liga klimat. — — —
---Torfberedning i Norrbottens län kan bidraga till länets koloni¬
sering och lämna arbetstillfällen. — — —
— — — Ändamålet med torfberedningsförsöken vid Koskivare är na¬
turligtvis ock att lämna tillfälle för Norrbottens inbyggare att få lära
känna och värdera det goda bränsle, dess landskaps torfmossar innehålla.
Införes nu torfeldningen vid järnvägsstationerna, kunna närvarande
och närliggande samhällen följa exemplet.»
Utskottet, som instämmer i motionärernas uttalanden rörande den stora
vikten af en utvecklad inhemsk torfindustri, anser jämväl, i likhet
med motionärerna, att staten själf genom användning i så vidsträckt grad
som möjligt af torf till eldning i statens verk bör främja denna industri
och därigenom äfven verka såsom ett efterföljansvärdt föredöme för de
enskilde i fråga om ett rätt tillvaratagande och användande af den national¬
rikedom vårt land äger i sina torfmossar.
De förmånliga resultat, som genom de af Kungi. Maj:t anbefallda
försökseldningarna med torf å statens järnvägar redan vunnits, ingifva
berättigade förhoppningar, att nämnda försök äfven inom kort skola leda
till ett allmännare användande af torfbränsle icke blott å godståg utan
jämväl å andra därför lämpliga tåg, t. ex. å blandade tåg samt i stationära
ångpannor.
Utskottet har därför, med erkännande af det intresse, hvarmed kun^l.
. 1 Ö
järnvägsstyrelsen anordnat dessa försök, funnit det af synnerlig vikt, att
Riksdagen genom ett uttalande i den riktning, motionärerna föreslagit, fram-
hölle önskvärdheteten af ätt den redan sålunda påbörjade användningen af
af torfbränsle måtte i största möjliga måtto fullföljas. I
I betraktande af den stora nationalekonomiska betydelse, som ett
verksamt understödjande af bränntorfsindustrien, på sätt af motionärerna
föreslagits, ovedersägligen måste hafva för landet, icke allenast med hän-
Bih. till Riksd. Prof. 1903. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 15 Iläft. 6
42
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 15.
syn till såväl nödvändigheten af att vårt land sättes i en oberoende ställning
med afseende på en jämn och betryggad tillgång på bränsle för vår in¬
dustri och våra kommunikationer som äfven den direkta fördel, som skulle
komma att vinnas därigenom, att landets handelsbalans genom minskning i
utgifter för utländska stenkol bragtes i en gynnsammare ställning än som
för närvarande är fallet,
utan jämväl med afseende å den ökade tillgång på lönande arbete
för betydande massor af befolkningen, som en utvecklad och rationellt
bedrifven torffabrikation kunde gifva,
samt med tanke på den värdefulla besparingen å landets skogar,
som en aftagande förbrukning af ved såsom bränsle skulle åstadkomma;
och då det sålunda torde vara i hög grad välbetänkt, att Riksdagen
ägnar sin uppmärksamhet åt torfbränslets allmännare användande,
får utskottet, med stöd af här ofvan anförda, föreslå,
att herr Nyländers med fleres motion må på det sätt bifallas, att
Andra Kammaren för sin del ville besluta,
att Riksdagen i underdånig skrifvelse anhåller:
att genom Kungl. Maj:ts försorg den af kungl.
järnvägsstyrelsen redan påbörjade användningen af torf-
bränsle till eldning å godstågslokomotiv måtte i största
möjliga utsträckning fullföljas; samt
att väntsalar och öfriga lägenheter vid statens järn¬
vägar, äfvensom andra för statens verk begagnade lo¬
kaler måtte, där så ske kan, företrädesvis uppvärmas
medelst eldning med torfbränsle, då sådant kan erhållas
till pris och på de villkor, som af Kungl. Maj:t be¬
stämmas.
Stockholm den 19 mars 1903.
På utskottets vägnar:
G. A. E. KRONLUND.
Centraltryckeriet, Stockholm, 1903.