Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande K:o 8.
1
N:o 8.
Ank. till Eiksd. kansli den 5 mars 1903 kl. 3 e. m.
Andra Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 5, i
anledning af väckta motioner om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående åtgärder mot de olägenheter, som för¬
orsakas genom vissa slag af fabriksdrift.
Andra Kammaren har till sitt andra tillfälliga utskott hänvisat
dels en af herr S. Söderberg, med instämmande af tre andra ledamöter
af kammaren, väckt motion, n:o 129, hvari hemställes, »att Riksdagen ville
i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utreda,
i hvad mån lagstiftning bör och kan förebygga de olägenheter, som industri¬
ella verk ofta förorsaka kringliggande bygd genom förorenande af luft och
vatten, samt för Riksdagen framlägga de förslag, hvartill denna utredning
kan gifva anledning»;
dels en af herr A. Olsson i Mårdäng väckt motion,. n:o ldl, hvari
motionären föreslår, »att Riksdagen matte i skrifvelse till Kungl. Maj.t
anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, hvilka åtgärder inå anses
erforderliga till skydd mot de faror för hälsotillståndet hos människor och
djur, som särskildt genom vissa på senare tider uppkomna slag af fabriks¬
drift uppstått, samt till Riksdagens pröfning framlägga de förslag, hvartill
utredningen kan föranleda». n _
Dessa bägge motioner, ehuru till formen något olika, äro tydligen till
syftemålet sammanfallande, hvarför utskottet ansett sig böra öfver desamma
meddela utlåtande i ett sammanhang.
Bih. till Eiksd, Frat. 1903. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 8 Häft. (N:o 8.) 1
2 Andra Kammarens Tillfälliga UtsJcolts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.
Herr Söderberg framhåller i sin motion, att genom de missförhållan¬
den, som uppstått i följd af det sätt, hvarpå vissa industriella verk drif vas,
den ena människans civilrättsliga anspråk kommit i konflikt med den
andras, hvarför, enligt hans mening, civillagstiftningen borde råda bot mot
detta samhällsonda. Men som det vore omöjligt för en enskild motionär
att så i detalj och mångsidigt sätta sig in i denna fråga, att han skulle
kunna föreslå sådana lagstadganden, som ledde till åsyftadt resultat, anser
han en utredning böra begäras af Kungl. Maj:t, hvarefter Riksdagen kunde
fatta sitt beslut i frågan.
Herr Olsson anför från sin hemort exempel på de obehag, som ge¬
nom ett visst slag af fabriksdrift, nämligen sulfatfabriker, kunna förorsakas
omgifningen, och anser ett kraftigt ingripande från statsmakternas sida er¬
forderligt till skydd mot de hälsofaror, som uppstå i följd af vissa in¬
dustrier, ett ingripande, som dock icke borde ske förrän efter nöjaktig ut¬
redning rörande såväl omfattningen af olägenheterna i fråga, som ock
hvilka åtgärder borde ifrågakomma för att undanröja desamma.
Såsom bägge motionärerna framhållit, har Riksdagens uppmärksamhet
förut varit pakallad a förevarande fråga genom en af herr J. Wahlgren
till 1902 ars Riksdag ingifven motion, afseende en skrifvelse till Kungl. Maj:t
med anhållan om sådana förändringar i kungl. hälsovårdsstadgan den 25
september 1874, i hvad densamma af ser allmänna hälsovården på landet,
att kommunalnämnden blefve tillerkänd rätt att med kraftigare och mera
effektiva medel, än nu stode den till buds, ingripa till skydd mot de faror
för hälsotillståndet hos människor och djur, som särskildt genom vissa på
senare tider uppkomna slag af fabriksdrift uppstått. Andra Kammarens
tillfälliga utskott n:o 2, till hvilket motionen hänvisades, erkände obe¬
tingadt, att svara olägenheter förorsakades genom det sätt, hvarpå vissa
industrier bedrefves i vårt land, samt uttalade såsom sin åsikt, att ett snart
och kraftigt ingripande från statsmakternas sida erfordrades till undan¬
röjande af dessa olägenheter. Särskildt framhöllos såsom hälsovådliga de
kemiska trämassefabrikerna, hvilka dels förorenade luften genom illaluktande
gaser,^ dels fördärfvade vattendragen genom utsläppande af affallslut, som
innehölle svafvelsyrlighet och ofta äfven fibrösa ämnen. Utom dess om¬
nämndes äfven järnverken och sockerbruken, såsom medförande liknande
olägenheter som trämassefabrikerna.
Andra Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8. 3
Icke förty fann dock utskottet sig böra hemställa till kammaren
om afslag å motionen, enär utskottet icke kunde komma till den öfver-
tygelsen, att någon väsentlig förbättring i nu bestående förhållanden skulle
vinnas genom den åtgärd, motionären föreslagit. Kommunalnämnd hade
redan nu både rätt och plikt att genom upplysningar, råd, uppmaningar
och varningar söka åstadkomma rättelse i missförhållanden af den art,
motionen afsåg, samt äfven att genom lämpliga viten göra sig hörsammad.
Dessa viten finge dock tillhopa ej öfverstiga 20 kronor. Men äfven om
nämnden lämnades rätt att vid förseelser af här förevarande art ålägga
högre viten än för närvarande, skulle dock en sådan befogenhet uppen¬
barligen ändock blifva kraftlös, då de affärsföretag, hvarom här vore fråga,
ofta vore grundade på aktiekapital, uppgående till millioner kronor, och
de viten, kommunalnämnd skulle få ålägga, väl näppeligen kunde ifråga¬
sättas få öfverskrida det högsta belopp, hälsovårdsnämnd i stad äger till¬
gripa, eller 100 kronor.
Vid sina bemödanden att gå de önskningar till mötes, för hvilka
motionen var ett uttryck, tog utskottet äfven den frågan under ompröf¬
ning, huruvida ej åt kommunalnämnd skulle kunna lämnas en befogenhet,
liknande den, som § 16 i hälsovårdsstadgan tillerkänner hälsovårdsnämnd,
nämligen att genom lämpliga åtgärder söka förekomma våda för människors
hälsa och egendom till följd af fabriksdriften. Utskottet kom dock till
det resultat, att icke heller på denna väg någon förbättring vore att för¬
vänta, hufvudsakligast på den grund, att kommunalnämnderna i allmänhet
knappt kunde vara så sammansatta, att de voro rustade att uppbära en så
väsentligt vidgad befogenhet, och att därför den ifrågasatta maktutvidg¬
ningen kunde få betänkliga följder.
Ehuru utskottet sålunda icke ansåg det vara möjligt att på den af
motionären föreslagna vägen af hjälpa ifrågavarande missförhållanden, ville
dock utskottet uttala den önskan, att ändamålsenliga bestämmelser till
undanröjande af desamma snarast möjligt måtte komma till stånd, och i
denna mening syntes äfven Andra Kammaren allmänt instämma, att döma
af de uttalanden, som där under öfverläggningen i frågan från flera håll
fälldes. Man fann sig dock icke kunna fatta något afgörande beslut i
detta viktiga ärende utan eu föregående allsidig utredning, och utskottets
ofvanberörda hemställan blef därför af kammaren utan votering bifallen.
Vid sådant förhållande synas emellertid goda skäl hafva förelegat
för ärendets upptagande till ny behaudlig af Riksdagen. De båda motio¬
närerna, herrar Söderberg och A. Olsson, livilkas förslag i all hufvudsak
öfverensstämma med hvarandra, hafva också tagit till utgångspunkt för sina
4 Andra Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.
framställningar den mening, som vid 1902 års riksdag syntes hafva all¬
männa sympatier, nämligen att en anhållan borde göras hos Kungi. Maj:t
om föranstaltande af utredning, hvilka åtgärder må anses erforderliga till
skydd mot de faror för hälsotillståndet hos människor och djur, som genom
vissa slag af fabriksdrift uppstått, samt om framläggande af de förslag,
hvartill denna utredning må kunna föranleda.
Enligt utskottets förmenande lider det ej heller något tvifvel, att kraftiga
och effektiva åtgärder verkligen erfordras för att snarast möjligt råda bot
på de menliga förhållanden, som af motionärerna angifvits. Med industriens
fortgående utveckling hafva allt flera slag af fabriker uppstått, af hvilka
många medföra stora olägenheter för den omgifvande trakten. Om industri-
idkaren än kan göra anspråk på fri utöfning af sin verksamhet, böra dock
dessa anspråk rimligen icke sträcka sig så långt, att andra människor däri¬
genom utsättas för våda till hälsa och egendom eller ens för obehag af
stank och elak lukt. I gällande hälsovårdsstadga § 16 finnas därför också
noggranna bestämmelser angifna, hvilka afse att i stad förekomma olägen¬
heter genom vissa slag af fabriksdrift. För landsbygden saknas motsva¬
rande stadganden, sannolikt beroende därpå, att vid hälsovårdsstadgans ut¬
färdande, 1874, fabriksdriften icke nått den omfattning och utveckling, att
särkilda skyddsåtgärder mot industriella missförhållanden då ansågs erfor¬
derliga annat än i städerna.
Sedan dess äro emellertid förhållandena väsentligt förändrade. Tal¬
rika stora fabriksanläggningar hafva småningom uppstått äfven på lands¬
bygden, och många bland dessa drifvas onekligen på det sätt, att de klagomål,
som anförts mot dem, äro fullt berättigade. Genom utsläppande från fa¬
brikerna af väldiga rökmassor samt af osunda och illaluktande gaser för¬
orenas i många fall luften i olidlig grad, men ännu mera besväras tvifvels¬
utan fabrikernas omgifning i följd af att vattendragen blifva fördärfvade
genom det affall, som uppkommer vid flera slag af industrier. På alldeles
särskild! sätt gör sistberörda missförhållande sig märkbart, då fabrikerna
förlagts invid smärre vattendrag, hvarvid naturligtvis affallsvattnet får
tillfälle att göra sitt menliga inflytande på vattendraget relativt mera
gällande.
Fjolårets tillfälliga utskott n:o 2 framhöll i sin förberedande utred¬
ning i anledning af herr Wahlgrens ofvan berörda motion, att det isynnerhet
var de kemiska trämassefabrikerna, som vid fråga om vattendragens föro¬
rening spelade »en bedröflig roll». Onekligt är också, att dessa fabriker
lämna ett af de svåraste affallsvattnen och därför äfven i vårt land gjort
sig särskild! illa beryktade. Men utom dessa finnas för visso en hel del
Andra Kammarens Tillfälliga UtsTcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8. 5
andra industrier, Indika äfvenledes äro i sanitärt afseende till stort förfång
för allmänheten och öfver hvilka därför tid efter annan gittra klagomål
förspörjas. Till utskottets kännedom har sålunda, bland annat, kommit,
att under senaste åren sockerfabrikerna i södra Sverige gifvit anledning till
afsevärda olägenheter för kringliggande bygder och att vederbörande hälso¬
vårdsmyndigheter för den skull nödgas ingripa mot ett flertal fabriksägare,
utan att dock ännu något afgörande resultat därigenom vunnits. Öfver
Konungens befallningshafvandes resolutioner i dessa mål hafva nämligen
besvär blifvit anförda, hvarför samtliga dessa ärenden nu äro underställda
Kungl. Maj:ts pröfning. — Utom trämasse- och sockerfabrikerna gifves det
emellertid åtskilliga andra industrier, såsom färgerier, garfverier, bryggerier,
stärkelsefabriker samt soda- och pottaskefabriker m. fl., hvilka under
ogynnsamma omständigheter och, därest de drifvas i någon större skala,
lätt medföra svåra olägenheter genom förorening af vattendragen eller ge¬
nom spridande i luften af osunda gaser och ångor.
Hvad som, enligt utskottets mening, står mest hindrande i vägen för
ett tidsenligt ordnande af här berörda, synnerligen viktiga hälsovårdsfråga
är dels bristen på opartiska personer, kompetenta att sakkunnigt och prak¬
tiskt bestämma hvad i hvarje speciellt fall behof ver åtgöras för att af-
hjälpa ett genom industriell anläggning uppkommet missförhållande, dels,
och detta måhända i främsta rummet, saknaden af en klar och verksam lag¬
stiftning i ämnet. Hälsovårdsstadgans bestämmelser, som, hvad särskild!
landsbygden beträffar, ålägga kommunalnämnderna att bland annat ägna syn¬
nerlig uppmärksamhet däråt, att vatten för dryck och matlagning icke
förorenas genom tillflöden från fabriker, samt att fabrik eller annan näring
icke anlägges, anordnas eller drifves på sådant sätt, att den blifver menlig
för arbetarnes eller närboendes hälsa, äro i detta afseende långt ifrån till¬
räckliga, och detta så mycket mindre som, enligt hvad ofvan redan an¬
märkts, de maktmedel, hvilka tillerkänts kommunalnämnderna för att kunna
göra sig hörsammade, hvarken äro eller synas kunna blifva ställda i det
förhållande, att de skola utöfva någon verkan på dem det i förevarande
fall gäller att öfvervaka. En tidsenlig fabrikslagstiftning, omfattande de
industrier, med hvilkas drift följa hälsomenliga verkningar för den kring¬
liggande trakten, och grundad på den i andra länder tillämpade principen
om koncessionsplikt för sådana industrier, skulle tvifvelsutan vara ägnad
att i väsentlig mån förekomma de besvärande föroreningar af luft och
vatten, hvilka på senare tiden visat sig mer och mer åtfölja fabriksdriften
äfven i vårt land.
Bill. till RiJcsd. Prof. 1903. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 8 Häjt.
2
6 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.
En sådan lagstiftning har redan länge funnits i Frankrike (sedan
1810), i Österrike (sedan 1859) och i Tyskland (sedan 1869). Till och
med i England, hvars fria författning så skarpt afspeglar sig äfven i lan¬
dets fabrikslagstiftning, äro vissa industrier obetingadt koncessionspliktiga,
om ock i regel de engelska hälsovårdsmyndigheterna i det längsta undvika
att inblanda sig i dessa angelägenheter, för att ej verka hämmande på
industrien.
Utskottet hyser alltså den uppfattningen, att de af de bägge motio¬
närerna påvisade missförhållandena böra i möjligaste måtto afhjälpas genom en
af Konung och Riksdag gemensamt stiftad lag, och hemställer därför i
anledning af herrar S. Söderbergs och A. Olssons i Mårdäng motioner,
att Andra Kammaren ville för sin del besluta,
att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t an¬
hålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utreda, i hvad mån
lagstiftning kan och bör förebygga de olägenheter, som
industriella verk ofta förorsaka kringliggande bygd genom
förorenande af luft och vatten, samt för Riksdagen
framlägga de förslag, hvartill denna utredning kan gifva
anledning.
Stockholm den 5 mars 1903.
På utskottets vägnar:
K. H. GEZ. von SCHÉELE.
Stockholm, Svenska Tryckeribolaget Ekman & Co, 1903.