Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 35.
1
N:o 35.
Ank. till Riksd. kansli den 30 april 1903 kl. 2 e. m.
Andra Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n.-o 9,
i anledning af väckt, motion om skrifvelse till Konungen
angående rätt för riksdagsmän till fria resor å statens
järnvägar.
1 en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 51, hvilken
hänvisats till förberedande behandling inom första tillfälliga utskottet,
har herr J. Olofsson föreslagit, »att Riksdagen måtte besluta, det
Kungl. Maj:t täcktes förordna om fria resor för Riksdagens ledamöter
å statens järnvägar under högst en månad hvarje år å tid, då Riks¬
dagen ej är samlad, med de bestämmelser i öfrigt, som Kungl. Maj:t
finner nödiga».
Såsom motivering för detta förslag har herr Olofsson anfört:
Vid flera tillfällen hafva motioner blifvit väckta om rätt för Rikdagens-
ledamöter till fria resor å statens järnvägar. Senast vid 1901 års riksdags motio¬
nerades därom både inom Första och Andra Kammaren. Konstitutionsutskottet,
till hvilket sistnämnda motioner hänvisades, förklarade emellertid i afgifvet utlå¬
tande n:o 3, att ämnet ej rörde ändring i eller tillägg till rikets grundlagar, och
afstyrkte fördenskull af formella skäl de i ämnet väckta förslagen. Frågan har
emellertid rönt intresse och detta icke minst hos nämnda utskott, hvilket bland
annat yttrade: »Utskottet har icke velat underlåta att påpeka, hurusom införandet
af fria resor för folkrepresentationens medlemmar utan tvifvel skulle lända riks-
dagsarbetet och såmedelst det allmänna till afsevärdt gagn. Det skulle nämligen
enligt utskottets åsikt ej oväsentligt bidraga till att hos riksdagsmännen öka
kännedomen om fäderneslandets olika delar samt skärpa deras intresse för skilda
landsändars behof och utvecklingsmöjligheter, något som i synnerhet i ett land
Bill. till Rik8d. Prof. 1903. 8 Sami. 2 Afil. 2 Band. 35 Häft. (N:o 35.) 1
2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:n 1) Utlåtande N:o 35.
som vårt, med dess betydande utsträckning och därmed förenade skiljaktigheter
i natur- och kulturförhållanden, måste anses vara af stor betydelse. Äfven skulle
sådana resor kunna, liksom förhållandet ej sällan varit med statsrevisorernas
resor, gifva uppslag till nyttiga reformer i ett eller annat mera speciellt afseende.
Utskottets uppfattning om de ifrågasatta fria resornas betydelse för vårt land
jäfvas icke af den erfarenhet, som vunnits i afseende å de resor, hvilka, på sätt
båda motionärerna erinrat, vid åtskilliga tillfällen under de senare åren blifvit
genom Kungl. Maj:ts försorg anordnade för Riksdagens ledamöter.
Utan att närmare ingå på frågan, på hvilket sätt och i hvilken omfatt¬
ning samt med hvilka eventuella kontrollbestämmelser rätten till fria resor för
Riksdagens ledamöter lämpligen borde anordnas, vill utskottet i detta hänseende
slutligen blott erinra därom, att stadganden om en dylik rätt för national¬
representationens medlemmar redan länge förekommit i vissa utländska stater,
såsom Tyskland och Italien.
De föregående tillfällen, vid hvilka frågan om rätt för Riks¬
dagens ledamöter till fria resor å statens järnvägar förevarit till
behandling i Riksdagen, äro följande.
År 1884 väcktes inom Första Kammaren en motion, n:o 46,
om beredande af dylik rätt för riksdagsmän, hvilken motion dock,
såsom afseende resor under pågående riksdag samt från och till
riksdag vid dess början och slut, var af helt annan innebörd än
den nu föreliggande. Första Kammarens talman fann motionen
strida mot §§ 12 och 23 i riksdagsordningen och vägrade proposi¬
tion om remiss till utskott, hvarpå motionen omedelbart afslogs.
År 1890 väckte herr Gr. Eriksson inom Andra Kammaren eu
motion, n:o 201, om skrifvelse till Kungl. Maj:t med anhållan om
»förslag till sådan ändring af riksdagsordningens 12 och 23 §§, att
det medgifves riksdagsman att eu gång. under riksdagsperioden resa
fritt fram och åter på statens järnvägar för att se och lära känna
landets olika delar». Motionären hade förut vid samma riksdag
väckt en motion, n:o 147, om skrifvelse till Kungl. Maj:t med anhållan
om dylikt medgifvande för Riksdagens ledamöter, men utan att för¬
ändring af riksdagsordningen därvid ifrågasatts. Denna sistnämnda
motion återtogs vid remisstillfället af motionären, emedan han öfver-
tygats, att motionen, i denna form ej kunde remitteras till utskott.
Motionen n:o 201 hänvisades till konstitutionsutskottet, som afstyrkte
bifall till densamma, och blef den sedan af bägge kamrarna utslagen.
ivv 1899 väcktes inom Första Kammaren en motion, n:o 12, om
rätt för riksdagsman till eu fri resa på statens järnvägar för hvarje
är. Motionen återtogs vid remisstillfället, emedan motionären erfarit,
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o l) Utlåtande N:o 35. 3
att meningarna voro delade, huruvida motionen vore öfverens¬
stämmande med grundlagarna eller icke.
År 1901 väcktes i Riksdagen tvänne motioner i ärendet. Den
ena frambära i Första Kammaren af herr Fr. von Strokirch, som
däri yrkade, »att § 12 i riksdagsordningen måtte få ett tillägg af
följande innehåll: —--—--uppbära, dock må ej såsom
sådant arfvode anses den rättighet till fria resor i 2:dra klass å
statens järnvägar, som kan varda honom för hans valperiod i laga
ordning tillerkänd, därifrån dock undantagna resor till och från
riksdagen vid dess början och slut». Den andra motionen väcktes
i Andra Kammaren af innevarande års motionär, herr J. Olofsson,
som däri föreslog, »att Riksdagen i skrifvelse ville hemställa, det
täcktes Kung! Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen framlägga
förslag till sådana tillägg i riksdagsordningen, att ledamöter af Riks¬
dagen må åtnjuta fria resor å statens järnvägar under en månads
tid hvarje år mellan den 1 juni och den 15 december». Båda
motionerna hänvisades till konstitutionsutskottet, som öfver dem
afgaf ett gemensamt utlåtande, i hvilket hemställdes om af slag å
desamma af det formella skälet, att spörsmålet om rätt för riksdags¬
män till fria resor å tider, då Riksdagen ej är samlad, enligt utskottets
mening icke direkt berörde grundlagarna och icke lämpligen borde
göras till föremål för stadganden i dessa lagar. För själfva syftet
med motionerna uttalade utskottet däremot lifliga sympatier, såsom
framgår af motiveringen i den nu föreliggande motionen, hvilken
motivering till större delen utgör ett citat ur konstitutionsutskottets
betänkande rörande förenämnda bägge motioner. Utskottets hem¬
ställan blef af bägge kamrarna bifallen.
Vid ett närmare aktgifvande på den behandling, som frågan
om rätt för riksdagsmän till fria resor å statens järnvägar förut
rönt i Riksdagen, finner man, att det motstånd, som yppat sig mot
beviljandet af en sådan rätt, grundats väsentligen på tvenne skäl.
Å ena sidan har man tvekat, huruvida medgifvandet af eu dylik
rätt stode i öfverensstämmelse med riksdagsordningens föreskrifter
i §§ 12 och 23 eller möjligen borde föranleda en ändring af dessa
paragrafer. Å andra sidan bär man fruktat, att rätten till fria
resor skulle komma att af riksdagsmännen missbrukas genom att
4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 35.
tagas i anspråk för affärsresor eller resor i andra privata angelägen¬
heter. Det förstnämnda af dessa skäl torde i fråga om ett sådant
förslag som det nu föreliggande få anses hafva bortfallit, sedan 1901
års konstitutionsutskott förklarat sig anse spörsmålet om rätt för
riksdagsmän till fria resor å statens järnvägar å tider, då Riksdagen
ej är samlad, icke direkt beröra grundlagarna eller lämpligen böra
göras till föremål för stadgande!! i dessa lagar, och Riksdagen, oaktadt
i båda kamrarna yrkanden gjorts om ogillande af den motivering,
hvari denna förklaring förekom, utan sådant ogillande bifallit den
konstitutionsutskottets hemställan, ^om grundats på nämnda moti¬
vering. Hvad åter angår farhågan, att en eller annan af Riksdagens
ledamöter skulle komma att missbruka rätten till fria resor å järn¬
vägarna, måste densamma anses väsentligen undanröjd genom den
bestämmelsen i det föreliggande förslaget, att denna rätt skulle
medgifvas blott för eu viss, inskränkt tid, nämligen en månad hvarje
år. Ytterligare skydd mot dylikt missbruk, som naturligtvis i
möjligaste mån borde förekommas, torde lämpligen kunna vinnas
genom en föreskrift, att biljett för sådan fri resa, hvarom här är
fråga, finge af riksdagsman utbekommas endast efter för hvarje gång
särskilt gjord rekvisition, därvid uppgift borde lämnas om hvart
resan skulle ställas och bufvudsakliga ändamålet med densamma,
Under sådana omständigheter torde fara för missbrak af den ifråga¬
satta rätten för riksdagsmän till fria resor ej i nämnvärd mån före¬
finnas, eller sådant missbruk böra förutsättas.
I afseende på gagnet af ett medgifvande, hvarigenom det för
Riksdagens ledamöter skulle göras möjligt att utan allt för stora
ekonomiska uppoffringar inhämta kännedom om olika trakter i
landet och deras växlande förhållanden, ansluter sig utskottet full¬
ständigt till den uppfattning, som uttalats af 1901 års konstitutions¬
utskott. Det torde icke kunna bestridas, att en allsidigare och mera
sakkunnig pröfning af riksdagsärender skulle främjas genom det
förhållandet, att ett större antal af Riksdagens ledamöter varit i
tillfälle att förskaffa sig eu på personliga iakttagelser grundad upp¬
fattning rörande skilda landsdelars behof och intressen. Och fördelen
häraf skulle genom ett bifall till den föreliggande motionen kunna
vinnas utan någon egentlig uppoffring från statsverkets sida, vare
sig i form af ökade utgifter eller genom minskning i inkomsterna.
A ena sidan torde man nämligen icke behöfva antaga, att de resor,
som komme att företagas af riksdagsmän med begagnande af fribiljett,
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 35. 5
skulle blifva så många eller komma att på sådant sätt sammanträffa
med hvarandra, att några särskilda och till extra kostnader för¬
anledande anordningar för deras skull behöfde af järnvägsstyrelsen
vidtagas. Å andra sidan kan man taga för visst, att studieresor af
riksdagsmän såsom sådana, därest åtnjutande af fribiljetter icke
medgifves, alldeles icke komma att företagas utom möjligen i något
rent enstaka fall och att någon inkomst för staten i form af biljett-
afgifter för dylika resor således i alla händelser ej är att påräkna,
I själfva verket vore det ju också att Ställa alltför stora anspråk på
eu riksdagsman, om man förutsatte, att han, för att förskaffa sig
större kompetens för sitt värf, skulle underkasta sig icke blott den
uppoffring af tid, utan också samtliga de kostnader, som erfordras
för besök i andra delar af landet. Och det synes icke med fog
kunna betecknas såsom obilligt, att en riksdagsman, då han finner
det för sig önskvärdt och behörigt att inhämta kännedom om något
visst förhållande i eu annan landsdel, och han tillika är villig att
offra den tid, som erfordras för ett besök därstädes, och att bestrida
den hufvudsakliga delen af kostnaderna för resan, erhåller förmånen
att befrias från den del af resekostnaden, hvilken utgöres af af giften
för biljett å statens järnvägar.
Från chefen för kung! järnvägsstyrelsen har utskottet på
begäran erhållit yttrande i frågan, huruvida ur trafik- eller kontroll¬
synpunkt eller i annat afseende några svårigheter eller olägenheter
skulle kunna följa af ett bifall till motionen på sätt här förut
antydts. Enligt detta yttrande, som bifogas betänkandet, anser
kung], järnvägsstyrelsen inga andra svårigheter eller olägenheter ur
trafiksynpunkt böra uppkomma genom ett sådant bifall, än att,
därest under sommartiden ett större antal riksdagsmän samtidigt
skulle koxhma att resa, svårighet understundom kunde tänkas uppstå
för beredande af platser, särskilt i sof vagnar, hvar jämte, allden¬
stund dels första klassens vagnar icke förekomma i alla tåg, dels
utrymmet i dessa vagnar är begränsadt, vissa svårigheter kunde före¬
ligga för ett generellt medgifvande af rätt för riksdagsmän till plats
i första klassens vagn. Beträffande kontrollen uttalas i yttrandet,
att i fråga om s. k. stående biljett, det vill säga biljett, som gäller
för viss tid, någon egentlig pröfning af ändamålet med resorna ej
kunde åvägabringas, och att en sådan pröfning i alla händelser lämp¬
ligast borde utöfvas af Kungl. Maj:t och icke af järnvägsstyrelsen.
Utskottet, som enligt hvad redan här ofvan antydts, hyser
6 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 35.
den meningen, att man icke har anledning att antaga, det något
betydligare antal riksdagsmän skulle komma att samtidigt och på
samma bansträckor resa med användande af sådana fribiljetter,
hvarom här varit fråga, åtminstone om man bortser från rena undan¬
tagsfall, som möjligen någon gång kunde inträffa i detta afseende
liksom i andra, vill härtill i fråga om de möjliga svårigheterna ur
trafiksynpunkt lägga, att det ansett den föreslagna rätten för riks¬
dagsmän till fria resor behöfva gälla icke första, utan andra vagns-
klassen å järnvägarna. Och i afseende å kontrollen har utskottet icke
förutsatt, att vare sig järnvägsstyrelsen eller Kungi. Maj:t skulle
ingått i någon pröfning af det ändamål, som riksdagsman vid
rekvisition af biljett uppgifvit för sin resa, utan har utskottet
tänkt sig, att blotta skyldigheten för riksdagsman att vid sådan
rekvisition i en skriftlig handling, som genom ingifvandet till järn¬
vägsstyrelsen blefve offentlig och kunde blifva föremål för granskning
ej mindre af statsrevisorerna än af allmänheten (t. ex. genom
tidningspressen) uppgifva målet för och det hufvudsakliga syftet
med sin resa skulle utgjort en tillräcklig motvikt mot den möjliga
frestelsen till missbruk af rätten att erhålla fribiljett.
På grund af hvad sålunda anförts, har utskottet vid ärendets
pröfning funnit vägande skäl tala för önskvärdheten af bestäm¬
melser, på grund af hvilka riksdagsman, som önskade i denna egen¬
skap företaga studieresa inom landet, ägde att en gång hvarje år
efter rekvisition, hvari borde uppgifvas resans mål och hufvudsakliga
syfte, från kungl. järnvägsstyrelsen utbekomma fribiljett, gällande
för resa i 2röra klass å statens järnvägar under högst en månad å
tid, då Riksdagen ej är samlad.
Då utskottet detta oaktadt icke ansett sig böra föreslå en
riksdagsskrivelse i nu angifna syfte, har orsaken härtill varit den,
att på grund af omständigheter, öfver hvilka utskottet ej har att
utlåta sig, en särdeles stark obenägenhet mot fribiljettsystemet öfver
hufvud taget för närvarande synes göra sig .gällande inom Riks¬
dagen. Den .22 dennes beslöt Riksdagen i anledning af § 4 i stats¬
utskottets utlåtande n:o 48 att i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,
det Kungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke de af
Kung!. Maj:t den 8 september 1882 fastställda grunder för utfär¬
dande af fribiljetter för resor å statens järnvägar må underkastas
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande Nx> 35. 7
eu omarbetning i syfte att en inskränkning i beviljandet af dylika
biljetter måtte, i den mån så ske kan, åvägabringas. Den 25 dennes
afslog Andra Kammaren, hufvudsakligen med hänsyn till detta utta¬
lande, en af utskottet gjord hemställan om skrifvelse till Kungl.
Maj:t med anhållan, det KungL Majd täcktes medgifva, att före¬
läsare, som erhålla i uppdrag att föreläsa i af staten understödd
föreläsningsanstalt, måtte i och för detta ändamål åtnjuta antingen
fria resor eller, därest detta ej ansåges lämpligt, nedsättning, i biljett¬
priset å statens järnvägar.
Enär genom do sålunda fattade- besluten åtminstone Andra
Kammaren måste anses hafva i förväg uttalat sig. äfven öfver; nu
föreliggande motion, anser sig utskottet böra hemställa,
att det i herr J. Olofssons ifrågavarande motion
framställda förslaget ej för närvarande måtte till
någon Andra Kammarens åtgärd föranleda.
Stockholm den 27 april 1903.
Å utskottets vägnar:
FRIDTJUV BERO.
Herr J. Olofsson har begärt: få anteeknadt, att han af arbete
inom annat utskott varit hindrad deltaga i detta ärendes behandling.
8
Andra Kammar-' ns Tillfälliga Utskotts (Ko 1) Utlåtande Ko 35.
Reservation
af herr (Jarl Sanclquist, som anfört följande:
Ehuru jag erkänner, att införandet af fria resor för Riksdagens
ledamöter på statens järnvägar möjligen skulle kunna lända riksdags-
arbetet och »såmedelst det allmänna till afsevärdt gagn», kan jag
dock icke tillerkänna detta motiv så stor betydelse, att jag, i likhet
med utskottet, finner mig föranlåten att förorda »önskvärdheten af
bestämmelser» i det syfte, som innehålles uti den föreliggande
motionen. Ty jag är öfvertygad därom, att motionärens anhållan
innebär uti sig ett försök att taga det första steget till fastslåendet
af principen om anspråk på rätten till fria resor på statens järnvägar
för alla sådana personer i vårt land, hvilkas arbete ostridigt går ut
på att lända »det allmänna till afsevärdt gagn». Ty hvarest skulle
väl gränsen för anspråken på denna rättighet komma att sättas?
Att uttala »önskvärdheten af bestämmelser-», gående i den riktningen,
det synes mig därför ifrån statsfinansiell synpunkt ingalunda vara
välbetänkt.
Att man inom utskottet vid denna frågas afgörande äfven
måste taga behörig hänsyn till den starka obenägenhet, som inom
Riksdagen faktiskt gör sig gällande emot »fribiljettsystemet», det
är ju alldeles solklart.
Det är hufvudsakligen på grund af anförda skäl, som jag
inom utskottet yrkat på hemställan om,
att det i herr J. Olofssons ifrågavarande
motion framställda förslaget ej måtte till någon
Andra Kammarens åtgärd föranleda.
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 35.
9
Bilaga.
Till
Ordföranden i Riksdagens Andra Kammares tillfälliga utskott n.-o 1.
Med förmälan, att Andra Kammarens tillfälliga utskott n:o 1
till förberedande behandling mottagit en af herr J. Olofsson inom
samma kammare väckt motion rörande rätt för Riksdagens leda¬
möter till fria resor å statens järnvägar, hafven I genom skrifvelse
den 11 innevarande månad anhållit om mitt yttrande, huruvida ur
trafik- eller kontrollsynpunkt eller i annat afseende några svårig¬
heter eller olägenheter för järnvägarnas förvaltning skulle kunna
antagas uppkomma genom ett bifall till ifrågavarande motion på
sådant sätt, att ledamot af Riksdagen erhölle rätt att efter för
hvarje gång särskilt gjord rekvisition, däri borde uppgifvas trakten
eller orten, dit resan skulle ställas, samt hufvudsakliga ändamålet
med densamma, erhålla fribiljett för resa å statens järnvägar under
högst en månad af året å tid, då Riksdagen ej vore samlad.
I anledning häraf får jag meddela, att ur trafiksynpunkt
inga andra svårigheter eller olägenheter anses böra uppkomma
genom ett bifall till motionen än att, då de ifrågaställa resorna
väl hufvudsakligen komme att äga rum sommartiden, under hvilken
utrymmet i personvagnarna är i regeln mera upptaget än eljest
under året, svårighet understundom torde kunna uppstå för bere¬
dande af plats, särskildt i sofvagnar, åt eventuellt större antal sam¬
tidigt resande riksdagsmän.
Vidare anser jag mig böra påpeka, att då första klassens
vagnar icke insättas i andra tåg å linjerna norr om Stockholm än
de blifvande s. k. turisttågen mellan Stockholm och Narvik, och då
vidare utiymmet i första klassens vagnar i tåg å andra linjer är
jämlikt gällande föreskrifter begränsad^ vissa svårigheter torde
föreligga för ett generellt medgifvande af rätt för riksdagsmän
till plats i första klassens vagnar.
Bill. till Riksd. Prof. 11)03. 8. Sami. 2 Afd. 2 Band. 35 Häft. (N:o 35). 2
10 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande Ko 35.
Ur kontrollsynpunkt föreligger ingen svårighet för bifall till
motionen, därest biljetterna i fråga skulle gälla hvar och en allenast
för en resa fram och åter mellan vissa uppgifna stationer, det vill säga
utgöras af s. k. tillfälliga fribiljetter. Skulle däremot biljetterna
vara s. k. stående, det vill säga gälla under en viss tid för flera resor
å en viss, måhända större del af statens järnvägar, komme gifvetvis
icke någon egentbg pröfning af ändamålet med de olika resorna att
kunna åvägabringas.
I sammanhang härmed anser jag mig böra uttala tvifvelsmål,
huruvida det öfver hufvud taget kan vara lämpligt att åt järnvägs¬
styrelsen öfverlåta att pröfva, om det ändamål för en ifrågasatt
resa, som af riksdagsman uppgifves, är af beskaffenhet att betinga
utfärdande af fribiljett eller icke.
Enligt gällande föreskrifter är järnvägsstyrelsen icke befogad
att utan bemyndigande af Kungl. Maj:t utfärda fribiljetter för andra
personer än befattningshafvare vid järnväg; och synes det mig under
sådana förhållanden som om jämväl beträffande riksdagsmän ett
dylikt bemyndigande borde lämnas af Kungl. Maj:t, som då hade
att för hvarje särskildt fall utöfva ifrågavarande pröfningsrätt.
Th. Nordström.
Stockholm, Oskär Eklunds boktryckeri, 1903.