N:o 94.
Ank. till Riksd. kansli den 12 maj 1903, kl. 5 e. in.
Utlåtande, i anledning af väckt motion angående lösen för bygg¬
nader, som af hysts från det för statens järnvägar af tagna
området i Malmberget.
(I. A.)
I en inom Andra Kammaren väckt, till statsutskottet remitterad
motion (n:o 114) hafva herrar C. A. Lindhagen och J. G. Pettersson i
Södertälje hemställt, att Riksdagen ville medgifva, att lösen finge på de
villkor, Riksdagen kunde bestämma, utgå för de byggnader som afhystes
från det för statens järnvägar aftagna området i Malmberg^ >.
Till stöd för berörda hemställan har i motionen anförts följan .
»Vid 1901 års riksdag väcktes af undertecknade en så lydande motion:
'Såsom bekant, har vid Malmberget inom Gellivare socken kronan
förut ägt och ensam disponerat all mark omkring grufvorna och de töi
dem u^^e^tfden;åsom 1898 års statsutskott yttrade »omständigheterna
oemotståndligt framkallat behofvet af bostäder», inträffade det, att befolk¬
ningen började utan särskilt tillstånd uPP[öra „b^tädfei\ a11. "*
hvar på den kringliggande kronomarken. Och i följd af de i alla af
den oordnade förhållandena blefvo dessa byggnader naturligtvis uppföida
på det mest provisoriska sätt. Sålunda uppkom deri s. k. kåkstaden.
Bih. till Riksd. Prat. 1903. 4 Sami. 1 Afd. 57 Haft. (N:o 94 ) 1
* Statsutskottets Utlåtande N:o 94.
. ,,-ff\den 1ma,rk’ hvarå nämnda byggnader uppförts, har emellertid 1899
års Riksdag beslutat dels utarrendera en del till aktiebolaget Gellivare
malmfält dels för järnvägens behof aftaga ett visst område och dels af-
wja J°rd’ , F. att’ eijll"t uppgjord regleringsplan, fördelad i tomter, upp¬
låtas till enskilda med äganderätt för bebyggande. 1
Enligt Riksdagens beslut skulle de å bolagets arrendemark uppförda
byggnader jämte tomtområden afträdas, när sådant kunde finnas erforder-
n‘ed hänsyn till bolagets behof af utrymme för sin rörelse,
åt hålsovardsskäl eller för åstadkommandet af ordnad byggnadsverksamhet •
dock alag det bolaget att därvid erlägga lösen för byggnadernas värde.
7aremot meddelas ej något beslut om lösen för byggnader, uppförda å
järnvägens eller stadssamhällets områden, och någon utredning om anled¬
ningen därtill återfinnes ej heller i de till ärendet hörande riksdagshand¬
lingarna. Det är klart, att en dylik åtskillnad måste ställa sig obillig
område^ ^ ^ b^nader uppförda utom det till bolaget upplåtna
A den för järnvägen undantagna mark hafva nu i slutet af förra
aret genom järnvägsförvaltningens åtgöranden blifvit aftysta samtida därå
uppförda byggnader till ett antal af omkring trettio, utan att ägarne be-
konmut någon, ersättning för dem. Det kan dock ej anses staten värdigt
att väl förbinda bolaget utgifva ersättning för byggnad å bolagets arrende¬
jord, men själf undandraga sig sådan ersättning, när staten för sin e°-en
lnkoinstgifvande rörelse tager i anspråk en del af kåkstadens område,
lyd hgen föreligger här också allenast ett förbiseende.
...„ ^got annorlunda ställer sig saken i afseende å byggnaderna på det
bhfvande stadssamhällets område. Köparen af en tomt kan här ej till-
förbindas ersätta en på tomten förut uppförd byggnad. Ersättningen kunde
visserligen utgå af köpeskillingarna för tomterna, men då dessa enligt
Riksdagens beslut må tills vidare och intill dess annorlunda kan varda
bestämdt användas till bestridande af sådana utgifter, som finnas erforder¬
liga för områdets behöriga ordnande, skulle det senare ändamålet därigenom
utan tvRvei blifva för mycket åsidosatt. Ägaren af ett hus har här också
tillfälle att bevara detsamma genom att inköpa själfva tomten, till hvars
inlösen äfven företrädesrätt under viss förutsättning utlofvats sådan hus¬
ägare. Dock står dylik utväg ej öppen för den, hvilkens byggnad är upp¬
förd å mark, som afsatts till gata, torg eller allmän plats.
åt , U1nder det sistlidne sommar af åtskilliga riksdagsmän gjorda besök
i Malmberget bragtes denna fråga på tal från arbetarnes sida. Och vid
ett nyligen hållet, talrikt besökt möte med Malmbergets arbetare uttalade
Statsutskottets Utlåtande N:o 94.
3
mötet ett bestämdt kraf på att järnvägsförvaltningen borde ersätta de hus-
ägare, som alhysts tran järnvägens område, för deras förluster. Dessutom
uttalade mötet önskvärdheten af att ersättning måtte af tomtmedlen till¬
erkännas de personer, som hade sina hus å tillämnade gator, toro- och
allmänna platser inom stadssamhällets område. *
i r D3 deSSa, önskemål och i all synnerhet det första synas oss billiga
och lörtjänta åt tillmötesgående, hemställa vi vördsamt,
att Riksdagen ville medgifva, att lösen må, på de villkor, Riksdagen
kan bestämma, utgå dels för de byggnader, som afhysts från det för statens
järnvagar aftagna området i Malmberget, och dels för de hus, som uppförts
a mark hvilken därstädes enligt uppgjord regleringsplan upplagts till gator,
torg och allmänna platser.’ ö ’
Statsutskottet afstyrkte helt och hållet det sista yrkandet uti motionen
uträttande åter motionärernas första hemställan anförde statsutskottet, att
nlhgheten syntes kräfva, att de personer, som uti ifrågavarande trakt
upptört bostäder, och andra byggnader å den mark, som bibehållits för
statsverkets rakning, icke försattes i sämre ställning än de, som slagit
sig ned pa det af staten numera utarrenderade område och hvilkas billig-
hetsanspråk blifvit af statsmakterna vid utarrenderingen vederbörligen
lllgodosedda. Någon ersättning för byggnaderna syntes alltså utskottet
skäligen, i likhet med hvad beträffande lägenhetsinnehafvare å den till
(jern va re malmfält upplåtna mark ägt rum, böra af allmänna medel till-
delas nu ifrågavarande lägenhetsinnehafvare, hvilka samtliga skulle hafva
bbtvit från lägenheten aftysta, med undantag af tre, hvilka, på därom
gjorda framställningar, af järnvägsstyrelsen beviljats anstånd med afflytt-
mtl!. iristundande sommar. Då emellertid utskottet inhämtat, att
atsklinga af dessa aftysta lägenhetsinnehafvare den 4 februari 1901 hos
Kungl. Magt gjort ansökan om ersättning af statsmedel för förluster genom
oortforandet, af dem tillhöriga byggnader och frågan alltså vore föremål
tor Kungl. Maj:ts pröfning, fann sig utskottet icke äga anledning att för
närvarande förorda någon särskild åtgärd i ärendet från Riksdagens sida
Denna statsutskottets hemställan blef af Riksdagen bifallen.
Emellertid har nu den i statsutskottets utlåtande omförmälda fram¬
ställningen hos Rungl. Maj:t blifvit afgjord. Genom ett i december 1902
expediera^ utslag har Kungl. Maj:t nämligen funnit densamma icke för¬
anleda till någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
_ I nämnda ärende hade från Konungens befallningshafvande i Luleå
och järnvägsstyrelsen afgifvits infordrade yttranden, hvari ansökningen
atstyrktes. Båda, myndigheterna framhöllo därvid, att sökandena ej hade
4 Statsutskottets Utlåtande Ä':o U4.
någon ratt till grunden, hvarå byggnaderna uppförts. Myndigheterna
ansåeo ei heller, att ur billighet ssynpunkt kunde hämtas något stöd fö
ett bifall och framhöllo i detta afseende särsklldt, att sökandena, ehuru
ett b ta 1 och ii gj0rt detta godvilligt. Befallnings-
ISSäfC dessutom? att ett bifall §11 framställningen skulle verka som
nonmuntran till fortsatta inkräktmngar a kronans mark.
Myndigheterna bedömde således saken företrädesvis ur eu
synpunkt. De sakliga rättsgrunder, som i öfverensstämmelse med Riks
da er ens åren 1899 och 1901 uttalade uppfattning talade foi bifril till
ansökningen ägnades icke någon som helst uppmärksamhet, FölJak^g™
lämnades° af myndigheterna äfven obesvaradt det grannlaga spöi småle ,
*MeT^TT'Zl Äghän
bila etren(förn, som staten beröfva!' dem genom järnvägsanläggningen.
bila egendom särskiida grunder för sitt afslag få
ma„ vkf förutsätta! att detta äfven Innefattar c,t godkännande åt de börda
myndigheternas uppfattning.
äremot stål' då Riksdagens uttalade mening i motsatt riktmn .
Natron anledning för Riksdagen att nu frångå denna mening synes^ej
förebrå så^da man ej anser, att statens stora utgifter pa senare tadel
för vidtutseende ändamål redan försatt landet i en sådan ^lägenhet
sliten ei vidare har råd att fullgöra sina förbindelser i småsaker Därtill
i nft Tvnnfri Mai-ts pröfning afser endast sju husagares anspiåk.
“ga hafv! ftätaf Sg Riksdag»- pröfning af ärendot och syne,
oss därvid särskildt sådana personer, som själfva begagnat sina us
förtjäna att ihågkommas med skälig ersättning.»
Utskottet får till början erinra, att förutom det område, soiu i mo
tionen torde vara närmast afsedt, eller det som för statens 1™vägars
rakning ursprungligen tagits i anspråk, finnes ett annat därtill g ’
läkning uispiun,n c ö den viå Kungl. Ma ds proposition u:o 84
llb 189°9 t Tkldag anande upplåtelse af Lrk vid Jellivare Malmberg
fogade9 karl! Ä område, hSSket enligt kung!. brefveWen 14 innrs
1902 bbfvit till kungl. järnvägsstyrelsen öfverlämnad. AD ■
Statsutskottets Utlåtande N:o 94.
5
nämnda område hafva en mängd mindre trähus eller s. k. kåkar utan
vederbörligt tillstånd af enskilda personer uppförts.
Enligt hvad motionärerna erinrat, uttalade statsutskottet vid 1901
års riksdag, med anledning af då väckt förslag i enahanda syfte som det
nu föreliggande, den mening, att billigheten syntes kräfva, att de personer,
hvilka å den del af kronan tillhörig mark i Gellivare, som bibehållits för
statsverkets räkning, uppfört bostäder och andra byggnader, icke försattes
i sämre ställning än de, som slagit sig ned på det af staten utarrenderade
område af samma mark och hvilkas billighetsanspråk blifvit af statsmak¬
terna vid utarrenderingen vederbörligen tillgodosedda. Någon ersättning
för byggnaderna syntes alltså utskottet skäligen böra, i likhet med hvad
beträffande lägenhetsinnehafvare å den till Gellivare Malmfält upplåtna mark
ägt rum, af allmänna medel tilldelas förstberörda lägenhetsinnehafvare.
Utskottet delar i hufvudsak förenämnda uppfattning, men anser, att
utredning i hvarje särskildt fall bör åvägabringas för utrönande, om och
i hvad män ifrågavarande ersättning bör utgå. Såsom i motionen äfven
meddelats, hafva några af dessa lägenhetsinnehafvare hos Kungl. Maj:t
gjort ansökan om ersättning af statsverket för förluster vid bortförande af
byggnader från ofvanberörda område; men har Kungl. Maj:t, efter inhäm¬
tande af yttrande från vederbörande myndigheter, enligt kungl. bref den
31 december 1902 icke funnit ansökningen till någon Kungl. Maj:ts vidare
åtgärd föranleda. Att ytterligare åtgärder vidtagas för att bereda bemälda
sökande, hvilkas ersättningsanspråk sålunda redan blifvit pröfvade och af-
slagna, lösen för afhysta byggnader, anser sig utskottet under nuvarande
förhållanden icke kunna förorda. Men däremot synes utredning böra verk¬
ställas angående de billighetsanspråk, som från öfriga af ifrågavarande
lägenhetsinnehafvare skäligen kunna i förevarande afseende framställas.
Sedan en sådan utredning gifvit vid handen, i hvilka afseenden er¬
sättning bör till lägenhetsinnehafvare utgå, torde det böra ankomma på
Kungl. Maj:t att bestämma den ordning, i hvilken tillgång till ersättnin¬
gens utbetalande bör af allmänna medel beredas.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,
att Riksdagen må, med anledning af herrar Lind¬
hagens och Petterssons ifrågavarande motion, i skrifvelse
till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta
verkställa utredning angående den ersättning, som för
förlust vid bortförande af byggnader från det till sta¬
tens järnvägar upplåtna område af kronans öfverlopps-
Bih. till Riksd. Prot. 1903. 4 Sami. 1 Afd. 51 Raft. 2
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 94.
mark omkring Gellivare Malmberg bör lägenhetsinne-
hafvare på grund af billighetsskäl beredas, samt därefter
vidtaga den åtgärd för sådan ersättnings utgående, som
Kungl. Maj:t kan finna vara af förhållandena påkallad.
Stockholm den 12 maj 1903.
På statsutskottets vägnar:
P. PEHRSON.
Det skulle här antecknas, att herrar H. Andersson och I. Månsson icke
deltagit i förestående ärendes behandling inom utskottet.
Stockholm 1903.
Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.