Statsutskottets Utlåtande N:o 44.
1
N:o 44.
Ank. till Riksd. kansli den 27 mars 1903, kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner om förlängd tid för
anmälan om skattefrälseräntors inlösande af statsverket.
(I. A.)
I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 6) har herr J.
Bengtsson i Bjernalt, förutom framställdt förslag i ett ämne, däröfver
utskottet afgifver särskildt utlåtande, hemställt, att Riksdagen måtte
besluta, att inlösen af skattefrälseräntor må fortfarande äga rum, därest
vederbörande ränteägare därom gör anmälan inom utgången af år 1908.
I likartadt syfte har inom samma kammare gjorts framställning
af herr Anders Olsson i Tyllered, med hvilken herrar Gustaf B. Hellman
och A. G. Gunnarsson instämt och som i motion n:o 41, jämte det han
väckt förslag i ett ämne, öfver hvilket utskottet afgifver särskildt ut¬
låtande, hemställt, att Riksdagen måtte besluta en förlängning på minst
fem år af den tid, inom hvilken ägare af skattefrälseräntor må äga att
få räntorna inlösta af staten.
Genom kungl. förordningen den 11 september 1885 föreskrefs,
bland annat, att de räntor å skattefrälsehemman, livilka genom köp,
byte eller gåfva kommit från kronan i enskild persons eller verks,
menighets eller inrättnings ägo och icke blifvit med jordäganderätten
förenade, skulle, i mån som vederbörande ägare därom framställde
anbud, för statsverkets räkning inlösas, därest ägare, som ville be-
Jiih. till Iliksd. Prof. i903. 4 Sami. 1 Afä. 32 Häft. (Näs 44—46.) 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 44.
gagna sig af den sålunda bestämda inlösen, inom ett år från nämnda
dag därom gjorde anmälan hos kammarkollegium eller Kungl. Maj:ts
befallningshafvande.
Tiden, inom hvilken vederbörande ränteägare borde göra anmälan
för att få begagna sig af ifrågavarande inlösen, har sedermera genom
upprepade beslut af statsmakterna utsträckts, sista gången jämlikt kungl.
kungörelsen den 11 maj 1900 till innevarande års utgång.
Då, på sätt i motionerna antydes, det ännu lärer finnas skatte¬
frälseräntor, hvilkas ägare torde vara villige att, om förlängdt tillfälle
därtill lämnades, erbjuda dessa räntor till inlösen, och då det ju är
önskligt, att staten må kunna, så vidt möjligt är, medelst frivilliga
aftal . med ränteägarne återvinna berörda utskylder. anser utskottet
ytterligare tillfälle böra beredas till förvärfvande åt staten af desamma.
Att, på sätt motionärerna föreslagit, utsträcka tiden för anmälan
om inlösen af skattefrälseräntor till 1908 års utgång eller därutöfver,
kan utskottet emellertid icke förorda. Utskottet anser nämligen det
vara angeläget, att ifrågavarande skatteförbållanden varda så snart som
möjligt definitivt ordnade och att, där det visar sig att detta ordnande
ej kan ske på frivillighetens väg, andra åtgärder i berörda syfte böra
vidtagas; och vid sådant förhållande synes tiden för den frivilliga in¬
lösens åvägabringande icke böra utsträckas längre än till tre år efter
den nu medgifna respittiden, eller till 1906 års utgång.
Till det statsrådsprotokoll öfver finansärenden den 20 februari 1885,
som är bilagdt Kungl. Maj:ts samma dag till Riksdagen aflåtna propo¬
sition angående inlösen af skattefrälseräntor äfvensom af kronotionde, som
innehafves under enskild eganderätt, samt arbets- eller hofveriskyldighet
till skattesåld kronoegendom, yttrar dåvarande chefen för finansdepar¬
tementet i föreliggande ämne följande:
»Att en bestämd tid blifvit föreslagen, hvarinom anmälan om in¬
lösen borde göras, härrör däraf, att det måste vara angeläget att så
mycket som möjligt påskynda genomförandet af inlösningen, för att
den likställighet man vill bereda ifrågavarande rånte- och tiondegifvare
med dem, hvilka utgöra sina skatter direkte till statsverket, må kunna snarast
möjligt komma dem allesammans till godo. Därest det skulle visa sig,
att i vissa fall inlösningen icke skulle på frivillighetens väg kunna ge¬
nomföras, lärer det blifva nödigt att vidtaga särskilda åtgärder i fråga
om de kvarstående skattefrälseräntorna antingen under form af deras
exproprierande eller också på det sätt, att staten öfvertager de skatt¬
skyldiges förpliktelser gent emot ränteägaren, i hvilket senare fall man
naturligtvis också kan bereda de skattskyldige den åsyftade förmånen,
Statsutskottets Utlåtande N:o ii.
3
ehuru ett dylikt tillvägagående, som innefattar att liksom göra statsver¬
ket för all framtid skattskyldigt till enskilda personer, torde såväl där¬
för som ur administrativ synpunkt vara mindre lämpligt än frälserän-
tornas inlösen af staten. Då man emellertid, äfven med antagande, att
ett af staten beredt tillfälle för de enskilde att på fullt skäliga villkor
få dessa räntor inlösta, i regeln skall villigt af dem tagas i akt, måste
förutse, att andra bestämmelser påkallas för hvad som ej på frivillig¬
hetens väg låter sig ordna, ligger äfven däri ett bestämdt skäl för att
söka påskynda den frivilliga lösningen.»
På grund af hvad sålunda förekommit och under uttalande däraf,
att önskvärdt vore, att förslag om åtgärder för ifrågavarande räntors
fullständiga upphäfvande måtte varda inom ej alltför aflägsen tid af
Kungl. Maj:t för Riksdagen framlagdt, får utskottet hemställa,
att Riksdagen, med anledning af herrar Bengtssons
och Olssons ifrågavarande motioner i hvad de här
ofvan till behandling företagits, må besluta, att den
genom kungl. förordningen den 11 september 1885
bestämda inlösen af skattefrälseräntor må äfven efter
innevarande års utgång äga rum, därest vederbörande
ränteägare, som vill begagna sig af denna inlösen,
därom i den ordning, samma författning stadgar, gör
anmälan inom utgången af år 1906.
Stockholm den 27 mars 1903.
På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERG.