Statsutskottets Utlåtande N:o 24.
19
S:» 24.
Ank. till Äiksd. kansli don 10 februari 1903, kl. 4 e. tu.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition, angående upp¬
låtelse till landtförsvaret af en del utaf förra bergshaup-
mansbostället Väsby i Västmanlands län.
(I. A.)
Under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver
landtförsvarsäreuden för den 7 november 1902, har Kungl. Maj:t. uti
en till Riksdagen aflåten, till statsutskottet för förberedande behandling
häuvisad proposition (n:o 28) föreslagit Riksdagen medgifva, att östra
delen, innehållande 6,97 hektar, af förra bergshauptmansbostället Väsby
inom Sala stads område och Västmanlands län måtte, för att begagnas
till ett trängetablissement, få den 14 mars 1904 öfverlämnas till landt¬
försvaret.
Efter gemensam beredning med statsrådet och chefen för jord¬
bruksdepartementet har departementschefen i detta ärende till förbe¬
rörda statsrådsprotokoll anfört följande:
»Sedan 1899 års Riksdag anvisat medel till anläggande af ett träng-
förråd i femte arméfördelningen, anbefallde Eders Kungl. Maj:t genom
nådigt bref den 9 juni samma år arméförvaltningen å fortifikations- och
intendentsdepartementen att verkställa utredning och inkomma med un¬
20
Statsutslcvttets Utlåtande N:o £4.
derdånigt förelag i ill plats för nämnda trängförråd m. m. Uti under¬
dånig skrifvelse den 17 september 1901 tillkännagaf arméförvaltningen,
att cheferna för generalstaben, fortifikationen och femte arméfördelnin¬
gen, hvilka på anmodan af arméförvaltningen verkställt den sålunda
anbefallda utredningen, i skrifvelse till arméförvaltningen föreslagit vissa
vid Sala belägna jordområden såsom lämpliga för anläggning såväl af
trängförråd som af ett fullständigt trängetablissement, nämligen för träng¬
förråd: ett område om 7 tunnland 31,08 kappland samt för ett fullstän¬
digt trängetablissement: ytterligare ett område om 25 1/2 tunnland jämte
det kronan tillhöriga bostället Väsby. Af nämnda boställe, som bestode
af två från hvarandra skilda delar, behöfdes den östra delen till utvidg¬
ning af öfningsplatsen och till plats för vissa byggnader, hvaremot den
västra delen, som benämndes Måns Olsängen, väl ej omedelbart vore
behöflig för ifrågavarande trängetablissement, men borde likväl reser¬
veras för eventuellt markutbyte i händelse af en i framtiden behöflig
utvidgning af otablissementets område. Därjämte meddelade arméför¬
valtningen, att stadsfullmäktige i Sala erbjudit sig att för ifrågavarande
ändamål till staten kostnadsfritt upplåta ofvannämnda, kronan ej till¬
höriga ägor om tillhopa 33 tunnland 15,08 kappland med tillhörande
vattenområde samt dessutom förbundit sig att framdraga vattenledning till
det blifvande etablissementets gräns, där densamma vore stadens vatten¬
ledningsnät närmast belägen, och att lämna etablissementet behöfligt
vatten från stadens ledning till samma partipris, som framdeles kunde
varda bestämdt för andra större afnämare af vatten. I enlighet med
arméförvaltningens i berörda underdåniga skrifvelse tillika gjorda hem¬
ställan, fann Eders Kung]. Maj:t den 4 oktober 1901 godt att med an¬
tagande af stadsfullmäktiges anbud bemyndiga arméförvaltningen att
med Sala stad afsluta kontrakt om upplåtelse till Kungl. Maj:t och kro¬
nan af äganderätten till ofvanomförmälda jordlotter med tillhörande
vattenområden i enlighet med de af stadsfullmäktige erbjudna villkor.
Därefter har arméförvaltningen uti underdåning skrifvelse den 22
januari 1902, med vidfogande af kopia utaf en år 1902 af förste landt-
mätaren C. A. Löwenhielm renoverad karta öfver ägorna till förra bergs-
hauptmansbostället Väsby jämte en öfversiktskarta, hemställt, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder, för att jämväl nämnda krono-
egendom för anordnande af ifrågavarande trängetablissement ställdes
till landtförsvarets förfogande.
Sedan Eders Kungl. Maj:t anbefallt domänstyrelsen att efter veder-
börandes hörande i ärendet afgifva underdånigt utlåtande, har domän¬
Statsutskottets Utlåtande N:o 24.
21
styrelsen den 27 sistlidne mars öfverlämnat underdåniga yttranden
af t. f. domänintendenten i Västmanlands län, arrendatorn al omför-
mälda ki-onoegendom och Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i
nämnda län. T. f. domänintendenten, som meddelat, att egendomen vore
på arrende upplåten till den 14 mars 1909, finner något hinder här¬
igenom för nådigt bifall till framställningen om egendomens öfverlåtande
till landtförsvaret icke förefinnes vid det förhållande, att arrendatorn
vore skyldig att, där sådant för allmännyttigt ändamål å kronans väg¬
nar fordrades, afstå den arrenderade egendomen tillhörande mark mot
åtnjutande af minskning i arrendeafgiften, motsvarande den förlust,
honom tillskyndades. Arrendatorn har, med åberopande af det mellan
honom och domänstyrelsen afslutade arrendekontrakt, yrkat att, för
den händelse han ginge i mistning af arrendet, bekomma ersättning i
särskilda hänseenden med tillhopa 12,036 kronor 60 öre, samt att be¬
frias från vissa enligt arrendekontraktet stadgade skyldigheter. Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande har i sitt afgifna yttrande anfört, att
med afseende å innehållet i 15:de punkten af det om egendomen den 26
oktober 1888 upprättade arrendekontrakt hinder icke torde möta för
bifall till den i ärendet gjorda framställning, och att arrendatorns ersätt¬
ningsanspråk borde komma under laga synerätts pröfning och afgö¬
rande.
För egen del anför domänstyrelsen, att ifrågavarande egendom,
förra bergshauptmansbostället Väsby om 3/16 mantal, belägen inom Sala
stads område, genom ofvanberörda af styrelsen utfärdade kontrakt ut¬
arrenderats under 20 år från den 14 mars 1899 mot årligt arrende af
805 kronor och, bland andra, det af t. f. domänintendenten anförda
villkor. Enligt det förslag, hvarå arméförvaltningens underdåniga fram¬
ställning i ärendet vore grundad, skulle af de två från hvarandra skilda
områden, hvaraf ifrågavarande egendom bestode, det ena i öster med
en areal af 6,97 hektar, där egendomens åbyggnader voro belägna,
omedelbart efter dess öfvertagande af landtförsvaret tagas i anspråk
för trängetablissementets anordnande, men det andra, innehållande 4,eo
hektar, reserveras för att lämnas i utbyte mot mark, som framdeles
kunde för etablissementets utvidgning blifva behöflig. Mot öfverläm-
nandet till landtförsvaret af det förstnämnda området, i fall detsamma
af Eders Kungl. Maj:t ansåges för det afsedda ändamålet behöfligt, hade
domänstyrelsen icke något att erinra. Hvad däremot det andra eller
västra området anginge, syntes det skäl, som anförts för att äfven detta
skulle af landtförsvaret öfvertagas, ej nöjaktigt. De anspråk, som af
22
Statsutskottets Utlåtande N:o 24,
arrendatorn framställts, ansåge styrelsen till det mesta dels obe¬
fogade, dels öfverdrifna. Emellertid torde någon pröfning af desamma
ej för närvarande böra ifrågakomma, då styrelsen fattat beslut om
arrendatorns instämmande till domstol med yrkande om arrenderättens
förlust på grund af kontraktsbrott. Arrendatorn hade nämligen genom
rådstufvurättens i Sala den 10 februari 1902 meddelade, numera laga
kraft-vunna utslag dömts till böter och ersättningsskyldighet för det
han i strid med arrendekontraktet utan utsyning eller anvisning å
egendomen afverkat skog; och då i gällande arrendekontrakt vore stad¬
gadt, att skogsafverkning å egendomen finge ske endast till husbehof
och efter anvisning af vederbörande jägmästare, samt att, därest arren¬
datorn åsidosatte honom åliggande skjddigheter, som ej afsåge arrendets
erläggande och säkerheten för arrendevillkorens fullgörande, eller öfver-
trädde honom medgifna rättigheter, arrendatorn hade förverkat arrende¬
rätten och skulle ifall domänstyrelsen så yrkade och sedan laga dom¬
stol därom meddelat beslut, den arrenderade egendomen afträda nästa
fardag, ansåge domänstyrelsen det med säkerhet kunna antagas, att
styrelsens talan mot arrendatorn blefve bifallen.
Enligt hvad jag inhämtat har, med anledning af domänstyrelsens
omförmälda beslut, arrendatorn af Väsby blifvit instämd till rådstufvu-
rätten i Sala med yrkande att på ofvan omförmälda skäl dömas arren¬
derätten förlustig, men är målet ännu beroende på domstolens pröfning.
Som den östra delen af ifrågavarande kronoegendom är ovillkor¬
ligen nödvändig för det trängetablissement, som är bestämdt att för¬
läggas till Sala, torde densamma till landtförsvaret få öfverlämnas.
Vidkommande tiden för sådant öfverlämnande anser jag densamma, då
området ej är afsedt till plats för byggnader, som omedelbart behöfva
uppföras, kunna bestämmas till den 14 mars 1904, då jämväl kan
antagas, att rättsförhållandet mellan domänstyrelsen och arrendatorn
i anledning af nu pågående rättegång genom laga kraft ägande dom
blifvit ordnadt.
Hvad angår det västra området af egendomen, finner jag i likhet
med domänstyrelsen, det af de militära myndigheterna uppgifna för¬
hållande icke utgöra tillräckligt skäl, för att jämväl detta område skulle
nu till landtförsvaret öfverlämnas, utan torde det fortfarande tills vidare
förblifva under domänstyrelsens förvaltning.»
Emot hvad Kungl. Maj:t i detta ärende föreslagit har statsut¬
skottet ej funnit skäl till erinran; hemställande utskottet alltså,
Statsutskottets Utlåtande N:o 24.
23
att Kungl. Maj :ts ifrågavarande framställning må
vinna Riksdagens bifall.
Stockholm den 10 februari 1903.
. På statsutskottets vägnar:
OHR. LUNDEBERG.