RIKSDAGENS PROTOKOLL
1903. Första Kammaren. N:o 49.
Lördagen den 9 maj.
Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.
Justerades protokollet för den 2 i denna månad.
Anmäldes och bordlädes:
statsutskottets utlåtande n:o 11, angående regleringen af utgif¬
terna under riksstatens tionde hufvudtitel, innefattande anslagen
till pensions- och indragningsstaterna;
bevillningsutskottets betänkanden och memorial:
n:o 54, angående tillverkning och beskattning af maltdrycker;
n:o 55, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
kostnadsfritt tillhandahållande af stämplar för stämpelbeläggning
af vissa vid häradshöfdingen R. E. Eckerströms död å Södra
Roslags domsagas kansli kvarliggande handlingar;
n:r 56, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande
bevillningsutskottets betänkande n:o 29 i anledning af väckt
motion rörande ifrågasatt tullfrihet för majs och högre skatt för
brännvin, tillverkadt af vissa utländska råämnen;
n:o 57, i anledning af kamrarnes beslut rörande viss ändring
i §§ 1 och 17 i förordningen angående villkoren för försäljning
af brännvin och andra brända eller destillerade spirituösa drycker
den 24 maj 1895; och
n:o 58, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande
bevillningsutskottets betänkande n:o 51 i anledning af väckta
motioner rörande tullen å sirup och melass m. m.;
sammansatta bevillnings- och lagutskottets memorial n:o 3,
angående anvisande af ersättning åt utskottets kanslipersonal;
lagutskottets utlåtanden:
n:o 54, i anledning af väckt motion i fråga om lagbestäm-
Förat a Kammarens Prof, 1903. N:o 49. 1
N:o 49.
2 Lördagen den 9 Maj.
melser rörande dels kommunernas öfvertagande af vissa företag,
dels villkoren för dylika företags öfverlåtande å enskilde; och
n:r 55, i anledning af väckta motioner om ändrade bestäm¬
melser rörande skogselds släckning; äfvensom
Första Kammarens tillfälliga utskotts utlåtanden:
n:o 21, i anledning af Andra Kammarens beslut om skrifvelse
till Konungen med begäran om ändrade bestämmelser för handeln
med svagdricka m. m.; och
n:o 22, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kung].
Maj:t angående omreglering af rikets indelning i provinsialläkare¬
distrikt m. m.
Upplästes en från kung!, civildepartementet ankommen skrif¬
velse, så lydande:
Till herr talmannen i Riksdagens Första Kammare.
Med anledning af statsbanedelens Gellivare—Riksgränsen full¬
bordande har Kungl. Maj:t denna dag förordnat, att en högtidlig
invigning af nämnda handel skall äga rum, samt därtill bestämt
tisdagen den 14 juli 1903; och får jag, på Kungl. Maj:ts tillika
meddelade nådiga befallning, härmed äran inbjuda herr talmannen
samt kammarens vice talman och tolf af kammaren utsedda leda¬
möter att, såsom Riksdagens deputerade, i högtidligheten deltaga.
Stockholm den 24 april 1903.
Hjalmar Westring.
Glas Lindbeck.
Herr vice talmannen erhöll på begäran ordet och yttrade:
Jag tillåter mig hemställa, att kammaren måtte med tacksamhet
antaga den gjorda inbjudningen, att val af delegerade måtte be¬
stämmas att äga rum nästkommande lördag samt vidare att, då
det kan inträffa, att åtskilliga af de utsedde få förhinder, kamma¬
ren måtte besluta att utom de tolf delegerade utse sex suppleanter
att inträda i mån som röstetalen utvisa, och slutligen att kam¬
maren behagade uppdraga åt herr talmannen att inkalla supple¬
anter allt efter som anmälningar om förfall till honom ingå.
Detta förslag antogs; h varjämte kammaren, på framställning
af herr talmannen, beslöt att vid början af sitt sammanträde näst¬
kommande lördag genom val på vanligt sätt utse dels tolf depu¬
terade att jämte honom och herr vice talmannen deltaga uti ifråga¬
varande invigningshögtidlighet, dels ock sex suppleanter för be-
mälde deputerade.
Lördagen den 9 Maj.
3 N:o 49.
Upplästes och godkändes bevillningsutskottets förslag till
Riksdagens skrifvelse, n:o 83, till Konungen, i anledning af
Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad lydelse af § 9 mom.
3 i tulltaxeunderrättelserna.
Föredrogs, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran
konstitutionsutskottets nästlidne dag bordlagda utlåtande n:o 10.
Vid föredragning af statsutskottets under gårdagen bordlagda
memorial:
n:o 84, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut i fråga
om Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under andra, tredje,
fjärde, femte, sjätte, sjunde, åttonde och nionde hufvudtitlarne
gjorda framställningar om anslag för beredande af dyrtidstillägg
för år 1903 åt en del tjänstemän och betjänte m. m., och
n:o 85, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut i fråga
om väckta motioner om pension åt vice häradshöfdingen J. M.
Stuart,
godkändes de i dessa memorial föreslagna voteringsproposi-
tioner.
Föredrogs och företogs punktvis till afgörande bevillnings¬
utskottets sistlidne dag bordlagda memorial n:o 53, i anledning
af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande bevillningsutskottets be¬
tänkande n:o 49 angående en inkomstskatt för år 1904.
Punkten 1.
Mom. a).
Den föreslagna voteringspropositionen godkändes.
Mom. b).
Utskottets hemställan bifölls.
Mom. c).
Lades till handlingarna.
Punkten 2.
Utskottets hemställan bifölls.
Föredrogos, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran
första särskilda utskottets nästlidne dag bordlagda memorial
n:o 6 äfvensom Första Kammarens tillfälliga utskotts samma dag
bordlagda utlåtande n:o 20.
N;o 49. i
Lördagen den 9 Maj.
Anmärkning
beträffande
ett utrikes¬
departements-
ärende.
Föredrogs å nyo och företogs punktvis till afgörande konsti¬
tutionsutskottets den 6 och 8 innevarande maj bordlagda memo¬
rial n:o 9, angående fullbordad granskning af de i statsrådet förda
protokoll.
Utskottets tillkännagifvande, att anledning icke förekommit
att mot någon ledamot af statsrådet tillämpa § 106 regerings¬
formen.
Lades till handlingarna.
Utskottets anmälan enligt § 107 regeringsformen.
Punkten 1.
Lades till handlingarna.
Punkten 2.
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lager-
heim: I anledning af den nu föredragna punkten ber jag att
få lämna kammaren några upplysningar.
Utskottet har fäst sig vid tre omständigheter. Den första
är, att ministern för utrikesärendena icke anfört något hållbart
skäl för förändring i villkoren för anställning i en tjänstebefatt¬
ning inom utrikesdepartementet. Med anledning häraf ber jag
blott att få upplysa, att det hade förekommit ett förordnande för
en introduktör den 13 december 1900, då den förordnade icke
ägde den kompetens, som med tillämpning af 1865 års kungörelse
skulle varit erforderlig. Att detta skedde af ren oaktsamhet, be-
höfver väl icke vidare framhållas. Från konstitutionsutskottets sida
gjordes då ingen anmärkning, antagligen därför att förhållandet
undgick dess uppmärksamhet liksom det undgått departements¬
chefens. Emellertid, sedan min uppmärksamhet fästs på detta,
låg redan däri en anledning att utverka Kungl. Maj:ts förklarande,
huruvida kungörelsen af 1865 borde framdeles äga tillämpning på
introduktören för främmande sändebud. Det hade, såsom äfven
af utskottet framhållits, förut varit så ordnadt, att introduktören
skulle vara den person, som Kungl. Maj:t utsett till öfverceremoni¬
mästare vid sitt hof; och det var då i och för sig klart, att
några kompetensvillkor för sådan person ur administrativ syn¬
punkt icke kunde finna tillämpning. När däremot på ministerns
för utrikes ärendena initiativ den nya instruktionen af 1899 un¬
derställdes Kungl. Maj:ts pröfning, och hemställan därvid gjordes,
att introduktören hädanefter skulle tillhöra departementet allena,
borde det helt visst genast hafva kommit på tal, huruvida någon
förklaring sådan som den numera gifna skulle göras i afseende å
N:0 49.
Lördagen den 9 Maj.
18G5 års kungörelse. Men det föll då icke den, som hade med Anmärkning
förberedelserna till den nya instruktionen att göra, in, att intro- 'utrikes-
duktörens ställning blefve i ringaste män förändrad; och detta må drpartements-
tjäna till förklaring, hvarför frågan icke upptogs. Men då upp- ärende.
märksamheten blifvit därvid fäst, har departementschefen haft sig (Forts.)
angeläget att söka ordna saken. Något skäl, hvarför med det
uppdrag, introduktören har haft och har, han skulle vara under¬
kastad de kompetensvillkor, som för departementets tjänstemän äro
föreskrifna, kan jag fortfarande icke finna. Efter instruktionen
har han först och främst att genom ministern för utrikes ärendena
inhämta Kungl. Maj:ts befallningar om främmande sändebuds hög¬
tidliga audienser och underrätta dem om allt hvad vid sådana
audienser bör iakttagas. Detta är således rent formella förhål¬
landen, liksom ock skriftväxlingen med de kungliga och furstliga
bofven, hvilken ej tillhör samma kategori som vanliga utgående
expeditioner. Så är äfven förhållandet med de skrifvelser sub
titulo majestatis, hvilkas uppsättning och expedition introduktören
fått sig anförtrodd genom ett tillägg i 1899 års instruktion, en
omständighet, som utskottet ansett särskildt böra föranleda till
att kompetensvillkoren bibehållas. I detta afseende ber jag att
få upplysa, att dessa skrifvelser sub titulo majestatis affattas efter
af ålder fastställda formulär, uti hvilka ingen ändring får göras
utan efter utrikesministerns uttryckliga medgifvande och i vissa
fall först sedan frågan underställts Kungl. Maj:t. Här är således
från introduktörens sida endast fråga om sträng ordning och om¬
döme, när det blott gäller att icke vika från fastställda formulär
eller att påpeka, när ett afvikande möjligen bör göras.
Därnäst har af utskottet anmärkts, att den nådiga förklarin¬
gen i fråga om 1865 års kungörelse icke blifvit på vederbörligt
sätt kungjord. Skälet härtill låg däruti, att efter öfverläggning
inom statsrådsberedningen ansågs, att någon ny bestämmelse eller
undantag från gifna bestämmelser icke införts, som behöfde offent¬
liggöras, utan att det helt enkelt gälde en förklaring af Kungl.
Maj:t, att tillämpning af kompetensvillkoren lika litet för fram¬
tiden som hittills skall äga rum.
Det återstår då frågan om personen. Det är helt visst eu
grannlaga sak att här ingå i en detaljerad redogörelse för en
personfråga, men jag anser mig skyldig utskottet och kammaren
att lämna några korta, faktiska uppgifter. Personen i fråga, som
1888, ett år före den tid han annars skulle hafva gjort det, om
han gått kvar i sitt läroverk, aflade studentexamen såsom privatist
med synnerligen vackra betyg, önskade vinna inträde på den
militära banan. Detta mötte emellertid hinder på grund af de
stränga regler, som här i landet gälla i afseende å fysiska betin¬
gelser och som icke medgåfvo honom inträde vid krigsskolan på
Karlberg. Han begaf sig då till utlandet och inträdde i österrikisk
militärtjänst, dock först efter att hafva aflagt studentexamen och
N:o 49. <>
Lördagen den 9 Maj.
Anmärkning
beträffande
ett utrikes¬
departements-
ärende.
(Forts.)
officersexamen efter österrikiska föreskrifter. Han tjänade där
vid kavalleriet i fyra år, fick sedermera tillstånd att genomgå
krigshögskolan i Berlin 1896—1898 och lämnade den med syn¬
nerligen vackra vitsord. Sedan han en kortare tid tjänstgjort vid
generalstaben, som han lämnade, då icke någon utsikt till anställ¬
ning i aktiv svensk krigstjänst yppade sig, erhöll han af mig,
som lärt känna honom i Berlin — förut hade jag sett honom
blott helt flyktigt i hans yngre dagar — erbjudande att vinna
anställning i utrikesdepartementet, detta på grund af hans syn¬
nerligen omfattande och gedigna språkkunskaper, hvilka seder¬
mera under hans tjänstgöring i departementet kommit detta till
godo. När han utnämndes till introduktör, hade han under 23/,
års tjänstgöring i statens tjänst ådagalagt skicklighet och duglighet
och visat, att de kunskaper han besatt, voro mer än tillräckliga
att fylla den befattning, som var i fråga.
Vidare torde jag icke behöfva i denna punkt yttra mig; och
jag har för öfrigt blott att tillägga, att jag, med erkännande af
att konstitutionsutskottet kan hafva ansett sig fullkomligt befogadt
att framställa anmärkningen, vill uttala det hoppet, att kammaren
må vid utöfningen af sin myndighet handla efter billighetens och
rättvisans fordringar.
Herr Moberg: Utskottets motivering för den hemställan,
utskottet uti ifrågavarande hänseende gjort till Riksdagen, inne¬
håller egentligen hvad som här bör sägas, och föga kan det vara
att därutöfver tillägga. Jag skulle också helst hafva sett, att allt
därvid fått förblifva, men då hans excellens utrikesministern nu
velat inlägga en gensaga mot befogenheten af ifrågavarande
anmälan till Riksdagen, tillåter jag mig att här yttra några ord.
Hans excellens tycktes i sitt anförande förbise hvad frågan
egentligen gäller. Frågans innebörd är nämligen den, huruvida
vid tillsättandet af platsen såsom introduktör för främmande
sändebud icke skall förfaras såsom vid tillsättandet af andra tjänster
öfver hufvud taget, utan de i grundlagen stadgade befordrings¬
grunder skola få lämnas alldeles å sido, så att hvem som helst
utan att på något sätt inlagt någon förtjänst i statens värf eller
i det allmänna må kunna till platsen utses. Jag vill nu gärna
medgifva, att hvad den första befordringsgrunden, skicklighet,
beträffar, därutinnan icke behöfver uti förevarande fall tagas någon
synnerlig hänsyn, men då med befattningen äro förenade löne¬
inkomster af den betydenhet, att de kunna gagna mången, som
gjort sig väl förtjänt af det allmänna, synes mig denna befordrings¬
grund ingalunda få lämnas å sido. Kommer härtill att, förutom
frånvaron af alla sådana förtjänster i den mening jag här berört,
särskilda utomordentliga och låtom oss säga föga tilltalande
åtgärder blifvit vidtagna för att den ifrågavarande personen skulle
kunna med platsen hugnas, då blifver regeringens åtgärd för
Lördagen den 9 Maj.
7 N:o 49.
enhvar, såsom för utskottet, underbar och icke blott underbar, utan
anmärkningsvärd i det afseende, hvarvid utskottet har att fästa
sig. För det första har nämligen den utaf Kungl. Maj:t utfärdade
bestämmelsen, som gäller för vinnande af inträde i Kungl. Maj:ts
kansli, blifvit ändrad. Det må nu vara, såsom hans excellens
anmärkte, att eu sådan åtgärd skulle hafva företagits genast när
den ändrade bestämmelsen utfärdades i afseende å den ifråga¬
varande funktionären. Ja, om det då borde hafva skett, det
lämnar jag å sido, men det skedde icke då, utan det skedde nu.
Om man, då man läste statsrådsprotokollet, icke vetat hvad som
komma skulle, hade man förvisso blifvit högeligen förvånad, då
för vidtagande af denna författningsändring intet annat skäl
anfördes än att, då af introduktören för främmande sändebud icke
tillförne kräfts detta af Kungl. Maj:t föreskrifna kompetensvillkor,
så behöfde han det heller icke hädanefter. Jag hemställer till
Eder, mina herrar, hvad Ni skulle säga, om, vid tillämpningen af
de på senare tiden af Kungl. Maj:t gifna föreskrifter om kompetens¬
villkor för inträde i det ena eller andra af statens verk,
kompetensvillkoren i allmänhet lämnades å sido under förklarande:
»Det har gått bra förut utan dessa kompetensvillkor, hvarför kan
det icke gå lika bra hädanefter». Nu är jag icke okunnig om
att dispens i vissa fall förekommer hos Kungl. Majt för den eller
den personen med hänsyn till särskilda omständigheter, som göra
det för staten önskvärdt att få eu viss person i en viss tjänst;
men på det sättet har man icke gått till väga här, utan här ändrades
själfva författningen. Jag tror att det skulle varit bättre, om
dispensen inskränkt sig till den ifrågavarande personen ensamt,
hvilket så till vida varit för konstitutionsutskottet en förmån,
som utskottet då hade fått erfara och blifvit underkunnigt om
alla de framstående egenskaper, som mannen i fråga ådagalagt,
för att så utomordentliga åtgärder skulle af Kungl. Maj:t vidtagas.
Vidare har den förutvarande introduktörens för främmande
sändebud förordnande blifvit af Kungl. Maj:t upphäfdt och han
från uppdraget entledigad. Jag känner nu ingalunda, huruvida
denne icke varit rätt lämplig för berörda uppdrag, men det vill
synas, som om grannlagenheten mot en person, som länge varit
i statens värf använd, bort fordra, att han fått själf göra ansökan
om sitt entledigande, eller också, därest detta icke skett, hans
entledigande från befattningen beledsagats af några skäl — nu
har han, såsom hvar och en kan finna, fått hvad man kallar afsked
på grått papper, och det vill synas, som om hans verksamhet i
statens tjänst kunnat berättiga till något bättre förfarande.
Det är dessa omständigheter, sammanlagda med själfva
utnämningen, som bilda en kedjelänk i den bevisning, hvilken
ådagalägger, att den föredragande velat till hvad pris som helst
på platsen insätta en person, som icke kunde hafva något skäligt
anspråk att däraf komma i åtnjutande. Hvarje sådant försök,
Anmärkning
beträffande
ett utrikes-
departements-
ärende.
(Forts.)
N:o 49. 8
Lördagen den 9 Maj.
Anmärkning
beträffande
ett utrikes¬
departements-
ärende.
(Forts.)
statstjänsten må nu vara af större eller mindre betydelse, strider,
såvidt jag förstår, såväl mot grundlagens anda som mot det allmänna
rättsmedvetandet, och den omständigheten, att man vidtagit vissa
förberedande åtgärder för att bevara formen, hjälper icke upp saken.
Det är därför jag för min del biträdt det inom utskottet väckta
yrkandet, att saken skulle till Riksdagen anmälas.
Ehuru föga förtrogen med ceremoniel och etikettens fordringar
såväl i allmänhet som särskilt i fråga om introduktionen af
främmande sändebud, tillåter jag mig dock undra, huruvida icke dessa
herrar ambassadörer möjligen skulle kunna anse, att aktningen
för deras ställning såsom främmande suveräners sändebud vore
föga tillgodosedt här i Sverige, då det kan förekomma, att introduk¬
tionen verkställes af en löjtnant i armén, vore han äfven nu efter
utnämningen befordrad till kammarherre vid Kungl. Maj:ts hot'.
Men skulle icke så vara, utan har etiketten numera förlorat
mycket af den betydelse, jag tror mig veta att den tillförene haft
uti ifrågavarande fall, då tillåter jag mig fråga, hvarför har då
icke någon af våra om det allmänna väl förtjänte i tjänst varande
löjtnanter, ja, det kunde väl icke hafva skadat, om han så varit
kapten eller till och med major, hugnats med den ifrågavarande
utmärkelsen och därmed erhållit en törhända mycket önskvärd
tillökning i förut knappa inkomster.
Jag har icke något yrkande att göra.
Efter härmed slutad öfverläggning lades förevarande punkt
till handlingarna.
Punkten 3.
Lades till handlingarna.
Vid förnyad föredragning af statsutskottets den 6 och 8 i
denna månad bordlagda utlåtanden:
n:o 77, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
upplåtelse af rätt till bearbetande af marmorfyndigheter å krono¬
jord,
n:o 78, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Konungen
i fråga om åtgärder mot indragning af smärre lägenheter å krono-
egendomar,
n:o 79, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
försäljning af tre till indragna hospitalshemmanet Sund n:o 4
Södergård i Östergötlands län hörande lägenheter,
n:o 80, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
försäljning af viss del af förra häradshöfdingebostället Hammen-
hög n:o 31 om s|8 mantal i Kristianstads län,
9 N:o 49.
Lördagen den 9 Maj.
n:o 81, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
försäljning af viss del af förra kronofogdebostället 1 mantal Fastarp
n:o 3 Olof Larsgård i Hallands län,
n:o 82, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
försäljning af till kungsladugården Vall n:is 1—4 i Gäfleborgs
län hörande andel i vattenkraft m. m., och
n:o 83, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
försäljning af äganderätten till de Torsebro krutbruk tillhörande
fastigheter,
biföll kammaren hvad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.
Herr talmannen tillkännagaf, att enligt mellan talmännen
träffad öfverenskommelse omröstningar jämlikt § 65 riksdags¬
ordningen komme att anställas vid kamrarnes sammanträden
måndagen den 11 innevarande maj öfver de voteringspropositioner
för sådana omröstningar, som blifvit af båda kamrarne godkända.
Vid förnyad föredragning af bankoutskottets den 6 och 8
innevarande månad bordlagda memorial n:o 9, i fråga om ändringar
i bankoreglementet, biföll kammaren hvad utskottet i detta
memorial hemställt.
Föredrogs å nyo sammansatta banko- och lagutskottets den 6
och 8 i denna månad bordlagda betänkande n:o 1, i anledning
af dels Kungl. Maj:ts proposioner n:is 67 a och 67 b med förslag
till lag angående solidariska bankbolag m. m., dels ock åtskilliga
i ämnet väckta motioner.
Herr Boström, Filip: I afseende å sättet för föredragnin¬
gen af föreliggande betänkande tillåter jag mig vördsamt hemställa,
att kammaren ville besluta, att betänkandet föredrages punktvis
i den ordning betänkandet angifver med det undantag, att punkt
3 behandlas före punkt 2, att de olika lagförslagen föredragas
paragrafvis, att vid behandlingen af § 1 i första förslaget diskus¬
sionen må röra sig om förslagen i deras helhet, att af lagförsla¬
gens olika paragrafer icke andra uppläsas än de, beträffande hvilka
uppläsning begäres, samt att, för den händelse utskottets förslag
skulle komma att i vissa delar af den ena eller andra kammaren
återförvisas, utskottet lämnas öppen rätt att vid ärendets förnyade
behandling, i afseende å de bestämmelser, hvilka blifvit med eller
utan ändring af den ena eller andra kammaren godkända, föreslå
sådana ändringar, som af ifrågasatta ändringar i återförvisade
delar kunna föranledas.
Denna hemställan bifölls.
N:o 49. 10
Lördagen den 9 Maj.
Lagförslag
ang. solidari¬
ska bankbolag.
Punkten 1.
Utskottets förslag till lag angående solidariska bankbolag.
1-9 §§■
Godkändes.
10 §.
Herr Sjöcrona: Tredje punkten af den nu föredragna para¬
grafen lyder så: »Ej må enskild man eller annan enskild penning¬
inrättning än bolag, hvarom i denna lag förmäles, samt sparbank
och bankaktiebolag i sin firma använda ordet bank». Detta är
enligt mitt förmenande ett fullkomligt riktigt stadgande, men jag
anser, att det är alldeles orätt, att detta stadgande förekommer
endast i denna lag och icke uti en annan lag, där det har sin
rätta plats. Denna lag handlar, som vi veta, om solidariska bank¬
bolag och bestämmer hvad som skall gälla om dem, hurudan
firma ett sådant bolag skall hafva och huru denna firma skall
inregistreras hos central registreringsmyndighet, såsom det säker¬
ligen kommer att bestämmas i en blifvande kunglig förordning.
Men denna lag har naturligtvis alls intet att göra med annan
enskild man eller andra handelsbolag eller penninginrättningar
och än mindre med deras firmor och huru dessa skola registreras
hos de lokala registreringsmyndigheterna: öfverståthållareämbetet,
Konungens befallningshafvande och magistrater. Därom finnes
en särskild lag, nämligen lagen om handelsregister, firma och
prokura. Nu kan man ju säga, att om en bestämmelse är riktig,
så kan det ju vara tämligen likgiltigt, hvar denna bestämmelse
står, blott den finnes. Men, herr talman, det är verkligen icke
så. Det finnes ett ganska viktigt praktiskt skäl, hvarför en så¬
dan bestämmelse bör stå där den har sin rätta plats. En hvar
medborgare i samhället och framför allt statens ämbets- och tjän¬
stemän äro ju skyldige att ställa sig lagar och författningar till
efterrättelse, och för att kunna göra detta måste man ju veta
hvad vederbörande lag eller författning innehåller. Men jag un¬
drar, om här finnes någon i kammaren, som tror, att något mänsk¬
ligt minne räcker till att hålla i hufvudet alla befintliga lagar
och ännu mindre alla i dem förekommande särskilda bestämmel¬
ser. Jag vill i detta sammanhang endast erinra, att om jag exem¬
pelvis tager Svensk författningssamling från och med år 1860 till
och med år 1902, så upptager den — hvad skall jag säga — om¬
kring fem hyllmeter, och dessutom finnes ju, som alla veta, en
ofantlig mängd ännu gällande författningar, som äro af äldre
datum än 60-talet, förutom allt hvad som återstår af 1734 års lag.
Huru skall man nu förhålla sig, när ett ärende förekommet till
Lördagen den 9 Maj.
11 N:o 43
behandling, särskild! hos de administrativa myndigheterna"? Man
måste naturligen, så vida ej ärendet är af så vanlig beskaffenhet,
att man precis vet hvad som skall göras, slå upp i den lag, som'
gäller i det förevarande ärendet, och bör då vara trygg, att där
finnes föreskrift om hvad man har att iakttaga. Nu har det helt
nyligen händt mig, att en sammanslutning, som är ett verkligt
handelsbolag, bestående af 100 personer, som hvardera tillskjutit
ltK) kronor, ville kalla sig för folkbank och begärde, att jag skulle
fastställa dess reglemente. Jag lät dem genom kommissionären
veta, att jag hvarken ägde rätt eller skyldighet att uppfylla en
sådan begäran, men i sammanhang därmed kom jag att öfver¬
väga: kan och bör jag registrera en sådan firma? Det kunde
jag naturligtvis icke, ty namnet innehöll endast ortsnamnet och
så ordet folkbank, och firmalagen stadgar uttryckligen, att i han¬
delsbolags firma skall stå intaget ett af bolagsmännens namn med
ett sådant tillägg, som angifver, att det finnes flere i bolaget: et
compani eller sådant. Således skulle firman ändras till ett namn,
möjligen med ett tillägg af detta »bank». Jag ansåg emellertid
för min del olämpligt, att de skulle få taga in i sin firma ordet
folkbank, och begrundade detta ganska noga, men jag kom till
det resultat, att firmalagen icke utgjorde hinder därför, sådan den
för närvarande lyder. För att ytterligare vara säker på min sak
rådförde jag mig med en person, som jag anser vara mycket
kompetent att afgifva omdöme i detta afseende, och han hade
precis samma ståndpunkt som jag. Således tror jag mig kunna
saga och utgår från den förutsättningen, att firmalagen icke utgör
hinder för ett enskildt handelsbolag att, om det i öfrigt iakttager
bestämmelserna angående firmas beskaffenhet, till firmans namn
tillsätta ordet folkbank, således »Karl Andersson et compani
Gnesta folkbank» eller något sådant. Jag talar om detta, för att
herrarne ej skola tro att det är fantasier, utan sådant kan verk¬
ligen förekomma. Är det nu rimligt att begära, att om en sådan
firma hädanefter anmälts till registrering, registreringsmyndighe-
terna, d. v. s. öfverståthållareämbetet, alla länsstyrelser och ma¬
gistrater, skola kunna erinra sig, att i denna lag angående solida¬
riska banker förekommer en bestämmelse om huru enskild mans
eller handelsbolags firma får lof att vara beskaffad, eller ett för¬
bud mot att använda det eller det ordet? Är det rimligt, att man
skall utsätta sig, om man händelsevis icke kommer ihåg detta,
för ansvar för oförstånd eller oskicklighet i ämbetsutöfning? Jag
kan ej finna, att det är rimligt.
I denna riksdagens sena timma kan detta emellertid icke
gärna hjälpas. Jag kan ej gärna begära, att punkten helt och
hållet skall uteslutas ur paragrafen, ty då skulle denna enligt min
åsikt mycket riktiga och nyttiga bestämmelse icke finnas någon¬
städes. Och jag kan icke heller begära återremiss, ty här före¬
ligger för närvarande ingen proposition eller motion om den para.
Lagförslag
ang. solidari¬
ska bankbolag.
(Forts.)
N:o 49.
12
Lördagen den 9 Maj.
Lagförslag
ang. solidari¬
ska bankbolag.
(Forte.)
graf, hvari denna bestämmelse skulle införas, nämligen § 9 af
lagen om handelsregister, firma och prokura, och det vore väl
icke lämpligt, att jag eller någon annan nu väckte motion i detta
ämne, då vi blott hafva några dagar af riksdagen kvar. Men jag
har velat uttala detta till kammarens protokoll, i förhoppning att
Kungl. Maj:t måtte taga saken i öfvervägande ju för desto hellre,
om icke förr, så i sammanhang med behandlingen af den skrif¬
velse, som utskottet föreslagit i femte punkten af sitt betänkande.
Herr Leman: I anledning af den föregående talarens erin¬
ran skall jag tillåta mig fästa kammarens uppmärksamhet på att
en bland de tre förmåner, som penninginrättningar, Indika vilja
komma in under lagen, skulle få, är den att de få heta bank.
Det torde således vara nödvändigt, att föreskrift härom är intagen
i banklagen. Jag vill vidare fästa uppmärksamheten på att en
likalydande föreskrift finnes i sparbankslagen, där det i § 4 heter:
»I reglementet skall uppgifvas den benämning, hvarunder inrätt¬
ningen kommer att drifva sin rörelse. För utmärkande af rörel¬
sens beskaffenhet må ej annat uttryck än sparbank användas».
Men trots att det således måste stå i den, om jag så må säga,
positiva lagen, kan jag ej neka till att den anmärkning, som den
föregående talaren gjorde, är fullt befogad. Det blir nämligen
till slut omöjligt för de lokala myndigheter, som hafva inregist-
reringsväsendet om hand, att kunna genomforska alla möjliga
speciallagar. Jag instämmer därför med honom, att en ändring
bör ske i firmalagen, men jag instämmer icke med honom i att
en ändring bör ske jämväl i denna lag. Här bör det stå kvar,
men detta hindrar ju icke, att, när firmalagen omarbetas, alla de
bestämmelser, som angå firma och som nu stå i särskilda lagar,
äfven intagas i firmalagen.
Efter härmed slutad öfverläggning godkändes den nu före¬
varande paragrafen.
11—26 §§ samt öfverskriften till I kap.
Godkändes.
27 §.
Herr Törnebladh: Utskottet har här i Kungl. Maj:ts propo¬
sition föreslagit en ändring, som visserligen ej är af synnerligen
stor betydelse, men det torde dock vara skäl att säga några ord
om densamma, särskildt med hänsyn därtill, att motiveringen af
den afgifna motionen tål något närmare belysning.
Utskottet har visserligen ej gått in på denna motivering, utan
blott upptagit en del af densamma och tänkt sig, att det möjligen
Lördagen den () Maj.
13 N:o 49.
genom tillåtelse till handel med silfver skulle kunna uppstå faror, Lagförslag
som af motionären blifvit påpekade. Det kan ju vara en möjlighet. '!ng; *°Sn"
Jag vill dock göra den anmärkningen, att det måste förefalla något
egendomligt, att man, om sådana faror finnas, förbjuder enskilda ' 01 *
banker sådan handel, men fortfarande bibehåller möjligheten till
dylik handel för riksbanken. Uti § 10 af riksbankslagen, antagen
så sent som år 1897, står det uttryckligen: riksbanken äger att
köpa och sälja guld och silfver. Nå, jag tror icke, att detta inne¬
bär någon fara, men jag tror icke heller, att det vore någon fara
för de enskilda bankerna. Är det någon fara för de enskilda
bankerna att kunna handla med silfver, så skulle egentligen faran
vara större för riksbanken. Nu kunde det ju vara af intresse att
veta, hvad som menas med handel med silfver. Att handla med
guld och silfver är en gammal bestämmelse, som förekommit under
hela banklagstiftningens historia, äfven innan guldmyntfoten var
införd i Sverige, och har bibehållits äfven sedan guldmyntfoten
införts. Jag vill då erinra därom, att silfver är gällande som
mynt i andra länder, och det finnes ej något hinder att i Frank¬
rike t. ex. betala med femfrancsstycken; det är fullkomligt tillåtet,
fastän Frankrike har guldmyntfot. Tvåfrancsen är skiljemynt,
men med femfrancsen får man betala. Om banken köper en växel,
dragen på Frankrike och utställd i francs, så kan valutan för denna
växel utbetalas i femfrancsstycken. Jag vill ej tala om Mexiko
och sådana länder, där silfvermyntfot är den enda lagliga, men
förhållandet är, som sagdt, i hufvudsaklig mån detsamma i Frank¬
rike: femfrancsen gäller såsom mynt, men ej tvåfrancsen. Nå,
banken inkasserar dessa femfrancsstycken och afyttrar dem också.
År det handel med silfver? — Nej, svarar man. — Ja, det tror
jag också knappast att det är, men det är farligt att röra sig med
bestämmelser på detta område, i synnerhet om man skulle taga
hänsyn till hvad motionären säger i sitt förslag. Han säger:
»silfver däremot är rätt och slätt en handelsvara utan bestämdt
myntvärde». Ja, det gäller för Sverige; det är således sant på
sätt och vis, men det gäller ej t. ex. för Mexiko och ej heller för
Frankrike annat än i viss mån. Sedan fortsätter lian: »ett kilo
silfver kan i dag hafva ett pris, i morgon ett annat, alldeles så¬
som koppar och järn och andra metaller. Ett silfvermynt är
därför aldrig ett mynt», — ja hos oss — »utan endast ett mynt¬
representativ, alldeles såsom ett kopparmynt eller en sedel. Att
det i handel och vandel går såsom mynt, beror icke på dess
metallvärde, utan på den banks kredit, hvarifrån det utgått». Nej,
det går inte alls. Silfvermyntets och skiljemyntets värde beror
ej på den banks kredit, hvarifrån det utgått, hvarmed motionären
förmodligen menar den bank, som lämnat ut det. Sedan fortsätter
han: »en million utelöpande silfverkronor representerar därför en
eu rätt betydande riksbankens skuld till allmänheten och en skuld,
som till sitt belopp alltid varierar med priset på silfver å den
N:o 49. 14
Lagförslag
ang. solidari¬
ska bankbolag.
(Forts.)
Lördagen den 9 Maj.
allmänna marknaden». Nej, det är icke alls förhållandet. Det
är icke en riksbankens skuld, ty om det skulle komma tillbaka
till riksbanken, så har banken fullständig regress till statsverket
och har rätt att få det inlöst med guld enligt den lag, som in¬
fördes för några år sedan. För öfrigt är det icke banken, som
utgifver mynt, hvarken guld eller silfver, utan det är myntverket,
d. v. s. staten såsom sådan, fastän riksbanken tjänar såsom mellan¬
hand. Den motiveringen kan således icke gälla, och utskottet
har icke heller upptagit den, men då handel med silfver verkligen
tyckes kunna vara föremål för olika tydningar, så har jag endast
velat påpeka, att man ej får fästa sig för mycket vid den ur¬
sprungliga motiveringen.
Jag har intet yrkande, emedan jag tycker, att saken på det
hela taget är tämligen obetydlig.
Herr Leman: Den paragraf, som nu är föredragen, har den
affattning, som gatt igenom nästan alla kungörelser och lagar om
banker. Lydelsen af denna paragraf betingas däraf, att det aldrig
tillförne i någon banklag funnits och icke heller i den nu före¬
liggande lagen finnes någon definition pa hvad bankrörelse är.
Man har försökt sig på med en dylik definition, men icke lyckats.
Då har man måst göra något annat, nämligen införa en inskrän¬
kande föreskrift. Detta har fått sitt uttryck i denna bestämmelse
om de enda objekter, hvarmed en bank får drifva handel. Jag
tillåter mig påminna om, att ursprungligen var det tillåtet för
vanliga handelsbolag att drifva bankrörelse, att alltså köpa och
sälja ej endast guld och silfver, utan äfven järn, sill, spannmål
m. m. dylikt. Det var denna oinskränkta handel och särskildt
handeln med aktier, som skulle kuperas och därför tillkom be¬
stämmelsen därom, att bankbolag ej få drifva handel med annat än
guld etc.
I anledning af hvad herr Törnebladh yttrade om handel
med silfver och att bestämmelse därom star kvar i riksbankslagen,
vill jag påminna om, att detta är en kvarlefva från den tid, da
vi ännu hade silfvermyntfot. Det är emellertid en betydlig
skillnad mellan att köpa silfver i plantsar och att inväxla utländskt
mynt. Likaväl som banken inväxlar utländska sedlar,^ kan den
inväxla utländskt mynt. Föreskriften, att en bank ej får handla
med silfver, kan aldrig afse inväxlandet af femfrancsstycken eller
mynt i allmänhet.
Jag tror, att det är tämligen likgiltigt om bestämmelsen an¬
gående silfver kvarstår, eller ej. Jag vill ej heller försvara de
grunder, hvarifrån motionären utgått, men jag tror, att bestäm¬
melsen är immodern och att den därför gärna kan tagas bort.
Då föregående talare icke framställt något yrkande, tillåter jag
mig yrka bifall till utskottets förslag.
Lördagen den 9 Maj. 15 n:0 49
Öfverläggningen ansågs härmed slutad, hvarefter föreliggande
paragraf godkändes.
Öfriga delar af förslaget.
Godkändes.
Utskottets i punkten gjordes hemställan.
Förklarades besvarad genom kammarens beslut vid föredrag¬
ningen af lagförslaget.
Punkten 3. Lagförslag
ang. industri-
Kungl. Maj.ts förslag till lag angående industriförlags-förla9sbc'nker-
banker.
1 §■
Herr Leman: Som kammaren torde finna, har jag jämte
åtskilliga andra ledamöter af utskottet afgifvit reservation mot ut¬
skottets afstyrkande af Kungl. Maj:ts förslag angående industri-
förlagsbanker. Vi hafva 1 reservationen anfört våra skäl, och jag
skall därför nu endast åberopa det väsentligaste af dem.
Hufvudskälet, hvarför reservanterna ansett, att utskottet bort
tillstyrka förslaget, är, att då det för närvarande finnes en hel
del penninginrättningar, hvilka såväl inlåna medel från allmän¬
heten som ock sälja aktier, men båda dessa verksamhetsgrenar
äro fullständigt okontrollerade, så vore det, enligt vår åsikt, till
förman för näringslifvet, om hår kunde uppstå aktieemissions-
banker, hvilka stode under bankinspektionens kontroll. Det skulle
verka dubbelt fördelaktigt. För det första för insättarna, där¬
igenom att ^ desse kunde vara trygga för att rörelsen icke skulle
bedrifvas pa ett alltför lättsinnigt sätt, och för det andra skulle
det natui ligen också verka förmånligt för bankens aktieägare
därigenom att bankens styrelse skulle, då den vore underkastad
kontroll inom ramen, om jag så må säga, af hvad som kan anses
vara bankmässigt, nödgas begränsa området för bankens affärs¬
verksamhet.
Hvad som egentligen gjort, att utskottet ställt sig så afvisande
mot detta förslag, är, tror jag, erfarenheten från utlandet: Crédit
mobilier 1 Frankrike och Leipzigerbanken i Tyskland. Men det
är just i denna punkt, som man kan slå utskottet med dess egna
vapen; dessa utländska bankinrättningar hafva nämligen varit full¬
ständigt okontrollerade. Hade de varit kontrollerade från statens
sida, hade säkerligen det som nu inträffat aldrig skett. Jag vill
i detta sammanhang erinra, att utom Sverige och Finland finnes
N:o 49. 16
Lagförslag
ang. industri-
förlagsbanker.
(Forts.)
Lördagen den 9 Maj.
det intet land. som har en banklag. I öfriga länder lyda ban¬
kerna endast under de allmänna handelsrättsliga bestämmelserna.
Men just den omständigheten, att vi i Sverige hafva en ordnad
banklagstiftning och offentlig kontroll öfver bankerna, har gjort,
att vi reservanter ansett oss kunna tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag.
Jag har visserligen icke mycket förhoppning, att det yrkande,
jag kommer att göra om bifall till Kungl. Maj:ts förslag, skall af
kammaren godkännas, men jag anser, att det kan vara gagneligt
för framtiden, att det nu yttrats åtminstone nagra tillstyrkande
ord om förslaget. Idén bör nämligen ej do, synnerligen som or¬
saken till motståndet nu nog till stor del torde vara beroende
därpå, att förslaget är nytt och att det ännu icke ingått i allmänna
medvetandet. .
Herr grefve och talman! Jag tillåter mig att yrka bifall till
första paragrafen i Kungl. Maj:ts förslag.
Herr Boström, Filip: Jag skall, herr talman, i stället tilllåta
mig att yrka bifall till utskottets förslag och utslag å Kungl. Maj:ts
proposition i denna del. Anledningen till att jag för min personliga
del ställt mig på afslagssidan är den, att jag under de gångna
decennierna aldrig hört, att ett sundt affärsföretag saknat medel
till bolagets startande på grund af vår nuvarande banklagstiftning.
Man skulle tvärtom kunna säga, att lättheten att erhålla pen¬
ningar till startande af nya bolag ofta nog varit så stor, att man
däraf förledts att börja företag, som kanske saknat önskvärd soli¬
ditet. Därtill kommer vidare, att den utredning, som föreligger
från den sista bankkommittén, i denna punkt är synnerligen knapp¬
händig, och jag har däraf föranledts till den tanken, att herrai
kommitterade icke själfva varit så särskildt varma för det af dem
förordade förslaget.
Den föregående ärade talaren berörde, huru sådana emissions-
banker verkat utomlands; han talade om Credit mobilier och
Leipzigerbanken.
Jag skall tillåta mig att omtala, huru det på 1870-talet gick
med en dylik emissionsbank i Frankrike, nämligen Union géné-
rale. Denna bank stiftades år 1878 med ett aktiekapital af 13
millioner francs, hvarefter aktiekapitalet ökades år ifrån år, så
att det redan år 1881 uppgick till icke mindre än 150 millioner
francs. Sistnämnda år, då grundfonden ökats från 100 till 150
millioner francs, förklarades det, att vinsten på bankrörelsen under
föregående år uppgått till 62 millioner francs; men fem månader
därefter gjorde banken fallet med en brist af 135 millioner francs.
Aktieägarne hade alltså förlorat icke allenast den insatta grund¬
fonden, 150 millioner francs, utan äfven dessa 135 millioner francs,
summa 285 millioner francs. Hvilken verkan något sådant skall
hafva på ett land och ett lands industri, därom behöfver jag här
icke orda.
17 N:o 49.
Lördagen den 9 Maj,
Jag ger naturligtvis den ärade reservanten fullständigt rätt Lagförslag
däri, att det är en stor skillnad mellan dessa stora emissionsban- (ln(J;
kers verksamhet och de af Kungl. Maj:t här föreslagna bankernas. 'ör aJi er'
Ty de utländska bankerna hafva icke stått under någon kontroll, ors'
och någon särskild banklagstiftning har för öfrigt icke där funnits.
Hos oss åter skulle dessa banker komma att stå under den kon¬
troll, som nu är skärpt genom kammarens nyss fattade beslut
angående solidariska banker.
Jag vågar dock påstå, att den grundfond, som Kungl. Maj:t
här föreslagit såsom minimum för startandet af ett sådant före¬
tag, nämligen 5 millioner kronor, är allt för snäft tilltagen. Skall
en sådan bank verkligen kunna göra någon nytta, tror jag, att
det erfordras en vida större grundfond, ty eljest kan den icke
erbjuda en sådan soliditet, att den på grund däraf kan upptaga
lån från allmänheten uti någon större skala.
. Inom utskottet tänkte man först att föreslå bifall till Kungl.
Maj:ts proposition, ehuru med förbud för dessa banker att upp¬
låna medel från allmänheten. Ett sådant förslag skulle naturligt¬
vis rent af hafva omöjliggjort bankens existens. Jag tror så¬
lunda, att en sådan inlåning är nödvändig, men om denna in¬
låning skulle göra någon nytta, vore det nödvändigt, att grund¬
fonden höjdes från det af Kungl. Maj:t föreslagna beloppet 5
millioner kronor.
En sådan bank gör naturligtvis under en hausseperiod bril¬
janta affärer, då handeln med aktier är liflig, aktierna ofta byta
ägare och det ena affärsföretaget startas efter det andra. Ban¬
ken skulle då vara i full verksamhet och naturligtvis vara i till¬
fälle att upplåna icke allenast från enskilde, utan äfven från andra
bankinrättningar hvad som erfordras. Men huru skulle det gå
under en baisseperiod, under sådana förhållanden, som t. ex. för
närvarande råda i vårt land. Under de tre sista åren har någon
vidare aktiehandel icke förekommit, och bildandet af nya bolag
har varit mycket sparsamt. Under en sådan baisseperiod, menar
jag, är det nödvändigt, att banken har fonder, så att den kan
prestera en behörig dividend till aktieägarne.
Jag tror för öfrigt icke, att den tid är inne, då en sådan ny
banktyp här i landet är erforderlig, och jag är öfvertygad om,
att det ännu kommer att dröja länge, innan den blir det. Men
komma sådana förhållanden att inträda — och jag erkänner, att
en dylik banktyp, väl baserad, kan komma att göra vår industri
stor nytta — då anser jag, som sagdt, att den minimigrundfond,
som här blifvit föreslagen, bör betydligt ökas.
Under nuvarande förhållanden tillåter jag mig yrka bifall till
utskottets förslag och afslag på den kungl. propositionen.
Herr Törnebladh: Det exempel, som den siste ärade ta¬
laren anförde från emissionsbanken i Frankrike, visar tämligen
Första Kammarens Frat. 1903. N:o 49. ‘1
N:o 49. 18
Lördagen den 9 Maj.
Lagförslag tydligt, att affärerna icke bero på grundfondens storlek, utan på
föriagsbanlcer sun^a Principer, efter hvilka de ledas, samt de kontroller och
(Forte i' rcgulativ, som kunna finnas på desamma. Det är alldeles riktigt,
att det förhåller sig mycket olika med aktieemissioner under en
hausseperiod och under en baisseperiod. Det har de sista årens
erfarenhet hos oss tillräckligt visat.
Det sätt, på hvilket de många okontrollerade aktieemissio¬
nerna nu försiggå både hos oss och i utlandet, gifver mig stöd
för det antagandet, att den spekulation, som i alla händelser
uppstår, bör på något sätt reguleras och bindas vid vissa före¬
skrifter samt i viss mån öfvervakas från myndigheternas sida.
Jag är visserligen den förste att erkänna, att detta öfvervakande
icke kan göra till fyllest uti allt, men det har dock den betydelsen
med sig, att det hindrar eller åtminstone försvårar utsläppandet
och mottagandet i allmänhetens händer af vissa osunda papper,
i det att detta öfvervakande gifver garanti för att de papper,
som på här afsedt sätt utsläppas, hafva passerat en föregående
skärseld och därför kunna vinna mera förtroende. Jag tror där¬
för, att tanken i och för sig är riktig.
Det är ju möjligt, att grundfonden borde vara större; men
det är nästan bättre, synes det mig, att försök till en början
göres i mindre skala och att saken sedan kan vidare utvecklas.
Jag har icke heller för min del någon förhoppning om, att
förslaget nu skall gå igenom, men jag anser mig dock böra in¬
stämma uti det yrkande, som den förste talaren framställt.
Herr Re t tig: Ehuru jag till fullo erkänner det tänkvärda
uti hvad herr Leman och Törnebladh här uttalat, kan jag för ruin
del dock icke i närvarande stund biträda deras yrkanden. Jag
anser nämligen den ifrågavarande banktypen ännu vara i vårt
land obehöflig, och jag håller före, att den nu praktiserade me¬
toden för handel med aktier och aktieemission vid nya företags
startande gärna kan fortgå på samma sätt som hittills ännu en tid.
Jag kan för min del icke inse, hvilken fördel skulle vinnas genom
införandet af en ny banktyp för att handla med aktier. För när¬
varande går det ju så till, att den, som vill köpa eller sälja ak¬
tier, vänder sig till en mäklare eller också själf bevistar börs¬
auktionerna, hvarvid han själf kan bestämma, hvilka aktier han
vill köpa och huru mycket han för dem vill betala. Om man
nu inrättade speciella banker för köp och försäljning af aktier,
skulle ju dessa banker egentligen få samma uppdrag som mäk-
larne, och jag är rädd för, att man genom en sådan legalisering
af bankernas handel med aktier skulle åstadkomma något demora¬
liserande i stället för en förbättring.
Hvad beträffar emissionen af aktier för nya företag, så är
jag för min egen del mera böjd för att hysa förtroende till en
inbjudan till aktieteckning, som är undertecknad åt kända per-
Lördagen den 9 Maj.
19 N.o 49.
soner, än att lyssna till en spekulativ bank, som utfärdar en så¬
dan inbjudan. Dessa banker hafva ju egentligen därvid intet
annat intresse än att få dylika företag till stånd, på hvilka de
kunna förtjäna kommissionsarfvode. Det är då större garanti för
att de personer, som utfärdat en inbjudan till aktieteckning,
och hvilka sedermera fortsätta företaget, skola hafva intresse för
att detsamma skötes ordentligt. En sådan där spekulativ bank
kan ju vara mycket bra, men den kan också vara dålig.
Jag tror dessutom, i likhet med en föregående talare, att ett
minimibelopp af 5 millioner kronor för grundfonden är alldeles
för litet, om dessa banker verkligen skola något uträtta. Jag
skulle icke heller vilja vara med om, att insättning på deposition
tillätes uti ett sådant företag, ty det måste ovillkorligen medgif-
vas, och det har också medgifvits, att detta är en farligare in¬
rättning än en vanlig bank. Mig synes, att högsta domstolens
ledamöter i detta fall uttalat sig mycket tydligt och riktigt, då de,
enligt hvad betänkandet upplyser, yttrat följande: »Genom den
föreslagna begränsningen af inlåningen från allmänheten blefve
insättarnes säkerhet icke tryggad, då med fonderna skulle an¬
svaras icke blott för de från allmänheten inlånade beloppen, utan
ock för bankens öfriga förbindelser; och för dessa senare vore
ingen gräns uppställd, utan skulle det stå industriförlagsbankerna
öppet att från annan penninginrättning inlåna hvilket belopp
som helst, hvarigenom i industriförlagsbankernas äfventyrliga
rörelse kunde komma att indragas äfven de medel, som af all¬
mänheten anförtrotts åt andra banker. Faran häraf blefve så
mycket större, om två banker stadigt samverkade på det sätt, att
den ena under formen af industriförlagsbank drefve aktiehandeln
och den andra med vanlig banktyp hade till uppgift att vara den
förras förläggare.» Detta är ju precis detsamma som att skapa
ventiler åt en del bankinrättningar, hvilket jag icke kan finna
vara lämpligt.
På grund af hvad jag nu anfört, skall jag, herr talman, be
att få yrka bifall till utskottets förslag.
Herr Törner: Äfven jag hyser den åsikten, att något behof
af s. k. industriförlagsbanker icke för närvarande förefinnes, och
jag vill tillika uttala den förhoppningen, att det måtte dröja
mycket länge, innan en sådan banktyp kommer att hos oss in¬
föras. Jag tror för min del att, huru väl en sådan bank än
skötes, huru ärlig dess styrelse än må vara och huru nyttig en
sådan bank kan vara för den industriella verksamheten, den¬
samma dock måste vara mycket riskabel, såväl för aktieägarne
som för dom, som dill’ insätta medel.
Jag tror vidare, att tillvaron af sådana banker skulle, såsom
herr Moll påpekat, »bidraga till uppammandet af en osund spe¬
kulationlust».
Lag förslag
ang. industri¬
förlagsbanker.
(Forts.)
N:o 49. 20
Lördagen den 9 Maj.
Lagförslag Frågan är nu: behöfva vi en sådan banktyp? Hvilken skulle
('.ng, industri- blifva dessa bankers verksamhet? Jo, de skulle köpa och sälja
0>-—Aktier, de skulle låna bolag medel till skötandet af deras verk¬
samhet och de skulle hjälpa till vid startandet af nya bolag.
Hvad den första uppgiften beträffar — att köpa och sälja aktier —
så behöfves ju icke därför någon ny banktyp, ty vi hafva ju i
detta fall notariatafdelningar vid en del banker samt fondmäklare,
som ju funktionera fullt tillfredsställande. Hvad däremot be¬
träffar dessa bankers deltagande i startandet af nya företag, så
skulle det väl tillgå så, att de, om det för dem framlades ett
prospekt, som förefölle dem lockande och bra, beslöto sig för att
deltaga i startandet. Om banken därvid handlat i god tro, kan
man väl icke förutsätta, att kontrollen öfver deras verksamhet
skulle hafva till följd någon ansvarighet eller ersättningsskyldig¬
het från bankens sida. Enligt mitt förmenande skulle följden i
stället blifva den, att banken under årens lopp skulle samla det
ena papperet efter det andra för att sedermera, då en baisse¬
period inträffade, sitta där med en samling af mer eller mindre
okuranta aktier.
Jag tror således, att det vore i hög grad farligt att inrätta
en sådan banktyp, och då det icke kan anses vara oundgängligen
nödvändigt, så ber jag för min del att få instämma i utskottets
hemställan.
Herr statsrådet Meyer: Det kan ju icke vara mycket att
tillägga till hvad här redan blifvit anfördt till förmån för den
kungl. propositionen. Jag vill endast gentemot den anmärkning,
som blifvit riktad emot densamma, att något behof af sådana
industriförlagsbanker icke förefinnes, säga, att jag visserligen
icke heller för min del tror, att behofvet är så synnerligen trän¬
gande. Men huruvida ett behof af en sådan bankinrättning före¬
finnes eller icke förefinnes, det tror jag är mycket svårt att på
förhand afgöra. Man kan i allmänhet icke, då det är fråga om
en sådan nyhet som denna, göra alldeles klart för sig, huruvida
ett behof af densamma förefinnes eller icke. Jag vill i det fallet
endast erinra om, huru det var, innan vi fingo telefonen. Man
sade då allmänt, att vi icke behöfde den, att vi redt oss den
förutan i så många år, och att det gått bra ändå. Jag antager
dock, att ingen, som i ett eller annat år haft telefon, nu anser
sig kunna undvara densamma, och vi förstå nu knappast, huru
vi förr kunnat reda oss utan telefon.
Jag tror nu, att det är samma förhållande med dessa banker.
Man fruktar nu att, ifall man inrättar en sådan banktyp,
dessa banker egentligen skulle komma att sysselsätta sig med att
uppmuntra osunda spekulationer. Därvidlag ber jag dock att få
erinra därom, att bankerna ju skulle ställas under kontroll samt
att det för öfrigt borde ligga i deras eget intresse — då de eljest
Lördagen den 9 Maj.
21 N:o 49.
icke skulle kunna äga bestånd — att icke med afsikt göra dåliga Lagförslag
affärer, uppköpa dåliga aktier eller understödja dåliga företag. a^la
Man får väl ändock förutsätta, när man sätter en så stor apparat lor^S ('n' er-
i gång, att den skall komma i händerna på sakkunniga och kloka ^ 1
samt jämväl hederliga män. Jobberi och aktiesvindel är det under
för handen varande förhållanden, just till följd däraf att dylika
bankinrättningar som de nu ifrågavarande saknas, svårt att för¬
hindra, då nästan all aktiehandel nu fullständigt undandrager sig
offentligheten.
Man har gjort den anmärkningen, att en sådan bank skulle
kunna associera sig med en vanlig bank, och denna bank skulle
då blifva förlagsbank åt aktiebanken, till följd hvaraf båda skulle
kunna blifva indragna i riskabla affärer. Men huru går det till
för närvarande? Jo, i stället för att man öfverlämnar sina aktier
till en industriförlagsbank, efter som sådana icke finnas, så gå nu ofta
nog personer, som icke hafva några penningar, i alla fall och
teckna aktier, därför att de på förhand gjort upp med en bank,
att de hos den skola få belåna dem, och på så sätt skaffa sig
kapital till aktiernas betalande. När det så inträffar — hvad som
mycket ofta sker — att aktierna sjunka, eller rent af blifva värde¬
lösa, har aktieägaren ingenting att betala den skuld med, för hvilken
de lämnats såsom säkerhet; och följden blir då den, att den bank,
som inlåtit sig på affären, antagligen blir mera lidande, än om
den skulle hafva inlåtit sig med en sådan bank, som de nu
ifrågavarande.
En ärad talare har här förklarat, att han, när det gäller att
starta nya industriella företag, hellre hölle sig till en inbjudan,
utfärdad af kända personer, än till en inbjudan, som utgått från
en bank. Ja, det beror ju helt och hållet på, om man vet, att en
bank skötes med förstånd, så att den icke understödjer lättsinniga
företag.
Det vill synas mig, att det endast skulle kunna vara till gagn
för industrien, till hvars tjänst nu ifrågavarande banker uteslu¬
tande skulle inrättas, om den kungl. propositionen kunde vinna
Riksdagens bifall.
Efter härmed slutad öfverläggning yttrade herr talmannen,
att beträffande förevarande paragraf yrkats, dels att densamma
skulle godkännas, dels ock att paragrafen skulle afslås.
Härefter gjordes propositioner i enlighet med dessa yrkanden,
och förklarades propositionen på afslag å paragrafen vara med
öfvervägande ja besvarad.
Öfriga delar af förslaget.
Afslogos.
N:o 49.
22
Lagförslag
ang. bank¬
aktiebolag.
Lördagen den 9 Maj.
Utskottets i punkten gjorda hemställan.
, „ förklarades besvarad genom kammaren beslut vid föredrag¬
ningen af lagförslaget.
Punkten 2.
■)U J . ' i .* . . * j i
Utskottets förslag till lag angående bankaktiebolag.
1—81 §§ samt öfver skrifterna till kap. T— VI.
Godkändes.
82 §.
Herr Boström, Filip: Kammaren har nyss beträffande 18 §
beslutit ett af utskottet föreslaget tillägg till de tre moment, som
förekomma i samma paragraf enligt Kongl. Maj:ts proposition.
Det nya momentet återfinnes på sid. 94 i betänkandet och lyder
så: »Ej må någon från bolaget uppbära utdelning eller utöfva
annan bolagsman tillkommande rättighet, innan han blifvit i
registerboken införd». Då det icke torde vara lämpligt, att detta
moment i 18 § inbegripes bland de paragrafer och moment, med
afseende å hvilka straffbestämmelser gifvas i 82 §, tillåter jag
mig hemställa om den ändring i sistnämnda paragrafs lydelse, att
efter »som i 18 §» tfllägges: 1, 2 eller 4 mom. I öfrigt yrkar
jag bifall till utskottets förslag.
Ofverläggningen förklarades härmed slutad, hvarefter herr
talmannen yttrade, att i afseende på föreliggande paragraf annat
yrkande ej framställts än af herr Boström, Filip, att paragrafen
måtte godkännas med den ändring, att orden »18 §» utbyttes mot
orden »18 § I, 2 eller 4 mom.».
Sedermera gjordes propositioner, först på godkännande af
paragrafen enligt utskottets förslag samt vidare på bifall till nyss¬
nämnda yrkande; och förklarades den senare propositionen vara
med ja besvarad.
Öffiga delar af förslaget.
Godkändes.
Utskottets i punkten gjorda hemställan.
Förklax-ades besvarad genom kammarens beslut vid före¬
dragning af lagförslaget.
23 Nf<?.
Lördagen den 9 Mai.
.<<•.*. ~ ' h. i
Punkten 4.
hrv ‘ n -/>
Förslaget till lag angående tillsyn å vissa penning¬
inrättningar, som drifva sin rörelse utan af Konungen stadfäst
reglemente.
Godkändes.
Förslaget till lag angående ändrad lydelse af 1 § i lagen den
27 maj 1898, innefattande särskilda bestämmelser om vissa
aktiebolag, som drifva lånerörelse.
Herr Boström, Filip: Jag har af misstag kommit att
begära ordet vid det nu förevarande lagförslaget och ber allenast
att till detsamma få yrka bifall.
Öfverläggningen förklarades härmed slutad, hvarefter före¬
liggande förslag godkändes.
Förslaget till lag angående solidariskt bankbolags, bank¬
aktiebolags och sparbanks konkurs.
? '1 * )' i - 7 O V ,< \ •' ’ : ( • r-r ff i • , ' • I ? -
Godkändes.
• Ixi!.,»......
Förslaget till lag om ändrad lydelse af 8 § i lagen den 13
juli 1887 angående handelsregister, firma och prokura.
Herr Boström, Filip: Enär den lag, som nu är föredragen,
står i beröring med den, som särskilda utskottet n:o 1 i utlåtande,
som här förevar sistlidne lördag, föreslagit kamrarne att antaga
om ändrad lydelse af 8 § i lagen den 13 juli 1887 angående
handelsregister, firma och prokura, samt nämnda af särskilda
utskottet föreslagna lag icke är definitivt antagen, utan skall ånyo
föreläggas kamrarne i det sammanjämkningsförslag från utskottet,
som sannolikt nästa onsdag kommer att i denna kammare
behandlas, anhåller jag att få yrka återremiss på den nu före¬
dragna lagen. 1 ’ 1
Efter härmed slutad öfverläggning visades förevarande för¬
slag åter till utskottet.
Förslaget till lag angående ändrad lydelse af 55 § i lagen
den 28 juni 1895 om handelsbolag och enkla bolag.
Godkändes.
Utskottets i punkten gjorda hemställan.
N:o 49.
Lördagen den 9 Maj.
Förklarades besvarad genom kammarens beslut vid före¬
dragning af lagförslagen.
Punkterna 5—8.
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Vid förnyad föredragning af Första Kammarens tillfälliga
utskotts den 6 och 8 innevarande maj bordlagda utlåtande, n:o 19,
i anledning af Andra Kammarens beslut angående skrifvelse till
Konungen rörande tillhandahållande af Svensk Författningssamling
till lägsta möjliga pris, biföll kammaren hvad utskottet i detta
utlåtande hemställt.
Justerades åtta protokollsutdrag för denna dag.
På framställning af herr talmannen beslöts, att de under
dagen första gången bordlagda ärendena skulle sättas främst bland
betänkandena på föredragningslistan till nästa sammanträde.
Kammaren åtskildes kl. 1,22 e. in.
In fidem
A. v. Krusenstjerna.
Rättelse
i Första Kammarens protokoll den 6 maj 1903, f. m.
Bland reservanterna mot kammarens beslut i fråga om
bestämmelser rörande Sveriges och Norges unionella förhållanden
(nederst å sidan 70) bör äfven antecknas herr Melin.
Stockholm, Oskär Eklunds boktryckeri, 1903.