RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1903. Första Kammaren. N:o 38.
Onsdagen den 22 april, e. m.
Kammaren sammanträdde kl. 7 e. m.
Justerades två protokollsutdrag för sammanträdet på förmid¬
dagen.
Anmäldes och bordlädes bevillningsutskottets memorial:
n:o 40, i anledning af dels kamrarnas skiljaktiga beslut rö¬
rande bevillningsutskottets betänkande n:o 36 i anledning af Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till förordning angående en särskild
stämpelafgift för punsch m. m., dels ock återremiss af viss del af
nämnda betänkande; och
n:o 41, i anledning af kamrarnas skiljaktiga beslut rörande
bevillningsutskottets betänkande n:o 37 i anledning af Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till förordning angående vissa be¬
stämmelser rörande sjöfarten och gränstrafiken mellan Sverige och
Korge jämte en i ämnet väckt motion.
'J ■ >• : ■' ;,'Vt
Föredrogs å nyo och företogs punktvis till afgörande stats¬
utskottets den 18 och 21 i denna månad bordlagda utlåtande n:o 6,
angående regleringen af utgifterna under riksstatens femte huf-
vudtitel, omfattande anslagen till sjöförsvarsdepartementet.
■ ■. a j • tf <, ■ 1' ■ ■ •• : • n • , '
Pujikten 1.
Utskottets hemställan bifölls.
Punkten 2. mjning af
'■ ■ ■ ' anslaget till
Herr vice talmannen: Såsom kammaren finner, hafva elfva aflöning åt
utskottsledamöter från denna kammare reserverat sig mot utskot- flotlans kårer
tets hemställan i förevarande punkt, i hvad den afser Kungl. Maj:ts och 8tater
förslag om ökning af flottans personal. Kungl. Maj:t har, såsom
Första Kammarens Prot. 1903. N:o 38. 1
N:o 38.
2
Onsdagen den 22 April e. m.
Höjning af
anslaget till
aflöning åt
flottans kårer
och stater.
(Forts.)
herrarne funnit, föreslagit en ökning af 55 underofficerare och 320
man. Statsutskottet har nedsatt antalet till 30 underofficerare och
160 man. Nedsättningen är sålunda 25 underofficerare och 160
man, motsvarande just det behof som kräfves för den nu under
byggnad varande pansarkryssaren. Denna är ju icke beräknad
att kunna levereras förrän i början af november 1905, men det er¬
fordras, att anslag för den personal, som skall bemanna denna pan¬
sarkryssare, beviljas redan nu, emedan personalens utbildning kräf-
ver en tid af ungefär l1.2 år, och sålunda måste börjas redan 1904
för att kunna vara afrustad 1905 på hösten. Den personal, som i
öfrigt finnes 1905, är så knappt tillmätt, att den icke kan lämna
något öfverskott, om alla då befintliga fartyg skola kunna bemannas.
Det skulle sålunda kunna inträffa, att vid en eventuel mobilisering —
och det är ju för en sådan vi nödgas rusta oss — vi icke hade till¬
räcklig personal att bemanna den dyrbara materiel, vi under senare
åren förskaffat oss. Därtill kommer, att denna nya materiel är af
så komplicerad beskaffenhet, att man icke i nödens stund, med
fördel åtminstone, kan förskaffa personal att sköta densamma. Där¬
för fordras lång öfningstid samt öfning just på örlogsfartyg, och
denna öfning kan icke vinnas med mindre medel anslås för per¬
sonalen.
Af de nu ifrågakommande 25 underofficerarne afses ungefärli¬
gen hälften att utgöra styrmansbefäl och andra hälften maskinister.
I fråga om manskapet hafva reservanterna ansett någon ned¬
sättning kunna göras i det förslag, som af Kun^l. Maj:t framlagts.
Detta af det skäl, att man förutsätter att, undan för undan som
värnpliktige komma in, det också skall vara möjligt att på nöj¬
aktigt sätt fylla en del platser, hvilka icke kräfva så stor ut¬
bildning.
Det är med anledning af hvad jag nu tillåtit mig anföra, som
reservanterna hafva hemställt om bifall till Kungl. Maj:ts förslag
oförändradt, i hvad det angår underofficerare, och hvad beträffar
sjömanskåren föreslår en nedsättning från af Kungl. Maj:t begärda
320 man till 220 man, och tillåter jag mig, herr grefve och talman,
att yrka bifall till reservanternas hemställan i denna punkt.
Friherre Palmstierna: Denna fråga är icke någon stor
fråga, hvarken i afseende på personalen eller med hänsyn till de
belopp den rör, men är ic\e oviktig i afseende på principen och
sättet för framtida anskaffning eller bestämmande af personalen vid
flottan. Det gäller nämligen frågan om hvilka principer därvid
skola följas.
Nu har Kungl. Makt år 1900 framlagt en plan för ökning af
flottans bemanning och beräknat densamma för den materiel* som
skulle hinna anskaffas till 1912, äfvensom gjort förslag till den
materiel, som till samma tid kunde vara färdig. Denna ökning
var icke obetydlig; den innefattade nämligen 103 officerare, 180
underofieerare och 819 man, eller procentvis taget 60, 65 och 35 %.
Denna ökning har Riksdagen undan för undan biträdt, så att nu
af det, som skulle skaffas till 1912 återstår förutom officerare,
3
N:o 38.
Onsdagen den 22 April, e. m.
hvarom nu icke är fråga, emedan därvid både utskott och reservan- Höjning af
terna tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag •— 69 underoffi.ee- anslaget till
rare och 219 man. Skulle denna styrka uppsättas så småningom aflöning åt
till 1912 med ' „ om året, blefve den årliga kontingenten ungefär- flott<?ns kårer
ligen 8 underofficerare och 30 man. och state^
Nu har emellertid chefen för flottans stab framlagt ett annat or s'
förslag, som återfinnes på sidan 12 i utskottets betänkande. Han
föreslår att, i den mån man begär anslag till nya fartyg, skulle
äfven begäras anslag till bemanning af samma fartyg. Detta är
en princip, som vid första påseendet förefaller mycket förståndig
och klok, men som jag tror vara nästan omöjlig att genomföra i
längden, förutom att jag icke tror det skulle höja Riksdagens villig¬
het att bevilja penningar till materiel, om på samma gång anslag
måste göras till dess bemanning. Enligt chefens för flottans stab
framställning skulle den ökning af årliga anslaget till flottans be¬
manning, hvarom nu framställning skett, uppgå till nära 500,000
kronor. På detta sätt skulle ju flottans personal, för hvarje gång
det begärdes anslag till ett nytt fartyg — och jag är öfvertygad
att man fortfarande såsom hittills kommer att årligen göra kraf i
sådan riktning — för hvarje år ökas. Men då fartyg utrangerades,
såsom t. ex. skedde i december månad sistlidna år, skulle natur¬
ligtvis i konsekvens härmed personalen minskas, och denna skulle
således, om jag så får säga, vara underkastad en permanent om¬
organisation; den skulle för hvarje år ändras. Men hvilka svång- ■>
heter och slitningar detta skulle medföra kan man ju lätt förstå.
Här skulle icke vara någon bestämd ordning eller något fixt i af¬
seende på anslag eller befordringar. Man kan lätt föreställa sig,
att en mängd svårigheter skulle följa af de principer, som af chefen
för flottans stab blifvit framställda i detta hänseende.
Jag föreställer mig däremot, att flottans organisation liksom
hvarje annan organisation i riket måste vara något fixt och be¬
stämdt för längre tid framåt, och att man vid bestämmandet af en
dylik stor organisation måste fästa afseende icke blott vid den
materiel, som behöfves, hvilken relativt taget är obegränsad, utan
äfven vid landets finansiella förmåga och möjligheten att anskaffa
värfvadt folk.
Nu säger man emellertid: omständigheter hafva inträffat, som
göra, att hela planen, fastän icke mer än 3 år gammal, måste
rubbas. Utom den materiel, som enligt planen skulle vara färdig
till 1912, har man nämligen anskaffat 4 nya fartyg, en pansar¬
kryssare, en jagare, ett ballongfartyg och en undervattensbåt, i
anledning hvaraf Kungl. Maj:t nu begärt anslag för 55 underoffi¬
cerare och 320 man. Men därvid bör man å andra sidan erinra
sig, att af den materiel, som skulle skaffas till 1912, fattas ännu
icke byggda 4 stycken stora pansarfartyg, 12 stycken l:sta klassens
och 8 stycken 2:dra klassens minbåtar eller tillsamman 24 fartyg,
och tydligt är, att bemanningen å dessa 24 fartyg flera gånger
uppväga besättningen å de fartyg, som anskaffats utom planen.
Således kan jag icke finna annat, än att planen fortfarande bör
N:o 38.
Onsdagen den 22 April, e. m.
(Ports.)
Höjning af och ännu ganska länge kan följas; huruvida den kan följas ända.
anslaget till fram till 1912, blir en annan sak.
aflöning åt Nu har vidare inträffat tvenne omständigheter angående denna.
flottans kårer pjan, som stärka i stället för att försvaga densamma. Dessa bestå.
ocisaei. . inrattandet af kustartilleriet, hvilket skulle öfvertaga min¬
positionerna och därigenom befria och göra disponibelt för tjänst
å flottan en mängd befäl, underbefäl och manskap, som skulle mot¬
svara bemanningen af 6 fartyg, ehuru icke af de större. Såsom
också anförts, säges häremot, att kustartilleriets organisation icke
blir genomförd förr än år 1908, men dess genomförande fortgår
dock hvarje år, och i samma mån komma fler tillbaka till flottan.
Ytterligare en omständighet har tillkommit och det en ganska
viktig, nämligen att de värnpliktige fått 10 månaders öfning, i
följd hvaraf ock reservanterna framhållit, att en del af dessa kunna,
fylla vissa mindre viktiga poster af dem, för hvilka stammanskap
förut beräknats, och då statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepar¬
tementet i propositionen vid tvänne riksdagar sagt, att dessa 10
månaders öfning för de värnpliktige icke under öfvergångstiden
minskar behofvet af stammanskap, ligger däri naturligtvis ett er¬
kännande att den okär dess effektivitet. Nu skulle man också na¬
turligtvis kunna tillägga, att utom planen ännu finnas kvar nära
300 båtsmän. Allt detta gör, att jag för min del icke kan inse,
att denna plan, som uppgjoTdes för tre år sedan, och är afsedd att
' räcka till 1912, icke skulle vara fullt användbar ännu i många år.
Utskottet har dock, med anledning af nyanskaffning af dessa
4 fartyg, ansett denna plan icke böra tillämpas så, att den skulle
genomföras med 1/8 årligen, utan borde den ske hastigare, hvarför
utskottet föreslår en ökning detta år med ungefär hälften af den.
till 1912 afsedda, nämligen med 30 underofficerare och 160
man. Därigenom skulle också vinnas en annan fördel, näm¬
ligen att rekryteringen och underofficerarnes utbildning går mera
jämt framåt än om det skedde språngvis. Sålunda anslogs för 1902
medel till ökning med 25 underofficerare, för 1903 till 28 och nu
föreslås till 1904 30, och förmodligen kommer också att för 1905
beviljas anslag för 30. På detta sätt går det äfven lättare att med.
godt materiel fylla underofficerskadrerna. Likaledes ökades man¬
skapet 1902 med 175, 1903 med 175, och nu föreslås 160.
Reservanterna hafva, såsom herrarne nyss hörde, föreslagit
en ökniDg af 55 underbefäl och 220 man; hela skillnaden mellan
utskottets och reservanternas förslag är således 25 och 60. Reser¬
vanterna hafva äfven hållit sig inom 1900 års plan, ehuru de gå
till de yttersta gränserna däraf. Men jag kan icke förstå annat
än att man då kommit in på ett sluttande plan beträffande an¬
skaffningen af flottans manskap, då man sålunda låter denna bero
på anskaffning af materiel, oafsedt den en gång uppgjorda planen.
Tillkommer nu en ny pansarkryssare, behöfves för dess be¬
manning 25 underofficerare och 160 man. Utskottet har föreslagit
30 och 160, hvilket naturligtvis mycket väl räcker till pansar¬
kryssaren. Men, säger man, då blir den andra materielen utan.
5
N:o 38.
Onsdagen den 22 April, e. m.
-Jag går tillbaka till det, att jag ej kan förstå annat, än att 1900 Höjning af
års plan räcker till, då ännu 20 fartyg fattas — 24 fartyg skulle anslaget till
-enligt planen ytterligare anskaffas, men 4 andra hafva byggts. Där- aflöning åt.
till kommer inrättandet af kustartilleriet och förlängningen af de ocÄ^stoter61
värnpliktiges vapenöfningar och för behofvet af maskinister i un- (Forts)
derbefälsklassen räcker det af utskottet föreslagna antalet af 30
godt till. Då således ännu 20 af de i 1900 års plan upptagna
fartyg fattas och skillnaden i utskottets och reservanternas förslag be¬
träffande ökning af underbefäl och manskap icke är större än 25
af förra slaget och 60 af det senare, kan jagjicke förstå annat, än att
det vid ett bifall till utskottets förslag skulle gå väl i hop. Allt
detta under förutsättning att 1900 års plan är korrekt, men ingen
har framställt något annat påstående, och chefen för sjöförsvars¬
departementet säger själf på sidan 7 bland annat, att denna plan
för ökning af flottans stampersonal under åren 1901—1902 är grun¬
dad på utförliga beräkningar rörande mobiliseringsbehofvet.
På dessa skäl, herr grefve och talman, tillåter jag mig hem¬
ställa om bifall till utskottets förslag.
Herr vice talmannen: Gent emot den siste ärade talaren
anhåller jag att få påstå, att den plan, som år 1900 uppgjordes,
blifvit följd i sina allra intimaste detaljer, och jag vågar påstå, att
jag också skall kunna gifva bevis därför.
Enligt den plan, som uppgjordes 1900, skulle, med beräkning
af en viss tillkomst af ny materiel, undan för undan antalet under¬
officerare från år 1902 ökas från 390 till år 1912 459. Antalet
underofficerare skulle efter planen utgöra år 1904 404 stycken,
under förutsättning att materiel tillkommit i den ordning, som det
var förutsatt år 1900 och hvithet också verkligen i hufvudsak har
inträffat. Yi hafva sålunda att räkna med att år 1904 skulle för
den ordinarie, om jag så får säga, tillkommande materielen er¬
fordras ett antal underofficerare af 404 stycken. Men utöfver den
ordinarie materielen har det tillkommit en pansarkryssare, jagaren
Mode, ett ballongfartyg och en undervattensbåt. För dessa fyra
nya båtar, som iqke voro med i den ursprungliga planen erfordras
39 underofficerare. I den ursprungliga planen beräknades, att un¬
der åren 1902 och 1903 skulle utrangeras två stycken första klassens
kanonbåtar, men så har icke inträffat. Flottan har icke ansett sig
kunna undvara dessa kanonbåtar och hvad som bättre är, kanon¬
båtarna hafva befunnits vara i det skick, att de icke borde ut¬
rangeras. Således har icke heller det antal underofficerare, som
för dessa båtar erfordras, kunnat disponeras för annat ändamål.
Detta antal utgör sex. Det har minskats med en underofficer för
en andra klassens torpedbåt, och således återstår det fem. Lägga
vi ihop dessa 404, som är den progressiva siffran 1904 på grund af
1900 års plan, med de 39 för de nya båtarna utöfver denna plan
och de fem underofficerare, som icke kunna disponeras, därför att
kanonbåtarna fortfarande kvarstå, komma vi upp till eu siffra af
448 stycken underofficerare, och Kungl. Maj:t har begärt 445 styc-
Jf:o 88.
6
Onsdagen den 22 April, e. m.
Höjning af ken. Således är verkligen den ursprungliga planen följd. — Såsom
anslaget till grund för Kung], Maj:ts beräkning är lagdt det antal, som beräkna-
aflöning åt des &r 1900 och utöfver detta antal är begärdt för de nya båtarna,
ochnstater8r som Riksdagen själf har beviljat anslag till, utöfver den materiel,
(Forts) som beräknades i 1900 års förslag. Det är sålunda efter min för¬
mening icke riktigt att säga, att man frångått den ursprungliga
planen. Man kan icke skaffa ny extra materiel, utan att man också
skaffar manskap, och det är det Kungl. Maj:t begärt, och det är
det som reservanterna också för sin del hafva tillstyrkt.
Jag'tror icke, jag behöfver så mycket gå in på frågan om sjö¬
manskåren. Där mötas ju utskottet och reservanterna något så när,
ehuru reservanterna nogsamt inse, att de värnpliktige icke kunna
så nöjaktigt som önskligt vore fylla de kraf, som ställas på sjömans¬
kåren, men erfarenheten får väl i detta fall fälla sitt utslag. Det
nämndes, att 24 fartyg fattades, och det var liksom ett stort fråge¬
tecken huru man skulle få personal för dessa 24 fartyg, om man
nu lämnade så mycken personal, som här är ifrågasatt. Ja, det
svaret finner jag mycket lätt att gifva. I samma mån som dessa.
24 båtar tillkomma] i öfverensstämmelse med den byggnadsplan,,
som framlades år 1900, och i samma mån som bemanningen
fortgår efter den plan, som framlades år 1900, får man äfven be¬
manning till dessa 24 båtar.
Jag tror icke att man, genom att nu godkänna reservanternas
förslag, skulle komma in på något som helst lutande plan. Jag
troT tvärtom, att man kan komma på det lutande planet, om man
följer utskottets anvisning, ty då kommer det att inträffa, att man
beviljar anslag till båtar, som komma att få ligga vid kajen döda,,
därför att man icke varit beredd på att också bevilja den personal,
som erfordras för att bemanna dessa båtar. Hela frågan är efter
mitt förmenande mycket enkel. Man följer 1900 års plan för den
materiel, som då afsågs, men man är skyldig att, när man utöfver
1900 års plan beviljat anslag till ny fartygsmateriel, också bevilja
anslag till nödig personal för denna materiel.
Friherre von Otter: Jag trodde verkligen, att friherre Palm-
stierna och jag skulle vara fullt öfverens om det, att hvad vi lycka¬
des kunna åstadkomma i försvarskrafter alltid borde hållas så full¬
ständigt att, när helst det kallades, det skulle kunna fylla sitt
viktiga värf. Men tyvärr måste jag erkänna, att jag af det anfö¬
rande han nyss hade finner, att jag misstagit mig i detta hänse¬
ende. Han stödde sig helt och hållet på planen af år 1900, utvi¬
sande hvilken materiel man då tänkte sig skulle komma att an¬
skaffas intill 1912 jämte därtill erforderlig personal. Men man kan
ju icke hålla fast vid den planen i ett afseende, så snart det göres
någon afvikelse från den i ett annat. Det ena måste ju rättas
efter det andra, om allt skall vara fullständigt. Nu är ju förhål¬
landet det, att under de senare åren hafva beviljats af Riksdagen
flera fartyg utöfver hvad denna plan upptager, under det man i
afseende å, personalen vidhållit planen sådan den från början var.
7
N:o 38.
Onsdagen den 22 April, e. m.
Däraf följer ju att, om man icke beviljar personal till den nytill¬
komna materielen, kan denna — eller någon annan — icke an¬
vändas.
För att kunna bemanna den materiel, som finnes upptagen i
1900 års plan jämte hvad som sedan dess bär af Riksdagen bifallits,
fordras ju såväl officerare som underofficerare och manskap. Offi¬
cerare kunna icke ens intill det mått, som finnes i 1900 års plan,
anskaffas, oaktadt alla rimliga åtgärder vidtagits för att kunna gorå
det. Desto större vikt ligger det väl då däruppå, att man åtmin¬
stone tillser, att underbefälet är tillräckligt. Underbefälet är, så¬
som friherre Palmstierna nog erkänner, att anse såsom själfva
ryggraden i tjänsten. I samma mån det är dugligt och starkt, i
samma mån vinner också vapnet i effektivitet. Underbefäl stam¬
pas icke upp ur jorden, det måste sorgfälligt utbildas, och sådant
tager tid. Såsom herr vice talmannen nyss nämnde kan det ligga
mindre vikt på manskapet i de lägre löneklasserna men desto
större på manskapet i de högre, ty dessa senare klasser fylla del¬
vis behofvet af underbefäl.
Friherre Palmstierna förmenade att, genom att på detta sätt
för hvarje år kanhända göra ändringar i flottans personal, finnes
det icke någon permanent organisation. Det är mycket sant, men
det kan undvikas endast och allenast på det sättet, att det anslås
medel till mycket större personal än som för materielen vid skilda
tidpunkter erfordras. Men vill man, såsom tydligen är afsedt af
departementschefen, söka inskränka personalbehofvet till hvad som
jämt och nätt erfordras för den materiel som man har, finnes det
ju icke något annat sätt än att begära undan för undan hvad som
brister.
Friherre Palmstierna yttrade sig om de 24 fartyg, som skulle
tillkomma innan 1912, och det har också herr vice talmannen re¬
dan erinrat, att kan icke det manskap, som blir tillgängligt genom
slopandet af befintliga fartyg och genom kustartilleriets utveckling,
fylla det ökade behofvet — men en stor del däraf i alla fall —
är det ju klart att, om man 1912 har anskaffat de fartyg, som finnas
upptagna i planen och därutöfver en del andra fartyg, så måste
det finnas personal till dessa fartyg utöfver den personal, som finnes
i nämnda plan upptagen.
Friherre Palmstierna hänvisade till att vi ännu hafva 300
Höjning af
anslaget till
aflöning åt
flottans kårer
och stater.
(Forts.)
båtsmän. Jag förmodar att de äro en 50 ä 60 år gamla, och huru¬
vida friherre Palmstierna vill använda dem till besättning å far¬
tygen vet jag icke, men jag tror icke, att fartygen skulle därige¬
nom vinna i effektivitet.
Som sagdt, mina herrar, jag för min del yrkar bifall till re¬
servanternas förslag, och jag tror, att man skall hafva mycket svårt
att försvara, om man icke tillser, att det finnes bemanning till en
materiel som är så dyrbar och komplicerad som denna; och är det
så, att friherre Palmstierna icke vill anvisa manskap till någon
materiel utöfver den, som finnes upptagen i 1900 års plan, borde
friherre Palmstierna inom Riksdagen hafva motsatt sig byggandet
af de fartyg, som äro utöfver denna plan.
N:o 38.
8
Onsdagen den 22 April, e. m.
Höjning af Friherre Palmstierna: Jag är fullkomligt öfverens med den
anslaget till siste ärade talaren om att hålla våra försvarskrafter färdiga i den
flottans°kårer ’.nån SOm det är såväl tin lands som vatten. Men det är
' och stater. ^en frågan som det nu gäller, utan frågan är naturligtvis den,
(Forts.) °.m 1^00 års plan fortfarande är fullt tillämplig eller icke. Båda de
sista talarna hafva sagt, att den är fullt tillämplig för den materiel,
som skall anskaffas till år 1912, men, sade den siste talaren, när
vi komma till 1912, räcker den icke till för de fartyg, som anskaffas
utöfver denna plan. Nu hafva vi hastigt skaffat oss fyra fartyg.
Huru många fattas? I planen finnas 24 upptagna, hvartill kom¬
mer att statsrådet har sagt, att sex fartyg kunna bemannas genom
besparingen från ..kustartilleriet, således på ena sidan 4 och på
andra sidan 30. Är planen riktig, tror jag den kan räcka till 1904
och ett par år till. När det sedan visar sig, att det verkligen be-
höfves, då tror jag friherre von Otter kan vara ganska lugn för mig.
Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, yttrade herr
talmannen, att i afseende på förevarande punkt yrkats, dels att
utskottets hemställan skulle bifallas, dels ock af herr vice talman¬
nen att kammaren, med afslag å utskottets hemställan, skulle an¬
taga det förslag, som innefattades i den af honom m. fl. vid denna
punkt afgifna reservation.
Sedermera gjordes propositioner enligt dessa yrkanden, och
förklarades propositionen på bifall till herr vice talmannens förslag
våra med öfvervägande ja besvarad.
Höjning af
anslaget till
beklädnad åt
sjömans- och
skeppsgosse¬
kårerna.
Punkt en 3.
Herr vice talmannen: Med anledning af kammarens beslut
i föregående punkt tillåter jag mig yrka bifall till reservanternas
förslag i punkt 3, som blott är en konsekvens af beslutet i punkt. 2.
Öfverläggningen ansågs härmed slutad, hvarefter kammaren
antog det förslag, som innefattades i den af herr Lundeberg m. fl.
vid förevarande punkt afgifna reservation.
Höjning af Punkten 4.
anslaget till
underhåll åt Herr vice talmannen: Det är samma förhållande med punkt
personal vid 4 som med punkt 3. Det är en konsekvens af beslutet i punkt 2.
flottan. Jag får därför yrka bifall till reservanternas förslag jämväl i denna
punkt.
Efter det öfverläggningen förklarats härmed slutad, antog kam¬
maren det förslag, som innefattades i den af herr Lundeberg m. fl.
vid denna punkt afgifna reservation.
Punkterna 5—43.
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Onsdagen den 22 April, e. in
9
N:o 38.
Punkten 44.
Mom. a.
Herr Boström, Filip. När jag genomläste statsutskottets
motivering till afslag å den föredragna punkten, fastades min upp-
märksamliet vid några däruti förekommande uttryck. På sidan
180 i betänkandet säger utskottet:
Om än fartyg med jämförelsevis större djupgående, än förut
brukats, börjat under senare år alltmera trafikera Stockholms ham¬
nar, har någon svårighet att passera Oxdjupet endast, så vidt stats¬
rådsprotokollet angifver, uppstått för tre fartyg, och detta under
ett exeptionellt lågt vattenstånd. I hela den svenska handelsflottan
torde finnas ytterst få, om ens något fartyg, som icke under någor¬
lunda; normala förhållanden skulle för närvarande kunna, fullt
lastade, passera Oxdjupet.
Det är visserligen sant att, såvidt man känner, endast tre
fartyg haft den djuplek, att de måste delvis lossa sin last ute på
Trälhafvet. Men detta förhållande är ju ganska naturligt, ty en
redare törs icke låta ett mera djupgående fartyg passera en segel-
Tänna, hvars djup kan variera så som förhållandet är med den
ifrågavarande.
Vi veta att tendensen inom skeppsrederiet såväl inom som
utom landet för närvarande går ut på att allt mer och mer öka
tonnaget. De låga frakter, som ernås, tvinga nämligen redarna
att så mycket som möjligt minska omkostnaderna, hvilket sker
genom att öka fartygets storlek. Sä veta vi till exempel, att de
redare, hvilka här i Stockholm uppgjort om transport af malm från
Narvik till Holland, år efter år beställt allt större fartyg, hvilka
byggas i Kiel, och tonnaget ökas i allmänhet med 1,000 ton om
året, och för närvarande äro kontrakt uppgjorda om ständig malm¬
transport mellan dessa platser. Så är äfven förhållandet i Östersjön.
I Oxelösund, hvarifrån utföres en afsevärd mängd malm dels tillStettin
och dels till Rotterdam, ombesörjes denna transport hufvudsakligen
af några stora holländska fartyg, som lasta från 6,005 till 7,005 ton,
om jag ej misstager mig. Det är naturligt att, om en redare skulle
kunna erhålla de allra förmånligaste frakter på Stockholm med
ett sådant djupgående fartyg, törs han dock icke begagna sig däraf.
Man ser huru mycket den fastställda djupleken af 7,7 meter kan
variera vid olika vattenstånd. Härtill kommer, att ett sådant trans¬
portfartyg, som på rätt köl kan gå igenom den trånga passage
hvarom här är fråga, måste, för att kunna navigera tillförlitligt,
nedlastas på aktern Och kommer därigenom att ernå en större djup¬
lek än för detsamma är afsedd med jämn last. Allt detta gör
naturligtvis, att ingen redare för sådana stora lastfartyg vågar
uppgöra kontrakt om frakter till Stockholm under sådana för¬
hållanden. Jag tror därför, att, om djupleken här förstoras,
skall man snart få se en hel mängd fartyg, större än man någon¬
sin förut sett i Stockholms hamn, här söka sig frakter. Jag kan
nämna, att i närvarande stund är ett af de största fartyg inom vår
handelsflotta med full last af kol på väg hit från Canada, ooh det
Ifrågasatt
anslag till
undervattens-
torpedbatteri
vid Oscar-
Fredrilcsborg-
(Forts.)
K:o 38. 10 Onsdagen den 22 April, e. m.
Ifrågasatt är tvifvel underkastadt, huruvida det kan komma upp till destina-
anslag till tionsorten. Nu bär utskottet, då det icke funnit att något egent-
undervattens- Hgt behof förelåge för Stockholms handelskår att erhålla en djupare
^nd^Oscar- ranna i Oxdjupet, egentligen framlagt militära skäl. Åtskilliga
Fredriksborg. militära myndigheter hafva tillstyrkt att rännan i den gamla pas-
(Forts.) sägen skulle uppmuddras till ett djup af 10 meter, och Kungl.
Maj:t har föreslagit att, för åstadkommande däraf och i samman¬
hang därmed borde anläggas ett fast undervattentorpedbatteri vid
Oscar-Fredriksborg. Cheferna för flottans stab och generalstaben
hafva i gemensamt utlåtande yttrat:
»att de militära intressena ej böra afvisa den af handelssjö-
fartens målsmän begärda utvidgningen af segelrännan genom Ox¬
djupet;
att rännans dimensioner böra bestämmas till 10 meters djup
under medelvattenstånd och 50 meters bottenbredd i den djupare
rännan; samt
att i sammanhang med den ifrågasatta utvidgningen af nämnda
segelränna medel böra anslås till anläggande vid Oscar-Fredriks¬
borg af ett fast undervattentorpedbatteri.»
Ett sådant batteris anläggande föreslår Kungl. Haj:t i den
föredragna punkten, och härtill ber jag få lägga att chefen för
flottans stab för sin del uttalat nödvändigheten af att, sedan detta
torpedbatteri är anlagdt, ytterligare försänkningar vid denna farled
åstadkommas. Då nu detta ärende är framlagdt af chefen för sjö¬
försvarsdepartementet, i hvilkens intresse det naturligtvis ligger
att i första hand se till att man genom att göra en sådan fördjup¬
ning af farleden icke befarar, att de stora utländska krigsfartygen
skola kunna passera igenom, anser jag att de betänkligheter man i
detta afseende hyser icke äro af den betydelse, att man bör under¬
låta att göra Stockholms hamn tillgänglig för större fartyg an de,
hvilka nu kunna komma dit upp, och med stöd af hvad jag nu
tagit mig friheten yttra anhåller jag att få yrka bifall till Kungl.
Maj:ts proposition i den föredragna punkten.
Nu har herr Wallenberg i Andra Kammaren härjämte yrkat
att, i händelse Riksdagen skulle bifalla Kungl. Maj:ts framställ¬
ning, Kungl. Maj:t borde bemyndigas att redan under 1903 påbörja
det företag, hvarom här är fråga. Då jag emellertid håller före
att Kungl. Maj:t lär hafva medel att, om Kungl. Maj:t så finner
lämpligt, redan i år vidtaga dessa arbeten, anser jag för min del
att det af herr Wallenberg gjorda yrkande icke bör af Riksdagen
bifallas, hvarför jag alltså tillåter mig yrka att, med afslag af herr
Wallenbergs i ämnet gjorda motion, Kungl. Maj:ts framställning
måtte vinna Riksdagens bifall.
Herr Pettersson, Fredrik Emil: Det var icke med särskild
tanke på att uppträda till försvar för utskottets betänkande, som
jag lät anteckna mig för erhållande af ordet, ty nog finnes det i
den motivering, som föregår utskottets hemställan, åtskilligt, som
åtminstone jag har svårt att skrifva under. Jag har äfven för¬
klarat detta inom utskottet, och i likhet med den föregående ärade
talaren tror äfven jag, att de berättigade kraf, hvilka Stockholm
11
N:o 38.
Onsdagen den 22 April, e.'m.
såsom handelsplats och för dess sjöfartsnäring ställer på ett för-
ökadt djup af denna ränna, måste tillgodoses; men jag tror, att de
komma icke att bli förverkligade förr, än flottan får sitt gamla
önskemål uppfylldt, nämligen att få en yttre befästningslinje
vid Grindatjärden utanför den enda befästningslinje vi hafva vid
Vaxholm—Oscar-Fredriksborg.
Jag begärde egentligen ordet för att påpeka en annan sak,
som står med denna i lifligt samband, nämligen frånvaron i Sverige
af internationella bestämmelser, hvilka i någon mån inskränka
främmande örlogsfartygs rätt att utan anmälan gå in i våra be-
fästade hamnar. Man kan visserligen säga, att sådana bestäm¬
melser afse förhållandena under fredstid, och här gäller det vid
krigsfara. Men vi veta ju, att krigsförklaringarna komma uti lyck¬
ligaste fall samtidigt med krigets utbrott, ofta senare, och just
under den oroliga tid, som föregår ett fredsbrott, är det godt att
hafva sådana bestämmelser, som kunna trygga oss mot öfverrask-
ningar. Att sådana bestämmelser gälla uti främmande länder,
ber jag att få påvisa. I Danmark till exempel finnes en
bestämmelse af 1901, som förbjuder främmande örlogsman att
utan vederbörandes tillstånd gå in till Köpenhamn. I Nederlän¬
derna finnes en liknande bestämmelse af år 1893 jämte det tillägg,
att ingen främmande örlogsman får uppehålla sig i befästad hamn
mera än 14 dagar. Till och med i det mäktiga Tyskland finnas
bestämmelser, enligt hvilkas grundprincip främmande örlogsman
förbjudas att utan tillstånd ingå inom yttersta befästningslinjen af
tyska hamnar eller uppehålla sig på redden utanför. På samma
sätt finnes förbud för tillträde till Belgiens nordsjöhamnar, och för
Rysslands krigshamnar gäller äfven inskränkning. Men huru är
det väl hos oss? Jo, gamla uråldriga, ej längre tillämpliga be¬
stämmelser från 1854 äro ännu gällande. I dessa bestämmelser
finnas föreskrifter om att till Stockholm, Karlskrona och Enholmen
vid Slite, få främmande örlogsfartyg inlöpa till ett antal af högst
4 utan föregående anmälan. Öfverallt annorstädes få de passera
fram natt och dag — och vi se huru de göra. Sedan ofvannämnda
tidpunkt har Sverige ansträngt sig att få befästa hamnar vid Fårö
och Göteborg, vid hvilken förstnämnda plats finnes ett betydande
minförråd, hvaremot alla bestämmelser i nyss berörda hänseende
saknas. Sådana borde dock komma till stånd under lugna tider,
ty under tider af oro äro de nog svåra att genomföra. Jag tror
mig veta, att marinförvaltningen haft sin uppmärksamhet fäst
på denna sak, men någon åtgärd har icke blifvit följden däraf.
Jag har af målsmän för flottan och från andra håll hört såsom ett
önskemål uttalas, att dessa bestämmelser skulle kunna åvägabringas
äfven hvad Sverige vidkommer, och detta tror jag skulle nog vara
till en god hjälp — såsom tryggande mot öfverraskning — vid
lösningen af den föreliggande uppmuddringsfrågan. Under nuva¬
rande förhållanden, då vi endast hafva en enda inre befästnings-
linie, men äro i saknad af alla försvarsanordningar utanför den¬
samma, kan jag för min del icke annat än yrka bifall till utskottets
hemställan.
Ifrågasatt
anslag till
undervattens-
torpedbatteri
vid Oscar-
Fredriksborg.
(Forts.)
N:o 38.
12
Ifrågasatt
anslag till
undervattens-
torpedbatteri
vid Oscar-
Fredriksborg.
(Forts.)
Onsdagen den 22 April, e. m.
Herr Dickson: Jag anser mig visserligen vara en varm vän
af vårt försvar, så väl fäderneslandets som liufvudstadens, men jag
tror, att man går något för långt, då man i försvarsintresse vill
bibehålla ett förhållande, som utgör ett väsentligt hinder för ut¬
vecklingen af Stockholms handel och sjöfart. Den förste talaren
påminde, att man inom handelsflottan funnit nödigt att allt mera
öfvergå till byggande af större fartyg med högre tonnage och följ¬
aktligen mera djupgående. Af handlingarna framgår, att 3 fartyg
med destination till Stockholm måst lossa utanför Oxdjupet, då
de lastade icke kunnat inkomma till hufvudstaden. Man har sagt
mig, att inom Stockholms handelsflotta finnas 5 fartyg, som hafva
den storlek, att de med full last icke kunna passera Oxdjupet.
Det synes mig då, som tiden vore inne att företaga sådana åtgärder,
att hufvudstadens handel och sjöfart sättas i tillfälle att nå den
utveckling, som tiden och förhållandena kräfva. Huruvida 9 eller
10 meter är den riktiga siffran, därom vill jag icke yttra mig, men
att en fördjupning är nödvändig, torde vara påtagligt.
Huru ställer sig nu saken ur försvarssynpunkt? Jo, de hörda
myndigheterna hafva förklarat, att en fördjupning kan få göras,
blott vissa åtgärder vidtagas, och Kungl. Maj:t har i anledning
däraf hos Riksdagen begärt anslag till detta torpedbatteri.
Jag tillåter mig anhålla om bifall till det af herr Boström
framställda yrkande.
Herr Almgren, Oscar: På samma gång jag ber att få in¬
stämma i den förste och senaste talarens hemställan, anhåller jag
att få med några uppgifter komplettera deras yttranden.
Jag skall då i främsta rummet bemöta ett uttalande, som
gjorts af statsutskottet därom, att det skulle finnas få om ens
något fartyg, som icke under någorlunda normala förhållanden
skulle kunna passera Oxdjupet. I detta afseende har jag en upp¬
gift från ett af våra största rederier i Stockholm, hvilket har icke
mindre än 3 fartyg, som alla äro så djupgående, att de fullastade
icke kunna passera Oxdjupet förbi Oscar Fredriksborg, nämligen
Drottning Sophia med 7,5, Kronprinsen Gustaf med 7,5 samt
Oscar Fredrik med 7 meters djupgående. Ett af dessa fartyg är
nu, såsom en talare omnämnde, på väg hit med sin last. Dessutom
finnes ett annat stockholmsrederi tillhörande fartyg, Ymer, som
lastadt ligger 7,2 5 meter djupt.
Nu säger utskottet vidare, att, om man tillser att djupet i
rännan uppgår till 7,7 meter, såsom det bör hålla vid medelvatten¬
stånd, bör icke något hinder finnas för sjöfarten, och för att ernå
detta böra erforderliga medel kunna bestridas ur handels- och sjö¬
fartsfonden. I detta afseende anhåller jag att få referera ett
utlåtande af lotskaptenen i Stockholms distrikt utaf följande
lydelse:
På begäran får jag härmed meddela, att vid de mätningar,
som den 24—26 sistlidne april månad med lotsångaren Stockholm
utfördes i Oscar-Fredriksborgs sund, vattendjupet då visade sig
18
N:o 38.
Onsdagen den 22 April, e. m.
vara 7,1 meter; att vattenståndet då var c:a 0,6 m. under medel¬
vatten och att vid medelvatten djupet i nämnda sund således är
7,7 m. och slutligen vid högvatten ungefär 8,0 m.
Då rännan emellertid ej är synnerligen bred, anser jag det
icke rådligt att vid medelvatten passera Oscar-Fredriksborgs sund
med större djupgående än allra högst 7,2 meter och att således
fartyg, som befraktas hit, ej böra ligga djupare. Vid de låga vatten¬
stånd, som reguliert om våren och vanligen hösten inträffa, kunna
ej fartyg af större djupgående än (5,8 m. uppkomma till Stockholm.
Stockholm i lotskaptensexpeditionen den 16 maj 1902.
Emil Smith.
Detta utlåtande föredrogs vid ärendets behandling i Stock¬
holms handels- och sjöfartsnämnd den 26 juni 1902. Nu hörde vi
nyss, att det fanns ett antal fartyg inom Stockholms handelsflotta,
hvilka ligga väsentligt djupare än 6j8 meter, och jag anhåller
äfven att ytterligare få betona lotskaptenens uppgift därom, att vår
och höst inträffar nästan alltid lägre vattenstånd. Det ligger väl
i öppen dag, att detta förhållande måste i högst väsentlig mån
hämma utvecklingen af Stockholms sjöfart. Nu har såsom skäl
mot ett ökadt djup uppställts behofvet af ökadt försvar. Jag vill
icke inlåta mig på denna försvarsfråga, men jag tror, att man i
detta afseende kan ha rätt att trygga sig till uttalanden, som här
gjorts af sakkunniga myndigheter. Jag ber endast att få säga, att
ett fullt tillfredsställande försvar beror icke endast på befästningar
— det beror dock i sista hand på den ekonomiska bärkraften, och
denna måste ökas i samma mån anspråken på försvaret ökas. Men
den ekonomiska bärkraften kan icke ökas, om icke de hinder undan¬
röjas, som nu ligga i vägen för en dylik utveckling, och dessa
hinder äro redan antydda. Slutligen vill jag fästa uppmärksam¬
heten på att det här icke endast gäller Stockholm såsom handels¬
stad, utan äfven intressen i ett flertal provinser väster och norr om
Stockholm, som i detta afseende hafva lika stora intressen att be¬
vaka som Stockholm.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, ber jag att få in¬
stämma i herr Boströms yrkande.
Friherre Palmstierna: Frågan gäller här en framställning
om att fyllningarna i sundet vid Oscar-Fredriksborg, som normaliter
lämnar ett vattendjup af 7,7 meter, skulle sänkas så, att vattnets
djup i rännan blefve 10 meter, d. v. s. en sänkning af c:a 8 fot.
Utskottet har naturligtvis väl insett och betänkt, att handel och
näringar äro under fredstid af den allra största vikt och att det
är dessas befordran, som, på sätt den senaste talaren nämnde,
skänker landet den ekonomiska bärkraften och ökar utvecklings¬
möjligheterna. Men härför fordras en ytterst viktig sak och detta
är fred, så att icke arbetet härmed blifver stördt, d. v. s. det
fordras ett tillräckligt försvar för detta idoga arbete. Här är det
icke blott fråga om att försvara Stockholm, utan det gäller Stock-
Ifrågasatt
anslag till
mdervattens-
torpedbatteri
vid Oscar-
Fredriksborg.
(Forts)
N:o 38.
14
Ifrågasatt
anslag till
undervatten-
torpedbatteri
vid Oscar-
Fredriksborg.
(Forts.)
Onsdagen den 22 April, e. m.
holm såsom hufvudstad och såsom eu ytterst viktig strategisk punkt,
och således är det rikets försvar, hvarom det här framför allt är
fråga, och man måste naturligtvis mycket noga betänka den saken.
Chefen för flottans stab framhåller, att genom denna upprensning
till 10 meters djup skulle de modernaste och största slagskepp
kunna komma in och öfverraska hufvudstaden. Då kan man ju
tänka sig, hälst med den af en föregående talare påpekade bristen
på bestämmelser, hvilka kunna hindra ett främmande örlogsfartyg
från att, utan anmälan, såsom ett fredligt passagerarfartyg passera
innanför våra befästningsverk, man kan, säger jag, tänka sig en
situation sådan som den, att exempelvis två stormakter äro i krig
uti Östersjön, och vi vilja vara neutrala. För dem båda har Gott-
land en stor betydelse såsom upplagsplats. Den neutralitet vi vilja
försvara söker man tvinga oss att öfvergifva. En stor pansarkoloss,
10 meter djupgående, passerar förbi Oscar-Fredriksborg, den kan
beskjutas, möjligen skadas från torpedbatteriet, om man där är på¬
passlig, men kriget är icke utbrutet och ingen vet därom. Det
fientliga örlogsfartyget går in och lägger sig på Stockholms ström
och dikterar besluten.
Saken är nog ganska allvarsam, hvarför ock chefen för flottans
stab ansett, att ur sjöförsvarets synpunkt här kräfdes försvars-
anordningar utöfver själfva rännans passiva försvar. Hans yttrande
i öfrigt finner jag mycket naturligt, men det visar också, att frågan
fordrar vidare utredning och att det kräfves mera penningar.
Nu är normaliter det ifrågavarande djupet 7,7 meter, och det
finnes ju icke något fall, där icke ett medelvattendjup varierar till
följd af ström och blåst samt hvaijehanda. Nu är frågan, om
Stockholm är i afseende å inseglingsdjup sämre lottadt än de flesta
andra sjöfartsidkande städer i Sverige. I Göteborg arbetar man
mycket på hamnen och utför betydliga muddringar för att komma
upp till 7,2 meter, i Gäfle arbetas för att på dess yttre redd uppnå
7,2, Malmö vill på samma sätt nå upp till 7,2 (dess hamndjup är
blott 6,6), Norrköping, som har 4,5, arbetar att komma upp till 6
meter. Häraf ser man, att ännu icke någon af dessa våra större
handelsstäder nått upp till de 7,7 meter, som vi hafva vid Stock¬
holm.
Nu är vidare frågan, om vi hafva några fartyg, hvilka äro så
djupgående, att de icke kunna komma in till Stockholm. Jag har
genomgått skeppslistan för 1901. Där funnos omkring 5,000 fartyg
antecknade, och af dessa voro 5 stycken 6,6—6,90 djupgående och
1 fartyg hade ett djupgående af 7,25, och således hade alla dessa
kunnat gå in till Stockholm. Nu har den siste talaren fäst upp¬
märksamheten på att ytterligare några fartyg tillkommit på sista
tiden, ett om 7 meter samt två med ett djupgående af 7,5. Lots-
kaptenen angifver nu, att medeldjupet i sundet är 7,7 meter, och
det af honom vid ett visst tillfälle under förra årets vår uppmätta
djupet af 6,9 m. måste anses exceptionellt lågt. Dessa lägre vatten¬
stånd ett par gånger om året inträffa på de allra flesta platser, där
större fartyg anlöpa, och utomlands är det icke ovanligt, att de störa
15
H:o 38.
Onsdagen den 22 April, e. m.
fartygen få lossa en del af sin last på pråmar. Antalet åt större Ifrågasatt
moderna fartyg ökas oupphörligen, och de göras numera 18, 19, 20 anslag till
ja ända till 24 fot djupgående, men den sista siffran svarande emot undervattens-
7,2 meter, så att alla dessa kunna dock i regel passera genom t0*t£
sundet. Dessutom, om jag icke misstager mig, hafva på senare tider Fredriksborg
i Östersjön begagnats fartyg med stora grundgående pråmar efter (Forts.)
sig, hvarigenom ju billigare frakter kunna erhållas. De lära vara
från Tyskland och gå med kol och malm.
Utskottet har sålunda icke funnit, att Stockholms handel och
sjöfart för närvarande oundgängligen kräfva ett sänkande åt det
i frågavarande djupet utöfver det såsom normalt för närvarande
angifna af 7,7 meter. Hvad i framtiden kan komma att inträffa
blir en annan sak, men för ögonblicket torde icke vara anledning
att öfvergå till 10 meter.
Jag får alltså hemställa om bifall till utskottets förslag.
Herr Fränekel: Vid behandlingen af detta ärende inom
statsutskottet ansåg jag för min del, att omständigheter kunna
förefinnas, hvarför man vore benägen att uppskjuta beviljande af
det anslag Kungl. Maj:t har äskat till förmån för fördjupning af
Oxdjupet. Men jag kunde icke tänka mig, att man för att komma
till ett sådant resultat skulle kunna tillåta sig använda den moti¬
vering, som nu förekommer i utskottets betänkande. Man må
vara, såsom en ärad talare sade, huru ifrig försvarsvän som helst,
så måste man dock i främsta rummet tillse, att först och främst
de fredliga behofven tillgodoses och därefter se till, att det är
möjligt att åstadkomma ett försvar för desamma. Det är ju då så
mycket märkvärdigare, att man velat tilltro sig att, oberoende af
hvad de militära myndigheterna sagt, framhålla, att några svårig¬
heter skulle möta att inrätta ett försvar för dessa fredliga behof; och
man har till och med velat delvis bestrida, att dessa fredliga behof
förefinnas. Det är detta jag för min del icke kunnat vara med
om. Men här hafva dessutom framförts skäl, som ytterligare styrka
mig i denna min åsikt. Först och främst tror jag, att resone¬
manget om huru pass djupgående fartyg finnas i svenska flottan
icke är tillämpligt på föreliggande fall. Ty, om Stockholms han¬
del skall kunna ogenerad! utveckla sig, måste man taga hänsyn
till, hvilka utländska fartyg skola kunna befraktas till hamnen.
Att således principielt tillse endast i hvad mån våra egna fartyg
kunna använda den, är efter mitt förmenande oriktigt.
Här har redan framhållits, att sjöfartens ekonomi går i den
riktningen, att om man vill kunna ekonomiskt drifva ångbåtstrafik
för gods på långa distanser, måste fartygens tonnage ökas, det vill
säga med andra ord, de måste med mindre maskinkraft kunna
framföra större kvantiteter på dessa sträckor. Detta är numera ett
axiom, det ligger i sakens natur; och man har till och med försökt
finna den rätta proportionen mellan tonnaget och maskinkraften.
Tror då verkligen utskottet, att man skall stanna vid ett tonnage
på 3,000 ton. Här har redan framhållits, att detta numera är
N:o 38.
16
Onsdagen den 22 April, e. m.
Ifrågasatt omöjligt. Då frågas, huruvida man anser, att de försvarsmyndig-
anslag till heter, som yttrat sig i frågan, skulle vara så föga bevandrade i de
undervattens- möjligheter, som förefinnas att försvara detta inlopp, äfven om för-
^vfd^Oscar^ ^jupningen skulle göras så stor, som här föreslagits. Nej, så kan
Fredriksborg. man i°ke tyda Kungl. Majtts proposition. I propositionen står,
(Forts) utom hvad den siste talaren nämnde, att departementsschefen
säger: »att de kraf, som här framställts, äro fullt befogade och
icke kunna afvisas». Däraf torde framgå, att departementschefen
funnit ärendet vara af den vikt, att det kräfde en utredning äfven
ur försvarssynpunkt, och det är denna utredning han försökt åstad¬
komma. Nu har man sagt, att de dimensioner, som begäras — 10
meters djup och 50 meters bottenbredd — äro för stora, emedan
en mängd hamnar i Sverige hittills icke kraft det. Men man
bör i detta hänseende icke göra jämförelser med de inländska
hamnarna. Det måste väl erkännas, att Stockholm är den största
handelsstaden i riket och måste vara beredd på att mottaga de
stora båtarna. Här har ju också gjorts en jämförelse med Wil-
helms-kanalen. De uppgifter jag fått om densamma utvisa, att
djupet är 872 meter i slussarne och i själfva kanalen 9 meter.
Då frågas: hvarför fordras här 10 meter? Jo, därför att vatten¬
differenserna är större här än i kanalen och att detta mått således
snarare stämmer med siffrorna från kanalen än tvärtom.
När man finner, att det belopp, Kungl. Maj:t begärt, för
att kunna rätta försvaret efter de pretentioner han själf ansett
vara fullt befogade från stadens sida, är jämförelsevis litet, synes
det mig, att man åtminstone icke på en oviss framtid bör undan¬
skjuta en sådan sak. Det är af dessa skäl jag tager mig friheten
framlägga min från utskottets afvikande mening i afseende å den
här anförda motiveringen.
Här hafva dock nu i afton yrkanden framställts på rent bifall
till den kungl. propositionen. Jag anser mig på grund af dessa
yttranden och af hvad jag nu yttrat oförhindrad att, ifall denna
sak kommer under votering, äfven biträda detta förslag.
Herr vice talmannen: Den siste ärade talaren sade, att
man först och främst bör tillse, att de fredliga behofven blifva
tillgodosedda, och att man sedan bör med hänsyn till dessa behof
ordna sina försvarsanstalter. Nå, då är frågan: huru tänker
Stockholms stad själf i fråga om tillgodoseende af de fredliga be¬
hofven för sin handel och sjöfart? Jag har här i min hand ett
Stockholms stadsfullmäktiges beredningsutskotts memorial för 1902;
detta gäller sakkunniges utlåtande angående ordnande af Stock¬
holms hamnväsen. Det synes hafva af kommitterade uppgjorts ett
förslag i fråga om den nya farleden in till Stockholm, och detta
förslag har öfverlämnats till sakkunnige män för pröfning. Dessa
sakkunnige män utgjordes af hamnbyggmästaren i Köpenhamn
Moller, distriktsscheferna vid statens järnvägar Harald Lemke och
Malmö stads öfveringenjör Henrik Holmberg. Till dessa delegerade
öfverlämnades, såvidt jag kunnat finna, tre alternativ, som de skulle
17
N:o 38.
Onsdagen den 22 April, e. m.
hafva att yttra sig öfver. I alla dessa tre alternativ går det såsom Ifrågasatt
en röd tråd igenom kommitterades förslag, att kommitterade tänkt anslag till
sig kanaler, bassänger, farleder till ett djup af 7 meter, och, där undervattens-
man icke kommit så långt, säger en af Stockholms handels- och Oscar”
sjöfartsnämnds ledamöter, som är här närvararande och som nyss Fredriksborg.
yttrat sig, att han yrkar på, att djupet i en viss farled skall äfven (Forts.)
där göras 7 meter. Skall man nu förstå detta utlåtande så som
jag tror att det hör fattas, att den led, som är satt i fråga, skulle
komma att delvis substituera den stora farleden, skulle däraf
framgå, att Stockholms stad ansett, att dess behof blefve tillgodo-
sedt med en farled af 7 meters djup. Jag ser, att den ärade leda¬
mot, som nyss talat, har begärtj ordet, och då tänker han för¬
modligen bemöta mig. Jag skall då gifva honom tillfälle att be¬
möta en annan uppgift jag fått, nämligen att invid kajen vid
Yärtahamnen kunna icke ligga fartyg med större djupgående än
7,5 meter. Nu vet jag icke, om jag fattat detta rätt, men har jag
det gjort, tyckes Stockholms stad tänka sig, att i afseende å
djupet det normala behofvet för dess sjöfart skulle vara 7 meter.
Här har förut under öfverläggningen påvisats, att man bygger
fartyg för allt större och större tonnage; och detta är en sanning.
Men det har därvid icke jämväl framhållits hvad som också är ett
faktum, nämligen att man sträfvar att göra dessa större och större
fartyg allt mer och mer grundgående, och detta lärer vara riktigt
särskildt med hänsyn till en stor del af den svenska fraktfarten,
såsom till exempel för den stora malmtrafiken vid Luleå, som icke
torde kunna bedrifvas med fartyg, som hafva större djup än cirka
6 meter. Vi veta, att vi lasta ganska stora kvantiteter malm, och
sålunda bör man väl få antaga, att det lyckats vederbörande kon¬
struktörer att få fram större tonnage samtidigt med minskadt
djupgående.
Den siste ärade talaren anförde åtskilligt om hvad de militära
myndigheterna hafva i sitt utlåtande påvisat, men jag tror, att han
kunnat tala om något mera för oss. Det framhålles på sid. 177 i
betänkandet, att ett djup af 7,2 meter är väl afpassadt för våra
pansarfartyg. Detta är hvad de hafva vid Oscar-Fredriksborg och
sålunda, säga vederbörande, kunna icke förbi Oscar-Fredriksborg
framtränga större fartyg än våra egna, om det nuvarande djupet,
7,2 meter, bibehålies. Vidare säga myndigheterna, att ett utvid¬
gande af rännan till 50 meter med ett djup af 10 meter skulle
medföra, att de största och modernaste slagskepp kunna framgå
genom segelrännan och att den möjligheten då ej skulle vara ute¬
sluten, att man kunde, såsom nyss anförts af en annan ledamot i
statsutskottet, befara att eu vacker dag vakna i Stockholm och i
hamnen framför sig se ett par af dessa stora slagskepp; och vi
kunde kanske då blifva tvungna till eftergifter, som vi icke nödgats
stå inför, ifall man haft segelrännan i det skick, att sådana fartyg
icke kunnat passera Oscar-Fredriksborg. Det ena med det andra
pekar emellertid därhän, att man å ena sidan naturligtvis bör så
långt som möjligt främja Stockholms handels- och sjöfartsförhållan-
Andra Kammarens Prot. 1903. N:o 38. 2
N:o 38. 18 Onsdagen den 22 April, e. m.
Ifrågasatt den, men å andra sidan tror jag, att man bör vånda om den sats,
anslag till som den siste ärade talaren anförde, och att man i första hand
undervattens- f^r J0f att tänka på försvaret och tillse, att man har detta betryg-
t0’nd Oscar- Saude. Om man, utgående från denna synpunkt, icke fördjupar
Fredriksborg. farleden, skulle det ju kunna inträffa, att ett eller annat fartyg
(Forts.) får litet obekvämare för sin lossning, men detta lär väl icke kunna
hjälpas.
Jag tror sålunda, såsom förut här sagts, att skall denna fråga
föras fram, måste den föregås af en större utredning, än här före¬
kommit, och af kraftigare försvarsåtgärder, än här blifvit ifrågasatta.
Detta är just också hvad utskottet här påvisat, då utskottet säger,
att om ett fördjupande af ifrågavarande inseglingsränna befinnes
oundgängligen nödvändigt, detsamma dock icke bör komma till ut¬
förande utan att samtidigt fullt effektiva försvarsanordningar vid¬
tagas.
Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.
Herr Almgren, Oscar: Då jag blifvit direkt tillspord af den
siste talaren, skall jag bedja att få yttra några ord. Han undrade,
huruvida han misstagit sig, då han ansett att det vore Stockholms
stadsfullmäktiges beredningsutskotts och kommitterades mening att
endast bereda ett djup af 7 meter åt de föreslagna kanalförbindel¬
serna och om icke denna kanal skulle substituera den nuvarande
stora infartsvägen till Stockholm. Jo, i det afseendet har den
ärade talaren misstagit sig, ty det kunde icke vara fråga om att
den föreslagna vägen genom Hammarby sjö skulle substituera den
nuvarande leden till Stockholm, utan i främsta rummet att få eu
förbindelse, bättre än den nuvarande, mellan den yttre hamnen i
Stockholm och Mälaren, och af denna anledning bär man ansett
sig böra inskränka djupet till 7 meter. Härvid ber jag att äfven få
erinra därom, att när frågan behandlades hos kommittén, ansåg
man sig naturligtvis äfven böra taga hänsyn till det dåvarande
vattendjupet vid stora inloppet. Det skulle ju se besynnerligt ut,
om man för en mindre kanal ville föreslå ett större djup än det,
som medgaf tillgång till Stockholms hamn.
Den ärade talaren nämnde vidare, att vid Värtahamnen far¬
tyg med större djup än 7,5 meter icke kunna lossa. Detta är ett
beklagligt faktum, men stadsfullmäktige hafva nyss beviljat ett
större belopp för Värtahamnens utvidgande och kajens fram¬
sträckande, och därigenom äro åtgärder vidtagna, som för framtiden
skulle medgifva större fartyg att lägga till.
Hvad planen i öfrigt beträffar, är det helt naturligt att, skulle
åtgärder vidtagas för Oxdjupets upprensande till större djup, skulle
äfven omedelbart förslag om beredande af större djup i vissa delar
af våra hamnar framkomma. Men så länge denna fråga är oaf¬
gjord i afseende å Oxdjupot, kan ett dylikt förslag icke väntas
komma under behandling.
Friherre Grripenstedt: Ehuru lifligt intresserad för Stock-
Onsdagen den 22 April, e. m. 19
holms utveckling på det merkantila området, kan jag dock icke ett
ögonblick tveka att biträda utskottets förslag.
Till en början framgår af dessa handlingar, att det är ett yt¬
terst ringa antal fartyg, som icke kunna passera segelrännan, och
utskottet säger, att det finner icke för närvarande tillrådligt att
tillstyrka en fördjupning. Således ställer sig utskottet icke posi¬
tivt emot saken eller uttalar någon mening, att den önskade åt¬
gärden icke i framtiden kan ske, men för närvarande kan man
icke våga sig på det, framför allt på de grunder, som uttalats af
de militära myndigheterna, ehuru dessa efter några om och men
komma till ett tillstyrkande. Det är således ur försvarssynpunkt
vi icke vågat tillstyrka fördjupning af rännan. Nu sade visser¬
ligen talaren på stockholmsbänken, att för försvaret skall dock den
ekonomiska bärkraften ligga till grund. Ja, mycket sannt! Men
jag tror icke, att hela landets ekonomiska bärkraft är beroende på
om denna ränna blir fördjupad ett par meter. Jag tror icke
ens det kommer att hindra Stockholms ekonomiska uppsving i
nämnvärd mån, om så icke skor, ty de djupgående fartyg, som
icke kunna komma in, kunna anlöpa någon af Stockholms ut-
hamnar, t. ex. Nynäshamnen.
Hvad beträffar försvarsfrågan, hafva de militära myndigheterna
uttalat, att ur försvarssynpunkt innebär ett sådant fördjupande och
en utvidgning af segelrännan en minskning i den trygghet dess nu¬
varande dimensioner skänka. Orsaken hvarför rännans nuvarande
djup skänker en försvarsgaranti är den, att våra egna största krigsfartyg
kunna löpa ut och in, de utländska slagskeppen däremot icke. De
militära myndigheterna föreslå därför, att, om rännan fördjupas,
man på annat sätt skaffar ersättning åt försvaret, och föreslå i första
hand ett torpedbatteri. Men det måste ligga något under detta
uttryck; det är något mera myndigheterna föreslagit, ehuru det
icke säges hvad. Att torpedbatteriet skulle stärka försvaret, är
utom all fråga, men trygga mot öfverraskningar tror jag dessa tor¬
peder lika litet kunna göra som kanonerna på Oscar-Fredriksborg;
jag tror därtill fordras andra åtgärder. Det har antydts af eu
talare på bohuslänsbänken, att i utländska befästa sjöstäder fordras
vissa formaliteter för att utländska krigsfartyg skola hafva rätt att
löpa in. Jag känner icke detta och vet icke, huru därmed för¬
håller sig. Men om så är, tycker jag, att det är skäl att tänka
på något sådant äfven för oss. Det har äfven talats om att an¬
lägga en yttre befästningslinje, men jag vet ej, om det är härpå
myndigheterna syftat. Hvad nu de omnämnda bestämmelserna
rörande främmande fartygs inlöpande i utländska hamnar angår,
borde det väl icke möta svårighet att införa liknande bestämmelser
här. Huruvida det låter sig göra blott genom eu kungörelse, ett
tillkännagifvande eller om därtill erfordras förhandlingar med andra
makter, känner jag ej; men i senare fall blefve det ju ett tillfälle
till förhandlingar.
Jag bor att få yrka bifall till utskottets förslag.
Nso 38.
Ifrågasatt
anslag till
undervattens-
torpedbatteri
vid Oscar-
Fredriksborg.
(Forts.)
Friherre Tamm: Jag har väntat, att under öfverläggningen
N:o 38.
20
Ifrågasatt
anslag till
undervattens-
torpedbatteri
vid Oscar-
Fredriksborg.
(Forts.)
Onsdagen den 22 April, e m.
skulle komma några observanda från andra talare, men då så icke
skett, måste jag göra dem själf.
Denna fråga sönderfaller i två: den ena om den önskade för¬
djupningen af segelrännan vid Oscar-Fredriksborg, den andra om
de befästningar, som däraf skulle blifva en följd. Jag instämmer
naturligtvis med dem, som i sjöfartens och handelns intresse önska
en fördjupning af rännan, på det att de större fartygen må kunna
inkomma till Sveriges hufvudstad; och anförandet af det antal
fartyg, som nu velat komma hit, är icke något bevis för huru
många större fartyg skulle vilja inkomma, om rännan vore djupare,
ty redarne taga nog reda på hvilka fartyg kunna komma in till
den ena eller andra staden.
Det är således ett bestämdt behof, att segelrännan göres dju¬
pare. Men det är egentligen ur försvarssynpunkt jag velat yttra
några ord om denna sak.
Man har sagt, att det endast är, om denna ränna fördjupas,
några försvarsåtgärder behöfva vidtagas, därför att det är endast
då de stora slagskeppen kunna inkomma till Stockholm utan att
observeras. Våra egna pansarbåtar kunna för närvarande gå genom
segelrännan vid Oscar-Fredriksborg. Hvad hindrar en främmande
makt, som vill sända fartyg till Stockholm, att skicka fartyg af
samma djupgående, i synnerhet som man vet, att våra grannar hafva
sådana fartyg af mycket starkare effekt? Det vill då synas, som
om, vare sig denna ränna fördjupas eller icke, Riksdagen skulle
låta sig angeläget vara att icke neka det anslag Kungl. Maj:t be¬
gärt för att med ett torpedbatteri befästa den ifrågavarande segel¬
rännan, och det är på denna grund jag tillåter mig att jämväl yrka
bifall till den framställning, som af herr Boström blifvit gjord.
Det borde vara värdt 348,000 kronor att tå Stockholm så pass
mycket säkrare som det genom ett sådant batteri skulle blifva.
Jag tillåter mig därför yrka bifall till herr Boströms framställning.
Öfverläggningen förklarades härmed slutad, hvarefter herr
talmannen yttrade, att beträffande föreliggande moment yrkats,
dels att hvad utskottet hemställt skulle bifallas, dels ocjs att
kammaren skulle afslå utskottets hemställan och bifalla Kungl.
Maj:ts i ämnet gjorda framställning.
Sedermera gjorde herr talmannen propositioner i enlighet med
dessa yrkanden och förklarade sig anse propositionen på bifall till
utskottets hemställan, hvilken upprepades, vara med öfvervägande
ja besvarad.
Votering begärdes, i anledning hvaraf uppsattes, justerades
och anslogs en så lydande omröstningsproposition:
Den, som bifaller hvad statsutskottet hemställt i punkten 44
mom. a) af sitt utlåtande n:o 6, röstar
Ja;
Onsdagen den 22 April, e. m.
21
N:o 88.
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, afslår kammaren utskottets hemställan och bi¬
faller Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning.
Vid slutet af den häröfver anställda omröstning befunnos
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 71;
Nej — 31.
Mom. b.
Utskottets hemställan bifölls.
Punkten 45.
Utskottets hemställan bifölls.
Punkterna 46 och 47.
Lades till handlingarna-
Föredrogs ånyo och företogs paragrafvis till afgörande stats¬
utskottets den 18 och 21 innevarande april bordlagda utlåtande
n:o 48, i anledning af Riksdagens år 1902 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte
därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under
år 1901.
5 1-
Lades till handlingarna.
§ 2-
Herr Sören sson: Det har alltid varit svårt att komma un¬
der fund med, hurudana förhållandena vid skeppsgossekåren verk¬
ligen äro. Däröfver hvilar ett visst dunkel, och aet har ju sedan
många år tillbaka framställts rätt grava anmärkningar emot dessa
förhållanden. Nu hafva statsrevisorerna förra året besökt Karls¬
krona och därvid äfven tagit skeppsgossekårens kasern i besiktning.
Det är mig nästan en gåta, huru sakerna där hänga ihop. Då vi
voro på platsen, meddelade man oss, att uti kasernen lågo 40 gos¬
sar, och att en logementsbefälhafvare fanns, hvilkens sofplats dock
Ifrågasatt
anslag till
undervattens-
torpedbatteri
vid Oscar-
Fredriksborg.
(Forts.)
Angående
vissa missför¬
hållanden
inom skepps¬
gossekåren.
N:o 38.
Angående
vissa missför¬
hållanden
inom skepps¬
gossekåren.
(Forts.)
22
Onsdagen den 22 April, e. m.
var placerad i ett rum utanför logementet. Uti dörren fanns en
liten glasruta, genom hvilken man kunde titta in uti logementet,
och detta ansåg man vara tillfredsställande ordnadt med afseende
å uppsikten.
Nu säger chefen för skeppsgosseskolan, att detta är en miss¬
uppfattning, och att logementsbefälhafvaren ligger uti en säng,
placerad midt på golfvet i själfva logementet. Ja, jag vågar ju ej
bestrida, att vi gjort oss skyldiga till en missuppfattning, men nå¬
got underlig ter sig saken, särskildt som jag kan meddela, att jag
för två dagar sedan träffade en officer, som kom direkt från Karls¬
krona, och samtalade med honom i detta ärende. Det visade sig
då, att han hade alldeles samma uppfattning som jag, nämligen
att logementsbefälhafvaren har sin sofplats utanför logementet, så
att — jag upprepar det — ett visst dunkel ligger öfver dessa för¬
hållanden.
Emellertid är det icke blott detta, som synes mig anmärk-
ningsvärdt, utan också de verkligt svåra förhållanden, som i andra
afseenden där existera.
Det har nu upplysts, att de fyra underjordiska cellerna icke
mera skulle användas, och däröfver får jag uttala min synnerliga
glädje. Jag hoppas, att de aldrig vidare måtte blifva använda, ty
det är rent af ovärdigt att instänga människor och i all synnerhet
ungdom i sådana underjordiska hålor.
Jag kan icke tänka mig, att dessa ynglingar kunna få någon
kärlek till sitt yrke, såsom förhållandena där nu äro ordnade. De
sakna någon egentlig samlings- och förströelselokal, och man vet
ju dock, att unga pojkar, som dessa äro, vilja leka och läsa, hvilka
bådadera önskningar böra främjas, så vidt möjligt är, när det sker
på ett hyggligt och anständigt sätt, men därför är, som sagdt, icke
alls sörjdt. Jag föreställer mig nu, att det anslag till exercis- och
gymnastikhus, som nu beviljats, i någon mån kommer att hjälpa
detta missförhållande. Säkert är, att någonting måste göras, ty
skola de unga skeppsgossarne uppfostras till att älska sitt yrke och
med lust och mod utbilda sig för detsamma, så får man också
bereda dem någon trefnad.
Under förhoppning, att förhållandena i detta afseende må allt
mer och mer förbättras, vill jag yrka bifall till utskottets hemställan.
Efter härmed slutad öfverläggning biföll kammaren hvad ut¬
skottet i föreliggande paragraf hemställt.
§ 3-
Lades till handlingarna.
§§ 4-6.
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Onsdagen den 22 April, e. ra.
23
N:o 38.
§ 7.
Lades till handlingarna.
§ 8.
Utskottets hemställan bifölls.
§ 9-
Lades till handlingarna.
Vid förnyad föredragning af statsutskottets den 18 och 21 i
denna månad bordlagda utlåtande n:o 49, i anledning af Kungl.
Maj:ts i statsverkspropositionen under sjunde hufvudtiteln gjorda
framställning om beviljande af ett anslag å extra stat för år 1904
till förstärkande af statskontorets arbetskrafter m. m., biföll kam¬
maren hvad utskottet i detta utlåtande hemställt.
Föredrogs ånyo statsutskottets den 18 och 21 innevarande Angående
månad bordlagda utlåtande n:o 50, i anledning af Kungl. Maj:ts upplåtelse af
proposition, angående upplåtelse till Eskilstuna stad af mark från
Eskilstuna kungsladugård och från kronohemmanen Gredby n:is 1
och 2 i Södermanlands län.
Herr Boström, Filip: Jag ber om ursäkt, att jag vid denna
sena timme tillåter mig att några minuter taga kammarens tid i
anspråk, men den fråga, som här föreligger, är af ett sådant vitalt
intresse för det uppblomstrande stadssamhället Eskilstuna, att jag
anser mig skyldig att med några ord beröra en del af de förän¬
dringar, som af statsutskottet blifvit vidtagna med Kungl. Maj-.ts
nu ifrågavarande proposition.
Som kammaren behagade påminna sig, förekom för tre år se¬
dan eu likartad framställning från Kungl. Maj:t. Det gällde då
att med Eskilstuna stad ifrån kringliggande kronoegendom inför¬
lifva ett område af 60 hektar, och skulle därvid köpeskillingen
utgå med 59,250 kronor, denna köpeskilling beräknad efter 4 %
åt utgående arrendebelopp. Emellertid blef frågan då afslagen på
grund af statsutskottets framställning, i det att statsutskottet ausåg,
att, på samma gång denna utvidgning skulle ega rum, en fullstän¬
dig reglering af vattenförhållandena vid Eskilstuna borde åstad¬
kommas.
Hvarför man nu begärt så mycket mera område emot för tre år
sedan beror därpå, att man nu är beredd att afstå från de förmå¬
ner, som ett kungligt bref af år 1829 tillerkänt Eskilstuna stad,
N:o 88.
24
Onsdagen den 22 April, e. m.
mark till
Eskilstuna
stad.
(Ports.)
Angående i det nämligen staden skulle äga att efter vederbörlig framställning
upplåtelse af till Kung! Maj:t utan ersättning erhålla från kronans kringlig¬
gande egendom den areal, som erfordrades för stadens utvidgning.
Statsutskottet uttalade i sin motivering vid afslagsframställningen
år 1900, att det ansåg lämpligt, att denna fråga nu på en gång
reglerades och att, därest man för stadens räkning afstod från de
förmåner, som 1829 års bref tillförsäkrat staden, denna fråga vore
för alltid afförd från dagordningen.
Nu har framställning blifvit gjord därom, att en areal af 183
hektar för en köpeskilling af 230,393 kronor upplåtes för staden,
och därjämte skulle från ett annat intill staden liggande hemman
efter expropriation ett visst område med staden komma att inför-
lifvas. Köpeskillingen för den areal, hvarom nu är fråga, föreslogs
af Konungens befallningshafvande, i hvilket förslag äfven domän¬
styrelsen instämde, skola utgå efter samma grunder, som vid 1900
års förslag förelågo, nämligen 4 % på utgående arrendebelopp. Herr
statsrådet och chefen för kungl. jordbruksdepartementet anförde
emellertid, att den jord, som ligger så pass nära ett så stort stads¬
samhälle, vore för lågt upptaxerad med denna summa, nämligen
900 kronor per hektar, utan borde skäligen höjas, och Kungl. Maj:t
föreslog därför Riksdagen att höja denna ersättning från 900 kronor
till 1,500 kronor per hektar. Denna förhöjda ersättning är nu af
statsutskottet tillstyrkt, och statsutskottet har till och med för¬
klarat, att den ändå är något lågt tilltagen.
Jag tillåter mig naturligtvis icke att med afseende å denna
lösesumma framställa något yrkande, men jag vill endast betona,
att Eskilstuna stad i detta ögonblick har en ganska dålig ekono¬
misk ställning.
Dess uttaxering efter bevillningskrona utgår med 6,5, och
staden har eu skuld på 2,500,000 kronor, hvarför räntan sista året
uppgick till en summa af 105,000 kronor.
Som vi alla veta, äro tiderna för all industri dåliga, och när
man nu får ikläda sig så stora förpliktelser, är det naturligtvis
med eu viss tvekan, som vederbörande stadsfullmäktige kunna ingå
härpå. Jag tror mig dock veta, att de anse en sådan ökad ersätt¬
ning böra af staden gäldas, då det är en lifsfråga för stadens vidare
utveckling, att denna sak blir afgjord. Statsutskottet har emellertid
nu, på samma gång det i öfrigt tillstyrkt Kungl. Maj:ts proposition,
för hvilken tillstyrkan jag är statsutskottet synnerligen tacksam,
lagt till ett annat villkor, som Kungl. Maj:t ej föreslagit, nämligen
det villkor, som föreligger på sid. 48 i den första punkten och lyder så¬
lunda: »att staden Eskilstuna tillförbindes att till kronan utan ersätt¬
ning afstå sin rätt till vattenverket n:o Öl med tillhörande område
med skyldighet för staden tillika att utbetala det vederlag, som
staten, därest densamma före arrendetidens utgång skulle vilja
komma i besittning af tomten, kan komma att kännas skyldig ut¬
gifva såsom lösen för där uppförda byggnader och verk eller såsom
annan godtgörelse till arrendatorn».
25
N:o 38.
Onsdagen den 22 April, e.. m.
Detta vattenverk inköptes från staten på 1830-talet ock är nu Angående
utarrendera»!! till en enskild person i Eskilstuna till år 1927 mot upplåtelse af
eu arrendeafgift af 1,200 kronor om året, ock de kyggnader, som
ligga på tomten, tillköra arrendator •
Ckefen för landtförsvarsdepartementet kar nu uttalat såsom en
förutsättning för att kan skulle kunna tillstyrka detta förslag, att
staden skulle vara förpliktigad att den 14 mars 1907 till staten
öfverlåta detta vattenverk emot skälig ersättning efter verkställd
mark till
Eskilstuna
stad.
(Forts.)
värdering.
Nu kar emellertid utskottet ansett, att till de öfriga villkoren
skulle läggas, att staden reda_n nu utan någon ersättning skulle
afstå från detta vattenverk. Äfven i denna fråga vågar jag icke
framställa något yrkande. Men utskottet kar kärtill äfven lagt, att
det skulle ske »med skyldigket för staden tillika att utbetala det
vederlag, som staten, därest densamma före arrendetidens utgång
skulle vilja komma i besittning af tomten, kan komma att kännas
skyldig att utgifva såsom lösen för där uppförda kyggnader». Detta
är en extra utgift, som jag skulle vilja tillåta mig kemställa, att
kammaren ville befria Eskilstuna stad ifrån att utgifva. Jag kar
från ordföranden i Eskilstuna stadsfullmäktige denna morgon mot¬
tagit ett bref, uti kvilket kan förklarar sig anse, att stadsfullmäk¬
tige icke skola våga ingå på denna ökning af omkostnaderna. Det
är visserligen sant, att det redan då är en uppoffring för staden
att afstå från detta vattenverk afgiftsfritt, men skall staden där¬
jämte förbindas att källa annan drifkraft i stället för vatten till
förfogande åt arrendatorn, skulle dess utgifter blifva synnerligen
betungande. Jag tror därför, att det vore skäligt ock billigt, om
man vill uppmuntra detta industriella samhälle, hvars alster utgöra
en heder för landets tillverkningar, att kammaren skulle vilja
ändra den af mig nu upplästa punkten uti utskottets kläm sålunda,
»att staden Eskilstuna tillförbindes att från ock med den 14 mars
1904 till kronan utan ersättning afstå sin rätt till vattenverket
n:o 51 med tillhörande område; dock att den nuvarande arrendatorn
må, så vidt annan öfverenskommelse ej träffas, bibehållas vid sina
rättigheter enligt gällande arrendekontrakt». Staten skulle då komma
att uppbära det arrende af 1,200 kronor, som för närvarande utgår
till staden af arrendatorn, ock staten skulle vidare vid öfvertagan-
det af kela detta etablissement komma att få betala lösen för de
byggnader, som där finnas, hvilka äro brandförsäkrade för 50,500
kronor och taxerade till samma belopp.
Det är ett sådant yrkande, som jag kär tillåter mig fram¬
ställa, och på samma gång vill jag kemställa, att de ord uti mo¬
tiveringen på sidan 46, första raden, som börjar med »samt tillika
förbinda sig» ock sluta med orden »godtgörelse till arrendatorn»
må ur motiveringen utgå.
Herr Pettersson, Fredrik Emil: Då jag inom afdelningen
deltagit i behandlingen af detta ärende, ber jag att få förklara
utskottets ställning, såvidt jag förstått densamma.
Första Kammarens Pvot. 1903. X:o 38.
3
Tf:o 38. 26 Onsdagen den 22 April, e. m.
Angående Den förre ärade talaren uttalade sin synnerliga tacksamhet
upplåtelse af för statsutskottets förslag tillfrågans lösning, och jag tror verkligen,
mark till Eskilstuna stad skall kunna hafva skäl att själf göra detsamma.
Sstadina hya(i är det, som Eskiltuna stad här får? Jo, Eskilstuna stad får
(Ports) område på 183 hektar så godt som inne i själfva staden — hvithet
område är nödvändigt för stadens reglering och utveckling — för
ett pris af 1,500 kronor per hektar, eller omsatt i tomtpris cirka
l1/, öre per kvadratfot. Kan man väl säga, att detta är ett oskä¬
ligt pris?
Vidare har statsutskottet föreslagit några jämkningar uti den
kungl. propositionen, i så måtto, att staden skulle slippa att lösa
sig till eller expropriera vissa byggnader, som blifvit uppförda af
nuvarande arrendatorer å ifrågavarande område, äfvensom under
vissa förhållanden slippa ifrån att förse hela området med stängsel,
hvartill staden efter Kungl. Maj:ts förslag ovilkorligen skulle vara
förbunden.
Genom detta förslag kommer Eskilstuna stad i okvald. besitt¬
ning af hela det område, som är nödvändigt för stadens utvidgning
under en snart sägdt oöfverskådlig framtid, och ingen medtäflare
kommer att finnas för staden med afseende å tomtprisen, utan
staden kan själf vid tomtförsäljningar bestämma de priser, den
anser vara lämpliga. Inom detta område finnas ock stora platser,
som egna sig för fabriksanläggningar.
Det finnes nu emellertid i förslaget en enda liten hake, som
kan synas motbjudande för Eskilstuna stad, nämligen bestämmel¬
serna om detta vattenverk n:o 51, som en gång tillhört staten och
nu skulle för staten återförvärfvas. Nämnda vattenverk räknar
icke mera än omkring 30 hästkrafter, men det har ett tillhörande om¬
råde af cirka 3,200 m2. Enligt hvad nu förklarats af såväl styres¬
mannen för gevärsfaktoriet som militära myndigheter, är detta
vattenverk med tillhörande område erforderligt för gevärsfaktoriets
eventuella utvidgning. Detta verk har emellertid af Eskilstuna
stad utarrenderats en tid framåt eller till år 1927. Skall nu staten
göTa upp med innehafvaren af vattenverket, så blir det säkerligen
för staten högst betydligt dyrare än för Eskilstuna stad att träffa
detta aftal. Äfven om det skulle kosta Eskilstuna stad något
nämnvärdt belopp att komma i besittning häraf, så måste dock ut¬
skottets förslag i alla fall vara för staden förmånligt, och jag anser,
att det pris, till hvilket Eskilstuna stad erbjudes hela detta stora
område — som sagdt till D/2 öre per kvadratfot — väl tål vid
denna lilla afbränning.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra får jag yrka bifall
till statsutskottets förslag.
Efter härmed slutad öfverläggning yttrade herr talmannen,
att i afseende på förevarande utlåtande, förutom beträffande moti¬
veringen, hvartill han ville återkomma efteråt, yrkats, dels att hvad
utskottet hemställt skulle bifallas, dels ock, af herr Boström, Filip,
att kammaren måtte bifalla utskottets hemställan med den ändring,
27
N:o 38.
Onsdagen den 22 April, e. m.
att i stället för det å sid. 48 i det tryckta utlåtandet förekommande
stycke, som började med orden »att staden Eskilstuna» ock slutade
med »till airendatorn», insattes ett stycke, så lydande: »att staden
Eskilstuna tillförbindes att från och med den 14 mars 1904 till
kronan utan ersättning afstå sin rätt till vattenverket n:o Öl med
tillhörande område, dock att den nuvarande arrendatorn af vatten¬
verket må, såvidt annan öfverenskommelse ej träffas, bibehållas
vid sina rättigheter enligt gällande arrendekontrakt».
Härefter gjordes propositioner jämlikt dessa yrkanden och för¬
klarades propositionen på bifall till utskottets hemställan oför¬
ändrad vara med öfvervägande ja besvarad.
Härefter godkändes utskottets motivering.
Vid förnyad föredragning af statsutskottets den 18 och 21 i
denna månad bordlagda utlåtanden:
n:o Öl, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upp¬
låtelse till Yäxjö hospital af mark från indragna hospitalshemmanet
3/t mantal Yäxjö hospitalsgård i Kronobergs län m. m.,
n:o 52, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
upplåtande af kronojord för framdragande åt vissa elektriska led¬
ningar, och
n:o 53, i anledning af Kungl. Mai:ts proposition angående för¬
säljning af en till förra pukslagarebostället Skepperöd n:o 1 i
Malmöhus län hörande lägenhet,
biföll kammaren hvad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.
På framställning af herr talmannen beslöt kammaren att upp¬
skjuta behandlingen af återstående ärenden på föredragningslistan
till ett annat sammanträde.
Justerades två protokollsutdrag för denna dag.
Angående
upplåtelse af
mark till
Eskilstuna
stad.
(Forts.)
På framställning af herr talmannen beslöts, att de under denna
28
Onsdagen den 22 April, e. m.
dag första gången bordlagda ärendena skulle sättas främst på före¬
dragningslistan till nästa sammanträde.
Kammaren åtskildes kl. 9,43 e. m.
In fidem
A. v. Krusenstjerna.
t o
i
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1903.