RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1903. Första Kammaren. N:o II.
Onsdagen den 11 februari.
Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.
Justerades protokollet för den 4 i denna månad.
Anmäldes och bordlädes
statsutskottets utlåtanden:
n:o 2, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
första hufvudtitel, innefattande anslagen till kung!, hof- och slotts-
staterna;
n:o 4, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
tredje hufvudtitel, innefattande anslagen till utrikesdepartementet;
n:o 15, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
jordafsöndring från indragna militiebostället 1 Y* mantal Ålsta
n:is 3 och 5 i Örebro län:
n:o 16, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
försäljning af en till förra kompaniskrifvarebostället Råda n:o 1
Nedergården i Östergötlands län hörande lägenhet;
n:o 17, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
upplåtelse af lägenheter och tomtplatser å förra majorsbostället
1 Vs mantal Hässleby n:o 1 med Olofstorp i Hässleby socken
af Jönköpings län;
Föräta Kammarens Prof. 1903. N:o 11.
1
N:o II. 2
Onsdagen den 11 Februari.
n:o 18, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
rätt för Kungl. Majrt att för inköp af skogbärande eller till skogs¬
odling tjänlig mark disponera köpeskillingarna för vissa krono-
egendomar m. m.;
n:o 19, i anledning af Kungl. Majrts proposition angående
försäljning af en till förra häradsskrifvarebostället Hofby n:o 2
i Kristianstads län hörande lägenhet;
n:o 20, i anledning af Kungl. Majrts proposition angående
upplåtelse till Umeå stad af en del utaf den statens järnvägar
tillhöriga mark vid Umeå järnvägsstation;
n:o 21, i anledning af Kungl. Majrts proposition angående
efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter skomakaren
Claes Otto Andersson från Motala;
nro 22, i anledning af Kungl. Majrts proposition angående
efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter hemmansägaren
Johannes Jonasson från Sannebo i Alfsborgs län;
nro 23, i anledning af Kungl. Majrts proposition angående
ägoutbyte emellan kronan och Landskrona stad;
nro 24, i anledning af Kungl. Majrts proposition, angående
upplåtelse till landtförsvaret af en del utaf förra bergshauptmans-
bostället Väsby i Västmanlands län; och
nro 25, i anledning af Kungl. Majrts proposition angående
jordafsöndring från kronoparken Bjurfors underlydande hemma¬
nen Stora och Lilla Avesta i Kopparbergs län;
bevillningsutskottets betänkande nro 4, i anledning af väckta
motioner om skrifvelse till Kungl. Majrt i fråga om åtgärder,
som kunna föranledas af beslutade tullförhöjningar i främmande
länder; äfvensom
bankoutskottets memorial nro 2, om verkställd granskning
af riksbankens styrelse och förvaltning.
Företogs val af tjugufyra valmän för utseende af Riksdagens
justitieombudsman och hans efterträdare; och befunnos, efter
valförrättningens slut, hafva blifvit till valmän utsedde:
Onsdagen den 11 Februari.
3 N:o II.
friherre Beck-Friis............
|
|
80 röster.
|
herr Berg, Gustaf B.................
|
|
80
|
|
» Björklund....................
|
|
80
|
»
|
» af Burén ................
|
|
80
|
*
|
» Danckwardt-Lillieström .
|
>
|
80
|
»
|
» Ekdahl ...............
|
|
80
|
|
» Ekströmer .......
|
|
80
|
|
» Fosserj...................
|
|
80
|
|
grefve von Hallwyl ........
|
|
80
|
|
herr Hummel ..............
|
|
80
|
|
> Ljungberg .................
|
|
80
|
>
|
» Nilsson ...............
|
|
80
|
|
» Nisser......................
|
|
80
|
|
» Nyström, Carl, ..............
|
|
80
|
>
|
» Nyström, Johan F., ........
|
____ »
|
80
|
|
» Rettig.....................
|
|
80
|
|
» Ridderbjelke ...........
|
|
80
|
»
|
friherre von Schwerin
|
|
80
|
»
|
herr Stephens ...............
|
|
80
|
J>
|
» Tamm, Per Gustaf, .........
|
|
80
|
|
» Walin...................
|
|
80
|
»
|
» Weinberg............
|
|
80
|
3>
|
» Wester ............
|
|
80
|
»
|
» Wijk ..................
|
|
80
|
|
Företogs val af sex suppleanter för de valmän,' som af kam¬
maren fått i uppdrag att utse Riksdagens justitieombudsman och
hans efterträdare; och befunnos, efter valförrättningens slut,
hafva blifvit till suppleanter utsedde:
herr Montgomery ......
|
|
66
|
röster,
|
» Liedberg ................
|
|
66
|
|
grefve von Rosen ............
|
|
66
|
»
|
friherre Falkenberg .........
|
|
66
|
|
» Rappe ..................
|
|
65
|
|
» De Geer.............
|
|
63
|
» .
|
sedan ordningen emellan dem, som erhållit lika antal röster, blif¬
vit genom lottning bestämd.
Föredrogs Kungl. Maj.-ts under gårdagen bordlagda nådiga
proposition till Riksdagen angående vissa ändringar i gällande
förordning angående stämpelafgiften.
N:o It. 4
Kungl. pro¬
position an¬
gående stäm-
pelafgiften.
Onsdagen den 11 Februari.
Herr Leman: Då statsverkspropositionen remitterades, tillät
jag mig att uttala den förhoppning, att statsutskottet måtte kunna
tillse, huruvida icke en minskning i utgifterna skulle kunna ske.
Jag tror icke, att jag är förmäten, om jag säger, att denna för¬
hoppning delas af ganska många såväl inom som utom Riksda¬
gen. Då nu Kungl. Maj:ts proposition om stämpelafgiften skall
remitteras till bevillningsutskottet, tillåter jag mig också att ut¬
tala en förhoppning, nämligen den, att, om en järnhård nödvän¬
dighet skulle visa, att man måste för att fylla statsbehofven ösa
ur många olika skattekällor, utskottet d& måtte tillse, huruvida
icke denna »stämpelkälla» om jag så får säga, bör vara den
sista, ur hvilken man må ösa, och i allt fall, om man måste
göra det, tillse, huruvida icke åtskilliga modifikationer i Kungl.
Maj.ds proposition skulle kunna åvägabringas.
Jag tillåter mig härvid erinra, om jag nu börjar med stämpel
på inrikes växlar, att det är många gånger sagdt och måste an¬
ses oemotsagdt, att denna icke drabbar kapitalet; den drabbar
omsättningen, och den drabbar icke storkapitalisten eller den
förmögne mannen; den drabbar i allmänhet den mindre förmögne
köpmannen och industriidkaren. Tänker man vidare efter, huru
det tillgår i verkligheten, finner man, bland annat, att, för att få
sin fordran erkänd, den, som försäljer varor, han må vara indu¬
striidkare eller köpman, söker att få accept. Därigenom uppfylles
också ett annat hufvudvillkor. Säljaren får ett fordringsbevis,
som lätt kan omsättas. Han behöfver ej vänta, tills hans fordran
förfaller; genom diskontering i en bank kan han få förskjuten
den fordran, som till slut acceptanten skall gälda. Detta är ju
ett utmärkt sätt. Jag vill icke gå så långt, att jag tror, att detta
skulle alldeles upphöra, om det åter infördes stämpelskatt på
växlar; men jag vill erinra, att, då man år 1898 af skaffade växel¬
skatten, detta icke skedde uteslutande därför, att statsbehofven
då icke kräfde sådan stämpelskatt, utan äfven med ganska mycket
afseende fäst därå, att densamma drabbade omsättningen och
icke kapitalet.
År 1894, då man införde stämpelskatt på inrikes växlar, af¬
håll man sig dock från att införa stämpelskatt på checker och
postremissväxlar. Tyvärr har i denna kungl. proposition dessa
omsättningsmedel icke heller skonats. Man kan anföra, att man
i de flesta länder har en skatt på checker och dylikt, men, mina
herrar, Goethes sats, att allting passar ej för alla, gäller äfven i
detta fall. Hvad som kan gälla på kontinenten och i England
med så utvecklade handelsvanor, gäller icke i Sverige. Hvad vi
än göra på detta område, böra vi se till, att det befordrar ord¬
ning i affärer, reda och sparsamhet. Det är emellertid min be¬
stämda öfvertygelse, att, om man lägger stämpelskatt på växlar
och checker, i synnerhet checkväsendet kommer att mycket stäc-
kas. Bastiat säger: »hvad man ser och hvad man icke ser».
Ondsagen den 11 Februari. B
Hvad man ser är härvidlag, att man på detta håll kan få en
inkomst, men hvad man icke ser är den skada man tillfogar
näringslifvet. Det är därför, som jag skulle önska, att åtminstone
denna skatt icke kommer till.
Jag vill icke uppehålla kammaren längre, men jag ber att
till slut få omnämna, att här synes mig vara en inkonsekvens i
propositionen. På sid. 8 heter det: »I motsats till stämpelskat¬
ten å inrikes växlar, som företrädesvis drabbar affärsvärlden, kom¬
mer däremot stämpeln å bankanvisningar att jämväl träffa den
stora allmänheten, som numer i betydande utsträckning anlitar
banker och bankirer för insättning af medel. Begränsas stäm-
pelafgiften till det af kommitterade föreslagna beloppet af 10 öre,
bör dock denna allmänhet icke komma att synnerligen hårdt
tryckas af afgiften. Detsamma torde väl också få anses gälla i
fråga om stämpelafgiften för postremissväxlar.» Men när det
sedan kommer till beräkningarna och själfva klämmen, har in¬
smugit sig något, nämligen: »Inkomsten af stämpeln för anvis¬
ningar å upp- och afskrifningsräkning, kreditivråkning» o. s. v.
Kreditivräkning ingår. Mine herrar! Om det någonsin gäller,
att man icke skall beskatta lånebehof, är det väl här. I den
tablå öfver bankernas ställning, som finnes bifogad, är kredi¬
tivräkning upptagen som en fordran för vederbörande bank. A
andra sidan är det klart, att den, som har kreditivräkning hos
en bank, är bankens gäldenär. A upp- och afskrifningsräkning
bar man penningar insatta, men kreditivräkning är blott en sär¬
skild form för lån. Antingen kan man ju låna mot revers, då
man får lånet på en gång, eller också kan man öppna kreditiv¬
räkning, då man får uttaga penningar i mån, som man önskar,
inom begränsad! belopp. Genom skatt på kreditivräkning be¬
skattas ej den, som har något, utan den, som behöfver låna, han
får skatta hvarje gång han lånar. Detta är väl dock orimligt.
Jag skall som sagdt nu icke längre upptaga kammarens tid,
men jag slutar, som jag började, med en hemställan till bevill¬
ningsutskottet, att det måtte taga under noggrann pröfning, huru¬
vida icke åtminstone en modifikation i det framlagda förslaget
skulle kunna ske.
Efter härmed slutad öfverläggning hänvisades den kungl.
propositionen till bevillningsutskottet, och skulle till utskottet jäm¬
väl öfverlämnas det af herr Leman nu afgifna yttrandet.
N:o It.
Kungl. pro¬
position an¬
gående stäm¬
pelafgiften.
(Forts.)
Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet Kungl. Maj:ts
nästlidne dag bordlagda nådiga proposition till Riksdagen om vissa
N:o II. 6
Onsdagen den 11 Februari.
ändringar i förordningen angående bevillning af fast egendom
samt af inkomst den 3 december 1897.
Föredrogos, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran
lagutskottets sistlidne dag bordlagda utlåtanden nås 8—10.
Vid förnyad föredragning af konstitutionsutskottets den 7 och
10 innevarande månad bordlagda memorial n:o 1, med uppgift å
hvilande förslag till ändringar i grundlagame, antogos samtliga
ifrågavarande förslag.
Föredrogs å nyo och företogs punktvis till afgörande stats¬
utskottets den 7 och 10 i denna månad bordlagda utlåtande n:o 13,
angående riksgäldskontorets förvaltning under den tid, som för¬
flutit, sedan ansvarsfrihet senast tillerkändes fullmäktige i nämnda
kontor.
Punkterna 1—4.
Lades till handlingarna.
Punkten 5.
Hvad utskottet tillstyrkt bifölls.
Vid förnyad föredragning af statsutskottets den 7 och 10
innevarande januari bordlagda utlåtande n:o 14, angående före¬
slagna statsbidrag till vägars anläggning och förbättring samt till
bro- och hamnbyggnader m. m., biföll kammaren hvad utskottet
i detta utlåtande hemställt.
Vid förnyad föredragning af bevillningsutskottets den 7 och
10 i denna månad bordlagda memorial n:o 3, i anledning af Riks¬
Onsdagen den 11 Februari.
7 N:o It.
dagens justitieombudsmans framställning om kontrollen öfver
stämpeluppbörden, biföll kammaren hvad utskottet i detta memo¬
rial hemställt.
Vid förnyad föredragning af lagutskottets den 7 och 10 inne¬
varande månad bordlagda utlåtanden:
n:o 5, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående ändrade bestämmelser rörande bokföringsskyldig¬
het; och
n:o 6, i anledning af väckt motion om ändring af 2 kap. 2 §
byggningabalken,
biföll kammaren hvad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.
Föredrogs å ny o lagutskottets den 7 och 10 i denna månad
bordlagda utlåtande n:o 7, i anledning af väckt motion angående
ändring af § 121 i stadgan om skiftesverket i riket.
Herr Hasselrot: Såsom kammaren behagade finna, lyder
skiftesstadgans § 121 så: »Ordföranden före protokollet vid ägo-
delningsrättens sammanträden; och» — står det — »sedan det¬
samma, jämte beslutet, blifvit justeradt samt genom ordförandens
och ledamöternas påskrifter godkändt, underteckne ordföranden,
å rättens vägnar, utgående expeditionen». Sådan lagen nu är,
får således en ägodelningsrättens expedition icke expedieras af
ordföranden, förrän samtliga ledamöter underskrifvit protokollet.
Nu har emellertid, såsom motionären också påpekat, praxis ut¬
bildat sig i helt annan riktning på sidan af lagen eller — om
man så vill — alldeles i strid emot lagens bestämda lydelse.
Detta förfarande är mycket allmänt i vårt land och har, såvidt
jag hört, icke medfört några olägenheter eller gifvit anledning till
klander. Jag tror således, att motionären gärna kunnat låta detta
förhållande fortgå, såsom det hittills gjort, och icke behöft i onödan
— såsom han själf säger — rifva i denna sak. Nu är emellertid
den af motionären ifrågasatta ändringen af lagutskottet afstyrkt.
Om detta — att den ifrågasatta ändringen icke af Riksdagen bi-
falles — skulle blifva Riksdagens beslut, blefve naturligtvis för¬
hållandet det, åtminstone i de flesta fall, att man icke vågade
tillämpa det förra förfaringssättet, utan komme att hålla sig till
lagens bestämmelser. Men det är min bestämda öfvertygelse, att
detta komme att medföra ganska stora olägenheter. Jag talar nu
Om ändring
af § 121 i
skiftesstad¬
gan.
N:o II. 8
Onsdagen den 11 Februari.
Om ändring
af § 121 i
skiftesstad¬
gan.
(Forts.)
icke om sådana saker som fastställande af skiften och dylikt; ty
då kan protokollet utan svårighet sättas upp, under det ägodel-
ningsrätten är samlad, och skrifvas under af alla dess ledamöter.
Men den, som har någon erfarenhet om hur det går till vid andra
ägodelningsrättssammanträden inom skifteslag ute å marken, han
vet, att med nuvarande praxis är det möjligt att t. ex. på en
sommardag använda 6—8 timmar för att vid en skiftesför¬
rättning taxera ägor, granska skiftesläggning, jämka beräkning af
utflyttningskostnader och dylikt; och ändå får man ofta hålla på
en 2 ä 3 dagar, mången gång längre tid. Då går det så till, att
ordföranden för ett memorialprotokoll med blyerts eller blåpenna.
Sedan förrättningen på marken är slut, uppsättes utslaget efter
samråd med eller efter votering mellan ledamöterna, hvarefter det¬
samma afkunnas, och så åtskiljes man. Först i sitt hem upp¬
sätter ordföranden protokollet, och vid nästa sammanträde under-
skrifves protokollet af ledamöterna, men under tiden har expedi¬
tionen gått ut. På det sättet har — jag erkänner det gärna, på
sidan om lagen — jag själf förfarit, i likhet med många andra.
En och annan förfar annorlunda. Hur går det då till? Jo, i
stället för att vara ute på marken 6 ä 8 timmar, kan ägodelnings-
rätten icke hålla på härmed mer än 3 å 4 timmar; sedan måste
ordföranden gå in och sätta upp protokollet för dagen; och följ¬
den blir, att förrättningen tager dubbelt så lång tid som eljest.
En följd häraf återigen blir, att domstolsledamöter, parter eller
ombud samt landtmätare få uppehålla sig på stället i dubbelt så
lång tid, som eljest erfordrats, hvarigenom förorsakas en mycket
stor kostnad utan nämnvärd vinst.
Nu säger lagutskottet: »Ofta lära nämligen de ärenden, som
af ägodelningsrätt handläggas, vara sådana, att det icke möter
något verkligt hinder, att protokollet uppsättes och underskrifves
före afslutandet af rättens sammanträden, och i de fall, då sådant
på grund af ärendenas vidlyftiga eller svåra beskaffenhet icke
lämpligen eller utan stor tidsutdräkt låter sig göra, torde dock
i regel möjlighet förefinnas att sedermera före tiden för beslutets
expedierande bereda ledamöterna tillfälle att underskrifva proto¬
kollet, utan att några större kostnader eller annan af sevärd olägen¬
het behöfva att däraf förorsakas». Jag vågar på det allra be¬
stämdaste opponera mig häremot. Sex dagar, efter det utslaget
är aflämnadt, skall expeditionen utlämnas till vederbörande, och
det är icke möjligt att dessförinnan få ledamöternas underskrifter
å protokollet på annat sätt än att hålla ett särskildt samman¬
träde. Men detta kostar icke obetydligt med penningar, en utgift,
som naturligtvis drabbar skifteslaget; ij min domsaga gå rese¬
kostnaderna för ledamöterna i allmänhet till 50 ä 60 kronor för
hvarje gång, utom det onödiga besvär, som förorsakas, idel olägen¬
heter utan motsvarande nytta.
Under dessa förhållanden skulle det synas naturligt, att jag
Onsdagen den 11 Februari.
9 Nio H.
tillstyrkte motionärens förslag. Jag anser mig emellertid icke
böra göra detta, egentligen af formella skäl. Det är nämligen
så, att ägodelningsrätten icke kan alldeles likställas med härads¬
rätten. Häradsrätten är egentligen enmansdomstol, då nämnden
blott har kollektiv rösträtt, under det att ägodelnigsrätten är en
kollegial domstol, hvars alla ledamöter hafva lika rösträtt. Jag
anser således icke, att det är riktigt, att man uti ifrågavarande
afseende använder samma förfaringssätt vid ägodelningsrätt som
vid häradsrätt, utan förfarandet bör mera likna det vid rådstufvu¬
rätt använda. I afseende å rådstufvurätt gäller -— såsom också
lagutskottet nämner — att domboken skall underskrifvas af alla
ledamöterna, men detta hindrar icke, att expeditionerna, under-
skrifna af vederbörande domstolsledamot, gå ut för hvarje dag,
som sammanträde hålles, innan domboken underskrifvits af alla
ledamöterna, hvilket först äger rum därefter.
Ett sådant förfaringssätt — analogt med det vid rådstufvu-
rätterna — anser jag vara det lämpligaste vid ägodelningsrätterna.
Därigenom vinner man hvad motionären åsyftat, utan att ut¬
sätta sig för de formella anmärkningar, som skulle kunna göras
mot hans förslag.
Nu skulle jag visserligen kunna framlägga ett förslag till en
sådan förändring; det voro lätt gjordt genom att taga bort för¬
budet mot expeditionens utlämnande, innan protokollet under¬
skrifvits, men i regeln är kammaren icke benägen att, äfven om
den godkänner tanken i ett framställ dt förslag, antaga detsamma
på rak arm. Jag skall därför tillåta mig att yrka återremiss.
Herr Leman: Jag beklagar, att motionären icke är här när¬
varande, ty han hade då varit i tillfälle att försvara sin motion.
Men lagutskottets ordförande synes mig hafva anfört alla skäl,
som tala för motionen. Jag och' åtskilliga andra ledamöter i
kammaren hafva emellertid ansett, att motionen kunde oförändrad
bifallas, men jag kan gärna medgifva, att den modifikation, som
lagutskottets ordförande tillstyrkt, kan vara riktig. Såvidt kam¬
maren bifaller återremissyrkandet, är jag emellertid alldeles för¬
vissad, att frågan faller denna gång. Andra Kammaren fattar
nog beslut i enlighet med utskottets hemställan, d. v. s. afslår
motionärens förslag, och då lär återremissen ej föranleda annat,
än att utskottet återkommer med uppmaning till Första Kam¬
maren att fatta beslut. Bifaller däremot Första Kammaren motio¬
närens förslag, går äfven då frågan tillbaka till utskottet,
men då synes mig utskottet kunna jämka på det sätt, som ut¬
skottets ordförande föreslagit. Därmed tror jag, att saken är
bäst betjänad och af sådan anledning til åter jag mig hemställa,
att kammaren måtte besluta, att ifrågavarande paragraf skall
erhålla den af motionären föreslagna lydelse.
Första Kammarens Prof. t!Kitt. N:<> 11.
Om ändring
af § 121 i
skiftesstad-
yan.
(Forts.)
N:o K. 10
Onsdagen den 11 Februari.
Efter härmed slutad öfverläggning yttrade herr talmannen,
att beträffande föreliggande utlåtande yrkats, dels att detsamma
skulle visas åter till utskottet, dels ock, af herr Leman, att
ifrågavarande § måtte antagas med den lydelse, som angifvits i
den i ämnet afgifna motionen.
Sedermera gjordes proposition på bifall till utskottets hem¬
ställan samt vidare propositioner jämlikt nyssnämnda båda yrkan¬
den, och förklarades propositionen på återremiss vara med öfver¬
vägande ja besvarad.
Upplästes och godkändes Riksdagens kanslis förslag
dels till Riksdagens skrifvelse n:o 3, till Konungen, angå¬
ende verkställd omröstning öfver högsta domstolens ledamöter,
dels och till Riksdagens förordnande, n:o 4, för kommitte-
rade för tryckfrihetens vård.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr Berg, Gu¬
staf B., under tiden från den 13 till och med den 21 inne¬
varande månad.
Justerades sju protokollsutdrag för denna dag.
På framställning af herr talmannen beslöts, att de under
sammanträdet första gången bordlagda ärendena skulle sättas
främst på föredragningslistan till nästa sammanträde.
Kammaren åtskildes kl. 12,04 e. m.
In fidem
A. v. Krusenstjerna.
Stockholm 1903. O. L. Svftubilcks boktryckeri.