RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1903. Andra Kammaren. N:o 42.
Onsdagen den 22 april.
Kl. 11 f. m.
§ I-
Justerades protokollet för den 15 innevarande april.
§ 2.
Anmäldes och godkändes lagutskottets förslag till Riksdagens
skrifvelse till Konungen:
n:o 55, i anledning af väckt motion angående ändrade bestäm¬
melser om exekutiv försäljning af fastighet,
n:o 56, i anledning af väckta motioner om ändringar i vissa
delar af inteckningslagstiftningen,
n:o 57, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående folk¬
skoleväsendet i Stockholm, och
n:o 58, i anledning af väckt motion angående ändrade bestäm¬
melser om sammanträffande af brott m. in.
§ 3.
Föredrogos de å kammarens bord hvilande motioner; och hän¬
visades därvid herr C. G. Johanssons i Aflösa m. fl. motion,
n:o 195, till statsutskottet och herr J. Olssons i Stockholm m. fl. motion,
n:o 196, till kammarens tillfälliga utskott n:o 2.
§ 4.
Vidare föredrogos, men blefvo åter bordlagda lagutskottets ut¬
låtanden n:is 48, 49 och 50 samt Andra Kammarens andra tillfälliga
utskotts utlåtande n:o 28.
Andra Kammarens Proi. 1903. N:o 42.
1
N:o 42. 2
Onsdagen den 22 April.
§ 5.
Angående Till afgörande förelåg sammansatta stats- och lagutskottets
inrättande af ^låtande, n:o 4, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition
ett angående inrättande af ett nytt stift m. m. äfvensom tre i anledning
af berörda proposition väckta motioner, dels ock Kungl. Maj:ts pro¬
position med förslag till lag om ändrad lydelse af §§ 2 och 5 i
förordningen den 16 november 1863 angående allmänt kyrkomöte
och till lag om ändrad lydelse af § 3 i lagen den 26 oktober 1883
angående tillsättning af prästerliga tjänster.
Punkten 1.
Uti en den 23 januari 1903 till Riksdagen aflåten proposition
n:o 44, hade Kungl. Maj:t, med åberopande af propositionen bilagda
utdrag af statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden för den 19
december 1902 och den 23 januari 1903 föreslagit Riksdagen att
dels medgifva,
att från och med den 1 januari 1904 Västerbottens och Norr¬
bottens län finge frånskiljas Hernösands stift för att bilda ett särskildt
stift med benämningen Luleå stift och med biskopssäte i Luleå,
under villkor att, då någon af de nuvarande innehafvarne af biskops¬
ämbetena i Växjö och Kalmar stift från sin befattning afginge,
det stiftsområde, den afgångne innehaft, skulle tilläggas det andra
stiftet, som därefter skulle bära benämningen Växjö stift och hafva
biskopssäte i Växjö,
att biskopslönen i det nya Hernösands stift finge utgå med
enahanda belopp som i det nuvarande Hernösands stift,
att af biskopslöneregleringsfonden finge användas för aflönande
af biskop i Luleå stift 14,000 kronor årligen, däraf 12,000 kronor
såsom lön och 2,000 kronor såsom hyresersättning, samt för biskopen
i det nya Växjö stift, utöfver biskopslönen i nuvarande Växjö stift,
såsom lönetillägg, 2,000 kronor årligen,
att notarien och amanuensen vid domkapitlet i det nya Hernö¬
sands stift finge åtnjuta enahanda löneförmåner, som bestämts för
samma tjänstemän vid domkapitlet i det nuvarande Hernösands stift,
att för domkapitlet i Luleå stift finge utgå aflöning till notarie
med 4,500 kronor, däraf 3,000 kronor lön och 1,500 kronor tjänst-
göringspenningar, samt arfvode till amanuens med 1,800 kronor,
under de förbehåll och bestämmelser, som i den för tjänstemännen
vid de ecklesiastiska konsistorierna fastställda aflöningsstat vore
intagna, samt med där stadgad rätt för notarien till ålderstillägg
och pension,
att för domkapitlet i det nya Växjö stift förhöjning måtte äga
rum af notariens aflöning till 4,500 kronor, däraf 3,000 kronor lön
och 1,500 kronor tjänstgöringspenningar, samt af amanuensens arf¬
vode till 1,800 kronor,
Onsdagen den 22 April.
3 N:o 42.
samt att domkapitlet i Luleå måtte från det under riksstatens Angående
åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget: skrifmaterialier ochinrätto-nde af
expenser, ved m. m. emot redovisning undfå erforderliga medel till e m® *
inköp af skrifmaterialier, inköp af nödiga inventarier, renhållning, (Forts)
gas och lyse, ved och vedhuggning, bokinköp, inbindning af böcker
och tidningsprenumeration, tryckningskostnader, annons- och frakt¬
kostnader samt utgifter för telegramporto,
dels ock till bestridande af kostnaderna härför samt för vakt-
betjäning och öfriga årliga utgifter jämte erforderlig utrustning af
expeditionslokal vid domkapitlet i Luleå äfvensom hyra för expedi¬
tionslokal vid domkapitlet i Visby höja ordinarie anslaget till dom¬
kapitlens expeditioner med 6,350 kronor eller från dess nuvarande
belopp, 79,580 kronor, till 85,930 kronor samt vidtaga sådan ändring
i det på ordinarie stat under riksstatens åttonde hufvudtitel upp¬
förda förslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser, ved m. in.,
att däraf finge till domkapitlens expeditioner utgå högst 9,000 kronor,
äfvensom på extra stat för år 1904 bevilja ett belopp af 6,470
kronor, däraf till förstärkande af ordinarie anslaget till domkapitlens
expeditioner 2,970 kronor samt till anskaffande af möbler m. m.
för domkapitlet i Luleå 3,500 kronor.
I särskilda, sinsemellan öfverensstämmande motioner, väckta
den ena inom Första Kammaren af herrar C. B. Hasselrot, C. A.
Tamm, H. Hedenstierna, G. A. Berg, P. M. Söderbergh, A. Petri, J.
S. F. Stephens, A. G. G. Törner, grefve K. A. Posse, C. Lybeck, J.
M. Ekströmer, G. Walin, C. P. af Buren, C. R. Rappe, N. Trolle,
P. Sörensson, C. Nyström, J. Alströmer, J. Rylander, L. Grundberg,
G. G. Bergendahl, T. Såve och M. Nisser, n:o 52, och den andra
inom Andra Kammaren af herrar G. A. J. Fagerlund, P. O. Lundell,
A. Johansson i Möllstorp, A. P. Risberg, G. I. Carlsson i Norra
Smedstorp och A. Petersson i Påboda, n:o 161, hade föreslagits, att
Riksdagen måtte på det sätt bifalla Kungl. Maj:ts berörda propo¬
sition n:o 44 angående inrättande af ett nytt stift m. m., att Riks¬
dagen dels medgåfve,
att från och med den 1 januari 1904 Västerbottens och Norr¬
bottens län finge frånskiljas Hernösands stift för att bilda ett sär¬
skilt stift med benämningen Luleå stift och med biskopssäte i Luleå,
att biskopslönen i det nya Hernösands stift finge utgå med
enahanda belopp som i det nuvarande Hernösands stift,
att af biskopslöneregleringsfonden finge användas för aflönande
af biskop i Luleå stift 14,000 kronor årligen, däraf 12,000 kronor
såsom lön och 2,000 kronor såsom hyresersättning,
att notarien och amanuensen vid domkapitlet i det nya Hernö¬
sands stift finge åtnjuta enahanda löneförmåner, som bestämts för
samma tjänstemän vid domkapitlet i det nuvarande Hernösands stift,
att för domkapitlet i Luleå stift finge utgå aflöning till notarie
med 4,500 kronor, däraf 3,000 kronor lön och 1,500 kronor tjäust-
göringspeuningar, samt arfvode till amanuens med 1,800 kronor
N:o 42. 4
Onsdagen den 22 April.
Angående under de förbehåll och bestämmelser, som i den för tjänstemännen
inrättande af jg ecklesiastika konsistorierna fastställda aflöningsstat voro in-
ett ni^ni* tågna, samt med där stadgad rätt för notarien till ålderstillägg och
(Forts) pension,
samt att domkapitlet i Luleå måtte från det under riksstatens
åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget: skrifmaterialier och
expenser, ved m. in. emot redovisning undfå erforderliga medel till
inköp af skrifmaterialier, inköp af nödvändiga inventarier, renhåll¬
ning, gas och lyse, ved och vedhuggning, bokinköp, inbindning af
böcker och tidningsprenumeration, tryckningskostnader, annons- och
fraktkostnader samt utgifter för telegramporto,
dels ock till bestridande af kostnaderna härför samt för vakt-
betjäning och öfriga årliga utgifter jämte erforderlig utrustning af
expeditionslokal vid domkapitlet i Luleå äfvensom hyra för expedi¬
tionslokal vid domkapitlet i Visby höja ordinarie anslaget till dom¬
kapitlens expeditioner med 9,320 kronor eller från dess nuvarande
belopp 79,580 kronor till 88,900 kronor samt vidtaga sådan ändring
i det på ordinarie stat under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda
förslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser, ved m. in., att
däraf finge till domkapitlets expeditioner utgå högst 9,000 kronor,
äfvensom på extra stat för år 1904 bevilja ett belopp af 3,500
kronor till anskaffande af möbler m. in. för domkapitlet i Luleå.
Vidare hade herr A. Hedin uti en inom Andra Kammaren väckt
motion, n:o 157, hemställt, att Kung! Maj:ts proposition n:o 44
måtte på det sätt bifallas, att Riksdagen måtte dels medgifva,
att från och med den 1 januari 1904 Västerbottens och Norr¬
bottens län finge frånskiljas Hernösands stift för att bilda ett särskildt
stift med benämningen Luleå stift och med biskopssäte i Luleå,
under villkor att, då någon af de nuvarande innehafvarne af biskops¬
ämbetena i Växjö och Kalmar stift från sin befattning afginge, det
stiftsområde, den afgångne innehaft, skulle tilläggas det andra stiftet,
som därefter skulle bära benämningen Växjö stift och hafva biskops¬
säte i Växjö,
att biskopslönen i det nya Hernösands stift finge utgå med
enahanda belopp som i det nuvarande Hernösands stift,
att af biskopslöneregleringsfonden finge användas för aflönande
af biskop i Luleå stift 14,000 kronor årligen, däraf 12,000 kronor
såsom lön och 2,000 kronor såsom hyresersättning, samt för biskopen
i det nya Växjö stift, utöfver biskopslönen i nuvarande Växjö stift,
såsom lönetillägg 2,000 kronor årligen,
att notarien och amanuensen vid domkapitlet i det nya Hernösands
stift finge åtnjuta enahanda löneförmåner, som bestämts för samma
tjänstemän vid domkapitlet i det nuvarande Hernösands stift,
att för domkapitlet i Luleå stift finge på extra stat för år 1904
utgå aflöning till notarie med 4,500 kronor, däraf 3,000 kronor
Onsdagen den 22 April.
5 X:o 42.
beräknade som lön och 1,500 kronor som tjäustgöringspenningar,
samt arfvode till amanuens med 1,800 kronor,
att för domkapitlet i det nya Växjö stift förhöjning finge äga
rum af notariens aflöning till 4,500 kronor, däraf 3,000 kronor lön
och 1,500 kronor tjänstgöringspenningar, samt af amanuensens
arfvode till 1,800 kronor,
samt att domkapitlet i Luleå måtte från det under riksstatens
åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget: skrifmaterialier och
expenser, ved in. m., emot redovisning undfå erforderliga medel till
inköp af skrifmaterialier, inköp af nödiga inventarier, renhållning,
gas och lyse, ved och vedhuggning, bokinköp, inbindning af böcker
och tidningsprenumeration, tryckningskostnader, annons- och frakt¬
kostnader samt utgifter för telegramporto,
dels ock till bestridande af kostnaderna härför samt för vakt-
betjäning och öfriga årliga utgifter jämte erforderlig utrustning af
expeditionslokal vid domkapitlet i Luleå äfvensom hyra för expedi¬
tionslokal vid domkapitlet i Visby på extra stat för 1904 anvisa ett
belopp af 6,350 kronor samt vidtaga sådan ändring i det på ordinarie
stat under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget
till skrifmaterialier och expenser, ved m. in., att däraf finge till
domkapitlens expeditioner utgå högst 9,000 kronor, äfvenså på extra
stat för år 1904 bevilja ett belopp af 6,470 kronor, däraf till för¬
stärkande af ordinarie anslaget till domkapitlens expeditioner 2,970
kronor samt till anskaffande af möbler m. in. för domkapitlet i
Luleå 3,500 kronor.
Utskottet hemställde: att Riksdagen måtte, med bifall till Kungl.
Maj:ts förevarande proposition samt med af slag å herr Hasselrots
m. fl., herr Fagerlunds in. fl. och herr Hedins omförmälda motioner,
a) medgifva, att från och med den 1 januari 1904 Västerbottens
och Norrbottens län finge frånskiljas Hernösands stift för att bilda
ett särskildt stift med benämningen Luleå stift och med biskopssäte
i Luleå, under villkor, att, då någon af de nuvarande innehafvarne
af biskopsämbetena i Växjö och Kalmar stift från sin befattning
afginge, det stiftsområde, den afgångne innehaft, skulle tilläggas det
andra stiftet, som därefter skulle bära benämningen Växjö stift och
hafva biskopssäte i Växjö,
b) medgifva, att biskopslönen i det nya Hernösands stift finge
utgå med enahanda belopp som i det nuvarande Hernösands stift,
c) medgifva, att af biskopslöneregleringsfonden finge användas
för aflönande af biskop i Luleå stift 14,000 kronor årligen, däraf
12,000 kronor såsom lön och 2,000 kronor såsom hyresersättning,
samt för biskopen i det nya Växjö stift, utöfver biskopslönen i
nuvarande Växjö stift, såsom lönetillägg 2,000 kronor årligen,
d) medgifva, att notarien och amanuensen vid domkapitlet i det
nya Hernösands stift finge åtnjuta enahanda löneförmåner, som
bestämts för samma tjänstemän vid domkapitlet i det nuvarande
Hernösands stift,
Angående
inrättande af
ett nytt stift
m. m.
(Forts.)
N:n 42. 6
Onsdagen den 22 April.
Aixgående e) medgifva, att för domkapitlet i Luleå stift fiuge utgå aflöning
^ett^tfstift ^ notarie med 4,500 kronor, däraf 3,000 kronor lön och 1,500
C \%n m kronor tjänstgöriugspenningar, samt arfvode till amanuens med 1,800
(Forts) kronor, under de förbehåll och bestämmelser, som i den för tjänste¬
männen vid de ecklesiastika konsistorierna fastställda aflöningsstat
vore intagna, samt med där stadgad rätt för notarien till ålders-
tillägg och pension,
f) medgifva, att för domkapitlet i det nya Växjö stift förhöjning
måtte äga rum af notariens aflöning till 4,500 kronor, däraf 3,000
kronor lön och 1,500 kronor tjänstgöringspenningar, samt af amanu¬
ensens arfvode till 1,800 kronor,
g) medgifva, att domkapitlet i Luleå måtte från det under riks-
statens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget: skrifmaterialier
och expenser, ved m. m. emot redovisning undfå erforderliga medel
till inköp af skrifmaterialier, inköp af nödiga inventarier, renhållning,
gas och lyse, ved och vedhuggning, bokinköp, inbindning af böcker
och tidningsprenumeration, tryckningskostnader, annons- och frakt¬
kostnader samt utgifter för telegramporto,
h) till bestridande af kostnaderna härför samt för vaktbetjäning
och öfriga årliga utgifter jämte erforderlig utrustning af expeditions¬
lokal vid domkapitlet i Luleå äfvensom hyra för expeditionslokal
vid domkapitlet i Visby höja ordinarie anslaget till domkapitlens
expeditioner med 6,350 kronor eller från dess nuvarande belopp,
79,580 kronor, till 85,930 kronor,
i) vidtaga sådan ändring i det på ordinarie stat under riksstatens
åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget till skrifmaterialier och
expenser, ved in. m., att däraf finge till domkapitlens expeditioner
utgå högst 9,000 kronor, samt
k) på extra stat för år 1904 bevilja ett belopp af 6,470 kronor,
däraf till förstärkande af ordinarie anslaget till domkapitlens expedi¬
tioner 2,970 kronor samt till anskaffande af möbler m. m. för dom¬
kapitlet i Luleå 3,500 kronor.
Vid punkten hade fogats reservation af herrar A. G. L. Billing,
F. A. H. Hedenstierna, P. Sörensson och F. A. Almgren, som ansett
utskottet böra hemställa,
att Riksdagen måtte, med bifall till herr Hasselrots in. fl. och
herr Fagerlunds in. fl. ifrågavarande motioner samt med utslag å
herr Hedins omförmälda motion, på det sätt bifalla Kungl. Maj:ts
förevarande proposition, att Riksdagen
a) medgåfve, att från och med den 1 januari 1904 Väster¬
bottens och Norrbottens län fiuge frånskiljas Hernösands stift för
att bilda ett särskildt stift med benämningen Luleå stift och med
biskopssäte i Luleå,
b) medgåfve, att biskopslönen i det nya Hernösands stift finge
utgå med enahanda belopp som i det nuvarande Hernösands stift,
c) medgåfve, att af biskopslöneregleringsfonrlen finge användas
för aflönande af biskop i Luleå stift 14,000 kronor årligen, däraf
12,000 kronor såsom lön och 2,000 kronor såsom liyresersättning,
Onsdagen den 22 April.
7 N:o 42.
d) medgåfve, att notarien och amanuensen vid domkapitlet i Angående
det nya Hernösands stift finge åtnjuta enahanda löneförmåner, som
bestämts för samma tjänstemän vid domkapitlet i det nuvarande e J
Hernösands stift, (Forts.)
e) medgåfve, att för domkapitlet i Luleå stift finge utgå aflöning
till notarie med 4,500 kronor, däraf 3,000 kronor lön och 1,500
kronor tjänstgöringspenningar, samt arfvode till amanuensen med
1,800 kronor under de förbehåll och bestämmelser, som i den för
tjänstemännen vid de ecklesiastika konsistorierna fastställda aflönings-
stat vore intagna, samt med där stadgad rätt för notarien tili ålders-
tillägg och pension,
f) medgåfve, att domkapitlet i Luleå måtte från det under riks-
statens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget: skrifmaterialier
och expenser, ved m. m. emot redovisning undfå erforderliga medel
till inköp af skrifmaterialier, inköp af nödvändiga inventarier, ren¬
hållning, gas och lyse, ved och vedhuggning, bokinköp, inbindning
af böcker och tidningsprenumeration, tryckningskostnader, annons-
och fraktkostnader samt utgifter för telegramporto,
g) till bestridande af kostnaderna härför samt för vaktbetjäning
och öfriga årliga utgifter jämte erforderlig utrustning af expeditions¬
lokal vid domkapitlet i Luleå äfvensom hyra för expeditionslokal
vid domkapitlet i Visby höjde ordinarie anslaget till domkapitlens
expeditioner med 9,320 kronor eller från dess nuvarande belopp,
79,580 kronor, till 88,900 kronor,
h) vidtoge sådan ändring i det på ordinarie stat under riks-
statens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget till skrifmate¬
rialier och expenser, ved m. m., att däraf finge till domkapitlens
expeditioner utgå högst 9,000 kronor, samt
i) på extra stat för år 1904 beviljade ett belopp af 3,500 kronor
till anskaffande af möbler m. m. för domkapitlet i Luleå.
Sedan utskottets hemställan blifvit uppläst, begärdes ordet af
Herr Lundell, som yttrade: Herr talman! Den ofta åter¬
kommande frågan om delning af Hernösands stift har blifvit en
obehaglig fråga såväl för Kalmarbygden som för den ortens repre¬
sentanter i Riksdagen.
Detta har den blifvit icke därför, att den ifrågasatta delningen
i och för sig skulle vara obehaglig, utan emedan denna fråga
sammankopplats med frågan om indragning af Kalmar stift, hvilken
senare fråga blifvit så mycket farligare, som Kungl. Maj:t nu för
första gången gått in därpå.
Om olägenheterna för Kalmar stift att blifva sammanslaget med
Växjö stift har blifvit taladt så mycket, att föga kan vara att till-
lägga. Jag vill här endast framhålla, att naturligtvis en mängd
stora olägenheter och obehag måste vara förbundna med en ändring
af förhållanden, som existerat i 200 å 300 år. För prästerna har
Kalmar varit eu central samlingspunkt, för att icke tala om eu hel
del andra förhållanden, som under tiderna utvecklat sig. Här
N:o 42. 8
Onsdagen den 22 April.
att
om
(Forts) allt detta, läroverksstyrelse, konsistorium o. s. v., skulle flyttas till
Växjö, där man har mindre kännedom om Kalmarbygdens orts-
förhållanden och äfven mindre intresse för denna trakt.
Från alla möjliga korporationer och representationer har uttalats
den mest starka protest, som är möjlig, mot denna sammanslagning.
Som vi veta, har landstinget enhälligt uttalat sig mot samman¬
slagningen, samtliga kommunalstämmor och kyrkostämmor ha också
enhälligt och bestämdt uttalat sig däremot. Förra gången frågan
var före protesterades i en petition med 22,000 namnunderskrifter
mot en dylik sammanslagning. Från Växjö bär man underrättelser,
att man där icke heller är intresserad af sammanslagningen.
I Kalmarorten har man ju så kraftigt, som det är möjligt,
protesterat mot sammanslagningen. Nyligen har ett mycket stort
folkmöte hållits i Kalmar. En del inbjudare sammankallade hit
folk ur alla samhällsklasser för att göra ett uttalande. Sammanträdet,
som hölls annandag påsk, bevistades, efter hvad med tillförlitlighet
uppgifves, af omkring 10,000 personer. Jag skall be att få anföra
hvad som därom yttrats i pressen:
Mötet öppnades med afsjungande af ps. 426, v. 4 under
ackompanjemang af mässingsinstrumentmusik.
Sedan därefter en blandad kör af omkring 60 personer afsjunga
»Härliga land», bestegs talarestolen af navigationsskoleföreståndaren
P. A. Malström, hvilken med kraftig, bland hela den församlade
menigheten hörd stämma uppläste följande tal:
»Inbyggare i Kalmar stift! Från stad och land, från när och
fjärran, från rike mans boning och den låga hyddan hafva vi i
dag samlats, eniga inför den tanken: skall Kalmar stift offras, får
detta icke ske utan en öppen och oförtydbar protest från dem, af
hvilka det offret kräfves på grunder, som en gång af historiens
dom skola tillmätas sitt rätta värde. Sedan tio år tillbaka fortgå i
stegradt mått försöken att utan någon vår förskyllan beröfva oss
en förmån, som vi i århundraden okvalde åtnjutit, den egna stifts¬
styrelse, som här kanske mera än annorstädes i vårt land verkat
till välsignelse. Våra kyrkliga myndigheter och våra kommunala
representationer hafva uttalat sina allvarliga betänkligheter mot den
föreslagna åtgärden; 22,000 män och kvinnor från denna bygd
hafva lojalt anhållit om dess afvärjande; men förgäfves. Regeringen
går nu själf i spetsen för försöken att tillintetgöra vår kyrkliga
själfständighet. Faran är då så mycket större och ansvaret äfven
vårt, om vid det ödesdigra beslutets fattande det med fog kan på¬
stås, att befolkningen i denna bygd är likgiltig för frågans utgång.
Detta möte vill härutinnan gifva klart besked. Må man andraga,
att rikets väl klöfver offrandet af vår stift, emedan riksintresset åt
andra håll eljest ej kan vederbörligen tillgodoses. Vi svara: rikets
Angående finnes t. ex. en hel del pensionsfonder. Icke mindre än 45 säd
inrättande af förvaltas af läroverksstyrelsen och konsistorium. Det är icke
ett ™jttJtljt undra på, om många göra sig den frågan, huru det skall gå,
!> N:o 42.
Onsdagen den 22 April.
sannskyldiga bästa främjas icke, utan skadas i sin rot genom eu
politik, som låter eu enskild landsända ensamt offra hvad till
vårdandet af riksintresset i en annan landsända tarfvas. Den
nationella samhörigheten är en af rikets grundpelare, och visligen
handlar ej det folk, som särskildt i vår allvarsdigra tid undergräfver
densamma. Må man säga, att den mindre olägenheten måste för¬
dragas, om den större ej på annat sätt han undvikas. Vi svara:
den större måste bäras, om den ej kan undvikas utan förtrampande
af annans rätt. Må det påstås, att invånarnes i Kalmar stift kraf
på egen stiftsstyrelse ej har något rättsligt underlag. Vi svara:
likasom ett folk, då dess nationella själfständighet står på spel,
icke, om det är värdt att lefva, inlåter sig i debatt om rätten för
sin tillvaro, så är vår ställning till denna fråga densamma, i det vi
allenast peka på vittnesbördet från trehundraårig häfd. Må man
säga, att den föreslagna åtgärden har ringa betydelse, emedan den
drabbar endast ett fåtal af Sveriges befolkning, omkring 140,000
människor. Vi svara: är åtgärden orättfärdig, blir den icke mindre
orättfärdig därigenom, att den företages af den starkare gent emot
den svagare, och därför skall bära våldets karaktär. Eller skulle
det skälet framdragas, att här är ett tillfälle för staten att göra en
besparing på några tusental kronor, så svara vi, att ädelmodigt och
rätt handlar ej den stat, som för vinnande af eu obetydlig ekonomisk
fördel tillfogar en enskild landsända en större ekonomisk förlust.
Och skulle det påståendet göras, att vi genom denna vår hållning
visa oss sakna hjärta för Norrlands rättmätiga kraf, så kunna vi
utan förhäfveise svara: då Norrlands behof af hjälp i dess lekamliga
nöd manade Sveriges öfriga befolkning till bistånd, stod icke Kalmar
stifts befolkning i sista ledet bland dem, som behjärtade denna nöd.
Må man slutligen säga, att det är blott en särskild samhällsklass
inom vårt stift, som önskar dess bevarande, men att befolkningens
flertal inför denna fråga är likgiltigt. Detta mötes tillvaro med
den anslutning det vunnit från alla samhällsklasser, och icke minst
från samhällets djupa leder, vittnar om motsatsen.
Är då vårt stift dömdt till undergång? Nej, vårt hopp står
ännu till Sveriges folk och dess lagligen korade ombud, att de, då
afgörandets stund är inne, ej skola vägra att lyssna till vår öppet
uttalade, rättmätiga önskan. Där sitta i vår Riksdags båda kamrar
många män med ädla, redbara och upplysta tänkesätt: de skola ej
svika en laglydig och fosterländskt sinnad befolknings tillit, då
denna befolkning protesterar mot att dela de folks öde, som nödgas
vanmäktiga se sig beröfvade fäderneärfda och för dem dyrbara
förmåner. Där sitta i vår Riksdag många varmhjärtade män, som
aldrig skytt att gå i spetsen, då det gällt att värna den svagares
rätt. Vi lägga med förtröstan vår sak i deras hand. Det är en
rättfärdig sak, och därför bedja vi ej längre om att bevaras vid
vår rätt, utan protestera mot att beröfvas eu rätt, som vi ärft från
våra fäder och vilja lämna okränkt i arf till våra barn.»
Angående
inrättande af
ett nytt stift
tn. m.
(Forts.)
Jf:o 42. 10
Onsdagen den 22 April.
Angående Talaren framlade därefter ett förslag till protest, som jag icke
inrättande af ska.ll trötta kammaren med att uppläsa, enär det förut i kammaren
eu nytt stift ^^J^g
(Forts.) Efter uppläsandet af protesteu yttrade talaren:
»Här församlade män och kvinnor! Gillen I och vilsen i an¬
taga denna protest såsom ett sant uttryck för eder orubbliga
ställning till den föreliggande frågan, så svaren med ett högt, fritt
och otvunget Ja!»
Ett kraftigt, högt ljudande, mångtusenstämmigt ja tolkade de
församlades mening.
Därefter afsjöngs unisont »Ur svenska hjärtans djup», hvarpå
talaren med orden: »Vi äro förvissade, att vår folkkäre Konungs
landsfaderliga hjärta klappar varmt äfven för oss och vår rättvisa
sak. Vi betyga åter, att fosterlandets välfärd är för oss lika dyrbar
som för öfriga inbyggare i vårt älskade Sverige», föreslog ett fyr¬
faldt lefve för konung och fädernesland.
Härpå följde nu »Du gamla, du friska», sjungen unisont med
ackompanjemang, samt »Hör oss, Svea», kraftigt och fulltonigt sjungen
af kören.
Till sist manade talaren till mötets afslutande med dessa ord:
Vi afsluta nu detta möte med att i den gamla psalmens ord och
toner nedkalla den högstes välsignelse öfver oss och vårt land.
Atervänden därpå i frid till edra boningar och bedjen Honom, som
leder folkens rådslag, att han i sin nåd måtte leda hvad vi i dag
förehafvit till en lyckosam och välsignad utgång.
Ps. 500 v. 7 afsjöngs därpå, hvarefter mötet upplöstes.
Mötesbestyrelsen och kommunernas ombud återvände till råd-
stufvusalen och undertecknade protestskrifvelsen, hvilken kommer att
tryckas och uppsändas till hvarje ledamot af Riksdagens båda kamrar.
Mötesbestyrelsen bestod af: redaktör Hj. Petersson, ordförande,
herr bankdirektör E. Ancker, förste provinsialläkaren N. A. Bergen-
holtz, lasarettsläkaren E. Engdahl, handlandena G. A. Kindberg och
Carl W. Kjellberg, gelbgjutaren F. E. Lindstedt och bankdirektören
E. Schedin.
Protesten är dessutom undertecknad af 72 officiella ombud från
alla kommuner i Kalmar stift. Detta visar otvifvelaktigt, att in¬
tresset för Kalmar stifts bibehållande är så stort, som det någonsin
kan vara, och att stiftets invånare på allt sätt sökt göra hvad de
kunna för att få bibehålla sitt stift, sådant som det för närvarande är.
Det kan icke heller sägas, att detta är en klassfråga, att det
blott är prästerna, som önska stiftets bibehållande, ty intresset därför
är mycket stort bland alla samhällsklasser, ja, så stort, som det kan
vara. Jag å min sida betraktar icke heller denna sak såsom ute¬
slutande prästerlig eller stiftets bibehållande såsom ländande till
fördel endast för prästerna, ty äfven folket har nytta af denna an¬
ordning, att en stiftsstyrelse och en biskop finnes. Jag anser näm¬
ligen biskopen såsom den, som hufvudsakligen håller reda på och
Onsdagen den 22 April.
11 N:o 42.
ordning ibland prästerna. Det kan ju hända, att hos prästerna in¬
smyga sig oegentligheter, och det är därför godt att hafva någon,
hos hvilken man kan anföra sina klagomål och göra sin talan
gällande i detta hänseende. Jag har själf praktisk erfarenhet i
detta afseende och vet att folket uppskattar fördelen af att vid
behöf ha någon på nära håll att vända sig till, då tvistigheter eller
anledning till klagomål förekommer.
Vidare har biskopen rätt stor betydelse därnere därigenom, att
man kan påräkna honom såsom representant i åtskilliga angelägen¬
heter, ty det finnes icke godt om representativa män i denna täm¬
ligen fattiga bygd. Man drager därför äfven nytta af biskopen
äfven för kommunala förhållanden. Den nuvarande biskopen är
t. ex. ordförande i landtmanna- och folkhögskolan. Han är vidare
ordförande i styrelsen för den högre flickskolan i Kalmar stad.
Det är en person i en sådan ställning, att man har förhoppning
kunna påräkna hans biträde i åtskilliga göromål af dyHik art utom
den ställning han intar för allmänna kulturärenden och såsom styres¬
man för undervisningsanstalterna i stiftet.
Denna fråga om Hernösands stifts delning har kommit i det
läge, att Kalmar stifts invånare anse densamma hafva blifvit för¬
bunden med ett slags våldshandling, ty inom Kalmar stift finnas
icke några sympatier för dess indragning och sammanslagning med
Växjö stift, utan denna sammanslagning måste ske genom makt¬
språk från Konung och Riksdag. Jag hoppas dock, att denna
kammare, som i allmänhet och jag skulle vilja säga nästan i
hvarje fall sympatiserar för de svagas rätt, icke skall tillåta, att
man begår ett sådant våld gent emot denna landsända. Jag är
alldeles öfvertygad därom, att genom hvilken representation man
än skulle söka finna ett uttryck för önskningarna i denna lands¬
ända — äfven om man ställde sig på den mest breda basis af ett
uttalande från alla myndiga män och kvinnor — skulle man med
öfverväldigande majoritet, ja nästan enhälligt uttala sig mot samman¬
slagningen. Saken kan ju icke heller för riket i dess helhet vara
af den ringaste betydelse. Såsom en besparingsfråga saknar den
ju betydelse, då det ju endast kan vara fråga om en besparing på
fem å sex tusen kronor af statsmedel, och det kan väl icke vara
riktigt att tillskapa ett så starkt missnöje, som skulle blifva följden
af denna sammanslagning, för ett så litet belopp, hvilket skulle
spela eu så obetydlig roll i vår stora budget. Jag vill därför hem¬
ställa till denna kammare att behjärta alla dessa uttalanden, petitioner
och folkmötesresolutioner och allt öfrigt, som förekommit i denna
sak, och icke onödigtvis begå en våldshandling, som skulle tillskapa
ett allmänt missnöje och en allmän ovilja inom denna landsort.
Kammaren har sannerligen vid många tillfällen beaktat intressen,
som varit af vida mindre betydelse än de, om Indika här är fråga.
På grund af hvad jag nu anfört i denna fråga skall jag be
att få yrka bifall till den af herr Billing in. fl. afgifna reservationen.
Angående
inrättande af
ett nytt stift
m. m.
(Forts.)
N:o 42. 12
Onsdagen den 22 April.
Angående Med herr Lundell förenade sig herrar Lindgren i Oskarshamn
0C^ Carlsson i Norra Smedstorp.
m. m.
(Forts.) Herr Risberg: Kung], Maj ds proposition i den trängande
stiftsdelningsfrågan har å nyo förelagts Riksdagen och den har nu
framkommit stödd på andra grunder och i en annan form än’ vid
fyra föregående tillfällen. Kungl. Maj:t har nu upptagit förslaget
om sammanslagning af två af de sydligare stiften såsom villkor för
delning af Hernösands stift. Det är nu tio år sedan samman¬
slagningstanken först väcktes inom denna kammare, och då gällde
den till en början de två minsta stiften, Visby och Kalmar, hvilka
sammanslagna skulle bilda det minsta stiftet i riket. När man tager
i betraktande, hvilken framskjuten ställning de män hade, som
gåfvo uppslag till och sedermera näring åt denna tanke, kan man
knappast förvåna sig öfver att den vunnit gehör och slagit rot.
Fem år hafva gått, sedan i denna kammare genom motioner defini¬
tivt yrkades, att Kalmar stift skulle offras och sammanslås med
Växjö stift, detta såsom villkor för att delningen af det stora stiftet
i norra Sverige skulle komma till stånd, och denna åsikt har sedan
dess tagit allt bestämdare form. Af detta skäl ensamt är det, som
Kungl. Maj:t nu inför ett enigt statsråd och med hänsyn till den
stora vikten af stiftsdelningen icke ansett sig kunna motsätta sig
förslaget, så som det nu föreligger, i trots af sin önskan att frågan
hade blifvit löst på annat sätt. Hans Maj:t Konungens personliga
känslor hafva härvid fått ett, man må väl säga, gripande uttryck i
hans diktamen till statsrådsprotokollet i detta ämne. Jag tillåter
mig erinra därom, att grupperingen af de olika meningarne under
frågans föregående behandling inom Riksdagen dock icke varit så
synnerligen ojämn. Vid 1896 års riksdag voro 107 röster för
delningen af Hernösands stift utan villkoret af sammanslagning af
två andra stift, och 107 röster för detta villkor. Vid näst därpå
följande riksdagar stodo det ena året 118 röster mot 93 och det
andra året 128 röster mot 95. Jag talar nu icke om 1900 års
Riksdag, då biskopsstolen i Kalmar blef ledig och med anledning
däraf väcktes eu motion, hvilken vann stor pluralitet för den meningen,
att med återbesättande af det lediga biskopsämbetet borde få anstå,
tills Kungl. Maj:t åter för Riksdagen och kyrkomötet framlagt pro¬
position rörande stiftsdelningen. Detta innebar ju endast, att man
ville hålla frågan öppen och ingalunda något bestämdt uttalande
om sammanslagningen. Då sålunda icke större pluralitet inom
Andra Kammaren och i Första Kammaren ingen nämnvärd anslut¬
ning vunnits för stiftsammanslagningen, ehuru alla erkänt det stora
behofvet af ett snabbt genomförande af Hernösands stifts delning,
så beror detta helt visst därpå, att sammanslagningsförslaget saknar
reala grunder eller åtminstone lider af en stor brist på sådana. Man
har icke kunnat fatta något nödvändigt sammanhang mellan de båda
frågorna och därför icke heller kunnat finna sig uti sammankopp-
Onsdagen den 22 April.
13 N:o 42.
lingen af desamma. Jag skall tillåta mig att till belysning häraf Angående
anföra ett analogt exempel från ett annat område, en annan stats
rättslig institution. Riksdagen har nyligen beslutat att bilda eu ny e ^ m
domsaga i Norrbottens län genom utbrytning af områden från två (Forts)
allt för stora domsagor. Ingen fick därvid den tanken att såsom
villkor härför uppställa det krafvel att två mindre domsagor i en
annan landsända skulle sammanslås till en, och dock vill ingen
bestrida, att möjligheten af en sådan sammanslagning från storleks-
synpunkt skulle kunnat tänkas.
De ärade motionärer, som år 1893 framkommo med samman¬
slagningstanken, uttalade såsom sin uppfattning, att »en reglering
af stiften i stället för en ökning af deras antal borde äga rum».
Men här är att märka, att någon plan för reglering af stiften icke
blifvit uppgjord; en sådan föreligger icke. Hvem skulle vilja påstå,
att en sammanslagning af Kalmar och Växjö stift skulle vara det
ändamålsenligaste och rättaste, för den händelse en allmän reglering
af stiften skulle komma till stånd? Man må säga hvad man vill
om den starka stiftskänsla, som finnes hos kalmariterna och hvilken,
såsom herrarne veta, har fått ett så starkt uttryck; man må dock
icke undra däröfver, att de känna det såsom en rättskränkning, att
just de och inga andra genom en, man är frestad säga, god¬
tycklig åtgärd äro dömda att förlora sitt stifts själfständighet och
därmed sammanhängande fördelar, som de åtnjuta.
Ser man frågan ur blott ekonomisk synpunkt, så kan det ju
förefalla, som om sparsamhetsskäl skulle kunna anföras såsom en
reel grund för indragning af Kalmar stift i sammanhang med del¬
ning af Hernösands stift. Huru förhåller det sig då med besparingen
i detta fall? Biskopens i Kalmar löneförmåner utgöras först och
främst af kyrkoherdelönen i Ljungby, Hossmo och S:t Sigfrids
församlingars prebendepastorat. Detta pastorat skall naturligtvis,
om biskopsämbetet indrages, besättas med kyrkoherde i vederbörlig
ordning. Här uppkommer således ingen besparing, om ens den
nuvarande kyrkoherdelönen räcker till. Vidare åtnjuter biskopen i
lön kronotiondespannmål, värderad till 4,985 kr. Huruvida dessa
medel i händelse af en indragning af biskopsämbetet skulle kunna
beräknas såsom en inkomst för statsverket, är en fråga, som jag
icke tilltror mig kunna besvara. Tvifvel därom är dock ingalunda
uteslutet. Slutligen uppbär biskopen ur löneregleringsfonden ett
belopp af 2,350 kr. Men i händelse af sammanslagningen skulle
häraf 2,000 kr. gå till biskopen i det nya Växjö stift såsom löne¬
tillägg; således skulle besparingen för löneregleringsfonden uppgå
till endast 350 kr. Till domkapitlet i Växjö utgå nu af direkta
statsmedel 3,833 kr. 33 öre. I det fall, som vi nu förutsätta, skulle
till domkapitlet i Växjö utgå 9,916 kr. 67 öre i form af lönetillskott
åt notarier och amanuenser. Således skulle enligt de uppgifter, som
lämnas i den kungl. propositionen, den för framtiden beräknade
besparingen för statsverket inskränka sig till 2,966 kr. 66 öre.
Jf:o 42. 14
Onsdagen den 22 April.
Angående Detta är allt i händelse stiften sammanslås. Men så kommer frågan
™ttatnytt 'stiftom de måll£a stiftelser och kassor, som finnas till förmån för
m m Kalmar stift och särskildt dess prästerskap. I den mån som dessa
(Forts.) kassör stå under domkapitlets vård, föreställer jag mig, att, huru
än förvaltningen af dem må ordnas enligt gällande föreskrifter, det
icke lärer kunna ske utan kostnader.
Vidare bör man ju rätteligen också emot de besparingar, som
man påräknar för statsverket, sätta de kostnader och besvär, som
man pålägger befolkningen i Kalmar stift, ifall man för den för¬
länger vägen till stiftsstaden. Hvar och en ser sålunda, att denna
fråga icke har betydelsen af en penningangelägenhet för staten.
Frågan har kommit i det läge, att den blifvit en maktfråga. Men
det kan icke vara värdigt denna kammare att så behandla denna
grannlaga angelägenhet. Bättre anstode det landets representanter,
då de nu gå att fatta sitt beslut, att behjärta de rop, som höjas
ifrån Kalmar stifts befolkning, att de måtte få behålla eu rätt, som
de hittills oförkränkt länge innehaft.
Jag ber, herr talman, att på grund af hvad jag nu anfört få
yrka afslag på utskottets hemställan i den första punkten och bifall
till reservationen.
Herr Zimdahl: Herr talman, mina herrar! Då jag tagit
mig friheten begära ordet i frågan, kan jag på förhand lofva, att
jag skall fatta mig kort.
Den föreliggande frågan har så många gånger och så allsidigt
diskuterats i denna kammare, att den kan vara så godt som uttömd.
Behofvet af stiftsdelningen är så fullständigt ådagalagdt, att äfven
därutinnan är föga att tillägga. Att emellertid detta behof under
årens lopp icke blifvit mindre, är ju fullt uppenbart. Tvärtom, är
det ju alldeles påtagligt, att behofvet af en stiftdelning växt och
växer för hvarje år. Man behöfver blott tänka på den stora folk¬
ökningen, som årligen försiggår, och det i synnerhet inom de ifrån
den nuvarande stiftsstaden mest aflägsna trakter, där befolkningen
icke minst är i behof af andlig vård. Man bör vidare besinna, dels
att Hernösands stift är till arealen icke obetydligt större än alla de
andra stiften tillsammans, dels att det bland befolkningen inom
detta stift talas tre olika språk, dels att det finnes här flere af staten
underhållna och bekostade folkskolor, som hvar för sig kräfva mycket
arbete och stor omtanke från stiftschefens sida, dels att nydanings-
arbetet här i detta stift är mångdubbelt större än någonsin hän¬
delsen är i något af de öfriga stiften, och dels slutligen att biskopens
resor i dessa trakter äro ojämförligt mycket mera tidsödande och
besvärliga än för någon biskop i södra och mellersta Sverge. Om
man blott med allvar tänker på dessa nu i korthet antydda om¬
ständigheter, framgår klart, synes det mig, hurusom det icke står
i mänsklig; förmåga, att en biskop skall vara i stånd att, på sätt
behofvet kräfver, tillgodose de stora kulturella intressen, som här
Onsdagen den 22 April.
15 N:o 42.
göra sig gällande. Och att det måste kännas mycket tungt för en
stiftstyrelse och framför allt för en stiftschef att icke kunna med5
bästa vilja på önskvärd! sätt tillfredsställa de kraf, som göra sig
gällande, behöfver knappt här sägas. Säkerligen är det icke heller
för ro skull som den nuvarande stiftschefen, enligt hvad jag från
tillförlitligt håll försport, är fullt sinnad att afgå från sin plats,
såvida icke stiftsfrågan nu kan lösas. Med hänsyn härtill kan man
ju göra den invändningen, att det finnes andra, som kunna upptaga
hans mantel och ersätta honom. Det kan i viss mån vara sant.
Men hvad det gäller energi och praktisk duglighet, torde det vara
svårt att fylla den nuvarande stiftschefens plats. Biskop Johansson
är dessutom numera så väl insatt i alla stiftets förhållanden, att
det starkt kan sättas i fråga, huruvida någon, äfven under en lång
följd af år, skulle kunna ens närmelsevis jämnställas med honom.
Alltnog, det finnes otaligt många och högt talande skäl för den
nu och så många gånger förut föreslagna stiftsdelningen. Man kan
med ett ord säga, att behofvet af stiftsdelningen är oafvisligt. Nu
har, såsom allmänt är bekant, med denna fråga sammankopplats
förslag om en sammanslagning af Kalmar och Växjö stift, ett
förslag, som nu äfven Kungl. Maj:ts regering funnit sig föranlåten
att upptaga för att om möjligt få frågan en gång genomförd. För
min del vill jag nu blott i korthet säga, att jag anser det skulle
vara Riksdagen mest värdigt att tillsätta en biskop i Norrland utan
villkor om sammanslagning af de två andra stiften.
Men fullt förvissad, som jag är, att Andra Kammaren skall
med vidhållande af sin förut intagna ståndpunkt i frågan icke
släppa villkoret om sammanslagning af de två andra stiften, skall
jag, herr talman, med all respekt för de motsatta åsikterna, anhålla
att få yrka bifall till Kungl. Majrts proposition och utskottets be¬
tänkande och sålunda afslag på den vid betänkandet fogade reservation.
Herr Hellström: Herr talman! Det ärende, som nu före¬
ligger till Riksdagens behandling, är tydligen icke frågan om Hernö-
sands stifts delning, utan frågan om villkoret, under hvilket denna
delning skall af statsmakterna medgifvas. Frågan har ju nu varit
före många gånger vid riksdagen, och många skäl hafva blifvit
anförda både för och emot, hvarför jag icke skall upptaga kam¬
marens tid med att upprepa de skäl, som förut blifvit anförda för
stiftsdelningen. Vid alla tillfällen, då detta ärende varit före här,
har själfva hufvudfrågan blifvit bifallen; och äfven nu föreligger
icke någon meningsskiljaktighet i det hänseendet. Biskop Billing i
Första och herr A. Hedin i Andra Kammaren hafva båda gjort en
i det afseende! så godt som likartad framställning till Riksdagen,
så att frågan gäller nu tydligen endast sättet, hvarpå den af alla
såsom nödvändig förklarade stiftsdelningen skall äga rum. De me¬
ningsskiljaktigheter, som i det hänseendet föreligga, äro tydligen
beroende på den olika principiella ståndpunkt, som hvar och eu
Angående
inrättande af
ett nytt stift
m. m.
(Forts.)
N:o 42. 16
Onsdagen den 22 April.
Angående intager till frågan om biskopsinstitutionens betydelse för vårt land
inrättande af (]esg andliga intressen, och skulle vi söka komma till klarhet i
€tt nyttden här föreliggande frågan genom att anföra skälen för och emot
(Forte) de bå(3a obka principriktningar, som i denna sak gjort sig gällande,
1 ' skulle det nog blifva en mycket långvarig diskussion. En sådan
diskussion anser jag emellertid för alldeles öfverflödig, då denna
kammares ledamöter nog äro så pass principfasta karlar, att de
icke låta ändra sin principiella ståndpunkt genom någon diskussion
här i kammaren. Därför tror jag, att det är bäst att vi hålla oss
till realiteterna och taga hänsyn till frågans faktiska läge och de
praktiska omständigheter, som kunna inverka på densamma.
Andra Kammaren har nu vid fyra särskilda tillfällen, nämligen
1893, 1896, 1897 och 1899, med ständigt växande majoritet beslutat
att sätta som villkor för Hernösands stifts delning sammanslagning
af två mindre stift i södra Sverige. År 1902 ägde nya val rum till
denna kammare, och jag vill fråga, om någon inbillar sig, att den
af biskop Billing in. fl. representerade ståndpunkten i stiftsfördel-
ningsfrågan genom de nya valen vunnit flere anhängare än förut.
Förhållandet är nog alldeles tvärtom. Andra Kammaren torde väl
komma att bestämdare än förut vidhålla den ståndpunkt, som den
fyra gånger förut intagit. Under sådana omständigheter är det tydligt,
att den reform, som åstundas, icke kan vinnas på annat sätt än på
det af Kungl. Maj:t nu föreslagna, eller genom sammanslagning af
Kalmar och Växjö stift. Antingen man nu gillar eller ogillar detta
villkor, som blifvit uppsatt för stiftsdelningen, kan man icke —
om man vill taga hänsyn till faktiska förhållanden — neka till, att
frågan verkligen står på det sättet. Men under sådana förhållanden
är det väl lämpligt, att motståndarne till sammanslagningen också
göra klart för sig den frågan, huruvida de verkligen hafva något att
vinna genom ett fortsatt motstånd mot stiftsdelningens genomförande
på det nu föreslagna sättet eller om de icke till äfventyrs genom detta
sitt motstånd komma att betänkligt skada de intressen, som synas
ligga dem i ganska hög grad om hjärtat. Om jag rätt fattat par¬
ternas ställning till frågan, äro icke motståndarne till stiftssamman-
slagningen de, som minst önska, att en delning af Hernösands stift
skall komma till stånd. Tvärtom synes det, som om den sidans
anhängare skulle mer än de andra uppskatta biskopsinstitutionens
betydelse. Åtminstone får man den uppfattningen, då man hör de
skäl, som af dem anföras emot den nu ifrågasatta sammanslag¬
ningen af de två småländska stiften.
Då redan en utvidgning af en stiftschefs verksamhetsområde,
såsom här blifvit föreslaget, enligt deras åsikt anses medföra så
ytterst betänkliga följder icke blott i kyrkligt hänseende, utan rent
af för det religiösa lifvet eller, såsom Kalmar stifts prästerskap
uttryckt sig, för »det goda religiösa förhållande, som nu äro rådande
inom stiftets församlingar», huru mycket betänkligare måste icke
för dessa personer de förhållanden te sig, som pa detta område äro
Onsdagen den 22 April.
17 >':o 42.
rådande i det vidsträckta Hernösands stift. Då man laser biskop Angående
Johanssons sakrika utredning i stiftsdelningsfrågan och ser de många inrättande af
talande realskäl, som där äro anförda, och därpå ser de skäl, kal- e ^
mariterna anfört för sin åsikt, så är det verkligen svårt att hålla (Forts.)
sig för ett stilla löje vid den bjärta kontrasten mellan de skäl och v
motiv, som från olika håll kunna anföras. Jag vill icke säga något
ondt om, att man från det småländska stiftet framhåller de betänk¬
ligheter, som man har mot den ifrågasatta sammanslagningen.
Tvärtom anser jag det alldeles på sin plats, då t. ex. Kalmar stifts
prästerskap framhåller de olägenheter, som blifva en följd utaf sam¬
manslagningen såväl med hänsyn til befordringsförhållandena som
med hänsyn till delaktigheten i änke- och pupillkassan. Därigenom
blir Kungl. Maj:t i tillfälle att vid den slutliga regleringen taga till¬
börlig hänsyn till dessa förhållanden. Men hvad jag absolut för¬
nekar är, att de omständigheter och de svårigheter, som blifvit
framhållna af Kalmar stifts prästerskap och äfven af öfriga inne¬
vånare i stiftet, äro af den beskaffenhet, att de böra utgöra skäl
för ett längre fördröjande af delningen af Hernösands stift. Kalmar-
motionärerna säga i sin motion — och det är deras hufvudmotiv •—-
att några verkligen tvingande realskäl icke föreligga för förslaget,
att Kalmar stift skulle upphöra att vara ett själfständigt stift.
Detta resonemang har jag litet svårt att förstå. Om man ställer
sig på ensidig stiftsståndpunkt, kan det möjligen låta försvara sig,
men om man ställer sig på allmän och särskildt på allmänt kyrklig
ståndpunkt, förefaller ett dylikt resonemang alldeles ohållbart. Och
då man här i Riksdagen skall afgöra en fråga, sådan som denna,
bör man väl icke inskränka sig till det lokala intressets synpunkter,
utan afgöra frågan med hänsyn till hela landets intressen. Om
det här helt enkelt vore fråga om en sammanslagning eller icke
sammanslagning af de två småländska stiften, då skulle en sådan
motivering vara riktig och då skulle jag också medgifva, att några
tvingande realskäl icke blifvit förebragta för det framställda för¬
slaget. Men det är icke det, frågan gäller, utan här gäller det,
huruvida man vill medgifva eller icke medgifva en sådan omreg¬
lering af de 12 stiftens områden, att öfre Norrlands andliga intressen
kunna blifva på ett bättre sätt tillgodosedda, än hittills varit möjligt.
Här är det verkligen ganska stora intressen, som stå på spel, och
här föreligga verkliga realskäl. Vi må endast komma ihåg, att hela
vår folkundervisning med den organisation, vi hafva, sorterar under
konsistorierna. Men denna undervisning har större uppgifter och
större betydelse i öfre Norrland än i någon annan del af vårt land.
En hel stor landsända — och en landsända, som för Sverige i sin
helhet är af stor betydelse i politiskt afseende — har en befolkning,
som icke kan tala svenska språket, utan är finsktalande. Åtgärder
för befrämjande af svenskt språk och svensk kultur i dessa trakter
måste blifva beroende af de åtgärder, som vidtagas på folkunder¬
visningens område. Och på det området återstår mycket att önska
Andra Kammarens Frat. 1903. N:o 12. 2
K:o 42. 18
Onsdagen den 22 April.
Angående och många reformer, hvilka jag är öfvertygad om, att en stifts-
stift styrelse i Luleå skulle kunna få genomförda. Utan att vilja yttra
m. m. J någonting förklenande om enskilda personer, kan jag icke underlåta
(Forts.) aL i detta sammanhang framhålla, att vi i Tornedalen hafva exem¬
pel på tjänstemän, både präster och lärare i af staten underhållna
svenskspråkiga folkskolor, som jnst hafva till uppgift att sprida
svenska språket, hvilka tjänstemän i hvardagslag och i sina familjer
så godt som aldrig begagna sig af svenska språket. Att man under
sådana förhållanden icke kan vänta sig stora frukter af deras sträfvan-
den att utbreda svenskt språk i omgifningen, är alldeles tydligt. Enligt
min bestämda öfvertygelse skulle en biskop med säte i Luleå kunna ut¬
rätta ofantligt mycket på detta och andra hithörande områden. Jag
vill i detta sammanhang erinra om, att såväl biskopsinstitutionen som
landshöfdingeinstitutionen i öfre Norrland med dess lifliga utveckling
på alla områden har en helt annan betydelse och helt andra uppgifter
att fylla än dessa institutioner i södra Sverige med dess mera konstanta
förhållanden på kulturlifvets flesta områden. Lägger man nu härtill,
att en biskop i kyrkligt och religiöst hänseende alltid utöfvar ett
mycket stort inflytande inom sitt stift — ett inflytande, som kal-
mariterna för öfrigt icke synas hafva underskattat, åtminstone då
det gäller Kalmar stift —-, så torde det vara tydligt, särskildt om
man tar hänsyn till de talande skäl, som i den kungl. propositionen
i öfrigt blifvit anförda, att verkliga realskäl föreligga för den om¬
reglering af stiftsområdena, som i den kungl. propositionen före¬
slagits. Och då det för hvar och en, som vill se, måste vara klart,
att vi icke hafva utsikt att med de nuvarande förhållandena kunna
få saken ordnad på något annat sätt, än här blifvit af Kungl. Maj:t
föreslaget, hoppas jag, att såväl kalmariterna som andra ledamöter
af denna kammare, som skulle hafva önskat, att denna fråga helst
blifvit löst på annat sätt, under nu föreliggande omständigheter
dock ville lämna de mindre och lokala synpunkterna och i stället
fästa mera afseende vid de allmänt kyrkliga och allmänt svenska
synpunkterna och sålunda för att vinna det större och vigtigare
målet lämna de mindre synpunkterna å sido. Då det gäller att
afgöra en fråga, som för hela landet har så stor betydelse, som jag
är öfvertygad om, att denna fråga, särskildt med hänsyn till poli¬
tiska förhållanden och språkförhållanden, verkligen har för hela
landet, äro vi väl ändå i främsta rummet svenskar och först i andra
rummet smålänningar.
Under uttalande af den förhoppning, att denna ej blott för öfre
Norrland, utan enligt min öfvertygelse för hela Sverige betydelse¬
fulla fråga nu må, i hvad på Riksdagen ankommer, få en lycklig
lösning, ber jag, herr talman, att få yrka bifall till Kungl. Maj:ts
proposition och utskottets hemställan.
Häruti instämde herrar Hörnsten, Styrlander, Svensson i Bondön,
Ahlstrand, Nordin och Ekholm.
Onsdagen den 22 April.
19 N:o 42.
ett nytt stift
m. in.
(Forts.)
Herr Johansson i Möllstorp: I likhet med den förste talaren. Angående
skall jag bedja att få yrka afslag på utskottets hemställan i den*nfätta>[de±ff
del, som rör sammanslagningen af Kalmar och Växjö stift. I den
ort, jag tillhör, har denna fråga väckt ett oerhördt uppseende.
Hvem man talat vid och hvem man träffat på har ansett det vara
eu våldsåtgärd, som icke på något sätt kan gillas. Huru man än
betraktar saken, måste man finna det beklagligt, att just den lands¬
ort, som det här är fråga om, alltid skall vara syndabocken, då
det gäller utvecklingen i Norrland. Så fann man t. ex. för ett par
år sedan, då det var fråga om inrättandet af ett nytt fögderi uppe
i Norrland, genast på, att man kunde göra en sammanslagning i
södra Sverige, och man beslöt att sammanslå de två fögderierna
på Öland. Jag vet icke, huru denna sammanslagning i verklig¬
heten gestaltat sig, då de gamla tjänstemännen fortfarande inne¬
hafva sina platser, men där skall emellertid indragas en kronofogde¬
befattning, två länsmansbefattningar och en häradsskrifvarebefatt-
ning. Att detta kommer att verka icke så litet betungande för be¬
folkningen kan man förstå, då man tänker sig de långa resor, som
blifva en följd af den långa utsträckningen af fögderiet. Det fål¬
en längd af 12 till 13 mil, och där finnas inga andra kommunika¬
tioner än landsvägar. Det har alltid varit så, att då det gällt stora
anslag, af hvilka Norrland varit i stort behof, då hafva vi fått upp¬
offra allt möjligt. Vi hafva fått lämna skattebidrag till Norrlands
utveckling. Men när få vi någonting? Aldrig. Om vi komma
med den blygsammaste framställning i ena eller andra afseendet,
blir den afslagen. Allting skall gå till Norrland. Jag kan icke
förstå, hvarför man alltid skall taga hänsyn till just denna lands¬
ända på vår bekostnad. Det sårar folket i den del af landet, jag
tillhör, i hjärterötterna, att det jämt och ständigt skall behöfva upp¬
offra sig för Norrland och dess framtid. Det har talats så mycket
om nödvändigheten af Hernösands stifts delning. Ja, hvem har
motsatt sig detta, men kostnaderna för denna delning böra väl icke
betalas med Kalmar stifts indragning. Det har af en föregående
talare visats, att kostnaderna för Hernösands stifts delning icke
hafva någon betydelse ur statsfinansiell synpunkt. De skulle icke
uppgå till några nämnvärda belopp, utan endast belöpa sig till
några få tusen kronor. Det är emellertid icke lönt att söka upp¬
repa dylika skäl, ty det tyckes, såsom om icke någon hänsyn toges
till hvad folket i denna del af landet vill. Öfverallt hafva gjorts
allmänna uttalanden, och snart sagdt hvarenda människa har uttryckt
sitt ogillande i detta hänseende, men det tyckes, som sagdt, icke
hafva någon betydelse.
Då jag för min del icke kan finna, att delningen af Hernö¬
sands stift har något organiskt sammanhang med sammanslagningen
af Kalmar och Växjö stift, skall jag bedja, herr talman, att få
yrka afslag på utskottets hemställan och bifall till den af herr
Billing m. fl. afgifna reservationen.
N:o 42. 20
Onsdagen den 22 April.
Angående Herr Zetterstrand: Herr talman, mina herrar! Jag vill nu
h^r icke yttra någonting angående behofvet af Hernösands stifts
m. m. J delning, hvarom kammarens ledamöter ju äro tämligen ense. Frå-
(Forts.) gail är här, huruvida denna stiftsdelning må förenas med en stifts-
sammanslagning i södra Sverige. Därom äro meningarna delade,
och man har frågat: höra dessa frågor verkligen tillsammans? Jag
vill icke påstå, att de alldeles absolut hänga tillsammans, men de
hafva genom omständigheternas makt sammanförts, och jag kan
icke neka, att de hafva ett visst sammanhang med hvarandra, ty
det är statsmakternas skyldighet att se till, att, så snart ökade ut¬
gifter ställas på statens kassa, man låter sig angeläget vara att
undersöka, om man icke äfven på samma gång kan gorå inskränk¬
ningar på andra håll, där sådant låter sig göra. Af dessa och
andra skål har Andra Kammaren upprepade gånger och med stän¬
digt växande majoritet varit med om en delning af Hernösands
stift under villkor af en stiftssammanslagning i södra Sverige. Sista
gången Andra Kammaren uttalade sig i denna riktning, var det med
162 röster emot 52. Det gällde nämligen då frågan, huruvida det
skulle anstå med återbesättandet af biskopsämbetet i Kalmar stift.
Men denna fråga har icke allenast af Andra Kammaren omfattats
på detta sätt, utan oäfven den Första Kammaren hav intagit en lik¬
nande ställning. År 1893 beslöt nämligen Första Kammaren utan
diskussion att biträda sammansatta stats- och lagutskottets hemställan
om att utredning måtte ske rörande sammanslagning af två stift
— det gällde då Kalmar och Visby stift. Och icke allenast i Riks¬
dagen har denna fråga trängt fram, utan äfven vid kyrkomötet.
Ty vi veta, att vid 1898 års kyrkomöte 27 röster enade sig om att
medgifva en stiftssammanslagning i sammanhang med stiftsdelning
i Norrland, och mot dessa 27 röster stodo då 31 röster, så att
meningarna kunna sägas där hafva varit tämligen delade.
Då framställer sig den frågan: kan icke den ifrågasatta sam¬
manslagningen försvaras och vara lämplig? Jag tror, att den kan
det, då man tager hänsyn till, att det nybildade Växjö stift skulle
komma att med afseende å arealen blifva det femte stiftet i riket,
med afseende å folkmängden intaga det fjärde rummet, med afse¬
ende å antalet präster likaså det fjärde, med afseende å antalet
församlingar det femte och med afseende å antalet läroverk blifva
det näst sista stiftet i riket. Därtill kommer också, att under årens
lopp Småland blifvit alltmer och mer genomkorsadt af järnvägar,
hvilket naturligtvis bör i sin mån underlätta den blifvande stifts-
chefens arbete och besvär. Vidare tillkommer en annan omstän¬
dighet, och det är, att vid fråga om sammanslagning af ett par
stift bör detta lättast kunna äga rum, då innebyggarne i de stift,
som skola tillsammans bilda ett och samma stift, alla tillhöra ett
och samma landskap, nämligen Småland.
Man har nu frågat: är sammanslagningen icke också förenad
med vissa olägenheter? Jag kan icke underlåta att åberopa de
Onsdagen den 22 April.
21 N:o 42.
olägenheter, som i sådant afseende blifvit af prästerskapet i Kalmar . Angående
stift framhållna, nämligen att det skulle uppstå fara för rubbning
i de goda religiösa förhållandena, som äro rådande i stiftets för- J
samlingar. Kan man säga, att detta är ett allvarligt skäl? Bör (Forts.)
icke i lika mått goda religiösa förhållanden kunna äga rum inom
det nya större stiftets område?
Man har klagat öfver, att denna stifssammanslagning skulle
medföra det yngre prästerskapets fördröjda befordran. Det är möj¬
ligt, att så är. Det är möjligt, att befordringsförhållandena äro
bättre i Kalmar än i Växjö stift, men å andra sidan medför då
sammanslagningen förbättrade befordringsförbållanden inom Växjö
stift -— och i alla händelser en utjämning, som ju alltid legat Andra
Kammaren om hjärtat att, så vidt möjligt, åstadkomma.
Man har vidare klagat öfver, att det skulle bli till skada för
stiftets enskilda änke- och pupillkassa samt de öfriga 45 stifts-
kassorna, som finnas. Detta är naturligtvis ett skäl, som man icke
kan underlåta att beakta, men som, efter hvad departementschefen
också framhållit, bör kunna på lämpligt sätt undanröjas.
Det har vidare talats om olägenheter för de allmänna läro¬
verken. Men kan man verkligen taga fram ett sådant skäl, när
detta nya stift, såsom jag nyss nämnde, i afseende å antalet läro¬
verk är det näst sista stiftet i riket? Därtill hafva invånarna i
Kalmar läns södra landsting framhållit, att genom Ölands brist på
tidsenliga kommunikationer skulle sammanslagningen verka häm¬
mande på länets andliga utveckling. Ja, det får jag säga, att sådan
betydelse tillmäter jag icke stiftsfrågan, att jag tror, att det kan
verka hämmande på den andliga utvecklingen i dessa gamla kultur¬
bygder, där icke särskilda undantagsförhållanden äro rådande.
Under åberopande af allt detta, kan man väl medgifva, att
den animositet, som i denna sak bragts å bane inom Kalmar stift,
är väl stor, och att man kan säga, att provinsialkänslan har upp¬
jagats alldeles för mycket. Det talas om, att här skulle begås vålds¬
handling och rättskränkning. Ja, huru ofta får man ej göra sig
skyldig till handlingar, hvilka anses såsom sådana, men hvilka jag
visst icke vill beteckna såsom våldshandlingar eller rättskränkningar.
Jag vill anföra ett exempel. Om vi tänka oss, att inom ett år
läroverkskommitténs förslag kommer fram, och det då visar sig, att
man behöfver inrätta nya läroverk eller utvidga redan befintliga
sådana, men att det på samma gång kan dragas in ett eller annat
läroverk, skall man då icke kunna med mycket större skäl pro¬
testera å den ort, där man förut haft sitt egna läroverk, än i det
stift, som får sin biskop förlagd till eu annan stad, än där han
förut varit. Jag tror således, att det vore väl, om medlemmarne
från detta stift, hvarom nu är fråga, icke ville taga denna sak så
hårdt — man kan ju förstå deras känsla •— och att de med ett
visst vemod skola motse Riksdagens beslut; men jag hoppas i alla
N:o 42. 22
Onsdagen den 22 April.
Angående fall, att de skola bära detta med jämnmod och inse, att det offer,
inrättande af aQ gQraj ändå sker för landet i dess helhet.
C ™n. m. 1 Jag hemställer, herr talman, om bifall till utskottets förslag.
(Forts.)
I detta anförande instämde herrar Månsson och Andersson i
Helgesta.
Herr Branting: Herr talman, mina herrar! När denna fråga
förut behandlats i Riksdagen, har det uti Andra Kammaren stått
en enig majoritet mot, såsom det då hetat, den trettonde biskopen.
Och det har varit helt naturligt, att så har varit, att man inom
denna kammare kommit allt mer och mer på det klara med, att
hvad som än må kunna sägas till försvar för biskopsinstitutionen,
icke är det skäl att ändå gå i den riktningen att ytterligare öka
biskoparnes antal.
Nu däremot föreligger frågan uti ett annat läge. Vi stå vid en
skiljoväg, där det gäller att afgöra sin uppfattning; och af denna
majoritet, som hittills hållit ihop mot den trettonde biskopen, synes
mig hvarje medlem vara ställd inför frågan, huruvida han verkligen
vill vara med på att under nuvarande förhållanden markera en
biskopsinstitutions tillskapande såsom något för vårt land kultur¬
främjande.
Det är ju så ställdt nu, att regeringen, böjande sig för Andra
Kammarens mening, har accepterat förslaget att endast göra en
omrangering bland de tolf stiften, och att det finnes rätt goda
utsikter för att äfven Första Kammaren skall gå öfver på samma
ståndpunkt. Nu gäller det: skola vi från denna sida på något sätt
motsätta oss, att denna omrangering kan ske, när man icke där¬
igenom ökar biskoparnes antal och denna förändring kan motiveras
i den andliga odlingens namn?
Då ställer sig frågan för mig så: håller detta tal om den and¬
liga odlingen såsom beroende af en ny biskopsstol i Luleå verkligen
streck? Och jag skall be att få särskild^ naturligtvis, fästa mig
vid den sidan af saken, som rör skolundervisningen. Ty i afseende
å det rent kyrkliga intresset, tror jag ändå, att detta icke är så pass
aktuellt och icke heller uppburet af en så allmän stämning inom
denna kammare, att, ifall det endast gäller detta, det skulle finnas
någon synnerligen stark strömning för att vara med om detta om-
rangerande. Men, heter det, det är skolorna det gäller. Vi hörde
nyss af representanten från just dessa bygder där uppe, huru starkt
han strök under skolväsendets främjande genom den nye biskopen,
och huru han markerade, att detta egentligen var icke blott en
kulturell, utan till och med en nationell angelägenhet. Men om
man nu ser på, huru förhållandena gestaltat sig med afseende å skol¬
väsendet och biskoparne, så kommer man till ganska öfverraskande
resultat.
Onsdagen den 22 April.
23 N:o 42.
Det var en sjelfständig radikal landsortstidning, »Karlstads- . Angående
Tidningen», som för något öfver en månad sedan innehöll några
uppgifter härom från skolhåll. Den innehöll en tabell, ur hvilken m m
jag skall be att få anföra några siffror — ty de äro verkligen ganska (Forts.)
karakteristiska.
Det har visat sig, att om man gör jämförelser mellan antalet
barn, som gå uti fasta folkskolor och sålunda kunna antagas få den
genomsnittsundervisning, som vårt folkskoleväsende för närvarande
lämnar, och antalet sådana barn, som äro hänvisade till de flyttande
folskolorna, och man gör denna jämförelse för olika stift, så är det
visst icke, såsom man haft anledning antaga, uti det ytterst vid¬
sträckta Hernösands stift, som ställningen i detta afseende är sämst;
utan hvilket bland stiften står sämst, tro herrarne? Jo, Växjö stift,
som är ett utaf de två stift, hvilka det är fråga att nu genom
sammanslagning utvidga till ett stort. Därnäst i ordningen kommer
Karlstads stift; sedan kommer Hernösands stift och — ganska be¬
tecknande — därefter kommer Kalmar stift. Uti procenttal uttryckt,
förhåller sig saken så, att på hvarje hundratal barn uti de fasta
skolorna kommer i Växjö stift 157 barn i de flyttande skolorna, i
Karlstads stift 119 barn, i Hernösands stift endast 85 barn och i
Kalmar stift 48. Sedan sjunker siffran mycket hastigt; i de flesta
andra stiften är antalet flyttande skolor mycket obetydligt. Slår man
tillsammans de absoluta talen och tänker sig den sammanslagning
genomförd, för hvilken här nu har argumenterats med så kallade
praktiska skäl, så finner man, att Växjö och Kalmar stifts samman¬
slagning skulle gifva 35,841 barn uti de fasta skolorna, men icke mindre
än 36,191 barn uti de flyttande skolorna. Det skulle således blifva icke
fullt hälften af barnen, som där skulle gå i de fasta skolorna, medan
däremot uti det beklagade Hernösands stift förhållandet för när¬
varande är vida gynsammare och ställer sig så här: 44,448 mot 37,554.
Utaf dessa tal må väl så tydligt som något framgå, att hvad
det nu må vara, som främjar skolundervisningen, icke är det, att
det sitter biskopar tätt. Det är uppenbart, att i Småland, där vi
hafva två biskopar, i Växjö och i Kalmar, dessa tillsammans genom
sin verksamhet icke lyckats att i fråga om skolundervisningen åstad¬
komma så goda resultat, som den ende Hernösandsbiskopen lyckats
göra där uppe i sitt vidsträckta stift, oaktadt han har så svåra för¬
hållanden. Men ändå klagas nu så bittert öfver, att det är rent af ohåll¬
bart som det är, och att vi måste slå tillsammans dessa två små¬
ländska stift för att få hjälp! Det förefaller mig af denna enkla
siffersammanställning fullständigt uppenbart, att hvad man behöfver
här, om man vill främja skolundervisningen — hvilket vi väl alla
vilja —. det är icke att sätta biskoparne litet tätare uppe i Norrland,
utan det behöfves folkskoleinspektörer, nya anslag till folkskolelärare
och folkskolor, och det behöfs framför allt, att man omsider tager itu
någon gång med den äfven hos oss oundvikligt förestående kulturkarnp,
som kräfves för att en gång befria skolan från kyrkans förmynder-
N:o 42. 24
Onsdagen den 22 April.
Angående skap. Det är den vägen, som vi skola gå, i stället för att försöka blåsa
"etTnytt stift upp biskopsfrågan till eu kulturfråga, hvilket den i själfva verket
m. m. alldeles icke är.
(Forts.) Ser man efter, hvad som i själfva verket ligger bakom hela
förslaget och hvad som kan sägas vara den drifvande kraften till att
denna fråga ständigt återkommer, så är det — hvilket vi väl måste
säga oss själfva — det tillfälliga förhållande, att en särskildt energisk
biskop för närvarande residerar i Hernösand och att han är ytterst
angelägen om att få sin verksamhet flyttad något högre uppåt. Men
skall verkligen för detta önskemåls vinnande, hvilket ju från hans
synpunkt må vara ganska begripligt, ändå den svenska Riksdagens
Andra Kammare gå med på att i 20:de århundradet inrätta ett nytt
biskopsstift där uppe under förebärande, att därigenom kulturen
främjas! Jag kan för min del icke vara med om något sådant.
Ur en annan synpunkt kommer jag också till samma resultat.
Vi se nämligen, att det är meningen, att vi omedelbart skulle få
den nya biskopen i Luleå, medan naturligen sammanslagningen i
Småland skulle ställas på framtiden. Det är nu emellertid så, att
det är relativt unga biskopar, som sitta på båda dessa platser;
biskopen i Vexjö är visserligen 60 år gammal, men biskopen i Kalmar
endast 46 år, och med kännedom om den statistiskt påvisbara höga
medelålder, som våra präster uppnå, så är det alldeles ingen omöj-
het, att den verkliga sammanslagningen, som skulle blifva en kom¬
pensation för inrättandet af en ny biskopsstol i Luleå, kan inträffa
en 15 å 20 år fram i tiden. Till dess skulle vi faktiskt hafva 13
biskopar här i landet, och när denna sammanslagning skulle komma
till utförande, hvem garanterar för att den då verkligen skulle blifva
genomförd, äfven om den nuvarande Andra Kammaren ställer detta
som oeftergifligt vilkor?
Jag är visserligen för egen del fullkomligt öfvertygad om, att
den riktningen i nutiden, som vänder sig bort från den kyrkliga
och speciellt det statskyrkliga, alltmer kommer att förstärkas. Men
detta är dock långt ifrån detsamma, som att icke eu riksdagspolitisk
situation kan komma, hvarunder den mening åter igen uppstår att
låta det gamla villkoret, som låt oss säga för 15 år sedan stipule¬
rades, falla och således låta kalmariterna behålla den biskop, hvar¬
om de så enträget bedja. Det förefaller mig, att såsom ett kom¬
promissobjekt kan eu biskopsstol lika väl användas i eu riksdags-
kompromiss som t. ex. en järnvägsstump.
Äfven kostnadsfrågan är ju något att fästa sig vid, ehuru jag
gärna medgifver, att den icke i ett sådant fall som detta torde vara
afgörande. Men det blir ändå några tusen kronor här och några
tusen där, som komma till, och jag är för min del redan af detta
skäl icke mycket med om att gå med på förslaget om en ny
biskop. Och likaså är för mig det förhållandet ett skäl, att utskottet
icke fästat afseende vid herr Hedins synnerligen välgrundade motion
i syfte att få hela konsistoriet där uppe ställdt mera på extra stat,
Onsdagen den 22 April.
25 X:o 42.
så att man skulle hafva fria händer vid en blifvande omrangering.
Detta är nog en synpunkt, som också kan vara skäl att beakta.
Men hufvudsaken för mig är dock, att jag icke kan vara med om
att göra någon eftergift åt den rent ut sagdt konventionella fördomen,
att biskopsinstitutionen och kulturen skulle stå i sådant samman¬
hang med hvarandra, som ett bifall till detta utskottsbetänkande
skulle innebära ett erkännande åt.
Fråga Norrlands arbetare hvad de behöfva. Sannerligen man
får till svar, att de önska en biskop i Luleå. De behöfva en hel
del omsorger af dem, som makten hafva och bestämma för riket;
de behöfva skydd i sin svåra kamp mot bolagsväldet där uppe, skydd
för att staten icke skänker bort all sin mark, så att arbetarne icke
ens få plats för ett eget hus och en föreningsbyggnad, utan allt
tillhör bolagen. De behöfva skolor, de behöfva arbetarföreläsningar,
de behöfva alla möjliga sådana slag af instutioner, och detta skola
de med glädje och tacksamhet mottaga, men sannerligen de skola
vara med om att med någon vidare entusiasm höra, att nu blir er
andliga nöd tillfredställd, ty biskopen flyttas från Hernösand till
Luleå, eller rättare sagdt: det blir eu biskop i Hernösand och en
i Luleå.
Det förefaller också, som om på många håll bland dem, som
förorda det kungl. förslaget, man verkligen icke själf är så öfver-
tygad, som en ärad talare däruppifrån syntes vara, om nödvändig¬
heten af detta.
Jag skall be att få anföra ett par rader ur en mycket moderat
liberal tidning, som citerats på ett håll i stockholmspressen i dag.
Nämnda tidning uttalar såsom sin åsigt, att »i långt högre grad
skulle skolstyrelser vara i stånd att främja den andliga odlingen
än våra okontrollerade och oftast nog ålderdom ssvaga biskopar.
En generalinspektör för undervisningsväsendet i hvarje norrländskt
län, biträdd af en landstingsvald undervisningsnämnd, hvilken helt
annan effekt skulle det ej hafva än en kanske obskurant och klerikal
episcopus i kretsen af ett opraktiskt domkapitel!»
Jag står för min del helt och hållet på den ståndpunkt, som
utvecklas i dessa rader, men jag vill tillägga, att jag också är be¬
redd att däraf draga konsekvensen, och den kan för mig icke blifva
annat än att yrka afslag å såväl Kungl. Maj:ts förslag som utskot¬
tets hemställan.
Det har helt nyss uti Första Kammaren af biskop Trilling
yttrats, att den argumentation, som af Kungl. Maj:t åberopats för
indragning af Kalmar stift och för dess funktioners förläggande till
Vexjö, skulle kunna nästan ord för ord användas äfven till förmån
för indragning af samtliga biskopsstolar med undantag af en enda.
Jag må för min del beklaga, att icke ett sådant förslag i stället
framkommit. Jag tror, att det varit ett ord mera i sinom tid än
detta kompromissförslag, som tager allt för mycket fasta på det
villkor, Andra Kammaren fästat vid sina föregående beslut, och för-
Angående
inrättande af
ett nytt stift
m. m.
(Forte.)
N:o 42. 26
Onsdagen den 22 April.
Angående utsätter, att enhvar, som förut röstat mot den trettonde biskopen,
inrättande af därför också skulle nu vara villig att indirekt erkänna biskoparne
C ni m. såsom kulturbärare i det 20:e århundradet. Jag yrkar, som sagdt
(Forts.) afslag.
Herr Persson i Malmö instämde häruti.
Herr Byström: Herr talman, mina herrar! Jag har endast
en liten sak, som jag vill erinra om rörande detta betänkande, och
den gäller lönefrågan. För min del förefaller det nästan säreget,
att många af dem, som inom det kyrkliga området väl ändå i det
hela taget äro ganska svagt aflönade, synas vara så eniga om eller
benägna för att inrätta sådana ämbeten, som skola draga hög
aflöning. Hvad biskopslönerna angår, så är det utomordentligt svårt
att beräkna, huru höga de äro. Flere af dem äro alldeles oskäligt
stora. De lägsta kan man möjligen få reda på, men beträffande
de högsta är det, som sagdt, ganska svårt att afgöra, huru höga
de äro.
Emellertid förefaller det mig, som man icke borde alltför ifrigt
yrka på inrättandet af platser, som anses betinga de höga lönerna,
utan man borde hellre se till, att de, som på detta område äro lägre
aflönade, kunde få någon drägligare tillvaro, än hvad de åtminstone
på en del ställen hafva. Hvad särskildt angår lönen i detta stift,
som nu är ifrågasatt att delas, synes det mig, som om man borde
följa konsekvensen med de löner i de stift, som skola sammanslås.
Då man menar, att, när det skall blifva en biskop för de samman¬
slagna stiften, arbetet skall bli så mycket större, än någon af
biskoparne nu har, att man bör höja hans lön med 2,000 kronor,
så skulle man väl kunna tänka sig, att om ett stift delades midt
itu, så skulle det vara så mycket lättare att sköta hälften eller det
ena af dessa stift, att lönen skulle kunna nedsättas något eller med
t. ex. 2,000 kronor. Om man nu icke vill göra detta med hänsyn
till biskopen i Hernösand, som redan innehar sin lön, så finner jag
dock icke något skäl, hvarför lönen för den nya biskopen i Luleå
skulle vara lika stor som den, biskopen i Hernösand åtnjuter.
För mig synes det, som om, då jag nu antager, att detta
utskottsbetänkande kommer att bifallas i denna kammare, detsamma
kunde bifallas på det sätt, att lönen för den nya biskopen bestämdes
till 12,000 kronor och icke till 14,000 kronor, hvilket är af Kungl.
Maj:t och utskottet föreslaget. Jag tänker äfven, att lönefrågan icke
alldeles uteslutande inverkar på, huruvida en biskop sköter sitt
ämbete bra eller icke, ty anställer man en jämförelse mellan biskoparne
här i landet, så kan man icke säga, att den eller de, bland dem,
som ha de lägre lönerna, sköta sitt ämbete sämre än de som hafva
de högre lönebeloppen, utan kanske lika bra, om icke i åtskilliga
fall bättre.
Onsdagen den 22 April.
27 N:o 42.
ett nytt stift
in. m.
(Forts.)
Vidare är ju med åtnjutandet af löner för biskopar och präster . Angående
i allmänhet den fördel förenad, att denna ämbetsklass icke är be-
roende af pensionsförhållandena, utan dessa löner utgå med hela
sitt belopp, så länge personen i fråga lefver. Skulle det vara på
motsatt sätt ordnadt, så kunde det finnas mera fog för att hafva
en högre lönegrad, men då, såsom sagdt, dessa pensionsförhållanden
äro såsom de nu äro, så tycker jag, att däri ligger ett skäl för att
icke bevilja högre lönebelopp.
Dessutom anser jag, att 2,000 kronors hyresbidrag för en bostad
i Luleå måste vara ganska duktigt tilltaget.
Hvad nu vidare angår själfva frågan, huruvida man bör inrätta
detta nya biskopsstift, så bör man enligt min uppfattning kunna
stanna vid hvad Kungl. Maj:t och utskottet föreslagit, då man i det
hela taget endast flyttar en biskop från ett stift till ett annat och
det i alla fall om några år blir samma antal.
Hvad slutligen beträffar löneförhöjningen för biskopen i de
stift, som äro ifrågasatta att sammanslås, så kan det ju hafva skäl
för sig att med 2,000 kronor öka lönen för den biskop, som af de
två blifver den, som skall styra öfver båda stiften eller det samman¬
slagna stiftet. Men om så är, hvilket förstås ej är alldeles säkert,
då man ej riktigt vet hvad lönevillkor, som nu äro för handen,
anser jag, att denna löneförhöjning blott bör utgå, så länge den, som
lefver längst af de båda, kan komma att innehafva denna befattning.
Då den sökes af en ny person, bör man kunna stanna vid den
vanliga lönen.
På grund af hvad jag sålunda haft äran anföra skulle jag,
herr talman, önska, att punkten c) erhölle följande lydelse: »medgifva
att af biskopslöneregleringsfonden må användas för aflöning af
biskopen i Luleå stift 12,000 kronor årligen såsom lön.»
Herr Sjö: Herr talman, mina herrar! Vid föregående till¬
fällen, när frågan om Hernösands stifts delning förelegat till be¬
handling, har jag alltid varit af den åsikt, att denna delning borde
ske under den förutsättning, att två mindre stift sammanslogos till
ett enda, på det att vi skulle slippa att öka biskoparnes antal. Då
jag fortfarande är af denna åsikt, kan jag gifvetvis icke annat än
biträda det förslag, som nu af Kung!. Maj:t framställts och af
utskottet tillstyrkts. Men jag ber att, när jag uttalar detta, äfven få
något beröra den opinion, som redan berörts af några ledamöter i
denna kammare på kalmarbänken, den oro, den ovilja och det
bekymmer, som de hafva sagt skulle vara rådande.
En representant från kalmarlänsbänken har sagt, att hvar-
enda människa vore besjälad af önskan att få behålla sitt stift
sådant det nu är. En annan har sagt, att det skulle uppstå mycken
oro, om Kungl. Maj:ts förslag bifölles. Jag tror icke alls, att det
är så farligt med vare sig det ena eller andra, utan jag vet — och
det med bestämdhet — att en stor del af befolkningen i Kalmar
N:o 42. 28
Onsdagen den 22 April.
Angående stift har helt andra tankar och känslor än de känslor af sorg, som
1 eifnvtfstift Palats. Jag vill i detta afseende nämna, att jag för några
m. m. ' dagar sedan sammanträffade med personer från Kalmar stift, såväl
(Forts.) från norra som södra landstingsområdet, förtroendemän af första
klass kan jag säga. Jag sammanträffade samtidigt med personer
från Jönköpings län, så att alla tre småländska länen voro repre¬
senterade. Där bragtes genast denna fråga på tal, och det spörs¬
målet ställdes till mig af en präst: »Hvad säger riksdagsman, kom¬
mer (Riksdagen att bifalla Kungl. Maj:ts förslag om sammanslagning
af Kalmar och Växjö stift?» Därpå svarade jag lika ärligt som
han frågat: »Jag hoppas, att Riksdagen skall göra detta». Jag
hade icke väl hunnit säga detta, förrän en doktor från samma
Kalmar stift sade: »Ja visst skall Riksdagen göra det, ty det är ju
så redigt, och vi vilja, att så skall ske, fastän det är en del präster,
som motsätta sig detsamma». Jag har äfven läst ett bref från en
person i Kalmar stift, däri han säger detsamma som denne doktor;
och jag hör af en kamrat, att han talat vid en person, som blifvit
utsedd att som kommunalombud närvara på Kalmar torg annandag
påsk. Han har yttrat: »Jag är visst kommunalombud, men det
må jag säga, att min uppfattning är, att Kungl. Maj:ts förslag är
riktigt; biskoparnes antal tror jag icke man behöfver öka». Vi
hafva äfven sett i pressen, att, när det kommit på tal på kommu¬
nalstämmor, att man skulle sända ombud till paraden på Kalmar
torg, ganska skarpa protester afgifvits mot ett sådant tillväga¬
gångssätt.
Man har icke kunnat anföra några reella skäl mot att dessa
båda stift skola sammanslås till ett. Man har icke ens kunnat säga
så mycket som att det blir ett för stort stift af de båda samman¬
slagna. Och det är icke godt att så säga, när man vet, att Lunds
stift har ett människoantal mellan 7 och 800,000 och öfverstiger
de båda sammanslagna med öfver 316,000. Göteborgs stift har
också ett invånarantal, som är 118,000 större, än hvad de båda
sammanslagna stiften skulle få. Äfven Uppsala stift har 54,000
invånare mera än de båda sammanslagna stiften.
Allt synes mig tala för att, när Riksdagen eller åtminstone
denna kammare har uttalat sig för en sammanslagning, den också
står fast vid detta, oaktadt jag må erkänna, att dessa protester
kommit från Kalmar stift.
Hvad nu frågan i öfrigt angår, så är jag öfvertygad om, att
därest Riksdagen beslutar i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag,
skall den oro och det bekymmer, som nu förspörjes, lägga sig och
hvar och en inse, att det skall gå bra under en statschef, så vida
vi få en, som kan råda och styra på bästa sätt. Och det få vi
väl alltid hoppas, att Kungl. Maj:t skall se till, att vi få en
sådan.
Det är under sådana förhoppningar, som jag, herr talman, yr¬
kar bifall till den kungl. propositionen.
29 Jf:o 42.
Onsdagen den 22 April.
Med herr Sjö förenade sig heirar Petersson i Dänningslanda,
Persson i Hult, Johansson i Aflösa, Eriksson i Lindehult och Jonsson
i Hökhult.
Herr Petersson i Påboda: Herr talman, mina herrar! Jag
skall redan i början säga ifrån, att jag icke hyser den ringaste
förhoppning, att kammaren i denna fråga skall komma till något
annat beslut än ett godkännande af den kungl. propositionen. Jag
känner alltför väl stämningen i kammaren för att våga hysa ett
annat hopp, äfven om detta vore än så önskvärdt. Det har ju af
de herrar talare, som yttrat sig till förmån för den kungl. propo¬
sitionen, om och om igen påpekats, att kammaren med stigande
majoriteter gång på gång uttalat sig för sammanslagning af stift i
södra Sverige såsom villkor för delning i det norra. Och det är
sant. Från att i denna kammare i början hafva framställts ganska
anspråkslöst, har detta kraf vuxit ut till eu flod, som blifvit så
mäktig, att den tagit både biskopar och statsråd och hela Kungl.
Maj:ts regering med sig. Och det är klart, att inför en sådan
situation och i känslan af en sådan makt man icke har annat än
att böja sig för denna makt, äfven om man är fullt öfvertygad om,
att rätt och makt härvidlag hafva så litet som möjligt med hvar¬
andra att skaffa, för så vidt man icke hyllar den satsen, att makt
är rätt.
Det är alldeles klart, att under sådana förhållanden det, som
man kan hafva att säga från den synpunkt, hvarifrån jag ser
frågan, icke kan blifva annat än en gensaga, en gensaga mot den
affärstransaktion, som här är i fråga. Ty en sådan är det verk¬
ligen. Man köper och säljer, köper ett stift i norra Sverige och
säljer ett i södra Sverige. För att vinna det ena, säljer man det
andra, och detta trots det, att den befolkning, som närmast beröres
af denna sak, högt protesterar, den befolkning, med hvilkens in¬
tressen man här ganska nonchalant handlar. Den protesterar, och
gör det ganska allvarligt, trots hvad herr Sjö säde och trots de
upplysningar han fått af den där doktorn, hvilken det nu var.
Hvarför denna person uttalade sig så, som han gjorde, vet jag icke.
Kanske det var för att roa herr Sjö. Det kunde ju också bero på,
att han var mer eller mindre antikyrklig, ty sådana finnas också
både i Kalmar stift och andra stift.
Emellertid har ecklesiastikministern, som haft att föredraga
denna fråga och som inför Hans Maj:t Konungen tillstyrkt denna
propositions framläggande för Riksdagen, ganska tydligt medgifvit,
att rubbningar i eu organisation, särskilt en sådan, som har sekel¬
gammal häfd, medföra afsevärda olägenheter. Det har han erkänt,
och det måste herrarne erkänna litet hvar. Men statsrådet tröstar
sig själf och andra med att tiden läker alla sår. Han säger, att
om flera eller färre decennier skall man icke mycket märka spåren,
de skola vara igeDSopade. Men, mina herrar, med denna regel
Angående
inrättande af
ett nytt stift
m. in.
(Forts.)
N:o 42. 30
Onsdagen den 22 April.
Angående och med denna lära kan man göra huru mycket ondt som helst
inrättande af och tänka: »det gör ingenting hvad jag tager mig till, ty om 20, 30
e ^nieller 40 år är detta glömdt och spåren borta.» Alldeles så har
(Forte) herr statsrådet resonerat i denna fråga. Det beror nu på, om man
skall taga en sådan regel till rättesnöre för sitt handlingssätt.
Det enda reella skäl, som anförts för den ifrågasatta samman¬
slagningen är, att detta stift är så litet. Jag förbiser icke det
andra skälet, nämligen att Andra Kammaren gång efter annan
fattat ett sådant beslut. Det är det skälet, som i närvarande stund
är det viktigaste, men icke är det något sakskäl.
Det enda reella skälet är, att detta stift är så litet. Det har
mindre areal, mindre invånareantal, mindre antal pastorat o. s. v.
än många andra stift. Det är ju sant; men det har varit så i
alla tider. Och äfven den tid, då landets resurser voro mindre, då
allt var mycket mindre, då budgeten slutade på ofantligt mycket
mindre belopp än nu, har detta stift haft rätt att lefva, trots att
det var litet. Och icke skall man väl göra någons rätt att lefva
beroende på, om den är liten eller stor. Och för öfrigt, med god vilja
och utan den kamppolitik, som i denna fråga kommit till stånd,
hvad hade väl hindrat, att man förstorat detta stift genom att till-
lägga ett eller annat område från ett annat stift, som är litet för
stort? För såvidt man icke tänker sig, att biskopen skall vara till
endast såsom kyrkofurste eller som en vacker dekoration, utan
vill, att biskopen skall utföra ett verkligt arbete och hafva ett
arbetsfält, som han kan öfverskåda, kan man väl icke neka till,
att åtskilliga af våra stift äro för stora och att en reglering i här
angifna syfte varit lämpligt att gorå.
Emellertid är det ju sannolikt, att Andra Kammarens mening
i denna fråga kommer att afgå med seger. Hvad man vinner på
det blir kanske, trots allt segerjubel, icke så mycket. I första hand
blir det några tusen kronor. Men dessa minskas ju genom att
gifva biskopen i Växjö en löneförhöjning af 2,000 kronor. Jag
kan icke förstå, hvarför denna löneförhöjning kommit till. Ty
biskopens i Växjö aflöning är ganska bra som den är. Jag tror,
att det i stället vore klokare att jämka på dessa löner och gifva
dem arbete, lämpadt efter deras krafter. För min del har jag inga
sympatier alls för denna löneförhöjning af 2,000 kronor till den
blifvande småländske biskopen.
Det var en talare från Norrland, som talade åtskilligt för det
norrländska stiftets delning och sade, att det fanns goda och reella
skäl därför. Ja det har jag icke nekat till och har icke heller
hört någon annan göra det. Men talaren sade vidare, att han där¬
emot ej tyckte, att det fanns några reella skäl för de protester,
som framkommit emot Kalmar stifts indragning. Ja, det kan man
hafva olika meningar om. Det torde nog vara så — säga hvad
man vill — att själfbevarelsedriften är en faktor att räkna med; när
det blir fråga om att taga ifrån en provins en institution, som
Onsdagen den 22 April.
31 X:o 42.
denna provins betraktar som en förmån och under århundraden
vant sig att betrakta som en förmån, då får man nog anse, att det
är reella skäl, som provinsen har, om den protesterar emot att för¬
månen frånryckes den.
Samme talare sade vidare,'att han hoppades, att smålänningarne
framför allt skulle vara svenskar och först i andra hand smålän¬
ningar. Jag tror verkligen, att de äro det. Men jag skulle vilja
be den ärade talaren — och många andra med för resten — att
icke alldeles fullständigt göra Norrland identiskt med Sverige. När
de tala om Norrland, då är det, som om det gällde hela Sverige;
men ännu finnes det väl flera provinser i Sverige än Norrland, och
äfven dessa provinser kunna väl hafva sina intressen. Jag hör
icke till dem, som på något sätt vilja bringa den ena provinsen
eller landsändan i harnesk emot den andra. Vare det långt ifrån
mig! Tvärtom torde det ur många synpunkter vara önskvärdt, att
solidaritetskänsla och samförstånd finnas mellan de olika delarne
af landet; och det är därför, herr talman som jag önskat och önskar,
att man kunde ordna förhållandena i Norrland, utan att en provins
i södra delarne af landet därigenom behöfde bringas i misstämning
och oro.
Jag yrkar bifall till reservationen.
Herr Persson i Stallerhult: Jag skall be att få yrka bifall till
utskottets förslag med den ändring, att mom. c) får följande lydelse:
»medgifva att af biskopslöneregleringsfonden må användas för af¬
lönande af biskop i Luleå stift 14,000 kronor årligen, däraf 12,000
kronor såsom lön och 2,000 kronor såsom hyresersättning.» Het
återstående af momentet i utskottets förslag eller det, som rör frågan
om lönetillökningen åt biskopen i Växjö, skulle således genom detta
mitt yrkande bortfalla; och det är sålunda kanhända behöflig!, att
jag med några ord angifver motiven härför.
Enligt utskottets förslag skall sammanslagningen äga rum, då
någon af de nuvarande innehafvarne af biskopsämbetena i Växjö
och Kalmar afgår från sin befattning. Det gör ingenting till saken,
om det blir den ene eller den andre; sammanslagningen skall äga
rum, så snart någon af dem afgår. Om jag då tänker mig, att
biskopen i Växjö först afgår, så skall biskopen i Kalmar erhålla
det sammanslagna stiftet. Biskopslönen i Kalmar utgör för när¬
varande 10,000 kronor. För den nye biskopen öfver de samman¬
slagna stiften skulle lönen efter mitt förslag komma att utgöra
12,000 kronor förutom bostadsförmån. Biskopen i Kalmar skulle
således få en löneförhöjning för det ökade arbete, som kan blifva
en följd af stiftens sammanslagning.
För den händelse åter, att biskopen i Kalmar afgår före biskopen
i Växjö, huru ställer det sig då med lönefrågan? Kungl. Maj:t
och utskottet utgå ifrån, att biskopslönen i Växjö stift nu utgör
12,000 kronor förutom bostadsförmån. Ja, om det förhölle sig så,
Angående
inrättande af
ett nytt stift
ni. m.
(Forts.)
N:o 42. 32
Onsdagen den 22 April.
Angående att lönen endast vore 12,000 kronor, då skulle jag möjligen kunna
inrättande rfvara mefl om, att en högre lön kunde vara af behofvet i betrak-
6 em* lände af det möjligtvis ökade arbetet. Men jag håller före, att
(Forts) utgångspunkten, d. v. s. att lönen endast skulle utgöra 12,000
kronor, icke håller streck. Då lönerna reglerades för biskoparne,
bestämdes löneförmånerna för hvar och en af dem; och för de allra
flesta bland dem, också biskopen i Växjö, bestämdes lönen till 12,000
kronor. Men enligt denna lönereglering skulle icke löneförmånerna
utgå i kontanter, utan dels i kronotiondespannmål, dels i arrende-
afkastning af åtskilliga fastigheter, dels i lönen från ett prebende-
pastorat och dels i tillskott från biskopslöneregleringsfonden. Hvad
biskopens i Växjö löneförmåner beträffar •— de finnas uppgifna å
sidan 33 i utskottets betänkande —, så utgöras de af — förutom
af bostället Östrabo n:o 2, ett mantal — af dels arrendeafkastningen
af en del uppräknade hemman och fastigheter, sammanlagdt 4s/4
mantal, dels löneförmåner från ett prebendepastorat, dels 2,041
kubikfot 9 kannor kronotiondespannmål, hälften råg och hälften
korn, och dels ett tillskott af 150 kronor från biskopslönereglerings¬
fonden. Det är klart, att, då lönen reglerades, alla dessa slag af
inkomster beräknades utgöra 12,000 kronor i kontanter. Jag har
nu sökt att få reda på, huruvida dessa biskopen i Växjö tillagda
inkomster för närvarande kunna beräknas understiga eller öfver¬
stiga ofvannämnda summa af 12,000 kronor, och så vidt jag kunnat
få reda på och göra beräkningar, öfverstiga de detta belopp. Men
om inkomsterna nu uppgå till 14,000 kronor, då saknas ju helt och
hållet något skäl för att, såsom utskottet föreslagit, öka lönen med
2,000 kronor. Enligt löneregleringen för biskopen i Växjö skulle
han, såsom nämndt, hafva 2,041 kubikfot kronotiondespannmål från
åtskilliga socknar. Denna kronotiondespannmål är nu indragen till
staten, och statsverket har i stället blifvit tiondegifvare till biskopen
eller rättare sagdt får. betala lösen för denna spannmål. Enligt
uträkning har denna kronotionde för år 1902 betalts med 4,299
kronor 65 öre.
Inkomsten af prebendepastoratet är icke upptagen i lönestati¬
stiken för biskopen till något visst belopp, utan den inflyter i form
af tertialspannmål och arrenden af fastigheter. Denna är i löne¬
statistiken för pastoratet beräknad till 3,500 kronor, men efter
markegångstaxan har detta belopp höjts därutöfver för 1902.
Såsom fyllnad uti lönen åtnjuter biskopen i Växjö vidare ett
belopp af 150 kronor, som skall utbetalas från biskopslönereglerings¬
fonden.
Återstår slutligen afkastningen af de 4 s/i mantal hemman,
som för biskopens räkning utarrenderas. Inkomsten af dessa hem¬
man är beräknad till ett visst belopp, men det beror helt och hållet
på de arrenden, som de vid utarrenderingen betinga, om de komma
att bereda biskopen större eller mindre inkomster. Dessa hemman
äro för närvarande upptaxerade till 178,000 kronor, och om man
Onsdagen den 22‘April.
33 N:o 42.
ett nytt stift
m. m.
(Forts.)
endast beräknar så låg arrendesumma som 4 procent af hemmanens Angående
värde, åtnjuter likväl biskopen därifrån en inkomst af något öfver Rättande af
7,000 kronor. *
Växjöbiskopens sammanlagda löneförmåner skulle alltså uppgå
till 15,000 kronor eller möjligen något därutöfver. Äfven om i
några punkter skulle kunna företagas en reducering, skulle man i
alla fall icke få ned lönen under 14,000 kronor, och har biskopen
i Växjö 14,000 kronor i lön efter den gällande regleringen, då be-
höfves just intet lönetillägg för att få detta belopp. På den korta
tid, som stått till mitt förfogande, sedan detta utskottsbetänkande kom
mig till hända, har jag icke lyckats få reda på arrendebeloppen för
de här ifrågavarande hemmanen, men undersökt och funnit, att år
1901 såldes uti Växjö stift kronodomäner för en 70,000 å 80,000 kronor,
och dessa kronodomäner, som väl kunna jämställas med dessa hem¬
man, lämnade i arrenden en afkastning af en 4 procent och något
däröfver, och jag tager för gifvet, att då äfven hemmanen lämna
lika stor afkastning. Herrarne minnas från i fjol, hurusom man
då protesterade mot att inkomstskatten sattes endast till 6 procent,
emedan fastigheterna icke lämnade så hög inkomst, men det hjälpte
ej; 6 procent blef likväl Riksdagens beslut. Om man nu räknar
med 4 procent, tror jag icke, att man räknar för högt.
Jag har föreställt mig, att man nu skulle kunna reglera lönerna
för den nye biskopen i Luleå och för biskopen i det nya Växjö
stift och låta dem utgå med ett visst bestämdt kontant belopp.
Då skulle man ju veta, hvad dessa biskopar verkligen ha i inkomst,
hvilket man nu knappast kan räkna ut.
Jag vill dessutom framhålla ett annat skäl för mitt yrkande.
Det säges här, att man kan jämställa biskopen i det nya Växjö
stift med biskopen i Göteborg och att alltså den förre bör ha lika
stor lön som den senare. Men det lär väl icke gå an att på det
sättet jämföra dessa båda stifts chefer. Jag vill erinra om, att när
lönerna för landshöfdingarna inom riket reglerades, satte man lönerna
för landshöfdingarna i Göteborg och Malmö högre än för öfriga
landshöfdingar, emedan man ansåg, att landshöfdingarna på de
nämnda platserna hade en i jämförelse med andra landshöfdingar
större representationsskyldighet att fullgöra. Jag tager för gifvet,
att ett liknande förhållande gör sig gällande i fråga om biskoparne,
så att biskopen i Göteborg har större representationsskyldighet och
därför också bör ha högre lön än biskoparne inne i landet.
Jag har velat framhålla dessa synpunkter, ty jag kan för min
del icke se någon möjlighet för att man i framtiden skall kunna
bibehålla en sådan lönereglering för biskoparne som den nuvarande,
hvilken stöder sig på en hel mängd slag af löneförmåner, hvaraf
följden blifvit, att man i stället för de fixa belopp, med hvilka man
vid löneregleringen ville låta biskopslönerna utgå, fått löner, som
äro svåra att beräkna, men som äro betydligt högre, än man
ursprungligen tänkt sig dem.
Andra Kammarens Prat. 1903. N:o 42.
3
N:o 42. 34
Onsdagen den 22 April.
Angående Om man jämför en biskop med en landshöfding, finner man,
inrättande af ^ ex landshöfdingen i Växjö har en lön af 13,000 kronor,
6 'm in % * hvarjämte han åtnjuter fri bostad, men han kan icke hoppas att
(Forts) få behålla sitt landshöfdingeämbete längre än intill 65 år, under
det att en biskop återigen sitter kvar på sin biskopsstol till
döddagar. För att göra ytterligare en jämförelse härvidlag vill jag
nämna, hurusom ett konsultativt statsråd endast har 12,000 kronor
i lön, och detta är en fix summa, utöfver hvilken icke ett öre kan
erhållas. Men man kan väl icke likställa en biskop med ett
konsultativt statsråd. Den senare har väl en betydligt viktigare
befattning än eu biskop och en befattning, som kräfver mera mång¬
sidig bildning och större insikter än biskopssysslan.
Jag ber, herr talman, att få vidhålla det yrkande, som jag i
början af mitt anförande framställde.
Herr Jansson i Edsbäcken instämde häruti.
Herr Hedin: Jag minnes väl de tider, då en motion af sådant
innehåll som min motion i denna fråga, åsyftande en sparsamhets-
åtgärd utan möjlig påföljd af olägenheter i något afseende eller på
något håll, skulle ha vunnit bifall af en stor majoritet inom Andra
Kammaren och till och med väl äfven genom denna majoritets
påtryckning kunnat blifva Riksdagens beslut. Men nu äro tiderna
annorlunda. Många, som en gång befunnit sig i en sådan majoritet,
äro nu rädda för dylika åtgärder.
Om utskottet funnit min motion illa grundad, har det varit
utskottets skyldighet att afstyrka densamma, men hvad som varit
hvarken skyldighet eller rättighet för utskottet är att afstyrka
motionen under angifvande af ett annat innehåll, än som är dess
verkliga.
Jag har icke af sett, som det här heter i utlåtandet, att försätta
några tjänstemän vid den ifrågavarande nya stiftsstyrelsen i en
mera osäker tjänsteställning än deras kolleger. Detta vet hvar och
en vara förhållandet, som med någon grad af uppmärksamhet
genomläst min motion. Den, som det gjort, vet, att jag med min
framställning endast afser en öfvergångsåtgärd.
Vi ha att förvänta — hoppas jag — inom kort förslag om en
läroverksstyrelse, skild ifrån stiftsstyrelserna, och följaktligen äfven
förslag om nya stiftsstyrelser. I afseende å en läroverksstyrelse har
man genom förslag af en ledamot i den sista läroverkskommittén
fått ett efter min tanke ypperligt uppslag, som man, om också
kanske med några modifikationer, icke kommer att frångå. Kyrko¬
mötet är ju numera fullt resignera dt i afseende å en sådan åtgärd
som inrättandet af en särskild läroverksstyrelse. Kyrkomötet för¬
klarade för några år sedan, att det fortfarande väntade förslag till
ny stiftsstyrelse af Kungl. Maj:t — Kungl. Maj:t under den före¬
gående ecklesiastikministern, som icke tycktes ha märkt, i hvilket
Onsdagen den 22 April.
35 N:o 42.
läge frågan i själfva verket befann sig. Nu kan det väl icke dröja
länge, innan vi få förslag i båda dessa frågor.
Då inträffar det förhållandet, att de ifrågavarande tjänste¬
männens arbetsbörda — för att begagna detta nu särskildt moderna
ord — kommer att betydligt minskas, minskas kanske med hälften
eller med mer än hälften. Är det då rimligt att nu fastslå en
sådan aflöning för en dylik tjänsteman, som här är ifrågasatt, icke
blott för den först tillträdande, utan äfven för alla efter honom
kommande, så länge Kungl. Maj:t finner för godt att bibehålla
denna aflöning vid det nu föreslagna beloppet. Det är för att und¬
vika en sådan orimlighet, som jag vill uppföra dessa tjänstemän på
extra ordinarie stat under den korta öfvergångstid, som det här kan
vara fråga om.
Jag anser således, att utskottet icke haft rätt att — orätt angifva
innehållet i och syftet med min motion, men att strida med ut¬
skottet i afseende å själfva saken faller mig naturligtvis icke in.
Ett slags ersättning få vi ju genom att bifalla det förslag, som här
nyss framställdes och som naturligtvis förtjänar det allra största
beaktande af alla dem, som med ordet sparsamhet mena någonting
annat än en retorisk prydnad i sina tal.
Angående
inrättande af
ett nytt stift
m. m.
(Forts.)
Herr Månsson: Herr talman, mina herrar! Då jag förut
redan instämt med sammansatta stats- och lagutskottets ärade vice
ordförande i det yttrande, som han höll här i kammaren, har jag
också därmed tillkännagifvit min ställning till frågan. Jag har
också vid ett par föregående riksdagar, då denna fråga här före¬
legat till behandling, uttalat mig om densamma, och den uppfatt¬
ning, jag då haft, har rotfast sig än mer hos mig, och jag har
funnit min ståndpunkt både rättvis och hållbar.
Dessa båda nu ifrågavarande stift, Kalmar och Växjö stift, ha
icke mer än fyra allmänna läroverk, såväl högre som lägre, under
det att i hvarje annat stift finnas mer än dubbelt så många dylika
läroanstalter.
Om man sammanslår alla hithörande omständigheter, är det
verkligen besynnerligt, att man kan motsätta sig denna reform¬
åtgärd. Att representanterna från Kalmar stift motsätta sig den¬
samma, kan man icke undra öfver, då hos dem tanken på ett eget
stift är så fast inrotad, att det för dem måste vara svårt att mista
sin biskop och få en annan, boende på längre afstånd från dem.
Men något annat egentligt skäl kan icke framställas mot detta för¬
slag, utan allting annat talar för bifall till den kungl. proposi¬
tionen.
Jag begärde ordet med anledning af det yrkande, som herr
Carl Persson framställde, nämligen att vi skulle afslå den kungl.
propositionen i den del, som gäller ökningen af den nye växjö-
biskopens aflöning ifrån 12,000 till 14,000 kronor. Som skäl där¬
för anförde herr Carl Persson, att det kan ifrågasättas, huruvida
N:o 42.
Onsdagen den 22 April.
.%
Angående icke biskopen i Växjö i närvarande stund har mera än 12,000
inrättande af j^ronor i inkomst på grund däraf, att de hemman, som äro anslagna
e m m % t till denne biskops aflöning, gifva större inkomster, än man beräknat.
(Forts) Jag ber &tt nämna, att utskottet icke alls ingått i pröfning af
huru stora inkomster biskopen i Växjö åtnjuter, då utskottet ansett,
att det är en fråga för sig. Den är en löneregleringsfråga, och i
sammanhang med den bör man äfven tillse, om det icke är så, att
också biskoparne i öfriga stift ha större inkomster, än man egent¬
ligen afsett. Utskottet har alltså endast pröfvat den omständigheten,
som Kungl. Maj:t i sin proposition framhåller, att, då biskopen i
Växjö får betydligt ökadt arbete genom en sammanslagning af
Växjö och Kalmar stift till ett enda stift med biskop i Växjö, det
borde anses skäligt, att han också får denna högre aflöning af
14,000 kronor, som öfverensstämmer med den aflöning, som biskoparne
i de större stiften åtnjuta.
Om Andra Kammaren skulle bifalla herr Carl Perssons yr¬
kande, men Första Kammaren återigen antager utskottets förslag,
skulle frågan för denna gång helt och hållet falla. Enligt Kungl.
Maj:ts af utskottet godkända förslag skulle nämligen det lönetillägg
å 2,000 kronor, som skulle tillkomma biskopen i det nya Växjö
stift, tagas från biskopslöneregleringsfonden, men ett anslag, som
utgår af en fond och således icke direkt af Riksdagen beviljas eller
på något sätt ingår uti statsregleringen, kan icke bli föremål för
gemensam votering. Om alltså kamrarne på detta sätt skulle fatta
skiljaktiga beslut, skulle frågan nu falla, men en sådan utgång tror
jag icke, att denna kammare för sin del önskar.
Man har härvidlag enligt min mening icke att taga hänsyn till
någonting annat, än att biskopen i det nya Växjö stift får ett be¬
tydligt större verksamhetsfält och följaktligen äfven en väsentligt
större arbetsbörda, än hvad biskopen i Växjö för närvarande har,
och att därför biskopen öfver de båda sammanslagna stiften bör
ha en högre aflöning och blifva jämställd med biskoparne i öfriga
större stift. Hvad den frågan beträffar, att de hemman, som äro
anslagna till bestridande af växjöbiskopens aflöning, gifva större
afkastning, än man ursprungligen beräknat, är detta en helt och
hållet ny fråga, som bör tagas i betraktande, först när frågan om
en ny reglering af biskoparnes löner här föreligger.
Hvad vidkommer herr Pledins hemställan, att konsistorienotarien
hos domkapitlet i det nya stiftet måtte komma på extra stat, har
herr Hedin här yttrat, att utskottet misstolkat hans framställning.
Jag vågar emellertid bestrida, att så är förhållandet. Herr Hedin
har nu sagt, att meningen med det i hans motion framställda för¬
slaget endast skulle vara att få ett öfvergångsstadgande. Men det
står icke skrifvet i herr Hedins motion. Ett dylikt öfvergångsstad¬
gande kan formellt sedt icke innebära någonting annat, än att man
skulle sätta konsistorienotarien i Luleå stift i en annan ställning än
Onsdagen den 22 April.
37 N:o 42.
de öfriga konsistorienotarierna. Men något sådant kar utskottet icke Angående
kunnat vara med om. inrättande af
På de skäl, som jag nu anfört, anhåller jag, herr talman, att e ^
få yrka bifall till utskottets förslag.
Ofverläggningen var härmed slutad. I enlighet med de yrkan¬
den, som därunder förekommit, gaf herr talmannen propositioner:
l:o) på bifall till utskottets hemställan, 2:o) på bifall till utskottets
hemställan med den ändring däri, som af herr Byström under öfver-
läggningen föreslagits, 3:o) på bifall till utskottets hemställan med
den af herr Persson i Stallerhult under ofverläggningen föreslagna
ändringen, 4:o) på afslag å utskottets hemställan och bifall i stället
till den af herr Billing med flere afgifna, vid förevarande punkt
fogade reservationen, samt 5:o) på afslag å utskottets hemställan
och Kungl. Maj:ts i ärendet väckta framställning. Herr talmannen
ansåg förstnämnda propositionen vara med öfvervägande ja besva¬
rad, men som votering begärdes, upptog herr talmannen för bestäm¬
mande af kontrapropositionen å nyo de öfriga yrkandena, af hvilka
det under 4:o) omförmälda yrkandet nu förklarades hafva flertalets
mening för sig. Men jämväl i fråga om kontrapropositionen äskades
votering, i följd hvaraf och sedan till kontraproposition i denna
votering antagits yrkandet om afslag å utskottets hemställan och
Kungl. Maj:ts i ärendet gjorda framställning, nu först uppsattes,
justerades och anslogs en så lydande omröstningsproposition:
Den, som till kontraproposition i hufvudvoteringen angående
första punkten af sammansatta stats- och lagutskottets förevarande
utlåtande n:o 4 antager yrkandet om bifall till den af herr Billing
med flere afgifna, vid punkten fogade reservationen, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren till kontraproposition i nämnda
votering antagit yrkandet om afslag å utskottets i punkten gjorda
hemställan och Kungl. Maj:ts i ärendet väckta framställning.
Den votering, som anställdes enligt denna voteringsproposition,
utföll med 77 ja, men 143 nej; hvadan propositionen för hufvud¬
voteringen erhöll följande af kammaren godkända lydelse:
Den, som vill, att kammaren bifaller sammansatta stats- och
lagutskottets hemställan i första punkten af utskottets förevarande
utlåtande n:o 4, röstar
N:o 42.
38
Onsdagen den 22 April.
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren afslagit utskottets i punkten gjorda
hemställan och Kongl. Maj:ts i ärendet väckta framställning.
Hufvudvoteringen utföll med 182 ja mot 38 nej; och hade
kammaren alltså bifallit utskottets hemställan.
Punkten 2.
Hvad utskottet hemställt bifölls.
§ 6- .
Å föredragningslistan fanns härefter upptaget statsutskottets
utlåtande n:o 6, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
femte liufvudtitel, omfattande anslagen till sjöfartsdepartementet.
Punkten 1.
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Angående
höjning af
anslaget till
aflöning till
flottans kårer
och stater.
Punkten 2.
Under punkten 2 af femte hufvudtiteln hade Kungl. Maj:t före¬
slagit Riksdagen
dels att godkänna stater för flottans officerskår, för flottans
underofficerskår, för flottans sjömanskår samt å dagaflöning till offi¬
cerare och underofficerare vid flottan, af den lydelse bilagorna n:is
1—4 vid statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 12 sist-
lidne januari utvisade;
dels att godkänna stat för flottans marinintendenturkår af den ly¬
delse bilagan n:o 6 vid samma statsrådsprotokoll utvisade, att genom¬
föras i mån af afgång från flottans civilstat;
dels att godkänna följande villkor för åtnjutande af aflöning å
marinintendenturkårens stat:
a) att den, som innehade tjänst med lön å denna stat, ej finge
därmed förena annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat,
ej heller annan tjänstebefattning, med mindre den funnes icke vara
hinderlig för fullgörande af tjänsten vid flottan;
b) att en hvar, som tillhörde personalen vid marinintendentur-
kåren, skulle vara skyldig att tjänstgöra vid flottan och kustartille¬
riet såväl i land som ombord å fartyg i den befattning, hvartill han
kommenderades, dock att auditör, advokatfiskal, vice auditör, väbel
och vaktmästare endast skulle vara skyldiga att förrätta en hvar den
tjänst, hvartill han blifvit utnämnd eller förordnad;
39 N:o 42.
Onsdagen den 22 April.
c) att en hvar af marinintendenturkårens personal, med undan- Angående
tag af auditör, advokatfiskal och vice auditör, finge årligen åtnjuta
semester, marinöfveriutendenten, förste marinintendent och marin- aflöning till
intendent af l:a graden under en och en half månad samt öing& flottans kårer
under en månad, då sådant utan hinder för göromålens behöriga och stater.
gång kunde ske; (Forts.)
d) att en hvar, som tillhörde marinintendenturkåren, skulle, då
han uppnått 65 lefnads- och 35 tjänsteår, vara förpliktad att med
per.sionsrätt enligt därom gällande bestämmelser afgå från tjänsten,
Kungl. Maj:t dock obetaget att med hans begifvande låta honom i
tjänsten kvarstå, så länge han funnes på ett tillfredsställande sätt
gagna det allmänna; samt
e) att enahanda förpliktelse skulle åligga tjänsteman af kåren,
hvilken efter uppnådda 60 lefnads- och 30 tjänsteår varit af sjuk¬
lighet under minst sex månader af ett år hindrad att förrätta sin
tjänst samt icke med läkarebetyg styrkte, att han ägde utsikt till
återvinnande af sin tjänstbarliet;
dels att för genomförandet af marinintendenturkårens organi¬
sation godkänna följande öfvergångsbestämmelser:
a) att med fullmakt eller konstitutorial försedd tjänsteman vid
flottans civilstat, auditör, advokatfiskal, väbel eller vaktmästare, som
inom den tid, Kungl. Maj:t bestämde, hos Kungl. Maj:t anmälde
sin önskan att öfvergå till marinintendenturkåren, skulle vara därtill
berättigad;
b) att auditör, väbel eller vaktmästare, som öfvergått till marin¬
intendenturkåren, måtte för rätt till erhållande af ålderstillägg tillgodo¬
räkna sig den tid, han innehaft motsvarande befattning vid flottans
civilstat; samt
c) att innehafvare af tjänst på stat med värdighet lika med
kapten eller löjtnant, hvilken från civilstaten öfverginge till marin¬
intendenturkåren, icke skulle, så länge han bibehölle den värdighet han
sålunda innehaft vid civilstaten, vara underkastad förflyttning till
annan station än den han vid öfvergången tillhörde;
dels att medgifva, att marinintendent eller marinunderintendent
i flottans reserv, hvilken fullgjort den tjänstgöringsskyldighet, som
vore eller kunde varda stadgad, måtte efter uppnådda femtiofem års
ålder under sin återstående lifstid åtnjuta årlig pension till belopp
af trehundra kronor;
dels ock att i riksstaten för år 1904 höja anslaget till aflöning
för flottans kårer och stater från 3,313,469 kronor till 3,809,824
kronor, eller med 496,355 kronor.
Utskottet hemställde,
att Riksdagen måtte:
dels godkänna stater för flottans officerskår, för flottans under¬
officerskår, för flottans sjömanskår samt å dagaflöning till officerare
N:o 42. 40
Onsdagen den 22 April.
Angående och underoficerare vid flottan af den lydelse, bilagorna n:is 1—4
amiant till låtandet utvisade;
'aflöning till dels godkänna stat för flottans marinintendenturkår af den ly-
flottans kårer delse, bilagan n:o 5 vid utlåtandet utvisade, att genomföras i mån
och stater, af afgång från flottans civilstat;
(Forts.) dels godkänna följande villkor för åtnjutande af aflöning å
marinintendenturkårens stat:
a) att den, som innehade tjänst med lön å denna stat, ej finge
därmed förena annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns
stat, ej heller annan tjänstebefattning, med mindre den funnes icke
vara hinderlig för fullgörande af tjänsten vid flottan;
b) att en hvar, som tillhörde personalen vid marinintendentur-
kåren, skulle vara skyldig att tjänstgöra vid flottan och kustartille¬
riet såväl i land som ombord å fartyg i den befattning, hvartill han
kommenderades, dock att auditör, advokatfiskal, väbel och vakt¬
mästare endast skulle vara skyldiga att förrätta en hvar den tjänst,
hvartill han blifvit utnämnd eller förordnad;
c) att eu hvar af marinintendenturkårens personal, med undan¬
tag af auditör och advokatfiskal finge årligen åtnjuta semester, marin-
öfverintendenten, förste marinintendent och marinintendent af l:a
graden under en och en half månad samt öfriga under en månad,
då sådant utan hinder för göromålens behöriga gång kunde ske; samt
d) att en hvar, som tillhörde marinintendenturkåren, skulle, då
han uppnått 65 lefnads- och 35 tjänsteår, vara förpliktad att med
pensionsrätt enligt därom gällande bestämmelser afgå från tjänsten,
Kungl. Maj:t dock obetaget att med hans begifvande låta honom i
tjänsten kvarstå, så länge han funnes på ett tillfredsställande sätt
gagna det allmänna;
dels för genomförandet af marinintendenturkårens organisation
godkänna följande öfvergångsbestämmelser:
a) att med fullmakt eller konstitutorial försedd tjänsteman vid
flottans civilstat, auditör, advokatfiskal, väbel eller vaktmästare, som
inom den tid, Kungl. Maj:t bestämde, hos Kungl. Maj:t anmälde
sin önskan att öfvergå till marinintendenturkåren, skulle vara där¬
till berättigad;
b) att auditör, väbel eller vaktmästare, som öfvergått till marin¬
intendenturkåren, finge för rätt till erhållande af ålderstillägg till¬
godoräkna sig den tid, han innehaft motsvarande befattning vid
flottans civilstat; samt
c) att innehafvare af tjänst på stat med värdighet lika med
kapten eller löjtnant, hvilken från civilstaten öfverginge till marin¬
intendenturkåren, icke skulle, så länge han bibehölle den värdighet
han sålunda innehaft vid civilstaten, vara underkastad förflyttning
till annan station, än den han vid öfvergången tillhörde;
dels medgifva, att marinintendent eller marinunderintendent i
flottans reserv, hvilken fullgjort den tjänstgöringsskyldighet, som
vore eller kunde varda stadgad, finge efter uppnådda femtiofem års
Onsdagen den 22 April.
41 N:o 42.
ålder under sin återstående lifstid åtnjuta årlig pension till belopp Angående
af trehundra kronor; höjning af
dels ock i risksstaten för år 1904 höja anslaget till aflöning för Aflöning till
flottans kårer och stater från 3,318,469 kronor till 3,669,075 kronor,flottans kårer
eller med 355,606 kronor. och stater.
(Forts.)
Vid punkten var fogad reservation af herrar Chr. Lundeberg,
A. G. L. Billing, N. Fosser, friherre J. T. Gripenstedt, F. E. Pet¬
tersson, K. E. Bohnstedt, grefve P. O. L. Klingspor, E. Fränekel,
grefve K. A. Posse, grefve C. 0. Taube och friherre C- H. Falken¬
berg, hvilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hafva
följande lydelse:
att Riksdagen måtte,
dels godkänna stater för flottans officerskår, för flottans under¬
officerskår, för flottans sjömanskår samt å dagafiöning till officerare
och underofficerare vid flottan af den lydelse, bilagorna n:is 1, 2 a),
3 a) och 4 a) vid utlåtandet utvisade;
dels godkänna — — — — —-----—--—
-— — — trehundra kronor;
dels ock i riksstaten för år 1904 höja anslaget till aflöning för
flottans kårer och stater från 3,313,469 kronor till 3,759,639 eller
med 446,170 kronor.
Efter föredragning af punkten 2, lämnades på begäran ordet till:
Chefen för sjöförsvarsdepartementet, herr statsrådet Palander,
som yttrade: Herr talman, mina herrar! Statsutskottet har ansett
sig böra göra högst betydliga af prutningar å de i Kungl. Maj:ts
proposition begärda anslagen å femte hufvudtiteln, afprutningar,
som jag naturligtvis icke kan annat än högeligen beklaga, särskildt
hvad gäller de två 2:dra klass torpedbåtarne. Emellertid kan jag
under för handen varande förhållanden icke annat än hembära
utskottet mitt tack för den välvilja, som utskottet i hufvudsak
tydligen lagt i dagen vid behandlingen af femte hufvudtiteln. Jag
kan dock icke säga detsamma beträffande den punkt, som nu före¬
ligger, nämligen den för flottan högst viktiga frågan om ökningen
af dess personal. Här har utskottet efter min uppfattning gått allt
för omildt och allt för hårdhändt till väga. Utskottet har nämligen
strukit icke mindre än 25 underofficerare och 160 man. Mot detta
utskottets förslag hafva dock 11 af Första Kammarens statsutskotts-
ledaraöter reserverat sig, i det att dessa reservanter gått in på Kungl.
Maj:ts förslag i fråga om antalet underofficerare, men afprutat 100
sjömän af manskapsklassen i de lägsta löneklasserna. Såsom skäl
för den af statsutskottet föreslagna afprutningen anför detsamma,
»att den år 1900 uppgjorda planen för tillökning af flottans personal
fortfarande bör, åtminstone tills vidare, så nära som möjligt följas,
samt att denna ökning bör ske tämligen jämnt». Då Kungl. Maj:ts
N:o 42. 42
Onsdagen den 22 April.
Angående proposition angående ökningen af flottans personal år 1900 fram-
hnjning afl Ja<3eS; yttrade dåvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet följande:
‘aflöning till »Att ökningen skulle fortgå långsammare än enligt denna plan
flottans kårer borde icke kunna ifrågasättas. Uppenbart vore emellertid att, om
och stater, sjökrigsmaterielens ökning under ifrågavarande period — åren 1900
(Forts.) —1912 — skulle komma att äga rum snabbare eller eljest i annan
ordning än nu förutsatts, ökningen af personalen måste därefter
rättas.» Ja, det är just detta, som nu inträffat. Ökningen af
flottans materiel bar skett i en annan ordning, än Kungl. Maj:t
hade tänkt sig, då propositionen angående personalens ökning år
1900 framlades. Sedan dess har Riksdagen beviljat åtskilliga fartyg,
och det är därför en nödvändig konsekvens att äfven bevilja personal
åt dessa fartyg. För att utbildas från tredje klass till andra klass
sjöman åtgår i regel en tid af 1 år och 5 månader, och för att
vidare utbilda en andra klass sjöman till en första klass sjöman
åtgår omkring två år; och slutligen åtgå för utbildning af en första
klassens sjöman till en underofficerskorpral omkring 3 år och 3
månader. Sammanlagdt åtgå alltså för utbildning af eu under¬
officerskorpral i regel något öfver 61/2 år, och för att utbilda en
underofficer från det han först inträdt i sjömanskåren åtgår det
öfver 9 år. Det synes häraf, att Kungl. Maj:t icke begärt ökningen
af personalen en enda dag för tidigt.
Jag kan ej underlåta att vid detta tillfälle omnämna de högst
behjärtansvärda ord, som herrar reservanter i sin reservation vid
denna fråga ha yttrat. De säga nämligen: »Genom ett uppskof
med personalökningen skulle man äfventyra, att antingen pansar¬
kryssaren eller ock delar af den öfriga krigsfartygsmaterielen komme
att under en kanske ganska lång tid sakna behörig bemanning,
och de stora uppoffringar, som gjorts för anskaffande af denna
dyrbara material, skulle då måhända visa sig ändamålslösa i händelse
af mobilisering.» Ja, mina herrar, om vi kände det klockslag, då
mobiliseringen skulle inträffa, vore det icke så farligt med denna
sak, men vi veta ej, när den stunden kommer; och jag tror det
vore bra illa, om vi ej nu se till, att vår präktiga materiel vid
mobiliseringstillfälle har eu duglig och väl utbildad personal.
Efter hvad jag inhämtat från stationsmyndigheterna, skulle det
i närvarande stund finnas, om jag minnes rätt, 19 vakanser bland
underofficerarne. Men jag har äfven inhämtat från samma myndig¬
heter, att, i följd af den ökning personalen under föregående år fått,
det under innevarande år finnes eller kommer att nästa år finnas
så många utbildade underofficerskorpraler, att man icke blott kan
fylla årets vakanser, utan äfven med lätthet fylla upp det antal
underofficerare, som af Kungl. Maj:t begärts hos Riksdagen för år
1904. Eller med andra ord: under år 1904 kommer det att finnas
en hel del underofficerskorpraler utbildade, såväl praktiskt som
teoretiskt, som vänta på befordran till underofficerare. Om nu
denna befordran blir omöjliggjord genom att utskottets förslag går
Onsdagen den 22 April.
43 N:o 42.
igenom, hvilket skulle medföra strykning af 25 underofficerare, blir Angående
den naturliga konsekvensen, att en del underofficerskorpraler, som, “fa
då de ej kunna se, huru de skola kunna vinna befordran vid aflöning fm
flottan, komma att taga afsked och söka sin utkomst på annat båll. flottans kårer
Detta är fallet i all synnerhet med den för flottan så viktiga eldare- och stater.
och maskinistpersonalen. Den stora allmänheten tager emot denna (Forts.)
präktiga personal med uppräckta händer, såväl i industriella verk
som ombord å privata handelsångfartyg.
Ehuru jag för min del hälst skulle se, att Kungl. Maj:ts förslag
ginge igenom, inser jag dock mycket väl, att detta icke har någon
utsikt gentemot ett enhälligt statsutskott. Jag får därför ansluta
mig till herrar reservanters förslag; och då skillnaden mellan
reservanternas och utskottets förslag endast utgör ett belopp af
21,230 kr., så torde denna summa icke befinnas vara för stor, då
det gäller att skaffa våra krigsfartyg en väl utdanad personal.
Med anledning af det sagda tillåter jag mig, herr talman, att
lifligt och varmt anhålla, att kammaren behagade besluta i öfverens¬
stämmelse med reservanternas förslag.
Herr Natt och Dag: Herr talman, mina herrar! Det är en
sanning, som krigshistorien ända sedan äldsta tider har bestyrkt,
och det är, att i sjöslaget den mer dugande personalen ofta nog
hemför segern, trots att den strider på en materiel, som är nume¬
rärt underlägsen. Denna sanning har bestyrkts, så långt historien
har gått tillbaka och så långt den har sträckt sig framåt i tiden.
Ända från slaget vid Salamis till slaget vid Yaluflodens mynning
har denna sanning gång efter annan upprepats. Därom kan ej
vara mer än en mening. Om det därför är viktigt för de stora
örlogsmarinerna att hafva god bemanning, så är det ännu mer af
vikt för en liten örlogsmarin att ha synnerligen god bemanning,
enär denna mindre marin ofta nog får strida mot öfverlägsna
fiender. Det hände mig eu gång, när jag var i engelsk örlogstjänst,
att en engelsk reservlöjtnant, hvilken i sitt civila lif var befälhafvare
på en af det stora kabelbolagets ångbåtar, till mig ställde den frågan:
äro de svenska örlogsmatroserna lika öfverlägsna de engelska som
de svenska kofferdimatroserna äro öfverlägsna sina engelska yrkes¬
bröder? Härpå måste jag tyvärr svara nej, och jag skall bedja
få förklara, hvarför så är. För att förskaffa en flotta en god be¬
manning, kräfves hufvudsakligen tvenne saker. Dels bör national-
karaktären vara lämplig för lifvet på sjön, och dels bör personalen
erhålla mycken öfning. Den omständigheten, att svensken i all¬
mänhet gärna väljer sjömannens yrke — och det har han gjort från
äldsta tider •— visar, att den svenska nationalkaraktären är sådan,
att det hos svensken finnes gry till sjöman. Det är lätt att gorå
svensken till eu god sjöman, det är blott öfning, som fordras. Här
i vårt land, där örlogsmatroserna tyvärr måste tillbringa en stor
del af sin tjänstetid i land och endast kanske hälften eller mindre
N:o 42. 44
Onsdagen den 22 April.
Angående däraf ombord på flottans fartyg, är det ju uppenbart, att vi ej
anstalt till ^unna erhålla lika stor öfning som inom den engelska marinen,
'aflöning till enar dess personal så godt som år efter år med helt korta mellan-
flottans kårer tider är kommenderad ombord å fartygen. Då därtill bortåt 2/3 af
och stater, fartygens bemanning vid krigstillfälle kommer att utgöras af sjöbe-
(Forts.) väring eller af stammanskap, som ännu ej blifvit utbildadt till yr¬
kesmän, d. v. s. andra klass sjömän, framgår däraf otvifvelaktigt, att
det är alldeles nödvändigt, att det behöfliga antalet af förhands-
män, af första och andra klass sjömän, verkligen finnes till hands.
Utskottets majoritet har hemställt om afslag å den kungl. pro¬
positionen i så måtto, att endast omkring hälften af den begärda
ökningen i antalet underofficerare och nummerkarlar skulle i år be¬
viljas. Men enär utskottet stödde sig på 1900 års program för
personalökningen vid flottan, så vill jag betona, att, sedan detta
program är 1900 framlagts för Riksdagen, det har suttit eu materiel-
kommitté, och denna kommitté har föreslagit anskaffning af nya
fartygstyper för flottan. Representanter för dessa fartygstyper äro
dels redan färdiga, dels under byggnad. Det var således alldeles
omöjligt för herr statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet
att år 1900 framlägga någon plan för dessa fartyg, som då ej ens
voro, officiellt åtminstone, projekterade.
Jag får därför hemställa, att kammaren ville bifalla reservan¬
ternas förslag. Jag gör detta dess mer, som det är alldeles nöd¬
vändigt att se till, att vi i flottan få behålla den öfvade personal,
den har i sina leder. Herrarne känna allesammans till, att efter¬
frågan efter öfvade maskinister är mycket stor i vårt land. Det
har vid flera tekniska skolor anordnadts eldarekurser och maskinist¬
kurser, och det är tal om att upprätta flera sådana; det är tyd¬
ligen en stor brist i den allmänna rörelsen på öfvade eldare och
maskinister. När nu en flottans eldare ej förr än efter omkring
7 års tjänstgöring såsom eldare blir kompetent att uppflyttas till
underofficerskorporal och under denna tid har gått 3 vintrar i under¬
befälsskolan och där erhållit teoretisk utbildning, är han en syn¬
nerligen väl utbildad man och emottages med öppna armar på mång¬
faldiga ställen i vårt land. Den del af flottans personal, som har
hand om den elektriska belysningen ombord, t. ex. strålkastarne,
utgöres af signalmän och styrmän. Herrarne veta nogsamt, att
inom handelsmarinen bruket af strålkastare och elektriska anord¬
ningar af olika slag allt mer och mer utbreder sig. Mig veterligt
finns emellertid intet enda ställe i hela vårt land mer än i kongl.
flottan, där undervisning meddelas i huru man skall sköta strål¬
kastare. För att erhålla personal, som är öfvad i detta, är således
den enskilde arbetsgifvaren så godt som hänvisad till att taga sitt
folk från kungl. flottan. Det är därför alldeles gifvet att när en
karl vid kungl. flottan har tjänstgjort sina 6—7 år för att blifva
kompetent till uppflyttning till underofficerskorporal, medan hans
kamrater vid armén för att blifva kompetenta till motsvarande grad,
Onsdagen den 22 April.
45 N:o 42.
distinktionskorpral endast behöfva tjäna hälften så lång tid eller Angående
ännu mindre, så känner sig denna flottans man något tillbakasatt %mM.9 «/
när han, oaktadt han tjänstgjort dubbelt så länge, ändå får stanna Aflöning till
kvar i den underordnade graden, därför att det ej finns möjlighet flottans kårer
att vinna användning för honom i en högre tjänstegrad. Gång efter och stater.
gång har det visat sig, att flottan förlorar en massa såväl l:a klas- (Forts.)
sens sjömän som underofficerskorporaler, hvilka öfvergå till det civila
lifvet. Jag har själf varit lärare vid underbefälsskolan i Karlskrona
i tre år, och en betydande del af de bästa elever jag haft från
flottan hafva gått öfver till det civila lifvet. Hvarför är det då
just de, som ha de bästa kunskaperna, som vanligen göra detta?
Jo, därför att dessa känna med sig, att de ha förmåga och kun¬
skaper nog att slå sig fram i täflan om det dagliga brödet i den
allmänna arbetsmarknaden, medan däremot de, som ha litet svagare
kunskaper stanna kvar. Jag vill härmed ej säga att det är blott
medelmåttorna, som stanna kvar, ty många goda förmågor stanna
nog också, men säkert är, att de som gå i regeln äro de, hvilka ha
lätt att vinna anställning i den allmänna arbetsmarknaden.
Af utskottets betänkande framgår, att utskottet för närvarande
ej vill tillstyrka den föreslagna ökningen af flottans personal i den
utsträckning, som Kongl. Maj:t har föreslagit. Utskottet framhåller
nämligen, att pansarkryssaren Fylgia ej kommer att bli färdig förr
än i november 1905, hvarför det borde vara tillräckligt att beman¬
ning till densamma beviljas från och med år 1905. Häremot vill
jag dock invända, att det tager en tid af 14/g år för att utbilda en
karl till lägsta yrkesgraden inom flottan. Jag har här ett regle¬
mente för sjömanskårens skolor med en tabell, som utvisar detta.
En 3:e klassens sjöman börjar sin kurs den l:a februari det ena
året, och först omkring den 1.-a juli året därpå är han kompetent att
uppflyttas till andra klassens sjöman, hvilken är den lägsta grad,
som kan anses vara duglig till förhandsmanskap. Om det således
här är fråga om att göra en besparing, så kan det väl endast vara
meningen att göra denna besparing af 21,000 kronor under år 1904,
ty under år 1905, när fartyget verkligen kommer att föreligga färdigt,
är det väl ej rimligt att neka bemanning till ett fartyg, som
Riksdagen redan beviljat pengar till.
Herr talman! Med anledning af hvad jag här framhållit, til¬
låter jag mig att beträffande ökningen af officerskåren, underoffi¬
cerskåren och sjömanskåren yrka bifall till reservanternas hemställan.
Herr Larsson i Lund: Herr talman, mina herrar! Jag ber
att få fästa uppmärksamheten på en liten punkt, som ekonomiskt ej
har någon synnerligt stor betydelse och ännu mindre är af betydenhet
med afseende å sjöförsvarets förkofran. Men det är en princip¬
fråga, som det gäller. I denna kammare har det vid flera tillfällen
framhållits det önskvärda däri, att man måtte tillse, huruvida bespa¬
ringar ej kunde åstadkommas på det sätt, att tjänstebefattningar, som
Sto 42. 46
Onsdagen den 22 April.
Angående
höjning af
anslaget till
aflöning till
flottans kårer
och stater.
(Forts.)
befinnas vara mer eller mindre obehöfliga, blefve indragna, och att
man måtte tillse, att innehafvarne af de tjänstebefattningar som
uppföras på stat, också få full sysselsättning.
Här gäller det nu att fastställa staten för marinintendentur-
kåren, som skall efterträda flottans civilstat. Vid förslaget till om¬
organisation af flottans civilstat har en efter min mening mycket
obehöflig tjänstebefattning fått följa med från civilstaten till den
nva intedenturkåren, jag menar advokatfiskalstjänsten vid flottans
station i Karlskrona.
Den kommitté, som erhållit Kungl. Majrts uppdrag att verkställa
utredning rörande behofvet af ökning och omorganisation af flottans
civilstat, säger visserligen, att bland den personal, som befinnes vara
nödvändig, ingår äfven advokatfiskalen vid flottans station i Karls¬
krona, och kommittén har t. o. m. föreslagit en löneförhöjning för
honom. Den nuvarande advokatfiskalen har ett arfvode af 2,000
kronor. Kommittén föreslog, och det har sedan accepterats af både
Kungl. Maj:t och statsutskottet, en förhöjning i denna tjänstemans
löneförmåner från 2,000 kronor till 2,500. Enligt det föreliggande
förslaget till stat skulle han få — enligt bilaga 5 — ett arfvode å
1,800 kronor och i tjänstgöringspenningar 700, summa kronor 2,500.
Den omnämnda kommittén vill motivera löneförhöjningen därmed,
att göromålen för advokatfiskalen numera hade en ganska betydlig
utsträckning. Riktigheten häraf vill jag naturligtvis ej på något
sätt bestrida, men det kan vara skäl att göra en liten undersökning
af huruvida äfven denna utsträckning af göromålen verkligen på¬
kallar en särskild tjänsteman. Göromålens utsträckning kan väl
icke under några förhållanden ha öfverskridit hvad som är före-
skrifvet bland advokatfiskal^ tjänsteåligganden enligt reglementet
för flottan. § 249 kap. 26 därstädes handlar om advokatfiskalens
göromål, upptager en sida och sönderfaller i åtskilliga moment —
men det är väl icke det, som skall läggas till grund för bedömandet
af göromålens myckenhet och beskaffenhet, utan för att bedöma
detta får man se på hvad han verkligen har att göra Göromålen
äro dels af juridisk art, dels af den art, att de kunna af hvem som
helst utföras. De rent juridiska bestå först och främst däri, att
advokatfiskalen »är kronans ombud i frågor rörande kronans rätt,
hvilka vid domstol göras anhängiga, samt skall beifra brott och för¬
seelser, som i tjänsten begås af stationen tillhörande personal». Att
det ej kan vara mycket betungande att vara »kronans ombud i
frågor rörande kronans rätt, hvilka vid domstol göras anhängiga»,
det faller tämligen af sig själft. Det behöfs ej mycken erfarenhet
för att veta, att det är ytterst sällan förekommande fall, t. o. m.
så sällan förekommande, att det vore skäl i att det förordnades
särskilt ombud, när det fallet inträffade. Att »beifra brott och
förseelser, som i tjänsten begås af stationen tillhörande personal»
lär ej heller kunna vara betungande. Advokatfiskalen är nämligen
ej åklagare vid .krigsrätten; det är väbeln.
Onsdagen den 22 April.
47 N:o 42.
Vidare skall advokatfiskal!! »med uppmärksamhet följa hehand- Angående
lingen af de vid stationskrigsrätten anhängiga mål samt äger att,
så ofta det finnes nödigt, öfvervara undersökningarna därstädes». ajtöning till
Hvad meningen med den bestämmelsen skall vara är tämligen svårtflottans kårer
att veta, ty det kan väl ej vara endast den, att han skall fylla ut och stata-.
någon del af den lediga tid, han säkerligen har till sitt förfogande, (Forte.)
med att bevista stationskrigsrättens undersökningar.
I öfrigt skall advokatfiskal 2 gånger om året vara närvarande
vid inventeringar för granskning af stationens säkerhetshandlingar.
Därtill behöfs uppenbarligen icke en särskild tjänsteman.
Vidare skall han, »uppå remiss från stationsbefälhafvaren eller
varfschefen, afgifva utlåtanden i förekommande juridiska frågor».
Det är ju naturligtvis eu ganska viktig uppgift. Men jag före¬
ställer mig, att det därför icke behöfs någon advokatfiskal, utan att
sådana utlåtanden mycket väl kunna förskaffas från andra till sjö¬
försvarets förfogande ställda tjänstemän.
Alla advokatfiskal^ öfriga åligganden, som äro specificerade i
§ 249 och hvilka bl. a. bestå i
att, efter uppdrag af stationsbefälhafvaren eller varfschefen,
indrifva kronans fordringar;
att bevaka kronans fordringar i konkurser och vid årsstäm-
ningar;
att besörja om kvarstad å gäldenärens egendom eller annan
handräckningsåtgärd, när omsorgen om kronans säkerhet sådant
fordrar;
att tillse, det kronans säkerhet bos löftesmän för deras ingångna
förbindelser iakttages samt att borgens- och inteckningsförnyelser
bbfva inom behörig tid verkställda;
att, efter uppdrag af stationsbefälhafvaren eller varfschefen,
indrifva och redovisa försuttna viten och prisskillnader i följd af
uraktlåtet fullgörande af ingångna leverans- eller entreprenadkontrakt;
— alla dessa åligganden äro uppenbarligen af den- art, att hvilken
intendenturtjänsteman som helst kan fullgöra dem.
Vid flottans station i Stockholm har det icke heller ansetts
nödigt att anställa en advokatfiskal, utan advokatfiskalsbefattningen
vid denna station utöfvas af den tjänsteman, som handlägger advokat-
iiskalsgöromålen vid marinförvaltningen. Och jag tillåter mig uttala
den uppfattningen, att om den tjänsteman, som handlägger advokat-
fiskalsgöromålen inom marinförvaltningen och jämväl fungerar såsom
advokatfiskal inom flottans station i Stockholm, finge på sig öfver-
flyttade de rent juridiska delarne af advokatfiskal^ i Karlskrona
åligganden, komme han säkerligen icke att blifva för mycket be¬
tungad med arbete, utan det skulle mycket väl kunna af honom
utföras, och man sluppe då att från den gamla civilstaten vid flottan
till den nya intendenturkåren öfverflytta en tjänsteman, som är all¬
deles obehöflig enligt mitt sätt att se saken.
>':o 42. 48
Onsdagen den 22 April.
Angående Advokatfiskal skall föra diarium öfver alla till hans hand-
ansla^et till öfverlämuade mål. Det skulle säkerligen hafva varit mycket
aflöning till upplysande och intressant, om ett utdrag af detta diarium för de
flottans kårer senaste tio åren t. ex. förelegat. Då skulle man säkerligen funnit
och stater, sig öfvertygad därom, att det icke är med god hushållning förenligt
(Forts.) att för dessa göromål på stat uppföra en särskild tjänsteman.
Jag skall därför, herr talman, tillåta mig att hemställa, att
Riksdagen måtte godkänna den nu föredragna punkten i utskottets
betänkande rörande marinintendenturkåren med det undantag, att
däri uppförda arfvode och tjänstgöringspenningar för eu advokatfiskal
vid Karlskrona station utgå. Däraf skulle då också blifva en följd,
att uti de i utskottets betänkande upptagna villkor för åtnjutande
af aflöning å marinintendenturkårens stat under punkterna b) och
c) förekommande orden »advokatfiskal» utgå, vidare att i de för
genomförande af marinintendenturkårens organisation föreslagna
öfvergångsbestämmelser under punkt a) ordet »advokatfiskal» utgå;
och att slutligen det belopp, hvarmed anslaget till aflöning för flottans
kårer och stater för år 1904 skulle komma att höjas, minskas med
500 kronor. Den nuvarande advokatfiskalslönen ingår nämligen i
det belopp 3,313,469 kronor, hvartill detta anslag för år 1903
belöper sig.
Jag skall, herr talman, tillåta mig framställa detta yrkande
och rekommenderar det i kammarens välvilja.
Herr Nyström: Herr talman, mina herrar! Jag skall be att
få fästa kammarens uppmärksamhet på en punkt i marinintenden¬
turkårens stat, som jag tror, att utskottet har gått något hastigt
förbi. Det gäller nämligen de vid Karlskrona och Stockholms
stationer anställda vaktmästare.
Kungl. Maj:t har för dessa vaktmästare föreslagit följande af¬
löning: 500 kronor i fast lön, 1 krona i dagaflöning, hvilket för år
gör sammanlagdt 365 kronor, samt i inkvarteringsersättning för
vaktmästare i Stockholm 240 kronor och för vaktmästare i Karls¬
krona 180 kronor. Och uppgår sålunda enligt den kungl. proposi¬
tionen summan af vaktmästares aflöningsförmåner i Stockholm till
1,105 kronor och i Karlskrona 1,045 kronor.
Nu har emellertid statsutskottet förklarat, att sådana aflönings-
f or mer som dagaflöning och inkvarteringsbidrag icke enligt utskottets
förmenande vore lämpliga aflöningsformer för dessa vaktmästare,
utan i stället föreslagit fast lön jämte tjänstgöringspenningar. Men
utskottet har tillika sänkt aflöningsbeloppen från respektive 1,105
kronor och 1,045 kronor till sammanlagdt 800 kronor, utvisande en
nedsättning för Stockholms vaktmästare med 305 kronor och för de
öfriga med 245 kronor.
Nu förhåller det sig så, att den aflöning, som af utskottet i
detta fall föreslagits och som skulle innebära en lönereglering, kom¬
mer för fyra af dessa vaktmästare att ställa sig lägre än det till
49 N:o 42.
Onsdagen den 22 April.
dem nu utgående afiöningsbeloppet. För två vaktmästare i Stock- Angående
liolm och två i Karlskrona utgör nämligen aflöningen redan nu höjning af
enligt gällande stat 700 kronor jämte fri bostad och kan således orang Ull
beräknas till 850 kronor, om sistnämnda förmån ensamt uppskattas flottans kårer
till 150 kronor. Men dessutom nedgår för dessa män dem till- och stater.
kommande pensionsbelopp med minst 100 kronor. Enligt det nu- (Forts.)
varande pensionsreglementet äga de nämligen uppbära hela lönen
såsom pension. Men enligt det nya reglementet komma de endast
att få uppbära lönen med afdrag af tjänstgöringspenningarna. Det
innebär således en dubbel nackdel för dem, detta nu föreliggande
förslag, allt under det att en löneregleringskommitté är tillsatt, som
i följd af de dyra tiderna arbetar på att något jämka och höja
lönen för tjänstemännen.
Nu förklarar utskottet vidare, att dyrtidstillägg icke kan komma
i fråga med afseende å de här föreslagna nya aflöningarna. Det
blir sålunda i synnerhet för vaktmästarne i Stockholm med de
oerhördt höga lefnadsomkostnader och ännu mycket högre hyror,
som här förekomma, en ganska afsevärd minskning i aflönings-
belopp, som faktiskt nu icke räcka till för lifsuppehället.
Statsutskottet har, vid föregående tillfällen åtminstone, då lik¬
nande frågor varit å bane, utgått från den åsikten, att vaktmästarne
hade tillfälle att skaffa sig extra förtjänst på andra håll. Men
enligt hvad jag inhämtat från dessa vaktmästares förmän i Stock¬
holm, nämligen dels sekreteraren vid flottans station, dels ock kas¬
sören vid samma station, hafva dessa vaktmästare en sådan tjänst¬
göring, att det för dem icke är möjligt eller åtminstone i högst
ringa grad möjligt att bereda sig några extra inkomster.
Samtidigt hafva dessa vaktmästare rätt stort uppbördsmauna-
ansvar, enligt uppgifter, som jag erhållit från samma håll. Detta
uppbördsmannaansvar ökas i högst väsentlig grad genom det för¬
troende, som tjänstgörande kassören lämnar dessa vaktmästare att
lyfta penningar till mycket stora belopp på assignationer. Jag har
bär en förteckning på dessa assignationers sammanlagda belopp.
Det uppgår i medeltal för de tre sista åren till närmare 3 miljoner
kronor om året. Dylikt förtroende lämnar man i vanliga fall icke
åt andra personer, än som man kan fullt lita på. Och man bör
icke lämna så stort förtroende åt personer, som ha så små inkom¬
ster, att de icke kunna lifnära sig på dem.
Det är af dessa skäl, som jag, herr talman, skall taga mig
friheten att, oaktadt statsutskottet i detta fall varit enhälligt, yrka
bifall till Kungl. Maj:ts förslag. Jag inser mycket väl, att den
aflöningsform, som af Kungl. Maj:t föreslagits, måhända icke helt
och hållet kan tilltala denna kammare. Men jag föreställer mig
också, att om kammaren bifaller detta mitt yrkande, under det att
Första Kammaren tager utskottets förslag, skall genom en samman¬
jämkning uti statsutskottet en form kunna ernås och möjligen en
Andra Kammarens Prof. 1903. N:o 12.
4
N:o 42. 50
Onsdagen den 22 April.
Angående
höjning af
anslaget till
aflöning till
flottans kårer
och stater.
(Forts.)
nödig jämkning af beloppet åvägabringas, som kommer att åtmin¬
stone fullt tillfredsställa Andra Kammaren.
På grund af hvad jag nu anfört, skall jag, herr talman, tillåta
mig att yrka bifall tiil Kungl. Maj:ts proposition i denna del, i
hvad den afser aflöningsförmåner till vaktmästare i Stockholm och
Karlskrona.
Häruti instämde herrar Natt och Bag, Branting och Österberg.
Herr Andersson i Västra Nöbbelöf: Herr talman, mina herrar!
Herr statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet yttrade sig
i början af debatten, att han för sin del i hufvudsak var belåten
med den behandling femte hufvudtiteln rönt i statsutskottet. Jag
får då å min sida säga, att jag ifrån kamraters sida hört klander
uttalas emot statsutskottet för dess behandling af femte hufvud¬
titeln, icke därför att det sparat för mycket, utan därför att det gått
för släpphändt till väga. Men det kan icke hjälpas; då vi skaffat
en hel del materiel, nödgas vi också skaffa det manskap, som
behöfves. Likaledes ha vi ju försökt åstadkomma den materiel, som
vi anse vara nödig för att få sjöförsvaret i stånd.
Nu har anmärkts, såväl af herr statsrådet som af herr kapten
Natt och Dag, att särskilt denna punkt blifvit mest styfmoderligt
behandlad i statsutskottet.
Det är visserligen sant, att vi gjort eu del afknappningar, men
statsutskottet har, det försäkrar jag, sökt sätta sig in i förhållandena
så långt som möjligt, och statsutskottet har då kommit till det resultat,,
att det af utskottet föreslagna antalet manskap vore tillräckligt.
Det har nämnts af en föregående talare, att det betänkande, som
afgifvits af den utaf Kungl. Maj:t år 1900 tillsatta kommitté, som
skulle uppgöra förslag till bemanning å den materiel, som vi skulle
ha 1912, utvisade någonting helt annat än hvad här ifrågasattes.
Men det är nog också riktigt, såsom här anmärkts, att Kung!.
Maj:t sedan dess tillsatt en materielkommitté, som framkommit med
förslag angående anskaffande af nya båtar. Vill man i detta fall
jämföra det ena med det andra, tror jag man skall finna, att stats¬
utskottet härvidlag gått så långt, som man rimligtvis kan begära.
Nittonhundra års kommitté hade föreslagit, att 1912 skulle kost¬
naderna för sjömanskåren uppgå till 1,241,121 kronor, men enligt
statsutskottets förslag skulle dessa kostnader för 1904 uppgå till
1,373,585 kronor, således redan nu betydligt mer än hvad de enligt
kommitténs förslag skulle utgöra 1912.
Enligt kommitténs förslag skulle staten för underofficerskåren
1912 sluta på en summa af 436,000 kronor. Nu har utskottet före¬
slagit densamma till i rundt tal 473,000 kronor; således äfven för
underofficerarne betydligt mera än hvad den af Kungl. Maj:t till¬
satta kommittén föreslagit. Härvidlag är att märka, att det var
Onsdagen den 22 April.
51 N:o 42.
fackmän, som sutto i denna kommitté, och hvilka därför borde haft Angående
reda på förhållandena. höjning af
Ja, det är nog sant; men, säger man: sedan dess har en Roning Ull
materielkommitté tillsatts, hvilken afgif vit förslag angående byggande flottans kårer
af nya båtar, hvilka delvis äro byggda, delvis äro under arbete, och stater.
Att märka härvidlag är dock, att den kommitté, som tillsattes 1900, (Forts.)
den gick ut ifrån, att vi 1912 skulle ha 15 pansarbåtar af l:a klass,
30 torpedbåtar af l:a klass, 20 torpedbåtar af 2:a klass, summa 65
större och mindre fartyg.
Utaf det antal pansarbåtar, som den nya materielkommittén
ansett erforderligt, äro 11 pansarbåtar snart färdiga, och så ha vi,
om jag minnes rätt, 18 torpedbåtar af l:a klass och 13 af 2:dra
klass, summa 42 fartyg. Härtill komma då den nya pansarkrys¬
saren, som är under byggnad, den nya jagaren, som är färdig, samt
en undervattensbåt, som är under byggnad, eller 1905 sammanlagdt
45 fartyg, som skulle behöfva bemannas. Enligt 1900 års kom¬
mitté utgick man ifrån ett antal af 65 fartyg, således 20 fartyg mera,
än vi skulle ha 1905.
Då sålunda antalet fartyg understiger det beräknade totalantalet
med 20, tycker jag, att vi redan nu ha proportionsvis mycket mera
manskap, än som beräknades vara nödvändigt 1912; och man kan
då icke säga, att vi varit alltför snåla i statsutskottet. Vi få i alla
fall sätta någon lit till 1900 års kommitté.
Här sades, att med den afknappning, utskottet gjort gentemot
reservanterna, skulle vi härvidlag göra en besparing af 21,000 kronor
för år 1904, men om jag icke räknat miste, uppgår minskningen
i staten för underofficers- och sjömanskårerna för ifrågavarande år
till 116,024 kronor.
Enligt den af 1900 års kommitté uppgjorda beräkningen skulle
för hvart och ett af åren 1902—1912 underofficerarnes antal behöfva
ökas med 9 på matrosafdelningen, 9 x/2 på eldareafdelningen och
1 x/2 på handtverkareafdelningen; således 20 man årligen. Nu har
för år 1904 föreslagits en ökning af underofficerare med 30, under
det Kungl. Maj:t begärt 55. Sjömanskåren skulle enligt kommitténs
förslag ökas med 45 1/2 hvart och ett af åren till och med 1912,
men nu föreslår statsutskottet för nästa år i detta fall en ökning
med 160. Jag tror för öfrigt, att det icke går an, att man tar
alltför väldiga skutt, utan det är lämpligt, att ökningen går litet
långsammare.
Nu hörde vi af herr statsrådet och chefen för sjöförsvars¬
departementet, att det finnes 19 vakanser inom underofficerskåren.
Man har nu ansett, att behofvet i detta fall för nästa år skulle
kunna fyllas genom utexaminerade underofficerskorpraler. Ja, det
kan vara möjligt, men jag tror dock icke, att det är lämpligt att taga
ut alltför många ur skolorna, ty det kan icke fortgå på det viset i
längden, det är omöjligt. Jag tror det är bättre, att det blir ett
någorlunda jämnt antal.
N:o 42.
52
Onsdagen den 22 April.
Angående Det har sagts, att det är alldeles orimligt, att vi icke skola ka
höjning af manskap till båtarne, när de bli färdiga. Den under byggnad varande
'aflöning till pansarkryssaren blir färdig i medio af november 1905, och nu bar
flottans ”kårer här begärts anslag till manskap redan för 1904. Jag och stats-
och stater, utskottets majoritet ba ansett, att det icke är nödigt, att för denna
(Forts.) pansarkryssare, som nog icke kommer att sättas i sjön förrän på
våren 1906, skaffa aflönadt manskap 2 1/s år i förskott. Jag tror,
att om vi först för 1905 bevilja medel till härför nödigt manskap,
så kan det vara tillräckligt, ty då kan detta manskap utbildas under
1905—1906, hvilket bör räcka till. Det är naturligtvis icke meningen
att vi i förväg skola ba fullt utbildadt manskap, afsedt att genast
tagas i anspråk af nybyggda båtar, så fort de bli färdiga, utan man
får lof att för ändamålet taga manskap från andra båtar och så
undan för undan.
Jag kan således icke finna annat, herr talman, än att stats¬
utskottet härvidlag handlat ganska liberalt, hvarför jag ber att få
yrka bifall till utskottets förslag.
Herr Roos: Herr talman! Den ärade talaren på lundabänken
har haft ett anförande, som uppkallade mig.
Jag har själf under närmare tre månader haft förordnande som
advokatfiskal vid flottans station i Karlskrona, det är nu för omkring
tio år sedan. Då var arbetsbördan för denna tjänsteman, om jag
får använda detta uttryck, så idealiskt lätt, att jag skulle varit med
om hvarje förslag att af slå en ökning i hans lön eller att indraga
hans tjänst, som då kunde hafva framställts. Men jag har i dag
från vederbörligt håll fått en del upplysningar, som onekligen ställa
frågan i en annan dager.
Den nuvarande innehafvaren af platsen har utom sin advokat-
fiskalstjänst tillförordnats såsom något slags amanuens att biträda å
stationsbefälhafvarens kansli. Han har i denna egenskap sig anför-
trodt diarieföring jämte eu del andra göromål. För detta arbete får
han åtnjuta sär skridt arfvode.
Nu lär meningen vara, att i och med nya statens antagande
detta arfvode skall försvinna, men advokatfiskal skall ändock ha
skyldighet att bestrida de göromål jag nyss nämnde; han får då en
daglig tjänstgöringstid mellan 10—2, hvilket på min tid alls icke
var förhållandet.
Sedan tillkommer ytterligare en omständighet. Enligt nu gällande
bestämmelser måste sekreteraren hos stationsbefälhafvaren i Karls¬
krona vara jurist, ha tagit juridisk examen. Men detta skall enligt
de bestämmelser, som äro föreslagna att hädanefter gälla för marin-
intendenturkåren, icke vidare blifva förhållandet. Platsen som sekre¬
terare hos stationsbefälhafvaren kommer då att innehafvas af en
person, som utbildats på samma sätt som andra marinintendenter.
Då blir måhända behofvet oafvisligt att ha en jurist vid flottstatio¬
nen i Karlskrona, som kan lämna både stationsbefälhafvaren och
53 N:o 42.
Onsdagen den 22 April.
varf scb ef en råd och upplysningar i fråga om kontrakter och andra Angående
sak-. 3 flöjning af
t ci t i ,, anslaget till
Jag ser således saken numera i ett annat ljus, an jag lönn aflöning till
gjort, och jag kan därför icke instämma med herr Larsson, utan flottans kårer
yrkar i denna del bifall till utskottets förslag. ocJl stater.
(Forts.)
Herr Larsson i Lund: De förhållanden, som herr Roos upp¬
lyste om, voro naturligtvis mig alldeles obekanta. Men det förändrar
i alla fall ej min uppfattning. Att den nuvarande advokatfiskal
erhållit förordnande att tjänstgöra såsom amanuens hos stations-
befälhafvaren, och att denna hans sysselsättning skulle bibehållas,
om han nu komme i åtnjutande af högre lön och därvid det till¬
fälliga arfvodet bortfölle, det öfvertyga!’ mig icke, att hans göromål
såsom amanuens äro af den art, att de verkligen icke skulle kunna
utföras af eu marinintendent.
Att det möjligen kan behöfvas tillgång på juridiskt bildade
personer, som kunna lämna sådana upplysningar, som äro erforder¬
liga och herr Roos omnämnde, vill jag icke bestrida. Men jag ber
att få fästa uppmärksamheten därpå, att det dock vid flottans station
i Karlskrona på ordinarie stat finnes eu auditör. Denne måtte väl
sitta inne med nödiga förutsättningar att tillhandagå med sådana
upplysningar och råd, som här kunna komma i fråga. Jag vill
hemställa, huru det skulle taga sig ut, om vid eu mängd statsinsti¬
tutioner man skulle anställa advokatfiskal eller därmed jämförliga,
juridiskt bildade personer för att tillhandagå med råd och upplys¬
ningar i förekommande fall. Det blefve allt ett stort antal. I regel
tillgår det så, där man icke har en advokatfiskal att tillgå, att i de
fall, då juridiskt biträde påkallas, en särskild person förordnas att
biträda. Och jag vidhåller, att så kan det också här praktiseras i
de säkerligen mycket få fall, där det verkligen är behöfligt. Jag
vill erinra om, att vid regementena inom armén var det många
gåDger auditörerna, som, innan intendenturkåren där ordnades, hade
ganska betydligt att göra med hänsyn till regementsförvaltningen,
och de skulle tillhandagå med juridiska upplysningar och råd. I
löpande ärenden tror jag säkert, att varfschefen och stationsbefälhaf-
varen i Karlskrona kunna af auditören påräkna all den hjälp och
de upplysningar, de behöfva. I exceptionella fall skulle advokat-
fiskalen i marinförvaltningen eller också särskild! förordnad jurist
kunna fungera, om så skulle anses behöfligt.
Hvad herr Roos anfört föranleder mig således icke att åter¬
kalla mitt yrkande.
Herr Wallenberg: Herr talman! Herr Andersson har nyss
anfört, att man borde biträda förslaget om den afknappning i
anslaget, som här blifvit gjord, därför att man borde beakta hvad
sparsamheten kräfver. Jag får säga, att äfven jag anser mig vara
en sparsamhetsvän, men frågan är, om sparsamhet under alla om¬
ständigheter är så att rekommendera. Åtminstone skall man, när
N:o 42. 54
Onsdagen den 22 April.
Angående man begifver sig ut på sparsamhetsstråten, hafva fullt klart för sig
höjnmg af hyad man företager.
anslaget till T ... . ..& , ,. , „
aflöning till Jag vill har erinra om en omständighet, som förekom för ett
flottans kårer fåtal år sedan. Man hade samtidigt förlagt ett större antal pansar-
och stater, båtar under reparation. Det kom till Första Kammarens kännedom,
(Forts.) och man gjorde med anledning däraf ett stort nummer, hvarvid
man förklarade, att man ansåg, att flottans kraft att mottaga ett
fientligt anfall blifvit i högst väsentlig grad förminskad, och be¬
skärmade sig öfver att något sådant kunnat företagas. Man sade:
»huru skulle det hafva gått, om mobilisering skulle hafva skett vid
denna tidpunkt, då ett så stort antal fartyg icke kunde tjänstgöra
eller sändas ut mot fienden?» Och det kan icke nekas, att de hade
skäl att göra en dylik fråga. Jag tror, att det nog var många, som
kände sig obehagligt berörda vid tanken på att fartygen icke voro
beredda att gå ut emot fienden. Vi arbeta i fredens tid på att
hålla våra stridskrafter så mobila som möjligt, d. v. s. så, att de
när som helst kunna vara beredda att taga emot ett fientligt anfall.
I detta fall tyckes det emellertid icke hafva varit så väl beställdt i
detta afseende. Svårigheten att genast hafva stridskrafterna beredda
att möta en fiende är naturligtvis större vid armén. Det ligger i
sakens natur, att armén icke ögonblickligen kan vara i ordning.
Uppmarschen fordrar alltid ett par veckor, och sedan går det åt
ännu längre tid, innan allt är klart. Men med afseende å flottan
är det en annan sak. Denna är en säkerhetsvakt mot ett öfverfall,
hvilken ständigt måste vara beredd. Där är det icke fråga om
månader eller ens veckor, utan om timmar, innan allt skall vara
klart för att taga emot ett anfall. Kammaren har sannolikt för
några dagar sedan läst i tidningarna, att man gifvit order om att
jagaren »Mode» ögonblickligen skulle mobilisera. Denna order gick
ut kl. G e. m., således sedan varfvets personal hade gått hem och
då intet folk fanns tillstädes för att få fartyget klart att skickas ut.
Men anordningarna äro så väl träffade, att fartyget icke desto mindre
redan därpå följande middag var färdigt att gå till sjös, fullt rustadt
och färdigt att gå ut emot fienden. Det var ett försök, som utföll
mycket väl och som visar, att de sträfvanden, som göras af veder¬
börande att hålla våra stridskrafter i stridsdugligt skick, hafva
bedrifvits med framgång.
Det är naturligtvis af samma skäl, som vederbörande måste se
till en annan omständighet, som i ytterligt hög grad inverkar vid
mobilisering och beredhållande af fartyg, nämligen att personalen
skall vara fulltalig. Ty om, såsom af Kungl. Maj:ts proposition
synes framgå, det år 1906 kommer att inträffa, att ett tillräckligt
antal underofficerare icke finnes för att bemanna fartygen, hvad är
det då, som skiljer oss från det läge, som uppstod därigenom, att
Kungl. Maj:t bestämt, att fyra pansarbåtar samtidigt skulle läggas
under reparation? Såväl i ena som i andra fallet hade man ett
antal fartyg, som icke vore stridsdugligt.
Onsdagen den 22 April.
55 N:o 42.
Genom att framhålla detta har jag önskat påvisa för kammaren, Angående
att om man vill spara på det sättet, så har man icke sedermera höjning af
rätt att komma med invändningar och klagomål, om fartygen år t\u
1906 eller året näst därefter icke äro beredda att gå till sjös —flottans'kårer
något, som man ju annars kan fordra, att Kungl. Maj:t och chefen och stater.
för sjöförsvarsdepartementet skola tillse. Herr statsrådet och chefen (Forte.)
för sjöförsvarsdepartementet har nyss framhållit, att det åtgår icke
mindre än 9 år för att utdana eu underofficer. Då så är, synes
det mig, att man icke får antyda, att man, eftersom denna pansar¬
kryssare »Fylgia» icke blir färdig förr än år 1905 eller kanske
våren 1906, skulle hafva god tid på sig att få kadrerna fulla, såsom
Kungl. Maj:t föreslagit. Men det är icke någon sådan tid för handen.
Vi måste redan nu tänka oss för och anskaffa den behöfliga
personalen.
Med anledning häraf skall jag be att få ansluta mig till reser¬
vanternas hemställan.
Herr Neiglick: Jag tillät mig begära ordet för att instämma
i det yrkande, som framställts af herr Nyström beträffande aflöningen
åt vaktmästarne under civilstaten. Man kan fråga sig, om denna
af utskottet föreslagna aflöning kan i och för sig anses tillräcklig
åt personer, som hafva så ansvarsfulla åligganden, och jag vågar
säga, att frågan bör besvaras nekande. För jämförelses skull vill
jag nämna, att man i ett par relativt mindre städer, hvilkas för¬
hållanden jag känner till, icke ansett sig vid reglering af lönerna
åt stadsvaktmästarne kunna bestämma aflöningen till mindre än
800 kronor kontant och fri beklädnad, och detta trots att dessa
vaktmästare hafva tillfälle till extra inkomster och trots att lefnads-
kostnaderna äro långt billigare i dessa städer än i Stockholm och
Karlskrona. Jag kan därför icke annat än finna, att dessa vakt¬
mästarelöner äro för lågt tilltagna. Härmed må emellertid vara
huru som helst. Jag ser frågan ur en annan synpunkt, den
nämligen — att vaktmästarne genom statsutskottets förslag skulle
komma i en sämre ekonomisk ställning, än de hittills varit; att
de under en längre följd af år varit i statens tjänst och att de,
såvidt man vet, tjänat oförvitligt. Är det då rimligt att komma till
dem och säga: »Ni hafva bra fullgjort eder tjänst; edra inkomster
hafva hittills icke ansetts för höga, men nu fordra vissa principer,
att eder aflöning skall inskränkas». Om eu enskild person, en
affärsman, som befinner sig i betryck och icke ser sig i stånd att
kunna existera, såvida icke omkostnaderna bli de mest minimala,
nedsätter lönen för sina tjänare, då kan jag förstå detta. Men
huru staten i ett sådant fall som detta skall kunna handla så, som
statsutskottet här föreslagit utan att kränka rätt och billighet, det
är åtminstone för mig obegripligt.
Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till Kungl. Maj:ts
proposition och afslag å statsutskottets betänkande.
jV:o 42. 56
Onsdagen den 22 April.
Angående Herr Hedlund instämde häruti.
höjning af
“aflöning m Herr Natt och Dag: Herr talman, mina herrar! Med anled-
flottans kårer ning af hvad den ärade representanten på skånebänken yttrade om
och stater, det antal fartyg, som böra vara färdiga år 1912, och den personal,
(Forts.) som då kommer att kräfvas, i jämförese med hvad nu kräfves,
skall jag be att få hänvisa till örte hufvudtiteln år 1900, hvarest
det finnes ett »sammandrag öfver behofvet af personal för
flottans mobilisering, som beräknas uppstå från och med 1902 och
intill dess antalet l:a klass pansarbåtar, l:a och 2:a klass torpedbåtar
uppbringats till respektive 15, 30 och 20, under förutsättning af
att 1 st. l:a klass kanonbåt hvarje år blifver utrangerad». Detta antal
fartyg antogs vara uppnådt 1912, och den siffra, som nämndes af
af den talare, jag åsyftar, är siffran 65 fartyg, som skulle bestå af,
enligt hvad 1900 års plan sade, 15 stora pansarbåtar och 50 torped¬
båtar. Jag ber, mina herrar, att få framhålla, att i närvarande
stund finnas 10 pansarbåtar färdiga samt en pansarbåt och eu
pansarkryssare under byggnad. Därjämte hafva vi bland större
fartyg 5 torpedkryssare och en jagare. xVlen däremot hafva vi nu
allenast 26 torpedbåtar färdiga och några få under byggnad. Hvad
som återstår för att fylla det antal, som här säges, af 15 pansar¬
båtar och 50 torpedbåtar, är allenast 3 större fartyg, men öfver 20
torpedbåtar. En torpedbåt kräfver icke mer än 12 å 14 man,
under det att en pansarkryssare kräfver mellan 3 ä 400, och det
är af denna anledning, som man kan säga, att redan nu kräfves
ett så stort antal underofficerare och manskap, enär utöfver de
fartyg, som intogos i 1900 års plan, hafva tillkommit de fartyg,
som omtalas i årets statsverksproposition.
Jag vidhåller mitt föregående yrkande.
Herr Persson i Stallerhult: Herr talman! Utskottets förslag
har klandrats från många håll, men försvarats endast af en ledamot
från utskottet. Jag ber att få instämma med honom. Det gäller
nu dels numerären af underofficerskåren och sjömanskåren, dels
aflöningen åt vaktmästarne, som man icke kunnat finna tillgodosedda
med utskottets förslag.
Beträffande underofficerskåren är väl statsutskottets nedsättning
icke så afsevärd, att man icke kunde låta anstå med det felande
antalet till nästa år eller därpå följande året, då ju den materiel, för
hvilken dessa underofficerare äro afsedda, icke blir färdig förr än
år 1906. Jag tillåter mig fråga: »tro verkligen berrarne och herrar
fackmän, att man skall kunna anskaffa lefvande kraft till all den
materiel, som man sätter i fråga?» Den sista materielkommittén,
som afgaf sitt förslag, skiljer sig från de föregående årens, kommit¬
téerna af 1882, 1892. Nu har man enligt de förteckningar, som
finnas, och detta är icke några hemliga förteckningar — endast
65 krigsdugliga fartyg; genom fjorårets och äfven detta års anslag
Onsdagen den 22 April.
57 N:o 42.
är antalet något ökadt. Men den sista kommittén föreslår icke mindre Angående
än 152 fartyg af olika dimensioner, däraf icke mindre än 10 pansar- höjning af
kryssare. När man hörde den siste talaren angifva, huru stort antal Aflöning till
officerare, underofficerare och manskap, som erfordras för ett dyliktflottans kårer
fartyg, kan man räkna ut, huru mycket som erfodras för alla tio, och stater.
och jag frågar: »tro herrarne, att man kan tillgodose detta materiel (Forts.)
med lefvande kraft?» Ja, jag tviflar visst icke på, att det tinnes
lefvande kraft till så stort antal. Men kommer man sedan till
armén och frågar: »huru mycket behöfva ni», så svara de, att de
behöfva ett mycket stort antal, och då kunna väl icke alla vapen
tillgodoses.
Nu har utskottet här fått vitsord i öfriga punkter, och jag tager
därför för gifvet, att detsamma kommer att ske beträffande utskottets
afstyrkande af anslag till eu jagare och två 2:a klassens torpedbåtar
samt afstyrkandet af anslag till båten Hildur. Under sådana för¬
hållanden behöfs väl icke några underofficerare och något manskap
för den sistnämnda båten. Hildur är byggd i början på 1870-talet,
och om man utrangerar denna båt, som väl icke kan vara duglig
för försvaret, så lärer den nya och tidsenliga materielen få de under¬
officerare, som voro afsedda för denna, och blifva tillgodosedd med det
antal underofficerare och manskap, som statsutskottet tillstyrkt.
Nu sades från statsrådsbänken, att 1904 så många beräknades
taga sin examen, som, då de ej kunde erhålla platser, måste söka
sig utkomst på andra håll. Då vill jag hemställa, huruvida man
icke 1901 ofta hörde det talet, att styrkan just läge däri, att så
många som möjligt toge sin examen och sedan ginge ut i det
borgerliga lifvet för att i farans stund kunna användas för det kall,
som de öfvat sig för. Värnpliktslagen innehåller ju, att den, som
innehaft fast anställning vid härens eller flottans stam eller reserv
under sammanlagdt minst två år, anses hafva fullgjort sin bevärings-
öfning, men skall efter afgången från sagda anställning, så länge
han till följd af sin värnplikt kvarstår i beväringen, tillhöra dess
första uppbåd. Detta innebär således icke ett försvagande, utan ett
stärkande af försvaret.
Kommer man så att erhålla eu öfningstid af 10 månader för
de värnpliktige vid flottan, tror jag detta skall ha den betydelse,
att man icke behöfver hafva fast anställdt manskap till så stort
antal, som man behöft, om öfningstiden blifvit kortare. Jag tror
sålunda, att alla skäl tala för, att kammaren bör understödja
utskottets hemställan i denna del.
Beträffande underofficerskåren tycker jag, att det var ett
underligt yttrande, som fälldes af talaren på stockholmsbänken,
nämligen att det är de, som ha de bästa kunskaperna, som oftast
gå ut i det borgerliga lifvet, under det de andra stanna kvar. Jag
tycker, att, om det är så, detta förhållande är beklagligt. I alla
händelser är det ju alltid bra, att man har att tillgå dessa, som
K:o 42. 58
Onsdagen den 22 April.
Angående
höjning af
anslaget till
aflöning till
flottans kårer
och stater.
(Forts.)
öfvat sig och hafva de bästa kunskaper, antingen de äro i aktiv
tjänst eller icke.
Sedan komma vi till vaktmästarne, och det påstås, att utskottet
• gått mycket illa åt denna klass. Det är mycket möjligt, att det
kan synas så. Men jag tror, att talaren på stockholmsbänken
förbisett den tryckta rättelse, som utdelats bland kammarens ledamöter.
I den tabell, som åtföljer utskottsutlåtandet är nämligen ålders-
tillägget uteglömdt, men har medtagits i denna rättelse, så att det
åtföljer beslutet. Och ser man närmare efter, så lär väl utskottets
förslag i förevarande afseende icke skilja sig mycket från Kungl.
Maj:ts förslag. När man reglerar löner, bör man nämligen icke
tänka så mycket, huru mycket den eller den personen för när¬
varande åtnjuter i lön. Utan lönerna böra regleras i främsta rummet
efter förhållandena under den tid, som regleringen sker, och för den
personal, som i framtiden kommer att finnas. Dessa vaktmästare,
som nu äro anställde, komma icke att beröfvas de förmåner, de för
närvarande ha, alldenstund det beror på dem själfva att öfvergå på
ny stat. Detta får man icke förbise. Och då har utskottet tänkt:
är det riktigt, att man skall tillförsäkra vaktmästarne vid intendentur -
kåren större förmåner, än vaktmästarne vid de centrala ämbetsverken
hafva? Och utskottet har ställt sig på den ståndpunkten, att det
bör bli likhet mellan löneförmånerna på ena och på andra hållet.
Jag har skaffat mig en förteckning öfver vaktmästarnes löneförmåner
vid alla de centrala ämbetsverken. Om jag bortser från förste
vaktmästare, så finnes det tjogtal af dessa vaktmästare, som hafva
800 kronor jämte ett ålderstillägg å 100 kronor i aflöning eller
samma belopp, som utskottet föreslagit. Då frågar jag: skola vi
bryta denna likhet? Nej, det finnes inga skäl att tillförsäkra dessa
vaktmästare högre förmåner än de andre, som jag åsyftat.
Sedan påstår man, att pensionsrätten blifvit försämrad för
vaktmästarne. Men det förhåller sig icke så. Kungl. Maj:ts förslag
och utskottets förslag äro lika i afseende på denna pensionsrätt.
Pensionsrätten kommer att stödja sig på förslaget till förändring af
reglementet för pensionsrätten. Och utskottsafdelningen har redan
behandlat denna fråga. Och då skulle vaktmästarnes pension
beräknas efter den inkomst, som de hafva, då de frånträda sin
tjänst, d. v. s. lön med ålderstillägg. Och då blefve, som sagdt,
såväl Kungl. Maj:ts som utskottets förslag beträffande denna pensio¬
nering lika.
Jag anhåller, herr talman, att få yrka bifall till utskottets
hemställan.
I detta anförande instämde herr Lindgren i Islingby.
Herr Natt och Dag: Gentemot hvad den siste talaren an¬
förde skall jag be att få göra några erinringar. Den första är, att
utskottet enhälligt afstvrkt Kungl. Maj:ts förslag till ombyggnad och
Onsdagen den 22 April.
50 N:o 42.
ombestyckning af pansarbåten Hildur. Dessa pansarbåtar äro mycket Angående
väl lämpade till strid i skärgården. Om vi skulle råka så olyckligt lögning af
ut, att vi finge strid, så är det på dessa mindre fartyg, som det ilning m
ständiga lokalförsvaret af Stockholms skärgård och tillträdet till lan - flottans'kårer
dets hufvudstad komme att hvila. Dessa äro bestyckade med en och stater.
24-centimeters kanon, som står fast i fartygets längdriktning, så att (Forts.)
all sidoriktning måste ske genom vändning af hela fartyget. Man
kan icke skjuta mer än ett skott på 4 eller 5 minuter. Men om
man ombestyckar dessa' fartyg med snabbskjutande 12-centimeters
kanoner, skulle man kunna aflossa 5 ä 6 välriktade skott i minuten.
Då därtill dessa fartyg vid ombestyckning erhålla ytterligare 2 st.
57-millimeters kanoner, blifva dessa fartyg synnerligen lämpliga att
försvara tillfälliga minpositioner och smärre sund i Stockholms
skärgård. Dessa fartyg ha pansar af 16 tums tjocklek. De äro små,
mycket goda fartyg, fastän de icke kunna uppträda i öppen sjö.
Men genom tillvaron af dessa små fartyg blefve kustflottan ledig att
uppträda till den öfriga kustens försvar, så att kusten icke blefve
blottad för hvarje anfall.
Det andra, hvarom jag ville erinra, är, att det värnpliktiga under¬
befäl, som flottan vid mobilisering kan påräkna, är jämförelsevis
ringa till antalet, beroende därpå, att underofficersexamen vid flottan
i allmänhet icke aflägges förr än vid 6, 7, 8 års stamanställning och
vid en ålder af omkring 26 eller 27 år. Därtill har den reglemen-
tariska bestämmelsen utfärdats för att motverka det afskedstagande,
som egt rum efter aflagd underofficersexamen, att efter hvarje under-
underofficersexamen är karlen skyldig att stanna kvar i två år, och
då examina äro två, en för den allmänna klassen och en för den
speciella, så är han skyldig att tjäna kvar fyra år utöfver den tid,
hvarvid han kontraktsenligt är bunden. Detta gör, att när en man
tagit underofficersexamen och afgår från flottan, har han oftast en
lefnadsålder af omkring 30 år eller något därunder. Vi veta, att
hans skyldighet att tillhöra första uppbådet upphör vid 32 år, och
finna däraf, att han endast två eller tre år är påräknelig för flottan.
Aret efter det han fyllt 32 år afgår han till landsstormen, och då
har flottan icke vidare nytta af honom.
Slutligen ber jag få erinra därom, att personalen är vapnets
själ. Det är den, som skall gifva lif åt den döda materielen. Utan
en duglig personal finnes ingen utsikt till seger. Jag ber hvar och
en tänka efter: kunde vi, äfven om vi inkallade alla värnpliktige,
försvara oss mot vår östra granne, om vi hade landgräns icke blott
i norr, utan öfver allt, där vi nu ha sjögräns, från Haparanda rundt
Skåne till Strömstad? Lägg handen på hjärtat och svara, om det
då skulle kunna finnas någon möjlighet att försvara oss. Jag tror,
att hvar och en skall säga, att möjligheten att försvara oss beror
därpå, att vi ha hafvet emellan oss och en eventuell fiende. Men
om vi icke försvara detta haf —- och det kan endast flottan — så
kunna vi heller icke hindra, att en fiendtlig anfallsflotta eller eu
N:o 42. 6Q
Onsdagen den 22 April.
Angående
höjning af
anslaget till
aflöning till
flottans kårer
och stater.
(Forts.)
fientlig transportflotta nalkas oss. Vi kunna då icke se, hvad som
sker, vi kunna icke veta, om anfallet skall träffa oss i Skåne eller
i Luleå eller på någon annan punkt norrut. Hvad skola vi göra,
om vår flotta sviker? Jag ber herrarne betänka detta och se till,
om vi icke äro i behof af en god bemanning på flottan.
Herr Andersson i Västra Nöbbelöf: Jag vill icke inlåta mig
på frågan hvad vi skola göra, om flottan skulle komma att svika i
nödens stund. Jag hade hoppats slippa höra, att en svensk sjöman
skulle uppehållit sig vid den frågan.
Här är nu närmast icke fråga om att anslå medel för aflöning
af manskapet på de båtar, som äro färdiga eller blifva färdiga
nästa år. Ty allt hvad Kungl. Maj:t i afseende härpå begärt har
utskottet varit enigt om att tillstyrka. Utan tvistefrågan gäller,
om vi skola bevilja anslag till manskap för de båtar, som skola
sjösättas eller komma till användning först 1906. Och detta hafva
vi icke velat vara med om. Dessa senare båtar skulle sålunda, om
krig bröte ut 1906, då antagligen kunna användas. Men då bör
man väl kunna bereda manskap för dem, om man beviljar medel
nästa år, så att man kan skaffa manskapet i början af år 1905.
Herr kapten Natt och Dag visade en tabell öfver mobiliseringen.
Ja, här har jag samma tabell, och den går ut precis ifrån de förut¬
sättningar, jag omnämnde. Kapten Natt och Dag yttrade, att vi enligt
kommitténs förslag skulle hafva 15 pansarbåtar, 30 första klassens
och 20 andra klassens torpedbåtar. Ja, det är alldeles riktigt, men
hvad han icke nämnde var, att det antal manskap och underofficerare,
som vi enligt 1900 års kommitté nu skulle hafva, redan är öfver-
skridet, fastän vi icke ens i fråga om antalet af de stora fartygen
kommit upp till det antal, som kommittén föreslagit, och detta ännu
mindre är fallet i fråga om de små. Allt hvad herr kapten Natt
och Dag nämnde är således endast ägnadt att konstatera riktigheten
af hvad jag sagt.
Jag yrkar därför bifall till utskottets förslag.
Herr Ödman: Herr talman, mina herrar! Då jag varit när¬
varande i utskottet och åtminstone åhört förhandlingarne i denna
fråga, beträffande hvilken jag för öfrigt delar utskottets åsikt, må
det tillåtas mig yttra några ord i saken. Det är här fråga om be¬
manningen, och man har talat så vackert om denna sak. Ja, alla
äro väl öfverens om vikten häraf, och jag vet som fartygsbefäl-
hafvare kanske bättre än mången annan, huru viktigt det är att
hafva ett godt manskap ombord. Men å andra sidan hafva vi
också bland våra värnphktige vid flottan eu god materiel, ur hvilken
man kan utvälja underofficerare, d. v. s. undermaskinister. Man
kan här lätt få folk, som är utexamineradt och pröfvadt på lång¬
färder med våra handelsfartyg, och dessa äro synnerligen lämpliga,
om också icke till förgångsmän, så dock att sättas vid sidan af
Onsdagen den 22 April.
61 N:o 42.
andra, mera utbildade. De hafva i veckotal skött ångpannor på Angående
den salta vågen, hvilket är mycket värre än här i Östersjön med böjning tf
dess färskvatten. Våra matroser, till hvilka vi äfven här hafva Aflöning till
god tillgång inom de värnpliktige, behöfva icke 10 månaders ytter- flottan^kårer
ligare öfning, de äro redan förut fullt utbildade sjömän. Hvarför och stater.
kunna icke våra dugliga och hurtiga sjöofficerare vänja sig vid att (Forts.)
begagna dem? Jo, därför att de icke äro vana vid det. Men de
utländska sjöofficerarne, i synnerhet de amerikanska, de äro karlar
att göra sig nytta af dem. I det sista amerikanska kriget deltog
en mängd af våra sjömanspojkar från min hemort, och de hafva
varit med om segrarna vid St. Jago och Manilla. De hafva talat
om, att de på några dagar vande sig med att handtera maskiner
och kanoner på fartygen.
Här har sagts, att vi icke skulle kunna utbilda underofficerare
på kortare tid än 7—9 år. Detta anser jag vara en alldeles för
lång utbildningstid. Vi böra taga folk från handelsflottan; där
hafva vi fullt uppöfvade och dugliga pojkar, det kan jag intyga,
om de blott sättas på den plats, där de böra vara, tillsammans med
mera öfvadt folk. Således tror jag, att herrarne alls icke behöfva
hysa någon farhåga för att vi icke skulle få manskap för flottan,
om vi blott begagna oss af dem vi hafva att välja på. Af de
tusentals värnpliktige, som inskrifvas, kan man mycket väl genom
att välja ut de bästa få de 20 underofficerare och 160 man, om
hvilka det här är fråga, fullt lämpliga att fylla ifrågavarande behof.
Jag ber att få yrka bifall till statsutskottets förslag.
Härmed var öfverläggningen slutad. Herr talmannen fram¬
ställde propositioner på de därunder gjorda yrkandena, nämligen
l:o) bifall till utskottets hemställan, 2:o) bifall till det af herr Larsson
i Lund under öfverläggningen framställda yrkandet, 3:o) bifall till
det af herr Nyström under öfverläggningen framställda yrkandet
samt 4:o) afslag å utskottets hemställan och bifall i stället till den
af herr C. Lundeberg med flere afgifna, vid förevarande punkt
fogade reservationen, och fann herr talmannen förstnämnda proposi¬
tion vara med öfvervägande ja besvarad. Votering begärdes likväl,
i anledning hvaraf och sedan till kontraproposition antagits det
under 4:o) angifna yrkandet, nu uppsattes, justerades och anslogs
följande omröstningsproposition:
Den, som vill, att kammaren bifaller statsutskottets hemställan
i andra punkten af utskottets förevarande utlåtande n:o 6, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
N:o 42.
62
Onsdagen den 22 April.
Angående
uppförande i
riksstaten af
anslag till
marininten-
dentskolan.
Vinner Nej, har kammaren med afslag å utskottets hemställan
bifallit den af herr C. Lundeberg med flere afgifna, vid punkten
fogade reservationen.
Omröstningen utvisade 166 ja mot 41 nej; och hade kammaren
alltså bifallit utskottets hemställan.
Punkten 3—8.
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 9.
Kungl. Maj:t hade under punkten 8 af denna hufvudtitel före¬
slagit Riksdagen att, med godkännande af stat för marinintendent¬
skolan af den lydelse, bilagan n:o 7 vid statsrådsprotokollet öfver
sjöförsvarsärenden den 12 januari 1903 utvisade, i riksstaten för år
1904 uppföra, under anslaget till undervisningsverken, ett reservations¬
anslag till marinintendentskolan å 16,600 kronor; och komme, vid
bifall till hvad under punkterna 7 och 8 föreslagits, anslaget till
undervisningsverken att i sin helhet höjas från 62,090 kronor till
79,890 kronor.
Utskottet hemställde, att Riksdagen måtte, med godkännande
af vid utlåtandet fogadt förslag till stat för marinintendent¬
skolan (bil. 6), i riksstaten för år 1904 uppföra, under anslaget till
undervisningsverken, ett reservationsanslag till marinintendentskolan
å 8,600 kronor.
Vid punkten hade fogats reservation af herr Persson i Stallerhult,
med hvilken herr Persson i Tällberg instämt, mot vissa delar af
utskottets motivering.
Punkten föredrogs, hvarefter ordet på begäran lämnades till:
Herr Persson i Stallerhult, som yttrade: Herr Daniel Persson
och jag hafva reserverat oss mot denna punkt utan att angifva, hvari
reservationen består, och det torde därför vara skäl att åtminstone
med några ord angifva orsaken till reservationen. I den kungl.
propositionen rörande denna punkt är det antydt, huru den kommitté,
som utarbetat det nu framlagda förslaget till marinintendenturkåren,
har tänkt sig, att man skulle bibringa den undervisning, som skulle
erfordras för kompetens till de platser, som vi nu hafva beslutat.
Kommittén har tänkt, att de elever, som skulle blifva antagna,
skulle kunna erhålla en del af sin undervisning under den tid de
underginge öfning såsom värnpliktige och erhölle de förmåner, som
i allmänhet tillkomma värnpliktige under vapenöfning.
Statsrådet och chefen för kungl. sjöförsvarsdepartementet har
till statsrådsprotokollet yttrat rörande denna sak:
»Härvid anser jag mig böra erinra, att det icke synes mig
lämpligt att utgå från den förutsättning, att marinintendentselev
Onsdagen den 22 April.
63 N:o 42.
alltid skulle kunna börja sin elevkurs samtidigt med fullgörandet
af vapenöfning såsom värnpliktig, då elevkursen väl i regeln borde
genomgås, innan eleven uppnått den ålder, då han i allmänhet
skulle vara skyldig att undergå vapenöfning såsom värnpliktig.
Vidare anser jag lika med chefen för flottans stab och på de af
honom anförda skål, att någon aflöning för elev i marinintendent-
skolans elevkurs icke bör ifrågakomma »
Således har statsrådet icke velat gå in på den antydan, som
kommittén i denna del gjort, och reservanterna äro af samma åsikt.
Utskottet har emellertid upptagit och ännu mera utvecklat denna
fråga i sin motivering, och det är denna del af motiveringen, som
vi reservanter önska skulle utgå ur detta förslag. Den återrinnes i
näst sista punkten af utskottets förslag å sidan !)3 och lyder:
»I anslutning till kommitténs yttrande och med hänsyn där¬
jämte till, att yngling kan medgifvas att i förtid fullgöra sin värn¬
plikt, anser utskottet det böra tagas under öfvervägande, huruvida
icke undervisningen i elevskolan må kunna bibringas delvis under
den tid, då eleverna undergå vapenöfning såsom värnpliktige och
att de under denna tid från anslaget till sjöbeväringens vapen-
öfningar må erhålla de förmåner, som tillkomma värnpliktige under
vapenöfning.»
Detta stycke önska vi måtte utgå ur motiveringen, och jag skall
framställa yrkande därom, nämligen om bifall till utskottets förslag
med den ändring, att den af mig upplästa delen af motiveringen
uteslutes.
Här är af utskottet påpekadt, att en yngling, som efter aflagd
studentexamen — detta förutsättes ju — vid 17—18 års ålder an-
tages till elev vid denna skola, må kunna fullgöra sin värnplikt
vid skolan. Efter denna antydan af utskottet är det ju alldeles
klart, att det första en sådan elev gör är att gå in till vederbörande
med en ansökan att i förtid få fullgöra sin värnplikt såsom stude¬
rande vid denna skola, hvarigenom studiekursen kan sägas bli för¬
kortad med de 10 månader, vapenöfningen eljest skulle taga i an¬
språk. Det må ju vara i sin ordning och lika bra, att han här full¬
gör sin värnplikt, som att han sedermera skall fullgöra den. Men
detta är eu förmån, som tillkommer dessa värnpliktige framför andra.
Vill man bereda dessa, som inträdt i eu skola för att efter där aflagd
examen bli statstjänare med väl tilltagna löner, såsom beslutet i
föregående punkt utvisar, den förmånen, att de befrias ifrån den
skyldighet, som åligger andra värnpliktige, är det ju klart, att man
gillar ett sådant resonemang som statsutskottets, men vi reservanter
kunna för vår del icke gilla ett sådant resonemang. Ty värn¬
plikten är en allmän medborgerlig plikt, d. v. s. eu plikt, som åligger
hvar och en. Men drager man ut konsekvensen af utskottets reso¬
nemang, hvart skulle det då leda? Om t. ex. en värnpliktig, som
inskrifvits vid en trängbataljon, skall öfva sig i samma arbete, som
han har i det praktiska lifvet, och hvarmed han kanske kommer
Angående
uppförande i
riksstaten af
anslag till
marininten-
dentskolan.
(Forts.)
Jf:o 42. 64
Onsdagen den 22 April.
Angående
uppförande i
rilcsstaten af
anslag till
marininten-
dentskolan.
(Forts.)
att efteråt försätta, kunde icke han då med samma skäl begära att
få fullgöra sin värnplikt hemma i samma arbete, som han skulle
utföra vid trängen?
Här har man slagit in på den vägen, att en blifvande stats-
tjänare skall befrias från en skyldighet, som åtminstone af många
anses svår att fullgöra. Det kan väl icke .Riksdagen vara med om.
Vill man uppehålla värnplikten såsom en allmän medborgerlig plikt,
måste jämväl likhet för alla i detta afseende fasthållas. Men man
får då icke bevilja förmåner och icke börja med förmåner åt dem,
som bereda sig till att erhålla väl aflönade statstjänster. Säkert
skulle sådant väcka det största missnöje ute i landet.
Jag vill icke längre uppehålla tiden, men jag upprepar mitt
yrkande, att den af mig upplästa delen af utskottets motivering
måtte uteslutas. Därest detta bifalles, få värnpliktslagens föreskrifter
gälla äfven i afseende på denna skola och vederbörande handla
därefter.
I detta anförande instämde herr Persson i Tällberg.
Herr Andersson i Västra Nöbbelöf: Herr talman, mina
herrar! Vid behandlingen af detta ärende inom utskottet fann man,
att kommittén föreslagit, att såväl eleverna i elevskolan som aspi-
ranterna i aspirantskolans båda kurser skulle erhålla dagaflöning.
Kungl. Maj:t har däremot ansett, att dagaflöning icke borde utgå
under de två första åren, d. v. s. vid elevskolan och vid första
årets kurs vid aspirantskolan, utan endast vid andra årets kurs vid
sistnämnda skola, och anledningen till, att dagaflöning då ansågs
höra utgå, var, att elevernas tid under sista året tages i anspråk för
rent praktiska värf och att de då kunna göra nytta för sig inom
marinintendenturkåren. Statsutskottet har emellertid afstyrkt Kungl.
Majrts förslag om dagaflöning under det sista året, men tillstyrker,
att i stället skall åt eleverna vid elevskolan beredas den lilla för¬
månen, att, därest undervisningen bibringas dem under den tid,
då de undergå vapenöfning såsom värnpliktige, de under denna tid
i likhet med öfriga värnpliktige erhålla 20 öre om dagen. Detta
anser jag nu icke vara någon orimlighet, allra helst som det är tyd¬
ligt, att dessa marinintendentselever komma att under sin treåriga
kurs ganska betydligt användas inom marinintendenturkåren. Det
är därför, som jag ansett det icke vara för mycket, om man kunde
bereda dem denna lilla ersättning af 20 öre om dagen, då de sam¬
tidigt exercera beväring och fullgöra sin tjänstgöring i skolan.
Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till utskottets förslag.
Härmed var öfverläggningen afslutad. I öfverensstämmelse
med de yrkanden, som därunder förekommit, gaf herr talmannen
propositioner dels på bifall till utskottets hemställan och dels på
bifall till det af herr Persson i Stallerhult under öfverläggningen
Onsdagen den 22 April.
65 N:o 42.
framställda yrkandet, och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med öfvervägande ja besvarad. Votering begärdes likväl, i
anledning hvaraf nu uppsattes, justerades och anslogs en så lydande
omröstningsproposition:
Den, som vill, att kammaren bifaller statsutskottets hemställan
i nionde punkten af utskottets förevarande utlåtande n:o 6, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit det af herr Persson i Staller-
hult under öfverläggningen framställda yrkandet.
Voteringen utföll med 100 ja mot 76 nej; och hade alltså ut¬
skottets hemställan bifallits.
Som tiden nu var långt framskriden, uppsköts den vidare be¬
handlingen af ifrågavarande utlåtande till kl. 7 e. m., då detta
sammanträde enligt utfärdadt anslag skulle fortsättas.
Kammarens ledamöter åtskildes häruppå kl. 4,15 e. m.
In fidem
Herman Palmgren.
5
Andra Kammarens Prat. 1003.
N:o 43.