RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1903. Andra Kammaren. N:o 37.
Onsdagen den 1 april.
KL 11 f. m.
Herr statsrådet m. m. O. Berger öfverlämnade Kungl. Maj:ts
propositioner till Riksdagen:
angående försäljning af kronohäktet i Kisa; och
angående understöd från allmänna indragningsstaten till aflidne
fängelsedirektören Carl Ludvig Palms fem minderåriga barn.
Dessa propositioner blefvo på begäran bordlagda.
§ 2.
Föredrogs och hänvisades till Riksdagens särskilda utskott n:o 2
herr A. Wiklunds m. fl. motion, n:o 185.
§ 3.
Efter föredragning häruppå af bevillningsutskottets memorial
n:o 35, i anledning af kamrames skiljaktiga beslut rörande bevillnings¬
utskottets betänkande n:o 31 i anledning af väckt motion om tillägg
till 8 och 12 §§ bevillningsförordningen, blef den i nämnda memorial
föreslagna voteringspropositionen af kammaren godkänd.
§ 4.
. Föredrogos, men bordlädes åter Andra Kammarens andra till¬
fälliga utskotts utlåtanden nås 22 och 23.
§ 5.
Härefter föredrogos hvart för sig och blefvo af kammaren god¬
kända statsutskottets utlåtanden:
n:o 40, angående beviljande af vissa förmåner för enskilda
j arnvägsanläggningar;
Andra Kammarens Prat. 1903. N:o 37.
1
N:o 37.
2
Onsdagen den 1 April.
n:o 43, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upp¬
låtelse af mark från Muonio kronopark till allmänning åt Enontekis
socknemän;
n:o 44, i anledning af väckta motioner om förlängd tid för an¬
mälan om skattefrälseräntors inlösande af statsverket; och
n:o 45, i anledning af väckt motion angående inlösningspriset å
till statsverket hembjudna frälseräntor m. m.
§ 6.
Efter föredragning vidare af statsutskottets utlåtande n:o 46,
i anledning af väckt motion om skrifvelse till Konungen angående
inlösen af de s. k. Trippska frälseräntorna i Hallands län m. m.,
begärdes ordet af motionären
Herr Olsson i Tyllered, som yttrade: Herr talman, mina herrar!
Ehuru statsutskottet ej kunnat bifalla den del af min motion, om
hvilken här är fråga, har utskottet dock i sin motivering såväl i
betänkandet n:o 44, där ett anförande af chefen för finansdeparte¬
mentet till statsrådsprotokollet den 20 februari 1885 citeras, som
ock i nu föredragna betänkande pekat åt samma håll, som jag i min
motion gjort, men utskottet önskar att så vidt möjligt inlösen åt
ifrågavarande räntor måtte kunna ske på frivillighetens väg. Ränte-
gifvarne å dessa s. k. Trippska hemman få sålunda försöka att under
de 3 år, som genom antagandet af statsutskottets hemställan i ut¬
låtandet n:o 44 ytterligare blifvit ägare af skattefrälseräntor beviljad
för inlösen af sådana räntor, förmå ägarne till nu ifrågavarande
räntor att hembjuda dem till staten till inlösen, då det är föga
troligt, att initiativet kommer att utgå från dessa räntetagare skälfva,
Adrian Tripps arfvingar i Holland. Skulle nu detta ej lyckas inom
ofvannämnda tid, torde väl godt hopp förefinnas att på den i betän¬
kandet angifna väg få saken ordnad, så att dessa räntegifvare matte
beredas samma lättnad i skatteväg som öfriga med dem jämställda
räntegifvare. Slutligen ber jag att få tacka utskottet för den historik
öfver förevarande fråga, som i betänkandet finnes intagen. För
öfrigt har jag intet yrkande att göra.
Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan bifölls.
§ 7.
Angående Å föredragningslistan fanns härefter upptaget statsutskottets
fortsättning af utlåtande n:o 47, i anledning af ej mindre Kungl. Maj:ts proposition
statsbanebygg- om anvisande af anslag för år 1904 till fortsättning af statsbane-
naden från byggnaden från Göteborg öfver Uddevalla till Skee än äfven inom
GOtUddcvaUaer Riksdagen väckta motioner i ämnet.
till skee. 1 en till Riksdagen den 30 sistlidne januari aflåten proposition,
n:o 36, hade Kungl. Maj:t, med åberopande af propositionen bilagdt
utdrag af statsrådsprotokollet öfver civilärenden för samma dag,
föreslagit Riksdagen
3
N:o 37.
Onsdagen den 1 April.
att, till fortsättning af statsbanan från Göteborg till Skee öfver
Ytterby och Ucklum, för år 1904 anvisa 3,000,000 kronor, att af
riksgäldskontoret utgå, med rätt för Kungl. Maj:t att låta af detta
belopp förskottsvis under innevarande år af tillgängliga medel ut¬
anordna tillsammans 1,000,000 kronor.
I anledning af denna proposition hade i särskilda motioner före¬
slagits :
af friherre C. Klingspor, inom Första Kammaren, i motionen
n:o 45:
att Riksdagen behagade afslå Kungl. Maj:ts proposition hvad
beträffade järnvägens dragande öster om sjön Stora Hällungen och
fastställa, att järnvägen skulle dragas väster om sagda sjö med
station vid Stenungsund i hufvudsaklig öfverensstämmelse med någon
af de linjer, järnvägsstyrelsen förordat, samt för sagda ändamål
öka anslaget med 503,000 kronor;
samt af herr C. J. Ödrnan, inom Andra Kammaren, i motionen
n:o 142:
att Riksdagen behagade, med afslag å Kungl. Maj:ts framställning
i hvad den rörde sträckningen af bohuslänska längdbanans dragande
öster om sjön Stora Hällungen, besluta, att nämnda bana måtte, i
öfverensstämmelse med järnvägsstyrelsens förslag, förläggas väster
om nämnda sjö med stationer vid Stenungsund och Svenshögen, samt
för detta ändamål öka anslaget för nämnda banas anläggning med
503,000 kronor.
Utskottet hemställde, att Riksdagen, i anledning af Kungl. Maj:ts
förevarande proposition samt friherre Klingspors och herr Ödmans
i ämnet väckta motioner, måtte, till fortsättning af statsbanan från
Göteborg till Skee öfver Ytterby, Stenungsund, Bua och Svenshögen,
för år 1904 anvisa 3,000,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att
låta af detta belopp förskottsvis under innevarande år af tillgängliga
medel utanordna 1,000,000 kronor.
Vid utlåtandet var fogad reservation af herrar vice talmannen
Pehr son, Persson i Stallerhult, Emthén, Anderson i Hasselbol och
Johansson i Aflösa, hvilka yrkat, att Riksdagen, med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag och med afslag å friherre Klingspors och herr
Ödmans i ämnet väckta motioner, måtte, till fortsättning af stats¬
banan från Göteborg till Skee öfver Ytterby och Ucklum, för år
1904 anvisa 3,000,000 kronor, med rätt för Kung], Maj:t att låta
af detta belopp förskottsvis under innevarande år af tillgängliga
medel utanordna 1,000,000 kronor.
Sedan utskottets hemställan blifvit uppläst, lämnades på begäran
ordet till:
Herr Larsson i Presstorp, som yttrade: Herr talman, mina
herrar! Då denna järnvägsfråga mycket nära berör den valkrets,
som jag representerar, ber jag att få yttra några ord angående den¬
samma.
Då kanske åtskilliga af kammarens ledamöter icke känna till
Angående
fortsättning af
statabancbygg-
naden från
Göteborg öfver
Uddevalla
till Skee.
(Forts.)
N:o 37.
Angående
fortsättning af
statsbanebygg-
noden från
Göteborg öfver
UddevaUa
till Skee.
(Forts.)
^ Onsdagen den 1 April.
denna frågas historia, vill jag börja med att i största korthet något
redogöra för densamma. Första gången fragan var före, var ar
1897& Då hemställde såväl järnvägsstyrelsen som regeringen, att
en järn vägslinje skulle dragas öfver Ucklum öster om sjon Störa
Hällungen Det var den billigaste af de linjer, som man hade att
välja på. Järnvägsstyrelsen motiverade sm hemställan — såsom vi
kunna finna å sid. 5 i det nu förevarande utskottsutlatandet n:o 4t
^»Järnvägsstyrelsen, som låtit undersöka båda dessa linjer», —
d v s linjen öster om Stora Hällungen och linjen väster om denna
siö — »hade därvid funnit den västra linjen alldeles »antaglig i den
sträckning, som densamma i de på landstingets föranstaltande upp-
Sorda förslagen erhållit. Terrängförhållandena a denna sträckning
vore nämligen af den svåra beskaffenhet att linjens utförande om
det ens kunde ifrågasättas, skulle kräfva högst betydliga kostnader.»
Sedan redogöres för orsakerna härtill, men jag vill icke trötta kam¬
marens ledamöter med att uppläsa denna långa framställning, hvilken
herrame själfva kunna taga del af å sid. 5 och forsta hälften af
sid. 6 i utskottets utlåtande. Den gängen föll fiagan har i Riks
da^eii med om jag icke minnes orätt, en enda rösts majoritet. Det
är°att märka, att då både ännu icke den oerhörda agitation i denna
fråga börjat, som sedermera har förekommit,
År 1898, året därpå, framlade regeringen anyo en proposition ,
frågan men då hade den slagit om, så att i stället för den ostia
linjen förordades den västra. Men i det statsutskott, som behand¬
lade detta ärende, fanns icke en enda ledamot, som tillstyrkte den
västra Sen som var den dyraste. Skillnaden i kostnad for de
bägge linjerna uppgick på den tiden endast till 402,000 kronor; man
visste icke då, att de bohuslänska sjölerorna aro sa svara att ga
öfver som de i själfva verket äro och som man först efteråt kom¬
mitunder fund med. Af statsutskottets ledamöter reserverade sig
9 stycken från denna kammare och ville icke vara med om någon
järnvägsanläggning alls nere i Bohuslän. Riksdagens beslut biel
emellertid, att en järnväg skulle byggas, nämligen den bdligare lm-
■ e„ till detta Riksdagens beslut fogades den alternativa be¬
stämmelsen att om intresset för den dyrare järnvägslinjen, linjen
väster om Störa Hällungen. vore så stort, att landsting, kommuner
eller enskilde ville lämna bidrag till en dylik anläggning sa at^skdl-
naden i kostnaden för de båda linjerna, utgörande 402,000 kionor
blefve betäckt, borde denna linje äga företräde Pa grund dåra
bär Konungens befallningshafvande tvänne särskilda gånger frågat
vederbörande, om de ville lämna det erforderliga bidraget, och svaret
har alltid blifvit: Få vi järnvägen, är det bra, men betala något
villa vi icke göra. Under sådant förhållande skulle det vara mai -
Stat _ sjmM det mig - om Riksdagen skulle trängd sikt en
o-åns°fattade beslut, Jäv han icke förstå, huru det nu mom stats¬
utskottet kunnat blifva " .(•”epitet för den dyrare ligen, dat förut
ingen enda velat vara meu om densamma. Det kan icke bortreso
neras, att kostnaderna för eu järnvägsanläggning öfver sjölerorna
Onsdagen den 1 April. 5 N:o 37.
där nere i Bohuslän äro oberäkneliga. Det kan hända, att man Angående
först på en 30, 40 meters djup påträffar fast botten. Jag erkänner ^Tbanlbygg-
visserligen, att järnvägsingeniörer, som äro fackmän på detta om- naden jr%n
råde, kunna beräkna, huru mycket det kostat att medelst fyllning Göteborg öfver
af dessa djup åstadkomma en järnvägsbank, men denna bank kan Uddevalla
flyta ut åt bägge sidor, och då är det omöjligt att beräkna kost- /p0^‘
naderna. Det är alltså ingen säkerhet för att dessa penningar skola
räcka till.
Jag ber sedan att med några ord få vända mig mot utskottet.
På sid. 58 i betänkandet säger utskottet: »Om sålunda ur nyss¬
nämnda synpunkt det ena alternativet icke kan anses hafva något
väsentligt företräde framför det andra, måste däremot i fråga om
tillgodoseendet af länets behof af förbättrade kommunikationer den
västra linjen afgjordt tillmätas vida större betydelse än den östra.»
Jag förstår icke, hur utskottet kunnat komma till en dylik uppfatt¬
ning. Den enda plats af betydenhet, som den västra linjen berör,
är Stenungsund, men denna ort har en 30 ångbåtslägenheter till
Göteborg, Marstrand, Uddevalla och för öfrigt hela kusten. De,
som bo inne i landet, ha däremot inga kommunikationer alls för
närvarande. Detta utskottets påstående håller alltså icke streck i
verkligheten.
Vidare säger utskottet: »Såsom af järnvägsstyrelsen fram¬
hållits, är befolkningen inom det trafikområde, som kan beräknas
för den västra linjen, betydligt talrikare än befolkningen inom östra
linjens trafikområde; äfven jordbruksnäringen och indusirien äro inom
det förra af afsevärdt större betydelse.» Nej, mine herrar, det är
icke så. Man får nämligen icke till den västra linjens trafikområde
räkna öarne Orust och Tjörn och den öfriga skärgården där nere,
ty befolkningen där kommer aldrig att begagna sig af järnvägen,
utan endast af ångbåt. Jag tror därför, att befolkningen inom den
östra linjens trafikområde är större än i den västra linjens trafik¬
område.
Om järnvägen lägges vid kusten, komma äfven gifvetvis de
flesta, som resa ned till kusten för att sedan fortsätta till Göte¬
borg eller Uddevalla eller hvart det kan vara, att hellre begagna
sig af ångbåt än järnvägen. Ångbåtsresan blir billigare och tids¬
förlusten är icke så stor; till Göteborg t. ex. behöfver en ångbåt
använda 2 c/4 timmar, ett tåg 5 kvart eller halfannan timme. Pris¬
skillnaden är ungefär 1 krona, och vår allmoge, som behöfver spara
allt hvad sparas kan, uppoffrar nog icke denna krona för att komma
fram en timme förr.
Hvad jordbruksnäringen och industrien angår, kan jag icke för¬
stå, att de skulle vara af »afsevärdt större betydelse» inom den västra
linjens trafikområde. Jag är född vid Stenungsund, och har bott
där i 50 år nu, men jag har icke sett eller hört talas om någon
annan industri där än ett mejeri, som nu är nedlagdt, en smedja,
där en gammal gubbe stod och rökte, och så eu anjovisfabrik, som
icke bär sig och som nu brunnit upp. I de trakter däremot, där
den östra järnvägslinjen skulle gå fram, finnas torfmossar, skogar
N:o 37.
6
Angående
fortsättning af
statsbanebyqg-
nåden från
Göteborg öfver
Uddevalla
till Skee.
Forts.)
Onsdagen den 1 April.
och vattenfall i öfverflöd. Jag har skrifvit till generaldirektören för
statens järnvägar — såsom han nog kan intyga — angående den
bränntorf, som man där får, och meddelat honom, att den är så
god, att man kan elda upp en maskin lika fort med sådan torf som
med stenkol, och det utan att den är på något sätt preparerad, utan
direkt upptagen ur grafven. Hade man blott kommunikationer i
dessa trakter, skulle där mycket kunna göras, men sorgligt nog ser
det ut, som om man icke alls intresserade sig för den saken.
Vidare säger utskottet: »Jämväl för fiskerinäringen skulle den
västra linjen uppenbarligen blifva till stort gagn, då den genom att
framdragas till kusten med station vid hamnplatsen Stenungsund
komme att för fiskelägena å de därutanför belägna öarna bereda en
bekväm utväg för- fiskvarornas försändning till afsättningsplatser
inom landet.» Ja, här måtte utskottet ha blifvit fördt bakom ljuset,
ty annars hade det väl icke kunnat skrifva så, som det här gjort.
Tror verkligen statsutskottet, att våra bohuslänska fiskare skola
segla in till Stenungsund med sina fiskvaror och där lasta om dem
hällre än att själfva segla ned till Göteborg i sina egna båtar och
där sälja sin fisk, oberoende af järnvägar och ångbåtar och utan att
betala frakt och logi? Nej, mina herrar, så dumma äro inte våra
fiskare — det försäkrar jag •— att de skulle fara in till Stenung¬
sund med sina varor och betala i frakt och andra omkostnader
kanske lika mycket, som fisken inbringar.
För denna viktiga näring skulle naturligtvis den östra linjen
sakna all betydelse, ty det vore orimligt, om fiskarena skulle resa
en och en half mil in i landet för att få sin fisk på järnväg — då
vore det bättre att kasta den i sjön utan vidare.
Här säges i motionen, att dessa öar, Orust och Tjörn, skulle
behöfva en järnväg, emedan de skulle vara så vanlottade i kom-
munikationshänseende. Nej, det är just det de inte äro. Med undan¬
tag af de närmaste omgifningarna till Stockholm och Göteborg finnes
det väl knappt någon trakt i hela vårt land, som har så bekväma
kommunikationer som Orust och Tjörn. Från hvarenda bukt och
från hvarenda liten plats där gå dagligen och stundligen ångbåtar
till Göteborg, Marstrand, Uddevalla och Strömstad, så att något
behof af en järnväg kan omöjligen förefinnas där. Skulle vintertiden
sjötrafiken genom naturhinder blifva inställd, hvilket numera genom
de starka båtar, som användas, nästan är otänkbart och icke heller
har förekommit under de senaste 20 åren, har man sedan lång tid
tillbaka en utmärkt trafikled till fastlandet, nämligen från Orust till
Ljungskile. där station skall anläggas, och från Tjörn via Djup vi k
till Källnäs invid Jörlanda station. Det blifver därför icke så far¬
ligt för öboarne, om järnvägen kommer att få den östra sträck¬
ningen.
Hvad Stenungsundsboarne angår, så tycker jag, att de kunna
vara nöjda med de kommunikationer de redan ha, helst som denna
plats anlöpes af öfver 30 ångbåtar i veckan. Det är nog icke heller
allmogen där, som fordrar järnvägens sträckning dit, utan det är
badortsintresset.
7
N:o 37.
Onsdagen den 1 April.
Så säger man, att järnvägen icke skall komma att bära sig,
om den dragés inne i landet, emedan där ej finnas några utveck¬
lingsmöjligheter. År det inga utvecklingsmöjligheter, när man kan
bygga bibanor både åt öster och väster? Det finnes redan nu en
bibana utstakad där från en ganska stor industriort, hvilken endast
väntar på, att järnvägen skall komma till stånd på sätt järnvägs¬
styrelsen föreslagit. Denna ort har visserligen goda kommunika¬
tioner om sommaren, det erkänner jag villigt, men om vintern äro
de ytterst dåliga. Platsen har dock industriella anläggningar för
omkring 2,000,000 kr., och det är väl ändå något, som bör beaktas.
Dessutom bör man komma ihåg, att där inne i landet finnas skogar,
mossar och vattenfall, äfvensom att jordbruket där betydligt kan
uppdrifvas genom kalk.
Jag tycker också, att det är märkvärdigt, att, om — det Gud
förbjude — ofred en gång skulle utbryta, utskottet ej beaktat, att
en kustbana på en timme skulle kunna göras obrukbar af en kanon¬
båt, som ginge direkt från hafvet in på Hakefjord och med några
skott förstörde järnvägen. Sjöministern borde tagit denna sak i
öfvervägande. Bygges järnvägen däremot inne i landet, är den
skyddad från sådana eventualiteter.
Såsom jag nämnt, bor jag på eu trakt inne i landet, där den
östra sträckningen är afsedd att gå fram. Det skulle därför kunna
tänkas, att jag står här och talar i eget intresse. Jag ber få säga,
att så ej är förhållandet. Mig personligen gör det alldeles det¬
samma, om denna järnväg kommer till stånd med den inre linjen
eller ej. Jag har visserligen en liten egendom på östra sidan om
Hällungen, hvilken egendom är taxerad till 15,500 kronor, men
jag har mina inkomster från annat håll. Jag talar endast för min
valkrets räkning. Af mina valmän ha öfver 95 procent uttalat sig
till förmån för den östra sträckningen, nämligen 17 socknar af 19.
Endast de två badortssocknarne ha uttalat sig i motsatt riktning,
men äfven där finnes en ganska stark minoritet för den åsikt jag
förfäktar. Samma åsikt har också uttalats af Uddevalla handels-
och sjöfartsnämnd. Om det blefve behöfligt, kunde i framtiden eu
bibana anläggas till Stenungsund för billigare pris än 503,000 kronor.
Om därmed anstode i 10 år, tror jag, att man skulle kunna för den
räntevinst, som inbesparas på anläggningskostnaden genom att taga
den östra linjen, bygga denna bibana. Men det är troligt, att den
icke ens då blir behöflig.
Det vore märkvärdigt, om Riksdagen skulle frångå ett före¬
gående beslut, då banans kostnad redan ökats med 3,500,000 kronor,
oaktadt man icke beräknat sträckningen längre fram än till Ols-
kroken, och oaktadt man inskränkt kostnaden för den förut beräknade
rullande materielen med en half million kronor.
Jag hoppas, att denna kammare skall spara in den halfva
million kronor, som icke är behöflig för denna järnvägs byggande,
genom att låta den genomlöpa de orter, som äro i behof åt den¬
samma. Att Första Kammaren går med på den dyrare sträckningen
Angående
fortsättning af
statsbanebygg-
naden från
Göteborg öfver
Uddevalla
till Skee.
(Forts.)
N:0 37.
8
Angående
fortsättning af
statsbanebygg-
naden från
Göteborg öfver
Uddevalla
till Slete.
(Forts.)
Onsdagen den 1 April.
förundrar mig icke alls, ty den kammaren visar aldrig någon spar¬
samhet.
Jag vill till slut å valkretsens vägnar tacka såväl regeringen
för att den framlagt förslaget om den östra sträckningen som äfven
reservanterna, som haft nog öppen blick för att kunna skilja mellan
rätt och orätt. Jag hade önskat, att hela statsutskottet hade kunnat
komma till Bohuslän för att taga de båda sträckningarne å järn¬
vägen i skärskådande, ty då hade det utan tvifvel kommit till ett
annat resultat. Reservanterna ha också slagit hufvudet på spiken,
då de yttra: »Hvad särskildt angår den ökning i trafikinkomster,
som banans framdragande väster om Stora Hällungen ansetts komma
att bereda järnvägen, torde den enligt utskottets mening icke till¬
närmelsevis uppväga den väsentligt högre anläggningskostnad, som
denna sträckning af banan medför.» Tv när våra landtbor kommit
till Stenungsund, fara de, för att spara sina penningar, hellre på
ångbåt än järnväg. Min öfvertygelse är, att man icke får någon
ränta på de 503,000 kronorna ; och att man skall bygga denna bana
med hänsyn till badgäster, som under sommaren vilja besöka väst¬
kusten, tycker jag är för mycket begärdt.
På grund af hvad jag nu anfört, anhåller jag, herr talman, att
få yrka bifall till regeringens och reservanternas förslag och anslag
å utskottets hemställan.
Herr K ronlund: Herr talman, mina herrar! Det kan synas
underligt, att jag, som bor i den nordligaste delen af vårt land,
uppträder i denna fråga. Men anledningen därtill är, att jag delvis
under många år vistats på västkusten och därunder lärt mig känna
skärgårdsbefolkningen och dess önskemål ganska bra.
Herr Larsson i Presstorp har här sagt, att han icke förde något
lokalintresses talan, utan att han endast gaf ett uttryck för åsikterna
inom den valkrets han representerade. Äfven jag vill åberopa en
mängd västkustsocknars uttalande om den östra linjen. Granskar
jag dessa uttalandens betydelse genom att på kartan se efter, hvar
socknarne äro belägna, samt genom att läsa vederbörande myndig¬
heters yttranden där öfver, kommer jag verkligen till ett öfverraskande
resultat. Jag finner då, att icke mindre än fyra socknar, som ut¬
talat sig för den östra linjen, genomlöpas af den oomtvistliga sträck¬
ningen af banan. Dessa socknar kunna således icke hafva något
intresse vare sig af den östra eller västra linjen. Detsamma torde
vara förhållandet med Jörlanda socken, där båda linjerna samman¬
träffa. Så ha vi Norums socken, som först uttalade sig för östra
men sedermera för västra linien. Vidare tre socknar på östra sidan
om Hällungen, nämligen Hjertums, Västerlanda och Lilla Edets.
Hvad dessa socknar beträffar, så ligga de invid Göta älfs östra sida
på ett afstånd af en mil från bergslagernas järnvägslinje. Således
kan man väl säga, att dessa socknars intresse och anspråk på
kommunikationer äro tämligen väl tillgodosedda. Så ha vi Speke-
röds socken. Af kartan finner jag, att afståndet från Spekeröds
kyrka till västra linjen är omkring 3 å 4 kilometer. Således bör
9
N:0 37.
Onsdagen den 1 April.
denna socken i förevarande hänseende ej ha något att klaga öfver.
Återstår sedan Ucklums socken. Därinom ha vi nog hufvudintresset
för denna bana. Det synes mig dock underligt, att denna lilla
socken skall ha anspråk på att få järnvägen dragen direkt till sin
port, då det från Ucklums socken till västra linjen endast är ett
afstånd af 1 ä 1 1 2 mil.
Granskar man nu de hufvudskäl, som anförts för västra linjen,
finner man, att' landstinget uttalat sig till förmån för denna linie.
Detta uttalande bör val tillmätas synnerligen stor betydelse, då man
besinnar, att i landstinget sitta personer från de olika delarne i
Bohuslän, som väl böra känna väl till förhållandena.
Vidare finner man, att, då år 1896 fråga var å bane att genom
enskild företagsamhet anlägga en längdbana genom Bohuslän, lands¬
tinget förband sig att teckna 11,000 kronor för bankilometer under
förutsättning, att banan konnne att sträckas väster om Hällungen.
Man kan vara öfvertvgad om, att landstinget icke gjort detta er¬
bjudande, därest det icke varit fullt förvissadt om den västra linjens
företräden i så godt som de flesta afseenden.
Dessutom måste man väl medgifva, att det skulle komma att
blifva af en utomordentligt stor fördel för denna kustbana, om den
kunde ansluta sig till sjökommunikationerna vid Stenungsund, där
det finnes en nästan hela året om isfri hamn af ända till 30 fots
djup. Därigenom skulle man, enär denna hamn ligger vid genom¬
fartsleden mellan Orust och Tjörn, kunna uppsamla större delen
af den trafik, som kommer från dessa öar äfvensom från en stor
del fiskelägen. Orust och Tjörn ha omkring 30,000 invånare och
drifva en mycket stor fiskerinäring.
Nu tror herr Larsson i Presstorp, att det endast är ett badorts-
intresse; som dikterat mina uttalanden. Jag kan försäkra herr
Larsson, att så icke är förhållandet. Under de tider, då jag legat
vid västkusten, har jag varit särskildt intresserad af att taga reda
på skärgårdsbefolkningens egna-hems-fråga. Af den anledningen
har jag besökt fiskelägena och resonerat med fiskarebefolkningen.
Jag har därvid icke funnit någon enda, som icke såsom ett stort
och varmt önskemål framhållit byggandet af just en kustbana för
beredandet af snabbare kommunikationer. Men ändå begagnade
herr Larsson det starka uttrycket, att utskottet blifvit fördt bakom
ljuset af ett badortsintresse, som företräddes af stockkolmare och
dylika personer. Men vill verkligen herr Larsson påstå, att de
sakkunniga myndigheterna, som yttrat sig i frågan, nämligen Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län och järnvägs¬
styrelsen, ha fört utskottet bakom ljuset. Jag tror icke, att herr
Larsson kan stå för detta uttryck. Bohuslänsbanan skall ju afse
att tillgodose länets förut vanlottade bygder med kommunikationer,
och då måste man ju vid järnvägens sträckning fästa afseende icke
endast vid inlandsbygdernas invånare, utan äfven vid skärgårdens
och öarnes. Man har så mycket mera skäl härtill, som man redan
har en inlandsbana, nämligen bergslagsbanan, som löper två å tre
mil från kusten. Därjämte bär denna inlandsbygd en god kommunika-
Angående
fortsättning af
statsbanebygg-
naden från
Göteborg öfver
UddevaUa
till Skee.
(Forts.)
N:o 37.
10
Av gående
fortsättning af
statsbanebygg-
noden från
Göteborg öfver
Tjäder alla
till Skee.
(Forts.)
Onsdagen den 1 April.
tionsled i Göta kanal. Sålunda måste man väl ändock erkänna, att
ifrågavarande befolknings intressen redan äro mycket väl tillgodo¬
sedda.
För dem, som i likhet med mig lärt känna denna sträfsamma och
idoga skärgårdsbefolkning och veta, under hvilka hårda och slitande
lefnadsförhållanden den arbetar, måste det stå såsom ett varmt och
lifligt önskemål, att denna kustbana kommer till stånd, då det är
den enda bana, af hvilken de åtminstone kunna hafva någon nytta.
På dessa skäl ber jag, herr talman, att få yrka bifall till
utskottets förslag.
Herr Sjö: Herr talman, mina herrar! Då jag ej varit i till¬
fälle att inom utskottet deltaga i den slutliga behandlingen af detta
ärende, har jag ansett mig vara skyldig att här tillkännagifva min
åsikt i frågan.
Inom den afdelning af utskottet, som haft Kungl. Majrts pro¬
position till förberedande behandling, hafva två läger bildat sig.
Afdelningens ledamöter från denna kammare hafva uttalat sig för
linjen öster om sjön Stora Hällungen, under det ledamöterna från
Första Kammaren förordat den linje, som går väster om nämnda
sjö. Min mening i denna fråga, hvilken jag äfven nu kommer att
uttala, har varit, att de orter, som ligga öster om sjön, borde få
något bättre och bekvämare kommunikationer, än de nu hafva. De
väster om sjön belägna orterna hafva redan utmärkta kommunika¬
tioner till följd af den goda sjöfarten, men så förhåller det sig icke
på andra sidan om sjön. Vidare har jag trott mig finna, att intresset
för den östra linjen är väl så stort som intresset för den västra,
om det icke är större. Dessa olika intressen sökte göra sig gällande
i petitionerna till Kungl. Maj:t af år 1897. Är det då så, att. så¬
som väl måste antagas, man får räkna alla de socknar, från hvilka
petitioner inkommit till förmån för den östra linjen, såsom i sin
helhet intresserade för denna linje, så blir det en befolkning af
mellan 17 och 18 tusen personer, som är intresserad för den östra
linjen, under det att, med undantag för Orust och Tjörn, det endast
blir något mer än 8,000 personer, som intressera sig för den västra
linjen. Detta är ett alldeles omvändt förhållande mot det, som peti-
tionärerna för den västra linjen 1897 uppgåfvo för Kungl. Maj:t.
Sådana oriktiga uppgifter kan man erhålla, och de kunna äfven
blifva intagna i en kungl. proposition, såsom här varit förhållandet.
Man måste emellertid ursäkta Kung!. Maj:t. ty Kungl. Maj:t kan
icke kontrollera allt. Jag tror därför, afl den östra linjen vore icke
blott den bästa för befolkningens egen skull, utan äfven med hänsyn
till jordbruk och andra näringar den i befraktningsafseende fördel¬
aktigaste. Härtill kommer, att vid den östra linjen finns skog.
som helt och hållet saknas vid den västra. Man ser äfven af den
karta, som vidfogats den kungl. propositionen, att ungefär en mil
från Ucklums station ligger en större fabrik med utmärkta vatten¬
fall. Det är goda möjligheter för järnvägen att få fraktgods till
och från där belägna brukssamhällen. Hvarje gång denna fråga
11
N;o 37.
Onsdagen den 1 April.
förevarit i kammaren, har den meningen uttalats, att om järnvägen
skall dragas öster om sjön, bör en bibana byggas till dessa sam¬
hällen, nämligen Ström och Lilla Edet. Men detta är ej möjligt,
om järnvägen skall gå väster om sjön. Man måste äfven taga detta
i betraktande.
Därjämte blir den östra linjen 764 meter kortare än den västra.
Beräknar man, såsom Första Kammarens ledamöter inom afdelningen
gjorde, att dessa 764 meter tillryggaläggas på två minuter samt
att järnvägen dagligen trafikeras af fyra tåg från hvardera änd¬
stationen eller åtta tåg om dagen, så blir detta 16 minuter för
hvarje dag och för ett helt år åtta eller nio dagar samt, om man
tager flera år, hela månader. Denna järnväg skall ju blifva en
internationell sådan, och jag undrar, om man icke då bör taga den
kortaste sträckningen, synnerligast som denna sträckning tillgodoser
alla de ortsintressen, som lämpligast böra tillgodoses.
Vi böra därjämte taga hänsyn till en annan synpunkt, nämligen
den strategiska. Jag tror, att det är lämpligt att lägga järnvägen
ett stycke från kustlandet och icke låta den gå utmed kusten hela
vägen, såsom utskottet föreslagit. I ofredstider kan det vara bra.
att järnvägen går ett stycke från kusten. Detta är en sida af
saken.
En annan sida. som äfven bör tagas i betraktande, är, att
järnvägen blir mer än en half million kronor billigare, om den dragés
på sätt Kungl. Maj:t och reservanterna föreslagit.
Nu säger man, att om den västra linjen öfver Stenungsund valdes,
skulle en del öbor från Orust och Tjörn komma att använda järn¬
vägen. Men detta kan, såsom den förste talaren omnämnt, icke
gärna blifva förhållandet, ty invånarne på Orust och Tjörn komma
helt säkert att begagna sig af de ofantligt många ångbåtar, som
dagligen passera dessa öar. icke allenast för att själfva färdas till
närmaste stad, utan äfven för att dit föra sina produkter. De be¬
höfva då icke föra dessa från ångbåten, utan kunna sälja dem på
båten eller i hvarje fall vid hamnen. Skola de åter använda järn¬
vägen, så måste de icke allenast frakta sina produkter sjöledes till
närmaste hamn, där järnvägsstation finnes, och sedermera med järn¬
vägen till staden, utan de måste därjämte föra dem från stadens
järnvägsstation till salutorget. Detta måste ju alltid fördyra frakten.
Men är det så, att herrarne tro, att invånarne på Orust och Tjörn
skulle vilja trafikera järnvägen, så blir det nästan lika lätt för dem
med den västra linjen, ty de kunna dä använda hamnen vid närheten
af Jörlanda tillämnade station, och det är icke endast där, som banan
går ned till kusten, utan äfven vid Ljungskile, Uddevalla och Ström¬
stad. Fiskarena hafva lika goda tillfällen att använda järnvägen,
äfven om man tillgodoser de östra orterna med järnvägskommunika-
tioner.
Enligt mitt förmenande skulle det såväl i det ena som i det
andra hänseendet vara bra att bifalla Kungl. Maj:ts förslag, hvilket
är detsamma som reservanternas. Då jag har denna mening, får
Angående
fortsättning af
statsbanebygg-
naden Jraii
Göteborg öfver
Uddevalla
till S/cee.
(Forts.)
N:o 37.
12
Angående
fortsättning af
statsbanebygg-
noden från
Göteborg öfver
Uddevalla
till Slcee.
(Forts.)
Onsdagen den 1 April.
jag, herr talman, instämma i reservanternas förslag samt yrka afslag
å utskottets hemställan.
Herr Setterberg: I behandlingen af denna segslitna järnvägs-
fråga kan man, synes det mig, såsom densamma nu ligger, skönja
två olika principer, gående ut på den ena att göra banan så rak och
billig som möjligt, och den andra att låta banan gå in för att samla
trafik, hvar sådant med fördel låter sig göra. Den förra synpunkten
är uppenbarligen regeringens, den senare åter majoritetens i utskottet.
Då denna majoritet ansett, att man genom att gå till Stenungsund
skall vinna fördelar, fullt uppvägande de ökade kostnader, som denna
omväg innebär, så kan möjligen ifrågasättas, huruvida man icke
något öfverskattat dessa fördelar och underskattat de svårigheter,
med hvilka man får att gorå vid byggandet af järnväg på en
af ganska lös jordmån, såsom hafslera m. m., bestående strand.
Härmed må nu förhålla sig huru som helst, men då utskottet funnit
skäl att göra denna utvikning för att vinna ökade inkomster åt
banan, så ber jag att få uttala ett beklagande däraf, att utskottet
icke funnit lämpligt taga steget fullt ut och gorå en utvikning äfven
till Kungälf och således låta banan gå från Skålvisered öfver Castelle-
gården till Skårby. Man har tydligen underskattat Kungälfs förmåga
att tillföra banan trafik.
Kungälf är af betydelse ur flera synpunkter. En synpunkt är,
att Kungälf är en gammal svensk stad med historiska anor och
rika minnen, en stad, till hvilken man kunde vänta, att ensamt på
grund häraf rätt mycken hänsyn skulle tagas. De historiska min¬
nena äro därjämte af den beskaffenhet, att de tillföra staden en icke
oväsentlig turisttrafik, hvartill kommer, att i stadens omnejd finnas
ytterst vidsträckta kronoplanteringar, hvilka i en framtid med all
sannolikhet komma att utgöra ett sannskyldigt sanatorium.
Dessa skäl må emellertid förefalla mera platoniska, men vi
hafva en annan synpunkt som är af mera reell beskaffenhet, nämli¬
gen rentabilitetsfrågan. Kungälf är icke endast en gammal stad,
som länge tyckts hvila i halfslummer, utan Kungälf har på senare
tider börjat blifva en industristad. Det har uppgifvits för mig, att
tillverkningsvärdet af Kungälfs industri i närvarande stund uppgår
till 800,000 kronor om året, och man har vidare förklarat, att den
trafikinkomst, som en blifvande station vid Kungälf skulle med
säkerhet kunna påräkna, komme att uppgå till minst 25- ä 30,000
kronor om året. På de 74,000 kronor, som en utvikning af järn¬
vägen till Kungälf skulle kosta staten extra i anläggningskostnad,
skulle alltså erhållas en bruttoafkastning af 30 å 40 procent! Dessa
förhållanden hafva icke kommit till beaktande i utskottet, och så
som frågan nu ligger, är det uppenbarligen ingenting för dagen att
göra åt saken. Jag har emellertid icke velat underlåta att fram¬
hålla detta och upprepar sålunda mitt beklagande af, att detta sam¬
hälle med dess nuvarande och sannolikt framdeles, i synnerhet om
järnvägen komme dit, ännu mera uppspårande industri icke blifvit
nog beaktadt.
13
N.o 37.
Onsdagen den 1 April.
Utskottet säger i sin motivering:
»I fråga om valet mellan Ytterbylinjen och de mera östliga
sträckningar af banan, som alternativt föreslagits dels öfver Kungälf
och dels öfver Castellegården, anser utskottet på de af departements¬
chefen anförda skäl, att sträckningen öfver Ytterby bör äga företräde
och komma till utförande.»
De af departementschefen anförda skälen åter äro, att »det
intresse, som genom en dylik förändring af järnvägslinjen kunde
komma att tillgodoses, ingalunda uppväger ökningen i anläggnings¬
kostnaden, i all synnerhet som den järnvägsstation, hvilken för
Kungälfsintrosset utgör önskemålet, icke skulle komma att ligga
närmare än omkring 1,300 meter från stadens planlagda område».
Genom de upplysningar och siifror jag nyss anfört, tror jag
mig emellertid ha vederlagt den förra invändningen, nämligen att
de intressen, som genom Kungälfslinjen skulle tillgodoses, ej vore af
tillfyllestgörande betydenhet.
Hvad beträffar det senare motskälet, att järnvägsstationen skulle
komma att ligga 1,300 meter från stadens nu bebyggda område,
förfaller äfven det, af den orsak nämligen, att det är just där, som
Kungälf har sin utvecklingsmöjlighet, har möjlighet till utvidgning.
Där själfva staden nu ligger, inklämd mellan berget och älfstranden,
finns ej någon plats för fortsatt bebyggande, utan det är just på
det öppna stora området, där den ifrågasatta stationen skulle ligga,
som staden i framtiden skulle utvidga sig. De, som äro mest intres¬
serade af saken, ha därför ingalunda beklagat, att man föreslagit
■stationens placerande just där.
Vill man på allvar sysselsätta sig med denna lilla stads för¬
hållanden och framtidsmöjligheter, finns det verkligen en hel del att
tillägga, men då saken nu ej kan anses vara aktuell, skall jag ej
vidare uppehålla mig därvid. Jag tror dock, att, om man tager
frågan i närmare skärskådande, det skulle framkomma omständig¬
heter, som göra det tänkbart, att Riksdagen skulle finna skäl be¬
gagna första tillfälle till rättelses vinnande i denna detalj af banans
sträckning. Som förhållandet nu är, har jag emellertid intet yrkande
att göra.
Chefen för civildepartementet, herr statsrådet Westring: Herr
talman, mina herrar! Vid de riksdagar, som förflutit allt sedan år
1898, då bohuslänsbanans anläggning af Riksdagen beslöts, ha de
årliga anslagen till banans fortsättning beviljats utan någon annan
meningsskiljaktighet än beträffande beloppet. 1898 års Riksdag undan-
sköt emellertid frågan om järnvägens sträckning på ett par olika
ställen. Då nu järnvägsarbetet framskridit så långt, att det nalkas
dessa ställen, har det varit nödvändigt att af innevarande års Riks¬
dag begära definitivt beslut angående järnvägens sträckning därstädes.
Då ha meningsskiljaktigheterna, såsom ofta i sådana frågor är fallet,
kommit mera till synes.
Det gäller härvid först frågan om sträckningen närmast norr
om Göteborg, därvid alternativen äro: Ytterbylinjen, Kungälfslinjen
Angående
fortsättning af
statsbanebygg-
naden från
Göteborg öfre*
Uddevalla
till Skee.
(Forts.)
N:o 37. 14 Onsdagen den 1 April.
Angående och Ytterbylinjen med en bukt åt Kungälf. Då statsutskottet emeller-
1Zaubamly ^ ’ denna del enhälligt tillstyrkt Kungl. Maj:ts förslag, att järn-
5nåden &från vägen skulle dragas öfver Ytterby utan den ifrågasatta afvikelsen
Göteborg öfver åt Kungälf, har jag ingen anledning att upptaga tiden med att yttra
Uddevalla mig angående de skäl, som föranledt Kungl. Maj:ts förslag i denna
(Förtal ^el. ^af-r endast säga, att jag för Kungälfs egen del skulle ytter-
' ligt gärna sett, att staden fått järnvägen dragen dit, men de skäl,
som tala däremot, äro af alltför afgörande betydelse.
Vidare ha vi frågan om järnvägens sträckning något längre
norrut mellan Aurås och Svenshögen. Kungl. Maj:t har här före¬
slagit den östra linjen, den, som från Aurås går utmed östra stranden
af sjön Stora Hällungen till Svenshögen. Statsutskottet åter har
föreslagit en annan sträckning, i mera nordlig riktning från Aurås
utmed hafvet öfver Stenungsunds hamnplats till Svenshögen, där
bägge linjerna förena sig.
Med anledning häraf anhåller jag att något närmare få angifva
min ställning till denna fråga.
Som herrarne torde ha funnit af den historik öfver frågans
behandling, som jag lämnat i mitt anförande till statsrådsprotokollet,
ha åsikterna i fråga om dessa olika linjers företräden rätt mycket
växlat under denna föregående behandling. Det första förslaget
rörande denna järnväg tillkom på landstingets initiativ, och enligt
detsamma skulle järnvägen dragas öfver Stenungsund, således enligt
det västra alternativet. Sedan därefter planen att staten skulle an¬
lägga banan framkommit, fick järnvägsstyrelsen i uppdrag att upp¬
göra ett nytt förslag. För den nu afhandlade delen af banan fram¬
lades då två alternativ, det ena att draga järnvägen väster om Stora
Hällungen, det andra öster om densamma; järnvägsstyrelsen för¬
ordade i sitt utlåtande af år 1896 den sistnämnda linjen, såsom va¬
rande billigare och lättare att bygga. I öfverensstämmelse härmed
föreslog också Kungl. Maj:ts proposition till 1897 års Riksdag den
östra, den inre, sträckningen. Hela järnvägsförslaget föll då, som
bekant; men det återupptogs vid påföljande riksdag. I det utlåtande,
järnvägsstyrelsen då år 1897 afgifvit, hade järnvägsstyrelsen öfvergått
till den västra linjen, och häri instämde Konungens befallnings¬
hafvande äfvensom Kungl. Maj:t i sin proposition till 1898 års
Riksdag. Kungl. Maj:t föreslog således nu den västra sträckningen.
Till Riksdagens beslut skall jag strax återkomma.
Naturligtvis kunna här, såsom alltid i dylika frågor, anföras
goda skäl å ömse sidor. För den västliga sträckningen talar bland
annat, att den går igenom en mera tätt bebyggd och med rikare ekono¬
miska utvecklingsmöjligheter utrustad ort, Vidare går den fram till
hamnplatsen Stenungsund, där järnvägen kommer i förbindelse med
sjökommunikationerna. Den bereder slutligen just därigenom, att
den går fram till Stenungsund, möjlighet särskildt för öarne Orusts
och Tjörns invånare att draga nytta af järnvägen. Den torde med
hänsyn till dessa nu åberopade omständigheter vara att i trafik-
hänseende föredraga framför den östra linjen.
För den östra sträckningen åter talar till en början den om-
15
N:o 37.
Onsdagen den 1 April.
ständigheten, att den går igenom en trakt, som förut är synnerligen
vanlottad i afseende å kommunikationer; trakten utmed kusten har
ju sina sjökommunikationer. Den östra linjen skulle vidare bereda
ökad möjlighet för anläggning af de bibanor, som ansetts erforder¬
liga för att banan skall komma att göra full nytta. Denna om¬
ständighet har ansetts vara så viktig, att en förutvarande represen¬
tant för Orust och Tjörn här i kammaren i motioner föreslagit, att
den östra linjen just ur denna synpunkt borde föredragas, såsom
varande fördelaktigare för invåname på Orust och Tjörn, än den
västra. Slutligen och framför allt är att märka, att den östra linjen
är kortare och billigare än den västra. Dessa sistnämnda omständig¬
heter föranledde, efter hvad det vill synas, det beslut, som Riksdagen
fattade år 1898. Riksdagen fäste då först uppmärksamheten på den
störa vikten däraf, att man vid anläggningen af denna bana vidtoge
de anordningar, som äro nödvändiga för att den skall fullt komma
till sin rätt såsom internationell bana, en blifvande transitobana för
trafiken på Norge. Ur den synpunkten är det naturligtvis af vikt,
att banan är så kort som möjligt. Vidare sade Riksdagen i fråga
om kostnaden, att Riksdagen funnit de skäl, som anförts för den af
Kungl. Maj:t då föreslagna linjen väster om sjön Stora Hällungen,
icke innefatta fullt tillräcklig anledning att belasta kostnadsförslaget
med den ökade utgift af 402,500 kronor, som denna linjes anlägg¬
ning skulle föranleda utöfver kostnaden för Ucklums-linjen. Då
otvifvelaktigt vissa fördelar vore förbundna med den västra linjen,
särskild! för ett stort antal kommuner på Orust och Tjörn, ansåg
Riksdagen fastmera lämpligt, att valet mellan den östra och den
västra linjen vid sjön Hällungen tills vidare lämnades öppet, till dess
sig visat, om tillräckligt intresse hos menigheter eller Övriga veder¬
börande funnes för beredande af möjligheter för järnvägens dragande
väster om Hällungen utan ökning af statens kostnader. I öfverens¬
stämmelse härmed beräknade Riksdagen kostnaderna för järnvägen
till 402,500 kronor mindre, än hvad fallet skulle blifvit, om banan
dragits väster om Hällungen.
Med anledning af Riksdagens beslut har naturligtvis utredning
sedermera företagits i det af Riksdagen angifna syftet. Man har
hänvändt sig till såväl landstinget som kommunerna, men från ingen¬
dera hållet har någon ökning i bidragen kunnat vinnas. Jag för¬
undrar mig icke så mycket däröfver, då orten ju redan är ganska
betungad med den jordlösen för järnvägen, som landstinget har att
bekosta och som enligt hvad som sagts mig uppgår till närmare
2,000,000 kronor. Icke dess mindre har nu både järnvägsstyrelsen
och Konungens befallningshafvande fortfarande förordat den västra
linjen. 1 följd af Riksdagens beslut och med hänsyn till hvad i
öfrigt i ärendet förekommit har jag dock ej ansett mig kunna bi¬
träda denna mening.
Hvad först och främst längden af de olika sträckningarne angår,
så är den västra linjen 764 meter längre än den östra. Detta är
ju icke någon stor differens, men vid en genomgångstrafik kan det
möjligen spela någon roll. Vidare bär skillnaden i kostnad nu
Angående
fortsättning af
statsbanebygg*
naden från
Göteborg öfver
Uddevalla
till Skee.
(Forts.)
N:0 37. 16 Onsdagen den 1 April.
Angående sprungit upp från 402,500 kronor till 503,000 kr; kostnaden har
^‘'tbancbv s^e<^es ökats med öfver 100,000 kronor sedan år 1898. I själfva
Stnåden friJ' verkot är denna kostnadsskillnad ganska stor. Om man ser på hvad
Göteborg öfver denna sträcka på 24 km. skall kosta pr km., finner man, att den
Uddevalla östra linjen kostar 75,653 kronor per km. under det att den västra
n? kostar 93,638 kronor per kilometer; det är således en skillnad af
0 Sv) 17,985 kronor per km. Därtill kommer nu, dels att kostnaden för
järnvägen i dess helhet i följd af förnyade undersökningar och än¬
drade förhållanden sprungit upp med icke oväsentligt belopp, dels
att den allmänna statsfinansiella ställningen för närvarande är sådan,
att man nu har större maning än år 1898 att tillse, det största
möjliga sparsamhet iakttages i statsutgifterna.
Af hvad jag nu anfört torde framgå, att de skäl, som Riks¬
dagen år 1898 anförde för sitt då fattade beslut, icke förlorat, utan
tvärtom ganska väsentligen vunnit i styrka sedan dess. Under
sådana förhållanden har jag omöjligen kunnat anse mig böra till¬
styrka Kungl. Maj:t att inbjuda Riksdagen att frångå sitt en gång
fattade beslut.
Nu vill det synas, som om en vändning i opinionen i Riks¬
dagen har inträdt till förmån för den västra linjen. Jag upprepar
då endast hvad jag anfört såväl nu här som i mitt yttrande till
statsrådsprotokollet, att skäl naturligtvis förefinnas för hvardera
sträckningen, men att den västra synes mig vara att föredraga ur
trafiksynpunkt. Det är därför naturligt, att, om Riksdagen nu med
frångående af sin förra åsikt vill anslå det högre belopp, som er¬
fordras för den västra linjen, jag från min ståndpunkt ej kan in¬
lägga någon bestämd gensaga däremot.
Herr Larsson i Presstorp: Jag skall be att få säga några ord
på grund af hvad en talare här nyss yttrade, och som bestyrker,
hvad jag förut sade. Ty det är alldeles naturligt, att han såsom
gammal badgäst vid Stenungsund skall förorda den linjen. Man
kan ju ej vänta annat. Men jag tänkte, att, när han började räkna
upp namnen på de kommuner, som uttalat sig för den västra linjen,
man borde fullfölja detta till slut och äfven räkna upp de kom¬
muner, som ställt sig på den andra sidan. Det står att läsa därom
i utskottets betänkande på sidan 32: »Torps, Morlanda, Tegneby,
Röra, Skäfte, Grundsunds och Gullholmens kommuner i Orusts ocli
Tjörns fögderi hafva förklarat sig icke hafva någon särskild fördel
af den västra linjen, därvid Tegneby kommun tillika förordat den
östra linjen och Skaftö kommun den västra, under det Mollösunds
kommun funnit sig hafva endast obetydlig fördel af den västra
sträckningen. Torsby kommun, hvars yttrande, såsom förut nämnts,
icke infordrats, har uttalat sig för den östra sträckningen.» Det
är emellertid en kommun till, som uttalat sig för den östra sträck¬
ningen, men som ej finnes där omnämnd.
Så sade den talaren, att landstinget uttalat sig till förmån för
den västra sträckningen. Ja, det har landstinget gjort, men om
herr Kronlund haft reda på stämningen inom landstinget samt, huru
17
N:o 37.
Onsdagen den 1 April.
beslutet kommit till stånd, skulle han ej fäst sig så mycket därvid.
Där hette det: hjälper du mig, skall jag hjälpa dig. Gent emot
detta landstingets beslut kan för öfrigt nämnas, att man i dessa
dagar fått en del andra uttalanden, nämligen från bägge kretsarne
i Inlands domsaga, som skulle beröras af järnvägen. De ha uttalat
sig bägge två för den östra linjen. Likaledes har Uddevalla stads
handels- och sjöfartsnämnd uttalat sig för denna linje. Och dessa
uttalanden kunna väl väga lika mycket som landstingets.
Hvad banans betydelse för fiskelägena beträffar, samt påståendet,
att Stenungsund skulle vara så fördelaktigt, då nämligen ingen
annan plats skulle finnas för banans anslutning till sjökommunika¬
tionerna, sa beror detta påstående på ett misstag. Ser man efter
på kartan, skall man finna, att vid Ljungskile kan man äfven sätta
sig i förbindelse med sjökommunikationerna. Såsom jag nyss nämnde,
är det omöjligt att tänka sig, att fiskare, som bo på utsidan af
öame, någonsin skulle resa in till Stenungsund för att sälja sina
produkter.
Såsom ett ytterligare skäl för min åsikt skall jag be att få
läsa upp några rader ur en broschyr i denna fråga från år 1898.
Där heter det: »Syftet att genom längdbanans förläggande väster
om sjön Hällungen göra Stenungsund till ett slags ekonomiskt
centrum för Orust och Tjörn är för öfrigt i allt så orimligt och
ur särskildt praktiska hänsyn så rent af löjligt, att det tydligen
icke ens förtjänar ett allvarligt bemötande.»
Så sade samme talare, att det icke är så farligt för dem, som
bo på östra sidan af Stora Hällungen, ty de ha Bergslagsbanan att
komma till. Men denna bana är till ingen nytta för dem, ty det
är längre att resa till den banan än att resa direkt landsvägen till
Göteborg. Man kan således, i stället för att använda den järnvägen,
lika gärna resa landsvägen direkt.
Att man icke heller skall taga Bohuslänsjärnvägen i anspråk
hufvudsakligen för lokaltrafik, är alldeles uppenbart, och därvid kan
jag äfven stöda mig på hvad generaldirektör Nordström därom ytt¬
rade vid 1898 års riksdag, då frågan om Bohuslänsbanan behand¬
lades. Han yttrade därvid bland annat: >Dä till följd af Västkust¬
banans inköp den nu föreslagna banan måste anses såsom en konse¬
kvent utveckling af statsbanenätet och ingalunda såsom någon lokal-
bana» etc.
Hvad som ytterligare stöder mig i min uppfattning, att denna
bana kommer att bli en kontinentalbana, är hvad som stått att läsa
i en norsk tidning för några dagar sedan. Däri säges nämligen, »att
det planlägges en storartad järnvägsbro öfver Svinesund. Den skall
ligga så högt, att de största skepp fritt kunna passera under den,
och kostnaden är beräknad till 540,000 kronor.» Det är alldeles
gifvet, att meningen är att med denna järnvägsbro sammanbinda den
svenska järnvägen med det norska järnvägsnätet. Norrmännen ha
nog så pass förstånd, att de inse det vara för sig fördelaktigt att
sätta sig i förbindelse med längdbanan; och det kommer nog ej
att dröja länge, innan så skett. Därför anser jag det vara bättre,
Andra Kammarens Prot 1903. N.o 37. 2
Angående
fortsättning af
statsbanebygg-
naden från
Göteborg öfver
TJddevaUa
till Skee.
(Forts.)
n o 37.
18
Onsdagen den 1 April.
Angående
fortsättning af
statsbanebygg-
naden från
Göteborg öfver
Uddevalla
till Skee.
(Forts.)
att staten nu sparade 1/2 million och i stället hjälpte till att bygga
bron öfver Svinesund.
Jag kan således ej komma ifrån den åsikten, att det vore för¬
delaktigare att draga banan öster om Hällungen och att det är olämp¬
ligt att draga banan ned till Stenungsund, då det icke är någon,
som skulle få någon nytta däraf.
Jag ber således, herr talman, att få vidhålla mitt yrkande om
bifall till reservationen.
Herr Ödman: Herr talman, mina herrar! Då jag är motionär
i denna fråga, skall jag be att få säga några ord.
De skäl, jag har för min åsikt, har jag egentligen framlagt i
min motion, men jag torde kanske behöfva något närmare förklara
dem och dessutom möjligen besvara några invändningar, som kom¬
mit fram under debatten.
För att till en början ställa saken på rätt punkt vill jag för¬
klara, att jag personligen eller den trakt, där jag hor, icke är det
minsta berörd af om linjen går öster eller väster om Hällungen,
ty jag bor så långt åt norr, att jag ej har minsta nytta eller skada
af linjens dragning åt ena eller andra hållet. Jag har endast ansett
mig, emedan jag representerar de öar, som ligga utanför, höra lägga
fram den andra meningen, den nämligen, som anser att linjen bör
få den västra sträckningen. Och jag har gjort detta därför att jag
anser frågan vara så viktig, att den, sedan den varit under debatt
utom Riksdagen i 20 år, äfven borde debatteras inom Riksdagen
före dess slutliga afgörande.
Denna fråga om den östra eller västra linjen, frågan om järn¬
vägens dragande öster eller väster om sjön Hällungen, har varit
ett stående tema under lång tid för dem, som haft att gorå med
den bohuslänska järnvägsfrågan. Nu är det så, att järnvägs¬
styrelsen har uttalat sig för förslaget, att banan skulle få den väst¬
liga sträckningen, hvilket förslag äfven kunde tillfredsställa anhän-
garne af den östra linjen. Jag vill nämligen utgå från den åsikten,
att egentliga fördelen ligger väl ej i att få järnvägen anlagd i den
eller den sträckningen, utan fördelen ligger väl däri att fa statio¬
nerna så förlagda, att banan kan suga till sig den största möjliga
trafik. Det är således om stationerna och deras läge som hufvud¬
sakligen frågan rör sig, och icke därom, huruvida banan mellan
dessa stationer går åt öster eller väster, om den går öfver eller
under jorden. Det är som sagdt stationerna det hänger på. Se vi
på kartan, finna vi, att den föreslagna västra linjen öfver Stenung¬
sund äfven kan tillfredsställa dem, som intressera sig för den östra
linjen, ty den skjuter upp till Svenshögen i Ucklums socken, hvilken
station äfven är gemensam för den östra linjen. Det enda, som
socknen på den östra linjen skulle förlora, är en liten station med
samma namn som socknen, hvilken utbytes mot den mycket vik¬
tigare platsen Stenungsund.
Nu vill jag i förbigående säga att, då den föregående talaren
råkade nämna, att han bor vid östra linjen och vid den station, som
19
N:0 37
Onsdagen den 1 April.
skall utbytas mot Stenungsund, det ej är att undra på att han
kämpar hårdt för att behålla den. Men när detta skall ske med
uppoffring af de mera allmänna intressena och på bekostnad af hela
den utomliggande bygden, när det vidare strider mot landstingets
nyligen gjorda uttalanden om den västra linjen, och när det strider
mot Konungens befallningsliafvandes och järnvägsstyrelsens uttalade
meningar beträffande samma linje, så synes det mig, som om dylika
skäl ej kunna få betyda något gent emot de mycket mera betydande
skäl, som anförts för den västra linjen.
Det har talats så mycket om den ringa betydelsen af att man
med järnvägen komme fram till en hamn, och man har sagt, att
kustbefolkningen icke skulle komma att begagna sig af denna bana
o. s. v. Sådant tal kan man ej behöfva vederlägga. Ty det är
naturligt att, när stationer kommit till stånd, man nog äfven skall
resa. Ty där utanför ligga dessa folkrika öar Orust och Tjörn
med sina fiskelägen. Kör dem blir detta troligen den enda möjlig¬
heten till beröring med hela det svenska järnvägsnätet och den enda
ersättningen för de uppoffringar de gjort för anskaffande af fri jord
o. d. Man bör väl därför ej afstå deras blygsamma begäran, att
banan lägges så, att den tangerar farvattnet på andra sidan. Det
vore väl hårdt och obarmhärtigt mot dem att draga linjen uppe i
landet. Jämför man denna bana med den, hvarpå Bohuslänsbanan
är en fortsättning, nämligen Hallandsbanan, som ju anlades såsom
enskild bana, skall man finna, hurusom man vid dennas byggande
noga iakttog att komma ned till hvarje hamnplats. Det har ju
talats om den strategiska betydelsen af banans sträckning, men det
är en annan sak. Hallandsbanan drogs emellertid genom städerna
och den visade sig inom kort vara en ganska gifvande bana, som
staten fick sina ögon på och löste in; och den går ännu i dag med
god förtjänst. Nu är detta ju fortsättningen på denna bana. Hvar¬
för skall man då ej fortgå på den väg, som halländingarne slagit
in på? Nu när staten fått hand om banan, är det ej så noga med
ekonomien och tanken på om banan kommer att bära sig eller icke.
För mig ställer sig frågan så: en järnväg bör gå ned till vattnet
vid Stenungsund. En bana dit tvingar sig ovillkorligen fram förr
eller senare. Då synes det mig vara bättre, om man fortsatte
på samma sätt som förr och nu toge den västra linjen. Ty vi
få ej glömma, att man härigenom kunde tillgodose bägge linjer¬
nas intressen, då ju den östra linjen härigenom blott skulle för¬
lora en enda liten station, som skulle komma att indragas vid
denna linje.
Nu finnes det i Bohuslän mellan Göteborg och Uddevalla blott
ett enda ställe, där man kan komma ned till vattnet. Norr om
Uddevalla får kusten en annan karaktär. Där kan man ej komma
ut till vattnet, utan för att komma dit är man tvungen att anlägga
bibanor. Det finnes där djupa inskärningar i landet på 3 å 4 mil,
och innanför dessa måste längdbanan ligga. Till vattnet däremot
kan man lämpligen komma blott med bibanor. Och denna station
vid Stenungsund tillfredsställer visst icke hela Bohusläns behof af
Angående
fortsättning af
statsbanebygg-
naden från
Göteborg öfver
TJddevalla
till Skee.
(Forts.)
N:0 37. 20 Onsdagen den 1 April.
Angående kommunikationer eller järnvägsstationer vid hafvet. Det är blott
fortsättning af trakten rundt omkring, som får nytta däraf, och när vi kommit norr
. om Uddevalla, är det åtminstone två fiskehamnar, som behöfva dylika
noden från . . 7
Göteborg öfver kommunikationer. „
Uddevalla Jag vill särskild! nämna en sak, hvarför denna bana kan tä sa
till skee. stor betydelse, och det är den, att allt emellanåt inträffa i Bohus-
(Forts.) |:in ymniga sillfiskeperioder. Det är då allt fortfarande en svår
olägenhet, att vi ej hafva några kommunikationer med vårt eget
land. Man kan sända färsk sill till England och Tyskland, men till
våra egna städer och orter, där man vore tacksam för detta billiga
och närande födoämne, kan man ej komma. Herrame ha väl själfva
sett, i hvilket tillstånd den fisk är, som säljes uppåt landet, men
som sagdt till England och Tyskland är det lätt att sända färsk
vara. Det är ju sant, att det för närvarande ej råder något stort
sillfiske i Bohuslän. Men sådant återkommer periodvis, hvilket är
kändt sedan så långt tillbaka, som historien räcker, med 50 års uppe¬
håll, hvarefter det åter blir 50 års fiske. När nu dessa perioder
komma, äro vi alldeles oförberedda med afseende pa kommunikatio¬
ner, om vi icke hafva den af mig ifrågasatta järnvägslinjen förbi
Stenungsund att räkna med. Da kan det hända, att, medan hungers¬
nöd råder uppe i landet, en mild försyn skänkt fjordarne i Bohuslän
fulla af sill. Men om vi ej hafva några lämpliga kommunikationer
att försända denna sill med, nödgas vi mot var vilja förvandla den
till gödningsämnen, under det att man uppe i landet är utan föda.
Detta är icke någon rätt hushållning, icke någon rätt statshushållning.
Nu kan man icke beräkna, när dylika gifvande sillperioder
komma igen, de kunna inträffa hvilket ar som helst. Och när det
sker, då fattas det bara, att fiskarbefolkningen ej hade att tillgå
banan till Stenungsund, utan får nöja sig med att sända sillen den
5 å 6 timmar långa vägen till Göteborg eller Uddevalla, då fara är,
att den kan under transporten undergå förskämning.
Hakeij orden utanför Stenungsund har alltid varit af stor bety¬
delse i sillfiskets historia. För några år sedan, under det fisket
fortgick som bäst, stod den alldeles full med sill. Det var likasom
en fisksump, ur hvilken man endast hade att hämta upp fisken. Den,
som aldrig har sett ett dylikt skådespel, kan knappt gorå sig en
föreställning därom. I brist på lämpligt belägna kommunikationer
måste man då föra sillen långa vägar för att fa den afyttrad. Och
det var förenadt både med besvär och kostnader. Man kan för
öfrigt icke med bestämdhet beräkna, hvar sillen gar till; ibland kan
det ske på ett och ibland på ett annat ställe.
I det allmännas intresse och med hänsyn till järnvägens egen
bärighet kan jag för min egen del icke anse annat, än att inbespa-
randet af denna halfva million kronor, hvarom här är fråga, skulle
vara det största slöseri, svenska Riksdagen skulle kunna låta komma
sig till last. Ty det finnes sparsamhet, som i sina följder leder till
slöseri. Och här äro vi enligt mitt förmenande inne på en sådan
väg. När man emellertid kan vinna så stora fördelar genom att
N:o 37.
Onsdagen den 1 April. 21
offra ytterligare en half million kronor, anser jag det vara orätt att
underlåta detta.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.
Med herr Ödman förenade sig herr Natt och Dag.
Herr Lindgren i Örebro: Herr talman, mina herrar! Jag
har icke något som helst privat intresse utaf hvilken riktning ifråga¬
varande järnväg kommer att taga, vare sig den västra eller den
östra. Men då jag vistats på Västkusten tidtals och känner till så¬
väl Stenungsunds- som Hällungstrakten, anser jag mig böra yttra
några ord till förmån för den västra riktningen, som jag för min
del ovillkorligen anser vara att föredraga.
Det är mycket vanligt, att man, då en järnväg skall byggas,
tvistar om i hvilken sträckning den skall gå: alla vilja, så att säga,
hafva järnvägen till sin dörr. Och många misstag hafva också i
detta afseende gjorts, som icke kunnat rättas på mansåldrar. Må
man nu akta sig för att göra ännu ett misstag! Och jag tror, att
det skulle vara ett stort sådant att välja den östra riktningen; järn¬
vägen bör naturligtvis beröra hafvet, hvilket den gör om den dragés
till Stenungsund, som har en djup och präktig hamn, som står i god
förbindelse med hafvet. För öfrigt vill jag påpeka, att öarne Orust
och Tjörn som ligga i närheten ha en befolkning, som uppgår till
öfver 30,000 människor. Om alla dessa bodde i en stad, till exempel
vid Stenungsund, skulle det väl ej vara tu tal om att man icke borde
gå dit med järnvägen. Men därför att de bo på två öar, anser man
sig icke behöfva taga så stor hänsyn till deras önskningar, hvilket
är oriktigt. Det är mycket djärft af herr Larsson att säga, att
dessa öar icke skulle komma att begagna sig af banan till Stenung¬
sund. Det är tvärtom alldeles gifvet, att de skola göra det, ty
denna bana kommer att blifva till stor fördel just med afseende på
öbefolkningens sillfiske och fisket i öfrigt, såväl som persontrafik.
Det gör alltid ett vemodigt intryck att se dessa stora guano¬
fabriker på Västkusten, hvilka äro anlagda för att förvandla sillen
till gödningsämnen, då det på grund af de dåliga kommunikationerna
icke lönar sig att skicka den upp i landet till afsalu, hvilket dock lätt
kan ske — till stor nytta för hela riket — om man får en järn¬
vägsstation vid Stenungsund.
Jag vill också hafva fastslaget, att herr statsrådet och chefen
för civildepartementet sade, att från trafiksynpunkt den västra linjen
är den bästa. Nå väl! Vi böra ju se denna järnvägsfråga från trafik¬
synpunkt. Min öfvertygelse är, att, om vi spara en half million kro¬
nor genom att gå med järnvägen i orätt riktning, detta dock vore
ett stort fel och ett stort slöseri, såsom redan af herr Ödman fram¬
hållits. Jag tror icke, att vi ha råd att neka denna ytterligare
anslagsökning på'ungefär en half million kronor, som kräfves, därest
järnvägen dragés till Stenungsund. Att det därigenom blir något
längre väg, tror jag icke vara afsevärdt. De två å tre minuters
Angående
fwtsättning af
statsbanebygg-
naden från
Göteborg öfver
Uddevalla
till Ske?
(Forts.;
N:o 37.
22
Angående
fortsättning af
statsbane bygg¬
naden från
Göteborg öfver
Uddevalla
till Skee.
(Forts.)
Onsdagen den 1 April.
längre tid, som vägen förbi Stenungsund skulle taga, anser jag upp¬
vägas af fördelen att komma till kusten med järnvägen på en lämp¬
lig punkt.
Herr Larsson tycktes vara missnöjd öfver, att badorten Stenung¬
sund skulle gynnas och badgästerna från Göteborg och Stockholm
skulle få lättare att komma dit, i fall man valde den västra linjen.
Men detta är ju icke något skäl mot banans framdragande i västlig
riktning. Ty det är alldeles klart, att det icke blott är till fördel
för badgästerra vid Stenungsund, utan på samma gång äfven för
järnvägen, som får större intäkt med afseende på persontrafiken
till Stenungsund, såsom en omtyckt badort för göteborgare in. fl.
Här har af reservanterna framhållits, att anläggningskostnaden
skulle på grund af traktens natur blifva större, om järnvägen droges
fram i västlig riktning. Och det är nog fullkomligt riktigt. Men
häremot kan invändas, att trafikinkomsterna i detta fall otvifvelak¬
tigt skulle blifva mera betydande. Ty i jämförelse med Stenung-
sunds-trakten är trakten öster om Stora Hällungen ganska öde.
fastän i öfrigt en mycket vacker trakt.
Här har sagts, att ortsbefolkningen icke vill anslå ytterligare
medel för att få banan dragen till Stenungsund. Men då, såsom vi
i dag hört, värdet af den för järnvägsanläggningen kostnadsfritt
upplåtna mark utgör omkring två millioner kronor, kan man väl icke
begära mera från denna trakt, som icke är så väl lottad i ekono¬
miskt afseende.
På grund af hvad jag nu anfört ber jag, herr talman, att få
yrka bifall till utskottets hemställan och instämma med herrar Kron-
lund och Ödman i deras yrkande, att banan bör dragas till Stenung¬
sund. och Riksdagen sålunda bör bevilja den ökning i anslag, som
däraf föranledes. Jag är fullt öfvertygad därom, att dessa penningar
äro väl använda, och att järnvägsföretaget i sin helhet skall bära
sig bättre, om banan dragés i västlig riktning. Ha vi råd att bygga
järnvägar, som kosta många millioner kronor, då böra vi icke heller
vara rädda för att nu anslå denna halfva million kronor, hvarom här
är fråga, för att få banan framdragen i rätt riktning.
Jag yrkan, som sagdt, bifall till utskottets hemställan.
Herr Hammarskjöld: Herr talman, mina herrar! Det är ju
alldeles klart, att det skall råda mycket olika intressen, när det gäller
två föreslagna järnvägslinjer. Ty den, som bor närmare den ena,
vill naturligtvis ha denna och försöker att sätta ned den andra.
De skäl, som här nu hafva anförts för den östra linjen, synas
mig egentligen endast vara två. Det ena är, att den blir ungefär
en half million kronor billigare än den västra, och det andra är, att
den blir 764 meter kortare.
Jag skall be att genast få yttra mig om det sista skälet, ty
jag tror icke, att jag behöfver uppehålla mig länge vid den saken.
Det roade mig att se efter på en karta öfver Stockholm, huru
långt det där afståndet 764 meter kunde vara. Om man drager en
rak linje här ifrån riksdagshuset till Molins fontän i Kungsträdgården,
23
N:o 37.
Onsdagen den 1 April.
är det nästan på pricken 764 meter. Nu vill jag hemställa till kam¬
maren; huruvida, när det är fråga om en järnväg genom hela Bohus¬
län på omkring 20 mil, om jag minns rätt, ett sådant litet afstånd
som från riksdagshuset till Kungsträdgården betyder någonting.
Visserligen har en talare sagt, att det skulle vålla en ökad tids¬
längd af omkring 2 minuter för hvarje tåg, och sedan multiplicerade
han detta med antalet tåg om dagen, i månaden och på året och
kom på det viset upp till en mycket stor tidsökning. Men jag undrar,
om det är skäl att fästa sig vid en sådan bagatell. Jag tror därför,
att frågan om den ökade längden, därest banan dragés i västlig rikt¬
ning, kan helt och hållet lämnas ur räkningen.
För den västra linjen tala enligt mitt förmenande alla sakskäl
och alla myndigheters uttalanden. Det kan väl icke förnekas, att det
är af en omätlig betydelse, om en viktig stambana lägges så, att
den här och där berör hafvet vid en god hamn. Vi hafva väl här
i landet gjort tillräckligt många misstag i fråga om järnvägars sträck¬
ning, i det att vi dragit fram dem genom trakter, där vi ville fram¬
kalla industri och trafik, medan vi gått förbi sådana trakter, där
det redan fanns många utvecklingsmöjligheter, jag säger, vi ha väl
gjort för många misstag i detta afseende för att nu åter behöfva
göra ett nytt.
Det har sagts, att man kommer till hafvet vid Ljungskile. Ja,
det vet jag. och jag har varit i Ljungskile och känner väl till för¬
hållandena där. Hamnen där är icke så särdeles förträfflig och kan
icke mäta sig med Stenungsunds hamn, där det är, om jag minns
rätt, 30 fot djupt. Och en annan sak. Ljungskileviken är tillfrusen
ganska ofta, och det händer ej sällan, att sundet söder om Ljungs¬
kile ner mot Hakefjorden tillfryser så starkt, att det blir körbart.
Och vi veta, att kanonbåten Svensksund har ganska mycket besvär
att bryta upp isen och hålla segelrännan öppen. Däremot är hamnen
vid Stenungsund i regel isfri. Det kan då icke förnekas, att det
vore ofantligt mycket större skäl att låta banan beröra hafvet i
Stenungsund än ensamt vid Ljungskile, som aldrig kan få samma
betydelse som Stenungsund.
Vidare har det sagts, att fiskarena icke skulle komma att föra
sin fisk till Stenungsund. Jag tror tvärtom, att hela traktens fiskar¬
befolkning kommer att anlita den hamnen i mycket hög grad. När
fiskaren kommer ifrån sjön med sin fisk, far han icke direkt till af-
sättningsorten, utan aflämnar den hemma hos hustru och barn för
att själf fara ut på nytt och fiska. Och hans hustru och barn få
sedan föra fisken till den plats, som bäst lämpar sig för afsättning.
Och det är väl klart, att befolkningen på Orust och Tjörn och öarne
däromkring kommer att föra fisken till Stenungsund, där den kan
beräkna att fortast blifva af med den och snabbt få den transporte¬
rad till olika delar inåt landet. Det är icke obetydliga kvantiteter
af hvad vi kalla lyxfisk, som vi här i östra delarne af landet och
särskildt i Stockholm få smaka på och som kommer just ifrån dessa
trakter. Det är ju mycket viktigt, att den så fort som möjligt kan
blifva vidare befordrad, och det sker fortare, om den aflämnas i
Angående
fortsättning af
slatsbanebygg-
naden från
Göteborg öfver
TJddevaUa
till Skee.
(Forts.)
N:0 37.
Angående
fortsättning af
statsbanebygg-
noden från
Göteborg öfver
TJddevalla
till Skee.
(Forts.)
24 Onsdagen den 1 April.
Stenungsund och sedan forslas å järnväg inåt landet, än om den
sjöledes föres till Göteborg, hvilket drager mycket längre tid.
Vidare kan man utan tvifvel beräkna en stor persontrafik un¬
der sommaren från Göteborg till Stenungsund. Efter hvad som
blifvit mig upplyst, kommer färden mellan dessa orter att på järn¬
väg taga en tid af ungefär en timme, medan det på ångbåt åtgår
fyra å fem timmar. Det är under sådana förhållanden icke svårt
att säga, hvilketdera transportmedlet resande komma att välja.
Om vi lägga järnvägen förbi Ucklum öster om Stora Hällungen,
kommer det icke att dröja många år, förr än det blir klart för en
hvar, att det är oundgängligen nödvändigt att bygga en bibana
till Stenungsund. Nu skulle vi genom att välja den östra linjen
bespara en half million kronor. År det någon, som tror, att denna
bibana skulle komma att kosta mindre än en half million kronor?
Jag tänker, att kostnaden går till betydligt mera.
Det har talats om, att markens beskaffenhet är så otjänlig på
den västra linjen. Ja, det är den i hela Bohuslän. Det kommer
på ett ut. Vare sig man väljer den östra eller västra riktningen, är
det den s. k såpleran i dalarne, som bereder lika stora svårigheter,
hvar man än går fram. Och jag tror, att det i detta afseende kom¬
mer att möta bra mycket mindre svårigheter på den västra linjen,
därför att banan där dragits fram mera på berggrund. Det kommer
visserligen att orsaka stora sprängningar, och det är dessa, som
hufvudsakligen vållat ökningen i kostnaden för den västra linjen.
Men däremot tror jag, att det får anses vederlagdt, att marken på
denna linje skulle vara mera besvärlig än på den östra.
För min del är jag öfvertygad om, att det skulle vara en gan¬
ska malplacerad sparsamhet att nu taga den östra linjen. Ty det
är ovedersägligt, att trafikinkomsterna både för gods och passagerare
komma att blifva högst betydligt större på den västra linjen. Och
jag upprepar hvad jag sade nyss: det är väl icke skäl att åter igen
göra ett misstag i afseende på en stambanas sträckning.
Jag skall icke vidare trötta kammaren, ty det har talats länge
nog i denna sak. Jag skall endast sluta med att säga, att enligt
min öfvertygelse tala alla sakskäl för den västra linjen; och dess¬
utom hafva alla myndigheter och särskildt på sistone järnvägsstyrel¬
sen uttalat sig för densamma. Jag anser det vara af mycket stor
betydelse, att landstinget i Göteborgs- och Bohus län enhälligt så
när som på en röst — och jag tror, att den var från Ucklum —
fordrat såsom villkor, när det var fråga om att bygga banan såsom
enskild, att, om landstinget skulle bevilja några bidrag, banan skulle
dragas fram väster om sjön Stora Hällungen.
På dessa skäl ber jag, herr talman, att få yrka bifall till ut¬
skottets hemställan.
Herr Broström instämde häruti.
Herr vice talmannen Pehrson: Herr talman! Det är för oss
alla fullt klart, att de olika meningar, som göra sig gällande i denna
25
N:o 37.
Onsdagen den 1 April.
fråga, icke egentligen röra sig om något annat än banans olika
sträckning förbi sjön Stora Hällungen.
Nu ha här i dag liksom vid ärendets behandling i statsutskottet
framhållits i första rummet de skäl, som kunna anföras till förmån
för den västra linjen. Ehuruväl jag varit i tillfälle att åhöra allt
hvad som i detta afseende anförts icke allenast här i kammaren i
dag, utan äfven under den förberedande lifiiga behandlingen af
ärendet i statsutskottet, får jag säga, att jag för egen del icke
lyckats få någon annan uppfattning af frågan än den, som jag
tidigare har haft, och det så tidigt som år 1898.
Det har anförts, att järnvägsstyrelsen på sistone ändrat sin
mening, som till en början var den, att den s. k. östra linjen
d. v. s. linjen öster om sjön Hällungen, vore icke allenast den kor¬
taste linjen genom Bohuslän, utan också den billigaste, till följd
däraf att där funnos jämförelsevis bättre terrängförhållanden för
banans framdragande. Numera har emellertid järnvägsstyrelsen
ändrat mening och sagt, att det nu går lika bra att bygga den
västra linjen. Men, mina herrar, det är en sak att lofva och det
är en helt annan sak att kunna hålla hvad man lofvat. Det tör
mycket väl hända, att järnvägsstyrelsen icke ännu varit tillräckligt
illa ute för såpleran i Göteborgs- och Bohus län. Och min lifliga
öfvertygelse är den, att beträffande sträckan Anrås—Stenungsund—
Svenshögen så fullständig utredning i detta afseende icke åväga-
bragts, som önskligt både varit. Jag tror därför icke, att man
absolut kan lita på de af järnvägsstyrelsen företagna undersökningar
och att man kan vara fullt förvissad om, att den kostnadsberäkning,
som nu senast af järnvägsstyrelsen framlagts, kommer att hålla
streck i verkligheten.
Det har bland annat framhållits såsom skäl för den västra linjen,
att genom en järnvägsanläggning i denna riktning skulle man på
bästa sätt tillgodose fisket i Göteborgs- och Bohus län. Och det är
ju en mycket beaktansvärd synpunkt, det erkänner jag gärna. Och
otvifvelaktigt skulle det lända till någon fördel för fiskarena på
Orust och Tjörn.
Beträffande den nytta, som den jordbrukande befolkningen på
Orust och Tjörn skulle få af en station vid Stenungsund — det är
om denna station, frågan hufvudsakligen rör sig, det är där för¬
delarna af den västra linjen i första rummet skulle framträda —
kan det måhända sättas i fråga, om landtmännen där skola före¬
trädesvis föra sina landtmannaprodukter till Stenungsund eller någon
annan hamnplats. Min tro är den, att i de flesta fall kommer det
att gestalta sig så, att sedan de fört ombord landtmannaprodukterna
på de små skärgårdsångarne eller segelfartygen, låta de föra dem
icke till Stenungsund för vidare befordran per järnväg, utan till
närmaste hamnplats med afsättningsort. Således tror jag för min
del, att jordbrukarne på Orust och Tjörn icke alls komma att få
den nytta af den ifrågasatta stationen vid Stenungsund, som här
blifvit framhållet.
Men nu säger man, att för fiskarbefolkningen skulle det alldeles
Angående
försättning af
statsbanebygg-
naden från
Göteborg öfver
Uddevalla
till Skee.
(Forts.)
N:0 37. 26 Onsdagen den 1 April.
Angående gifvet vara till fördel, om järnvägen kommer att gå intill Stenung-
sund. Jag vill icke förneka, att så kan vara förhållandet vid vissa
* nåden”från' tider åtminstone, när fisket slår ymnigt till på kusten. Då kunna
Göteborg öfver fiskarena hafva nytta af en station vid Stenungsund, hvarigenom
Uddevalla ytterligare afsättningsmöjligheter yppa sig. Ty förutom de vanliga
fFortsl' afsättningsortema, som alltid stå öppna, skulle här i Stenungsund
s' beredas möjlighet att på järnväg få fisken fraktad in i landet och
där vinna nya afnämare.
Nå väl! Men är det icke så på den bohuslänska kusten, som
det delvis är t. ex. på den blekingska kusten, att fiskarena icke all¬
tid numera såsom förr själfva fara med sina små båtar till hamn¬
platser och andra afsättningsorter, utan det går små ångbåtar, som
samla upp fisken vid fiskelägena och sedan i sin ordning föra fisken
till de större afsättningsortema. Och det är min tro, att dessa ång¬
båtar, som sålunda samla upp fisken i den bohuslänska skärgården,
icke gå in till Stenungsund, utan förnämligast till Göteborg eller
Uddevalla. Alltså tror jag icke, att en station vid Stenungsund
för fiskarena någonsin kommer att få den stora betydelse, som här
framhållits, men väl någon betydelse, det vill jag icke förneka.
Nu glömmer man, på samma gång man vill framhålla de för¬
menta fördelar, den västra linjen skulle medföra, de olägenheter, som
därigenom skulle uppstå. Jag skall icke tillåta mig att fästa vidare
afseende vid den omständighet, som redan har blifvit här framhållen,
att den västra linjen är något längre. Jag är icke någon sådan
hastighetsmänniska, att jag för min del icke skulle kunna under¬
kasta mig ett par minuters längre färd, om det blefve mig beskärdt
att resa på denna bana, hvilken tidskillnad skulle uppstå, därest
man valde den västra linjen i stället för den östra. Men alldeles
utan betydelse är denna tidskillnad icke, om man betänker, hvad
som varit grunden för denna banas tillkomst såsom statsbana. Staten
skulle aldrig hafva trädt emellan och på sin bekostnad byggt denna
bana, om det icke hade varit därför, att det ansågs vara ett stats¬
intresse, att banan komme att blifva en internationell bana.
Vinner man nu detta syftemål på bästa sätt genom att före¬
trädesvis välja den västra linjen? Nej, då får man ju en något
längre bana. Jag vågar vidare påstå, att den västra linjen med
afseende på krökningsförhållandena är något ofördelaktigare, än den
östra. Vill man hålla fast vid den tanken, att järnvägen genom
Göteborgs- och Bohuslän icke skall betraktas såsom en lokalbana,
utan som en internationell samfärdsled, då skall man enligt mitt
förmenande aldrig kunna förneka, att de öfvervägande skälen ligga
för den östra linjen, och detta helt enkelt därför att det är den
kortaste vägen, det är den väg, som har de bästa kröknings-
förhållanden och som i kostnadsafseende också är den billigaste vägen.
Man tycker visserligen — i vår tid åtminstone vill det synas så
många gånger -— att man icke behöfver taga så synnerligt stor
hänsyn till sparsamheten. Men kan man, utan att i något afseende
förfela ändamålet med denna järnvägsbyggnad, äfven spara en half
million, då vet jag icke. hvarför man ej borde göra det. Minst af
Onsdagen den 1 April. 27 N:o 37.
allt tycker jag, att det skulle passa denna kammare att lämna en Angående
så viktig faktor ur räkningen. ^ f°JatZ2Z
Det är visserligen sant, att det känns tungt — det må jag s“oden från
säga — att tala för denna bana såsom en internationell samfärdselled, Göteborg öfver
när vi hafva den norra ändpunkten vid Skee. Och väl må man nUtvälta
hafva anledning säga, att när frågan först framlades för Riks- "p
dagen, så befanns den i ett outredt skick, och trots detta skulle
banan redan då beslutas. Någon sammanknytning med järnvägs¬
stationen i Göteborg har icke kommit till stånd. Och beträffande
våld möte vid gränsen, som var förutsatt skola blifva i halfva
Svinesundsvattnet, så kommo vi aldrig dit, utan måste, som sagdt,
stanna vid Skee.
Det var sanna ord, som herr statsrådet och chefen för civil¬
departementet uttalade, då han sade, att de skäl, som Riksdagen år
1898 anförde, icke förlorat utan vunnit i styrka.
Men om Riksdagen likväl ur trafiksynpunkt och med hänsyn
till den förmenta fördel, som järnvägens framdragande förbi Sten-
ungsund skulle medföra, nu föredroge den västra sträckningen, så
hade herr statsrådet däremot intet att erinra. Ja, om det vore så,
att denna Stenungsundsstation kunde göra allt och betydde allt, då
vore intet att invända. Men då häremot kan framhållas, att, trots
allt, de skäl, som Kungl. Maj:t förut anfört för den östra sträck¬
ningen, stå kvar ovederlagda, och vidare att den östra banan icke
blott har en kortare längd, utan framförallt kommer att blifva en
half million billigare, samt om man därjämte fasthålla’ den syn¬
punkt, som Kungl. Maj:t framhöll, då Kungl. Maj:t föreslog denna
banas byggande som statsbana, synpunkten att den skulle blifva en
internationell förbindelseled, så kan jag icke finna annat, än att de
långt öfvervägande skälen tala för den östra sträckningen.
Jag yrkar, herr talman, afslag å statsutskottets hemställan och
bifall till reservationen.
Häruti instämde herrar Anderson i Hasselbol, Söderberg, Johans¬
son i Aflösa, Jonsson i Hökhult och Persson i Hult.
Herr Petersson i Påboda: Herr talman, mina herrar! På
järnvägar, om ens någon, ha väl blifvit byggda, utan att deras byg¬
gande föregåtts af mer eller mindre häftiga strider om hvar de
skulle gå fram. En sådan strid äro vi äfven nu inbegripna uti.
Frågan gäller här, om järnvägen skall framdragas öster eller väster
om Hällungen.
I såväl utskottets utlåtande och Kungl. Maj:ts proposition som
också under diskussionen här har framhållits den dubbla uppgift,
som denna järnväg skulle ha att fylla. Den ena uppgiften är, att
den skulle vara en internationell bana, d. v. s. en mellanriksbana,
en länk, som förmedlar transitotrafiken mellan olika länder, och den
andra uppgiften är, att den skulle tillgodose länets kraf pa tids¬
enliga kommunikationer. Hvilkendera af dessa båda uppgifter bör
sättas i främsta rummet, vill jag icke nu inlåta mig på. Herr vice
N:o 37. 28 Onsdagen den 1 April.
Angående talmannen liar emellertid med styrka framhållit, att det är denna
f°iatsla“nb af ^)anas uppsåt atl blifva en internationell bana, som motiverat dess
nadm"från byggande som statsbana. Jag skall mot detta påstående be att få
Göteborg öfver anföra följande yttrande af länsstyrelsen, som förekommer i betän-
Uddevaila kandet: »Såsom redan framhållits, hade beslutet om byggande af
Up en statsbana genom länet tillkommit i första rummet för att till-
0 s'' godose länets behof af förbättrade och tidsenliga kommunikationer.»
Jag har härmed velat framhålla, att man härvidlag ingalunda
får förbise den synpunkten, att länets behof af förbättrade kommu¬
nikationer blifva tillgodosedda. Men äfven med bibehållande och
starkt betonande af den andra synpunkten — banans betydelse af
mellanriksbana — är det min oförgripliga mening, att också denna
synpunkt tillgodoses och denna uppgift fylles i lika hög grad, om
banan dragés väster eller öster om Hällungen. Ty de få minuters
längre väg, som skulle blifva en följd af sträckningen väster om
Hällungen, kan väl i all rimlighets namn icke betyda någonting.
Frågar jag mig nu, hvilken af de båda föreslagna sträckningarna
bäst tillgodoser båda dessa nämnda synpunkter och uppgifter — af
hvilka jag anser den, som afser länets behof af tidsenliga kommu¬
nikationer, vara fullt så viktig — så kan jag icke finna annat, än
att den västra sträckningen har de öfvervägande skälen för sig.
Och detta har utgjort motiv för mig, som deltagit i ärendets be¬
handling i statsutskottet, att biträda statsutskottets förslag.
Den förste talaren, som här hade ordet i dag — jag skall icke
mycket sysselsätta mig med honom — uttalade sin förvåning öfver,
att statsutskottet intagit denna ställning till frågan. Han trodde,
att det blifvit fördt bakom ljuset o. s. v., och gjorde gällande, att
han och endast han satt inne med det rätta ljuset i denna fråga.
Det kunde ju icke skada att påminna honom om att, när man in¬
tager en sådan ställning, som han till denna fråga, det är ofantligt
svårt att med riktigt opartisk och objektiv blick bedöma den. Jag
tror, att förutsättningen för att opartiskt och objektivt bedöma frå¬
gan är större, om man tillhör en bygd, som befinner sig på afstånd
från den, där banan skall byggas. Och jag vill dessutom säga honom,
att, om statsutskottet blifvit fördt bakom ljuset, då ha också alla
dessa myndigheter, järnvägsstyrelsen, landsting, Konungens befall¬
ningshafvande och Kungl. Maj:t, som 1898 just föreslogo för Riks¬
dagen den västra sträckningen, också — och jag vet icke af hvem
— blifvit förda bakom ljuset.
Nu har man också sagt här, att Riksdagen borde stå fast vid
det beslut, den en gång fattat i denna fråga. Men Riksdagen har
icke fattat något beslut rörande frågan, huruvida den östra eller
västra sträckningen borde väljas, utan lämnat den frågan öppen.
Riksdagen har ansett, att det finnes mycket vägande skäl för den
östra sträckningen. Men Riksdagen har förut icke kunnat bestämma
sig i denna fråga. Den kunde icke då knäcka den nöten, icke lösa
den knuten, man ville afvakta, hvad de kommuner, som kunde hafva
intresse af den västra sträckningen, kunde hafva att anföra. Nu
29
N:o 37.
Onsdagen den 1 April.
stå vi emellertid inför afgörandet: antingen den västra eller den
östra sträckningen.
Herr vice talmannen uttalade tvifvel, huruvida den fiskarbefolk¬
ning, som bor ute på de stora öame, kunde hafva någon nytta af
denna järnväg. Han trodde, att icke mycket af dessa öars pro¬
dukter skulle komma att fraktas på järnvägen. Jag har i det fallet
en motsatt åsikt. Jag tror, att den i mycket hög grad komme att
anlitas för detta ändamål. Jag har någon liten erfarenhet om kust¬
järnvägar. Jag har sett, huru de draga till sig trafik. Till och med
fisken dragés till dessa järnvägar; i stället för att gå sjöledes går
den på järnväg och kommer därigenom fortare till konsumenterna.
Och hvilken annan vara som helst, som orten producerar, kommer
genom att anlita järnvägen snabbare konsumenterna till hända.
När man nu summerar hop alla dessa uttalanden och yttranden
af ortens myndigheter och alla de skäl i öfrigt, som blifvit anförda
för den västra och för den östra sträckningen, kan jag för min del
icke finna annat, än att de afsevärdt tyngre skälen ligga på deras
sida, som anse att järnvägen bör dragas väster om Hällungen. Det
är sant, att därigenom kostnaden skulle blifva omkring 500,000
kronor större, och det betonades af såväl herr statsrådet och chefen
för civildepartementet som herr vice talmannen, att detta är ett
mycket stort och vägande skäl för den östra sträckningen. Men
då man genom att taga den västra sträckningen dels sannolikt er¬
håller betydligt större trafikinkomster, så att man skulle kunna både
amortera och betala räntan på dessa 500,000 kronor, och dels till¬
godoser ett större, på utvecklingsmöjligheter rikare ortsintresse, kan
jag icke se, att dessa 500,000 kronor blefve illa använda. Jag är
lika stor sparsamhetsvän som någon af herrarne här i kammaren
och vill pruta och hålla igen så mycket som möjligt. Men i en
sådan fråga som denna kan jag icke af sparsamhetsskäl taga
den billigare sträckningen.
Jag yrkar, herr talman, bifall till statsutskottets hemställan.
I detta anförande instämde herr Lindgren i Islingby.
Herr Larsson i Presstorp: Jag skall endast be att få yttra
några ord till svar på det, som å motsidan anförts.
Man bär velat göra Svenshögen till en stor station och Ucklum
till en liten station. Det förhåller sig emellertid alldeles tvärtom.
Svenshögen är en liten plats, och det kommer den nog att förbli,
ty den ligger djupt ned i en däld, så att det är svårt att komma
dit, och så har det varit under långa tider. Förr gick landsvägen
fram där, men nu har denna förlagts på annat håll. Men järnvägen,
den måste dragas fram därstädes. Därför att utloppet från Stora
Hällungen går där och ned till Ljungskile, har man tagit den vägen,
och för att trakten skulle få fördel af järnvägen, har man lagt en
större station där. Men största fördelen skulle trakten hafva af
att den större stationen förlagts till Ucklum, ty det är från denna
plats, som en bibana till Ström lämpligast borde dragas.
Angående
fortsättning af
statsbanebygg-
naden från
Göteborg öfver
Uddevalla
till Skee.
(Forts.)
N:0 37. 30 Onsdagen den 1 April.
Angående Eu talare förmenade, att jag skulle hafva personlig fördel af,
fortsättning af a^. panan framdroges öster om sjön Stora Hällungen. Jag her att
naden från få protestera mot detta yttrande. Det är visserligen så, att jag
Göteborg öfver har en egendom därnere, men den är så liten och obetydlig, att det
Uddevalla för mig personligen icke spelar någon roll, om järnvägen går öster
(Forts) e^er väs^er om Störa Hällungen.
Det var äfven en talare, som sade, att jag kanske icke kunde
vara fullt opartisk i frågan, eftersom jag bodde så nära de platser,
tvisten gällde. Men jag tror, att det icke alls är säkert, att man
mera opartiskt och bättre kan bedöma frågan, om man bor aldrig
så långt bort. Det är icke mina egna önskningar, jag här velat
tillgodose, utan det är endast valmännens önskningar i frågan, som
jag velat uttala, och detta är väl icke annat än riktigt, då det är
de, som skickat mig hit. För min personliga del betyder det, som
sagdt, ingenting, om banan går öster eller väster om Hällungen.
Vidare säde en talare, att, då staten toge om hand en banan¬
läggning, det icke vore så noga, om staten finge större eller mindre
inkomst af banan. Det förefaller mig oförklarligt, att man kan fälla
ett sådant yttrande. Det tyckes mig vara ett hårdt tal, att man
icke äfven då bör se till, att staten får så goda inkomster som
möjligt. Jag hyser i det fallet alldeles motsatt åsikt.
Man byggde ock upp en massa luftslott angående de stora in¬
komster för banan, man skulle få på sillfisket, men jag tror icke,
att inkomsterna däraf skulle bli så stora, åtminstone icke under de
första 50 åren. Ty för närvarande är det så, att där kappast fångas
en enda sill, och det brukar vara förhållandet, att det dröjer en 50
år, innan sillen åter går till. Och om 50 år kunna vi gärna bygga
en bibana till Stenungsund, ty då har räntevinsten blifvit så stor,
att vi kunna hafva råd därtill.
Jag tror för öfrigt icke, att denna station vid Stenungsund skulle
blifva till så stor nytta för fiskarena. Ty det är alldeles faktiskt,
att de fiskare, som ligga därute och fiska, icke komma att gå i
land vid Stenungsund, utan de komma nog att fortsätta och segla
ända fram till Göteborg med sin vara. En ledamot sade visserligen,
att det tager 4 å 5 timmar att komma till Göteborg, men det är
nog icke alldeles så. Det tager på sin höjd 2 å 23 4 timme.
Under sådana förhållanden tycker jag, att man bör besinna, att
linjen öster om Hällungen blir 500,000 kronor billigare.
Jag vidhåller mitt yrkande.
Herr vice talmannen Pehrson: Med anledning af hvad som
nyss yttrats, skall jag be att få anföra några ord.
Det har blifvit synnerligen starkt betonadt, att alla myndigheter,
som hörts i frågan, uttalat sig för den västra sträckningen, såväl
landstinget som Konungens befallningshafvande och vederbörande
kommuner. Javäl, det är så. Men låtom oss icke därvid glömma,
att när dessa uttalanden gjordes, skedde detta under förutsättning,
att det skulle bli en lokalbana. Och det är den omständigheten,
mine herrar, som vi, enligt mitt förmenande, här i Riksdagen få lof
31
N:o 37.
Onsdagen den 1 April.
att lägga märke till, att det nu icke är fråga om att bygga en
lokalbana, utan en internationell samfärdsled. Och då så är, böra
vi icke söka sådana krokar som att gå till Kungälf, utan vi böra
gå rakt till Ytterby. Vi böra icke heller gå ned till Stenungsund,
så att banan och lutningsförhållandena bli sämre, utan vi skola gå
den östra linjen om sjön Stora Hällungen för att få banan så kort
som möjligt och lutnings- och krökningsförhållandena så goda som
möjligt. På det sättet bygga vi ock banan en half million kronor
billigare, än om man väljer den västra linjen. För mig är det svårt
att fatta, huru man kan söka vederlägga dessa skäl. Vill man vid¬
hålla den ståndpunkt, Riksdagen intog år 1898, nämligen att man
bör bygga en internationell bana och icke eu lokalbana, kan jag icke
se något annat val än att taga den östra linjen.
Herr Andersson i Västra Nöbbelöf: Herr talman! Herr
vice talmamien sade, att, då myndigheterna föreslagit den västra
sträckningen, så var det ur den synpunkten, att banan skulle bli en
lokal-bana. Om man däremot toge hänsyn till, att banan skulle bli
en internationell bana, borde man, sade han, taga den östra sträck¬
ningen. Ja, jag får säga, att, när man ur lokal synpunkt vill bygga
den västra och dyrare linjen, anser jag detta vara ett riktigt kraf¬
tigt skäl för att välja just den västra sträckningen, ty därigenom
att befolkningen vill hafva denna sträckning, visar befolkningen, att
den anser den västra linjen vara den mest bäriga.
Vice talmannen höll också mest på den östra linjen af det skälet,
att denna linje vore den kortaste. Jag tror dock icke, att hvarken
vice talmannen eller någon annan af oss fäster sig något vid, om han
får resa två minuters längre tid på järnvägen. Det är hela den
tid, som det kominer att åtgå mera att resa den västra linjen.
Nu sade vice talmannen ock. att lutningsförhållandena skulle
vara besvärligare på den västra linjen än på den östra. Detta på¬
stående strider dock mot hvad Kungl. Maj:t säger. Kungl. Maj:t
säger, att de på den östra linjen förefintliga lutningsförhållandena
äro sämst. Jag vet verkligen icke, hvarifrån vice talmannen fått
sina uppgifter.
På samma sätt förhåller det sig med vice talmannens påstående,
att anledningen till denna banas tillkomst skulle ha varit, att man
velat åstadkomma en internationell förbindelseled. Detta påstående
är nämligen icke heller sant, ty i den kungliga propositionen står
det uttryckligen, att det just varit hänsynen till länets behof af
lättare kommunikationer, som egentligen föranledt detta förslag. Allt
hvad vice talmannen säger är således i själfva verket endast sådant,
som han tager ur sin egen fatabur, och ingenting annat.
Det är ju för öfrig!, alldeles tydligt, att den ena sträckningen
kan hafva en fördel, och en annan sträckning en annan fördel, och
det blir alltid delade meningar om, hvilkendera som är den bästa och
rätta. Det kan vara svårt att afgöra detta, och man får därför
endast följa sin egen uppfattning, när man skall afgifva sitt votum.
För min del får jag då säga, att jag ännu icke sett, att någon
Angående
fortsättning af
statsbanebygg•
naden från
Göteborg öfver
Uddevalla
till Skee.
(Forts.)
N:0 37. 32 Onsdagen den 1 April.
Angående bana, som dragés inne i landet, bär sig så bra som en bana. som
f°st<d»bmeby krages utmed kusten. Detta ha flere banor visat. Bästa beviset därför
naden från är dock vestkustbanan. Jag tror icke, att denna bana skulle hafva
Göteborg öfver bunt sig, såvida den icke dragits ut till de många hamnarne. Och
VddevaUa jag är öfvertygad om, att icke heller den bana, som nu är i fråga,
rt*) Kkall komma att bära sig, om den icke dragés ut till Stenungsund.
Stenungsund är och förblir en plats, som kommer att bereda banan
en god framtid. Med den kännedom jag har om denna plats och
andra platser i Bohuslän, tror jag, att det ur ekonomisk synpunkt
är bäst att bygga den västra linien. Därför ber jag ock, herr tal¬
man, att få yrka bifall till statsutskottets förslag.
Herr vice talmannen Pehrson: Herr talman! Om jag hörde
rätt, sade den senaste talaren, att jag hade byggt en de! af mina
uttalanden på skäl, tagna ur luften eller någonting i den syftningen.
Om denna anmärkning må anses riktig, ber jag blott att få erinra
den ärade talaren om, att denna anmärkning i ty fall träffar äfven
Kungl. Maj:t. Jag har nämligen hela tiden ställt mig på Kungl.
Maj:ts ståndpunkt. Jag har således fått godt sällskap och då tröstar
jag mig med det.
Han sade också, att myndigheterna icke ryggat tillbaka för att
uttala sig för västra linjen. Ja, detta är sant. Men låtom oss
därvid lägga märke äfven till en annan sak, som jag nyss i ett kor¬
tare anförande framhållit, nämligen att, när de uttalat sig för den
västra linjen, var det fråga om en lokalbana, och en dylik bana
skulle ha erfordrat långt lindrigare kostnader icke allenast med af¬
seende å öfverbyggnaden, utan ännu mera med hänsyn till lutnings-
och krökningsförhållanden. Men nu är det icke längre tal om att
bygga en sådan bana, som myndigheterna då uttalade sig för. Nu är
det fråga om att bygga en så rak bana som möjligt med så gynnsamma
lutnings- och krökningsförhållanden som möjligt. Det är det, som
frågan gäller. Men äfven när man skall göra detta för statens
pengar, måste man väl ändock rygga tillbaka för allt för stora
onödiga kostnader, ty jag föreställer mig verkligen, att i allt fall
de, som handtera statens medel, måste taga någon hänsyn till kost¬
naderna. Och då så är, får jag ännu en gång framhålla, att det är
underligt, att en half million kronor, som kan inbesparas, här icke
skulle betyda någonting.
Jag framhåller vidare, att det enligt mitt förmenande är orätt
att icke taga någon hänsyn till den del af länet, som ligger mellan
Stora Hällungen och Göta älf, när man icke kan bevisa, att den
linjen skulle hafva någon olägenhet med sig, som är nämnvärd, utan
tvärtom skulle medföra många fördelar. Denna del af Bohuslän är
den i kommunikationshänseende sämst lottade, och där borde järn¬
vägen företrädesvis gå fram för att hjälpa upp förhållandena och
om möjligt framkalla industri — och, såsom jag hört omtalas, lär
det till följd af den vattenkraft, hvartill vattendragen lämna tillgång,
finnas stor möjlighet för uppkomsten af en industri därstädes. Det
33
N.o 37.
Onsdagen den 1 April.
ena med det andra gör, att jag icke kan finna de skäl vederlagda,
som blifvit anförda för den östra sträckningen.
Hen* O dman: Herr talman, mina herrar! När man hör sådana
uppkonstruerade skål, som dem herr vice talmannen nödgats komma
med för att bevisa sin sak, då kan man finna, huru stor bristen på
reella skäl varit för dem, som stå på samma sida som lian. Jag
vill fästa uppmärksamheten uppå, att han yttrade, att länets myn¬
digheter uttalat sig för den västra sträckningen under den föl utsätt¬
ningen, att banan skulle bli en loJcalb&n&. Men jag kan icke förstå,
huru man kan tänka sig, att frågan, huruvida denna bana skall
byggas för enskildas penningar eller uteslutande med statsanslag,
varit bestämmande för dessa myndigheters intresse af att banan
skulle komma till stånd. Både landsting och landshöfdingeämbete
ha uttalat sig för den västra sträckningen, emedan den vore den
enda, som lände till verklig nytta för länet, och landstinget har
äfven åtagit sig att bekosta ersättningen för den för banbyggnaden
erforderliga marken.
Och vi tro oss ha befogade skäl för våra önskningar. Vi äro
delägare med 2 millioner kronor i denna banbyggnad, och det tycker
jag skall ha något att betyda. Det är icke endast statsutskottet
och regeringen, som bestämma anslagen; vi räkna oss också vara
en smula medintresserade och anse oss böra arbeta för våra in¬
tressen.
Nu säges det, att den östra delen af länet skulle vara vanlottad
på kommunikationer. Men så är icke förhållandet. Vi ha där dels
Göta älf, dels Bärgslagsbanan. Men frågan gäller här närmast och
egentligen, huruvida järnvägen skall dragas förbi Stenungsund eller
icke. Denna station skulle blifva mera centralt belägen och äfven
befolkningen på de stora öarne skulle, om banan finge denna sträck¬
ning, ha större nytta af järnvägen. Och när, som sagd!, öboarna
endast framställa den billiga och mycket blygsamma önskan, att
de gärna skulle fara öfver sjön blott de få banan, så att de kunna
komma därintill med sina båtar, vore det obarmhärtigt att lägga
banan uppe i landet.
Jag skulle ha åtskilligt annat att anföra. Men jag anser, att
de skäl, som anförts för den östra linjen, i regel äro så svaga, att
de knappast behöfva någon vidare vederläggning. Ty hvar och en,
som har en smula reda på nationalekonomi och dylikt eller på or¬
tens behof, kan väl icke göra annat än förorda den västra linjen.
Då vi byggde järnvägar i Norrland, var det mycket fråga om huru¬
vida vi skulle bygga inlandsbana eller kustbana. Men icke ett ögon¬
blick fanns någon tvekan om att man i det förra fallet skulle lägga
bibanor till sjön. Hallandsbanan var en bana, som också lades
utmed kusten.
Jag yrkar bifall till statsutskottets förslag.
Herr Andersson i Västra Nöbbelöf: Vice talmannen påstod
fortfarande, att han stödde sig på Kung!. Maj:ts förslag, och nämnde,
Andra Kammarens Prof. 1903, N:o 37. 3
Angående
fortsättning af
statsbanebygg*
naden från
Göteborg öfver
Uddevalla
till Ske
(Forts.)
N.-o 37.
34
Onsdagen den 1 April.
Angående att lutnings- och krökningsförhållandena skulle vara svårare på den
fort sättning af vastra an pa den östra linjen. Detta står emellertid icke i den
* vada™från kungl. propositionen, utan tvärt om i stället, så att jag tror att vice
Göteborg öfver talmannens uppgifter härom icke äro fullt riktiga.
Uddcmiia Vidare nänmde vice talmannen, att banans uppgift nu vore att
Vorts 1 blifva en internationell bana och att den därför skulle byggas såsom
1 or Sv en statsbana. Men i den kungl. propositionen står tvärtom, att be¬
slutet om byggandet af en statsbana genom länet tillkommit »i
första rummet» för att tillgodose länets intressen.
Ytterligare framhöll vice talmannen, att man icke borde fästa
sig så mycket vid myndigheternas uttalanden. Detta må nu vara
en sak för sig. Men jag sade, att så länge det var fråga om att
bygga banan såsom en lokatt)ana, höll befolkningen på den västra
limen, och detta anser jag vara ett viktigt skäl för den västra linjen,
fullt ut lika viktigt som myndigheternas uttalanden. Och när nu
både myndigheternas uttalanden och befolkningens önskningar sam¬
manstämma, då anser jag, att man trätfat det rätta, och detta så
mycket mera, som man väl också bör se på järnvägens förmåga att
bära sig. Jag tror nämligen, att det är bättre att bygga en något
dyrare bana men med utsikt till stor trafik och som kan bära sig,
än en billigare, af hvilken man icke med någon större visshet kan
vänta någon inkomst. Detta tror jag är verklig sparsamhet.
Jag ber att fortfarande få yrka bifall till utskottets hemställan.
Ofverläggningen var härmed slutad. I enlighet med de yrkan¬
den, som därunder förekommit, gaf herr talmannen propositioner dels
på bifall till utskottets hemställan och dels på afslag därå och bifall
i stället till den af herr vice talmannen Pehrson med flere afgifna,
vid utlåtandet fogade reservationen. Herr talmannen ansåg först¬
nämnda proposition vara med öfvervägande ja besvarad, men som
votering begärdes, blef nu uppsatt, justerad och anslagen en så ly¬
dande omröstningsproposition:
Den, som vill, att kammaren bifaller statsutskottets hemställan
i utskottets förevarande utlåtande n:o 47, röstar
Den det ej vill, röstar
Ja;
Nej.
Vinner Nej, har kammaren med afslag å utskottets berörda
'hemställan bifallit den af herr vice talmannen Pehrson med flere
afgifna. vid utlåtandet fastade reservationen.
Omröstningen utvisade 109 ja mot 104 nej; och hade kamma¬
ren alltså bifallit utskottets hemställan.
35
N:0 37.
Onsdagen den 1 April.
§ 8.
Härfter föredrogos hvart för sig och blefvo af kammaren godkända
bevillningsutskottets betänkande n:o 34, i anledning af Kungl.
Maj:ts proposition i anledning af en å internationell konferens i
Bryssel den 5 mars 1902 antagen konvention angående beskattning
af socker; samt
lagutskottets utlåtanden:
n:o 45, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående folk¬
skoleväsendet i Stockholm;
n:o 46, i anledning af väckt motion angående ändrade bestäm¬
melser om sammanträffande af brott m. m.
§ 9.
Slutligen föredrogs och godkändes Andra Kammarens fjärde
tillfälliga utskotts utlåtande n:o 21, i anledning af väckt motion om
skrifvelse till Konungen angående kompetensvillkoren för lokomotiv¬
personalen vid järnvägarna m. m.
Detta beslut skulle jämlikt 63 § riksdagsordningen delgifvas
Första Kammaren.
§ io.
Upplästes följande till kammaren inkomna läkareintyg:
Att ledamoten af riksdagensAndra Kammare, herr godsägaren
Knut Almqvist af sjukdom (halsfluss, angina follicularis) tills vidare
är förhindrad att deltaga i Riksdagens förhandlingar, intygar
Stockholm den 1 april 1903.
I. Hedenius,
leg. läkare.
§ ii.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:
herr J. P. Persson i Hult under 12 dagar fr. o. m. d. 4 april
»
|
J. Larsson i Presstorp
|
»
|
8
|
»
|
»
|
|
4
|
»
|
»
|
R. E. L. Darin
|
»
|
12
|
»
|
»
|
»
|
4
|
»
|
»
|
M. Andersson i Löfhult
|
»
|
12
|
»
|
»
|
»
|
4
|
»
|
»
|
S. M. Petersson i Snällebo
|
»
|
11
|
»
|
»
|
|
5
|
»
|
»
|
J. W. Bengtsson i Häradsköp
|
X>
|
10
|
»
|
»
|
|
4
|
»
|
»
|
A. P. Risberg
|
|
9
|
|
»
|
»
|
4
|
»
|
|
0. Persson i Killebäckstorp
|
»
|
12
|
»
|
»
|
|
6
|
»
|
»
|
P. Svensson i Bondön
|
»
|
12
|
»
|
»
|
|
4
|
»
|
»
|
J. E. Granlund
|
»
|
12
|
|
|
X»
|
4
|
|
»
|
P. Hellström
|
»
|
12
|
»
|
»
|
|
4
|
»
|
»
|
C. F. Petersson i Dänninge-
|
|
|
|
|
|
|
|
»
|
landa
|
»
|
8
|
|
»
|
»
|
4
|
|
|
J. A. Sjö
|
»
|
12
|
»
|
|
»
|
4
|
|
30
Onsdagen den 1 April.
herr C. A. Danielsson under 12 dagar fr. o. m. d. 4 april
» J. G. Hazén » 12 » » » 4 »
» friherre F. C. K. Barnekow » 10 » » » 4 » och
» C. R. Johansson i Jönköping » 12 » » » 4 » .
§ 12.
Justerades protokollsutdrag; hvarefter kammarens ledamöter
åtskildes kl. 1,5 6 e. m.
In fidem
Herman Palmgren.
Stockholm, Isaac Harens Boktryckeri-Aktiebolag, 1903,