RIKSDAGENS PROTOKOLL
1903. Andra Kammaren. N:o 30.
Onsdagen den 18 mars.
Kl. 11 f. m.
§ K
Justerades de vid kammarens sammanträde den 11 innevarande
mars torda protokoll.
§ 2.
Till kammaren hade inkommit följande läkareintyg:
. . At* riksdagsmannen herr P. Hörnsten på grund af sjukdom (Paro-
titis epidemica) tills vidare är hindrad deltaga i riksdagsarbetet, intygas
Stockholm den 18 mars 1903.
P. Haglund,
leg. läkare.
§ 3.
Föredrogos hvar för sig de å kammarens bord hvilande motioner;
°ui D^fivi1sa<^es härvid herr J. Bengtssons i Bjärnalt motion, n:o 169
ttU Riksdagens särskilda utskott n:o 2, herr A. Thylanders motion]
n.:<? lagutskottet och herr O. Emtliéns m. fl. motion, n:o 171,
till Kiksdagens särskilda utskott n:o 2.
§ 4.
Härefter föredrogs och lades till handlingarna konstitutions¬
utskottets memorial n:o 3, i anledning af olika meningar mellan
kamrarne, till. hvilket utskott två särskilda motioner om skrifvelse
tiH ilungl. Maj:t angående ändring af gällande bestämmelser rörande
åtgärder mot skogseld böra hänvisas;
och skulle berörda memorial genom utdrag af protokollet del-
gifvas lagutskottet och Kiksdagens särskilda utskott n:o 2.
§ 5.
Vidare föredrogs, men bordlädes åter Andra Kammarens andra
tillfälliga utskotts utlåtande n:o 12.
Andra Kammarens Prot. 1903. N:o 30. 1
N:o 30.
2
Ontdagen den 18 Mars.
§ 6.
Till afgörande förelåg statsutskottets utlåtande n:o 5, angående
regleringen af utgifterna under riksstatens fjärde hufvudtitel, omfat¬
tande anslagen till landtförsvaTet.
Sedan herr talmannen anmält ärendet till handläggning, begärdes
ordet af
Herr vice talmannen Pehrson, som yttrade: Herr talman! Då
det beslut, som kammaren kan komma att fatta i sjätte punkten i
nu föredragna utlåtande, väl må anses vara grundläggande för de
beslut, kammaren sedérmera kommer att fatta i flera andra punkter
i samma utlåtande, tillåter jag mig hemställa, att föredragningssättet
må blifva sådant, att den sjätte punkten må först föredragas och
afgöras.
Denna herr vice talmannens hemställan bifölls, i anledning hvaraf
nu först till afgörande förekom punkten 6 i förevarande utlåtande.
Angående Kungl. Maj:t hade uti punkten 6 af fjärde hufvudtiteln föreslagit
höjning af Riksdagen att, med godkännande af statsrådsprotokollet öfver landt-
anslaget till förgvarsärenden den 12 sistlidne januari bilagda kostnadsberäkning
rekrvterina och förslag till stater för infanteriet, kavalleriet, artilleriet, artilleriets
mm y tygstater, fortifikationen och trängen, höja anslaget till aflöning och
rekrytering m. m., nu 13,833,029 kronor, med 1,889,767 kronor till
15,722,796 kronor, samt
att, vid godkännande af förslag till stater för Boden-Karlsborgs
artilleriregemente och positionsartilleriregementet, medgifva, att upp¬
kommande besparingar å de till hvartdera af nämnda regementen an¬
visade anslagsmedel måtte få under öfvergångstiden användas till be¬
stridande af förekommande utgifter för regementets uppsättning och
utrustning.
Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 73, hade herr
A. Hedin föreslagit, bland annat (i moment 2), att Riksdagen i skrif¬
velse till Kungl. Maj:t måtte begära, att full dagaflöning måtte till¬
delas det inom de indelta kompaniexpeditionerna under mellanmötes-
perioden tjänstgörande underbefälet.
Utskottet hemställde:
a'1 att Riksdagen måtte, med godkännande, af en ^vid utlåtandet
fogad kostnadsberäkning (bil. 1), på det sätt bifalla Kungl. Maj:ts i
ämnet gjorda framställning, att Riksdagen, med godkännande af de
vid statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 12 sistlidne
januari fogade förslag till stater för infanteriet, kavalleriet, artilleriet,
artilleriets tygstater, fortifikationen och trängen (bil. 4—59 vid be¬
rörda statsrådsprotokoll), höjde anslaget till aflöning och rekrytering
Onsdagen den 18 Mars. 3
m. m., nu 13,833,029 kronor, med 1,512,668 kronor till 15,345 697
kronor, samt ’ ’
a att Rlk®daSen måtte, vid godkännande af förslag till stater för
Boden-harlsWgs artilleriregemente och positionsartilleriregementet,
medgifva, att uppkommande besparingar å de till hvardera af nämnda
regementen anvisade anslagsmedel finge under öfvergångstiden an-
vandas till bestridande af förekommande utgifter för regementets
uppsättning och utrustning;
b) att hvad herr Hedin uti momentet 2) af sin ofvan berörda
motion hemställt icke måtte vinna Riksdagens bifall.
Vid punkten var fogad reservation
N:o 30.
Angående
höjning af
anslaget till
aflöning och
rekrytering
jm. m.
(Ports.)
af herrar Chr. Lundeberg, Å. G. L. Billing, N. Fosser, I. Wijk,
friherre J. T. Gnpenstedt, F. E. Pettersson, grefve P. 0. L. Klina-
sP,(!r' friherre N. A. H. Palmstierna, grefve K. A. Posse, F. G. M.
h^ilka^hfreslagft^^6 ^ ° Tallbe och friherre C. H. Falkenberg,
a) att Riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts i ämnet
gjorda framställning och med godkännande af de vid statsrådsproto-
kollet öfver landtförsvarsärepden den 12 sistlidne januari fogade kost¬
nadsberäkning och förslag till stater för infanteriet, kavalleriet, artille¬
riet, artilleriets tygstater, fortifikationen och trängen (bil. 3—59 vid
berörda statsrådsprotokoll), höja anslaget till aflöning och rekrytering
m. m., nu 13,833,029 kronor, med 1,889,767 kronor till 15,722 796
kronor, samt ’
u a att Rjksädagen måtte, vid godkännande af förslag till stater för
tioden-Karisborgs artilleriregemente och positionsartilleriregementet,
medgifva, att uppkommande besparingar å de till hvardera af nämnda
regementen anvisade anslagsmedel finge under öfvergångstiden an-
vandas till bestridande. af förekommande utgifter för regementets
uppsättning och utrustning;
b) att hvad — — —. — _ _ _ _ _ _ _ _
— — — — Riksdagens bifall.
Sedan utskottets hemställan blifvit uppläst, anförde:
Herr Ahlstrand: Herr talman! Vid nästlidet års riksdan med-
gafs, såsom herrarne ha sig bekant, flottans befäl och underbefäl en
torhojd dagaflönmg, som nekades arméns. Den nu föreliggande an¬
slagsfrågan träffar egentligen icke så mycket befälet och underbefälet
vid de garnisonerade trupperna. Där förekommer ingen flyttning
mellan hem och tjänstgöringsort. Däremot drabbar den så mycket
mera vara landsortsregementen, och härvidlag hårdast de lägre gra¬
derna, nämligen underofficerarne och subalternerna.
Då härtill kommer, att just dessa mindre bemedlade medlemmar
af armen tyngst af alla träffas af den genom den nya härordningen
ökade tjänstgöringen, så förefaller det mig både rättvist och billigt,
att åt desse, särskildt underofficersklassen och möjligen subalternerna,
bereddes någon ersättning härför. Den utgift, 60m härigenom föror-
N:o SO.
4
Onsdagen den 18 Mars.
Angående sakas statsverket, är ju endast af öfvergående natur och torde snart
höjning af om några år kunna nedbringas till 12,000 kronor. Jag håller sålunda
anslaget till för{^ att framställningen beträffande förhöjd dagaflöning, särskildt i
arekrytering fråga om underofficerarne, har fullt fog för sig. Men jag vill för
m. m. närvarande icke göra något yrkande, tills jag får höra, huruvida min
(Forts.) mening vinner någon anslutning i kammaren.
Chefen för landtförsvarsdepartementet, herr statsrådet Cruse¬
björn: Herr talman, mina herrar! Utskottet har vid motiveringen
af' sin mening i denna punkt uttalat, att, då Riksdagen förlidet år
pröfvade den föreliggande frågan om förhöjd dagaflöning i vissa fält
för befälet och underbefälet vid armén och därvid afslog den då
gjorda framställningen, frågan med anledning däraf nu icke borde å-
nyo tagas upp och bifallas.
Det kan nog synas vara riktigt, att en departementschef icke så
hastigt efter ett afslag, som i detta fall ägt rum, söker att drifva
fram en sak, som sålunda blifvit af Riksdagen afgjord.
Emellertid föreligga nu, efter min uppfattning, särskilda omstän¬
digheter, som göra en sådan åtgärd fullt befogad.
Vid förhandlingarna rörande den förhöjda dagaflöningen framhölls
af dem, som påyrkade densamma, att sådan dagaflöning, på sätt som
nu är föreslaget beträffande armén, i långliga tider utgått med Riks¬
dagens medgifvande till flottan under motsvarande förhållanden, och
att” då man vid löneregleringens utarbetande ställt sig på den basen,
att arméns och flottans befäl borde aflönas efter samma grunder,^detta
val borde vara ett starkt skäl, förutom andra, för ett bifall till lvongl.
Maj:ts förslag rörande de 50 procentens förhöjning i dagaflöningen
för armén.
Under förhandlingarna svarades härpå, att detta visserligen vore
godt och väl, men att dylik dagaflöning, eller sjötillägg, som det
kallas vid flottan, icke vore upptagen i staterna, utan allenast med
Riksdagens medgifvande utgått ifrån andra anslag, samt att man först
vid den noggrannaste pröfning, som vid behandlingen af femte hufvud-
titeln skulle ifrågakomma, kunde afgöra, huruvida en sådan form som
förhöjd dagaflöning borde intagas i aflöningsgrunderna för armén.
Som herrarne torde erinra sig, föll frågan om den förhöjda dag¬
aflöningen i Riksdagen med 199 röster mot 172; sålunda en majoritet,
som ju må vara beaktansvärd, men dock icke torde vara af något
större betydelse.
Xär nu frågan inom utskottet behandlades i sammanhang med
femte hufvudtiteln, uppstodo stridiga meningar därom, huruvida
flottans befäl och underbefäl fortfarande skulle få behålla den för¬
höjda dagaflöningen i form af det s. k. sjötillägget. Slutligen ställde
sig dock inom statsutskottet meningarna så, att förstakammarleda-
moterna påyrkade, att förhållandena skulle vara såsom förut, d. v. s.
de påyrkade bifall till 50-procentsförhöjningen i dagaflöningen i form
af sjötillägg, medan andrakammarledamöterna voro af den meningen,
att hvad officerarne vid flottan och deras vederlikar beträffade, borde
eu nedsättning uti detta sjötillägg ske med hälften, så att förhöjnin¬
gen i detta fall skulle utgå endast med 25 procent utöfver dagaflö-
Onsdagen den 18 Mars.
5
N:o 30.
ningen, men att däremot för underofficerarne förhöjningen skulle utgå
såsom förut med 50 procent. Vid den gemensamma omröstningen
segrade förstakammarledamöternas mening med 194 röster mot 175,
d. v. s. med eu majoritet af 19 röster.
När man nu städse har hört, att i fråga om grunderna för befälets
aflöning vid såväl landt- som sjöförsvaret det enda riktiga vore, att
så stor öfverensstämmelse som möjligt blefve rådande, är det ganska
naturligt, att jag vid sådant förhållande skulle finna anledning att
föreslå Kungl. Maj:t att förnya sin framställning om 50 procents för¬
höjning i dagaflöningen i vissa fall, då dessutom Riksdagen principiellt
uttalat sig för denna förhöjning genom beslutet om att sjötillägget
tortfarande skulle äga bestånd. Detta är hufvudskälet, hvarför jag
ansett, att denna fråga redan nu ånyo borde komma under Riks¬
dagens pröfning.
Hvad som anförts till förmån för den förhöjda dagaflöningen,
liksom ock det, som anförts mot densamma, är jag öfvertygad om att
flertalet af herrarne erinrar sig ifrån föregående års debatt.
Det är utan tvifvel en viktig sak, att arméns befäl icke känner
sig tillbakasatt i jämförelse med flottans befäl i afseende på löneför¬
måner, då ju förhållandena i allmänhet torde få anses vara ganska
lika å ömse sidor. Grunden för förhöjningen vid det ena såväl som
vid det andra vapnet ligger uti den tillökning i lefnadsomkostnader,
som förorsakas af tjänstgöring utom den reguliära uppehållsorten.
Ty den officer, som ligger i garnison och lefver under vanliga för¬
hållanden och har sitt hem och hushåll ordnade, han drabbas gifvet-
vis af förökade utgifter, så snart han lämnar sin hemort, för att en
tid, låt vara blott för några månader, slå sig ned på annat håll. Ty
hans utgifter i hemmet, de bli icke särdeles mycket förminskade
genom att han är borta för en tid, då det däremot är alldeles på¬
tagligt, att han drabbas af förökade utgifter genom tjänstgöring å
annan ort.
Det nämndes äfven, att utgången af denna fråga har största bety¬
delsen för indelta armén. Ty när befälet vid de indelta trupperna
Sommer till respektive mötesplatser, måste det där ordna hushåll för
sig; och lefnadsomkostnaderna för detta befäl bli naturligtvis då
mycket dyrare än för befälet vid de garnisonerade regementena, som
har logi och vivre i sitt hem å garnisonsorten. Särskildt tillåter jag
mig påpeka, att vid de flesta indelta regementen saknar kronan bostä¬
der att erbjuda officerarne. Underofficerarne äro tillgodosedda med
bostäder på mötesplatserna, ehuru dessa ingalunda äro särdeles till-
tredsställande; de bo trångt och dåligt, men de bo likväl fritt. Man
får hoppas, att detta är ett öfvergångsförhållande, ty i den mån som
Riksdagen kommer att bevilja penningar till nya etablissement och
förläggningsorterna för dessa indelta regementen blifva bestämda, så
ordnas ju förhållandena vid dem, liksom de för närvarande äro vid
den garnisonerade armén. Officerarne få sålunda i regel skaffa sig
bostäder själfva å mötesplatserna. Därmed har tillgått så, att före¬
gående generationer tagit upp lån och därmed uppbyggt dessa
officersbyggnader och andra byggnader, som de behöft för sitt hus¬
håll, såsom matsalar, kök och sådant dylikt. Den skuld, som officers-
Angående
höjning af
anslaget till
aflöning och
rekrytering
m. m.
(Forts.)
N:o 30. 6 Onsdagen den 18 Mars.
Angående kåren härigenom åsamkat sig, afbetalas genom så kallade mötesafgifter,
anslaget ”till s.om . utSå ,me(^ olika belopp på olika håll och som kunna gå upp
aflöning ochicke obetydliga summor. Vanligtvis utgå de med högre belopp
rekrytering för de högre graderna och med lägre belopp för de lägre. Men,
tn. nu mina herrar, äfven underofficerarne, som tillgoses — såsom jag nämnde
(Forts.) — med bostäder på mötesplatserna, hafva fått skaffa sig lokaler för
sitt hushåll, så att äfven de måst skuldsätta sig för att bygga s. k.
messbyggnader, där de hafva matsalar och kök. Och denna skuld
skola de afbetala genom årliga afgifter. Nu finna herrarne, att, då
aagaflöningen för en sergeant uppgår till 1 krona 50 öre, för en
fanjunkare till 2 kronor och för en subalternofficer till 3 kronor o. s. v.,
dessa belopp ingalunda äro tillräckliga för att betacka deras kostna¬
der utöfver dem de kunna hafva för sitt vivre och logi i hemmet.
Kostnaderna blifva så mycket kännbarare, ju lägre grad och följakt¬
ligen lägre aflöning individen har.
Det synes mig därför ingalunda obilligt, utan tvärtom af billig¬
het och rättvisa i hög grad påkalladt, att en sergeant, då han af sin
tjänstgöring ryckes bort från hemmet, må erhålla i dagaflöning 2
kronor 25 öre i stället för den nuvarande aflöningen af 1 krona 50
öre, en fanjunkare erhålla 3 kronor i stället för 2 kronor o. s. v. för
att betacka de utgifter, som äro alldeles gifna vid en sådan förflytt¬
ning från den ordinarie bostaden. Men utom detta tillkomma andra
utgifter, såsom ersättning för städning och eldning o. s. v. Icke kan
man tänka sig, att en person, som har familj och hushåll på en ort,
skall kunna minska antalet tjänare eller skaffa sig billigare hyra
under den tid, han är bortkommenderad, utan blifva hans utgifter för
hemmet härunder desamma.
Därför blef jag, från första stund denna fråga kom på tal, för¬
vånad öfver att denna aflöningsform skulle möta så stort motstånd,
som den gjort, i synnerhet som förhållandena vid flottan varit under
så många år annorlunda. Ty där förekommer ju för att täcka dylika
förökade kostnader utom det s. k. sjötillägget äfven dietpenningarne,
som skola betäcka kostnaderna för de fördyrade födoämnena, då
fartyget är ute på sjön och kanske på aflägsna farvatten. Detta är
en förmån, som sjöförsvaret därjämte har förutom sjötillägget, och
som här icke satts i fråga.
Detta anslag på 377,098 kronor 75 öre, som nu ifrågasattes, kan
verkligen förefalla vara ett ganska högt belopp, men det är likväl af
flen natur, att i den mån som vår nya härordning blir genomförd och
vinner tillämpning, kommer det att väsentligen förminskas, såsom här
för öfrigt redan blifvit anmärkt. Ty då man får truppförbandens förlägg¬
ning ordnad och de nya etablissementen uppförda, då återstå inga
andra tillfällen, då den förhöjda dagaflöningen skulle utgå, än då
regementena utrycka från garnisonsorterna på fälttjänstöfningar, och
tiden för dessa kan icke beräknas uppgå till mera än i medeltal 6
dagar om året. Och meningen vore ju icke, att aflöning skulle utgå
för första dagen, ty man anser, att befälet kan inrätta sig för denna
dag utan någon särskild sådan ersättning.
På grund af hvad jag nu anfört och iförhoppning, att de herrar,
som äro närmare intresserade af denna fråga, ville noga öfver-
0 7 O
N:o 30.
Onsdagen den 18 Mars. 1
väga de skäl, som finnas upptagna på 10:de ock ll:te sid. i utlå- Angående
tandet för beviljandet af detta lönetillägg, och att kammaren i år anslaget till
skall vara mera villig än förra året att bevilja detta anslag, ber jag aflQn{ng oc;j
få nämna, att genom ett bifall härtill skulle det aflöningssystem, i rekrytering
hvilket denna förhöjda dagaflöning inginge som en viktig faktor, vara rn. m.
på ett för långliga tider tillfredsställande sätt genomförat. (Forts.)
Herr Persson i Stallerhult: Herr talman! Då denna kammare
i fjol under den gemensamma voteringen med 180 röster mot 45 god¬
kände ett förslag liknande det, som nu är framlagdt af statsutskottet,
så håller jag före, att kammaren äfven i år bör godkänna stats¬
utskottets nu föreliggande förslag. Några andra skäl för utskottets
hemställan än de, som redan äro angifna, anser jag det icke vara
behöfligt att här upptaga kammarens tid med att anföra, men jag
nödgas ändock med några ord yttra mig i saken.
De skäl för Kungl. Maj:ts framställning, hvilka dels nu äro an¬
förda af herr statsrådet och chefen för kungl. landtförsvarsdeparte¬
mentet, dels återfinnas i statsrådsprotokollet, äro hufvudsakligen, att
Riksdagen i fjol biföll förslag om att sjöofficerare skulle erhålla för¬
höjd dagaflöning under tjänstgöring ombord. Men, mine herrar, det
är att märka, att denna förhöjda dagaflöning för sjöofficerare icke var
någon nyhet, utan att dess bibehållande endast var öfverensstämmande
med gammal häfd. Andra Kammaren gjorde för öfrigt allt för att
få likställighet beträffande aflöningsförhållandena mellan löntagare vid
armén och vid flottan, men det lyckades icke kammaren att genom¬
drifva sin mening. Man framhöll med all styrka å motsatta sidan,
att borttagande af sjöaflöningen icke skulle åstadkomma likställighet
mellan landt- och sjöofficerare, ty det vore ingen likhet mellan tjänst¬
göring för sjöofficerare å sjön och tjänstgöring utom garnisons- eller
boningsorten för landtofficerare, och detta skäl godkändes af Riksdagen
vid den gemensamma voteringen. Nu framhåller man åter såsom skäl
för att frångå det i fjol fattade beslutet, att landt- och sjöofficerare
böra vara likställda. Jag hoppas, att kammaren icke på detta skäl skall
bifalla reservationen.
Nu har ock här från statsrådsbänken framhållits såsom ett af
skälen, hvarför underofficerarne skulle behöfva denna förhöjda dag¬
aflöning, att de nödgats uppföra byggnader för att hålla särskildt
hushåll för sin räkning, och att de därigenom åsamkat sig åtskilliga
skulder, som de nödgas betala. Men jag vill erinra om att äfven
denna sak var föremål för debatt i fjol, och då framhöll en af
kammarens ledamöter, att det enligt hans åsikt icke vore skäl, att
staten tillöste sig dessa byggnader af officerarne, hvaremot från stats¬
rådsbänken framhölls, att det icke vore mer än billigt, att staten
tillöste sig byggnaderna i fråga. Då nu inlösen af dylika byggnader
sker af officerare, är det tydligt, att de därigenom erhålla en lindring,
ty då finnes det ingå skulder längre för dem att betala. Och man
behöfver endast fortsätta på denna inslagna väg, att staten tillöser
sig dessa byggnader, och då kan icke detta skäl åberopas för för-
N:o SO.
8
Onsdagen den 18 Mars.
å?niZ?dnf , säges det> att det är underofficerarne det egentligen gäller,
anslaget till 0Cj dä£för ^ar ma.n ^styrkt hela förslaget. Men jag frågar: när
aflöning och underofficerarne enligt det af statsutskottet framlagda förslaget skulle
rekrytering få^ eu, om också icke stor, lönetillökning af den ordinarie lönen med
in. in. 160 kronor, är det då icke en löneförbättring? Det kan ju vara möj-
(Forts.) ligt, att denna löneförbättring icke är tillräcklig, men något förslag
om högre belopp föreligger icke, och är det så, att det verkligen
behöfves större löneförbättring, så är det mycket bättre, att man
höjer den ordinarie daglönen för hela denna underofficersklass i stället
för att böja dagaflöningen hela linjen utefter äfven för de grader,
där det icke behöfs. Men något sådant förslag föreligger, som sagdt,
icke nu, och då underofficerarne få 180 kronor högre lön, är det väl
en löneförbättring, som åtminstone borde kunna räcka för ett år.
I fjol förelåg förslag rörande ailöningsförhållandena, bvilket ock
antogs beträffande denna punkt, så att anslaget till aflöning och rekry¬
tering ökades med icke mindre än 2,195,082 kronor, och denna summa
kom. till allra största delen på officerare. Men det var icke endast
aflöningen, som höjdes, utan äfven inkvarteringsersättningen höjdes
med ett belopp af 133,138 kronor, och denna höjning tillkom office-
rarne nästan i sin helhet.
När man nu i fjol höjde detta anslag med så ansenliga belopp,
då kan man undra öfver, att man redan året därefter skall behöfva
höja det med det afsevärda belopp, som nu äskas. För en kapten
af första klassen skulle då skedda löneförbättring — jag skall icke
gå i detalj uppå till sammanlagdt 1,208 kronor. Löneförmånerna
skulle nämligen höjas från 3,614 kronor till 4,822 kronor, och denna
höjning börjar tillämpas i. år. Fråndrager man det dyrtidstillägg,
som utgått, så. belöper sig förbättringen i alla fall till 847 kronor,
och löneförhöjningen jämte dyrtidstillägget skulle, som sagdt, uppgå
till 1,208 kronor.
Man skulle kunna tycka, att ett sådant förslag skulle tillgodose
officerskåren i tillräcklig grad. Jag vågar också påstå, att hvilken
officer man än träffar på, så nödgas han erkänna, att han icke kan
annat än känna sig tillfredsställd, och man får icke höra något klan¬
der.. Till och med officerare säga, att den, som icke nu är belåten,
åtminstone för den närmaste framtiden, han klagar obefogadt.
Nu skulle man i alla fall till denna kapten gifva en ytterligare
löneförhöjning af 228 kronor — jag tager ett medeltal af 114 dagar,
under hvilken tid en stor del af kaptener tjänstgöra utom förlägg-
ningsorten —- utöfver den stora tillökning, som i fjol tillkommit.
Detta går sä långt, att jag tycker, att hvar och en borde drao-a si»
för att rösta för ett sådant förslag.
Men, säger man, man måste hjälpa underofficerarne. Ja, en under¬
officer, som tjänstgör 114 dagar, han får 85 kronor 50 öre, och där¬
för att man åt sergeanten gifver 85 kronor 50 öre mer i dagaflöning,
skulle man gifva en kapten 228 kronor och en major 285 kronor.
År detta ett tilltalande sätt att gå till väga? Jag tror det icke.
Jag skall med dessa ord, herr talman, be att få yrka bifall till
utskottets förslag.
Jag kan dock icke underlåta att erinra om ännu en sak. Man
Onsdagen den 18 Mars. 9 N:o 30.
hai framhållit de dyrbara omkostnader, som officerarne hafva, då de Angående
icke vistas i sin boningsort. Men detta, att vistas utom boningsorten, böjning af
är icke någon nyhet, ty äfven innan härordnings förslaget af 1902
genomfördes, hade väl officerarne dessa omkostnader. Enligt 1891 rekrytering
års härordningsförslag, hade de skyldighet att tjänstgöra utom bonings- w. m.
orten, nämligen dels vid rekrytmöten under 100 dagar, dels vid be- (Forts.)
falsmöten, som, om jag icke missminner mig, varade 13 dagar, således
summa., dagar, som de hade tjänstgöring på andra platser, än där
de haae sitt hem. Men aldrig hörde man då ifrågasättas, att de då
skulle hafva 1 1jt dags aflöning för denna tjänstgöring. Ja, härpå
svarar man kanske, att det då icke var så stort antal officerare, som
tjänstgjorde, utan att man omväxlade, så att det ena året en tjänst¬
gjorde, det andra året en annan. Javäl, men ser man efter i tabel¬
len här, så finner man, att icke heller nu hela antalet tjänstgör hela
tiden, utan att det äfven nu är ett begränsadt antal, fastän antalet
är ökadt.
Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till utskottets förslag.
Häruti instämde herrar Jansson i Edsbäcken, Anderson i Hassel-
bol, Holmgren och Hultkrantz.
Herr Thorsson: Herr talman, mine herrar! Då förslag till löne-
stat för. år 1904 förelåg, och då uti detta förslag yrkades en half
dagaflönings förhöjning åt officerare och underofficerare, tillät jag
mig att ur en åt tabellerna uträkna, hur daglönen skulle ställa sig
för olika inom ett visst regemente tjänstgörande personer, som inom
regementet kaserneras året om. Jag har då ur en af dessa tabeller,
nämligen den för Skånska dragonregementet, fått följande siffror —
det är endast den fastställda lönen och dagaflöningen, det här är
fråga om:
En öfverste och regementschef skulle där få 22 kronor 44 öre,
en öfverstelöjtnant 17 kronor 33 öre, en major 15 kronor 96 öre, en
regementsläkare 14 kronor 32 öre, en ryttmästare af första klassen
13 kronor 31 öre, en ryttmästare af andra klassen 10 kronor 58 öre,
en regementsveterinär 10 kronor 58 öre, en löjtnant af första klass
7 kronor 11 öre, en bataljonsläkare 5 kronor 79 öre, en bataljons-
veterinär 5 kronor 79 öre, en löjtnant af andra klass 5 kronor 54 öre,
en underlöjtnant 4 kronor 92 öre, en fanjunkare 4 kronor 29 öre, en
sergeant åt första klass 3 kronor 97 öre, en sergeant af andra klass
3 kronor 64 öre, en gevärshandtverkare 3 kronor 64 öre, en distink-
tionskorporal 1 krona 32 öre, en korporal 1 krona 6 öre, en vice
korporal 97 öre, en trumpetare 71 öre och slutligen en volontär Öl
öre. Till dessa sista grupper komma äfven in natura-förmåner.
Då man nu har begärt en extra tillökning, så förvånar det mig,
att man börjat uppifrån i denna gruppering, där man har 22 kronor
44 öre att utgå ifrån, i stället för att börja nedifrån, där man har
51 öre att gå ut ifrån. . Hade man börjat där nere och gått uppåt
samt slutat exempelvis vid den grupp, där man har ett belopp af 4
kronor eller så omkring, då kunde hvilken människa som helst hafva
varit med om förslaget. Nu kan jag icke annat än instämma med
N:o 30. 10 Onsdagen den 18 Mars.
Angående den föregående talaren, då lian yttrade: därför att man beviljar en
höjning af löneförhöjning åt den, som har 3 kronor 64 öre, skulle man också
aflöning och blifva nödsakad bevilja lönetillökning åt den, som bar 22 kronor
rekrytering 44 öre.
m. m. Det ropas så utomordentligt högt om fosterlandskärleken, men
(Forts.) den fosterlandskärlek, som skall köpas så dyrt, den sätter jag icke
så synnerligen mycket värde på. Man fordrar mycket mera foster¬
landskärlek af de små, än man fordrar af de stora i samhället.
Man har anfört såsom skäl för lönetillökningen, att det är för-
enadt med större omkostnader för en familjefader att resa ut från
sitt hemvist. Har det då aldrig fallit den, som uppgjort detta för¬
slag, in, att en distinktionskorporal kan fundera på att gifta sig? Om
han nu gifter sig, har han 1 krona 32 öre om dagen, men lika väl
fordrar man af denna distinktionskorporal, att han skall vara med
både bittida och sent. Det har icke här i kammaren kommit fram
något yttrande just från det håll, man väntat, utvisande att man öm¬
mar för dessa små. Däremot har man ömmat ofantligt mycket mera
för dem, som hafva mycket mera att taga af.
Jag skall gärna medgifva, att underofficerarna äro berättigade
till den i förslaget begärda löneförhöjningen. Detta framgår bland
annat af, att enligt en här föreliggande tabell har t. ex. en sergeant
af första klassen rent af förlorat i inkomst sedan 1901. Vid denna
tid uppgick nämligen en sergeants sammanlagda inkomst till 1,665
kronor 72 öre, men äfven om de 180 kronor beviljas, som här äro
begärda, så skulle hans lön icke uppgå till högre belopp än 1,627
kronor 50 öre. Alltså en minskning.
I en skrifvelse, som en underofficer tillställt mig, framhållas syn¬
punkter, hvilkas riktignet jag tror ingen vill förneka. Han säger, att
under de föregående aflöningsförhållandena hade han mera tid till sitt
förfogande och kunde därigenom utom tjänsten öka på sin inkomst.
Men hädanefter kommer hans tid att helt och fullt upptagas af tjän¬
sten, hvarför äfven med den aflöning, som för nästa år skulle komma
honom till godo, denna lön icke kommer att stå i proportion till
hans arbete för kronans räkning. Han har också uppsatt en beräk¬
ning af hvad hans utgifter för hushållet under ett år belöpa sig till
för man, hustru och fem barn. Han upptager denna summa till
2,482 kronor 26 öre. Nog skulle det kunna prutas på åtskilliga
poster här. Men prutningen kunde under alla omständigheter icke
blifva stor, det är säkert. Ty för en familj på sju personer och för
att fylla de pretentioner, som kronan har på en sergeant, tror jag,
att det mesta af denna räknings innehåll skall visa sig vara erfor¬
derligt.
Alltså tror jag det är alla skäl att bevilja det begärda anslaget
åt underofficerare. Jag skulle vilja ytterligare fästa uppmärksamheten
på, att det kommer ett par grupper underofficerare näst efter ser¬
geanterna, nämligen distinktionskorporaler och korporaler, som jag tror
man borde hafva i åtanke. Ty är det så, att de värnpliktige skola
erhålla en så allsidig utbildning som möjligt, då är det skid att sörja
för, att man får bibehålla instruktörerna längsta möjliga tid. Då är
det därför också skäl uti att man icke håller lönerna på en så låg
11
N:o 30
Onsdagen den 18 Mars.
nivå, att en sådan korporal icke skall kunna grunda familj, utan
måste, om han tänker gifta sig, söka sig ut från kronans tjänst till
det privata lifvet. Därför menar jag, att man bör taga hänsyn sär-
skildt till dessa båda nu nämnda grupper, distinktionskorporaler och
korporaler.
Jag har för tillfället intet särskildt yrkande att göra. Då jag
icke tror, att de af mig framhållna synpunkterna skola nu komma i
åtanke, nödgas jag för närvarande sluta mig till utskottets hemställan.
Angående
höjning af
anslaget till
aflöning och
rekrytering
m. m.
(Forts.)
Herr Pantzarhielm: Herr talman, mine herrar! För min del
skulle jag särskildt med hänsyn till den lönereglering, som i fjor
skedde för flottan, gärna velat vara med om den nu föreslagna löne¬
regleringen för landtarméns befälskår, då jag anser det vara mycket
ömkligt, att löneförmånerna måtte utgå inom de båda vapenslagen
efter samma grunder. Men man får, synes det mig, taga hänsyn till,
att vi icke disponera öfver obegränsade tillgångar, hvarför man med
hänsyn till denna lönefråga måste hålla sig inom måttliga gränser.
Den, som vill vara rättvis och som utan fördomar och privata
åsikter ser på saken, skall, synes det mig, nödgas erkänna, att den
lönereglering, som i fjor ägde rum för landtarméns officerskår, var
af så ingripande beskaffenhet, att man kan säga, att officerarne, äfven
om de icke fått någon ekonomiskt lysande eller afundsvärd ställning,
dock nu fått en sådan ställning, att de med förstånd, omtanke och
spaisamhet kunna draga sig fram. Jag tror också, att man skall
finna jag vill icke trötta med några siffror, jag hade eljest gjort
en del uträkningar i frågan — att officerarne äfven, som vid öfver-
gångstiden är fallet, då öfningarna äro förlagda utom hemorten —
skola kunna vidkännas de därför ökade kostnaderna under förutsätt-
ning, jag framhåller detta särskildt — att man på dessa mötes¬
platser ordnade hushållningen och messförhållandena på ett klokt sätt.
Det föreligger således efter mitt förmenande nu lika litet som i fjor
något egentligt skäl att vara med om denna förhöjning af dagaflönin-
garna för officerarnas räkning.
T Helt annorlunda ställer sig förhållandet för underofficerarne.
Underofficerarne hafva i år i den kungl. propositionen blifvit till¬
godosedda med en löneförbättring af 180 kronor för hvarje grad.
Detta är ett väsentligt steg till en förbättring, för hvilket jag är
öfvertygad, att den svenska underofficerskåren skall vara herr stats¬
rådet och chefen för landtförsvarsdepartementet mycket tacksam, ty
■det innebär en förbättring icke endast för ögonblicket, utan äfven
för framtiden i form af högre pension. Ser man nu till, huru det
enligt detta förslag skulle ställa sig för t. ex. en sergeant af första
klassen under år 1904, då han skulle tjänstgöra 146 dagar och för
sin egen räkning disponera 212 dagar, så skulle hans inkomst blifva
inalles 1,460 kronor 25 öre. Man kan väl nu vara öfverens därom,
att denna inkomst icke är tillräcklig för en person i hans ställning.
En sådan man är nämligen i den åldern, då man kan hafva anspråk
på att bilda familj, han kan blifva 40 å 45 år, innan han blir be¬
fordrad till fanjunkare, och kan han ju då hafva en rätt stor familj
att försörja. För honom blir det då ganska hårdt att tänka på att
N:o 30. 12 Onsdagen den 18 Mars.
Angående för hvarje dag, som han ytterligare blir inkallad i tjänstgöring, han
anmält ^icke får mera förhöjning i dagaflöningen än 75 öre4 Detta kan ju
aflöning 0*/i bereda honom ganska stora svårigheter, om han under tjänstgörings-
rekrytering tiden måste lämna sin familj på ett ställe och själf uppehålla sig på.
m. m. mötesplatsen. Därigenom komma lefnadsomkostnaderna naturligtvis
(Ports.) i väsentlig grad att fördyras. Att en sådan person under nuvarande
förhållanden icke kan skaffa sig någon stadigvarande ^sysselsättning
erkännes väl af alla, men han måste naturligtvis söka att förskaffa
sig tillfälliga inkomster under den tid han icke är i tjänstgöring, och
detta skall göra, att han med betryckta känslor emotser inkallandet i
tjänstgöring, hvilket i sin ordning kommer att menligt inverka icke
blott på honom själf, utan också på hans arbete för truppens ut¬
bildning.
Det är tydligt och klart, att dessa underofficerare äfven efter
den löneförbättring, som nu föreslås, allt fortfarande komma att få
en betryckt ekonomisk ställning. Utgår man nu därifrån, att man,
såsom jag från flere håll hört, gärna skulle vilja vara med om denna
dagaflönings förhöjning för underofficerarne, men att man, dä nu
denna fråga — jag kan gärna säga beklagligtvis — blifvit samman¬
kopplad med en löneförbättring för hela arméns befäl, anser, att man
allt för dyrt skulle köpa denna fördel för underofficerarne, så bär jag
tänkt, att man särskildt borde tänka på den öfningstid, då office-
rarne deltaga i en militär tjänstgöring, under hvilken lefnadskost-
naderna i högst väsentlig män fördyras, eller under fältöfningarne och
fälttjänstöfningarne. Jag anser för min del, att det icke skulle vara
obilligt, om vi under dessa öfningar, som ju äro af jämförelsevis
kort varaktighet, skulle bevilja äfven officerarne en förhöjd dag-
aflöning samt bevilja en sådan förhöjd dagaflöning för underofficerarne
under hela deras tjänstgöringstid, då de äro inkallade att tjänstgöra
utom förläggnings- eller boningsorten. Man skulle därigenom hafva
i högst väsentlig mån förbättrat underofficerarnes ställning. De skulle
då få 2 kronor 25 öre i dagaflöning i stället för 1 krona 50 öre. och
detta är dock för en person i en sergeants ställning en ganska be¬
tydlig förbättring, särskildt med hänsyn till hans förmåga att under¬
hålla sin familj. Officerarne få också under fälttjänstöfningarne vid¬
kännas ganska dryga extra utgifter för sitt uppehälle, så att de som
sagdt väl kunde vara i behof af denna förhöjning; i synnerhet gäller
detta för kompaniofficerarne. Därför, herr talman, har jag tänkt mig,
att man möjligtvis skulle kunna gå en medelväg, och jag tager mig
därför friheten att föreslå, att Andra Kammaren ville Infalla den afl
herr Lundeberg m. fl. vid betänkandet i denna punkt fogade reservation;
dock i hvad den aflser godkännande afl Kungl. Maj.ts förslag, angående
förhöjd dagaflöning under vissa förhållanden åt officerare och under¬
officerare, allenast i så måtto, att sådan aflöning må utgå till officerare
endast under fält- och fälttjänslöflningar, men till underofficerare vid
all tjänstgöring utom garnisons- eller boningsorter, samt i följd häraf
höja anslaget till aflöning och rekrytering m. m., nu 13,833,029 kro¬
nor, med 1,659,331 kronor till 15,492,360 kronor.
Hvad nu den summa beträffar, som skulle komma på den för¬
höjda dagaflöningen, så är det tydligt, att jag icke kunnat definitivt
Onsdagen den 18 Mars. 13 N:o 30.
bestämma densamma, men jag har med ledning af de tabeller, som Angående
finnas i den kungl. propositionen under fjärde hufvudtiteln, försökt höjning åt
sammanföra siffrorna och få dem att passa in. Skulle så vara, att Roning och
det blir en brist, så kan ju Kungl. Maj:t förskjuta det erforderliga 'rekrytering
beloppet och vid en kommande riksdag begära ersättning därför. m. m.
Skulle det åter blifva öfverskott, kan det ju besparas. (Forts.)
Här har sagts af en talare på skånebänken, att vi borde vårda
oss om de små. Ja, det är nog riktigt, men jag tror, att den talaren
i viss mån utgick från oriktiga förutsättningar. Han beklagade för
sin del, att man icke också såg till godo distinktionskorporaler och
korporaler, så att dessa finge sådana löneförmåner, att de kunde gifta
sig, och han ansåg, att man därigenom skulle få behålla dem längre
tid, hvarigenom man skulle vinna en fördel. Jag åter har den upp¬
fattningen, och jag tror, att den uppfattningen är den allmänna äfven
inom militära kretsar, att distinktionskorporaler och korporaler med
arméns nuvarande organisation icke längre såsom vid den indelta
armén komma i den ställning eller i regeln till den åldern, att de
böra hafva anspråk på att gifta sig. De äro eller böra åtminstone
■vara så helt upptagna af tjänsten vid truppen och i kasernerna, att
man icke kan tänka sig, att de med bibehållen tjänst skulle kunna
bilda familj och bosätta sig utom kasernområdet. En sergeant åter
befinner sig i allmänhet i den ålder, att han har befogade anspråk
på att sättas i tillfälle att bilda familj, och för honom och hans familj
beräknas särskild bostad i kasernen.
Här har nu af samme talare omnämnts den minskning i under-
officerarnes aflöningsförmåner, som blef följden af den år 1901 skedda
omorganisationen. Ja, det är nog så, att om man, som han gjorde,
tager ett exempel från skånska dragonerna — eller i allmänhet från
den värfvade, icke garnisonerade delen af kavalleriet — så skedde
genom 1901 års reglering — utan afseende å dyrtidstilläggen och
dagaflöningen — en nedsättning med 97 kronor för en fanjunkare. Men
detta skulle nu blifva afhjälpt, om Kungl. Majrts förslag godkännes.
Vid skånska dragonregementet skulle då aflöningsförhållandena blifva
så, att en fanjunkare finge sin lön, den förra året förhöjda inkvarte-
ringsersättningen inbegripen, höjd från 1,357 kronor till 1,440 kronor,
hviiket gör en höjning af 83 kronor, d. v. s. 7 procent, och en ser¬
geant af första klassen med 213 kronor från 867 kronor till 1,080
kronor, d. v. s. med 25 procent.
Jag har, herr talman, för närvarande intet vidare att tillägga.
Med herr Pantzarhielm förenade sig herrar Höjer, Nydal och
Sterner.
Herr Waldenström: Herr talman! Jag skall icke tillåta mig att
yttra mig rörande den sak, som nu är på tal, utan endast i herrarnes
minne återkalla något ifrån föregående år, som just hör till den här
punkten. Som herrarne torde erinra sig, tillät jag mig att vid konstitu¬
tionsutskottets dechargebetänkande foga en reservation rörande musik¬
personalens ställning vid vår armé. Emedan denna framställning
allenast var en reservation, blef det icke tillfälle för herr statsrådet
N:o 30.
14 Onsdagen den 18 Mars.
Angående och chefen för landtförsvarsdepartementet att lämna någon förklaring
anslaget %l^veT ^et förhållande, som jag påpekade, och som syntes mig mycket
aflöning och besynnerligt. Jag har icke heller i den kungl. propositionen kunnat
rekrytering. finna någon förklaring, och därför vill jag begagna tillfället att under
m- m- denna punkt vidröra saken, i förhoppning att herr statsrådet skall
(Forts.) finna skäligt lämna en förklaring, som synes mig ganska nödvändig.
Sedan Riksdagen genom den nya härordningen hade bestämt nya
speciella stater för de särskilda regementena och de särskilda grupperna
af officerare och underofficerare vid dessa regementen äfvensom åt
musikpersonalen, så behagade herr statsrådet och chefen för landt¬
försvarsdepartementet att den 27 september 1901 hemställa till Kungl.
Maj:t, Datt de vid hvarje icke garnisoneradt truppförband till musikens
underhåll anslagna tillgångarna, vare sig aflöningsmedel eller andra,
må, där sådant befinnes lämpligt, ingå till musikkassan att af trupp¬
förvaltningen fritt disponeras till musikpersonalens aflöning, underhåll
och beklädnad samt andra nödiga utgifter för musiken».
Alltså, när Riksdagen bestämt, att musikpersonalen skall ha den
och den aflöningen, så föreslår statsrådet och Kungl. Maj:t besluter,
att denna aflöning icke skall utgå till de på staten bestämda personerna,
utan skall ingå till musikkassan, som Riksdagen icke alls vet om,
för att af truppförvaltningen fritt disponeras, och det icke blott till
aflöning åt musikpersonalen, utan äfven »till andra nödiga utgifter för
musiken».
Det är utan tvifvel mycket besynnerligt, att då Riksdagen be¬
slutat löner åt vissa personer, så beslutar Kungl. Maj:t, att dessa
skola utgå icke till dem, utan till musikkassan, icke för att genom
musikkassan utbetalas till löntagarne, utan för att »af truppförvaltningen
fritt disponeras till musikpersonalens aflöning, underhåll och beklädnad
samt andra nödiga utgifter för musiken».
Det enda, som Kungl. Maj:t förklarade skola tjäna till efterrättelse
af hvad Riksdagen bestämt, det var antalet af musikpersonalen. »I
fråga om de aflöning sförmåner, som skulle till denna personal utgå
ur musikkassan, skulle enligt samma order gälla särskildt afslutade
kontrakt.» Således icke de af Riksdagen bestämda staterna, utan
»särskildt afslutade kontrakt». Men, heter det vidare, om vederbörande
chef funne lämpligt att antaga underofficerare och manskap enligt
gällande stater, så skulle han äga rätt att ifrån musikkassan undan¬
taga de belopp, som Riksdagen bestämt till aflöning åt dessa personer,
samt utbetala dem till dessa. Alltsammans öfverläts åt vederbörande
chefs godtycke.
Detta bestämdes nu den 27 september 1901 för de icke garniso-
nerade regementena. Men redan den 31 december 1901 utsträcktes
dessa bestämmelser till att gälla äfven de garnisonerade regementena,
och dessutom föreskrefs, »att vid antagande af musikpersonal af man-
skapsklass skulle i aflöningskontraktet intagas bestämmelse om skyldig¬
het för den antagne att ärligen af sina lönemedel verkställa insättning
i sparbank till belopp, som af regementschefen bestämdes med led¬
ning af hvad i § 54 aflöningsreglementet funnes föreskrifvet, skolande
i afseende å utfående eller förlust m. m. af de insatta medlen gälla
de i §§ 55—57 af nämnda reglemente gifna stadganden».
Onsdagen den 18 Mars. 15 N:o 30.
Utom det att Kungl. Maj:t tog sig nyss nämnda frihet, gjorde Angående
han alltså äfven cheferna till förmyndare öfver de medel, som Riks-
dagen hade anvisat till personalens aflöning. Det skulle ankomma aflöning och
på cheferna att bestämma, huru stor del af lönen en sådan person rekrytering.
skall insätta i sparbanken, och sedan skulle det bero på vissa för- m. m.
hållanden, huruvida han framdeles skulle utfå det, som blifvit insatt, (Forts.)
eller förlora detsamma. Jag tar för gifvet, att det är några mycket
märkvärdiga förhållanden, som ligga till grund för detta. Och det
skulle vara af högsta intresse, tror jag, icke allenast för mig, utan
äfven för kammarens ledamöter i allmänhet att få veta, huru i all
världen det hänger ihop och huruvida Kungl. Majrt har för afsikt
att fortsätta med det här, eller om Kungl. Maj:t tänker rätta det till
öfverensstämmelse med hvad Riksdagen beslutat.
För öfrigt har jag vid ifrågavarande punkt ingenting att tillägga.
Herr Petersson i Påboda: Herr talman, mine herrar! Det är
gifvetvis icke lätt att gifva åtminstone för alla giltiga skäl för att en
löneförbättring sådan som t. ex. den i fjol för officerskåren antagna
tillfredsställer rimliga anspråk. Hvilket belopp man än vill bestämma,
finnas alltid personer, som anse, att lönerna äro i mer eller mindre
grad otillräckliga.
Nu tror jag i hvarje fall, att det väckt icke så liten förvåning,
när man i år på de första bladen af fjärde hufvudtiteln mötte en
framställning om förändring i de löneförhållanden, som af förra Riks¬
dagen fastställdes, i all synnerhet om man besinnar, att man i år
lefver under mycket tryckta förhållanden i landet. Skörden har i
stora delar af landet utlallit dåligt, konjunkturerna i allmänhet äro
dåliga, och samtidigt höjas krafven på folket, så att man får gå om¬
kring och söka i hvarje vrå efter nya skatteobjekt. Hur kan man
under sådana förhållanden och så snart efter den beslutade löne¬
regleringen, som här är fallet, komma fram med ytterligare anspråk
på förhöjning med omkring 400,000 kronor. Jag vill fästa uppmärk¬
samheten på att den förhöjda dagaflöningen, som här är ifrågasatt, icke
blott berör detta anslag, utan inverkar äfven på andra anslag, som stå
i samband med detta, och att således detta belopp blir högre än de
beräknade 377,000 och några kronor. Nu har man emellertid ifrån
alla de håll i kammaren, från hvilka jag hittills har hört något ut¬
talande, varit ense om den meningen, att officerarne efter den löne¬
förbättring, som i fjol skedde, kunna med sparsamhet och ordentligt
lefnadssätt draga sig fram. Till och med den ärade talaren på lands-
kronabänken, som hade ordet för en stund sedan, har medgifvit detta,
men, säger han, det är i all synnerhet underofficerarne, som härvidlag
kunna vara i behof af ytterligare löneförbättring, och därför får man
fundera på något sätt att lösa frågan så, att åtminstone de kunna
komma i åtnjutande af denna dagaflöning. Nu kan det icke skada
att framhålla hvad äfven af honom blifvit erkändt och förut påpekats,
att i denna punkt ligger innesluten löneförhöjning för underofficerare
af alla grader till belopp af 180 kronor. Underofficerarne ha således
i år, utom den löneförhöjning de fingo i fjol och året förut, fått en
löneförbättring af 180 kronor. Kan det då, därför att det möjligen
N:o SO. 16 Onsdagen den 18 Mars.
Angående kan vara anledning att förbättra dessa löner, vara skäl att slå in på
anilaqet till ^enna princip att höja dagaflöningen under vissa förhållanden, den
aflöning och dagaflöning, som eljest i regel är afsedd för all tjänstgöring! Här är
rekrytering, dock fråga om att bryta emot förut godtagna principer, och vi böra
m. m. väl tänka äfven på den omständigheten.
(Forts.) Herr Pantzarbielm föreslog, såvidt jag uppfattade hans förslag,
att underoflicerarne skulle få den förhöjda dagaflöningen i den om¬
fattning, som Kungl. Maj:t har föreslagit, och således såväl vid fält-
och fälttjänstöfningar som också vid tjänstgöring utom garnisons-
och boningsorten. Däremot innefattade hans förslag, hvad beträffar
officerarne, att dessa skulle få åtnjuta den förhöjda dagaflöningen
endast vid fält- och fälttjänstöfningar. Således skulle förslaget, att
den icke garnisonerade delen af armén skulle få denna förhöjda dag¬
aflöning vid tjänstgöring utom boningsorten eller mötesplatsen, falla
bort. Och dock synes det mig, som om statsrådet och chefen för
landtförsvarsdepartementet, att döma af hans yttrande till statsråds¬
protokollet, för sin del ansett det som det allra viktigaste i hela detta
förslag. Ty han säger: Därför skulle i synnerhet beträffande flertalet
af befäl vid den förutvarande indelta delen af armén, som ännu har
sina mötes- och öfningsplatser aflägset från hemorten, den förhöjda
dagaflöningen blifva en förbättring, som rättvisa och billighet kräfva
för detta befäl i förhållande till det garnisonerade, som i regel icke
rycker ut från garnisonsorten i andra fäll än vid fält- eller fälttjänst¬
öfningar, och de vara ju blott några, jag tror sex dagar efter de här
beräkningarna.
Vill man, såsom herr Pantzarhielm och många med honom synas
vilja, gifva underofficerarne ytterligare löneförhöjning utöfver hvad de
fått under de tre sista riksdagarna, är det ändå icke då klokare, så¬
som en talare på västgötabänken påpekade, att höja deras dagaflöning
öfver hela linjen än att slå in på denna nya princip? Kan kammaren
för öfrigt månne antaga ett förslag, uppgjordt så där mera på rak
arm med afseende på beräkningarna? Jag undrar, om man icke emot
det kan ha mycket stora betänkligheter.
Jag tillåter mig, herr talman, att yrka bifall till utskottets förslag
i föreliggande punkter.
Herr Hedin: Herr talman! Det gläder mig, att den ledamot af
fjolårets konstitutionsutskott, som vi hade att tacka därför, att Riks¬
dagen fick kännedom om det förfarande, som Kungl. Maj:t hade be¬
slutat på chefens för landtförsvarsdepartementet föredragning, och att
detta för farande kom till den stora allmänhetens kännedom, det gläder
mig, säger jag, att han också nu påmint om saken. Han begärde,
ironiskt nog, en förklaring. Han vet utan tvifvel lika väl som någon
och vet bättre än de flesta, att någon förklaring i den mening, att
den skulle i någon mån ursäkta förfaringssättet eller ens tjäna såsom
en förmildrande omständighet, icke är möjlig. Det tillvägagångssättet,
att sedan Riksdagen på Kungl. Maj:t.s med statsrådets enhälliga till¬
styrkan gjorda framställning år 1901 gått in på att i stället för
det gamla systemet med anslag till militärmusiken uppföra musik-
underofficerarne på stat i likhet med öfrigt underbefäl och för dem
Onsdagen den 18 Mars. 17 N:o SO.
bestämma fixa löner — det tillvägagångssättet, säger jag, att, sedan Angående
detta af Riksdagen bifallits i öfverensstämmelse med Kungl. Maj:ts höjning af
framställning, Kungl. Maj:t på kontrasignantens egen framställning”^*”^ 0‘;t
gör om intet hvad Riksdagen beslutat i enlighet med Kungl. Maj:ts rekrytering
förslag, det är ett förfarande, som är af den beskaffenhet, att svaret *»• nx.
på, huru det skall bedömas, finnes i ansvarighetslagen och heter: (Forts.)
»miste ämbetet». Jag fick ännu för några veckor sedan ett bref i
denna sak från en person i landsorten, en inom sin ort mycket
ansedd man, som, då han af några musikunderofficerare fått känne¬
dom om detta, till en början icke kunde låta sig förmås att sätta tro
därtill, utan antog, att det berodde på något missförstånd, hvad man
för honom uppgifvit. Han vände sig då till en officer och fick af
honom bekräftelse på, att det förhöll sig så, som musikunderbefälet
uppgifvit. Han yttrade då till den officer, till hvilken han vändt
sig: Ja, men med detta låter väl Riksdagen icke sig nöja. Därpå
fick han, säger han — och detta var anledningen till hans bref till
mig — till svar: Ja, Kungl. Maj:t anser sig kunna göra med den
nuvarande ^Riksdagen och särskildt med dess Andra Kammare hvad
han vill. År det sanning? Jag svarade, att jag antoge, att det icke
vore sanning. Men det skall väl också komma att visa sig. Hvad
gällande konstitutionell lag här i landet har att säga om denna sak,
nämnde jag nyss, och saken skall icke blifva glömd. Vi hafva
emellertid äfven andra likartade saker att tala om, och vi få väl sär¬
skildt tillfälle därtill under denna riksdag. Dagens föredragningslista
är för öfverfull, för att jag skulle komma att gå in på detta vidare.
Hvad den föredragna punkten i öfrigt angår, är jag mycket glad
öfver att få instämma med herr Panfzarhielm. Han har i alla hufvud-
sakliga drag så väl motiverat hvad han sagt, att jag anser det öfver¬
flödigt att ingå i några detaljer härom. Jag skulle eljest velat fram¬
lägga några tabeller, uppgjorda af för mig känd och pålitlig person,
öfver lefnadskostnaderna för en man i sådan ställning, en sergeant
af första klass, 42 år gammal, efter hvad jag vill minnas, gift och
med 4 barn. Det enda, som har förvånat mig i dessa tabeller, är
den låga siffra, till hvilken nästan hvarenda post, efter mitt begrepp
om saken, där blifvit upptagen. Här finnes i Sverige en, jag skall
icke kalla den militärisk, utan militaristisk region, icke tätt befolkad,
men de, som bo i den trakten, äro i stället så mycket mera inflytesrika
och mäktiga, från hvilken det sträfvandet gör sig gällande — i hand¬
ling, icke i ord, ty man aktar sig noga för att säga hvad man i själfva
verket menar, — att trycka ned underofficerskåren, och där man
helst skulle vilja hafva denna bragt i en ställning, jämförlig med de'tyska
underofficerarnes. De skola få åtaga sig, såsom meningen är, det
slag af disciplin, som består i råhet och misshandel mot underordnade.
Det sista jag läste i tidningarna i morse, innan jag gick hit, var ett
nytt exempel på anledningen till själfmord inom den tyska armén.
Det var en misshandel, begången af en underofficer, och så förfärlig,
att när den stackars mannen ändtligen kom från sjukhus, han icke
fann något bättre att göra, för att slippa fortsättningen på det afgrunds-
lif, till hvilket han var dömd, än att beröfva sig själf lifvet. Vi
hafva en underofficerskår af bildade, intelligenta gentlemän. Låt oss
Andra Kammaren.'} Vrot. 1903. N:o 30. 2
N:o 30.
Angående
höjning af
anslaget till
aflöning och
rekrytering
m. m.
(Forts.)
Onsdagen den 18 Mars.
18
komma ihåg, att det är dessa, som i ännu högre grad komma att ut¬
öfva inflytelse på det lif, som våra värnpliktige skola få fora under
den långa utbildningstiden. Låt oss icke bringa ned denna kar i
sådan ekonomisk ställning, att det därigenom för att fylla kadern
blir nödvändigt att skaffa sig hvad slags folk som helst. Detta ai
hufvudsynpunkten. Om det icke är tillräckligt att gorå en beräk¬
ning öfver, huru långt mellan 1400 och 1500 kronor skola kunna
räcka för en undrofficer, som är gift och har flera barn att uppfostra,
må man då komma ihåg hvad underofficerskåren betyder for ut¬
bildningen af våra värnpliktige och för tillståndet i hela våra arme
så uti freda- som krigstid. Jag är alldeles af samma tanke som
herr Pantzarhielm, och jag har hört det bekräftas helt Öppet och
rättfram af en yngre officer, till hvilken jag nämnde någonting
om detta. Han sade: ja väl, vi kunna ju reda oss e ter den
löneförhöjning vi fått, men underofficerarne kunna det icke. Ucli
de kunna det ej ens med den löneförhöjning, som nu ar åt dem
ifrågasatt af reservanterna mot statsutksottets förslag. Har kommer
nu ”en liten hjälp till, och den kunna vi i alla händelser bevilja.
Huru betydlig än löneanslagens slutsumma blir, nar det handlar om
en så stor kår, som det här är fråga om, är den summan icke den,
som väsentligen drifver upp krigsbudgeten. Den ligger nog i kost¬
naden för materiel, och ha vi råd att skaffa den - om jag nu äfven
nåaot oegentligt räknar till materiel byggnader af olika slag —, sa
hafva vi äfven råd att på det sätt aflöna befä spersonerna, att vi
kunna vara vissa om, att icke genom vårt förvållande i det hänse¬
endet alla andra bemödanden äro förspillda. Jag anhåller om bifall
till herr Pantzarhielms förslag.
Herr Andersson i Västra Nöbbelöf: Herr talman! En talare
framför mig har påpekat, att man sällan får hvad man önskar och
att det icke kan undvikas, att det finnes de, som icke äro belåtna
med förhållandena. Så lärer väl äfven vara förhållandet i fråga om
aflöningen för officerare. Jag har emellertid för mm enskilda del
talat med åtskilliga officerare, och jag har icke af någon enda hort
annat än att de varit fullkomligt tillfredsställda med de aflönings-
förhållanden, som blefvo bestämda föregående _ år. Därför kan jag
icke annat än förundra mig öfver, att man nu i år i fjärde hufvud-
titeln finner en begäran om förhöjd dagaflömng för officerare. -Nu
heter det ju här, att det äfven skulle blifva förhöjd dagaflömng till
underofficerare. I likhet med den siste talaren och talaren på lands-
kronabänken skall jag villigt erkänna att vi i vår underofficerskår
hafva en kår, som vi få sätta högt och akta högt, men det oaktadt
få vi icke uteslutande tänka på, att vi skola skaffa störa löner, utan
vi få också tänka på, att det är nödvändigt att skaffa materiel både
i det ena och andra hänseendet. Jag kan nog instämma med de båda
nämnda talarne däri, att underofficerskåren icke är högt aflonad, och
ja« skulle för min del icke hafva så mycket emot en löneförhöjning
för underofficerarne, men däremot kan jag icke ur rent principiell
synpunkt vara med om den som här föreslagits. Mine herrar!
Onsdag-en den 18 Mars. 19 N:o 30.
De som varit med i riksdagen, och isynnerhet i statsutskottet en Angående
längre tid, erinra sig nog mycket lifligt det trassel, som förr i tiden ht0^ng %
rådde med afseende på de många anslagstitlarna under fjärde hufvud- aflöning och
titeln. Det har därvidlag rådt sådana aflöningsförhållanden, att rekrytering
jag mins, att, då jag en gång gjorde en förteckning öfver de olika ”*• m-
slagen af aflöningsförmåner, jag kom till 8 eller 9 olika sådana. (Forts.)
Riksdagen hade i många år försökt att komma till rätta därmed
och göra förenklingar i lönesystemet. Det är nu en lycka, att
det åstadkommits sådana förenklingar, men därför vill jag också
säga, att jag principiellt icke kan vara med om herr Pantzarhielms
yrkande, hvilket skulle hafva till följd, att man återigen skulle få
börja att fördela aflöningsförmånerna på ytterligare flera titlar.
Lät oss då i stället söka att göra förenklingar så mycket som
möjligt genom bestämda löner. Någon förhöjning härvidlag före¬
ligger icke annat än statsutskottets förslag, och jag hoppas, att
Riksdagen skall bevilja dessa 180 kronors förhöjning till hvarje
underofficer. Det är emellertid bättre att komma fram med ett
förslag om direkt löneförhöjning än att nu börja på att splittra
sönder lönesystemet på det sätt som föreslagits. Och det är tyd¬
ligt, mine herrar, att om vi nu bevilja en förhöjd dagaflöning
för officerare under repetitionsöfningar och för underofficerare under
den tid, de tjänstgöra utom garnisonsorten, skall det icke dröja
längre än till nästa år, förr än man får höra ropas: Hvarför skola
icke vi hafva det lika ställdt, och så komma andra och begära
förhöjningar. På det sättet blir det samma olidliga förhållanden som
under föregående tider. Det blir ej heller möjligt att få någon
revision att taga reda på förhållandena, huru vederbörande tjänst¬
göra och på hvad sätt de komma till ett visst belopp.
Endast på denna grund ber jag att på det bestämdaste få yrka
bifall till statsutskottets förslag.
1 detta anförande instämde herr Nilsson i Skärhus.
Herr Natt och Dag: Herr talman! Mine herrar! Ehuruväl jag
icke är personligen berörd af den nu föreliggande frågans utgång,
anser jag mig dock böra yttra några ord härom, enär jag under um¬
gänge med officerare tillhörande armén fatt en viss uppfattning och
finner mig manad att öppet uttala densamma. Det är ett kändt fak¬
tum, att de bästa officerarne, de som hafva den största förutsättnin¬
gen för att förstå sina underlydande och att sätta sig in i sina under-
lydandes tankar och känslor, de som visat sig bäst respektera den
underlydandes människovärde, äro icke de officerare, hvilka utgått
från de förmögnaste klasserna, utan de, som utgått från bergade, men
icke välbergade hem, de som utgått från hem, där man från barn¬
domen fått vänja sig vid att iakttaga måtta i utgifter och hålla
människovärdet litet högre. Om nu denna officersklass icke skall
blifva reducerad i vår armé, så är det nödvändigt, att våra officerare
verkligen aflönas så, att de kunna föda sig och sina familjer. Sär¬
skilt betungande måste det nu ställa sig för en del officerare, hvilka
N:c 30. 20 Onsdagen den 18 Mars.
Angående under tiden före vår sista härordnings antagande genom enskildt ar-
höjning af bete kunnat försörja sig och de sina, men genom den utsträckta öf-
aafll<nna ocln^D"st^en nu miste om denna sin privata inkomst. Jag har här
rekrytering i Stockholm bland mina barndomsbekanta två officerare i armén, af
m. m. hvilka den ene tillhör ett regemente i södra Sverige oph den andre
(Forts.) ett sådant i västra Sverige. Den ene af dessa har civil anställning,
på hvilken han kan försörja sin familj. Denne, som var löjtnant ända
tills han fyllt ett par och fyrtio år, tvingas nu att under en stor del
af året lämna denna sin civila anställning, och hans aflöning räcker
absolut icke till att underhålla såväl hans familj som honom själf på
mötesplatsen. Huru skall det då gå med hans känslor gent emot
denna ökade tjänstgöring? Det är för att tillföra armén ett godt
befäl, ett befäl, som förstår att tänka och känna med folket, som det
är nödvändigt att äfven beakta officerarnes kraf. Att jag icke
ställer mig på minsta sätt afvisande emot de lägre graderna, vill jag
äfven betona. På grund af att jag icke kan tänka mig, att bifall
skulle kunna vinnas för reservanternas förslag ansluter jag mig till
det af herr Pantzarhielm framställda förslaget.
Herr Pantzarhielm: Herr talman, mina herrar! Det sades af
en talare på kalmarbänken, att min beräkning var gjord på rak arm;
och det kan han så till vida hafva rätt uti, som det är en ganska
svår beräkning, då man ju icke har annat än sannolikheter att räkna
med. Emellertid tror jag icke, att faran är så stor, ty, såsom jag
påpekade redan i mitt förra anförande, är det, äfven om summan ej
precis skulle stämma, lätt att förändra den på ena eller andra sättet,
allt efter som man då kan finna lämpligt.
När jag sist hade ordet, glömde jag att nämna, huru den beräk¬
nade summan skulle fördela sig. Utskottet föreslår en höjning af
det ifrågavarande anslaget med 1,512,668 kronor. Jag föreslår en
höjning med 1,659,332 kronor. Skillnaden, 146,663 kronor, är den
summa, som skulle komma att utgå under form af förhöjd dagafiö-
ning. Utaf denna förhöjda dagaflöning skulle omkring 15,000 kronor
komma att utbetalas till officerarne och underofficerarne gemen¬
samt för tjänstgöring under fältöfningar och fälttjänstöfningar. Åter¬
stående delen af summan, eller omkring 130,000 kronor, skulle kom¬
ma underofficerarne till del. Jag ber att få fästa uppmärksamheten
därpå, då jag hört, att det sagts, att man ändå skulle komma att
betala för mycket till officerarne, äfvensom derpå att de endast skulle
få den förhöjda dagaflöningen under, som sagdt, fältöfningar eller
fälttjänstöfningar.
Jag skalig medan jag har ordet, be att få taga fasta på hvad hår
sagts af tre ledamöter utaf statsutskottet, nämligen, att för den hän¬
delse nu ej någon förbättring i dagaflöningshänseende skulle komma
till stånd, så skulle man dock kunna vänta att få statsutskottets un¬
derstöd, om ett nytt sådant förslag komme fram i annan form eller
om höjning öfver lag åt underofficerskåren utaf deras dagaflöning.
Jag ber särskildt att få understryka detta af dem gjorda uttalande,
som jag anser såsom ett löfte för framtiden, väl värdt att taga
vara på.
Onsdagen den 18 Mars. 21 N:o 30.
Det har utaf min kamrat här på Skånebänken sagts, att när vi Angående
nu fått förenklade afiöningsförhållanden, skola vi icke krångla till höjning af
dem igen. Ja, det är nog alldeles riktigt. Det, bör man akta si§ jg och
tör, ty det är mycket lyckligt, att vi kommit dit vi nu kommit i rekrytering
dessa förut ganska kinkiga förhållanden. Men jag undrar i alla fall, m. m,
om förslaget på något sätt tillkrånglar aflöningsförhållandena. Det (Forts.1)
afser dagaflöning; och dagaflöning utgår redan i två former. Den
utgår såsom hel dagaflöning och såsom half dagaflöning. Skulle nu
en ny form af dagaflöning tillkomma i form af förhöjd dagaflöning,
kan jag icke se, att detta på något sätt tillkrånglar aflöningsförhållau-
dena. Jag tycker därför icke, att denna anmärkning är befogad.
Herr talman, jag vidhåller mitt yrkande.
Häruti instämde herrar Bergström, Branting, Lindhagen, Ny¬
ström, Johansson i Olja, Beckman, Pettersson i Södertälje, Wallis,
Wavrinsky i Stockholm, Ljunggren, Persson i Arboga och Svensson
i Skyllberg.
Herr Carlheim-Gyllensköld: Herr talman, mina herrar! Det
är ganska naturligt, att herr statsrådet och chefen för landtförsvars¬
departementet skall se dessa frågor subjektivt, men lika naturligt
torde det också vara, om ledamöterna af Riksdagen och den stora
mängden, som står utanför, skärskåda dem hufvudsakligen objektivt.
Nu är olyckan, att 1901 års förhastade härordningsförslag fram¬
kommit i ett skäligen ofullständigt skick med afseende å åtskilliga
löneförhållanden — icke så, att det icke upptagits tillräckligt antal
befäl och dess löner, men åtskilliga dagaflöningsförhållanden och åt¬
skilliga tilläggsaflöningsförhållanden hafva dels blifvit uteglömda eller
utelämnade, med eller utan afsikt, och dels afslagna vid olika till¬
fällen. Ett sådant system att lirka sig fram på anslagsvägen har
beklagligtvis ledt till en allt värre och värre svällande militärutgift,
så stor, att folket bäfvar för att icke kunna bära den, och så stor,
att den ej ens är i officerarnes eget välförstådda intresse. Måhända
vet en stor del af denna kår icke, hvad folket utanför tänker härom,
och måhända är det äfven obekant för herr statsrådet och chefen för
landtförsvarsdepartementet. Den allmänna meningen är, att huru
mycket vi än kosta på försvaret, hafva vi ändå ej något fullständigt
genomfördt försvar. Och hvarför? Jo, därför att Kungl. Majt:s rege¬
ring ej känt sig manad att någon gång framlägga en fullständig föi-
svarsplan, i hvilken armén, flottan och fästningarna äro likformigt
tillgodosedda, efter deras värde såsom försvarsmedel. Det finnes
efter min mening icke någon bot för detta lirkningssätt, förrän Kungl.
Majt:s regering och Riksdagen förena sig om att gifva officerarne
fäst lön i ett för allt — och sedan få de tjänstgöra så mycket som
erfordras. Först då kan det blifva slut på talet om dessa tillökningar
än för ett och än för ett annat ändamål.
För min del vill jag i sammanhang härmed påpeka, att jag inga¬
lunda vill, att hvarken officerarne eller underofficerarne skola hafva
en lön, som ej förslår till ett tarfligt lefnadssätt. Men hufvudsaken
N:o SO.
22
Onsdagen den 18 Mars.
Angående
höjning af
anslaget till
aflöning och
rekrytering
m. m.
(Forts.)
är att få fasta löner och komma ifrån dessa olycksaliga dagaflöningar,
tillägg till dagaflöning, half dagaflöning och allt hvad det nu må heta.
Herr Persson i Stallerhult: Herr talman! När det är fråga
om att de mer aflönade tjänstemännen skola få höjd aflöning, går det
alltid lättare att vinna målet, om man sammankopplar denna fråga
med frågan om förbättring af de mindre aflönades förmåner.
Den tabell, som föreligger beträffande det anslag, som skulle
åtgå till den förhöjda dagaflöningen, slutar på 377,000 kronor i rundt
tal. Af dessa 377,000 kronor åtgå till infanteriet, som är det talrika¬
ste vapnet, 346,000 kronor i rund siffra. Ja, nu har här framhållits
underof ficerarnes betryckta ställning och att de nu äro i stort behof
af hjälp i form äfven af denna löneförbättring. Det må så vara, men
huru ställer sig då den hjälp, som enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle
tillkomma exempelvis sergeanter, om hvilka här talats. Jo, efter
samma tabell skulle 96 sergeanter få en förhöjning af 4 kronor 50
öre, 1087 sergeanter en förhöjning af 24 kronor, 778 sergeanter en
förhöjning af 85 kronor 50 öre och 30 sergeanter en förhöjning af
106 kronor, allt detta efter tabellen. Jag frågar då: är detta en
sådan hjälp, att man fördenskull bör bryta den princip, som förut
gällt beträffande aflöning, och äro verkligen sergeanterna hjälpta med
en förbättring, som för en del uppogår till 4 kronor 50 öre och för
den största delen till 24 kronor? Åtminstone med denna tabell för
ögonen tycker jag, att man knappast kan gå in på en sådan förändring
af lönesystemet som nu ifrågasatts; och ber jag att få erinra, att den
lönestat, som gäller för 1903, är tillkommen på herr Pantzarhielms
yrkande, hvilken nu själf vill frångå hvad han då fann vara rätt.
Jag vidhåller mitt föregående yrkande.
I detta anförande instämde herrar Persson i Tällberg, Emthén,
Jonsson i Hökhult, Eriksson i Lindehult, Magnusson i Tumhult och
Olsson i See.
Herr vice talmannen Pehrson: Herr talman! Det kan näppe¬
ligen annat än väcka en viss förundran, att åsikterna så hafva växlat
från det enä året till det andra, att en och samme talare uttalar olika
åsikter i samma sak med icke längre mellanrum än nu är fallet.
Man måste ovillkorligen fråga sig: hvad har inträffat under den korta
tid, som förflutit sedan i fjol, då vi behandlade denna sak? Då var
nämligen en ärad ledamot af denna kammare af en annan uppfatt¬
ning än han i dag uttalat; och jag skall be att få citera ett litet
stycke utaf hans anförande i frågan då. Han sade nämligen då:
»Hvad däremot den förhöjda dagaflöningen beträffar, så kan jag icke
finna, att de skäl, som blifvit anförda för denna löneförbättring, äro
så öfvertygande som skälen för utbetalande af den halfva dagaflö¬
ningen, och dessutom skulle det ju möjligen kunna hända, att denna
förhöjda dagaflöning skulle kunna framkalla missbruk, om densamma
godtages utan bestämd begränsning».
Om det nu varit så, att talaren uteslutande hållit sig till att
Onsdagen den 18 Mars. 23 N:o 30.
yrka förhöjd dagaiiöning för underofficerskåren, så hade man haft Angående
lättare att förstå hans yrkande i dag, emedan man då kunde hafva
trott, att det varit en särskild ömhet för underofficerarne, såsom aflöning och
varande sämre aflönade, som hade betingat hans idag framställda för- rekrytering
slag. Men den af mig åsyftade talaren vill äfven gifva förhöjd dag- m. m.
aflöning åt officerarne, visserligen med någon större begränsning än (Forts.)
Kungl. Maj:t föreslagit, men i alla fall skulle äfven officerarne få
förhöjd dagaflöning vid fält- och fälttjänstöfningar.
Om nu så är, att vi kunna med full sanning säga, att efter den
löneförbättring, som officerskåren numera erhållit, officerskåren är
väl aflönad, så förefaller mig hvarje förslag, som går ut på att ytter¬
ligare breda på, om jag så får uttrycka mig, vara mindre välbetänkt.
Det är utaf den anledningen, som det förefaller mig egendomligt, att
merbemälde talares förslag i dag har vunnit det understöd, som det
synes hafva fått från flera håll i kammaren.
Beträffande återigen att förbättra underofficerskårens aflönings-
förhållanden, så hafva ju icke de, som i statsutskottet bidragit till
dess beslut, ställt sig afvoga däremot. 'Vi finna ju af statsutskottets
hemställan, att statsutskottet tillstyrkt Kungl. Maj:ts förslag angående
löneförhöjning till underofficerarne, nämligen 180 kronor; och det
är särskildt att bemärka, att dessa 180 kronor icke allenast komma
att utgå såsom löneförbättring under tjänstgöringstiden, utan också
komma att förbättra pensionen med samma belopp, 180 kronor. Det
förefaller mig alltså, som man för denna gång kunde vara fullt till¬
fredsställd med det förslag, som statsutskottet har framställt.
Mine herrar, hvad som dock betyder mer, än om vi här i dag bevilja
eu löneförhöjning eller icke, det är den vacklande hållning, hvartill
Andra Kammaren gör sig skyldig, om den i år besluter en annan
anordning beträffande officerarnes aflöning än den beslöt, i fjol.
Låtom oss icke heller glömma, att fjolårets riksdagsbeslut icke var
Andra Kammarens, utan tillkom på den gemensamma omröstningens
väg.
Om vi således nu skulle frångå hvad vi i fjol sagt, skulle det
enligt mitt förmenande göra det intrycket, att man icke behöfde
vidare rätta sig efter hvad Andra Kammaren sade det ena året, ty
det frångår den året därnäst. Och det skulle enligt mitt förmenande
gifva vederbörande anledning till att komma åter och åter med sina
förslag, tänkande, att Andra Kammaren har icke någon allvarlig
mening med hvad den sagt. Jag tror, att äfven den synpunkten är
värd att taga under öfvervägande.
Jag tillåter mig att yrka bifall till statsutskottets förslag.
Med herr vice talmannen förenade sig herrar Ericsson i Ahlberga,
Sandquist, Jönsson i Yngsjö, Jönsson i Färeköp och Hellman.
Chefen för landtförsvarsdepartementet, herr statsrådet Cruse¬
björn: Då den ärade representanten från Gäfle behagade till mig
rikta en förfrågan rörande musikpersonalens aflöning, anser jag mig
naturligtvis skyldig att taga ordet för att säga något med anledning
N:o 30.
24
Onsdagen den 18 Mars.
Angående
höjning af
anslaget till
aflöning och
rekrytering
in. in.
(Forts.)
af hans yttrande. Han uppmuntrades äfven för sin framställning af
en ärad talare från Stockholm.
Då nu denna fråga varit föremål för konstitutionsutskottets be¬
handling förlidet år, hvarvid ju äfven den ärade representanten var
ledamot af utskottet, torde sakens grundlagsenliga behandling i stats¬
rådet vara granskad, utan att hafva gifvit anledning till anmärkning.
Under sådana förhållanden har jag naturligtvis icke anledning och
finner det icke vara lämpligt att ingå på frågans grundlagsenliga
natur. Hvilka följder en anmärkning skulle haft, om den skulle haft
för mig så vådliga följder som de af Stockholmsrepresentanten fram¬
ställda, det vågar jag icke säga. Men så mycket kan jag säga, att
då hade jag icke varit i tillfälle att här lämna herr Waldenström
några upplysningar i frågan.
Med denna musikpersonalens aflöning förhåller det sig så, att
de, som voro berättigade att få ny lön, voro naturligtvis de, som
stodo på fast stat; och dessa hafva också fått dylik. Det fanns ingen
musikunderofficer på fast stat, som icke fick del af de nya löneför¬
månerna liksom all annan fast personal. Men jag vill fästa upp¬
märksamheten på att till följd af bestämmelser sä gamla som i
1834 års lönereglering och med Riksdagens medgifvande har icke
musikpersonalen varit antagen på fast stat annat än vid vissa rege¬
menten, utan den har antagits på kontrakt. Musikens hela organi¬
sation har varit sådan, därför att personalen måste aflönas efter skick¬
lighet i ena eller andra afseendet. Inom denna personal behöfva
vissa vara verkliga artister, under det att andra icke behöfva räknas
till denna klass. De förstnämnda kunde icke nöja sig på något sätt
med den aflöning, som var den normala, utan hafva genom kontrakt
betingat sig betydligt högre aflöningsförmåner, då andra, för att debet
och kredit skulle gå ihop, måste nöja sig med mindre.
Nu förefaller det som om herrarna tänkte sig, att man skulle
sätta dem alla på ny stat. Ja, alla som hade lägre aflöning, än den
nya staten medgåfve, hade naturligtvis med tacksamhet tagit emot
denna aflöning och gått ifrån sina kontrakt. Men sådana, som hade
bättre förmåner, än den nya staten medgåfve, hade naturligtvis icke
velat afstå från dem. Dessa, som voro bundna genom tre ä fem års
kontrakt, hade naturligtvis icke någon rättighet att tillträda ny stat.
Men jag är icke den, som förnekar, att det är i hög grad önskvärdt,
att musikpersonalen vid armén liksom öfrig personal kommer på
ordinarie stat. Och då dessa förhållanden blifvit underkastade veder¬
börlig utredning, kommer naturligtvis saken att ordnas på det sätt,
som är önskvärdt.
Till följd af de högst olika förhållanden, som varit rådande vid
olika truppförband med afseende på musikpersonalen, och då cheferna
af gammalt haft rätt att ordna förhållandena efter förefallande om¬
ständigheter, har saken utvecklat sig på mycket olika sätt. Alla in¬
komster, som varit uppförda i budgeten för musiken, äfvensom in¬
flytande vakansafgifter från en del rotar, gingo till en musikkassa,
och därifrån aflönades, underhölls och bekläddes musiken. Därför
tjänstgjorde musiken på sådant sätt, som den gjorde, efter frivillig
öfverenskommelse bunden på vissa år. Därigenom har det vid olika
Onsdagen den J8 Mars. 25 N:o 30.
regementen uppstått högst olika förhållanden särskildt med afseende Angående
på de så kallade musikkassorna. Somliga hafva besparade medel, böjning af
så att kassan går upp till ganska stort belopp. Andra hafva icke åflörUng och
kunnat göra några besparingar, och hos dem är sålunda musikkassan rekrytering
en obetydlighet. För att bringa ordning i allt detta har man ansett m, m.
nödigt, att en grundlig utredning måtte verkställas, och denna har (Forts.)
nu egt rum genom en kommitté, som helt nyligen aflämnat sitt be¬
tänkande. Jag har anledning antaga, att detta betänkande utdelats
inom kamrarne. Det är redan utstäldt till samtliga myndigheters
yttrande, för att sedan dessa varit i tillfälle att aflämna sina yttranden,
Kungl. Maj:t må kunna på grundvalen af desamma aflåta framställ¬
ning till nästa års Riksdag. Jag är därjämte i tillfälle att tillägga,
att flerestädes, där sådant kunnat göras, hafva musikunderofficerarna
af vederbörande chefer tillerkänts ny lön, och jag antager, att så
undan för undan kommer att ske; men frågan får sin slutliga lösning
vid nästa års riksdag.
Slutligen talade herr Waldenström om, att han fann det underligt,
att man tillförband manskap, som genom kontrakt antogs, att afsätta
till sparbank visst belopp om året. Detta är något, som varit gällande
för värfvade armén, det på frivillighetens väg antagna manskapet,
under långliga tider, så att det är ingenting annat, än som skett till¬
förene. Att därom gifvits bestämmelser, beror på, att man ville fästa
regementschefernas uppmärksamhet på att de icke borde förbise att
införa i kontrakten bestämmelse om sådana afsättningar.
Herr Hedin: Herr talman! Min mycket ärade vän, herr vice
talmannen, varnade kammaren för det skadliga intrycket af mot¬
sägelser mellan kammarens beslut från ett år till ett annat. Det kan
han i många fall hafva rätt i. Det skulle vara mycket betänkligt,
om man, sedan kammaren fyra gånger å rad har sagt: »vi vilja icke
öka biskoparnes antal här i landet», läte sig pinas och uttröttas så,
att man femte eller sjette gången ginge in på att vara med om hvad
man förut sagt sig icke vilja vara med om. Men det är i sanning
annorlunda, när vi diskutera lönefrågor. Ja, om vi skulle sätta oss
till att hålla räfst om hvad den ene eller andre sagt i slika fall, då
vi varit ifriga hvarje gång att få fram hvad vi önskade och icke
hållit så noga räkuing på att akta oss för att någon kunde komma
och säga: »nej, så lät det icke förra året», — om vi skulle anställa
ett sådant räfsteting här, komme vi att fara illa allesamman. Och
det vore ändå icke sä ofantligt mycket bevisande mot oss. Ty att
säga vid en aflöningsfråga, att man med säkerhet i första hugget
träffat det rätta, så att icke någon rättelse sedermera, kanske redan
följande år, kan behöfvas, det är vanskligt. När man ser, att Kungl.
Maj:t framlägger en stat för ett verk, så till sin uppgift och verk¬
samhet begräneadt som postverket, en stat, utarbetad af styrelsen för
detta verk, hvilken kunnat hafva till sin diposition all nödig tid, alla
nödiga arbetskrafter, och detta löneregleringsförslag, när det kommit
fram, på tio minuter plockades sönder af en dåvarande ledamot af
kammaren, så att man knappt visste, om man någonsin sett maken
till ett sådant elände, — när det kan ske, att poststyrelsen utarbetar
N:o so.
26
Angående
höjning af
anslaget till
aflöning och
rekrytering
m. m.
(Forts.)
Onsdagen don 18 Mars.
och Kungl. Maj:t framlägger en lönestat, som refs sönder, så att
lapparne röko om oss, kom då och tala med oss stackare om att vi
icke hållit tungan rätt i mun, så att det icke kunnat blifva någon
yttre och formell motsägelse, när i alla fall det finnes något, som
hjälper oss från förebråelsen för motsägelse, nämligen bemödandet
att i sak göra det bästa, att göra rätt åt dem, som icke ännu fått
rätt, och hjälpa dem, som äro nödställda. Det är en bättre konsekvens
än en konsekvens i ordalag.
Eftersom det lyckligtvis förhåller sig så, att konstitutionsutskottet
har granskat Kungl. Maj:ts beslut att helt och hållet kasta under
bordet hvad Riksdagen på Kungl. Majtta eget förslag beslutat rörande
musikunderofficerarne, ja då vore det icke värdt att svara på hvad
anmärkaren från Gäfie sade. Han ville veta något helt annat, det
märktes mycket väl. Han ville veta, huru Konungens konstitutionella
rådgifvare betraktade Sveriges grundlagar och vissa andra konstitu¬
tionella stadganden, huruledes han ville förklara och visa,, att öfver¬
ensstämmelse rådde mellan denna åtgärd och Kungl. Maj:ts propo¬
sition och Riksdagens därmed öfverensstämmande beslut, men därpå
fick anmärkaren icke något svar, hvilket är i full öfverensstämmelse
med hvad jag sade: att möjligheten af en sådan förklaring icke
existerar.
Jag förutspådde visst icke några följder. Det vet jag mycket
val, att° om en af Konungens rådgifvare i det ifrågavarande afseendet
syndade en gång om dagen, det ej finnes någon påföljd för honom.
Men jag sade hvad lagen innehåller och hvilken påföljden skulle
llifva, om vi hade en riksdag, som tillämpade grundlagen gent emot
de i samhället högst uppsatte lika väl som våra domstolar tillämpa
lagen mot dem, som taga ett bröd, som de icke hafva lof till.
Här skulle också, Gud bevars, gifvas någon förklaring på herr
Waldenströms fråga om påbudet om afsättning till sparbankerna, och
han förklarade blott, att det har man oupphörligen gjort beträffande
värfvade armén, men hvad herr Waldenström skulle vilja veta, det
var, huruledes det var möjligt att göra ett sådant tillägg till det be¬
slut, Riksdagen fattat i öfverensstämmelse med Kungl. Maj:ts propo¬
sition, och därpå erhöll han icke något svar.
Detta gick emellertid så till, att man meddelade musikpersonalen,
att Riksdagen hade fattat ett beslut, på framställning af Kungl. Makt,
om att uppföra den i staten med bestämda löner. De blefvo tillsagda,
åtminstone på vissa håll, att den eller den dagen inkomma med svar,
om de ville eller icke ville ingå på den nya staten. Naturligtvis
svarade alla med en mun: det vilja vi visst, men efter — jag minnes
icke huru många dagar — fingo de, åtminstone å en garnisonsort i
Stockholms grannskap, det svaret: det blir ingenting af med de nya
lönerna, som Riksdagen beviljat. Så gick det till med den saken,
icke så som krigsministern nyss beskrifvit.
Herr Waldenström: Såsom herrarne hört, har jag framkastat
den tanken, att det skulle gifvas någon tillfredsställande förklaring
på det förhållande, som jag påpekat. Chefen för landtförsvars-
departementet har emellertid, såvidt jag kan förstå, endast redogjort
N:o 30.
Onsdagen den 18 Mars. 27
för det historiska förloppet, men däremot alldeles icke för huru Angående
själfva saken skall förklaras. Han åberopade sig på huru det varit ^luiaet af^
förut. Men år 1901 var det ju meningen, att man skulle bryta med aflöning och
det föregående och införa en alldeles ny ordning. Det var icke heller rekrytering
någon riksdagsman, som hade väckt förslag därom, utan det var m. m.
Kungl. Maj:t själf, som hade gjort det. Riksdagen också gick in (Forts.)
därpå. Kungl. Maj:t nämnde icke genom något statsråd ett ord om
nödvändigheten att ordna en öfvergångsform från det förutvarande
till det nya. Jag är alldeles förvissad om att hvarje riksdagsman
trodde, att nu skulle med afseende å musikpersonalen en ny ordning
begynna likasom i fråga om all öfrig personal.
Det är allmänt bekant, att förut kunde regementscheferna handla
i denna sak såsom de ville, och man må icke säga något därom, att
kontrakt, som redan bestodo, icke kunde brytas. Men Kungl. Maj:t
har på statsrådets framställning förklarat, att musikpersonalen hädan¬
efter likasom hittills skall antagas på kontrakt, därest icke vederböran¬
de regementschef själf linner lämpligt att anställa densamma på stat
enligt Riksdagens beslut. I händelse regementschefen finner det
lämpligt, skall han från musikkassan uttaga och till dessa personer
betala hvad Riksdagen beslutat, men om han icke finner det lämpligt,
då må han göra — jag vet icke hvad med Riksdagens beslut.
Det är äfven bekant, att under de förra patriarkaliska förhållan¬
dena kunde regementscheferna mycket väl säga till manskapet: »så
och så mycket skall du sätta in på sparbanken», men sedan Riks¬
dagen beslutat en ny stat, så lär väl Kungl. Maj:t icke ha rättighet
att gifva regementschefen fullmakt att fortfarande bestämma, huru
mycket musikpersonalen skall insätta i sparbanken. Det är alldeles
detsamma, som om det t. ex. folie chefen för ecklesiastikdeparte¬
mentet in att förordna, att lektorslönerna skulle gå in till en gemen¬
sam lektorskassa, och att det genom kontrakt skulle bestämmas, huru
mycket lektorerna skulle få ut i lön, emedan lektorskassan skulle
räcka icke endast till aflönande af lektorerna, utan äfven till andra
för läroverken nödiga ändamål, »ägande därjämte rektor vid kontrak¬
tens uppgörande att bestämma, huru mycket vederbörande lektor
skulle insätta i sparbanken».
Jag kan icke föreställa mig, att någon chef för ecklesiastik¬
departementet skulle kunna tillåta sig att göra något sådant. Icke
heller förstår jag, huru statsrådet och chefen för kungl. landtförsvars¬
departementet har kunnat göra det.
Men icke endast det, utan Kungl. Maj:t har äfven bestämt, att
det skall bero på regementschefen i vissa fall, huruvida personalen
skall utfå eller gå förlustig hvad den har insatt i sparbanken, eller, såsom
det heter, »skolande i afseende å utfående eller förlust m. m. af de insatta
medlen gälla de i §§ 55—57 af allöningsreglementet gifna stadganden».
Att saken icke kan föranleda någon konstitutionell påföljd nu,
det är ju alldeles klart, och jag har icke heller framställt min fråga
i sådant syfte, men jag har dock ansett mig böra påpeka, att, om det
vore möjligt att gifva en förklaring, Riksdagen borde erhålla en sådan.
Nu innehåller, synes det mig, den gifna förklaringen rätt och
slätt: vi hafva begått en faute.
N:o 30. 28 Onsdagen den 18 Mars.
Angående Herr Branting: Herr talman, mina herrar! Den ärade vice tal-
anslaget till mannen både ett uttalande därom, att han vore förvånad öfver att så
aflöning och Pa8s många personer, om hvilka han syntes hafva trott bättre, instämt
rekrytering uti herr Pantzarhielms yrkande.
m- m- Då äfven jag var en bland dessa, skall jag anhålla att få yttra
(Forts.) några ord till försvar för denna ståndpunkt.
Situationen är ju den, att det erkännes äfven af statsutskottets
egna ledamöter, att det vore önskvärdt, om någon löneförbättring,
utöfver de 180 kronorna, kunde beredas underbefälet. Detta har
erkänts i så starka ordalag, att det är allt skäl att taga fasta därpå;
man har sagt, att vi kunna icke bevilja denna förbättring kanske
denna gång, men om det framlägges förslag därom ett kommande
år, så skola vi icke vara ovilliga.
När nu emellertid det har framkommit ett förslag, som möjliggör
att redan ett år tidigare förbättra ställningen för de lägst aflönade
{>å den militära rangskalan och att för dessa, hvilkas ställning verk-
igen är så dålig, som från flera håll påvisats, göra en afsevärd för¬
bättring genast och detta utan att därmed sammankoppla en löne¬
ökning för officerskåren, så synes det mig, att Andra Kammaren borde
taga fasta på ett sådant förslag.
Jag säger, att härmed är icke förenad någon löneökning åt
officerskåren i det stora hela, och detta stöder jag på de siffror, som
herr Pantzarhielm anförde, då han nämligen uträknade, att af de
147,000 kronor, som det hela rör sig om, icke mindre än 131,000
kronor skulle alldeles direkt gå till underofficerskåren, samt återstoden
16,000 kronor delas mellan officerarne och underolficerarne.
Man finner således, att den allra största delen af ifrågavarande
belopp genom herr Pantzarhielms förslag verkligen är afsedt att an¬
vändas till hjälp åt dem, som man här önskar hjälpa och som ut¬
skottets ledamöter själfva medgifva vara i behof af hjälp. Under
sådana förhållanden synes det mig, att, såsom herr Hedin nyss så
vältaligt utvecklat, den bästa konsekvensen vore att söka tillse, att
rättvisa skipas, och att i lönefrågan nu göra det bästa möjliga.
Därtill kommer, om man vill intaga en sådan ståndpunkt, att
det kunde ju hända, att utskottets förslag, äfven om det har stor
majoritet för sig i denna kammare, icke är så säkert i den gemen¬
samma voteringen, och att således slutresultatet kunde blifva hvad
vi alla här alls icke vilja, nämligen en löneökning både för under¬
officerare och officerare.
På grund af hvad jag nu anfört anhåller jag, herr talman, att få
vidhålla min anslutning till herr Pantzarhielms förslag.
Herr Styrlander instämde häruti.
Herr Pantzarhielm: Endast ett par ord, herr talman, med an¬
ledning af herr vice talmannens anförande.
Herr vice talmaunen förebrådde mig, att jag skulle hafva ändrat
åsikt från i fjol och han uppläste några rader af mitt anförande då.
Jag skall anhålla att ännu en gång få läsa upp hvad jag då sade.
»Hvad däremot den förhöjda dagaflöningen beträffar, så kan jag
Onsdagen den 18 Mars. 29 N:o SO.
icke finna, att de skäl, som blifvit anförda för denna löneförbättring, Angående
äro så öfvertygande som skälen för utbetalande af deu halfva dag- höjning af
aflöningen, och dessutom skulle det ju möjligen kunna hända, attafläninq ccä
denna förhöjda dagaflöning skulle kunna framkalla missbruk, om den- 'rekrytering
samma godtages utan bestämd begränsning.» Nu är det, herr vice m. m.
talman, icke fråga om att antaga den föreslagna dagafiöningen »utan (Forts,)
bestämd begränsning», ty uti det nu af mig framställda yrkandet är
det bestämdt, huru denna halfva dagaflöning skulle få utbetalas, så
att i det fallet har jag icke alls ändrat åsikt. Om herr vice talman¬
nen anser, att det är någon olikhet mellan hvad jag då anförde och
hvad jag nu här anfört, så skall jag be att få hänvisa herr vice tal¬
mannen till hvad han själf yttrade vid samma tillfälle. Det står på
sid. 37 i protokollet öfver samma dags förhandlingar. Herr vice
talmannen sade då — jag skall icke läsa upp det — att man skulle
frångå en viss princip, och den blef faktiskt frångången i och med
detsamma att kammaren den gången fattade beslut i öfverensstäm¬
melse med mitt yrkande.
Herr Persson i Tällberg: I olikhet med herr Branting hyser
jag den uppfattningen, att herr Pantzarhielms förslag just skall komma
att leda till det, som ingen af oss vill, nämligen en löneförhöjning
för befälet. Jag tror för min del, att om vi nu slå in på denna väg
och medgifva en förhöjd dagaflöning för underbefälet, skall det sedan
blifva omöjligt att göra motstånd, då en begäran i samma syfte kom¬
mer från befälet. Ty befälet kan ju sedan med största fog komma
och säga: hvarför skall underbefälet hafva en löneförmån, som vi
sakna? Jag tror således, att, om vi nu bifalla herr Pantzerhielms
förslag, följden endast blir den, att vi öppna vägen för en löneför¬
höjning åt officerarne. Herr Carl Persson bär också med siffror visat,
att det icke skulle blifva någon så synnerligen stor löneförhöjning
för underbefälet, och att dessutom aflöningen skulle komma att verka
ojämnt, så att missnöje säkerligen skulle uppstå. Jag tror icke, att
kammaren skall kunna misstänka mig för att icke vilja tala för och
verka för de mindre i samhället, men med den uppfattning jag har
i denna fråga, kan jag ej finna annat än att ett bifall till herr
Pantzarhielms förslag skulle leda till just motsatsen mot det vi vilja,
och därför skall jag be att få yrka bifall till utskottets förslag.
Häruti instämde herrar Österberg, Johansson i Jönköping, Pers¬
son i Hult. Andersson_ i Baggböle, Ölofsson, Gustafsson i Sjögesta,
Erikson i öfre Odensvi, Er sson, Danielsson, Eriksson i Bäck och
Karlsson i Mo.
Plerr Hedin: Det finnes otvifvelaktigt en bättre väg att gå,
ehuru ingen satt den i fråga — och det ledsammaste är att Kung].
Maj:t icke beträdt den vägen — nämligen att höja underofficerarnes
löner i procent lika mycket som vi förut höjt officerarnes löner. Om
detta hade skett, då hade vi icke här i dag behöft bråka om denna
dagaflöningsförhöjning till armén.
N:o SO.
30
Onsdagen den 18 Mai'S.
Öfverläggningen var slutad. I enlighet med de yrkanden, som
därunder förekommit, saf herr talmannen propositioner dels på bifall
till utskottets hemställan i moment a) och dels på afslag därå och
bifall i stället till det af herr Pantzarhielm under öfverläggningen
framställda yrkandet; och fann herr talmannen den förra propositio¬
nen vara med öfvervägande ja besvarad. Som votering likväl be¬
gärdes, blef nu uppsatt, justerad och anslagen en så lydande voterings¬
proposition:
Den, som vill, att kammaren bifaller statutskottets hemställan i
mom. a) af sjätte punkten i utskottets förevarande utlåtande n:o 5,
röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren med afslag å utskottets berörda hem¬
ställan bifallit det af herr Pantzarhielm under öfverläggningen fram¬
ställda yrkandet.
Voteringen utföll med 148 ja mot 63 nej; och hade alltså ut¬
skottets hemställan bifallits.
Mom. b)
Utskottets hemställan bifölls.
Punkterna 1—5 samt 7—12.
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 13.
Kungl. Maj:t hade i punkten 13 under denna hufvudtitel före-
Angående slagit Riksdagen, att den till reservunderlöjtnant utgående ekiperings-
anslaget till hjälpen måtte höjas från 500 till 700 kronor, samt att det i anslagets
reservbefalet. ^rik förekommande ordet »högst» måtte därifrån utgå.
Utskottet hemställde, att Kungl. Maj:ts förevarande framställ¬
ningar måtte af Riksdagens bifallas.
Vid punkten hade fogats reservation
af herrar vice talmannen Pehrson, Persson i Tallberg, Sjö, Anders¬
son i Västra Nöbbelöf, Persson i Ställhult, Petersson i Påboda, Bo¬
ström, Nyländer, Odqyist, Olsson i Fläsbro, Emthén och Svensson i
Olseröd, hvilka föreslagit, att Kung!. Maj:ts förevarande framställ¬
ningar icke måtte vinna Riksdagens bifall.
Onsdagen den 18 Mans. 31 N:o SO.
Utskottets hemställan upplästes, hvarefter ordet lämnades till Angående
1 r anslaget till
Herr Persson i Stallerhult, som yttrade: Samtlige ledamöter
utskottet trän denna kammare hafva reserverat sig vid denna punkt ^ 1
och yrkat afslag å Kungl. Maj:ts framställning i denna sak, och jag
skall nu, herr talman, be att här i kammaren få göra samma yrkande.
Kungl. Maj:t har föreslagit, att den till reservunderlöjtnant ut¬
gående så kallade ekiperingshjälpen skulle höjas från dess nuvarande
belopp 500 kronor till 700 kronor. Såsom i den kungl. propositionen
är angifvet, åtnjuter reservbefäl under tjenstgöring lön och dagaflöning
i likhet med fast anstäld personal af motsvarande grad, hvarvid lönen
beräknas och utgår per dag med Vses årsbeloppet. Men dessutom
har detta reservbefäl den förmånen att under förutsättning af viss
fullgjord tjänstgöring efter uppnådda 55 års ålder erhålla en årlig
pension af 300 kronor utan att därför betala någon afgift. Reservan¬
terna hafva nu ansett, att man icke bör öka detta anslag till ekipe-
ringshjälp, emedan man lefver i den förhoppningen, att uniformerna
häcfanefter icke komma att blifva dyrare, utan snarare billigare, just
därför att man trott, att man skulle kunna vidtaga förenklingar i af¬
seende på uniformerna.
Jag har endast velat säga detta för att motivera mitt yrkande
om afslag å Kungl. Maj:ts framställning och utskottets hemställan och
om bifall till reservanternas förslag.
Chefen för landtförsvarsdepartementet, herr statsrådet Cruse-
björn: Den anslagspost, om hvilken nu är fråga, är ju icke af någon
stor betydelse. Själfva beloppet är visserligen obestämbart, då det
beror på antalet af dem, som kunna vilja utbilda sig till reservoffi¬
cerare, men då den ifrågasatta ökningen endast utgör 200 kronor
för hvarje nyutnämnd sådan, torde icke summan i sin helhet spela
så stor roll. Jag tror likväl, att denna fråga är ganska beaktansvärd.
Saken är ju den, att då man icke har en längre värnpliktsutbildning
under fredstid än den vår värnpliktslag ålägger, så är det mycket
svårt att få personer, som, utan att eftersträfva att blifva fast anstäl-
da vid armén, ändock vilja underkasta sig en ganska betydligt för¬
längd utbildningstid för att blifva reservbefäl. Alla europeiska ar¬
méer måste basera sin fordran på befäl vid en mobilisering på ett
så talrikt reservbefäl som möjligt, och i de stater, där värnpliktstiden
är 2 eller flere år, är ju denna sak ganska lätt ordnad. Det är ju
där alldeles naturligt, att många vilja underkasta sig ganska stora
uppoffringar för att låta utbilda sig till reservbefäl och på detta sätt
få fullgöra en del af sin värnplikt och sålunda äfven i händelse af
mobilisering få tjänstgöra som befäl. Men frågan är synnerligen svår¬
löst, då utbildningstiden är så kort som hos oss, och därför måste
man enligt min åsikt på allt möjligt sätt omhulda reservbefälsinstitu-
tionen. Vid bestämmandet af reservbefälets utbildning har man ju
gått så långt man kunnat och fordrat det minsta möjliga, men denna
utbildning är likväl förenad med en ganska väsentlig tidsförlust för
den enskilde, då han måste underkasta sig att vara borta utöfver den
N:o 30.
32
Onsdagen den 18 Mars.
Angående tid, värnpliktslagen föreskrifver. Ungdomen tilltalas nog mången
anslaget till gång af att få blifva reservbefäl och på det sättet fullgöra sin värnplikt;
reserv ej a e • men förenadt med kostnader, och det är naturligtvis fäderna,
' <3' som se på den sidan af saken. Om man skall kunna få reservbefäl
till ett antal, som något så när motsvarar behofvet, är det därför
nödvändigt, att man så mycket som möjligt nedbringar de direkta
omkostnaderna för dem, som vilja därtill utbilda sig. JDet var från
denna princip som man utgick, då man organiserade resvervofficers-
institutionen, och denna princip har äfven tillämpats vid uppgörandet
af stat för reservofficerskursen, hvilken skulle förläggas till krigs¬
skolan å Karlberg. Man har utgått från, att aspiranten under sin
utbildning därstädes, icke skulle behöfva betala några afgifter, utan
f'& både föda och kläder af staten.
För att än ytterligare kunna fullfölja denna princip är det
som Kungl. Maj:t nu föreslagit, att den till reservunderlöjt¬
nant utgående ekiperingshjälp måtte höjas från 500 kronor till 700
kronor. Att ett ekiperingsbidrag af 500 kronor är otillräckligt, torde
en hvar kunna finna. Det är icke tänkbart eller möjligt för en
officer att kunna ekipera sig för detta belopp. Ty det är icke en¬
dast uniform med vapen, som han måste anskaffa, utan äfven andra
saker, såsom t. ex. kikare och revolver m. m. Jag vill här icke
tala om kavallerireservofficeren, som äfven måste anskaffa hästmun¬
dering och under sin tjänstgöring hålla sig med tjänstehäst, ty till
reservofficerare vid kavalleriet lära nog inga andra personer utbilda
sig än sådana, som hafva enskild förmögenhet. Men hvad jag vill
betona, är det orätta uti att i förevarande hänseende icke fullt till¬
godose behofvet för det stora flertalet reservofficersaspiranter. Ty
om hären skall kunna formeras på reservkompanier, reservbatterier
och reservskvadroner, är det af största vikt, att befälet är så full¬
taligt som möjligt. Det gäller därför att tillse, att de förmåner, som
erbjudas reservofficerarne, blifva något så när drägliga, och i här
föreliggande fall äro de icke tilltagna större, än som erfordras för
officerens nödtorftiga behof. Hvad som går därutöfver, såsom till
nöjen och dylikt, är icke ifrågasatt, att man skall tillgodose med
statsmedel. Under sådana förhållanden torde det vara öfverenstäm-
mande med reservofficersinstitutionens betydelse, att Riksdagen an¬
visar den föreslagna förhöjningen af anslaget till reservbefälet.
Nu hafva reservanterna såsom skäl mot den ifrågasatta förhöj¬
ningen anfört, att till följd af de ändringar i uniformernas utseende,
för hvilka förberedande undersökningar och prof pågå, det vore
sannolikt, att anskaffningskostnaden för uniform framdeles komme
att ställa sig billigare nu. Det tror jag icke, ty det ena klädet bäfver
nog lika dyrt som det andra. Färgen betyder därvidlag ingenting..
Och hvad beträffar ett utbyte af förgyllda knappar mot dylika af
horn eller tyg, så spelar den saken ur kostnadssynpunkt ingen rol,
hvaremot ett beläggande af den blanka sabelbaljan med läder kom¬
mer att öka sabelns kostnad. I öfrigt kan det naturligtvis icke göras
några förenklingar, som kunna nedbringa kostnaderna i den fältutrust-
ning, som officeren behöfver anskaffa sig i öfrigt.
33
N:o SO.
Onsdagen den 18 Mars.
Jag tror därför, att den föreslagna höjningen i anslaget till re¬
servbefälet är väl behöflig och skall komma att bidraga till ett gynn¬
sammare resultat än hittills i afseende å reservbefälets rekrytering.
Öfverläggningen var slutad. Efter af herr talmannen framställda
propositioner afslog kammaren utskottets hemställan och biföll i stället
den af herr vice talmannen Pehrson med flere afgifna, vid punkten
fogade reservationen.
Punkterna 14—16.
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 17.
_Uti punkten 17 under denna hufvudtitel hade Kungl. Maj:t före- Angående
slagit Riksdagen att, med godkännande af de vid statsrådsprotokollet höjning af
fogade förslag till stat för artilleri- och ingenjörhögskolan, höja an- *iU kretin
slaget till krigshögskolor, nu 68,725 kronor, med 17,785 kronor skot?9
till 86,510 kronor.
Utskottet hemställde, att Riksdagen måtte, med godkännande af
det vid statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 12 sistlidne
januari fogade förslag till stat för artilleri- och ingenjörhögskolan
(bil. 79 vid berörda statsrådsprotokoll), höja anslaget till krigshög¬
skolor, nu 68,725 kronor, med 17,785 kronor till 86,510 kronon °
Vid punkten var fogad reservation af herrar vice talmannen
Pehrson, Persson i Tällberg, Sjö, Andersson i Västra Nöbbelöf,
Persson i Ställhult, Petersson i Påboda, Boström, Nyländer, Odqvist,
Olsson i Fläsbro, Emthén och Svensson i Olseröd, hvilka föreslagit,
att Kungl. Maj:ts nu ifrågavarande framställning måtte af Riksdagen
på det sätt bifallas, att Riksdagen, med godkännande af det vid
detta utlåtande fogade förslag till stat för artilleri- och ingenjörhög¬
skolan (bil. 3), höjde anslaget till krigshögskolor, nu 68,725 kronor,
med 8,480 kronor till 77,205 kronor.
Sedan punkten föredragits, begärdes ordet af
Herr Petersson i Påboda, som yttrade: Herr talman, mine herrar!
Såsom herrarne behagade finna, ha samtlige ledamöter i statsutskottet
från denna kammare reserverat sig mot utskottets hemställan i denna
punkt. Utskottet föreslår nämligen en höjning af anslaget till krigs¬
högskolor med 17,785 kronor, medan däremot reservanterna anse, att
detsamma ej bör höjas med mera än 8,480 kronor. Skillnaden utgör
således 9,305 kronor, och den härleder sig hufvudsakligen därifrln,
att reservanterna icke ansett sig kunna tillstyrka Kungl. Maj:ts för¬
slag om upprättandet af en ny öfverstelöjtnantsbeställning inom armén,
för hvilken beställning aflöning skulle uppföras å artilleri- och
Andra Kammarens Prof. 1903. No 30. 3
N:o 30. 34 Onsdagen den 18 Ilars.
Angående ingenjörhögskolans stat cell tillgodonjutas af skolans chef. Hittills
höjning af par denne chef åtnjutit ett å skolans stat uppfördt arfvode å
anslaget t^kronor ock dessutom lön på det regementes stat, hvilket han tillhört.
högskolor. Man har trött, att, skolan fortfarande skulle kunna skötas af eu chol
(Forts.) mot dessa aflöningsförmäner. _ ....
Vidare beror den nämnda skillnaden i den af utskottet och re-
servanterna föreslagna höjningen dels därpå, att för en del lärare och
repetitörer arfvodestillökningen begränsats med ett sammanlagdt be¬
lopp af 950 kronor, dels ock därpå, att reservanterna ansett, att den
föreslagna ökningen till elevernas praktiska öfningar från 4,500 kionor
till 11,000 kronor vore alltför stor och lämpligen borde kunna in¬
skränkas därhän, att anslaget fördubblades och alltså uppfördes med
9,000 kronor.
Jag tillåter mig, herr talman, att i denna punkt hemställt om
afslag å utskottets hemställan och bifall till reservanternas förslag.
Chefen för landtförsvarsdepartementet, herr statsrådet Cruse-
björn- Herr talman, mine herrar! Med anledning af den siste ärade
talarens yttrande ber jag att få påpeka, att reservanterna enligt mm
mening handlat ganska inkonsekvent, dä de nekat att bidraga till
att aflöningen åt chefen för artilleri- och ingeniörhögskolan uppföres
på skolans ordinarie stat. Vid organisationen af våra militärläroverk
— krigshögskolan, krigsskolan, ridskolan och skjutskolan har
Riksdagen °varit med om att tillse, att aflöningarne till cheferna för
dessa skolor uppförts på skolornas stater och icke upp.bunts från
vissa regementens stater, hvarigenom beställningar borttagas, som lör
dessa regementen varit behöfiiga. Det är därför helt naturligt, att
regeringen, när den nu ansett sig böra föreslå en omorganisation af
artilleri- och ingeniörhögskolan och däraf påkallad förändrad stat,
framlagt ett förslag, som står i öfverensstämmelse med den princip,
som förut vunnit Riksdagens gillande, eller att lönen åt skolans chef
uppföres å skolans stat.
Den post, hvarom här är fråga, ställer mycket störa anspråk på
sin man. Innehafvaren däraf måste, för att på ett tillfredsställande
sätt kunna sköta ett så viktigt läroverk som artilleri- och lngeniör-
högskolan, besitta såväl stor militär skicklighet som äfven administrativ
förmåga. Hau kan naturligtvis under sådana förhållanden icke vara
att finna annat än bland de militärer, som blifvit pröfvade pa åt¬
skilliga områden. _ ••un qof; i
Den nuvarande chefens löneinkomster belöpa sig till o,ö20 kio-
nor och utgöras af, förutom arfvode å skolans stat, lön och dag-
aflöning såsom kapten af första klass på visst regementes stat. De
af Kun cd. Maj:t föreslagna löneförmånerna för chefen skulle komma
att uppgå till: lön 4,500 kronor och dagaflöning 1,825 kronor eller
tillhopa 'till samma belopp, hvartill nuvarande chefens inkomster upp¬
slå, men uppföras på skolans stat. Men därjämte skulle han, r likhet med
cheferna för krigshögskolan och krigsskolan, erhålla ersättning för 2
t-jänstehästar. Enligt reservanternas förslag, hvilket bibehåller det,
som för närvarande gäller, bibehåller chefen visserligen samma för-
måner, under förutsättning att han fortfarande är kapten af första
36
N:o 3a
Onsdagen den 18 Mars.
klass. Men tjänstehastar saknar han. Den person, som skulle leda Angående
skolans praktiska öfningar, måste vara beriden. Han kan icke göra höjning of
det annat än under denna förutsättning. anslaget till
Nu är det ju nästan alldeles gifvet, att för en person, som be- högskolor.
Bitter sådana egenskaper, att han placeras såsom chef för artilleri- (Forts.)
och ingeniörhögskolan, befordran på stat till högre grad icke kommer
att uteblitva. Befordras han sålunda till major, får han i lön och
dagaflöning 5,825 kronor samt därjämte enligt reservanternas förslag
1,500 kronor i arfvode eller tillhopa 7,325 kronor i löneinkomster.
Dessutom får han i egenskap af major vid artilleriet, där han van¬
ligen placeras, ersättning för 2 tjänstehastar med 1,500 kronor. Han
skulle sålunda enligt reservanternas förslag få högst betydligt bättre
löneinkomster, än han nu skulle få enligt Kungl. Maj:ts förslag
Det är detta arfvode af 1,50(! kronor, som kommer till, och^kulle
man vilja befordra honom till öfverstelöjtnant med bibehållande af
hans plats vid skolan, skulle hans inkomster stiga till 7,825 kronor
och således vida öfver hvad han enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle
erhålla. Detta föranledes af det särskilda arfvodet å 1,500 kronor,
som är detsamma, i hvilken lönegrad han befinner sig. Häraf fram¬
går huru lämpligt det är, att han innehar lön såsom chef på skolans
stat. Denna lön blefve densamma, hvilken löneklass han än i öfrigt må
tillhöra vid sitt regemente, därest han kvarstår vid detta. Jag kan
således icke finna, att ett frångående af Kungl. Maj:ts förslag i°detta
afseende skulle från besparingssynpunkt på något sätt vara klokt.
Beträffande den andra af reservanterna föreslagna besparingen,
så inskränker den sig till minskning af det begärda anslaget^till
lärarnes arfvoden med 950 kronor. Med hänsyn till ämnenas vikt
hafva arfvodena förut blifvit satta till högre eller lägre belopp. Nu
tillkommer en afsevärd förökning af det årliga antalet undervisnings-
timmar, och med hänsyn till den ökning af arbete som de särskilda
lärarne sålunda fått vidkännas, har Kungl. Maj:t föreslagit ifråga¬
varande höjning af arfvoden. Efter hvilken grund åter utskotts-
reservanterna kommit till den af dem föreslagna mindre höjningen
af arfvodena, har jag ej kunnat få klart för mig. Det ser ut somom
reservanterna endast tillämpat den normen, att de 900 kronor, som
inbesparats på två lärares arfvoden, må användas till förbättring af
de andra lärarnes aflöning, men att dessa ej därutöfver skulle er-
hålla något. Fördelningen har därför blifvit ganska godtycklig
Hvad slutligen angår den tredje posten, som utskottsreservanterna
velat nedpruta från 11,000 till 9,000 kronor, så afses härmed anslaget
trll de praktiska öfningarna. I föregående stat är detta anslag upp¬
taget till 4,5(0 kronor. Att KuDgl. Makt nu begär 11,000 kronor
beror just på karaktären af den omorganisation, som läroverket skall
undergå. Man skall nämligen inskränka de teoretiska studierna för
att i stället i afsevärd grad öka de praktiska öfningarna Till grund
för de gjorda kostnadsberäkningarna ligger ju en ganska detaTjerad
utredning. Vid sådant förhållande synas mig icke några synnerligen
talande skäl kunna anföras till stöd för den ifrågasatta nedsättninoen
till 9,000 kronor.
N:o 30. 36 Onsdagen den 18 Mars.
Angående Herr Persson i Stallerhult: Jag skall be att få instämma i
höjning af det yrkande, som framställts af herr Petersson i Påboda. Frågan
an*krigs- * här egentligen, huruvida man skall inrätta en ny öfverste-
högskolor. löjtnantsbeställning. Detta är väl själfva hufvudfrågan. Därjämte
(Forts.) tror jag, att det äfven något är en sparsamhetsfråga. Bn öfverste-
löjtnantsbefattning kostar staten årligen 7,855 kronor. Bibehålla vi
däremot den gamla anordningen och låta chefen vara anställd på
ordinarie stat vid något regemente, blir kostnaden för staten endast
1,500 kronor. Skillnaden utgör alltså 6,355 kronor.
Sedan flera år tillbaka har ifrågavarande chefspost uppehållits af
en kapten af första klassen, som åtnjuter löneförmåner såsom sådan
vid sitt regemente. Blefve han nu befordrad till öfverstelöjtnant,
skulle han i ett slag komma upp till 7,855 kronor, under det att han
för närvarande har 6,860 kronor, arfvodet vid skolan inberäknadt.
Jag för min del liksom utskottsledamöterna från denna kammare
har varit af den åsikten, att man icke kunde gå in på att på detta
sätt skapa en ny öfverstelöjtnantsbeställning.
Beträffande öfriga nu ifrågakomna anslagsbelopp skiljer sig
reservanternas förslag icke så mycket från Kung!. Maj:ts och utskot¬
tets. Det har föreslagits att införa undervisning i ett nytt ämne,
därtill 400 kronor skulle räcka. Detta hafva äfven reservanterna till¬
styrkt. Vidare har Kungl. Maj:t för införande af undervisning i
ännu ett nytt ämne, nämligen ryska språket, begärt 1,800 kronor.
Reservanterna hafva velat minska detta belopp med 50 kronor till
1,750 kronor för att betalningen per timme måtte blifva densamma
som till flere öfriga lärare. Slutligen har Kungl. Maj:t föreslagit
nedsättning af aflöningen för undervisningen i ett särskilt ämne med
900 kronor, och dessa 900 kronor hafva reservanterna fördelat på
de öfriga ämnena i förhållande till den ökade tid, som hvarje ämne
enligt det kungliga förslaget skulle erhålla. Beträffande undervisnin¬
gen hafva vi således icke prutat något nämnvärdt.
Jag ber därför ännu en gång, herr talman, att få instämma i
det yrkande, som framställts af herr Petersson i Påboda.
Sedan öfverläggoingen härmed förklarats afslutad samt herr tal¬
mannen i ärendet framställt propositioner, afslog kammaren utskottets
hemställan och biföll i stället den af herr vice talmannen Pehrson
med flere afgifna, vid punkten fogade reservationen.
Punkten 18.
Utskottets hemställan bifölls.
Punkten 19.
Angående
anslaget till
militär¬
läkares
undervis¬
ning.
Uti punkten 19 under förevarande hufvudtitel hade Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att höja anslaget till militärläkares undervisning,
nu 6,350 kronor, med 1,650 kronor till 8,000 kronor.
Utskottet hemställde, att Riksdagen måtte, med bifall till Kungl.
37
N:o 30.
Or.sdagen den 18 Mars.
Maj:ts i äinnet gjorda framställning, höja anslaget till militärläkares
undervisning, nu 6,350 kronor, med 1,650 kronor till 8,000 kronor.
Vid punkten hade fogats reservation af herrar vice talmannen
Pehrson, Persson i Tällberg, Sjö, Andersson i Västra Nöbbelöf, Pers¬
son i Ställhult, Petersson i Fåboda, Boström, Nyländer, Odqvist,
Olsson i Fläsbro, Etnthén och Svensson i Olseröd, hvilka föreslagit,
att Riksdagen måtte, med afslag å Kungl. Maj:ts framställning om
höjning af anslaget till militärläkares undervisning, i riksstaten för år
1904 uppföra detta anslag med oförändradt belopp, 6,350 kronor.
Punkten föredrogs, hvarefter ordet lämnades till
. Herr Petersson i Påboda, som anförde: Herr talman! Mina herrar!
Äfven med afseende å denna punkt förhåller det sig så, att utskottets
ledamöter från denna kammare afgifvit en reservation med yrkande
»att Riksdagen må, med afslag å Kungl. Maj:ts framställning om höj¬
ning af anslaget till militärläkares undervisning, i riksstaten för år
1904 .uppföra detta anslag med oförändradt belopp, 6,350 kronor».
Äfven ifrågavarande framställning är en gengångare från före¬
gående år. Den afslogs då med mycket stor majoritet af denna
kammare och föll sedermera i den gemensamma voteringen. Emeller¬
tid har herr statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet funnit
sig föranlåten att ånyo framlägga förslaget till pröfning af Riksdagen.
Han motiverar detta till en början därmed, att medicinalstyrelsen i
sin förnyade hemställan så sakrikt vederlagt de af statsutskottet och
förslagets motståndare förra året anförda skål mot ifrågavarande kurs,
att han ansett sig böra förnya sin framställning. Därjämte anför han
såsom skäl, att, äfven om man skulle fästa afseende vid den förra året
med styrka framhållna åsikten att man borde taga värnpliktsöfnin^arna
i anspråk för utbildningen af den speciella fackkunskapen i detta
hänseende, provisoriska åtgärder i hvarje fall borde vidtagas. Det
komme nämligen att åtgå längre eller kortare tid, innan de nya an¬
ordningarna kunde visa sig verksamma.
Med anledning häraf skall jag be att få fästa kammarens upp¬
märksamhet på beskaffenheten af den sakrika vederläggning, som
medicinalstyrelsen förebragt. Medicinalstyrelsens argumentering åter-
gifves å sidan 62 i utskottets betänkande. Förra året framhölls bland
annat, att de unga läkareaspiranterna, derest de i något fall vore tvek¬
samma i afseende å något militärmedicinskt spörsmål, kunde hänvända
sig till de äldre, vid mötet närvarande läkarne. Härom säger nu
medicinalstyrelsen, att vid flertalet infanteriregementen ombesörjes
sjukvården och sjukvårdsunaervisningen vid beväringsmötena af fålt-
läkarestipendiater, men att betänkligheter måste uppstå mot denna
undervisning, då den nyantagne stipendiaten ofta nog gjorde sin första
bekantskap med den reglementerade sjukvårdsmaterielen vid samma
tillfälle, då han skulle undervisa sjukvårdsmanskapet i dess användning.
Denna utsträckta användning af unga stipendiater som själf-
ständiga läkare vid rekrytskolorna — ofta endast medicine kandidater
— har å andra sidan hos utskottet väckt betänkligheter och föranledt
Angående
anslaget till
militär¬
läkares
undervis¬
ning.
(Forts.)
” o 30. 38 Onsdagen den 18 Mars.
Angående utskottet att härom yttra sig, såsom å sidan 28 kan läsas. I punkten
anSr,iMtär^ ^ angående stipendier för fältläkarekåren har utskottet gjort ett ut-
läkares talande, hvarå det kan vara skäl att nu fästa kammarens uppmärk-
undervis- samhet, i synnerhet som kammaren nyss fattat beslut i öfverens-
ning. stämmelse med detta uttalande. Utskottet säger där, att det vill »i
(Forts.) sammanhang härmed framhålla önskvärdheten af att truppförbandens
å stat upptagne läkare må i så stor utsträckning, som kan finnas lämp¬
lig och möjlig, anlitas vid tjänstgöringen, hvartill så mycket större
anledning torde förefinnas, som deras aflöningsförmåner blifvit under
de senaste åren afsevärdt förbättrade».
Jag är icke okunnig om att just i dessa dagar ett nytt reglemente
för militärläkarnes tjänstgöring har blifvit utfärdadt, och i detta regle¬
mente lämnas nu liksom förut militärläkarne på stat rättigheten att
använda vikarie, dock under förbehåll att denna vikarie är legitimerad
läkare eller medicine licenciat. I hvilken mån man där för öfrig!
tagit hänsyn till det uttalande som utskottet därvidlag haft — ett
uttalande, som Riksdagen, efter antagandet af utskottets hemställan i
den berörda punkten, gjort till sitt eget — har jag mig icke fullt
bekant. Att döma af hvad jag sett anföras i tidningarne, skulle det
dock vara bataljonsläkarne medgifvet att använda vikarier vid rekryt¬
mötena, blott de tjänstgöra hvart femte år. År jag oriktigt under¬
rättad, må så vara; jag har icke sett reglementet, utan har fått mina
uppgifter ur tidningarne.
Emellertid, som sagdt, emot denna medicinalstyrelsens invändning
kan man med skäl framhålla, att, sedan man höjt lönen så väsentligt
som dock i fjol gjordes, man äfven för militärläkarne kan göra an¬
språk på att de i större utsträckning än nu sker tjänstgöra så väl
vid rekrytskolorna som vid regementsmötena.
I afseende på det skäl, som förra året framhölls och som enligt
mitt förmenande var ett mycket tungt vägande och starkt skäl för
Riksdagen att då afslå framställningen om inrättandet af aspirantkur-
ser, nämligen att man i sammanhang med fullgörandet af värnplikten
skulle taga de medicine studerandena i anspråk och utbilda dem spe¬
ciellt för att kunna tjänstgöra som läkare — mot det skälet, säger
medicinalstyrelsen, »kunde invändas, att en stor del af dessa blifvande
läkare vid tiden för sin värnpliktstjänstgöring ännu icke aflagt mediko¬
filosofisk examen, och att de, som aflagt denna examen, med få
undantag icke hunnit synnerligen långt med sina medicinska studier
samt i hvarje fall vore i saknad af alla förutsättningar för att kunna
med fördel sysselsättas med militär hälso- och sjukvård» o. s. v.
Medicinalstyrelsen framhåller här, att den tanken icke gärna kan rea¬
liseras, ty dessa unga medicine studerande ha vid tiden för de före¬
slagna öfningarne ännu icke hunnit så långt på sin studiebana, att
de äro mogna för undervisningen, att de med fördel kunna mottaga
densamma, utan att de — för att använda ett vulgärt uttryck — äro
för gröna. Nu kan man väl här vid lag med skäl fråga, är det icke
möjligt att gifva dessa medicine studerande uppskof med repetitions-
öfningarne, i all synnerhet som det med afseende på deras studier
kunde vara mycket önskvärdt att de finge ett sådant uppskof, tills
de aflagt medikofilosofisk eller medicine kandidat examen? I detta
39
N:o 30.
Onsdagen den 18 Mars.
syfte har också den medicinska fakulteten i Uppsala tagit saken om
hand och ingått till Kungl. Maj:t med ansökan om att uppskof med
repetitionsöfningarne måtte beviljas dem, tills de aflagt dessa examina
och sålunda blifvit mer mogna och mottagliga för den speciella under¬
visningen i militärläkarefacket. Denna ansökan är, såvidt jag vet,
remitterad till den s. k. universitetsexamenskommittén, som har af¬
gifva yttrande däröfver. Jag har icke sett detta yttrande, men efter
hvad jag hört har kommittén tillstyrkt, att sådana uppskof beviljas.
Således, det skäl som medicinalstyrelsen har anfört, synes mig vid
detta förhållande förfalla.
Ett annat, skäl, som i fjol framhölls med styrka — för öfrigt ett
mycket viktigt skäl — var, att man med anordnande af en dylik
aspirantkurs, som skulle blifva obligatorisk för alla bataljonsläkare,
ytterligare skulle förlänga deras studietid. Man har länge klagat
öfver att studietiden vid universiteten var öfverflödigt lång, framför
allt för de medicine studerandena, och då fann man det icke skäligt
att ännu mera förlänga den och försvåra möjligheten för dem att
komma på egna fötter och få en tryggad existens. Det skälet står
gifvetvis kvar, ty hur man än ordnar denna kurs, är det gifvet att
den skall innebära icke oväsentlig tillökning i det arbete, som de
redan förut hafva att utföra för att taga sina examina och erhålla
befattningar.
Jag skall, efter hvad jag yttrat, be att få yrka bifall till reser¬
vanternas förslag.
Innan jag lämnar ordet ifrån mig, skall jag dock be att få nämna
ännu en sak, som jag glömt. Det är att herr statsrådet i sitt an¬
förande till statsrådsprotokollet har sagt, att frågan borde ordnas åt¬
minstone provisoriskt. Den enklaste konsekvensen af detta yttrande
hade då naturligtvis varit, att detta anslag hade begärts och uppförts
på extra stat, för så vidt man nämligen anser, att dessa provisoriska
anordningar borde införas. Det gamla anslag, som förut fanns till
repetitionskurser, anser herr statsrådet icke vidare behöfva utgå till
de bataljonsläkare som nu finnas. De som icke genomgått kursen
skulle kunna genomgå den med tillhjälp af det anslag, som redan
finns och som gafs för år 1903 till den kurs som skall anordnas nu
i höst. Sedan, då dessa kurser icke längre behöfvas, skulle icke
heller anslaget behöfvas. Konsekvensen af detta hade varit, att man
begärt 5,400 kronor på extra stat för att afvakta, om de kunde und-
vaTas sedan de nya anordningarne blifvit vidtagna.
Herr talman! Jag ber ännu en gång att få yrka bifall till reser¬
vanternas förslag.
Herr Hedin: Herr talman! Ehuru den summa, som här är ifråga¬
satt, är mycket ringa och följaktligen utsikterna att få den af Andra
Kammaren beviljad också äro mycket ringa i jämförelse med hvad
förhållandet vore, om vi hade att göra med en million eller något
sådant, skall jag likvisst, då jag varit i tillfälle att under loppet af
flera dagar konstatera, att de särskilt sakkunniga lägga stor vikt vid
detta anslag, tillåta mig anhålla, att Andra Kammaren ville bevilja
detsamma.
Angående
anslaget till
militär¬
läkares un¬
dervisning.
(Forts.)
N:o30. 40 Onsdagen den 18 Mars.
Angående. Jag har under de senare dagarne i ett utförligt referat i de fran-
anslaget till s^a tidningarne följt en under fem dagar å rad fortsatt diskussion i
läkare™un .franska senaten om sjukdomstillståndet och dödligheten inom franska
dervisning. arméen, och den diskussionen har i sanning varit ägnad att väcka
(Forts.) allvarsamma tankar. Det var en diskussion, där man för öfrigt kunde
för en gångs skull iakttaga, att alla voro ense om att söka åstadkomma
de förbättringar som voro behöfliga och att ändtligen partiintressen
icke spelade någon roll. Man erfor under denna debatt genom upp¬
gifter af krigsministern, general André, att Frankrike, jämfördt med
Tyskland, befunne sig i det läget att ha, om man tar de tyska för¬
hållandena till norm, 800 militärläkare för litet i händelse af ett krig.
Jag har dä frågat, hur står det till hos oss i slikt fall, och fått frän
säkraste källa den uppgiften, att behofvet enligt fältutrustningslistorna
utgör omkring 440, hvaremot svarar en tillgång af sammanräknadt
221, dels militärläkare på stat, dels fältläkarestipendiater, dels batal¬
jonsläkare i reserven.
Nu kan man visserligen säga, att genom beviljande af detta anslag
skulle man icke öka antalet eller minska denna numerära brist. Ja,
det kan synas så, men i själfva verket gör man det så till vida som,
enligt hvad öfverfältläkaren har försäkrat mig, om detta anslag be¬
viljas, jämte alla militärläkare på stat, äfven fältläkarestipendiaterna
och bataljonsläkarne i reserven dä komma att erhålla den för militär¬
tjänstgöringen nödiga utbildningen, och det gör då icke så alldeles
litet till att minska det nuvarande behofvet. Att nu denna utbild¬
ning på förhand måtte vara af stor vikt, därom får man i allt fall
ett starkt intryck vid läsningen af denna debatt i franska parlamentet.
Jag kan af den i hvarje fall icke annat än draga den slutsatsen, att
hvilken lärdom en läkare än må äga i sin vetenskap, hvilken öfning
och rutin han än må äga i sin konst, blir dock, när han träder inför
andra förhållanden än de sedvanliga, en specialisering behöflig af
dessa insikter och denna habilitet, ity att läkarens uppgift är beroende
i viss grad af de personers verksamhet och lefnadsvilkor, med hvilka
han får att göra. När man såg anföras alla de nu framdragna bristerna
i de franska kasernerna, måste man säga sig själf: hvem i guds namn
kan veta detta, innan han sett och gjort iakttagelser däri, eller innan
dessa iakttagelser blifvit samlade i den undervisning, som meddelas
i en militärläkarekurs? Sålunda synes det mig alldeles gifvet, att
denna särskilda militära utbildning är af största behof påkallad. Det
är för resten lätt att visa äfven frän andra synpunkter. När man finner
af berättelserna om sjukvårdstjänstgöring under fälttjänstöfningarne i
Södermanland och Närke under september månad år 1902, att en
militär — eu bataljonschef, tror jag, — hade gifvit befallning om
inrättande af en förbandsplats blott 150 meter bakom eldlinjen och
själf bakom sig hade en besatt, bevakad skyttegraf och att i följd
häraf läkarne, när man fann hur belägenheten var, måste skicka bud
och utverka tillstånd att flytta denna förbandsplats till annat håll, så
säger man sig: detta är ju ingen skada med, när det sker under 1'reds-
öfningar, men hvad blir följden däraf, om det sker i krig? Militär¬
läkaren måste därför ha den militära insikt, au han förstår sig på
afståndsbedömning, och tillika att han kan något så när öfverskåda
41
N:o SO.
Onsdagen den 18 Mars.
och bedöma stridsläget, för att därefter kunna välja, såsom jag nyss
tog till exempel, förbandsplats.
Detta bör vara undaDgjordt i den meningen under själfva utbild¬
ningstiden, att han fått sina ögon öppnade åt de särskilda håll, där
något är att lära och iakttaga. Det är under studietiden han bör
blifva väckt att se det, som ligger utanför utöfningen af läkareyrket
i gemen. Och om detta, såsom jag tror, är tillräckligt skäl för att
påyrka att man söker förbättra denna aspirantknrs, anser jag mig
redan med dessa få ord ha gifvit tillräckliga skäl för att anhålla om
bifall till Kungl. Maj:ts förslag.
Herr \\ awrinsky i Saltsjöbaden: Herr talman! Det kan ju
synas tämligen lönlöst att träda upp och yrka bifall till utskottets
hemställan, då alla utskottsledamöterna frän denna kammare reserverat
sig mot densamma. Men efter den siste ärade talarens ord har för¬
hoppningen att vinna något med ett sådant yrkande i någon mån
ökats. Jag är för min del af den bestämda öfvertygelsen. att reser¬
vanterna misstagit sig i denna fråga och vid bedömandet af medici¬
nalstyrelsens utlåtande utgått från felaktiga förutsättningar. Reser¬
vanterna förklara, att de för sin del anse, Datt värnpliktsöfningarne
må kunna tagas i anspråk för den speciella utbildningen till militär¬
läkare af värnpliktige medicine studerande». Ja, det vore naturligt¬
vis synnerligen förmånligt, om detta verkligen kunde ske, men så
vidt jag kan förstå, finnes det icke någon möjlighet, att något sådant
kan åstadkommas.
Jag vill då till en början nämna, att jag sökt taga reda på huru
gamla de medicine studerandena i allmänhet äro, när de aflägga
medicinisk-filosofisk examen. Detta är ju en förberedande exa¬
men, och när denna är aflagd af en student, har han därigenom
ådagalagt kunskaper i fysik, kemi, botanik och zoologi, således ämnen,
som icke beröra de medicinska studierna, utan endast utgöra en för¬
beredelse till dessa studier. Jag fann vid dessa mina undersökningar,
att endast omkring 1/5 af de studerande aflagt denna förberedande
examen vid tiden för sin värnpliktstjänstgöring, d. v, s. vid 21 års
ålder.
År det meningen, att dessa studerande skola undervisas i medi¬
cinska ämnen under värnpliktsöfningarna, så skall det snart visa sig
vara omöjligt att med någon fördel bibringa dem sådan undervisning.
Många af dem veta dessutom ej ens, om de någonsin komma att bli
läkare, och komma därför ej att inskrifvas såsom medicine studerande.
Men antag att, då de kommit till värnpliktsåren, de aflagt sin medi-
cinsk-filosofiska examen och således räknas till medicinska fakulteten.
Det är ju ändock alldeles uppenbart, att de likaväl äro på det stadiet,
att de blott hunnit börja sina medicinska studier, och att de ännu ej
nått den grad af medicinsk utbildning, att de kunna tillgodogöra sig
den undervisning, hvarom här är fråga. Här har emellertid äfven sagts,
att de medicine studerandena skulle kunna uppskjuta sina repetitions-
öfningar till längre fram, då de skulle vara mera mogna och mottag-
tagliga för undervisningen. Ja, det vore utmärkt bra, om det kunde
gå så, men jag betvifla!' starkt, att saken är möjlig att ordna på detta
Angående
anslaget till
militär¬
läkares un¬
dervisning,
(Forts )
N o 30. 42 Onsdagen den 18 Mars.
Angående sätt. Den unge medicine studeranden, som vid 21 h, 22 års ålder
antlaget^till inträdt på den medicinska banan, vet vid denna tidpunkt icke — jag
läkares^un- känner det af egen erfarenhet — hvilken väg han skall välja, om
dervisning. han skall bli lasaretts- eller hospitals- eller provinsialläkare, eller om
(Forts.) han skall egna sig åt enskild praktik. Det är först efter sedan han
fullgjort sin sjukhustjänstgöring, som han kan bestämma sig för om
han skall välja den ena eller den andra branschen. Således: en person,
som skall börja sina repetitionsöfningar t. ex. vid 22 års ålder, skall
då afgöra: bör jag begära uppskof med dem eller skall jag icke göra det?
Jag är alldeles öfvertygad om att de allra flesta icke komma att
begära uppskof, ty studierna längre fram äro sådana, att det blir för
en medicine studerande till mycken stor olägenhet, om han skall
fullgöra sina repetitionsöfningar, sedan dessa studier börjat. Det är
däremot mycket lättare att under den första delen af studierna af¬
bryta dessa för fullgörandet af dessa öfningar. Jag vet nog, att äfven
andra meningar råda om den saken, men jag har dock själf den erfaren¬
heten, att jag icke på några villkor skulle velat afbryta mina studier
efter det jag aflagt medicine kandidatexamen, utan att jag då ville
fortsätta dem, medan det inhämtade ännu var i färskt minne. Och
jag är öfvertygad om att så resonnerar pluraliteten af de unga läkarne.
Äfven oro jag tager miste i det fallet, så tror jag dock ej,
att jag får orätt, om jag påstår, att det möter ett bestämdt hinder,
ja, rent af är omöjligt att under värnpliktsöfningarna bibringa äfven
mera försigkomma medicine studerande de kunskaper, som fordras
för att bli ordinarie militärläkare. Jag vill nämna några exempel på
hvad som verkligen kräfves af dem och hvad som alltså skulle kunna
vinnas genom undervisningen vid en sådan aspirantkurs som af medi¬
cinalstyrelsen föreslagits. En af de största bristerna i det nuvarande
systemet för utbildning af militärläkare är den, att sjukhusutbildnin¬
gen icke är tillräcklig. Eu militärläkare behöfver ovilkorligen större
sådan utbildning än en vanlig läkare, som endast utöfvar enskild
praktik, och särskildt måste han ha mera sjukhusvana än läkare i
allmänhet, detta så mycket mera som vi veta, att det är icke mindre
än 80 å 90 militärläkare, som skola tjänstgöra å fält- och etappsjuk¬
husen, dör läkarne först och främst måste vara vana vid kirurgiska
ingrepp och annan sjukhusbehandling.
Nu kan sägas, att om man får en dylik aspirantkurs, blir det väl
ej stort bättre än det förut var. Jo, mina herrar, det blir högst be¬
tydligt bättre, ty för det första få dessa läkare sex månaders längre
sjukhusutbildning än andra läkare, och vidare är att märka, att de
hafva ett betydande material till sitt förfogande på garnisonssjukhuset,
där ej mer än sex läkare tjänstgöra på en gång, under det att
ofta mer än fyrtio läkare dela materialet på serafimerlasarettet.
Aspiranterna fä därför lägga hand vid och assistera vid opera¬
tioner äfvensom själfva utföra sådana i mycket större omfattning, än
de förut gjort, och därigenom vinna de naturligtvis i erfarenhet.
Uppenbart är, att denna tjänstgöring omöjligen kan ersättas af den
undervisning, som skulle ske under repetitionsöfningarne; lika litet
kunna de så viktiga operationsöfningarna på lik, hvilka öfningar äro
43
N:o 30.
Onsdagen den 18 Mars.
alldeles nödvändiga för nutida kirurger, företagas under repetitions-
öfningarne. Detta ligger i sakens natur.
Det finnes äfven ett annat arbete, som militärläkarne böra vara
vana att utföra och som är af mycket stor vikt. De måste nämligen
kunna säkert verkställa de undersökningar, som fordras för inskrif¬
ning af värnpliktige. En sådan besiktning och undersökning fordrar
stor vana för att den skall verkställas på ett tillfredsställande sätt.
Bästa beviset härför är, att enligt rapporter, som afgifvits till medici¬
nalstyrelsen, kassationsprocenten visat sig förvånansvärdt olika inom
skilda inskrifningsområden. Inom ett område var sålunda ett år
denna siffra 47 procent, under det att samtidigt inom ett par när¬
liggande områden 17 procent och 19 procent kasserades, naturligtvis
beroende på de olika fordringar och den olika uppfattning, som de
besiktigande läkarne hade. Hvad som måhända är ännu mer belysan¬
de i detta hänseende, är, att på ett och samma regemente kasserades
ett år 10 procent mer än ett påföljande år, därför att det var olika
läkare, som vid dessa tillfällen verkställde förrättningen. Tv man
kan ju svårligen antaga, att de besiktigade voro olika beskaffade det
ena och andra året, eller att inom det ena eller andra närliggande in-
skrifningsområdet människorna voro olika skapade, men "ändock är
kassationsprocenten så ofantligt varierande. Skälet måste ha varit att
unga läkare med olika uppfattning utfört besiktningen. Och att unga
läkare måste anlitas för dylika förrättningar, är gifvet, då det ej
finnes tillräckligt antal ordinarie bataljonsläkare härför. Om nu dessa
unga läkare enligt Kungl. Majrts förslag skulle få genomgå en aspirant-
kurs under sex månader på garnisonssjukhuset, skulle de därigenom
få en grundligare undervisning, huru de skulle gå till väga särskildt
vid undersökningarna af de värnpliktige. Och vidare skulle de kunna
få en mycket viktig praktisk utbildning på det sätt, att de finge
biträda äldre, erfarna Stockholmsläkare på regementena vid bevärings-
inskrifningarna. Dessa pågå ungefär sex veckor hvarje år, och aspi-
ranterna skulle under den tiden kunna assistera vid dessa besiktningar
och därigenom få tillfälle att praktiskt öfva sig.
Jag vill ej alltför mycket fästa mig vid en annan sida af saken,
nämligen behofvet för en militärläkare, som vid mobilisering blir
skickad på ett fältsjukhus, eller sjukvårdskompani, att äga kännedom
om den reglementerade sjukvärdsutrustningen vid dessa formationer.
Denna kännedom kan han omöjligt förvärfva å mötesplatserna af det
enkla skälet, att dessa utrustningar icke finnas där tillgängliga. Det kan
se ut, som om detta vore en bisak, men har dock äfven sin betydelse.
Härtill kommer, hvad herr Hedin nyss påpekade, nämligen att
den unge militärläkaren måste äga insikt i stridsläran, d. v. s. i tak¬
tikens grunder. Det har i det afseende^ såsom samme talare äfven
antydde, gjorts sä betydande misstag af unga militärläkare under
förra årets fälttjänstöfningar, att det bevisat sig vara alldeles nödvän¬
digt för dem att få någon undervisning äfven i det fallet. Och jag
hemställer till herrarne, om de tro det vara möjligt att ställa så till,
att läkarne finge en sådan undervisning under repetitionsöfningarne.
Slutligen vill jag nämna en liten bagatellsak, som äfven fordras
för en militärläkare, i synnerhet om han kommer in på ett beridet
Angående
anslaget till
militär-
läkares un¬
dervisning.
(Forts.)
N:o SO. 44 Onsdagen den 18 Mars.
Angående vapenslag. Här fordras nämligen, att lian skall kunna rida, och detta
0nmilitäriU fullt lika bra som en officer. Jag frågar då: huru skall en ung
läkares un- medicine studerande, som kommer ut på ett infanteriregemente för
dervisninq. att fullgöra sina repetitionsöfningar, där kunna lära sig den konsten?
(Forts.) På dessa regementen finnas ju ej några hästar för ändamålet. Mena
reservanterna, att man skall använda apostlahästarne, så vore det åt¬
minstone i stil med deras förslag i öfrigt att ordna militärläkarnes
utbildning.
Den ärade utskottsledamot, som nyss hade ordet, framhöll med
mycken styrka, att en aspirantkurs skulle taga så mycken tid för de
studerande, och att det skulle öka studietiden. Jag kan dock ej för¬
stå detta tal. Redan nu ha ju de unga läkare, som skola bli militär¬
läkare, i allmänhet sex månaders tjänstgöring på garnisonssjukhuset,
och de gå gerna igenom denna kurs — åtminstone var så fallet förr,
då det aldrig var någon brist på studerande, som ville genomgå den¬
samma. Om nu dessa unga läkare komma in på garnisonssjukhuset
och där samtidigt genomgå den aspirantkurs, som är föreslagen, d. v. s.
om de fullgöra den vanliga sjukhustjänstgöringen och samtidigt minska
denna tjänstgöring med en eller annan timme om dagen, som de
i stället skulle ägna åt de militära läkarestudier, som här äro före¬
slagna, kan jag ej förstå, huru detta skall kunna medföra någon
ytterligare tidsspillan.1 Den unge läkaren har ju dessutom den för¬
delen, att han får räkna tjänsteår under den tid han går på garnisons¬
sjukhuset, och samtidigt får han ökad utbildning i sjukhusvård och
kirurgiska operationer, hvilket ju är att sätta mycket värde på.
Man brukar ju saga, att den som bär en trång sko bäst känner,
hvar den klämmer, och jag tror därför, att det vore lämpligt att taga
reda på hvad de personer, som det här är fråga om, nämligen mili-
tärläkarne, sjelfva tänka i den här saken, önska de en sådan aspi¬
rantkurs eller önska de den ej ? Det framhölls förra året i denna
kammare, att det ej skulle bland dem råda en enhällig mening i
denna sak. Jag tillåter mig därför meddela, att under fjolåret höll
militärläkareföreningen ett allmänt möte i Malmö, hvarvid denna
fråga upptogs till diskussion. Mötet beslöt då enhälligt utan den
ringaste invändning, vare sig under diskussionen eller efteråt, att
antaga följande resolution: »Svenska militärläkareföreningen anser
såsom ett grundvillkor för en tidsenlig utveckling af militärläkare-
väsendet i vårt land, att en aspirantkurs för blifvande militärläkare
varder anordnad i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Kungl. Maj:ts
nådiga proposition i ärendet till innevarande års Riksdag».
Så tala militärläsarne själfva.
Mine herrar, under sådana förhållanden kan jag icke fatta de
skäl, som förmått kammarens utskottsledamöter att afgifva sin reserva¬
tion. Då jag vidare icke kan finna, att storleken af den anslags¬
summa, 1,650 kronor, som det här gäller, kan gifva tillräcklig
anledning att afstå en så nödvändig reform som den förevarande, och
då jag slutligen vet, att denna anordning för läkarne själfva skulle
vara af stor vikt och betydelse, icke blott för deras studier utan
äfven för att de skola kunna trifvas med sitt arbete och icke behöfva
45
N:o 30.
Onsdagen den 18 Mars.
mötas af ständiga obehag, ja, till och med af åtlöje, såsom ofta häudt,
ber jag, herr talman, att få yrka bifall till utskottets förslag.
Herr Ahlstrand: Af den fullständiga utredning, som föreligger
i den kungliga propositionen, framgår, att alla lackmän och myndig¬
heter uttalat sig enligt Kungl. Maj:ts förslag; och då därjämte
utskottet anser det vara nödvändigt att snarast möjligt förvärfva åt
vårt land en militärläkarekår, rustad för sitt ansvarsfulla värf, torde
det icke vara skäl, att, såsom reservanterna tänkt, sammankoppla
denna frågas lösning med en annan af mera omtvistad natur för att
därigenom få till stånd ett uppskof på obestämd tid.
På grund häraf, och då det höjda anslaget afser ett så ringa
belopp som 1,650 kronor, tager jag mig friheten yrka bifall till
Kungi. Maj:ts proposition och utskottets hemställan.
Herr Bergström: Herr talman, mine herrar! Då denna fråga
var före till behandling vid fjolårets riksdag, ställde jag mig för min
del mycket tveksam till densamma. Men nu får jag säga, att, trots
de uttalanden, som kommit från allmänna militärläkaremötet i Skåne,
trots den utredning medicinalstyrelsen förebragt, trots herr statsrådets
och chefens för landtförsvarsdepartementet yttrande till statsrådsproto¬
kollet och trots hvad den ärade sakkunnige ledamoten af kammaren,
som nyss hade ordet, här yttrat, så måste jag ställa mig på reservan¬
ternas ståndpunkt.
Det är nämligen så, mina herrar, att denna fråga i närvarande
stund befinner sig i ett helt annat läge, än den befann sig i fjol; och
jag tror den ärade representanten från Saltsjöbaden förbisett detta.
Han yttrade här i början af sitt anförande, att det icke fanns
den minsta möjlighet för att värnpliktstiden skulle kunna användas
för anordnandet af dylika aspirantkurser. Han framhöll nämligen,
att vid tiden för värnplikten är den, som sysslar med medicinska
studier, så ung och så litet långt hunnen i sina studier, att han icke
med framgång kan genomgå aspirantkursen. Ja, men förhållandet är
det, hvilket äfven den ärade talaren själ!' erinrade om, att medicinska
fakulteten i Uppsala ingått med en framställning—och bakom sig har
medicinska fakulteten i Uppsala de medicine studerandena — en fram¬
ställning, som åsyftar, att senare delen af värnpliktstiden, repetitions-
öfniDgarna, skall för medicine studerande — och icke allenast för
dem, som skola bli militärläkare, utan för de medicine studerande i
allmänhet — kunna skjutas fram ända till det år, då den värnplik¬
tige fyller sitt 27 lefnadsår.
Och hvarför har medicinska fakulteten i Uppsala gjort denna
framställning? Jo, det har medicinska fakulteten gjort af två skäl:
dels därför att den velat tillgodose det nödvändiga behofvet för de
medicine studerande, att under den tid de drifva sina medicinska
studier vid högskolorna få drifva dem odeladt och utan afbrott, hvil¬
ket är af så ofantligt stor vikt för dem, i ty att den medicinska läro¬
kursen är så ofantligt lång i vårt land, dels ock för att bereda dem
tillfälle att verkligen tillgodogöra sig den tid, som åtgår till repeti-
Angående
anslaget till
militär¬
läkares un¬
dervisning.
(Forts.)
N:o 30.
46
Angående
anslaget till
militär-
läkares un¬
dervisning.
(Forts.)
Onsdagen den 18 Mars.
tionsöfningarna, i och för den specialundervisning för blifvande mili¬
tärläkare, som kan vara erforderlig.
Nu yttrade den ärade talaren, som tillika är ledamot af medi¬
cinalstyrelsen, att han var öfvertygad om att de medicine studeran¬
dena i alla fall icke skulle vilja skjuta fram sina repetitionsöfningar
någon längre tid. Detta uttalande af den ärade ledamoten måtte
bero på, att han icke rätt tagit reda på denna sak. Ty förhållandet
är naturligtvis det, att, om man skall kunna begränsa studietiden för
de medicine studerandena, måste dessa bättre tillvarataga läsåret, och
skall detta kunna ske, är det nödvändigt att de icke göra afbrott i
september eller oktober, d& deras praktiska öfningar taga sin början.
Under sådana förhållanden kommer det att ligga i deras intresse att
skjuta fram dessa repetitionsöfningar i bästa fall ända till dess de
redan afiagt medicine licentiatexamen eller kommit så långt fram på
denna som möjligt, allra helst så långt, att de passerat de praktiska
öfningarna och således icke drabbas af dessa svårigheter i sina studier.
När så är, synes det mig vara mycket möjligt och mycket lämp¬
ligt att anordna denna undervisning, denna specialundervisning för
militärläkare, i samband med dessa repetitionsöfningar. Och jag kan
icke tänka mig annat, än att herr statsrådet och chefen för landtför¬
svarsdepartementet för sin del kommer att ställa sig mycket välvillig
mot denna framställning ifrån medicinska fakulteten i Upsala, hvilken,
såsom redan blifvit antydt, tillstyrkts af den kommitté, till hvilken
herr statsrådet öfveriämnat densamma.
Nu syntes den ärade ledamot af kammaren, med hvars yttrande
jag mest sysselsatt mig, förutsätta, att de medicine studerandena
skulle fullgöra sina repetitionsöfningar på skilda ställen i landet. Jag
kan icke tänka mig, att herr statsrådet och chefen för landtförsvars¬
departementet kommer att ordna det så, utan jag föreställer mig
tvärtom, att han kommer att söka sammanföra samtliga dessa medi¬
cine studerande lämpligtvis på ett enda ställe, t. ex. vid den träng-
kår, som är förlagd här i Stockholm, och då kunna de naturligtvis,
i den mån det behöfves, tillgodogöra sig undervisningen äfven vid
garnisonssjukhuset. Att den militärläkareundervisning, de kunna få
vid denna kår, skall kunna bli så fullständig och sä god, som den
militärläkareundervisning, som för närvarande meddelas, och mot
hvilken åtskilliga anmärkningar framställts, därom är jag för min del
alldeles öfvertygad.
Nu yttrade samme ärade talare, att vi naturligtvis borde fästa
oss vid hvad läkarne själfva, och speciellt militärläkarne, tänka i
denna sak.
Jag har själf talat vid en läkare, som är mycket intresserad för
en god lösning af denna fråga, och han ansåg, att det, skulle ligga
en tära däri, om vi låste oss fast vid det förslag, som nu blifvit
framlagdt af herr statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartemen¬
tet, men hvilket icke blifvit utarbetadt på grundvalen af frågans nu¬
varande och sannolikt blifvande läge.
Denna fråga har nämligen en mycket stor och en mycket viktig
sida, som jag tror, att herrarne icke tillräckligt beaktat. Det gäller
nämligen här icke allenast utbildningen af våra speciella militärläkare
47
N:o 30.
Onsdagen den 18 Mars.
utan framför allt, i händelse af krigsfara, om vårt land skulle bli
utsatt för olyckan att få krig, att bakom denna stam af militärläkare
ha en duglig reservläkarekår, och för detta ändamål är det af allra
största vikt att gifva dessa militärreservläkare i hufvudsak samma
grundutbildning som våra militärläkare. Och i fall det sedermera
skulle behöfvas något litet plus för dessa sistnämnda läkare, torde
det lätteligen kunna åvägabringas.
Jag tror sålunda, med allt beaktande af hvad min ärade kamrat,
herr Hedin här yttrade, att det är bättre att söka vinna vårt mål
genom att skjuta fram denna fråga till ett kommande år, då herr
statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet, som själf har
antydt att det här endast vore fråga om ett provisorium, skulle, därest
det visade sig, att man icke med nuvarande material kunde tillgodose
behofvet af rekrytering utaf militärläkarekåren, kunna komma in med
ett förslag, som afhjälpte olägenheterna under öfve!gångstiden, en
sex ä sju år framåt, och då lämpligtvis på ett sätt, so.n antydts af
en ledamot af statsutskottet, nämligen genom beviljande af det extra
anslag som härför kunde erfordras.
Herr talman, jag ber att få yrka bifall till reservationen.
Herrar Starbäck och Zetterstrand instämde häruti.
Herr Waldenstr om: Herr talman, mina herrar! I likhet
med den näst föregående talaren skall jag också be att få konstatera,
att frågan nu ligger icke så litet annorlunda, än hvad den gjorde vid
förra riksdagen. Och det som jag anser vara väsentligt i detta af¬
seende är, att utskottet uttalat, att det håller före, »att det bör tagas
under öfvervägande, i h/ad mån möjligen repetitionsöfningarna må
kunna tagas i anspråk för den speciella utbildningen till militärläkare
af värnpliktige medicine studerande».
Hetta är en synpunkt som jag och många andra här i kammaren
tilläto oss att framhålla i fjol, och jag är glad, att den synpunkten
vunnit beaktande.
Utskottet har alltså betraktat detta anslag bara såsom ett pro¬
visorium. Det har ock i strid mot hvad herr Wawrinsky anförde
tänkt sig möjligheten att kunna göra repetitionsöfningarna för våra
medicine studerande till kurser för deras utbildning såsom militär¬
läkare.
Att tala om anslagsbeloppet här tjänar till ingenting. Det var
icke heller i fjol fråga om anslagsbeloppet, det inverkade icke ett
tecken på frågans utgång. Om Kungl. Maj:t såsom då begär 5,4; 0
kronor eller såsom nu begär 1,650 kronor, så går det på ett ut. Men
det är en annan penningefråga, som för mig är åt mycket större be¬
tydelse, och det är den kostnad, som skulle åluggas de medicine
studerande. Denna kostnadsfråga rör sig om en helt annan summa
än 5,4 >0 eller 1,650 kronor.
Vid förra årets riksdag framhöll nuvarande statsrådet och chefen
för ecklesiastikdepartementet i Första Kammaren denna synpunkt på
ett mycket kraftigt sätt. Han ifrågasatte, »om det med afseende på
läkarnes redan nu långa kurs vore lämpligt att för eu stor mängd
Angående
anslaget till
militär¬
läkares un¬
dervisning.
(Forts.)
N.o 30. 48 Onsdagen den 18 Mars.
Angående läkare inskjuta ytterligare en sex månaders kurs efter medicine kandidat-
anslaget till examen och före licentiatexamen, en kurs, som enligt hvad af ut-
Täkares låtandet framginge, skulle anordnas såsom en verklig skola. — Den
undervis- skulle ega karaktären af en verklig skolundervisning med tillhörande
ning. förhör och uppvisningar i anbefallda kunskapsämnen — och sedan
(Forts.) skulle den afslutas med en examen inför en examenskommission med
censorer, där betyg skulle afgifvas i hvarje ämne. Detta vore i själfva
verket att för ett stort antal läkare tillägga en ny examen och vore
till och med betänkligare än så. Det innebure nämligen ett afbrytande
af deras medicinska studietid och medförde, att de komme ifrån sina
egentliga fackstudier, hvilket kunde vålla en tidsförlust af mycket
mera än sex månader, kanske flera gånger den tiden.»
Det är också orimligt att med en sådan kurs på sex månader
öka den redan långa studietiden för våra medicine studerande, så
mycket mer som deras studietid hos oss är vida längre än i något
annat land, så vidt jag vet. För resten behöfva vi väl icke be¬
träffande våra militära förhållanden i hvarje fall rätta oss efter ut¬
ländska mönster.
En annan ledamot af Första Kammaren uttalade sig också vid
samma tillfälle om denna sak, nämligen doktor Nyström, och han
sade bland annat: »då alla läkare redan äro betungade med så lång
studietid, måste man söka ställa så till, att värnpliktsåret kan användas
för deras utbildning såsom militärläkare, för deras eventuella tjänst¬
göring inom läkarevården i försvarets tjänst.»
Hvartill skola väl våra medicine studerande komma att användas
i händelse af krig? Jo, de komma naturligtvis att användas såsom
läkare. Icke kommer man att sätta geväret i hand på någon enda af
dem. Men då synes det mig också rimligt, att de under värnplikts-
tiden utbildas till hvad de skola vara i krigstid och icke till hvad
de icke skola vara, och att man därför bör använda en väsentlig del
af deras exercistid just till att utbilda dem såsom läkare i fält.
Medicinalstyrelsen har, enligt hvad af utskottets betänkande fram¬
går, sökt vederlägga det som i fjol sades här i kammaren i denna
fråga. Och statsrådet har funnit, att denna vederläggning är mycket
saklig och grundlig. Jag för min del får säga, att jag ej kunnat finna
ens en tillstymmelse till verklig vederläggning i medicinalstyrelsens
utlåtande. Det är här icke fråga om, såsom medicinalstyrelsen synes
vilja låta påskina, att man icke skulle vilja bereda dessa läkare till¬
fälle till utbildning. Det är icke heller så, som den ärade talaren från
Saltsjöbaden sade, att vi icke skulle anse det beklagligt, om våra
militärläkare, när de började sin tjänstgöring, skulle ställas inför upp¬
gifter, som de icke förstode, och åsamka sig åtlöje. Nej, det är visser¬
ligen vår mening att bereda dem utbildning. Men frågan är: behöfs
för detta ändamål en sex månaders kurs vid garnisonssjukhuset? Be¬
höfs ett sådant förökande af studietidens längd? Vi svara nej.
Medicinalstyrelsen har, såsom lierrarne se på sidan 59 i betänkandet,
uppgifvit, hvilka läroämnen det är, som skola komma i fråga i aspirant-
kursen. De äro sammanfattade i sex särskilda punkter. Huru lång
tid skall nu undervisningen i dessa ämnen upptaga? J j, Kungl. Maj:t
har i sin proposition i ämnet till fjorårets Riksdag beräknat, att l:o
49 N:o SO.
Onsdagen den 18 Mars.
punkten: militär hälsovårdslära m. m. skulle upptaga 30 timmar, Angående
2:o punkten: metoderna för besiktning af volontärer m. m. 30 timmar, anslaget till
3:o punkten: medicinallagfarenhet m. m. 20 timmar, 4:o punkten:
sanitetstjänst m. m. 50 timmar och 5:e punkten: kännedom om den undervis-
reglementerade sjukvårdsmaterielen m. m. 10 timmar, summa 140 ning.
timmar. Skulle nu vara medicine studerande behöfva en sex månaders (Forts.)
kurs vid garnisonssjukhuset för att lära sig detta, som är beräknadt
taga en tid af 140 undervisningstimmar? Skall det icke vara möjligt
att under 240 värnpliktsdagar meddela de medicine studerandena
dessa 140 timmars undervisning i berörda ämnen, medan man med¬
delar den öfriga beväringen allehanda öfningar i räkning, skrifning
och annat sådant? För öfrigt är åtskilligt af det, som denna förteck¬
ning upptager, af den beskaffenhet, att våra medicine studerande lära
sig det under de vanliga läkarekurserna vid universitetet.
I fjol anmärktes mot Kungl. Maj:ts proposition, att regements¬
läkare och bataljonsläkare visserligen kunde meddela de medicine
studerandena under exercistiden denna undervisning. Medicinalstyrelsen
svarar nu, att de, som i fjol talade så, hade förbisett, att regements¬
läkare och bataljonsläkare icke voro närvarande hvarken vid bevärmgs-
rekrytmötena eller vid beväringsinskrifningarna; vid de flesta mötes¬
platser besörjdes läkarevården af fähläkarestipendiater.
Ja, ändra detta då! Jag tycker, att det är ofantligt enkelt att
ändra det. Och det måtte vara ofantligt mycket mindre betydande i
ekonomiskt afseende än den kostnad, som de medicine studerandena
skulle ådraga sig genom denna sex månaders kurs. Och när militär-
läkarnes löner nyligen blifvit så väsentligt förbättrade, torde man
kunna begära det af dem.
Nu har medicinalstyrelsen också sagt, att det icke är tyngre för
de medicine studerande att genomgå en sex månaders kurs vid
garnisonssjukhuset än att tjänstgöra såsom underläkare vid lasarett.
Ja, det är dock den väsentliga skillnaden, att när de tjänstgöra så¬
som underläkare vid lasarett, så sker det på grund af egen ansökan.
Det är icke någon kompetensfordran. Men här skulle det blifva en
kompetensfordran för de blifvande militärläkarne.
Det har vidare anförts, att det allmänna militärläkaremötet i
Malmö år 1902 uttalat sig för denna kurs. Och häruti gifver jag
mötet rätt, att det bör blifva bättre ställdt med militärläkarnes ut¬
bildning, än för närvarande är fallet. Men när man gjort ett stort
nummer af mötets uttalande om kursen, så ber jag att få påpeka, att
vid svenska militärläkareföreningens årsmöte här i Stockholm är 1900
diskuterades just ett likartadt förslag och mötte därvid väldig oppo¬
sition af trenne regementsläkare. Resultatet blef, att ordföranden så¬
som slutord yttrade: »Huru innehållsrik diskussionen än i flera af-
seenden varit, tror jag för min del, att det icke är skäl att på grund
häraf fatta något bestämdt beslut, utan låta meningsutbytet utgöra
svar på den framställda frågan.»
Så förhöll det sig med enigheten där, hvarest det fanns läkare,
som hade mod att opponera mot den kraftiga vilja, som med dunder¬
slag ville kommendera mötet. En af nämnda regementsläkare sade
bland annat: »Finnes då verkligen någon möjlighet eller ens sanno-
Andra Kammarens Vrot. 1903 N:o 30. 4
N:o 30. 50 Onsdagen den 18 Mars.
Angående likhet, att dessa löner skola kunna vara tillräckliga för att den unge-
anSmititäril1 sanitetso^ceren e/fer en tioårig läkareutbildning, en ettårig värnplikt
läkares oc^ en sex niånaäers aspirantkurs skall kunna betala sina studieskulder
undervis- och dessutom anständigt försörja sig och sin familj ?» Och han trodde,
ning. att hvar och en måste besvara den frågan nekande.
(Forts.) Under sådana förhållanden, som för närvarande råda i vårt land,
när man måste vara betänkt på att inskränka studiekurserna, är det
orimligt att komma med förslag till ökning på det här sättet. Våra
studerande blifva totalt utarbetade vid universitetet, och deras studier
lämna på långt när icke den frukt, som de skulle kunna, därför att
det blir nödvändigt för studenterna att pluggläsa natt och dag, taga
kollegier och plugga. Man säger, att de icke böra plugga. Men de
rent af tvingas därtill, ty de kunna ju icke stanna vid universitetet,
tills de blifva gråhårsman. För resten lefva flertalet studenter på att
göra skulder. En del ha det så dåligt ställdt, att de rent af drunkna
i skulder. Krediten tager en gång slut. Och därför måste de söka
att så snart som möjligt komma ifrån universitetet. Genom detta
pluggande taga de ofta skada till sin hälsa, och när de utarbetade
do en för tidig död, så återstår måhända ingenting annat för deras
efterlefvande än att göra urarfva konkurs.
Herr talman! Jag skall icke tveka att på det allra kraftigaste
yrka bifall till reservanternas förslag. Och jag tror icke, att jag där¬
igenom gör militärläkarnes utbildning den allra ringaste skada.
Med herr Waldenström förenade sig herrar Anderson i Hasselbol,
Lundell, Hultkrantz och Hammarström.
Herr Jönsson i Färeköp: Under denna diskussion har jag kom¬
mit att erinra mig ett samtal, som jag en gång hade med en läkare,
hvilken varit med i det sista grekisk-turkiska kriget. Han förklarade,
att de svenska läkare, som deltogodäri, voro fullkomligt jämnställda med
de utländska läkarne, ja, han vågade till och med påstå, att de öfver-
träffade desse, hvad läkareskickligheten angick. Att de äfven vunno
erkännande, bevisa de grekiska ordnar, som tilldelades dem. Samma
läkare yttrade, att han ansåg utbildningskursen för läkare vara både
för dyrbar och tidsödande och mindre ändamålsenlig. Däremot höll
han före, att de utländske militärläkarne möjligen i ett afseende lågo
öfver sina svenska kolleger, nämligen i förmåga att bedöma den rent
tekniska sidan af krigskonsten, att t. ex. förutse, hvar efter ett slag
ambulansen lämpligen borde placeras o. s. v. Och detta vore af vikt,
ty ofta nog kunde det ställa sig svårt att efter en drabbning erhålla
erforderliga upplysningar af befälet.
På grund af hvad jag nu anfört ber jag, herr talman, att få yrka
bifall till reservationen.
Herr Wawrinsky i Saltsjöbaden: Herr talman! Då jag böljade
mitt förra anförande, nämnde jag, att jag hyste föga hopp om att
kunna öfvertyga kammaren om det berättigade i Kongl. Maj:ts för¬
slag, och jag finner nu, att denna min förmodan ej var oriktig.
Onsdagen den 18 Mars. 51 N:o SO.
Här har af herr Bergström, trots allt hvad jag nyss därom ytt- Angående
rade, fortfarande påståtts, att de unge medicine studerande skulle kunna anslaget till
på repetitionsöfningarna inhämta erforderlig kunskap i sådana ämnen, siares
som kunna af dem fordras såsom militärläkare. Det är ju mycket undervis-
riktigt, när det endast gäller de unga kandidater och licentiater, ning.
hvilka vid mobilisering skola tjänstgöra såsom militärläkare. Men (Forts.)
jag frågar: hvem skall undervisa dessa värnpliktige medicinare? Den,
som skall gorå detta, måste väl själf hafva nödig kännedom om de
ämnen, hvari han skall undervisa, och ega någon större insikt i läro¬
ämnet än lärjungarna.
Jag ber att endast få påpeka, att till och med en vice korporal
måste . genomgå en särskild kurs för att anses kompetent att under¬
visa sina underordnade. Men en militärläkare, han skulle icke be¬
höfva någon särskild utbildning för att blifva mogen för sitt kall
såsom instruktör!
Det är mycket riktigt, att hvarje läkare bör användas i sitt yrke
under värnpliktstiden. Det fordras ju ofantligt många läkare vid en
mobilisering och därför böra de medicine studerandena få eu lämplig
utbildning under sin värnplikstid. Det har jag ingenting emot. Men
de läkare, som skola tjänstgöra på de militära sjukhusen och vid
sjukvårdskompanierna, som sålunda skola vara de ledande, de behöfva
dock erhålla en mera omfattande utbildning.
Mot herr Waldenström skall jag icke säga många ord. Jag vill
endast påpeka, att hans påstående, att man vid svenska militärläkare-
föreningens årsmöte i Stockholm år 1900 skulle hafva uttalat sig i
denna fråga, måste bero på något misstag. Jag var närvarande frän
början till slut, och jag kan försäkra, att den frågan icke ens var på
tal annat än såsom en fullständig bisak för den då förda diskussio¬
nen. Det var nämligen frågan om militärläkarekårens ombildande
till en sanitetskår enligt norskt mönster, hvarom diskussionen rörde
sig, men visst icke om den nu föreslagna aspirantkursen.
Vidare påstod herr Waldenström helt frankt, att en lasaretts-
läkare icke skulle behöfva tjänstgöra på lasarett för att blifva kom¬
petent till dylik befattning. Herr Waldenström måtte läsa författ¬
ningar på ett märkvärdigt sätt. Ty i lasarettsstadgan står dock ut¬
tryckligen, att en lasarettsläkare måste ha tjänstgjort minst 1 år å
lasarett, innan han blir kompetent att utnämnas till sådan tjänst.
För öfrigt ber jag få framhålla, att jag fortfarande håller på den
meningeD, att Riksdagen skulle göra våra militärläkare en stor tjänst,
om den beviljade det af Kungl. Maj:t begärda anslaget i denna punkt,
och därigenom sätta dem i stånd att fullgöra det arbete, som staten
fordrar af dem. Det är ju orimligt att "begära, det en läkare skall
vara skyldig åtaga sig något, som han icke är kompetent att utföra.
Jag hemställer fortfarande, herr talman, att kammaren måtte
bifalla utskottets förslag.
Herr Johansson i Jönköping: Herr talman, mina herrar! Ja»
måste säga, att trots de vältaliga anföranden, som här hållits till för¬
mån för reservanternas förslag, jag icke kunnat finna mig öfvertygad,
att detsamma af denna kammare bör bifallas.
N:o 30.
52 Onsdagen den 18 Mars.
Angående Det är här, såsom hvar man torde finna, icke hufvudsakligen
anslaget till frjga om anslagsbeloppets storlek, ty kostnaden är jämförelsevis obe-
miUtär- Sydlig, utan kärnpunkten är, huruvida en tidsenlig omorganisation
undervis- skall äga rum af utbildningen af militärläkare. Alla fackmän hafva
ning. uttalat sig för behöfligheten och lämpligheten af en sådan omorgani-
(Forts.) sation, och det är påpekadt, huru ytterst viktig militärläkareinstitu-
tionen är för vårt härväsen. Hvad beträffar de invändningar, som
gjorts ur den synpunken, att denna utbildning bör förläggas till värn-
pliktstiden för de medicine studerandena, kan jag ej finna annat, än att
frågan icke kan lösas på det sättet på ännu rätt många år. Och jag
tror, att äfven om frågan kan lösas på det sättet, så finnes ändå skäl
att bifalla Kungl. Maj:t förslag med hänsyn till den tid, som kan
komma att förflyta, innan man löst frågan på det sättet, att man
förlagt militärläkareutbildningen till de medicine studerandes värn¬
pliktstjänstgöring.
Dessutom tror jag också, att äfven om de värnpliktige medicine
studerandena kunna under sin värnpliktstid utbildas till militär¬
läkare, är behofvet af skicklige militärläkare så stort, att det alldeles
icke är ur vä^en att utom den undervisning, som dessa medicine
studerande få under sin värnpliktstid, äfven den anspirantkurs, som
här är fråga om att inrätta, existerar bredvid den utbildning, som
de medicine studerande kunna komma att få. I alla händelser finner
jag, som sagdt, behofvet af denna kurs konstateradt för de år, som
komma att förflyta, innan tillräckligt antal värnpliktige medicine
studerandena hunnit under sin värnpliktstjänstgöring utbildas till
militärläkare, således till dess tillgång på på detta sätt utbildade militär¬
läkare kommer att finnas.
På grund af dessa förhållanden, och då anslagsbeloppet här icke
spelar någon roll, utan hufvudfrågan är den, om Andra Kammaren
vill bifalla inrättandet af en af alla sakkunnige förordad, behöflig
utbildningskurs för militärläkare, ber jag, herr talman, att få yrka
bifall till hvad utskottet föreslagit.
Herr Vahlquist: Herr talman, mina herrar! Jag har egentligen
inga nya skäl att tillägga till förmån för Kungl. Maj:ts förslag i denna
fråga utöfver de många, som med kraft och framgång framlagts af
föregående talare. Jag har uppträdt endast för att rätta ett vilse¬
ledande uttalande. Det har nämligen sagts, att denna aspirantkurs
för medicine studerande skulle öka läkarekursen med icke mindre
än 6 månader. Det låter ju nästan ohyggligt, men så är verkligen
icke förhållandet. Herrarne veta kanske, att här vid garnisonssjuk¬
huset finnas 6 så kallade underläkare. Dessa tillsättas^på halfår. Det
blir sålunda 12 läkare om året, 6 för hvarje halfår. Nu ärmeningen,
att samtidigt med denna underläkarebefattning skulle undervisning
lämnas oclT aspirantkursen genomgås. Det blir icke detsamma som
att öka studietiden med 6 månader. För öfrigt minnas herrarne, att
vi förra året höjde lönevillkoren för dessa underläkare, som förut
hade 45 kronor i månaden utom fri bostad, vedbrand och ljus, till
dubbla beloppet eller 90 kronor. Jag säger ännu en_ gång, att det
icke är fråga om att förlänga studietiden för dessa medicine studerande
Onsdagen den 18 Mars. 53 N:o 30.
med 6 månader, därför att man under dessa 6 månader låter dem Angående
använda ungefär en timme om dagen för att göra sig kompetenta
för sitt blifvande kall som militärläkare. läkares
Jag anhåller, herr talman, att få yrka bifall till utskottets förslag, undervis¬
ning.
Herr Hedin: Jag har begärt ordet endast för att modifiera mitt (Forts.)
förut framställda yrkande på det sättet, att jag anhåller, att kamma¬
ren måtte bevilja det af Kungl. Maj:t begärda anslaget på extra stat
för det år, hvars budget nu regleras. Genom att icke uppföra an¬
slaget på ordinarie stat vet då kammaren med sig, att den icke lagt
hinder i vägen för den nya, märkvärdiga, omfattande omorganisatio¬
nen — om hvilken vi ännu icke veta någonting.
Herr Johansson i Jönköping: Herr talman! Jag ber att få
återtaga mitt yrkande och instämmer med herr Hedin.
Herr Vahlquist: Herr talman! Med anledning af herr Hedins
senaste anförande skall jag be att få återtaga mitt yrkande och in¬
stämma i hans förslag.
Herr Wawrinsky i Saltsjöbaden: Äfven jag, herr talman, åter¬
tager mitt yrkande och instämmer med herr Hedin.
Herr Persson i Stallerhult: Herr talman! Här har fram¬
hållits den stora faran för vårt härväsen, i händelse man icke skulle
skaffa herrar militärläkare den undervisning, som här är ifrågasatt.
Jag vill hemställa, om det verkligen kan ligga någon fara i herrar
reservanters yrkande och förslag. Reservanterna vilja icke borttaga
den skola, som redan finnes, utan den skall bibehållas oförändrad.
Således kan man icke tala om någon fara, hvari armén skulle sväfva
genom bifall till reservanternas förslag.
Skillnaden mellan nu gällande bestämmelser och utskottets är
endast den, att enligt det förra denna kurs är förlagd till tjänstetiden,
under det att den enligt utskottets förslag förlägges till studietiden.
Xu kan en medicine licentiat söka och erhålla bataljonsläkare¬
befattning utan att dessförinnan genomgå denna kurs, men han får
genomgå den, sedan han fått befattningen. Enligt utskottets förslag
åter är detta icke möjligt. Detta är hela skillnaden.
Jag undrar visst icke på att herrar läkare samtlige icke tycka
om den nuvarande anordningen, ty man kan ju lätt förstå, att de
skola känna sig något generade af att behöfva gå i skola, sedan de
redan blifvit utnämnda till militärläkare. Därför får man icke undra
på att läkarne hålla på Kungl. Maj:ts och utskottets förslag.
I den kungl. propositionen framhålles, att för närvarande finnas
17 bataljonsläkare, som icke genomgått den nu existerande kursen,
men jämför man denna uppgift med statskalendern, finner man, att
det större antalet af dessa äro utnämnda 1902. Det kan således icke
dröja länge, innan hvar och en af dem genomgått den nu förefintli¬
ga kursen. Man har tänkt sig, att detta skulle kunna gå för sig i
N:o 30.
Angående
anslaget till
militär¬
läkares un¬
dervisning.
(Forts.)
54 Onsdagen den 18 Mars.
höst för 12 stycken, och då hade man en fast anställd militärläkare-
kår, utbildad på det sätt, som för närvarande gäller.
Kammaren har för en kort stund sedan bifallit punkten 9:o och
höjt fältläkarestipendiaternas antal med två af hvardera klassen.
Jämför man emellertid medicinalstyrelsens motivering för framställ¬
ningen i punkt 9:o med dess motivering för den nu föredragna punk¬
ten, kan man icke finna annat, än att dessa motiveringar äro mot¬
sägande mot hvarandra, ty det finnes icke antydt, att dessa stipen¬
diater skola genomgå denna kurs, innan de blifva antagna som
stipendiater, eller att detta utgör kompetens till befattningen. Dessa
stipendiater äro i allmänhet medicine kandidater, då de antagas till
stipendiater; samtliga stipendiater, som antogos år 1902, vore medicine
kandidater. Det är således nu icke fråga om att dessa kandidater,
innan de få bli stipendiater, skulle genomgå denna kurs, så att detta
skulle blifva kompetensvillkor för sökande till fältläkarestipendium.
Hade så varit förhållandet, hade medicinalstyrelsen haft rätt, men
det har ej varit ifrågasatt, såvidt jag kan läsa. Hvilka skola då söka
dylika stipendier? Jo, endast sådana medicine licentiater, som ämna
söka anställning som fast anställde, icke andre. Vet man då, att till¬
strömningen skulle bli så stor? Nu söker hvar och en, som är meri¬
terad till bataljonsläkarebefattning. Får han den, har han skyldighet
att såsom bataljonsläkare genomgå den stadgade kursen. Hädanefter
skulle han hafva att först genomgå denna kurs och därmed öka på
studietiden, och sedan skulle han kunna söka bataljonsläkaretjänst, ty
först då vore han kompetent. Jag anser således, att det är omöjligt
att gå med på utskottets förslag för den, som icke vill förlänga den
redan nu långa studietiden.
Jag ber därför, herr talman, att få yrka bifall till reservanternas
hemställan.
Härmed var öfverläggningen slutad. Herr talmannen framställde
propositioner på hvart och ett af de framställda yrkandena, nämligen
l:o) bifall till utskottets hemställan, 2:o) bifall till det af herr Hedin
under öfverläggningen framställda yrkandet och o:o) afslag å ut¬
skottets hemställan och bifall i stället till den af herr vice talmannen
Pehrson med flere afgifna, vid punkten fogade reservationen; och
fann herr talmannen sistnämnda proposition vara med öfvervägande
ja besvarad. Votering begärdes likväl, i anledning hvaraf och sedan
till kontraproposition antagits det under 2:o) upptagna yrkandet, nu
uppsattes, justerades och anslogs följande omröstningsproposition:
Den, som vill, att kammaren, med afslag å statsutskottets hem¬
ställan i nittonde punkten af utskottets förevarande utlåtande n:o 5,
bifaller den af herr vice talmannen Pehrson med flere afgifna, vid
punkten fogade reservationen, röstar
Ja;
Nej;
Den, det ej vill, röstar
55
N:o 30.
Onsdagen den 18 Mars.
Vinner Nej, har kammaren bifallit det af herr Hedin under öfver-
läggningen framställda yrkandet.
Omröstningen utvisade 127 ja mot 76 nej; och hade kammaren
alltså fattat beslut i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.
Punkten 20.
Utskottets hemställan bifölls.
Pimsten 21.
Uti punkten 21 under denna hufvudtitel hade Kungl. Maj:t före- Angående
slagit Riksdagen att öka anslaget till de värnpliktiges aflöning, in- höjning af
skrifning och redovisning m. m., nu 1,563,980 kronor, med 496,512 an? .
kronor till 2,060,492 kronor. pliktiges af-
Uti en inom Riksdagens Första Kammare väckt, till stats- löning, in-
utskottet hänvisad motion, n:o 32, hade herr P. M. Söderberg hem .skrifning och
ställt, att Riksdagen måtte besluta en aflöning till de värnpliktige af ^avvisning
50 öre per dag under både rekrytutbildningen och repetitionsöfnin-
garne, att utbetalas en gång i månaden under öfningstiden.
Uti fyra inom Andra Kammaren väckta motioner hade nedan-
nämnde motionärer angående dagaflöningen åt de värnpliktige under
öfningstiden framställt nedan omförmälda förslag.
Herr A. Magnusson i Salstad hade uti motionen n:o 16 hemställt,
att Riksdagen behagade besluta, att dagaflöningen till de värnpliktige
bestämdes till 50 öre per dag såväl under rekrytskolan som under
repetitionsöfningarna och oafkortad utbetalas månatligen under öf¬
ningstiden,
Herr C. E. Johansson i Aflösa hade jämte herr J. W. Bengtsson
i Häradsköp hemställt uti motionen n:o 22, att Riksdagen måtte
besluta, att de värnpliktiges dagaflöning under såväl rekrytutbildnin¬
gen som repetitionsöfningarna bestämdes till 50 öre per dag, som
borde utbetalas en gång i månaden.
Uti motionen n:o 52 hade herr O. G. Erikson i öfre Odensvi,
med hvilken herr C. P. Jansson i Edsbäcken instämt, föreslagit, att
Riksdagen måtte besluta och bestämma de värnpliktiges dagaflöning
till 50 öre för dag under den så kallade rekrytskolan och till en
krona om dagen under repetitionsöfningarna, hvaraf 50 öre om dagen
skulle utbetalas under öfningstiden och det öfriga skulle insättas i
postsparbanken för att efter öfningstidens slut hållas de värnpliktige
till hända.
Uti motionen n:o 79 hade herr A. Johanson i Mossebo, med
hvilken fem af kammarens ledamöter instämt, hemställt, att Riksdagen
måtte besluta, att dagaflöningen till de värnpliktige under deras
vapenöfning bestämdes till 50 öre per dag samt att denna aflöning
mätte utgå äfven innevarande år.
Utskottet hemställde, att Riksdagen måtte, med bifall till Kungl.
Majtts i ämnet gjorda framställning samt med afslag å herrar Söder-
N:o SO.
Angående
höjning af
anslaget till
de värn¬
pliktiges af¬
löning, in¬
skrifning och
redovisning
m. m.
(Forts.)
56
Onsdagen den 18 Mars.
bergs, Magnussons i Salstad, Johanssons i Aflösa, Eriksons i Öfre
Odensvi och Johansons i Mossebo ofvannämnda motioner, öka ansla¬
get till de värnpliktiges aflöning, inskrifning och redovisning m. m.,
nu 1,563,980 kronor, med 496,512 kronor till 2,060,492 kronor.
Vid punkten hade fogats reservation af herrar Persson i Tall¬
berg, Olsson i Fläsbro och Emthén, hvilka föreslagit, att Riksdagen,
i anledning af Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning och ofvan-
berörda motioner, måtte för bestämmande af värnpliktiges dagaflö-
ning till 50 öre öka anslaget till de värnpliktiges aflöning, inskrifning
och redovisning m. m., nu 1,563,980 kronor, med 1,512,993 kronor
till 3,076,973 kronor.
Sedan punkten föredragits, begärdes ordet af:
Herr Olsson i Fläsbro: Herr talman! Det är ett faktum, att
många finnas, som icke utan knot åtaga sig de kraf, som den ökade
värnplikten fordrar. Enligt min uppfattning är också detta helt
naturligt. Många lefva nämligen under sådana omständigheter, att de
icke kunna med samma grad af entusiasm som öfriga medborgare
bereda sig att möta en eventuellt infallande fiende. Äfven om det
är sant, att kojans son såväl som palatsets härskare har många och
stora fördelar af att lefva i ett fritt land, så är det också lika sant,
att den, som har fördelen af att äga hem och härd, känner sig i högre
grad personligen uppfordrad att värna om landets själfständighet än
den, som saknar en sådan förmån.
Om den nya härorganisationen skall kunna blifva hvad med den¬
samma afses, d. v. s. ett starkt värn i farans stund, så är det af vikt,
att anledningarna till missnöje så långt möjligt är aflägsnas. Endast
i den mån detta sker, kunna förhoppningarna om ett starkt lefvande
försvar blifva motsvarade af verkligheten. Det bör därför vara Riks¬
dagen angeläget att aflägsna allt, som kan göra dessa öfningar odräg¬
liga för de värnpliktige. Och en af dessa anledningar är den mycket
obetydliga dagaflöningen under rekrytutbildningstiden.
Äfven om den föda, som numera bestås de värnpliktige, är någor¬
lunda tillfredsställande, så är det gifvet, att de värnpliktige därut-
öfver behöfva åtskilligt, som icke kan hänföras under rubriken: öfver¬
flöd. Femtio öre om dagen räcka icke till mer än ett glas mjölk,
en kopp kaffe, något svagdricka jämte öfriga småutgifter. Och då
staten fordrar af dem, hvilkas enda kapital utgöres af deras arbets¬
kraft, under öfningstiden så att säga allt hvad de äga, så synes det
mig vara på sin plats och med rimlighet och rättvisa öfverensstäm¬
mande, att de under öfningstiden få en någorlunda dräglig tillvaro.
De kostnader, som förorsakas af ett bifall till reservationen, äro
stora, det kan jag icke förneka. Men jag är öfvertygad om, att vår
värnkraft därigenom komme att förstärkas i stället för att försvagas,
ätven om penningarne skulle anskaffas genom indragningar på andra
håll å denna hufvudtitel. Ty herrarne kunna förstå, hvilket värde
det ligger i att äga ett manskap, som, i känslan af att vara rättvist
57
N:o 30.
Onsdagen den 18 Mars.
behandladt och val omhuldadt går att med glädje fullgöra sin foster¬
ländska plikt.
Jag yrkar, herr talman, afslag på utskottets hemställan och bifall
till reservationen.
Häruti instämde herrar Jansson i Edsbäcken, Andersson i Bagg-
böle, Hammarström, Bromée i Billsta, Hansson, Ersson, Ljunggren,
Olsson i Älfdalsåsen, Forssell, Thorsson, Lindgren i Islingby, Ericsson
i Ahlberga, Pettersson i Södertälje, Johansson i Olja, Ström i Tran-
strand, Johansson i Aflösa, Johansson i Jönköping, Persson i Hult,
Räf, Bengtsson i Häradsköp, Danielsson, Broström, Jansson i Krake-
rud, Erikson i öfre Odensvi, Matsson, Svensson i Skyllberg, Forsberg,
Lindgren i Örebro, Sandin, Sundström, Olofsson, Eriksson i Elgered,
Enander och Zimdahl.
Angående
höjning af
anslaget till
de värn¬
pliktiges af¬
löning, in¬
skrifning och
redovisning
m. m.
(.Forts.)
Herr Jonsson i Hökhult: Herr talman, mina herrar! Motio¬
närerna hafva i sina motioner om förhöjd dagaflöning för våra värn¬
pliktige allesamman anfört som skäl därför det missnöje, som råder
öfverallt i orterna. Äfven jag vill gifva till känna, att så är för¬
hållandet äfven i min ort. Öch frågan är ju den: kan vår beväring
lefva på den kost, kronan består, då den skall tränas och öfvas för
sitt viktiga värf? Jag tror det knappast. Jag vill ej klandra den
kost, kronan består. Men för 52 öre kan man icke fordra så mycket.
Och vår beväring, som har god matlust och behöfver äta för att stå
ut med de strapatser, som möta den under öfningstiden, behöfver
förse sig med något extra emellanåt. Och den, som icke har till¬
gång på reskassa, utan måste lefva på den kost, kronan består, har,
tror jag, mången gång det ganska skralt.
Då Riksdagen ansåg det vara nödvändigt att höja dagaflöningen
till 50 öre redan då vi hade 90 dagars öfningstid, huru mycket mera
skäl skall det då icke nu vara att höja dagaflöningen till samma
belopp!
Det skäl, som är af den allra största vikten härvidlag, är, att
man om möjligt bör höja kärleken till fosterlandet hos vår beväring.
Och vill man vinna kärlek, så måste man offra något. Det är icke
blott på lägerplatserna, som vi vilja taga deras tid och krafter i an¬
språk, utan framför allt i farans stund för att värna om vårt älskade
fosterland.
Jag tror, att, om vi höja dagaflöningen till 50 öre och beväringen
för öfrigt behandlas väl under öfningstiden, den tanken skall uppstå
hos beväringen, att, då statsmakterna gjort hvad de kunnat, de värn¬
pliktiga också böra anse som sin plikt att göra hvad de kunna.
Det är ju mycket viktigt för oss, att vi ha goda vapen, men jag
anser det vara ännu mycket viktigare, att den lefvande försvarskraften,
som skall föra dessa vapen, verkligen går till sitt värf med lust och
intresse. Och ju starkare kärleken till fosterlandet är, med desto
större kraft kommer _det att förvaras.
Herr talman! Äfven jag ber att få yrka afslag på utskottets
hemställan och bifall till reservationen.
N:o 30.
Angående
höjning af
anslaget till
de värn¬
pliktiges af¬
löning, in-
»krifntng och
redovisning
58
Onsdagen den 18 Mars.
Herr Magnusson i Salstad: Jag ber att få till protokollet an-
tecknadt, att jag kommer att gifva min röst för det af reservanterna
framställda förslaget.
Herr Larsson i Västerås: Då denna fråga är af synnerligen
stor vikt för de värnpliktige och dessa värnpliktige till stor del ut¬
göras af dem, som ingenting annat äga för sin existens än sin arbets-
(F*rts.) kraft, har jag icke kunnat uraktlåta att vid detta tillfälle med några
ord ytterligare understryka hvad som här af olika talare anförts till
förmån för dagaflöningens höjande. För att icke onödigtvis taga
kammarens tid i anspråk, ber jag att få instämma i hvad den ärade
talaren herr Olsson i Fläsbro yttrat. Men därjämte anhåller jag att
få göra ett litet tillägg och anföra ytterligare ett skäl, som jag anser
vara af den betydelse, att det här bör omnämnas.
Då nämligen förhållandena gestalta sig så, att många af de värn¬
pliktige genom fullgörande af sin värnplikt mista de platser, som de
förut innehaft, och då de vidare icke ha annat att lita till än sin
arbetskraft och användningen af densamma, förstår man, att de här¬
vidlag skola påverkas ganska menligt. Och man förstår också, huru-
dana utsikterna skola ställa sig för dessa värnpliktige med en dag-
aflöning, som är anpassad så, att de måste offra de besparingar, som
möjligen kunna finnas vid värnpliktstidens början. Sedan nu den
värnpliktige vid vapenöfningens slut står inför det förhållandet, att
han är blottad på allt, kommer därtill, att ringa eller ingen utsikt
finnes för honom att kunna erhålla arbete efter värnpliktsöfningarnas
slut, synnerligast då arbetstillgången vid denna tid i allmänhet är
knapp. Jag anser därför, att de värnpliktiges aflöning bör bli sådan,
att den för det första skyddar mot direkta ekonomiska uppoffringar
och för det andra bereder dem möjlighet att däraf spara något, så
att de icke stå alldeles blottade vid öfningstidens slut. Dessa båda
önskningsmål torde det icke vara möjligt att med det förslag, som
nu föreligger, få tillgodosedda. Men då med reservanternas förslag
man åtminstone kan antaga det vara möjligt, att det första önsknings-
målet skall kunna bli tillgodosedt något så när, skall jag, herr talman,
tillåta mig att yrka bifall till reservanternas förslag.
Med herr Larsson förenade sig herr Branting.
Herr Andersson i Västra Nöbbelöf: Herr talman. Den
principen har jag ständigt hört här i landet framhållas, att försvaret
af fosterlandet skall vara en allmän medborgerlig plikt och således
icke en plikt, som kan eller bör köpas. Försvarskänslan måste ström¬
ma ut såsom uttryck af samhörigheten mellan medborgarne i ett land.
Den uppfattningen har Riksdagen delat, då den bestämt den nuvaran¬
de dagaflöningen under de vanliga vapenöfningarna till 20 öre. Dessa
fullgöras under tid, då ynglingen har den ställning i lifvet, att han
icke har mycket att försumma och sällan bildat familj. Den beviljade
dagaflöningen är afsedd att skydda honom från direkta utgifter. Seder¬
mera bestämdes en dagafiöning af 50 öre under repetitionsöfningarna.
Dessa infalla ju under en tid, då mannen i många fall skaffat sig en
Onsdagen den 18 Mars. 59 N:o 30.
ställning i lifvet, och då är det ju naturligt, att dagaflöningen bör Angående
vara något högre. andset till
Det har sagts, att man skall aflöna de värnpliktige högre, tv däri- anjea%ärn-
genom skulle de få mera kärlek till fosterlandet och vara villigare pliktiges af-
att försvara det i farans stund. Det skall vara en helt annan känsla än limning, in-
den, huruvida där betalas några öre mer eller mindre i dagaflöning
under öfningstiden, hvarpå man skall kunna bygga i farans stund. 16
Här har man nu talat om att de värnpliktige böra aflönas på (ports)
sådant sätt, att de kunna göra besparingar. Hvart skulle detta leda?
Komme vi därhän, hade vi icke längre hvad man kallar värnplikts-
system, utan då hade vi återgått till det gamla systemet att lega
hvarenda karl. Därhän vill väl ingen nu återgå.
Då Riksdagen beviljat medel till en dagaflöning, som visserligen
är ringa, men likväl ansetts lämplig för att skydda individen för
direkta utgifter, tror jag det viktigaste i detta hänseende vara att
sörja för att de värnpliktiga blifva under öfningstiden försedda med
ordentlig föda och klädsel samt en i allo human behandling, som icke
kan med fog klandras, och undervisning på det sätt, sådan bör med¬
delas, utan trakasseri. Har man sörjt för de värnpliktige i dessa af¬
seende^ tror jag betalningen, som redan nu utgår, vara lämplig.
Denna förhöjning som nu begäres, belöper sig i alla fall på 1,000,000
kronor och äfven 1,000,000 kronor är till och med i vår tid pengar.
Men icke blott för denna miljons skull böra vi betänka oss, utan
ufven för principens skull, ty skola vi öka på anslaget undan för
undan, hvar skola vi då stanna? Skall en ha betalning för den tid
och det arbete han försummar under värnpliktens fullgörande, skola
väl alla ha sådan betalning. Det torde bli för dyrbart, ty därigenom
kom man snart in på frågan, huruvida ersättning skulle gifvas i mån
af dyrare eller billigare arbetsförtjänst.
Jag yrkar, herr talman, bifall till utskottets hemställan.
I detta anförande instämde herrar Hjärne, Mallmin, Hellman
och Bcrgendahl.
Herr Ericsson i Ofvanmyra: Ja, det är ingen nyhet vi nu fått
höra från skånebänken. Redan vid 1892 års urtima riksdag, då man
beviljade en dagaflöning af 50 öre åt våra värnpliktige, fick man höra,
att denna vore en köpesumma för vårt försvar. Vid 1901 års riks¬
dag fick man höra detsamma. Jag protesterade då så godt jag kunde
mot ett dylikt språk, och jag gör detsamma fortfarande. I försvars¬
utskottet var jag den ende, som försvarade 50-öringen. I fjol var en
ledamot af statsutskottet ensam om samma yrkande.
I år har denne reservant åtminstone fått ett par af sina kamrater
med sig. Jag hoppas det skall visa sig, att äfven i kammaren an¬
talet ökats med dem, som vilja vara med om att höja denna dag¬
aflöning.
Jag spådde redan år 1901, att en minskning af dagaflöningen
skulle ha till följd en ökad emigration. Detta har också tillfullo slagit
in, ty säga hvad man vill, är detta en afsevärd orsak till den stigande
emigrationen, att man knappat in på dagaflöningen för de värnpliktige.
N:o 30. 60 Onsdagen den 18 Mars.
Angående Nu säger talaren på skånebänken att en höjning af dagaflöningen
anslaget till ar att köpa fosterlandskärleken, och en sådan som skall köpas med
de värn- penningar är icke mycket värd. Ja, däruti hade han fullkomligt rätt,
pliktiges af-om man verkligen kunde få köpa fosterlandskärlek för så billigt pris.
löning, in- Men på detta sätt kan jag icke se saken. Rätta förhållandet är
Sredovisning^et’ att vära värnpliktige under nuvarande förhållanden måste
m. m. ^ hafva en reskassa med sig till lägerplatserna, om de skola kunna föra
(Forts.) en något så när anständig och dräglig tillvaro, och då är det många
som anse sig sakna råd därtill. Det blir alltsammans för dem så stora
uppoffringar, att de se sig nödsakade att emigrera, äfven om de hafva
en mycket stark fosterlandskärlek.
Jag tror således, att vi böra tillmötesgå detta kraf på en förhöj¬
ning af de värnpliktiges dagaflöning.
Vi hafva här förut i dag fått höra så vackra tal för högre af¬
löning åt befälet för att — såsom det uppgafs — få behålla den bättre
delen af detsamma. Jag tror, att vi med den förhöjda dagaflöningen
åt de värnpliktige äfven kunna få behålla de bättre elementen bland
dem.
Jag yrkar bifall till reservationen.
Herr Johansson i Jönköping: Herr talman! Mine herrar! Jag
skulle ju kunna nöja mig med att, såsom jag redan gjort, instämma
med en föregående talare i denna fråga. Men då det yttrande, som
fälldes af en af mina meningsfränder här, att det skulle hafva be¬
tydelse för fosterlandskärleken bland de värnpliktige, att de erhölle
ökad dagaflöning, har misstydts så, att det förmenats innebära, att
kärleken till fosterlandet bland våra värnpliktige skulle komma att
stå i direkt förhållande till dagaflöningens belopp, så ber jag för min
del att få tillbakavisa en sådan misstydning af yrkandet, att dag¬
aflöningen för de värnpliktige skall höjas. Att de värnpliktige skulle
få en skälig dagaflöning innebär icke, att fosterlandskärleken skulle
köpas af dem. Men man måste se till, att de uppoffringar, som foster¬
landet kräfver af de värnpliktige, fördelas så lika som möjligt på
dem. Från den synpunkten kan man icke neka, då man särskilt
tager hänsyn till de obemedlade värnpliktige, att dessa äro försatta i
en ganska ogynnsam ställning. Medan de fullgöra sin värnplikt, måste
de under en stor del af året vara borta från hemmet och sin anställ¬
ning, och de kunna svårligen undgå att under denna tid göra kanske
icke så obetydliga uppoffringar. De stå, såsom en föregående talare
påpekat, icke blott inför faran att mista den anställning, som de
innehade, innan de började sin värnpliktstjänstgöring, utan de nödgas
därjämte att antingen tillgripa de små besparingar, som de till äfven¬
tyr kunna äga, eller också sätta sig i skuld för beloppet af de ut¬
gifter, som de under värnpliktstiden nödgas göra. Ty det är ett
faktum, som på alla håll påpekats och konstaterats, att de värnplik¬
tige icke kunna undgå att under värnpliktstiden göra åtskilliga utgifter,
för hvilka den nuvarande dagaflöningen icke räcker till. Och dessa
utgifter äro naturligtvis i en helt annan grad betungande för de
medellösa än för de bemedlade, för hvilka senare de naturligtvis icke
kunna spela någon större roll. I alla händelser står den nuvarande
Onsdagen den 18 Mars. Öl N:o 30.
dagaflöningen icke i rimligt förhållande till d e rent ekonomiska upp- Angående
offringar, som de värnpliktige måste göra för fosterlandets skull, ‘till
Jag tror därför, att de medel, som erfordras för dagafiöningens höjande, ^ rn.
skulle vara mycket väl använda pengar, just emedan de skulle pliktiges af-
komma att aflägsna det missnöje, som måste uppstå hos våra obe- lärling, in-
medlade värnpliktige, när de under fullgörandet af sin värnplikt finna skrifning och
sig försatta i en ekonomisk ställning, som för dem är på många sätt r m m 9
brydsam och besvärlig. Jag tror som sagdt, att dessa penningar i (Forts)
vår försvarsbudget skulle vara synnerligen val använda, och jag ber
därför att få yrka bifall till förslaget om dagafiöningens höjande till
SO öre.
Häruti instämde herrar Byström, Olsson i Stockholm, Wavrinsky
i Stockholm, Berg i Stockholm, Kvarnzelius, Granlund, Thylander,
Ericsson i Vallsta, Olsson i Viken, Broomc i Bårslöf, Sterner, Karlsson
i Mo, Lindgren i Örebro och Olsson i See.
Herr Lindblad: Jag ber att få säga några ord i afseende på
denna fråga. Vi voterade nyss om ett anslag, som var mycket obe¬
tydligt, —- 1,650 kronor — och detta anslag hade dock ett humani¬
tärt syfte, nämligen tillgodoseende af bättre läkareutbildning för
militärläkare. På skäl, som jag för min del måste godkänna, kunde
emellertid icke denna kammare bifalla förslaget. Nu skulle vi gå
att votera om ett vida högre belopp, det gäller nu icke mindre än
1 million kronor, och att döma efter de många instämmanden, som
gifvit sig tillkänna med anslutning till de talare, som förordat det
högre beloppet, skulle man nästan kunna draga den slutsats, att kam¬
maren vore villig att tillmötesgå dessa önskningar. Men jag hem¬
ställer till denna kammares män, äfven till dem, som instämt med
dessa talare, om de äro öfvertygade, att denna million kommer att
användas på ett godt sätt. .För min del kan jag icke tro det, utan
jag tror, att penningarne komma att offras endast för att tillmötesgå
ett gängse föreställningssätt, som i grund och botten är oriktigt,
nämligen det föreställningssättet, att de värnpliktige skulle vara be¬
rättigade till ersättning af staten för förlorade dagsverken. Jag har
själf ofta hört denna uppfattning uttalas och försökt att gendrifva
densamma så godt jag kunnat. Det ligger onekligen något ologiskt
i denna uppfattning, att staten skulle vara skyldig att betala sina
medborgare, därför att staten bibringar dem en för statens behof —
fosterlandets och den egna härdens försvar — nödvändig kunskap,
som staten helt enkelt har rätt att fordra, att de måste tillägna sig.
Därför har staten också endast att se till, att dessa medborgares
oundgängligaste behof under utbildningstiden blifva tillgodosedda.
Det år af denna anledning, som jag för min del aldrig känt mig
öfvertygad af de skäl, som anförts för den förhöjda dagaflöningen åt
de värnpliktige; man kallar det nu också riktigare för penningbidrag,
ej för dagafiöning. Visserligen var Riksdagen på den tiden, då
öfningstiden var endast 90 dagar och då det således gällde mindre
summor, villig att gå dessa framställningar till mötes, — det gällde
då också uteslutande sommartiden, som speciellt för landsbygdens
N:o 30. 62 Onsdagen den 18 Mars.
Angående ynglingar har ett ojämförligt värde — men i den mån vi nödgades
anslå* et %ll u*;str^c^a öfningstiden, har Riksdagen insett det orimliga i dessa fram¬
me värn- ställningar, och att vi måste taga afstånd ifrån dem.
pliktiges af- Det var en talare, som använde det skälet för detta anslags be-
löning, in- viljande, att det skulle inverka på emigrationen. Att lämna en redo-
Srec/ovi8niCCh §öre^se ^ör orsakerna till emigrationen, därtill är väl nu hvarken tid
Te m!Sm.ng e^er Dmpligt tillfälle. Jag tror emellertid, att denna fråga icke alls
(Forts.) sammanhänger med emigrationen, utan att saken användes endast så¬
som svepskäl af en del af dem, som vilja söka försvara att de öfver¬
gifva fosterlandet. Naturligtvis är orsaken den, att man önskar söka
sig en bättre framtid i det fjärran landet i väster och att man har
hört talas om personer, som där skurit guld med täljknifvar och åter-
vändt hem efter att hafva skapat sin lycka, men, mine herrar, icke
ligger orsaken i dessa 30 öres högre eller lägre dagafiöning. Man
hör samma skäl upprepas också, när en annan vida större fråga är
på tapeten, nämligen rösträttsfrågan. I båda dessa frågor skulle så¬
ledes ligga orsakerna till emigrationen. Men då förstår jag icke,
hvarför så många kvinnor lämna landet; det är dock ett faktum, att
äfven kvinnorna till stort antal emigrera.
Herr vice talmannen Pehrson: Jag skulle kunna inskränka mig
till att instämma med herr Hans Andersson i Nöbbelöf, ty han ut¬
talade just de åsikter jag hyser i denna fråga. Jag har vid flere före¬
gående tillfällen gifvit min mening i frågan tillkänna, och jag erinrar
mig särskildt, att jag i fjol här i kammaren uttalat min uppfattning
i denna sak. Under den i dag förda öfverläggningen har jag emeller¬
tid funnit, att många af denna kammares ledamöter förmena, att det
missnöje, som skulle råda öfver den utsträckta öfningstid, som beslöts
år 1901, skulle vara beroende hufvudsakligen därpå, att de värnplik¬
tige hafva en enligt deras mening för liten kontant ersättning. Det
ligger ju i värnpliktens idé, att man skall utgöra denna plikt såsom
medborgare i samhället, och man bör icke fordra någon kontant er¬
sättning därför. Långt bättre än att bevilja de värnpliktige en hög
dagafiöning under öfningstiden synes mig vara att tillgodose dem i
andra afseenden. Så t. ex. bör man tillse, att den föda, staten består
de värnpliktige, icke endast är tillräcklig, utan också af god beskaffen¬
het, att också det husrum, som staten består, är fullt tillfredsställande
och att särskildt de kaserner, som vi skola bygga för de värnpliktige
bli i sanitärt hänseende af bästa beskaffenhet samt vidare och fram¬
för allt att den behandling, som de värnpliktige underkastas från
befälets sida, blir human, och att det blir ett godt samförstånd emellan
befälet och menige man. Med andra ord sagdt, man bör tillse, att
förhållandet mellan officerarne och de värnpliktige blir sådant, att de
värnpliktige kunna lära sig att med förtroende blicka upp till sina
förmän, väl vetande att dessa icke vilja annat än deras bästa. Vi
böra ihågkomma de fördelar, som man har af att tillhöra ett väl
ordnadt samhälle och ett fritt folk. Man har väl också skyldigheter
och icke endast rättigheter gent emot samhället. Vi vilja alla hafva
våra rättigheter såsom medborgare, men vi hafva väl också alla några
skyldigheter gent emot det land, af hvilket vi fordra dessa rättigheter,
Onsdagen den 18 Mars. 63 N:o SO.
°eh jag kan icke föreställa mig, att dessa skyldigheter kunna på ett Angående
mera lämpligt sätt fullgöras än att vi såsom medborgare skola göra höjning af
oss förtrogna med våra försvarsmedel, så att vi kunna försvara ickea"k^«_
endast vårt land, utan äfven oss själfva, ty då jag försvarar mitt pliktige* af-
fosterland i farans stund, försvarar jag på samma gång också mig löning, in-
själf. skrifning och
Nej, låtom oss taga värnplikten såsom en medborgerlig plikt, ty
det är den, men låtom oss på samma gång tillse, att de fordringar, (Forts )
som de värnpliktige rättvisligen kunna uppställa, blifva väl tillgodo- ’
sedda, särskildt i afseende å sund, tillräcklig och god föda, i helso-
vårdshänseende tillfredsställande bostäder och framför allt ett rättvist
och humant behandlingssätt från befälets sida.
Jag har icke något annat yrkande att framställa än om bifall till
utskottets förslag.
Med herr vice talmannen förenade sig herrar Ernst Carlson,
Wijk, K. G. Karlsson i Göteborg, Neiglick, Segerdahl, Trana, Hjärne,
von Krusenstjerna, Höök, Widén, Sandquist, Åkerlund, Ohlsson i Halm¬
stad, 11 oos, Arnoldsson, Hellman, Henricson, Ekman, Petersson i På-
boda, Killander och af Callerholm.
Som flere talare anmält sig för yttrandes afgifvande, men tiden
nu var långt framskriden, uppsköts den vidare öfverläggningen i detta
ämne till kl. 7 e. m., då detta sammanträde enligt utfärdadt anslag
komme att fortsättas.
Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 4.32 e. m.
In fidem
Herman Palmgren.