RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1903. Andra Kammaren. N:o 21.
Tisdagen den 3 mars.
Kl. Vi 3 e. m.
§1.
Justerades protokollet för den 24 nästlidne februari.
§ 2.
Föredrogs och hänvisades till kammarens tillfälliga utskott n:o 4
herrar P. O. Lundells och D. Perssons i Tallberg motion», n:o 145,
om skrifvelse till Konungen angående tillhandahållande af svensk
författningssamling för lägsta möjliga pris.
§ 3.
Vidare föredrogos, men bordlädes åter lagutskottets utlåtanden
n:is 29 och 30.
§ 4.
Afgåfvos nya motioner af:
herr G. O. V. Lindgren i Örebro, n:o 146, om skrifvelse till
Konungen angående upphäfvande af vaccinationstvånget m. m.;
herr A. T. Carlheim-GgllensJcöld, n:o 147, i anledning af Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag angående vård af enskildes
-skogar och till lag om skyddsskogar;
herr K. StarbäcJc, n:o 148, i anledning af Kungl. Maj:ts pro¬
positioner dels med förslag till lag angående vård af enskildes skogar
och till lag angående skyddsskogar, dels med förslag till ändring af
vissa i kap. II och kap. V i kungl. förordningen angående hushåll¬
ningen med de allmänna skogarne i riket den 26 januari 1894 med¬
delade bestämmelser m. m.; och
Andra Kammarens Prof. 1903. N:o 21.
1
N:o 21. 2
Tisdagen den 3 Marg.
# herr P. P. Waldenström, n:o 149, om skrifvelse till Konungen
angående kompetensvillkoren för lokomotivpersonalen vid järn vägar ne
m. m.
Dessa motioner blefvo på begäran bordlagda.
Till bordläggning anmäldes
statsutskottets memorial och utlåtande:
n:o 27, med förslag till voteringsproposition i anledning af kam-
rarnes skiljaktiga beslut i en fråga rörande anslagen under riksstatens
andra hufvudtitel;
n:o 28, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut i vissa frågor
rörande anslag under riksstatens sjätte hufvudtitel; och
n:o 29, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställning om anslag till anskaffande af ny rörlig materiel
vid statens redan trafikerade järnvägar;
Andra Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande, n:o 5, i
anledning af väckt fråga om ändring af § 42 i gällande folkskole¬
stadga; samt
Andra Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, n:o 6, i
anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl Maj:t angående
utredning af landets skatteförmåga m. m.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:
herr D. Persson i Tällberg under 10 dagar fr. o. m. den 4 mars?
§ 5.
§ 6.
och »
» S. Arnoldsson............
i E. A. Lindblad........
» L. Eriksson i Bäck...
5 »
2 »
9 *
»
» 8 >
» 4 S
» 3 »
Justerades protokollsutdrag; hvarefter kammarens ledamöter åt¬
skildes kl. 2,44 e. m.
In fidem
Herman Palmgren.
Onsdagen den 4 Mars.
3 N:o 21,
Onsdagen den 4 mars.
Kl. 11 f. m.
§ I*
Justerades protokollet för den 25 nästlidne februari.
§ 2.
Upplästes ett till kammaren inkommet utslag af följande lydelse:
Kungl. Maj:ts utslag på de besvär, dels John Wahlborg och
Johan Jansson i Tunadal, dels P. E. Johansson och A. F. Isakson
i Hvista, alla i Köpings socken, dels oclc J. G. Wellander och A. G.
Andersson, bägge i Kungsör, Kung Carls socken, i underdånighet an¬
fört öfver ett af Kungl. Haj:ts befallningshafvande i Västmanlands län
den 7 januari 1903 meddeladt utslag i anledning af förd klagan öfver
ett inom Västmanlands västra domsaga den 30 november 1902 för-
rättadt och den 13 påföljande december afslutadt val af riksdagsman
i Andra Kammaren för en tid af tre år, räknadt från och med den
1 januari 1903; uti hvilket mål af handlingarna inhämtas:
att, sedan ifrågavarande val i enlighet med vederbörande dom-
hafvandes behörigen offentliggjorda kungörelse inom domsagans olika
kommuner försiggått, det vid afslutandet af valet medelst rösternas
sammanräkning den 13 december 1902 inför domhafvanden visat sig,
att, sedan två röstsedlar af domhafvanden kasserats, följande god¬
kända röster afgifvits, nämligen: 740 röster å landtbrukaren Erik
Thermsenius i Fantetorp, 743 röster å hemmansägaren Adolf Fredrik
Janson i Bråten och en röst å John Wahlborg i Tunadal och att
till följd däraf Adolf Fredrik Janson af domhafvanden förklarats
vara vald till ledamot af Riksdagens Andra Kammare för domsagan
för en tid af tre år, räknadt från och med den 1 januari 1903;
att besvär öfver valet anförts hos Kongl. Maj:ts befallnings¬
hafvande af P. E. Johansson, Isakson, Wellander och A. G. Andersson,
jämte G. B. Ahlbom i Västra Eknö, hvilka yrkat, att Kongl. Maj:ts
befallningshafvande måtte, med undanröjande af valförrättningen,
förordna om nytt val för domsagan och såsom skäl för detta yrkande
anfört: att arrendatorn Carl Teodor Andersson och hemmansägaren
Carl Johan Andersson, bägge i Granhammar inom Kung Carls socken,
skulle tillåtits deltaga i valet, ehuru de efter röstlängdens justering
blifvit å kommunalstämma antecknade såsom röstberättigade i anled¬
ning af fast egendoms tillträde, utan att i kungörelsen om stämman,
N.o 21. 4
Onsdagen den 4 Mars.
där sådan anteckning skett, varit tillkännagifvet, att dylik fråga skulle
förekomma; att hemmansägaren Carl Nilsson i Lådeby inom Torpa
socken, änskönt han häftade för oguldua kommunalutskylder, fått vid
valet aflämna röstsedel; att valsarbetaren Edvin Möller i Guttsta samt
smältarsmeden Johan Gustafsson i Gisslarbo, soldaten Anders Hagelbäck
därsammastädes, skomakaren J. Rapp i Guttsta, smälthopslagaren Carl
August Dahlman i Kolsva, kvartmästaren Carl Anton Askengren
äfven i Kolsva, lägenhetsåbon Axel Alfred Nilsson i Wallsta och
arbetskarlen Johan August Forsberg i Guttsta, alla inom Malma
socken, aflämnat röstsedlar, ehuru, hvad Möller beträffade, denne häftat
för oguldna kommunalutskylder och, vidkommande samtliga de öfriga,
desse, som allenast på grund af innehaf utaf fast egendom förmenats
vara röstberättigade, innehade sina fastigheter på femtio år; att gjutaren
Bror Tallberg, som för år 1902 vore mantalsskrifven i Malma socken,
det oaktadt tillåtits deltaga i valet inom Bro socken; att Edvard
Eriksson i Sorby, Anders Larsson i Örberga, Anders Andersson i
Holma och Gustaf Jonsson i Segelsberga, allt i Björskogs socken,
hvilka alla tillträdt fast egendom den 14 mars 1902, aflämnat röst¬
sedlar vid valet, ehuru de efter röstlängdens justering blifvit å kom¬
munalstämma på grund af egendomstillträdet antecknade såsom röst¬
berättigade, utan att i kungörelse om stämman, där sådan anteckning
skett, varit tillkännagifvet, att dylik fråga skulle förekomma; att Carl
Johan Pettersson i Holma, äfven i Björskogs socken, fått i valet
deltaga, »ehuru den af honom brukade hemmansdelen 5/i4 mantal n:o 1
Holma vore åsatt ett taxeringsvärde af endast femtusensexhundra
kronor»; att P. A. Odén i Körtinge och arbetskarlen C. J. Pettersson
äfven i Körtinge inom Himmeta socken tillåtits deltaga i valet, än¬
skönt, hvad anginge den förre, den fastighet, han jämte annan person
ägde, ej hade högre taxeringsvärde än ettusenåttahundra kronor, och
beträffande den senare, »han innehade sin fastighet på endast 50 års
tid och ej med full äganderätt eller stadgad åborätt»; att lägenhets-
ägaren Lars Fredrik Pettersson i Loviseberg inom Köpings socken
tillåtits rösta, ehuru han ej ägde annan fastighet än hälften af lägen¬
heten Loviseberg, taxerad i sin helhet till blott ettusentvåhundra
kronor; samt att domhafvanden skulle obehörigen kasserat två vid
Valet afgifna röstsedlar;
samt att Kungl. Maj:ts befallningshafvande enligt utslag ofvan-
nämnda den 7 januari 1903 yttrat, att, hvad först beträffade an¬
märkningen emot de namngifna personer, hvilka utan att vara såsom
röstberättigade uppförda i sina vederbörande kommuners röstläDgder
före dessas justering, sedermera fått sig rösträtt, en hvar i sin kom¬
muns angelägenheter, tillförsäknad allenast på den grund, att de vid
kommunalstämma styrkt sig hafva efter röstlängdens justering till¬
trädt fast egendom, så ehuru det blifvit ådagalagdt, att anteckning
om berörda rösträtt vid vederbörande kommunalstämmor ägt rum,
utan att i enlighet med föreskriften i 59 § förordningen om kom¬
munalstyrelse på landet den 21 mars 1862, sådan den lydde i lagen
5 N:0 21.
Onsdagen den 4 Mars.
den 9 november 1900, behörig kungörelse om sådant ärende ågått,
likväl och som vederbörande kommunalstämmor det oaktadt företagit
ärendet och tillåtit, att bemälta personer fått i längden såsom röst¬
berättigade, en hvar för sin fastighet, antecknas, utan att ändring i
berörda åtgärd visats hafva efter däremot anförda besvär föreskrifvits,
ansåge Kungl. Maj:ts befallningshafvande, att ifrågavarande personer,
nämligen arrendatorn Carl Teodor Andersson och hemmansägaren
Carl Johan Andersson, bägge i Granhammar inom Kung Carls socken,
och hemmansägarne Edvard Eriksson i Sorby, Anders Larsson i
Örberga, Anders Andersson i Holma och Gustaf Jonsson i Segels»
berga, alla i Björskogs socken, emot hvilkas valrätt anmärkning icke
i öfrigt förekommit, rätteligen hafva ägt i valet deltaga, hvadan be¬
svären i denna del ogillades J att ehuru det visats, att hemmans»
brukaren Carl Johan Pettersson i Holma inom Björskogs socken,
hemmansägaren P. A. Odén i Körtmge inom Himmeta socken och
lägenhetsägaren Lars Fredrik Pettersson i Lovisedal i Köpings
socken, af hvilka den förstnämnde brukade fastighet med taxerings¬
värde understigande sextusen kronor, samt de bägge sistnämnde skulle
hvar för sig äga fastighet till värde under ett tusen kronor, icke på
grund af hvad om dem sålunda upplysts, _ vore enligt 14 § regerings¬
formen valberättigade, likväl och som icke ens uppgifvits, mindre
styrkts, att icke tilläfventyrs valrätt vid ifrågavarande val kunnat
bemälte personer på annan grund tillkomma, kunde i frågans så
beskaffade skick laga verkan icke frånkännas bemälte valmäns
röster, hvadan besvären jämväl i hvad dem rörde lämnades utan
afseende; men att, alldenstund det vore lagligen ådagalagdt, att hem¬
mansägaren Carl Nilsson i Lådeby inom Torpa socken och vals¬
arbetaren Edvin Möller i Guttsta inom Malma socken, änskönt de
häftat för oguldna kommunalutskylder, fått i valet deltaga, att gju-
taren Bror Tallberg utöfvat rösträtt i annan kommun, än där han
vore mantalsskrifven, samt att smältarsmeden Johan Gustafsson i
Gisslarbo, skomakaren J. Rapp i Guttsta, smälthopslagaren Carl
August Dahlman i Kolsva, kvartmästaren Carl Anton Askengren
därsammastädes, lägenhetsåbon Axel Alfred Nilsson i 4\ allsta, arbets¬
karlen Johan August Forsberg i Guttsta, alla i Malma socken, samt
arbetskarlen C. J. Pettersson i Körtinge inom Himmeta socken, utan
att rösträtt eljest dem tillkommit, tillåtits att aflämna röstsedlar alle¬
nast på den grund, att de alla utom Forsberg innehade på femtio
års tid afsöndrade lägenheter och den sistnämnde, såsom ägare af en
byggnad på annans grund, för den skull och emedan Tallbergs röst¬
rätt obehörigen utöfvats samt valrättt icke lagligen tillkommit öfriga
ofvanbemälte personer, men dessas sammanräknade »elfva» röster kun¬
nat vid ifrågavarande val, där den i röstetal främste förklarats hafva
undfått 743 röster och den honom i röstetal närmaste 740 röster, på
valets utgång inverka, pröfvade Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
som vid nu nämnda förhållande saknade anledning att meddela ytt¬
rande i fråga om domhafvandens anmärkta förfarande vid rösternas
N:o 21. 6
Onsdagen den 4 Mars.
sammanräkning, lagligt, med undanröjande af öfverklagade valför
rättningen, visa ärendet åter till domhafvanden i Västmanlands västra
domsaga, som det ålåge att, sedan Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
utslag vunnit laga kraft, eller, i händelse af besvär, fastställelse, nytt
val i grundlagsenlig ordning kungöra och förrätta;
däruti klagandena i underdånighet yrkat ändring, Vahlborg och
Johan Jansson under påstående, att Kungl. Maj:t, med undanröjande
af Kungl. Maj:ts befallningshafvandes utslag, därigenom förordnats
om nytt riksdagsmannaval, måtte fastställa Adolf Fredrik Janssons
val till riksdagsman för domsagan, samt öfriga klagandena med yrkande,
att samtliga hos Kungl. Haj:ts befallningshafvande af dem anförda
grunder för valförrättningens undanröjande måtte godkännas; och
hafva öfver Vahlborgs och Johan Janssons besvär S. P. Stängbom
i Lådeby och D. B. Lindberg i Kungsör afgifvit förklaring; med
Kungl. Maj:ts högsta domstol beslutet; Gifvet Stockholms slott den
24 februari 1903.
Kungl. Maj:t bär i nåder låtit sig föredragas ofvanberörda under¬
dåniga besvär; och ehuru genom intyg af ordföranden i Malma för¬
samlings kommunalnämnd blifvit styrkt, att Edvin Möller icke guldit
honom i 1898 års debiterings- och uppbördslängd påförda kommunal-
utskylder, likväl och som, efter hvad ett i målet företedt utdrag
af det vid församlingens kommunalstämma den 24 mars 1899 förda
protokoll utvisar, afkortning af berörda utskylder då blifvit Möller
beviljad, utan att, så vidt af sagda protokollsutdrag kan inhämtas,
orsaken till afkortningen angifvits, samt vid sådant förhållande icke
kan anses vara i målet ådagalagdt, att Möller vid valtillfället häftat
för oguldna kommunalutskylder, anser Kungl. Maj:t valrätt icke
kunna frånkännas Möller; men enär i allt fall vid valet afgifvits och
beräknats nio röstsedlar af personer, som, på sätt Kungl. Maj:ts be¬
fallningshafvande yttrat, icke varit behörige att i valet deltaga, samt
desse personers röster kunnat på valets utgång inverka, finner Kungl.
Maj:t ej skäl att i anledning af John Vahlborgs och Johan Janssons
besvär göra ändring i det slut, hvari Kungl. Maj:ts befallningshaf¬
vande stannat; vid hvilken pröfning af sagda besvär vidare yttrande
ej erfordras i anledning af öfrige klagandenas ändringssökande. Det
vederbörande till underdånig efterrättelse länder.
Under Kungl. Maj:ts sekret.
(Sigill). Hugo WarmarJc.
Utslaget lades till handlingarna.
§ 3.
Föredrogos de å kammarens bord hvilande motioner; och hän¬
visades därvid:
herr G. O. V. Lindgrens i Örebro motion, n:o 146, till kam¬
marens tillfälliga utskott n:o 2;
7 N:o 21.
Onsdagen den 4 Mars.
herr A. T. Carlheim-Gyllenskölds motion, n:o 147, till Riksdagens
särskilda utskott n:o 2;
herr K. Starbäcks motion, n:o 148, likaledes till Riksdagens
särskilda utskott n:o 2; och
herr P. P. Waldenströms motion, n:o 149, till kammarens till¬
fälliga utskott n:o 4.
§ 4.
Efter föredragning vidare af statsutskottets memorial n:o 21,
med förslag till voteringsproposition i anledning af kamrarnes skilj¬
aktiga beslut i en fråga rörande anslagen under riksstatens andra
hufvudtitel, blef den föreslagna voteringspropositionen af kammaren
godkänd.
§ 5.
Härefter föredrogs statsutskottets memorial n:o 28, i anledning
af kamrarnes skiljaktiga beslut i vissa frågor rörande anslag under
riksstatens sjette hufvudtitel.
Punkterna 1—3.
De föreslagna voteringspropositionerna godkändes.
Punkten 4.
Lades till handlingarne.
Punkten 5.
Den föreslagna voteringspropositionen godkändes.
§ 6.
Föredrogos, men bordlädes åter statsutskottets utlåtande n:o 29,
Andra Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 5 och Andra
Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 6.
§ 7-
Till afgörande förelåg bevillningsutskottets betänkande n:o 16,
i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t rörande
borttagande eller nedsättning af tullen å alkoholfria viner.
Till bevillningsutskottet hade hänvisats en inom Andra Kam¬
maren af herr A. W. Styrande)' väckt motion, n:o 87, hvari före-
Angdende
borttagande
eller nedsatt
ning af tullen
å alkoholfria
viner.
N.o 21. 8
Onsdagen den 4 Mars.
hnrttnnnnL ^8^’ att Riksdagen ville besluta att i skrifvelse anhålla, det täcktes
eller nedsatt- efter uddning till Riksdagen inkomma med förslag
ning af tullen h.U sadana förändringar i gällande tulltaxa, att tullen å alkoholfria
å alkoholfria viner måtte antingen borttagas eller åtminstone betvdligt nedsättas
viner.
Utskottet hemställde dock, att herr Styrlanders förevarande
motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t rörande borttagande eller ned¬
sättning af tullen å alkoholfria viner icke måtte till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.
Vid betänkandet var fogad reservation af herr Elchmd.
Sedan utskottets hemställan blifvit uppläst, begärdes ordet af
motionären
Herr Styrlander, som yttrade: Då jag icke kan godkänna do
skal, som af bevillningsutskottet anförts för ett afstyrkande af min
motion, ber jag att få upptaga kammarens tid eD kort stund för att
söka vederlägga dessa skal.
Utskottet framhåller såsom ett hufvudsakligt skäl för sitt afslags-
yrkande, att ^ det skulle innebära en orättvisa att borttaga eller ned¬
sätta tullen å alkoholfritt vin, då »andra varor, hvilka till sina egen¬
skaper helt visst kunna jämföras med alkoholfritt vin, nämligen bär-
och fruktsafter, enligt gällande bestämmelser draga samma tull som
vanligt, alkoholbal tigt vin.»
Denna bevisföring är enligt min tanke fullkomligt oriktig, ty
bär- och fruktsafter kunna icke till sin egenskap jämföras med alkohol¬
fria viner. I dessa senare viner får man nämligen fram en ganska stor
procent druisocker, hvilket är lättsmält och således kan lättare för¬
dragas af den sjuke än det rörsocker, som man får fram i våra bär- och
fruktsafter, hvilket, särskild! med hänsyn därtill att det är kokadt,
är svårt för den sjuke att tillgodogöra sig.
Beträffande denna fråga skall jag be att få hänvisa till utlåtan¬
den af två läkare, nämligen öfverläkaren vid kuranstalten Kneippbaden
i Norrköping doktor Bergqvist och medicine doktor Wretlind. Den
förre yttrar i fråga om dessa alkoholfria viner, att »dessa viner,
som med ett tilltalande utseende och god smak förena stor hållbarhet,
hafva af mig vid många tillfällen användts vid sjukbädden och där¬
vid visat sig äga stor uppfriskande och närande förmåga. De stå i
dessa afseenden vida öfver de alkoholhaltiga vinerna och våra in¬
hemska bärviner.»
Likaledes yttrar doktor Wretlind: »Då vindrufvan har delvis
andra kemiska beståndsdelar än våra egna frukter och bär, så kunna
tydligtvis våra frukt- och bärsafter icke heller alldeles ersätta alkohol¬
fri drufsaft för sjuka.»
• j läkare hafva således tydligen intygat, att dessa viner i sjuk¬
vård äro bättre än våra bär- och fruktsafter, och således kan utskottets
Onsdagen den 4 Mars.
9 N:o 21.
åsikt i detta afseende icke vara riktig. Dessutom vill jag påstå, att,
om man skall tala om någon orättvisa uti förhållandet mellan bar¬
ock fruktsafter samt alkoholfria viner, det snarare är dessa senare
viner, som träffas af denna orättvisa. Ty studerar man tullstatistiken,
så skall man finna, att t. ex. i Stockholm, som anses införa hälften
af den kvantitet frukt- och bärsafter samt viner, som importeras till
Sverige, tullbehandlades år 1901 omkring 6,000 liter bär- och frukt¬
safter, däraf 5,165 liter på fat och endast 769 liter på buteljer.
Men då vin, under hvilken rubrik jämväl bär- och fruktsafter komma,
som införts på fat, betingar en 35 öre billigare tull än det, som im¬
porterats på buteljer, så är det naturligt, att bär- och fruktsafter
betingat en betydligt billigare tull än alkoholfria viner, som i följd
af sin sammansättning måste importeras på buteljer.
Ännu sämre ställer det sig, om man jämför det alkoholfria vinet
med vanligt alkoholhaltigt vin. Hit till Stockholm importerades år
1901 1,729,307 liter vin, däraf 1,441,835 liter på fat, men endast
287,472 liter på buteljer, hvaraf framgår, att fem gånger så mycket
alkoholhaltigt vin importerades på fat och betingade således en 35
öre billigare tull, än om det hade importerats på buteljer. Man
finner således, att såväl frukt- och bärsafter som alkoholstarka viner
drabbas af en billigare tull än de alkoholfria vinerna, som måste in¬
föras på buteljer, och däri synes mig ligga en ofantligt stor orättvisa,
som borde borttagas.
Utskottet säger, att »dessa viner i allt fall icke synas kunna
blifva en allmän förbrukningsartikel för den mindre bemedlade delen
af befolkningen.» Härvid har dock utskottet upptagit ett skäl, som
jag aldrig någonsin anfört såsom skäl för motionen. Jag har hufvud¬
sakligen fäst mig därvid, att dessa alkoholfria viner skulle kunna an¬
vändas vid sjukvården till bättre gagn och nytta än de alkoholhaltiga
vinerna samt bär- och fruktsafterna. Jag har aldrig tänkt mig möj¬
ligheten, att alkoholfria viner skulle blifva en folkdryok, en allmän
förbrukningsartikel; därtill äro de alldeles för dyra. Å andra sidan
bör man icke underkänna den betydelse i nykterhetshänseende, som
ett tullfritt införande af dessa viner eller en afsevärd nedsättning af
tullen å dem skulle kunna medföra, särskild! beträffande dessa viners
användande af de förmögnare samhällsklasserna.
Jag skall beträffande dessa viners såväl sammansättning som för¬
måga att verka godt vid sjukvården och särskild! med afseende å
orättvisan vid tullbehandlingen be att få anföra några uttalanden af
män, som måste anses vara fackmän och vetenskapsmän på detta
område.
Härvid anhåller jag först att få hänvisa till den analysattest,
som är bifogad min motion och utfärdad af doktor Carl Zetterberg
här i Stockholm. Han säger, »att alkohol är frånvarande; att druf¬
socker finnes i visst vin till öfver 13 och i andra viner till mer än
9 procent; att saccarin är frånvarande; att främmande sockerarter
eller färgämnen äro frånvarande; att konserverande ämnen, såsom
Angående
borttagande
eller nedsätt¬
ning af tullen
d alkoholfria
viner.
(Forts.)
N.o 21. 10
Angående
borttagande
eller nedsätt¬
ning af tullen
d alkoholfria
viner.
(Fort!.)
Onsdagen den 4 Mars.
svafvelsyrlighet, borsyra, salisylsyra och bensolsyra äfven äro från¬
varande.» Det framgår således häraf, att dessa viner verkligen äro
alkoholfria; att inga främmande farliga ämnen äro tillsatta; att de
innehålla drufsocker i ganska stor mängd och att de således äro lämpliga
för det ändamål, som jag afsett i min motion, nämligen att användas
i sjukvården.
Jag skall vidare anhålla att få hänvisa till några intyg af fram¬
stående vetenskapsmän inom vårt land. Professoren i medicinsk och
fysiologisk kemi vid Uppsala universitet, grefve Mörner, vitsordar dessa
viners ntmärkta beskaffenhet och slutar med följande uttalande: »att
i tullhänseende jämställa dessa alkoholfria drycker, hvilka tjäna delvis
andra, mera humanitära syften, med de alkoholhaltiga vinerna före¬
faller mig knappast vara med full rättvisa förenligt. Men ett ännu
påtagligare missförhållande förefaller det mig vara, att — såsom för
närvarade sker — dessa drycker på grund af den biomständigheten,
att varan för hållbarhetens skull måste importeras i buteljeradt skick,
beläggas med den högre tullsatsen.
Professoren vid karolinska institutet Key-Åberg uttalar sig på
följande sätt: »De schweiziska alkoholfria draf- och fruktvinerna äro,
enligt min mening, i hög grad förtjänta af vår allmänhets och på ett
alldeles särskildt sätt af våra läkares uppmärksamhet. Dessa viner
ställa sig emellertid hos oss alldeles för dyra, tydligen till god del
beroende på den oproportionerligt höga tull, som för dem måste
erläggas.»
Professoren i praktisk medicin vid universitetet i Lund, Seved
Ribbing, säger, att han funnit dessa viner »både välsmakande och
uppfriskande» samt »att de utan tvifvel skola finna stor användning
för sjukvården och sällskapslifvet, om priserna kunde genom billigare
produktionskostnader betydligt sänkas.»
Slutligen har professoren i allmän hälsolära vid karolinska insti¬
tutet, Almqvist, sedan han vitsordat dessa viners goda egenskaper,
anfört, »att, såsom för närvarande synes ske, i tulltaxan sammanföra
nu ifrågavarande safter med viner af en sprithalt ända till 25 °/o
synes vara alldeles orimligt och torde väl ensamt bero på obekant¬
skap med ifrågavarande fabrikat och på den olika betydelsen för
folket af spritstarka och spritfria drycker.»
På detta sätt uttala sig vårt lands allra främsta vetenskapsmän
om dessa alkoholfria viner, och jag skulle kunna omnämna en hel
mängd intyg äfven från utlandets förnämsta vetenskapsmän, men det
nu anförda synes mig vara tillräckligt.
Utskottet säger, att det skulle uppstå svårigheter i tekniskt
hänseende att införa tullnedsättning för dessa alkoholfria viner, men
häremot vill jag påpeka, att sådana svårigheter förefinnas redan nu,
tv hvilka garantier finnas väl för att det vin, som införes på fat,
innehåller under 25 % alkohol. Enligt min tanke finnes ingen annan
garanti därför, än att det undersökes, och då bör det väl äfven kunna
ske med de alkoholfria vinerna. Det är endast två eller tre impor-
11 N:0 21.
Onsdagen den 4 Mars.
törer, som taga in dessa viner, och då bör det ju vara en lätt sak
att genom att undersöka en eller annan flaska försäkra sig om, att
dessa viner icke innehålla alkohol, utan verkligen äro hvad de ut-
gifvas att vara.
Om jag hade direkt framställt begäran om tullnedsättning eller
borttagande af tull å dessa viner, då torde jag måhända i sådant fall
hafva måst böja mig för utskottets åsikt, därför att det varit svårt
att genast kunna genomföra något sådant, då man icke är inne i
saken. Men jag har endast begärt en skrifvelse till Kungl. Maj:t
med anhållan om en utredning och därefter framläggande af förslag
i ämnet.
Då jag framställt min motion så blygsamt, synes det mig verk¬
ligen egendomligt, att utskottet icke kunnat gå mig till mötes, och jag vill
uttala den förhoppning, att denna kammare i olikhet med Första Kam¬
maren måtte bifalla motionen, om icke för annat, så för att gifva en
opinionsyttring, för att visa, att den vill vara med om en utredning
rörande denna artikel, som enligt vetenskapsmäns åsikt bättre lämpar
sig för sjukvården än någon annan dryck, som finnes här i landet införd.
Äfven af en annan anledning anhåller jag, att kammaren måtte
bifalla motionen, nämligen på det att man därigenom skulle kunna
få fram frågan vid en kommande riksdag. Min öfvertygelse är, att
den kommer att arbeta sig fram, ty vetenskapsmännen komma allt
mer och mer att intyga, att dessa viner äro lämpliga vid sjuk¬
vården.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra och särskilt med
hänsyn till de intyg, som jag nu uppläst för kammaren, anhåller jag
att få yrka bifall till motionen och afslag å utskottets hemställan.
Häruti instämde herrar Berg i Göteborg, Nyström, Hörnsten,
Johansson i Öija och Olsson i See.
Herr K. G. Karlsson i Göteborg: Motionären har vid sitt för¬
svar af motionen och yrkande på afslag å utskottets betänkande sär¬
skilt framhållit detta så kallade vins egenskap att vara lämpligt för
sjukvården, och han har till stöd härför åberopat intyg från åtskilliga
medicinska auktoriteter. Jag skulle dock vilja påstå, att man från
minst lika många och enligt min öfvertygelse från ännu flera me¬
dicinska auktoriteter kunde erhålla intyg om lämpligheten af att
använda vanligt alkoholhaltigt vin vid sjukdomsfall. Visserligen har
på senare tiden uppstått en stark reaktion mot det bruk af sprit,
särskildt konjak, vid sjukdomsfall, som en tid ägde rum, men jag
tror icke, att hvarken motionären eller någon annan ledamot af denna
kammare skall kunna påstå, att man inom läkarekåren är ense om
att utdöma bruket af alkoholhaltiga viner vid vissa sjukdomar.
Skulle det nu beträffande dessa alkoholhaltiga viner och deras lämp¬
lighet vid sjukvården få dragas samma slutsats, som motionären drog
af lämpligheten att använda här ifrågavarande vara vid sjukvård,
Angående
borttagande
eller nedsätt¬
ning af tullen
d alkoholfria
viner.
(Forts.)
N:0 21. 12
Angående
borttagande
eller nedsätt¬
ning af tullen
å alkoholfria
viner.
(Forts.)
Onsdagen den 4 Mars.
så skulle vi på grund häraf säga: »Vi skola taga bort tullen på vin,
då det är så nyttigt vid sjukvården.» Jag tror emellertid, att ingen
vill vara med om denna slutsats. Och jag hoppas, att kammaren
skall finna äfven den slutsats, motionären dragit af de intyg, han här
Tefererat, förhastad.
Motionären har i motionen framhållit såsom ett skäl för tullfrihet å
ifrågavarande artikel, att den omständigheten, att denna vara är lik¬
ställd med vin i afseende på tullsats, är så mycket oegentligare, som
tulltaxan bestämmer högre tull å viner med högre alkoholhalt än å
viner med lägre alkoholhalt. Emellertid är det ju så, att allt vin,
som icke öfverstiger 25 procents alkoholhalt, har samma tullsats; och
hvad som går däröfver betraktas icke längre som vin. Allt således,
som kan kallas för vin, drager samma tullsats, och detta därför att
någon gräns måste sättas. Ty man skulle kunna få så kalladt vin med
vida högre alkoholhalt genom att tillsätta sprit på rent mekanisk
väg, och det måste sättas någon gräns för detta, så att vi icke rent
af få in sprit för samma tull som vin. Jag tror således, att man kan
våga säga, att äfven motionärens nu omnämnda påstående icke är
hållbart.
Utskottet har likställt den ifrågavarande varan med saft och sagt,
att så länge man har samma tullsats på saft som på vin, är det
olämpligt att borttaga eller nedsätta tullsatsen å den af motionären
omnämnda varan. Och jag tror, att man kan försvara denna stånd¬
punkt. Nu säger man möjligen, att drufvor icke växa i Sverige och
att man följaktligen skall behandla saft från dem på annat sätt än
saft af frukter och bär, som växa här i Sverige. Drufvor växa
nämligen icke här på sådant sätt, att man med fördel kan använda
dem till vinberedning. Men för det första vill jag fråga: hvem kan
borga för att hvad som importeras här i landet under namn af
alkoholfritt vin uteslutande är en produkt af drufvor? Om man
skulle kunna gå in på, att så för närvarande är förhållandet, vill
jag påpeka, hvad som troligen skulle blifva eu följd af att borttaga
tullen på denna vara. Man skulle helt enkelt i utlandet tillverka
något, som man kallade alkoholfritt vin, men som var tillverkadt af
helt andra saker än drufsaft. Herrarne kunna vara förvissade om,
att lika väl som man på detta område till ren konstnärlighet, höll
jag på att säga, förstår att förvandla och förfalska vanligt vin, lika
väl kunde man göra det med detta. Man har kommit så långt på
detta område, såsom det torde vara bekant för rätt många af herrarne,
att det är svårt till och med för framstående vinkännare att skilja
ett förfalskadt vin från ett äkta, då det är fråga om att blott bedöma
det efter smaken. Jag tror, att om vi här i landet to ge bort ifråga¬
varande tullsats, skulle följden helt enkelt blifva den, att vi finge
iu en hel mängd sådant förfalskadt alkoholfritt vin. Och jag tror,
att vi icke hafva någon speciell anledning att på det sättet premiera
humbugen. Jag skulle vilja säga — och det vågar jag stå för —
att om vi toge bort denna tullsats, blefve det en dunderpuff för en
Onsdagen den 4 Mars.
13 N:o 21.
onaturligt dyr vara. Man skulle använda detta i reklamens tjänst
och annonsera i tidningarna, att svenska Riksdagen funnit denna vara
af sådan betydelse för sjukvården, att den har tagit bort tullen: »då
kan ni väl veta, hvilken vara detta är». Och detta skulle möjligen
kunna försvaras, om man kunde borga för, att, sedan denna tull
borttagits, endast sådan vara, som här omtalas —- under förutsättning,
att detta håller streck — kommer in. Men, som sagdt, kerrarne
kunna vara vissa om att det blefve en hel massa förfalskningar.
För öfrigt vill jag framhålla en annan sida af saken. Hvilken
vara är det fråga om? Om det vore fråga om en vara. som kunde
användas för de bredare lagren för att, så att säga, konkurrera bort
rusdryckerna, då kunde saken försvaras. Men detta har icke ens
motionären påstått. Han har särskildt understrukit, att förslaget
skulle vara till förmån för den burgna klassen för att hos denna
verka för nykterheten. Men då det är fråga om en vara, som kostar
från 2,50 till 5 kronor pr helbutelj, så betyder tullen icke så ofant¬
ligt mycket. Jag hade själf tillfälle att på riksdagsrestaurangen
profva dessa viner här om dagen. De serverades på halfbuteljer och
kostade resp. 2,so och 2,70 pr halfbutelj. Jag frågar herrarne, om,
då det är fråga om de bemedlade klasserna, det spelar en så oerhörd
roll, att man får dem 35 öre billigare.
Så sade motionären: hvarför har icke utskottet kunnat gå med
på motionen, då det blott är fråga om en skrifvelse till Kungl. Maj:t?
Ja, mina herrar, dessa skrivelser till Kungl. Maj:t skola väl dock
vara af någon vikt. Icke kan jag säga, att man har med hvad som här
anförts kunnat bevisa, att denna fråga är af sådan vikt, att vi där¬
med böra besvära Kungl. Maj:t, allra helst då det är en tullfråga,
hvarom Riksdagen väl skulle kunna själf besluta. Då tycker jag,
att man icke skall besvära Kungl. Mäj:t, som väl till slut drunknar
i skrivelser.
Jag ber att få tillstyrka bifall till utskottets hemställan och af-
slag å motionen.
Herr Lindgren i Örebro: Herr talman, mina berrar! Motionären
har klart och tydligt framhållit, hurusom det alkoholfria drufvinet
numera användes för sjuka, och att det förordas och ofta ordineras
af läkare. Så är äfven fallet i min hemort, och jag beder att få in
stämma med motionären i den delen. Motionären har äfven i sin
motion framhållit det alkoholfria vinets lämplighet som kommunionvin,
och det är om den saken jag ber att få säga några ord.
Yi äro nog alla ense om att vid den heliga nattvarden bör an¬
vändas vin — verkligt vin, men jag vill särskildt framhålla vikten
af att det är giftfritt, fritt från alkohol, som vi numera veta vara
ett gift. Det får icke vara rusgifvande. Det har vid denna riksdag
i motion påpekats vikten af att kalken vid nattvarden hålles ren och
fri från gift och smittämne till det yttre, och detta med rätta —,
men det är icke mindre viktigt, att det, som finnes uti kalken, måtte
Angående
borttagande
eller nedsätt¬
ning af tullen
å alkoholfria
viner.
(Forts.)
N:o 21. 14
Angående
borttagande
eller nedsätt¬
ning af tullen
d alkoholfria
viner.
(Torts.)
Onsdagen den 4 Mars.
vara rent och giftfritt. Må vi tänka på hvad den helige instiftaren
af nattvarden, vår frälsare Jesus Kristus, därmed afsåg. Nattvarden
är ju kyrkans heligaste förrättning; den är ju sinnebilden af allt, som
är rent och heligt. Då bör den väl vara fri från gift. Vi veta,
hvilken stor omfattning nykterhetsrörelsen under sista årtiondena —
glädjande nog — tagit i vårt land, och hurusom hundratusental med¬
borgare omfattat den absolutistiska idén. Dessa begagna sig icke minst
af den heliga nattvarden. Då är det väl bra illa, ja, rent af upp¬
rörande, att sådana, som icke vilja begagna rusdrycker ens i hvar¬
dagslag, skola nödgas använda sådana vid nattvardens begående; och
det har händt, att personer, som förut varit drinkare, men afsagt sig
bruket af rusdrycker — just vid nattvardens begående ånyo fått
begäret väckt och återfallit i dryckenskapslasten. En framstående
engelsk präst säger sig därpå hafva många exempel. Dessutom är
det många af våra barn, som icke smakat rusdrycker, förrän de första
gången deltagit i den heliga nattvarden.
Detta, och mycket annat, talar för att man borde uteslutande
använda alkoholfritt vin som kommunionvin, ja, det borde rent af
vara i lag påbjudet. Men den frågan föreligger ju icke i dag, utan
nu gäller det att få alkoholfritt vin tullfritt infördt eller åtminstone
att få lägre tull på detsamma. Någon torde tänka: hvarför tala om
att man bör använda alkoholfritt vin vid nattvarden; det är väl icke
något, som hindrar, då ju sådant finns att få. Jo, priset hindrar, att
man använder sådant vin mera allmänt, ty den höga tullen fördyrar
det alltför mycket, och därför använda de flesta församlingar ett dåligt
och billigt s. k. vin — jag säger så kalladt, ty detta vin är blott
vin till namnet; egentligen är det ingenting annat än färgad och
uppblandad spritdryck.
Min handelsfirma har under 27 år -—■ af nykterhetsintresse —-
importerat alkoholfria drufviner från England, hvarest en fabrikant
under 45 år förstått konsten att framställa ojäst alkoholfritt vin.
Detta vin har försålts dels såsom stärkande medel för sjuka, dels och
hufvudsakligen såsom nattvardsvin. Såsom sådant användes det i
flera kyrkor och församlingar, och det skulle användas ännu mera,
om icke priset fördyrades genom den höga tullen. Under dessa 27
år har jag samtalat och brefväxlat med måuga präster, kyrkvärdar
och kyrkorådsledamöter, som önskat införa dylikt vin som kommunion¬
vin, men deras önskningar ha ofta strandat för prisets skull.
Det skulle vara ett godt nykterhetsarbete, om alkoholfritt vin
blefve mera allmänt infördt såsom kommunionvin, och detta skulle
bra mycket lättare kunna ske, om tullen borttoges eller åtminstone
betydligt nedsattes. Och därför ber jag, herr talman, att i likhet
med motionären få yrka afslag på utskottets hemställan och bifall
till motionen.
Herr Styrlander: Den ärade ledamot af bevillningsutskottet,
som försvarade utskottets betänkande, invände gent emot de intyg
Onsdagen den £ Mars.
15 N.o 21.
från läkare, som jag här uppläst, att det finnes lika många läkare, Angående
som icke utdömt bruket af alkoholhaltigt vin vid sjukvård. Ja, det
är ju något, som jag aldrig bestridt. Men den omständigheten, att ning affallen
en hel del läkare vilja begagna alkobolbaltigt vin, utgör icke något å alkoholfria
skäl för att man icke bör försöka att göra det alkoholfria vinet bil- viner.
ligare, och många läkare ha i alla fall den åsikten, att detta vin (Forts.)
lämpar sig bättre för sjuka än alkobolhaltigt vin.
Samme talare sade, att alkoholhaltigt vin nu drar samma tullsats
som alkoholfritt. Men detta är icke alldeles riktigt, ty man kan
alldeles tydligt se och man vet det för öfrigt alldeles bestämdt, att
när tulltaxan uppgjordes i detta afseende, åsattes tullen i förhållande
till varans inköpsvärde, så att t. ex. vin, som infördes å fat, åsattes
en billigare tull, enär sådant vin enligt uppgift till tullverket betingar
ett medelvärde af 1 kr. 10 öre, under det att de viner, som införas
å buteljer, af bvilka de mousserande vinerna, såsom champagne och
dylika, ha ett medelvärde af 3 kr. pr liter och de icke mousserande ett
medelvärde af 2 kr , åsatt.es en högre tull. Man har, som sagdt,
naturligtvis satt tullen liksom på andra områden i förhållande till
medelvärdet af varans inköpspris. Det är därför enligt min åsikt så
mycket oriktigare att sätta en högre tullsats å ett alkoholfritt vin,
som detta, om icke tullen vore, skulle kunna säljas till ett betydligt
billigare pris än andra viner.
De uppgifter, som den ärade talaren lämnade om priset å alkohol¬
fria viner, tåla också vid att något närmare skärskådas. Han sade,
att en half flaska alkoholfritt vin af det slag, som serverats här nere
på restaurangen — hvilket vin för öfrigt lämnats ut gratis — betingar
ett pris af 2 kr. 50 öre. Ja, det är endast en enda sort af detta
vin, nämligen det musserande, som kostar så mycket; de öfriga slagen
betinga ett pris af 1 kr. 35 öre, 1 kr. 45 öre, högst 1 kr. 60 öre
pr halfflaska. Den ärade talaren bör naturligtvis, om han vill försöka
vederlägga motionärens uppgifter, taga hänsyn till alla sorterna och
icke fästa sig enbart vid det högsta priset på en flaska sådant vin,
utan äfven uppgifva det lägsta priset och på så sätt få fram ett
medelpris.
Samme talare framställde den frågan: Hvem är det, som borgar
för att det alkoholfria vinet är en produkt af drufva? Ja, jag
skulle kunna framställa precis samma fråga till honom med afseende
å de alkoholhaltiga vinerna. Vill den ärade talaren gå i borgen för
att allt vin, som införes hit till Sverige, verkligen är produkt af
vindrufva? Jag tror icke, att han vågar göra det.
Samme talare sade, att man genom att gå med på detta skrifvelse-
förslag befordrade en »humbug». Detta alkoholfria vin är verkligen
icke någon humbug. Jag tror, att jag har tillräckligt stöd för denna
min uppfattning, och jag tror, att hvem som helst, som sätter sig in
i frågan, ovillkorligen måste gifva mig rätt härvidlag. För öfrigt,
huru mycken humbug finns väl icke i fråga om de alkoholhaltiga
vinerna? Nej, bäste herr Karlsson, vi skola aldrig tala om humbug
N:0 21. 16
Onsdagen den 4 Mars.
Angående på detta område, ty det träffar de alkoholhaltiga vinerna hundra —
eller ‘nedsatt- fa’ femhuudrafaldt mera än de alkoholfria vinerna.
ning af tullen Jag ber, herr talman, att fortfarande få yrka bifall till min motion.
d alkoholfria
viner. Herr Wallis: Jag ber att med några ord få understöda den
(Foits-- ärade motionären.
De så kallade alkoholfria vinerna, som här är fråga om, äro icke
någonting annat än drufsafter, som blifvit med nutidens bakteriologiska
hjälpmedel steriliserade, så att de jästceller, som finnas i drufsaften,
blifvit dödade, hvaraf följden är, att drufsockret i dessa safter icke
blifvit förjäst. Däremot finnas smakämnena kvar, och följden däraf
är, att dessa så kallade alkoholfria viner äro drufsaft, som har en all¬
deles förträfflig smak; det kan hvar och en intyga, som afprofvat
dem, och det finnes för öfrigt en mängd intyg härom från kompetenta
personer.
Nu frågas: Hvilken betydelse kunna dessa alkoholfria viner ha
från rent medicinsk synpunkt? Jag vill då i första rummet påpeka,
att nykterhetssynpunkten ju också är en medicinsk synpunkt, och
jag anser för min del, att dessa viner kunna spela en särdeles viktig
roll i nykterhetsarbetet, oaktadt de naturligtvis aldrig komma att
tränga ned till de mindre bemedlade klasserna, utan till följd af sitt
pris egentligen komma till användning inom de mera bemedlade
klasserna. Men om man ser nykterhetsarbetet i stort, är det väl
alldeles tydligt, att detta arbete, så vidt det är nyttigt, icke bör in¬
skränka sig uteslutande till de mindre bemedlade klasserna, utan att
äfven de mera bemedlades hälsa är af värde. Jag ber att få säga
som min mening, att de mera bemedlade klasserna här i vårt land
alldeles icke böra undandragas detta nykterhetsarbete, ty alkohol¬
missbruk förekommer bland dessa i ganska stor utsträckning, åt¬
minstone här i Stockholm, hvarom jag har erfarenhet. Det är icke
något tvifvel om att det i sällskapslifvet så betydligt förhärskande
alkoholmissbruket inom de bemedlade klasserna skulle kunna i någon
mån minskas, ifall man kunde lämna dem en smaklig och verkligt
god dryck, som kunde konkurrera med de viner, som nu användas.
Detta kan nu icke ske, därför att de alkoholfria vinerna ställa sig
lika dyra som de alkoholhaltiga. Men det är påtagligt, att om de
alkoholfria vinerna blefve tullfria, skulle prisskillnaden blifva ganska
väsentlig. En hel flaska alkoholfritt vin kostar från 2 kronor 50 öre
till 5 kronor. Tullen uppgår till 1 krona 40 öre pr flaska. Då är
det klart, att om tullen borttoges, skulle prisskillnaden blifva till
mycket stor favör för de alkoholfria vinerna, då dessa i smak äro
lika goda som de alkoholhaltiga, och jag tror, att det i sådant fall
icke skulle dröja lång tid, innan dessa viner, till stor fromma för
nykterhetsarbetet och allmänhetens hälsa, skulle få en mycket be¬
tydande marknad.
Men det finnes också en mera speciellt medicinsk synpunkt här¬
vidlag, och den gäller dessa viners användande å sjukhusen och i sjuk-
17 N:0 21.
Onsdagen den 4 Mars.
praktik. Vin användes för närvarande å sjukhusen hufvudsakligen
såsom stärkande medel under konvalescensperioden. Men det är en
allmän erfarenhet bland läkarne, att de vanliga vinerna ofta icke
kunna fördragas just till följd af sin alkoholhalt. Konvalescenterna
ha nytta af dessa alkoholhaltiga viner på grund af deras smakämnen,
som underlätta digestionen, men det är den nackdelen med de alkohol¬
haltiga vinerna, att många konvalescenter, i synnerhet kvinnliga, äro
mycket känsliga för alkohol och kunna taga skada af den. Det är
uppenbart, att det från medicinsk synpunkt skulle vara fördelaktigt,
om man kunde få fördelarna utan nackdelarna, och det är just därför,
som en sådan mängd läkareintyg om de alkoholfria vinernas hälso¬
samma inflytande har kunnat presteras redan nu, fastän dessa viner
ännu blott äro föga kända. Min öfvertygelse är den, att om försök
med alkoholfritt vin komma att fortgå i större stil bland läkarne,
skall frågan från medicinsk synpunkt få ökad betydelse. Därför torde
det i en framtid blifva nödvändigt, att, ifall frågan nu faller, åter¬
upptaga den från denna synpunkt.
De skäl, som anförts af bevillningsutskottet för att man icke
skulle bevilja den tullnedsättning, som nu är fråga om, förefalla mig
icke mycket starka. De gå väl egentligen ut därpå, att om man
borttager tullen, skulle man därigenom skada en blifvande inhemsk
fabrikation af dylika steriliserade alkoholfria drycker, som i vårt land
kunna beredas af bär eller andra billiga frukter. Men det förefaller,
som om vi icke behöfva skydda denna inhemska näring, ty den kom¬
mer helt visst att kunna reda sig ändå, tack vare de stora naturliga
fördelar, som den har dels genom råvarans billighet, dels genom de
mindre transportkostnaderna. Jag tror därför, att man icke hehöfver
taga någon särskild hänsyn till denna sida af frågan. Men då ut¬
skottet påvisat, att det möjligen skulle förefinnas några svårigheter i
afseende å själfva förtullningstekniken, synes mig motionärens be¬
gäran om en skrifvelse till Konungen i detta ämne vara fullt moti¬
verad.
Då jag anser denna fråga från såväl nykterhetssynpunkt som
speciell medicinsk synpunkt vara i hög grad hehj ärtans värd, ber jag,
herr talman, att få tillstyrka bifall till motionen.
Angående
borttagande
eller nedsätt¬
ning af hålen
ä alkoholfria
viner.
(Forts.)
Herr Risberg instämde häruti.
Herr K. G. Karlsson i Göteborg: Herr talman! En talare
här har anfört — och det har för öfrigt äfven blifvit antydt i motio¬
nen —, att man borde borttaga eller nedsätta tullen å denna vara,
därför att den skulle kunna användas som kommunionvin. Detta kan
ju vara ett skäl, som låter utmärkt, men jag vågar säga, att om en
församling anser sig ha råd att kosta på sig denna dyrbara vara till
kommunionvin till det pris, som den skulle betinga utan tull, tror
jag, att församlingen äfven har råd att kosta på sig den med tull.
Motionären, som visst har bjudit på det vin, som serverades här
Andra Kammarens Prut. 1903. N:o 21. 2
N:0 21.
18
Onsdagen den 4 Mars.
Angående nere, såsom jag kunde förstå af en viss vändning i hans anförande
eller m^ätt- T oc^ begagnar tillfället att tacka honom därför — påstod, att
ning af tullen jaS skulle ha lämnat felaktiga uppgifter rörande priset å ifrågavarande
tf alkoholfria vin. Inom utskottet har emellertid utdelats en priskurant, där, såsom
wier. äfven i utskottsbetänkandet säges, priserna äro upptagna till växlande
( 01 80 mellan 2 kronor 50 öre och 5 kronor för helbutelj, och hvad be¬
träffar det vin, som herr Styrlander lär ha bjudit på, frågade jag
nere på restaurangen, hvad priset å detsamma var, och det uppgafs
då för mig — det var dels hvitt, dels rödt vin — att det ena, jag
vet icke hvilketdera, kostade 2 kronor 80 öre och det andra 2 kronor
70 öre per halfflaska. Jag sade då, att det var omöjligt, att det
kunde vara så dyrt, men de sade i alla fall där nere, att det kostade
så mycket. Jag betalade det icke — det har jag icke sagt — och
det skulle för öfrigt aldrig ha fallit mig in att betala så mycket för
den varan.
Motionären yttrade vidare, att man icke skulle tala om humbug
på detta område, ty i fråga om de alkoholhaltiga vinerna förekom
mycken humbug. Ja, jag påpekade just, att den omständigheten, att
det förekommer så mycket humbug i fråga om alkoholhaltiga viner,
ger oss anledning att antaga, att, om förbrukningen af alkoholfria
viner får den omfattning, som motionären önskar, äfven dessa viner
skulle blifva förfalskade. Det är hvad jag sagt och det vågar jag
stå för.
En talare på stockholmsbänken framhöll den användning, som
dessa viner skulle kunna få i arbetet för dryckenskapens bekämpande.
Jag erkänner villigt, att han har rätt därutinnan, att inom de mera
bemedlade samhällslagren förefinnes ett synnerligen stort behof af nykter¬
hetsarbete, men å andra sidan vågar jag påstå, att om det är fråga
om att för dessa klasser skaffa en dryck, som kan ersätta de vanliga
vinerna, har man ingen anledning att nedsätta tullen å alkoholfria
viner, ty dessa klasser ha råd att köpa dylikt vin äfven med den
åsätta tullen.
Rörande bruket af nu ifrågavarande vin ur medicinsk synpunkt,
skulle jag fullkomligt kunna gifva samme ärade talare rätt, ifall det
vore fråga om något importförbund, men det är endast fråga om, att
detta slags vin skall draga samma tull som öfriga viner. Under
sådana förhållanden kan jag icke anse hans skäl vara öfvertygande.
Jag yrkar fortfarande afslag å motionen och bifall till utskottets
hemställan.
Herr Styrlander: Den siste ärade talaren tyckes mycket be¬
kymra sig öfver, att de alkoholfria vinerna äro så dyra. Ja, det ur
ju en ledsam omständighet, men den beror delvis på den höga tullen
och delvis därpå, att dessa viner måste införas på buteljer. Enligt
uppgifter, som jag fått af fackmän, blir kostnaden i emballage, transport
och tull för vin, som införes å fat, endast 74 öre, d. v. s. man räknar
4 öre för emballage, 5 öre för transport och 65 öre för tull, alltså
19 N:0 21.
Onsdagen den 4 Mars.
tillsammans 74 öre. Men vin, som införes på butelj, betingar kost¬
nader efter en helt annan beräkning. Där går emballagekostnaden
till 11 Va, öre, transportkostnaderna till 24 Va öre, och tullen utgör,
som vi veta, 1 krona, det blir tillsammans 1 krona 36 öre. Skill¬
naden blir 62 öre, och det måste gifvetvis fördyra det vin, som in¬
kommer på buteljer. Men detta är enligt min åsikt ytterligare ett
skäl att söka få ändring i detta afseende.
Jag yrkar fortfarande bifall till min motion.
Herr Lindgren i Örebro: Den ärade talaren från Göteborg
har icke kunnat bestrida fördelarna af att använda alkoholfritt vin
vid nattvarden, men han sade, att församlingarna likaväl nu kunde
använda sådant vin, och att den prisskillnad, som å detsamma skulle
uppstå genom tullens borttagande eller nedsättning, icke skulle spela
någon roll. En affärsman vet mycket väl, att man icke gärna köper
en vara, som kostar cirka 30 % mera, än den beliöfver kosta. Nu
gör emellertid tullen å det alkoholfria vinet, att detta blir minst 30
°/o dyrare, och därför är det klart, att det skulle användas bra mycket
mera som kommunionvin, om tullen å detsamma blefve borttagen
eller betydligt nedsatt. Det inser nog en affärsman. Jag vidhåller,
herr talman, min åsikt i denna fråga.
Öfverläggningen förklarades härmed afslutad. Under densamma
hade yrkats dels bifall till utskottets hemställan, dels ock afslag därå
och bifall i stället till den af herr Styrlander i ämnet väckta motio¬
nen. Herr talmannen, som nu framställde proposition å dessa yrkan¬
den, fann den förra propositionen vara med öfvervägande ja besvarad.
Votering begärdes likväl, i anledning hvaraf nu uppsattes, justerades
och anslogs följande voteringsproposition:
Den, som vill, att kammaren bifaller bevillningsutskottets hem¬
ställan i utskottets förevarande betänkande n:o 16, röstar
Den, det ej vill, röstar
Ja;
Nej;
Vinner Nej, har kammaren med afslag å utskottets berörda hem¬
ställan bifallit den af herr Styrlander i ämnet väckta motionen.
Omröstningen utvisade 117 ja mot 69 nej; och hade kammaren
alltså bifallit utskottets hemställan.
§ 8.
Vidare föredrogs och godkändes bevillningsutskottets betänkande
n:o 17, i anledning af väckt motion rörande ändring i tullen å gjutna
hjulnål och delar därtill.
Angående
borttagande
eller nedsätt¬
ning af tullm
d alkoholfria
viner.
(Forts.)
N:r 21. 20
Onsdagen den 4 Mars.
§ 9-
Efter föredragning häruppå af lagutskottets utlåtande n:o 29, i
anledning uf väekta motioner om skrifvelse till Konungen angående
ändring i vissa delar af landstiugsförordningen, begärdes ordet af
Herr Svensson i Skyllberg, som yttrade: Herr talman, mina
herrar! Om landstingsförordningen skall omarbetas, torde den böra
revideras och förtydligas äfven i åtskilliga andra alseenden än de,
som af motionären och utskottet särskildt framhållits. Jag skall be
att få nämna några sådana punkter.
Landstingsförordningens 3 § bestämmer, huru många landstings-
män skola väljas, men icke hvem det tillkommer att se till, att ve¬
derbörligt antal landstingsmän väljes. Jag bar kommit att tänka på
detta med anledning af ett förhållande, som för åtskilliga år sedan
ägde rum i Örebro läns landsting. Det befanns nämligen under på¬
gående landsting, att icke mindre än tre landstingsmän mindre än
vederbort blifvit valda. Af dessa tre landstingsmän skulle en hafva
valts i en af länets städer och alltså af stadsfullmäktige, en i en kom¬
mun, som utgjorde eget tingslag, och således å kommunalstämma,
samt en i ett af flera kommuner bestående härad och följaktligen
medelst elektorer inför domhafvanden. Vederbörande valförrättare
förklarade nu, att de både rättat sig efter länskungörelserna och för¬
litat sig på dessas riktighet. Landssekreteraren åter, som bar an¬
svaret för länskungörelserna, emedan landshöfdingen var bortrest, för¬
klarade, att ban endast haft att tillse, att uppgift meddelades å de
landstingsmän, som varit i tur att afgå, men däremot icke haft att
lämna underrättelse om antalet af de landstingsmän, som bort väljas.
Härom borde valförrättarne själfva haft kännedom. Jag bar ej heller
kunnat i instruktionen för laudshöfdingarna finna, att det ovillkor¬
ligen tillkommer Konungens befallningshafvande att öfvervaka, att
rätta antalet landstingsmän väljes, utan det torde endast åligga denna
myndighet att utfärda kungörelse därom, att val skall ske. Två ju¬
rister bär i kammaren, med bvilka jag talat om saken, anse äfven,
att det är valförrättarens skyldighet att tillse, att landstingsmän till
vederbörligt antal blifva utsedda.
Ku kan det visserligen invändas, att hvad jag omnämnt inträffat
en enda gång i Örebro län, men icke bändt på något annat ställe.
Jag bar emellertid med tillhjälp af den officiella folkmängdsstatistiken
undersökt förhållandena i andra län i riket och därvid funnit, att i
flera landsting åtskilliga landstingsmän fattats i det antal, som enligt
statistiken bort finnas. Så förhöll det sig åtminstone för några år
sedan. Hur det varit under de sista åren, vet jag icke.
Jag skall be att få påpeka en annan sak. I 5 § af nämnda
förordning föreskrifves, efter bvilka grunder kommunerna hafva att
utse elektorer, men däremot icke hvilken folkmängdssiffra skall vara
bestämmande, den, som var känd, då elektorerna utsågos, eller den,
21 N:r 21.
Onsdagen den 4 Mars.
såra är känd, då landstingsmannavalet förrättas. På landsbygden till¬
går nu i regel så, att elektorerna väljas på ordinarie kommunalstäm¬
ma i december, hvarefter landstingsmannavalet äger rum i februari,
mars eller april följande år å vår- eller vintertinget. Har då ett för
litet antal elektorer blifvit valdt, så nöjer sig vanligen valförrättaren
därmed och låter dem, som kommit tillstädes, deltaga i valet. JVlen
om folkmängdssiffran i en kommun har sjunkit, så att ett mindre
antal elektorer bort väljas, blir frågan något kinkigare. I Närke
inträffade för några år sedan, att en kommun valt tre elektorer på
grund af den folkmängdssiffra, som var känd, då elektorsvalet ägde
rum, men att, då landstingsmannavalet i mars följande år skulle för¬
rättas, en an lian folkmängdssiffra blifvit bekant, enligt hvilken endast
två elektorer skulle få väljas. De tre elektorerna voro valda med
acklamation, och det förekom ej någon anteckning i protokollet om
den ordning, i hvilken de skulle inträda. Här var nu ingenting annat
att göra, än att alla tre elektorerna enligt inbördes öfverenskommelse
drogo sig tillbaka och läto de andra kommunerna genom sina elektorer
ensamma afgöra valet. Detta var visserligen enhälligt, så att förhål¬
landet ej betydde något, men valets utgång kunde ju hafva rönt in¬
verkan däraf.
I 26 § af landstingsförordningen föreskrifves: »Vid hvarje lag¬
tima landstings första sammanträde företager ordföranden upprop af
samtliga valdistrikten i länet, därvid de utsedda ombuden skola sina
fullmakter förete. Framställes anmärkning emot ombuds behörighet
att i landstinget taga inträde, äga de landstingsmän, hvilkas fullmak¬
ter godkända blifvit, att, efter fulländadt upprop, däröfver besluta;
och må öfver sådant beslut klagan ej föras.» Denna fullmaktsgransk-
ning är, såsom en hvar, hvilken deltagit i landsting, vet, ganska tids¬
ödande. I ett medelstort landsting, där omkring ett 30-tal fullmak¬
ter skola granskas, upptager granskningen en tid af ungefär två tim¬
mar, och i de större landstingen åtgår naturligtvis ännu längre tid.
Men lika väl som riksdagsmans fullmakt granskas, innan riksdag sam¬
manträder, borde väl landstingsmans fullmakt äfven kunna granskas,
innan landsting sammanträder. Jag antager, att denna granskning
skulle kunna ske antingen af Kungl. Maj:ts befallningshafvande eller
af landstings förvaltningsnämnd. Då kunde ju, därest fullmakterna
insändas till vederbörande strax efter det landstingsmannavalen blifvit
förrättade, möjligen i några fall rättelse ske, om misstag ägt rum.
I 61 § landstingsförordningen heter det: »Innan landstinget åt¬
skiljes, skola samtliga protokollen vara justerade.» Då nu minst två
tredjedelar af landstings ledamöter skola vara närvarande för vissa
besluts giltighet, så följer däraf, att detta antal måste vara tillstädes
vid protokollens justering, hvilken vanligtvis försiggår sista dagen
tinget är samladt. Genom att landsting finge rätt att åt vissa för¬
troendemän, t. ex. utskotts ordförande eller eljest lämpliga personer,
uppdraga denna protokollsjustering, skulle landsting kunna åtskiljas
en dag tidigare, än nu är fallet.
N:0 21. 22
Onsdagen den 4 Mars.
Jag vill äfven ett ögonblick uppehålla mig vid 2 §, som inne¬
håller bestämmelser om landstings befogenhet. Denna paragraf är i
många fall ganska otydlig. Såsom exempel härpå ber jag att få
anföra några ärenden, som förekommit i Örebro läns landsting. Två
särskilda gånger har där under den tid jag haft äran tillhöra lands¬
tinget med c:a 10 års mellanrum väckts förslag om bidrag till en
länskalender. Att landstinget skulle äga rätt att fatta beslut i en
sådan fråga, det har nästan en hvar ansett vara alldeles klart. Men
en af landstingets ledamöter, framstående jurist, domhafvande och
ledamot af Första Kammaren, förfäktade vid båda tillfällena med
synnerlig envishet den åsikten, att landstinget icke ägde rätt att
besluta i en sådan sak. Ehuru majoriteten inom tinget var af mot¬
satt åsikt, hade han dock på sin sida en stark minoritet. En annan
gång var det tal om att landstinget skulle bevilja anslag till mera
tidsenliga och vägledande vägstolpar än de nu begagnade meningslösa
milstolparne på landsvägarne. Men någon ansåg då, att icke lands¬
tinget ägde rätt att anslå medel därtill. Jag skall äfven be att få
omtala en annan sak, som är ganska betecknande i fråga om lands¬
tings befogenhet. En del län ha ansett, att billighetsskäl talade för,
att landsting i ett eller annat fall lämnade anslag till några väg-
företag inom vederbörande län. I några fall, hvilka förekommit i
Blekinge, Skaraborgs och Västernorrlands län, ha besluten blifvit
öfverklagade och af Kungl. Maj:ts befallningshafvande upphäfda.
Men i andra fall, där besluten icke öfverklagats, utan vunnit laga
kraft, ha de hlifvit tillämpade. I Skaraborgs län har till och med
det löjliga inträffat, att landstingets beslut blifvit i hufvudsak upp-
häfdt eller i hvad det afsåg väg, tillhörande väghållningsdistrikt, men
att samma beslut blifvit fastställdt för samma vägförbättringsförslag,
i hvad det rörde den del af vägen i fråga, som låg inom Tidaholms
köpings område.
Jag har med det anförda velat fästa uppmärksamheten på åt¬
skilliga ofullständiga stadganden i vår landstingsförordning. Jag är
öfvertygad om, att, därest de i någon mån förtjäna beaktande, de
skola blifva uppmärksammade vid en blifvande granskning af samma
förordning.
Vidare anfördes ej. Hvad utskottet hemställt bifölls.
§ io.
Slutligen föredrogs och godkändes lagutskottets utlåtande n:o 30,
i anledning af väckt motion i fråga om skyldigheten att bidraga till
organists aflöning.
§ Il-
Anmäldes och godkändes statsutskottets förslag till Riksdagens
skrifvelse, n:o 13, till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts i
23 N:0 21.
Onsdagen den 4 Mars.
propositionen angående statsverkets tillstånd och behof under andra
hufvudtiteln gjorda framställning i fråga om utvidgning af länsfängelset
1 Hernösand och uppförande af nytt cellfängelse invid Göteborg.
Vidare anmäldes och godkändes lagutskottets förslag till Riks¬
dagens skrifvelser till Konungen:
n:o 17, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse af 6 § i lagen angående jordfästning den
25 maj 1894,
n:o 18, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag, innefattande ändring i 2 kap. 3 § kyrkolagen,
n:o 19, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändring i vissa delar af förordningen om kommunal¬
styrelse i Stockholm den 23 maj 1862,
n:o 20, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående ändrade bestämmelser rörande bokföringsskyldighet,
n:o 21, i anledning af väckt motion om ändring af 15 kap.
2 § giftermålsbalken, och
n:o 22, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse af 1, 11, 23 och 50 §§ i lagen den 28
juni 1895 om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet.
§ 12.
Till bordläggning anmäldes:
konstitutionsutskottets utlåtande n:o 2, i anledning af väckt
motion om ändring af § 24 riksdagsordningen m. m.;
bevillningsutskottets memorial och betänkanden:
n:o 19, i anledning af återremiss af vissa delar af bevillnings¬
utskottets betänkande n:o 15, i anledning af Kungl. Maj:ts propositiou
om vissa ändringar i förordningen angående bevillning af fast egen¬
dom samt af inkomst den 3 december 1897;
n:o 20, i anledning af föreslagna ändringar i gällande förordning
angående stämpelafgiften;
n:o 21, i anledning af väckta motioner om ändring i tullsatserna
för vissa kopparfabrikat; och
n:o 22, angående höjning af tullen å vissa slag af elektriska
maskiner;
lagutskottets utlåtanden:
n:o 31, i anledning af väckta motioner om ändringar i lagstift¬
ningen angående aktiebolag; och
N:0 21. 24
Onsdagen den 4 Mars.
n:o 32, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Konungen
i syfte, att kungörelsen angående upphörandet af posträtter m. m.
den 9 november 1836 måtte upphöra att gälla; samt
Andra Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, n:o 7, i
anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående
ordningen och grunderna för upprättande af förslag till utnämningar
och befordringar inom armén.
Afgåfvos följande nya motioner, nämligen af:
herr C. A. Lindhagen:
n:o 150, i anledning af Kungl. Maj:ts propositioner dels med
förslag till lag angående vård af enskildes skogar och till lag angå¬
ende skyddsskogar, dels med förslag till ändring af vissa i kap. II
och kap. Y i kungl. förordningen angående hushållningen med de
allmänna skogarne i riket den 26 januari 1894 meddelade bestäm¬
melser m. m.; och
n:o 151, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag, innefattande tillägg till § 5 i förordningen den 21 december
1857 om ägors fredande emot skada af annans hemdjur samt om
stängselskyldighet, och till lag om ändrad lydelse af 1 § i lagen
den 25 april 1889 angående tiden för nyttjanderättsaftals bestånd; samt
herr C. Wallis:
en af honom och herr E. O. V. Wavrinsky i Stockholm under¬
tecknad motion, n:o 152, om skrifvelse till Konungen angående sättet
för utdelning af vinet i nattvarden.
Dessa motioner blefvo på begäran bordlagda.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:
herr C. J. Jonsson i Skog under 4 dagar fr. o. m. den 6 mars,
§ 13.
§ 14.
» C. E. Johansson i Berga
» K Starbäck......
och » F. W. Thorsson
» 3 »
3>
§ 15.
Justerades protokollsutdrag; hvarefter kammarens ledamöter åt¬
skildes kl. 12,49 på dagen.
In fidem
Herman Palmgren.
Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1902.