Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 66.
1
N;o 66.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående bil¬
dande af en lånefond för rederinäringens understödjande;
gifven Stockholms slott den 13 mars 1903.
Under åberopande af bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden
för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
dels att för bildande af en lånefond till rederinäringens under¬
stödjande, att förvaltas och användas i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med de i statsrådsprotokollet angifna grunder samt de närmare be¬
stämmelser, Kungl. Maj:t kan komma att meddela, bemyndiga riksgälds-
kontoret att, i mån af behof, från 1904 års början tillhandahålla stats¬
kontoret ett belopp af 5,000,000 kronor, med åliggande för stats¬
kontoret att till riksgäldskontor inleverera den å de från fonden ut¬
lämnade lån inflytande räntan,
dels ock medgifva, att de kapitalafbetalningar, som å de från
fonden utgående lånen verkställas, må intill utgången af år 1909 till¬
läggas fonden.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse väl bevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:
GUSTAF.
Ernst Meyer.
Bih. till Riksd. Prof. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 47 Höft.
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 66.
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 13 mars 1903.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: Crusebjörn,
Odelberg,
Husberg,
Palander,
Westring,
Ramstedt,
Berger,
Meyer,
von Friesen.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Meyer anförde:
I ett den 11 december 1900 afgifvet utlåtande med förslag till
beredande. af kapital för rederinäringen samt vissa andra åtgärder till
sjöfartsnäringens höjande har den af Kongl. Maj:t tillsatta handels- och
sjöfartskommitten hemställt, bland annat, att Kongl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen inrättandet af en marinhypoteksbank.
De af kommittén angifna grunder för inrättande af den ifråga¬
satta marinhypoteksbanken äro följande:
))1. att banken skall äga rätt utfärda tryckta eller graverade,
till innehafvaren ställda, räntebärande obligationer;
3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 66.
2. att Riksdagen såsom grundfond och under hufvudsakligen
samma villkor, som skett för allmänna hypoteksbanken, ställei till
marinhypoteksbankens disposition ett belopp af 10,000,000 kronor i
statens obligationer;
3. att Riksdagen anvisar ett årligt belopp af 600,000 kronor att
förskottsvis utbetalas och uppföras i en delcrederefond för banken;
4. att grundfonden icke må användas under andra förhållanden
än som föreskrifvits för allmänna hypoteksbanken;
5. att däremot delcrederefonden må anlitas för täckande af för¬
luster, uppkomna genom bankens verksamhet, men icke för subvention
åt rederier;
6. att bankverksamheten ledes af en styrelse, bestående åt eu
ordförande, en vice ordförande och ytterligare fem ledamöter; skolande
ordföranden utses af Konungen, vice ordföranden af fullmäktige ^riks¬
gäldskontor et och de öfrige ledamöterna af en valkorporation, bestående
af verkställande direktörerna i sådana svenska rederieaktiebolag, hufvud-
redaren i sådana svenska rederier och de enskilda svenska redare, som
reda för minst 1,000 gross registerton, hvarvid en röst beräknas för
hvarje fullt tusental gross registerton; ..
'7. att styrelsen inom eller utom sig utser en verkställande direktor,
som aflönas så, att han icke nödgas sysselsätta sig med andra ange-
läp-enheter *
8. att vid banken inrättas två afdelningar, en teknisk, hvilken
bör vara i stånd att med full sakkunskap underkasta de fartyg inspek¬
tion, som skola belånas eller redan äro belanade, och en för att om-
händerhafva alla till assuransen hörande angelägenheter;
9. att endast fartyg af järn eller stål må i banken belånas och
att lånesumman icke må öfverskrida hälften af det värde, till hvilket
fartyget blifvit af bankens tekniska afdelning uppskattadt, samt
10. att bankens styrelse och förvaltning skall årligen granskas
af tre revisorer, af hvilka två utses af fullmäktige i riksgäldskontor
och den tredje af den i punkt 6 omförmälda valkorporation af skepps¬
redare.» . , ...
Med afseende å kommitténs hemställan om inrättande åt en dylik
marinhypoteksbank hafva tre ledamöter af kommittén i en gemensamt
af gifven, vid kommitténs utlåtande fogad reservation förmält sig anse,
att kommittén bort hos Kungl. Maj:t hemställa om proposition till Riks¬
dagen därom, att en lånefond matte afsättas för att redare ma af denna
fond erhålla amorteriugslån på billiga villkor med iakttagande af hufvud¬
sakligen följande allmänna bestämmelser:
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 66.
l:o.
»Sagda lånefond bestämmes till 5,000,000 kronor att vara dispo-
mbel från viss angifven tid, men bör fonden sedermera efter behof
okas till 10,000,000 kronor.
2:o.
„ Lånen utlämnas i form af amorteringslån, löpande med 4 procent
årlig ränta och högst 10 års amorteringstid.
Aktier i rederiaktiebolag kunna belånas till det belopp, för hvilket
vederbörande granskande myndighet anser dem lämna full säkerhet,
och höra därvid läggas till grund dels gällande marknadspris dels ifråga¬
varande rederis skötsel och ekonomiska ställning.
Sedan lag om inteckning i fartyg antagits, må lån mot sådan in¬
teckning lämnas intill fartygets halfva värde enligt uppskattning af
sakkunnige besiktningsmän, utsedde af vederbörande myndighet.
Vid lån mot inteckning lämnas som säkerhet första inteckning i
fartyget jämte försäkringspolicer. Skulle försäkringspolicerna ej vara
sa attattade, att de anses kunna lämna full säkerhet, kan vederbörande
myndighet, som pröfvar säkerheten, påfordra garanti eller ytterligare
odKeriiGi.
3:o.
Här ofvan omförmälda lånefond handhafves och förvaltas af stats¬
kontoret.
Då det ej kan antagas, att statskontoret skall kunna bedöma
hypotekens värde, tillsättes ett sakkunnigt råd af 5 personer, hvilka
utses på sätt af Kungl. Maj:t och Riksdagen bestämmes. Detta sak-
kunniga rad föreslår, efter vederbörlig utredning och värdering, det
lånebelopp, som i hvarje föreliggande fall bör beviljas, hvarefter stats¬
kontoret utlämnar lånet och sedermera uppbär ränta och annuiteter.
Omförmälda råd låter genom tre sakkunnige besiktningsmän
undersöka och besiktiga de fartyg, hvarå lån sökas; och med ledning
åt dessas besiktningsutlåtande samt förefintliga assuranspolicer och
moj igen ytterligare behöflig säkerhet föreslås den lånesumma, som bör
npvihoc 7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 66. 5
4:o.
För det sakkunniga rådet och besiktningsmännen utfärdar Kungl.
Maj:t de instruktioner, som anses erforderliga.»
Efter nådig remiss har Kungl. Maj:t och rikets kommerskollegium
lämnat Stockholms handels- och sjöfartsnämnd samt handels- och sjö-
fartsnämnderna i Göteborg, Malmö, Helsingborg, Halmstad, Uddevalla,
Kalmar, Norrköping, Gäfle och Sundsvall tillfälle att yttra sig i ärendet,
och har kollegium, med öfverlämnande af inkomna yttranden från Stock¬
holms handels- och sjöfartsnämnd samt handels- och sjöfartsnämnderna
i Göteborg, Malmö, Helsingborg, Halmstad, Kalmar, Gäfle och Sunds¬
vall, för egen del den 5 november 1901 afgifvit underdånigt utlåtande.
I de sålunda afgifna yttrandena hafva Stockholms handels- och
sjöfartsnämnd och handels- och sjöfartsnämnden i Göteborg, jämte fram¬
hållande af behofvet och önskvärdheten af att åtgärder måtte vidtagas
till den svenska sjöfartsnäringens befrämjande äfvensom vikten af att
densamma beredes tillgång till ökadt kapital, dock uttalat principiella
betänkligheter mot upprättandet för sådant ändamål af en marinhypo-
teksbank, men däremot i hufvudsak anslutit sig till det af omförmälde
reservanter afgifna förslaget om bildande af en lånefond, hvilken enligt
nämndernas förmenande, utan att medföra de med upprättandet af en
marinhypoteksbank förenade vådor, skulle vara ägnad att i högre grad
befrämja sjöfartsnäringens utveckling.
Handels- och sjöfartsnämnderna i Malmö, Helsingborg och Sunds¬
vall hafva hvar för sig anfört, att, om än behof af ökadt rörelsekapital
för rederinäringen förefunnes, de nuvarande förhållandena dock icke
kunde anses betinga upprättandet för närvarande af en marinhypoteks¬
bank, hvaremot enligt nämndernas åsikt den af reservanterna föreslagna
lånefonden mera skulle motsvara det nu förefintliga behofvet.
Handels- och sjöfartsnämnden i Gäfle har jämväl ansett, att hvad
kommitténs flertal hemställt icke borde vinna bifall, men däremot i
alla delar biträdt det af reservanterna i ärendet afgifna utlåtande.
Handels- och sjöfartsnämnden i Halmstad åter har förordat kom¬
mitténs hemställan, dock med viss af nämnden föreslagen ändring,
hvarjämte handels- och sjöfartsnämnden i Kalmar förmält sig icke hafva
något att erinra mot kommittéförslaget, likväl med tillkännagifvande,
att en ledamot af nämnden ansett sig böra förorda bifall till reserva¬
tionen.
Af dem af omförmälda nämnder, hvilka närmare motiverat sina i
6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 66.
förberörda yttranden uttalade åsikter i frågan, har anförts, bland annat,
följande. ’
Af Stockholms handels- och sjö fartsnämnd: Med framhållande att
för främjande af en sund utveckling af vår sjöfartsnäring det framför
allt gällde att söka tillvinna densamma allmänhetens förtroende och att
ett genom mer eller mindre konstlade medel framkalladt brådstörtadt
uppsving skulle i längden mera skada än gagna, anförde nämnden, att
förtroendet till rederinäringen, som under äldre tiders förhållanden
rubbats, på senare tid återvändt och vore i tilltagande, hvilket nämnden
funne framgå af den omständigheten att, såvidt kändt vore, någon
svårighet icke förefunnits att inom landet anskaffa nödiga penninge-
medel såväl till äldre rederiföretags utvidgande som ock för grandande
af^ nya sådana företag, i det att, vare sig det gällt att för dylika ända¬
mål upplåna medel eller det varit fråga om aktieteckning i företag af
ofvannämnda slag, penningar kunnat erhållas utan att därför betingats
några andra eller strängare villkor än som i allmänhet varit rådande
på lånemarknaden. Den ökade rörelsen inom sjöfartsnäringen hade
visserligen icke sträckt sig till grundande af sådana företag för hufvud¬
sakligen transatlantisk fraktfart, hvilka skulle kunna upptaga konkur¬
rensen med de storartade företag i denna bransch, som förekomme i
andra länder, men, då man i detta afseende ofta åberopade exempel
från Danmark,, ville nämnden påpeka, att äfven den danska sjöfarten
först så småningom uppnått sin nuvarande omfattning. De danska
ångfartygen hade i lång tid haft sin hufvudsakliga användning på de
kortare linjerna inom hemlandets och grannländernas farvatten, och
först sedan företagen vunnit ekonomisk styrka genom den vinst, som
denna mera inskränkta rörelse lämnat, hade man börjat planlägga och
utföra störa router på aflägsna farvatten, utan att därvid statens mellan¬
komst i den ena eller andra formen behöft påkallas. En dylik utveck¬
ling ansåge nämnden äfven för Sveriges del vara den mest önskvärda,
men, då rederinäringen hos oss ännu stode på en vida lägre ståndpunkt
än som kunde anses motsvara de hos vårt land och vårt folk förefint¬
liga naturliga förutsättningarne för denna näring och då konkurrensen
pa ifrågavarande område alltjämt stegrades, torde det ock blifva allt
svårare för de svenska redarne att arbeta sig fram till ett lifligare del¬
tagande i den stora internationella fraktfarten, med mindre särskilda
åtgärder vidtoges till den svenska rederinäringens befrämjande. Kom¬
mittén syntes i detta afseende hafva lågt hufvudsaklig vikt på till¬
förande af kapital till sagda näring, och icke heller nämnden under¬
skattade kapitalets stora betydelse för hvarje närings utveckling, men
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 66.
det kunde också vara förenadt med stor fara för det ekonomiska lifvet
öfverhufvud, om till en viss näring lockades större summor, än som af
förhållandena betingades eller som af själfva näringens idkare kunde
på lämpligt sätt tillgodogöras för en sund och stadigvarande utveckling
af densamma. Nämnden befarade, att detta skulle blifva händelsen,
om det af kommitténs majoritet omfattade förslaget om inrättande af
en marinhypoteksbank skulie inom den närmaste framtiden komma till
genomförande. Den lätthet att för sjöfartsändamal erhålla penningar,
som förslaget onekligen innebure, skulle utan tvifvel under en uppåt¬
gående konjunktur locka till grundande af rederiföretag, hvilka, såsom
hufvudsakligen baserade på lånta medel, icke kunde uthärda mindre
gynnsamma konjunkturer. Följden skulle då lätt blifva, att inom hela
näringen inträffade en kris, som gjorde sjöfartens ställning ännu sämre,
än den vore för närvarande. Med de stora fluktuationer, som sjöfarts¬
näringen vore underkastad med afseende a såväl pris å använda ma-
terialier som ock det ekonomiska utbytet af själfva rörelsen, läge en
sådan fara enligt nämndens uppfattning ganska nära till hands. För¬
utom dessa betänkligheter ur principiell synpunkt mot förslaget om upp¬
rättande af en marinhypoteksbank ansåge jämväl nämnden, att förslagets
genomförande skulle möta högst betydande svårigheter af praktisk art.
Den af reservanterna föreslagna lånefonden för understödjande af
rederinäringen syntes nämnden däremot kunna lända den svenska sjö¬
farten till gagn utan att medföra någon sådan lockelse till spekulation
i rederiföretag, som enligt nämndens åsikt lätt nog skulle blifva eu
följd, därest kommitténs förslag blefve genomtördt. Ej heller syntes
det för statsverket skola innebära någon större risk att lämna bidrag
till en lånefond, då härvid icke torde kunna uppstå något tvång för
staten att tillskjuta mera än fondens belopp, hvarjämte vid beviljande
af lån ur fonden sådana villkor kunde uppställas som i möjligaste mån
skyddade staten mot förlust. I sistnämnda afseende ansåge nämnden
det böra stadgas, bland annat, att lån ej finge öfverstiga 50 procent af
fartygets värde och ej heller hafva längre amorteringstid än 10 år, hvar¬
jämte samfäld belåning af flere fartyg syntes böra företrädesvis upp¬
muntras. För att emellertid fonden skulle kunna i någon afsevärd man
bidraga till sjöfartens höjande, borde densamma ej sättas lägre än till
10,000,000 kronor, och vore det, enligt nämndens åsikt, för det med
fonden afsedda ändamålet af synnerligen stor vikt, att fonden ställdes
under lämplig förvaltning samt att lan ur fonden endast konune sadana
företag till godo, att lånen kunde anses lända till verkligt gagn för
bola näringen. Nämnden tänkte därvid i törsta rummet på sådana
8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 66.
rederiföretag, som afsåge att med fartyg af moderna typer idka frakt¬
fart på aflägsna farvatten. Vidare borde lånen beviljas endast för större
fartyg af järn eller stål samt företrädesvis för att underlätta inköp
eller byggande af nya sådana.
Vid berörda yttrande bar fogats utdrag af det bos nämnden vid
ärendets behandling förda protokoll, innefattande en af tre af nämndens
ledamöter gemensamt afgifven reservation, däri anförts hufvudsakligen,
att reservanterna, med instämmande till alla delar uti hvad nämnden
anfört för afstyrkande af förslaget om inrättandet af en marinhypoteks-
bank, funnit, att det mesta af hvad nämnden i detta afseende anfört
med lika mycket skäl kunde anföras mot den ifrågasatta lånefonden;
att, liksom nämnden papekat, att någon svårighet hittills icke förefunnits
att anskaffa nödiga penningemedel för rederirörelse, reservanterna vore
af den öfvertygelse, att det icke heller framdeles skulle vara svårt att
pa enskild väg eller genom bildande af aktiebolag anskaffa nödiga
medel till göda och solida dylika företag utan att därför behöfva begära
statens hjälp i form af lån; men att reservanterna däremot ansåge, att
hvad från statens sida. kunde göras för afskaffande eller nedsättning af
ännu på näringen hvilande tryckande afgifter skulle på ett lyckligare
sätt bidraga till att underlätta uppkomsten af nya dylika företag.
Af handels- och sjöfartsnämnden i Göteborg: Enligt nämndens åsikt
hade vår sjöfartsnäring icke vunnit den utveckling, hvartill landets läge
och tillgångar bort gifva anledning, och vore en väsentlig orsak härtill
att söka i svårigheten att anskaffa erforderligt kapital och bristande
medverkan från statens sida för underlättande häraf. Då nu en lag
om inteckning i fartyg kommit till stånd, hvarigenom tillfälle beredts
till ställande af säkerhet för det kapital, som försträcktes sjöfartsnäringen,
syntes med allt fog kunna ifrågasättas, att äfven åt denna näringsgren
bereddes. understöd från statens sida under liknande former, som förut
kommit jordbruket och industrien till del. Nämnden framhölle emeller¬
tid, att icke alla grenar af rederinäringen vore i lika stort behof af
dylikt understöd. Den inrikes sjöfarten och kustfarten hade därförutan
utvecklat sig med framgång och äfven den reguliera fraktfarten på när¬
belägna utländska hamnar hade gjort goda framsteg. Däremot delade
nämnden kommitténs uppfattning därom, att för en framgångsrik täflan
på den allmänna utländska fraktmarknaden äfvensom för upptagande
af direkta ångbåtslinjer på aflägsnare främmande hamnar erfordrades
statens mellankomst medelst tillhandahållande af erforderligt kapital mot
billig ränta och amortering under längre tid för anskaffande af till¬
räckligt stora och tidsenligt byggda fartyg. Enligt hvad nämnden
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 66.
särskilt framhölle, borde hufvudsakligen dessa delar af sjöfartsnäringen
blifva föremål för statens understöd, och hvilken form härför som än
komme att väljas borde vid utlämnande af lån trygghet vinnas, att
desamma komme den stora och i den internationella fraktmarknaden
arbetande rederirörelsen till del eller ock användes till underlättande af
reguliera ångbåtslinjers upparbetande mellan svenska och aflägsna^
utländska hamnar. Nämnden ansåge det kunna antagas, att en inrätt¬
ning, sådan som den föreslagna marinhypoteksbanken, skulle i hög grad
underlätta och till och med locka till ökandet af vår handelsflotta. En
dylik hastig utveckling syntes dock, om än i och för sig önskvärd,
icke obetingadt eftersträfvansvärd. De af reservanterna inom kommittén
uttalade farhågor i fråga om den föreslagna marinhypoteksbankens men¬
liga inverkan på rederinäringens utveckling ägde, enligt nämndens för¬
menande, allt fog för sig, och de förminskades ingalunda däraf, att
samtidigt med det att en dylik bank inrättades skulle genom införandet
af fartygsinteckningen större delen af redan befintlig fartygstillgång
blifva belåningsbar för anskaffande af nytt, äfven det belåningsbart
tonnage.
Hvad anginge åter den föreslagna lånefonden, skulle densamma,
om man tillsåge, att understöd ur fonden, som syntes icke böra be¬
stämmas till mindre än 10,000,000 kronor, komme de grenar af näringen,
hvilka nämnden förmält sig anse vara bäst i behof däraf, till del, blifva
till afsevärdt gagn för landets sjöfart. Vissa modifikationer i reservan¬
ternas förslag syntes dock böra göras, i hvilket afseende nämnden fram¬
hölle följande. Den af reservanterna föreslagna bestämmelsen om rätt
till låns erhållande mot säkerhet af aktier i rederibolag borde helt och
hållet utgå. Lånefonden borde uteslutande anlitas för lån mot inteck¬
ning i fartyg och för anskaffande af hufvudsakligen nya sådana. De
fartyg, som genom de från fonden lämnade lånen anskaffades, borde
utgöras af för den allmänna utländska fraktfarten lämpliga stål- eller
järnfartyg af en viss minimistorlek, exempelvis minst 1,500 tons, antingen
nybyggda eller icke öfver viss ålder, exempelvis 5 år gamla, samt till¬
hörande första klass i något af de vanliga klassificeringssällskapen.
Äfven borde fastslås, att fartyg icke finge utgöra säkerhet för lån ur
fonden, sedan det blifvit öfver 15 år gammalt. Amorteringstiden för
lånen borde icke få öfverstiga 10 år. Ofvergången från lånefond till
marinhypoteksbank skulle, därest omständigheterna i framtiden därtill
skulle gifva anledning, enligt nämndens åsikt, icke erbjuda oöfvervinner¬
liga svårigheter. Den svårighet, som uppkomme däraf afl i vårt land
Bill. till Itiksd. Prof. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 47 Höft. 2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 66.
ännu ej funnes assuransbolag, som täckte vissa risker, hvarigenom den
säkerhet, inteckning i fartyg erbjöde, i icke ringa grad minskades,
ansåge nämnden kunna undanrödjas därigenom, att såsom säkerhet för
låns erhållande lämnades inteckningar i rederier på minst tre eller fvra
fartyg.
Åt handels- och sjö fartsnämnden i Malmö: Nämnden ansåge visser¬
ligen den föreliggande utredningen icke ådagalägga ändamålsenligheten
af de inom kommittén föreslagna former för statens mellankomst för
beredande af kapital åt rederinäringen och ej heller behofvet af en sådan
mellankomst fullt påvisadt, men, då frågan nu förelåge, ansåge sig
nämnden, ehuru densamma helst velat förorda inrättandet af en marin-
hypoteksbank, dock, med afseende därå att frågan om marinhypotekets
värde ännu vore outredd och med hänsyn till de svåra förhållanden,
som med nödvändighet skulle blifva en följd, om banken nödgades upp¬
höra med sin verksamhet och afveckla, under nuvarande förhållanden
böra gifva företräde åt förslaget om upprättandet af en lånefond.
Af handels- och sjöfartsnämnden i Helsingborg: Nämnden vore öfver-
tygad om den stora fördel för vårt lands ekonomiska utveckling, som
genom sjöfartens höjande skulle vinnas, liksom ock att härför en genom
statens mellankomst underlättad tillgång på rörelsekapital vore nödvän¬
dig. Det syntes visserligen nämnden, som om inrättandet af en marin-
hypoteksbank enligt kommitténs förslag skulle, sedan lagen om inteck¬
ning trädt i kraft, lända till stor fördel och kunna åstadkommas utan
någon nämnvärd uppoffring från statens sida, men, då det kunde ifråga¬
sättas, huruvida en anstalt af sådan omfattning skidle redan från början
vara behöflig, innan det blefve ådagalagdt, i hvad mån densamma blefve
anlitad, torde afsättandet af en lånefond kunna till en början motsvara
det förefintliga behofvet och, såsom medgifvande en enklare förvaltning,
vara att föredraga, intilldess lånebehofvet visat sig vara så stort, att det
icke kunde af en sådan lånefond tillfredsställas och någon erfarenhet
vunnits beträffande sjöfartens understöd genom lån, desto hellre som
ingen svårighet torde möta för låntagare att utöfver den säkerhet, som
inteckning i fartyg lämnade, ställa tillfredsställande personlig borgen,
därest så skulle påfordras. Det skulle sedan visa sig, när tiden vore
inne . för bildandet af en marinhypoteksbank, på hvilken lånefondens
fordringar kunde, öfverflyttas. Nämnden föresloge, att vid bildande af
en lånefond i enlighet med reservanternas hemställan måtte stadgas, att,
därest den säkerhet, som ställdes för lån ur fonden medelst inteckning
i fartyg och hvad därmed ägde sammanhang, icke af vederbörande skulle
anses fullt betryggande, rederibolag eller redare utöfver nämnda säker¬
11
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition No 66.
het skulle ställa personlig borgen, som af vederbörande kunde god¬
kännas, i likhet med hvad som vore fallet vid erhållande af lån ur
manufakturförlagslånefonden. .
Af handels- och sjöfartsnämnden i Sundsvall: Det vore påtaglig!,
att eu väsentlig betingelse, för att den svenska rederinäringen skulle
kunna växa och blifva kraftig nog till framgångsrik konkurrens med
andra nationer, vore, att större kapital kunde tillföras densamma på möj¬
ligast billiga villkor. Äfven i Sundsvall hade under de senaste åren
genom aktiebolagsbildning gjorts afsevärda ansatser för åstadkommande
af en lastångareflotta dels genom inköp från andra länder dels genom
nybvo-gnad, men, för att rederier med större antal fartyg skulle uppstå,
vore ömkligt, att en del af det i befintliga ångfartyg bundna kapitalet
kunde lösgöras och användas för anskaffande af nya. Tydligt vore,
att dylika större rederier från många synpunkter befunne sig i ett
o-ynnsammare läge än de mindre. Genom lagen om inteckning i fartyg
både det första steget tagits till en dylik rederinäringens utveckling.
Det intecknade föremålets beskaffenhet och de . detsamma vidlådande
tysta förmånsrätterna gjorde dock, att man svårligen kunde vänta, att
det inteckningsliypotek, hvartill möjlighet sålunda beredts, af de van-
liga bankerna skulle mottagas med synnerligt förtroende, och det vore
att förutse, att dylika hypotekslån komme att draga maximiranta.
Hypoteket torde således komma att hufvudsakligen användas som för¬
stärkning af fartygsägarens personliga kredit eller med fyllnadsborgen
vid anskaffande af rörelsekapital för redan befintliga fartyg, men endast
till ringa del för nyanskaffning. En af staten understödd anstalt under
sakkunnig ledning för belåning af dylika hypotek ansåge nämnden
därför vara ett önskemål. Nämnden hölle dock före, att kommitténs
majoritet under nuvarande förhållanden sett saken väl mycket i stort,
då den förordat inrättande redan nu af en marinhypoteksbank, och
anslöte sig nämnden för närvarande hellre till reservanternas förslag
om upprättande af eu lånefond, hvarur skeppsredare på billiga villkor
kunde erhålla amorteringslån. Om _ fonden bestämdes till 10,000,UUU
kronor, skulle genom densamma, enligt nämndens förmenande, ett sär¬
deles kraftigt stöd gifvas den ånyo uppblomstrande rederinäringen.
Af handels- oeh sjöf'artsnämnden i Halmstad: Enligt nämndens för¬
menande vore ett, bland lmfvudvillkoren för sjöfartsnäringens höjande
anskaffandet af tillräckligt kapital, och nämnden ansåge förslaget om
upprättande för dylikt ändamål af en marinhypoteksbank beaktansvardt
och utförbart, samt att en sådan bank skulle medföra åtskilliga fordelar
och i allmänhet blifva af större gagn för sjöfartsnäringen än den af
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 66.
reservanterna inom kommittén föreslagna lånefonden, hvilken skulle
blifva allt för liten för att kunna fylla behofvet af kapital för rederi¬
näringen. Ej. heller delade nämnden vissa af de af reservanterna ut¬
talade betänkligheter mot upprättandet af en marinhypoteksbank. Dock
ansåge nämnden af angifna skäl, att den i punkt 9 af kommitténs förslag
ifrågasätta föreskrift, »att endast fartyg af järn eller stål må i banken
belanas» vore olämplig, och hemställde, att sagda föreskrift måtte utgå.
För egen del har kommerskollegium anfört följande.
Kommittén hade vid framställandet af sict förslag om inrättande!
af en marinhypoteksbank utgått från ett befintligt behof för sjöfarten
af kapital samt vidare skyldighet för staten att medverka till fyllandet
af detta behof ej blott genom att förmedelst lagstiftning om intecknino-
i fartyg bereda sjöfartsnäringen tillgång till särskildt kreditobjekt utan
äfven genom vidtagande af åtgärder för tillhandahållande af medel,
tran Jivilka lån emot dylik säkerhet kunde erhållas.
Härvid hade dock kommittén, syntes det kollegium, underlåtit att
taga hänsyn till olika slag af sjöfart. Kollegium föreställde sig nämli¬
gen, att en väsentlig skillnad i förevarande afseende måste göras emellan
den inrikes och den utrikes sjöfarten. Den förra, hvars läge öfver-
hufvudtaget ingalunda vore sådant, att anspråk på understöd från statens
sida kunde med. fog göras, torde särskildt i fråga om tillgång till kapi¬
tal i allmänhet icke hafva större behof däraf än den enskilda företag¬
samheten erbjöde. Denna del af rederinäringen, fri från främmande
konkurrens, lampade sm utveckling faktiskt efter trafikbehofvet, och
att på ifrågavarande område framkalla en rederirörelse utöfver detta
behof syntes ingalunda vara önskvärdt.
Annorlunda ställde det sig med den utrikes sjöfarten, särskildt
den i vidsträcktare fart, hvilken hade att täfla med alla nationers far¬
tyg och i fråga om hvilken det för eu enskild och framför allt mindre
nation icke kunde vara tal om något för sjöfartens naturliga utveckla
^glänsande trafikbehof. På detta område spelade kapitalet för visso så
stol betydelse, att behofvet däraf lätt kunde öfverstiga hvad den en-
skilda företagsamheten mäktade åstadkomma, och bristen på tillräckligt
kapital torde nog kunna sägas inverka hämmande på denna sjöfarts ut¬
veckling. Men äfven inom området för denna gren af sjöfarten syntes
1 „ e vara, tillrådligt, att kapital tillhandahölles utan urskillning, och
särskildt torde mellankomst af staten för beredande af tillgång till
kapital icke böra ifrågakomma, utan att staten 'bereddes tillfälle att pröfva
forhallandena i hvarje särskildt fall i syfte att de tillhandahållna medlen
13
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 66.
måtte åtminstone kunna antagas varda på ändamålsenligt sätt använda.
Kapitalet vore för rederinäringen liksom för alla andra näringar en
viktig faktor, men lika litet för rederinäringen som för andra näringar
vore kapitalet den enda, eller ens den hufvudsakligaste. Framför allt
syntes fackkunskap och yrkesskicklighet vara hvad som erfordrades för
rederinäringens höjande i synnerhet inom den nu ifrågavarande grenen
däraf, och lika med • reservanterna inom kommittén och flera af de
handels- och sjöfartsnämnder, som yttrat sig i ärendet, ansåge kolle¬
gium, att en alltför lätt tillgång till kapital, hvarigenom personer utan
nödig utbildning i och kunskap om rederihandteringen skulle lockas att
bilda rederier, skulle långt ifrån att gagna sjöfarten innebära för den¬
samma stor fara. Endast under förutsättning att sorgfällig urskilning
i fråga om de rederier, som skulle erhålla lån af statsmedel eller af
medel, till hvars tillhandahållande statsverket medverkat, kunde äga
rum, syntes kollegium statens mellankomst i förevarande afseende böra
kunna ifrågasättas.
Då emellertid i planen för den af kommittén föreslagna inarin-
hypoteksbanken icke inginge annan begränsning af rederiers lånerätt
än som betingades af pröfningen ur banksynpunkt af den erbjudna
säkerheten, utan i förslaget fasthellre framhölles såsom åsyftadt att söka
under 10 års tid placera i rederirörelsen 75,000,000 kronor, hvaraf
framginge, att man tänkt sig lånerörelsen så mycket som möjligt ut¬
sträckt, kunde kollegium redan på grund häraf icke biträda förslaget.
■* Därtill komme, att, då de erforderliga lånemedlen skulle anskatfas
genom försäljning af bankens obligationer, hela bankinrättningen, hvars
verksamhet sålunda vore beroende på möjligheten af afsättning af dessa
obligationer, syntes hvila på alltför otillförlitlig grund. Såsom säkerhet
för dessa obligationer skulle nämligen anses och i sådant afseende
kunna användas först de förskrifningar med åtföljande säkerhet i fartyg,
som låntagarno till banken afgifvit, därnäst delcrederefonden å 600,000
kronor, hvartill Riksdagen årligen skulle anvisa medel, och slutligen
grundfonden, som skulle bestå i statsobligationer till belopp af 10,000,000
kronor. Med sådant underlag hade kommittén ansett de. af marin-
hypoteksbanken utfärdade obligationer skola komma att blifva första
klassens värdepapper, hvilka utan svårighet skulle kunna afsättas äfven
i utlandet, och hade man sökt likställa lida institutionen med allmänna
hypoteksbanken.
Då emellertid, äfven om det skulle kunna tänkas, att Riksdagen
anvisade berörda grundfond å 10,000,000 kronor och delcrederefonden
å 600,000 kronor om året, vid det förhållande att marinhypoteksbanken
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 66.
skulle äga utfärda obligationer utan någon begränsning i afseende å
beloppet, annan säkerhet för obligationerna i den mån dessas belopp
öfverstege 10,600,000 kronor — och i planen inginge att efter 10 år
beloppet skulle utgöra 75,000,000 kronor — likväl ej skulle finnas än
låntagarnes förbindelser, hvilkas värde åter skulle bero af de hypoti-
serade fartygsinteclmingarne, samt då inteckning i fartyg, med afseende
å det intecknade föremålets beskaffenhet, de förmånsrätter af många
slag, hvilka hvilade å fartyg med företräde framför inteckning, samt
svårigheten att erhålla försäkring emot en hel del risker, för hvilka
fartyget vore utsålt, icke kunde tillerkännas något absolut värde, före¬
ställde sig kollegium, att dessa obligationer icke skulle komma att hän¬
föras till sådana värdepapper, för hvilka afsättning, allra minst i ut¬
landet, till belopp, hvarom här vore fråga, skulle kunna med visshet
påräknas. Likställandet af den föreslagna inrättningen med allmänna
hypoteksbanken, hvars obligationer hvilade på fastighetsinteckningar
med bästa förmånsrätt, syntes bero på öfverdrifven uppskattning af
fartygsintecknings värde.
Förslaget syntes kollegium för öfrigt vara planlagdt i för våra
förhållanden allt för stor skala och, för så vidt det afsåge statens med¬
verkan till af hjälpande af ett verkligt sjöfartens behof, skjuta öfver målet.
Såväl på principiella skäl som af praktiska orsaker ansåge kolle¬
gium sig således böra hemställa, att ifrågavarande förslag om inrättan¬
det af en marinhypoteksbank icke måtte till någon Kongl. Maj:ts åt¬
gärd föranleda.
Hvad vidare anginge reservanternas inom kommittén förslag om
afsättandet af en lånefond, för att redare måtte af densamma erhålla
amorteringslån på billiga villkor, syntes kollegium denna form af under¬
stöd från statens sida vara mera tilltalande.
På samma sätt som staten lämnade låneunderstöd till enskilda
järnvägsanläggningar och genom odlingslån och lån ur manufaktur-
förlagslånefonden beredde jordbruket och industrien tillfälle till erhållande
af lån på billiga villkor, syntes det ligga i statens intresse att i ena¬
handa afseende jämväl tillgodose rederiverksamheten, och särskild! med
afseende därå att, på sätt ofvan framhållits, sådant understöd, enligt
kollega åsikt, icke borde ifrågakomma, med mindre tillfälle bereddes
staten att sorgfälligt urskilja, hvilka rederier, som kunde anses för¬
tjänta af dylikt understöd, erbjöde lånefondsformen vissa fördelar, för
så vidt nämligen med densammas inrättande förenades i detta afseende
betryggande bestämmelser.
Det hade emot förslaget om en lånefond såsom väsentliga anmärk¬
15
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 66.
ningar anförts, att fonden icke skulle kunna göras tillräckligt stor och
dess betydelse för sjöfartens utveckling alltså snart skulle upphöra. Måhända
skulle denna fond' icke häller komma att förvaltas med tillräcklig sak¬
kännedom, och sannolikt skulle äfven i detta fall komma att visa sig
samma olägenhet som beträffande manufakturförlagslanefonden, nämli¬
gen att medel icke skulle finnas att tillgå, just när de bäst behöfdes.
Kollegium kunde icke tillmäta dessa anmärkningar någon större
betydelse. Inrättades, på sätt förslaget innebure, eu fond å 5,000,000
kronor, föreställde sig kollegium, att detta belopp. skulle visa sig fylla
det lånebehof eller en väsentlig del däraf, som lämpligen ur en sådan fond
borde fyllas. Visade erfarenheten godt resultat af fondens imättande,
torde hinder för öfrigt ej förefinnas att framdeles, där så funnes er¬
forderligt, öka fondens belopp. Att icke alla lånesökande kunde få
sina lånebehof fyllda ur manufakturförlagslånefonden, torde ej innebära
bevis för fondens gagnlösliet.
Hvad detaljbestämmelserna i förevarande förslag beträffade, an-
såge kollegium emellertid dessa vara mindre tillfredsställande.
Enligt förslaget skulle lånen kunna utlämnas på 10 års amor¬
teringstid. Med afseende å gällande bestämmelser om preskription
torde förbindelser på denna tid såväl hvad beträffade hufvudgäldenären
som eventuellt förekommande borgensmän vara mindre lämpliga, såsom
kunnande föranleda därtill, att vederbörande myndighet, som hade att
förvalta lånefonden, under lånetiden nödgades vidtaga särskilda åt¬
gärder för bibehållandet af förbindelsernas giltighet. Den längsta låne¬
tiden syntes därför böra något inskränkas.
Vidare skulle enligt förslaget statskontoret handhafva och förvalta
lånefonden, men pröfningen af lånebelopp skulle uppdragas åt ett sak¬
kunnigt råd af 5 personer, hvilket råd skulle låta genom 3 sakkunnige
besiktningsmän undersöka och besiktiga de fartyg, hvarå lån söktes,
och med ledning af dessas utlåtande samt förefintliga assuranspolicer
och möjligen ytterligare behöflig säkerhet skulle rådet föreslå den låne-
summa, som borde beviljas.
Detta råds blifvande ställning syntes kollegium emellertid vara
oklar. Det angåfves icke, huruvida ledamöterna tänkts såsom aflönade
eller oallönade. Skulle de vara aflönade, uppstode genast eu kostnads¬
fråga, som kräfde sin särskilda lösning och invecklade saken. Skulle
de vara oaflönade, uppkomme den betänklighet, huruvida för ändamålet
fullt kvalificerade personer skulle finnas villiga att utan ersättning
åtaga sig uppdraget. I hvilket fall som helst torde rådet gilvetvis
16
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 66.
komma att bestå åt personer, som vore med rederinäringen förtrogne,
men just därigenom syntes också personliga hänsyn och intressen kunna
komma att göra sig. gällande. Icke heller angåfves i förslaget, huru
man tänkt bereda sig tillgång till de tre besiktningsmän, som rådet
för hvarje särskild låneansökning skulle anlita, eller deras ansvar eller
af hvem eller efter hvilka grunder desse skulle ersättas.
Kollegium föreställde sig, att saken enklare och tryggare skulle
kunna anordnas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med sättet för be¬
viljande af lån från manufakturförlagslånefonden, det ville säga, att lån,
på ansökningar, beviljades rederier af Kungl. Maj:t efter kommerskollegii
hörande och emot säkerhet, som pröfvades och godkändes af statskontoret.
Kommerskollegii granskning och utlåtande skulle omfatta, huru¬
vida det ifrågavarande rederiet vore med afseende å dot slag af sjöfart,
som vore afsedt att bedrifvas, och i öfrigt förtjänt af låneunderstöd och
till hvilket belopp, och skulle i ansökningen uppgifvas och styrkas
alla de omständigheter, som vore inverkande på ansökningens bedömande.
o Sålunda skulle, likasom kollegium nu, i fråga om manufakturför¬
lagslånen, fordrade, att sökanden själf företedde af ojäfvige personer
verkställd värdering af den ifrågavarande fabriken med tillhörande
maskiner och inventarier, vederbörande lånesökande redare förete af
kompetente och ojäfvige personer verkställd värdering af fartyget i fråga
äfvensom angående fartygets sjövärdighet förebringa nöjaktig utredning,
i hvilket afseende såsom sådan alltid syntes kunna godkännas behörigt
bevis, därom, att fartyg innehade högsta klass i något af de vanliga
klassificeringssällskapen, nämligen engelska Lloyds, franska Bercan
Veritas, norska Veritas eller Germanische L’loyd.
Sedan med ledning af sålunda förebragt utredning och den ytter¬
ligare sådan, kollegium i särskilda fall kunde finna erforderlig, kollegium
utlåtit sig rörande föreliggande låneansökning samt Kungl. Maj:t där¬
efter meddelat beslut, skulle, för så vidt sökanden beviljats rätt till lån
ur den ifrågavarande fonden, det ankomma på statskontoret att pröfva
den säkerhet, som erbjödes.
Kollegium föieställde sig, att, därest en lånefond för rederinäringen
blefve inrättad, statskontoret skulle få i uppdrag att handhafva äfven
denna fond med enahanda pröfningsrätt rörande erbjuden säkerhet,
som nu tillkomme nämnda ämbetsverk i fråga om manufakturförlagslånen.
Länder förutsättning att saken ordnades ungefär så som kollegium
nu angifvit, hade kollegium ej något att erinra mot reservanternas inom
kommittén ifrågavarande förslag om inrättande af en fond till belopp af
5,000,000 kronor, ur hvilken redare kunde erhålla amorteringslån.
17
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 66.
Fullmäktige i riksgäldskontoret, som lämnats tillfälle att yttra
sig i ärendet, hafva den 9 januari 1902 afgifvit underdånigt yttrande,
däri fullmäktige beträffande förslaget om inrättande af en marinhypoteks-
bank anfört följande.
Man hade tänkt sig, att obligationerna hufvudsakligen skulle
placeras i utlandet och att desamma skulle komma att hänföras till
första klassens värdepapper. Beskaffenheten af de tillgångar, som
skulle utgöra täckning för dessa bankens förbindelser, syntes fullmäk¬
tige dock icke berättiga till ett sådant antagande. Förutom de fonder
— grundfonden och delcrederefonden — hvilka enligt förslaget skulle
af staten ställas till bankens förfogande och hvilka fonders samman¬
räknade belopp komme att utgöra blott en bråkdel af bankens till-
ämnade obligationsskuld, skulle den enda realsäkerheten för de af banken
utfärdade obligationer bestå af de till banken för utgifna lån aflämnade
inteckningar i fartyg. Den säkerhet, fartygsinteckningen förmådde be¬
reda, måste emellertid anses vara af ganska tvifvelaktigt värde, då man
toge i betraktande de många olika slag af fordringar, som hade för¬
månsrätt framför sådan inteckning, svårigheten att erhålla försäkring
för alla de risker, hvilka under fartygets resor kunde inträffa, äfven¬
som de stora och hastiga prisväxlingar, som fartyg i följd af växlande
konjunkturer vore underkastade.
Med hänsyn till dessa förhållanden syntes man icke sakna anled¬
ning att hysa betänkligheter beträffande soliditeten hos den föreslagna
marinhypoteksbanken, och på intet sätt kunde denna institution, såsom
kommittén syntes hafva föreställt sig, i berörda hänseende likställas
med allmänna hypoteksbanken. I fråga härom behöfde endast erinras,
hurusom de af sistnämnda bank utfärdade obligationerna ej blott hade
ett så säkert underlag som fastighetsinteokningar med första förmåns¬
rätt, utan därjämte vore ytterligare betryggade genom den ansvarighet
för fullgörandet af alla bankens förbindelser, som ålåge de i densamma
delägande hypoteksföreningarne, en bestämmelse som alldeles saknade
motsvarighet i förevarande förslag.
Enligt fullmäktiges åsikt vore det ganska ovisst, huruvida det
verkligen skulle lyckas marinhypoteksbanken att på någorlunda för¬
månliga villkor få afsättning för de stora obligationsbelopp, hvarom här
vore fråga. Hvad särskildt beträffade planen att söka placera obliga¬
tionerna i utlandet, syntes det fullmäktige kunna med skäl sättas i
fråga, om det skulle vara till gagn för vårt lands kredit att på den
utländska penningemarknaden införa dessa papper af, som det syntes,
Bih. till Riksd. Prof. 1603. 1 Sami. 1 Afd. 47 Käft. B
18
Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 66.
något tvifvelaktigt värde. Det mottagande, berörda obligationer skulle
erhålla, kunde antagas ytterst blifva beroende på den garanti, som
statens deltagande i banken kunde anses innebära. Men det förtroende,
som af sådan anledning knnde komma marinhypoteksbanken och dess
obligationer till del, syntes staten måhända en gång blifva nödsakad
att infria. Det syntes nämligen ingalunda osannolikt, att, därest banken
skulle komma på obestånd, staten af omständigheterna måste finna sig
föranlåten att för upprätthållande af sin kredit träda emellan och till¬
skjuta medel äfven utöfver grundfondens belopp.
På grund af hvad sålunda anförts, hemställde fullmäktige, att
ifrågavarande förslag om inrättande af en marinhypoteksbank icke
måtte till någon Kungl. Majt:s åtgärd föranleda.
Slutligen har, på grund af nådig remiss, statskontoret den 29
april 1902 afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet, däri statskontoret yttrat:
I likhet med kommerskollegium ansåge statskontoret, att, därest
åtgärd å statens sida befunnes nödig för underlättande af tillgång till
kapital för bedrifvande af rederirörelse, denna åtgärd lämpligen borde
bestå i inrättande af en lånefond, ur hvilken, efter vederbörlig pröfning
af förhållandena i hvarje särskildt fall, lån skulle kunna af Kungl. Maj:t
beviljas under hufvudsakligen enahanda villkor som dem, hvilka nu
gällde i fråga om lån ur manufakturförlagslånefonden. Särskildt delade
statskontoret den af kommerskollegium uttalade mening beträffande
lånetidens inskränkning och ansåge, att den längsta lånetiden ej borde
öfverstiga åtta år.
Den nu ifrågasatta lånefonden kunde emellertid icke antagas med¬
föra allt det gagn, som därmed åsyftades, därest tillfälle komme att
saknas för låntagare att såsom säkerhet använda inteckning i fartyg.
En nödvändig förutsättning för medgifvande af sådant hypoteks an¬
vändning borde dock vara, att sakkunnig undersökning af det hypoti-
serade fartygets värde förelåge såsom grundval för pröfningen af låne-
säkerheten. En sådan undersökning borde tydligen afse icke blott
värdesättning af själfva fartyget utan jämväl en såväl reell som formell
granskning af de handlingar, som rörde fartygets försäkring.
Hvad undersökningen af det såsom hypotek erbjudna fartygets
beskaffenhet och värde beträffade, så finge väl antagas, att, därest hypo-
teket utgjordes af det fartyg, för hvars anskaffande lånet beviljats, en
sådan undersökning komme att hafva föregått lånets beviljande; och då
denna värdering af fartyget borde få tjäna till ledning för bedömande
jämväl af hypotekets antaglighet, skulle alltså någon ny kostnad för
19
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 66.
anskaffande af värderingsinstrument icke behöfva tillskyndas låntagaren.
Däremot syntes det böra förbehållas den myndighet, som skulle hafva
att granska lånehandlingarne, rätt att, därest sådant värderingsinstrument
icke vore att tillgå, fordra anskaffande däraf samt, därest fartygsin-
teckning erbjödes såsom hypotek för lån af ifrågavarande slag, låta
genom därtill kompetent person på låntagarens bekostnad utröna, huru¬
vida försäkringshandlingarne befunnes vara i den ordning, att något
hinder för deras godkännande icke kunde anses möta.
Under nu antydda förutsättningar ansåge sig statskontoret kunna ej
mindre öfvertaga förvaltningen af en blifvande lånefond för rederiörelsens
behof än äfven ombesörja denna lånerörelse, men föreställde sig, att,
därest en sådan fond skulle komma till stånd och åt statskontoret upp-
droges att utlämna därifrån beviljade lån, Kungl. Magt täcktes lämna
statskontoret tillfälle att afgifva ett detaljerad! förslag till de bestäm¬
melser, som kunde anses vara af nöden för statskontorets fullgörande
af ett sådant uppdrag.
Att rederirörelsen är en för vårt land både naturlig och viktig
näringsgren lärer väl icke kunna bestridas. År man ense härom, torde
man väl också kunna förena sig därom, att det för staten är af icke
ringa betydelse, att denna näringsgren må kunna alltmer utveckla sig
inom de gränser, som i allmänhet betingas af en sund affärsverksamhet.
För rederirörelsens bedrifvande erfordras naturligen tillgång på kapital.
Ett steg i syfte att för idkarne af nämnda, rörelse underlätta till¬
gången på sådant har redan tagits genom medgifvandet af intecknings-
rätt i fartyg. Ett annat sätt, hvarpå staten utan nämnvärd uppoffring
skulle på ett verksamt sätt främja rederirörelsen, är, att staten, där det
kan anses vara behöfligt och eljest af omständigheterna påkalladt, be¬
reder idkare af rederirörelsen tillfälle att erhålla lån; och särskild!, i
fråga om den gren af vår rederiverksamhet, som sysslar med utrikes
sjöfart, i synnerhet på aflägsnare farvatten, synes statens mellankomst
i antydda hänseendet vara behöflig, för att berörda gren af rederi¬
rörelsen skall kunna ernå önskvärd utveckling.
Hvad angår förslaget om inrättande af en marinhypoteksbank
kan jag för min del icke biträda detsamma. De skäl, som under den
förberedande behandlingen af detta ärende anförts mot bildandet af en
sådan bank, torde val också få anses vara så tungt vägande, att genom¬
förandet af detta förslag nu icke bör ifrågasättas. Däremot tillstyrker
jag förslaget om bildandet af eu fond, ur hvilken redare skulle kunna
erhålla lån på fördelaktiga villkor. Detta förslag äger den obestridliga
20
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 66.
fördelen, att det låter sig genomföras utan afsevärda svårigheter, och,
enligt min åsikt, är det äfven, åtminstone under nuvarande förhållanden,
för ändamålet tillräckligt. Det lider icke något tvifvel, att idkarne af
rederirörelsen af en sådan fond skulle tillskyndas afsevärd fördel, och,
sedt ur eu annan synpunkt, innebär bildandet af en dylik fond en form
af statens mellankomst, som förut i flera fall med framgång anlitats,
då staten velat lämna kikare af någon viss näringsgren sitt understöd.
Beträffande fondens storlek synes det föreslagna beloppet, 5,000,000
kronor, vara, åtminstone till en början, för ändamålet tillräckligt.
Kommer fonden till stånd, torde den böra förvaltas af statskontoret
enligt de bestämmelser, Kungl. Maj:t kan komma att meddela.
De för fondens bildande erforderliga medel torde böra anvisas att
utgå från riksgäldskontoret med åliggande för statskontoret att till
riksgäldskontoret inleverera inflytande ränta å de från fonden utlämnade
lån. Hvad däremot angår de å lånen verkställda kapitalafbetalningar,
torde dessa böra till fondens förstärkande tilläggas fonden. Bestäm¬
melse i sådant syfte synes dock, i likhet med hvad som skett beträf¬
fande den enligt Riksdagens beslut bildade fonden för torfindustriens
understödjande, böra meddelas endast för viss tid, hvilken tid lämpligen
torde kunna bestämmas till utgången af år 1909.
I fråga om sättet för erhållande af lån ur fonden och villkoren
härför lära de bestämmelser, som i sådant hänseende kunna finnas er¬
forderliga, böra meddelas af Kungl. Maj:t, sedan det visat sig, att för¬
slaget om fondens bildande vinner Riksdagens godkännande. Jag anser
mig dock nu böra angifva de hufvudgrunder, som vid meddelandet af
dessa bestämmelser synas mig böra vinna tillämpning.
Lika med kommerskollegium anser jag, att det bör ankomma på
Kungl. Maj:t att på därom gjord ansökning och efter pröfning af de
föreliggande förhållandena bevilja lån ur fonden. Naturligtvis bör
lånets beviljande föregås af erforderlig utredning genom infordrande
af yttrande från kommerskollegium. Å lån bör ränta erläggas med 4
procent. Under de två första åren efter låns utlämnande bör kapital-
afbetalning å lånet icke ifrågakomma, men under de därpå följande
åren bör så stor amortering ske, att lånet varder till fullo inbetaldt
senast inom utgången af åtta år från det amorteringen skolat taga sin
början. För lånevillkorens fullgörande bör ställas af statskontoret god¬
känd säkerhet.
Hvad angår pröfningen af den ställda säkerheten, torde den, i de
fall då säkerhet utgöres af inteckning i fartyg, understundom komma
att erbjuda vissa svårigheter, och torde därför statskontoret, som har
21
Kungl. Mnj:ts Nåd. Proposition N:o 66.
att pröfva säkerheten, böra förbehållas rätt att, där så finnes vara be-
höfligt, på sökandens bekostnad anlita det biträde af sakkunnig person,
som för pröfningens behöriga fullgörande kan erfordras.
Åberopande hvad jag nu anfört, hemställer jag i underdånighet,
att Kungl. Magt måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen
dels att för bildande af en lånefond till rederinäringens under¬
stödjande, att förvaltas och användas i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med de af mig angifna grunder samt de närmare bestämmelser, Kungl.
Maj:t kan komma att meddela, bemyndiga riksgäldskontor att, i mån
af behof, från 1904 års början tillhandahålla statskontoret ett belopp af
5,000,000 kronor, med åliggande för statskontoret att till riksgälds¬
kontor inleverera den å de från fonden utlämnade lån inflytande
räntan,
dels ock medgifva, att de kapitalafbetalningar, som å de från
fonden utgående lånen verkställas, må intill utgången af år 1909 till¬
läggas fonden.
Hvad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däri statsrådets öfriga ledamöter instämde,
behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen Regenten
bifalla; och skulle nådig proposition till Riksdagen
aflåtas af den lydelse, bilagan litt. — vid detta pro¬
tokoll utvisar.
Ex protocollo:
Hjalmar Vettig.
'* Bih. till Riksd. Prof. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 47 lläft.
4