Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 59.
1
N:o 59.
Kungl. Majds nådiga proposition till Riksdagen angående
anvisande för åt 1904 af anslag till utförande af pro¬
visoriska anordningar vid centralstationen och norra sta¬
tionen i Stockholm m. in.; gifven Kristiania slott den 16
februari 1903.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen,
att Riksdagen, med förklarande att de gatudelar, som för utfö¬
rande af provisoriska anordningar vid centralstationen och norra sta¬
tionen i Stockholm komma att tagas i anspråk, icke behöfva förvärfvas
med annan rätt än kostnadsfri besittningsrätt, så länge de för statens
järnvägsdrift användas, må, till utförande af nämnda baugårdsanord-
ningar, för år 1904 bevilja, utöfver det af Riksdagen för enahanda
ändamål redan anvisade belopp, 1,368,000 kronor, ytterligare 340,000
kronor att utgå från riksgäldskontor, med rätt för Kungl. Maj:t att låta
under innevarande år af tillgängliga medel utanordna sistnämnda belopp.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas, och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts,
Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:
GUSTAF.
Hjälmar Westring.
Bill. till Riksd. Prat. 1903. I Sami. 1 A/d. 42 IlCtft. (N:o 59).
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.
Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Kristiania slott den 16 febriiari 1903.
Närvarande:
Statsråden: Odelberg,
Husberg,
Palander,
Westring och
Berger.
Departementschefen statsrådet Westring anförde:
I skrifvelse den 13 maj 1902 anmälde Riksdagen, att Riksdagen,
i anledning af Kung-l. Mai:ts därom gjorda proposition,
a) för år 1903 beviljat:
till utförande af provisoriska anordningar vid cen¬
tralstationen och norra stationen i Stockholm kronor 1,368,000: —
till påbörjande af permanent godsbangård vid
Norrtulls station...................................................... » 414,000: —
och till påbörjande af en rangeringsbangård vid
Tomteboda .............................................................. » 390,000: —
eller tillsammans kronor 2,172,000: —,
med rätt för Kungl. Maj:t att låta utaf detta belopp förskottsvis under
år 1902 af tillgängliga medel utanordna 1,000,000 kronor;
b) medgifvit, att det belopp, för hvilket enligt Riksdagens skrif¬
velse den 1 maj 1900 finge inköpas sådana egendomar, som af
Kungl. Maj:t pröfvades vara för statens järnvägar behöfliga för genom¬
förande af nya bangårdsanordningar i Stockholm, finge höjas från
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59. 3
5,000,000 kronor till 6,000,000 kronor, under iakttagande fortfarande
af de i samma skrifvelse fastställda villkor med tillägg, dels att ej annan
mark finge med anlitande af dessa medel förvärfvas än sådan, som er¬
fordrades för de i mom. a) här ofvan omförmälda bangårdsanordningar
eller för utvidgning af Stockholms södra station, dels ock, att medlen
kunde i förekommande fall användas jämväl till inköp af gatumark och
till löseskilling vid förvärf af egendom i enlighet med gällande bestäm¬
melser angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof; samt
c) medgifvit, att ett för anläggning af godsbangård vid Norrtulls
station erforderligt område af omkring 38 ar af kronolägenheten Stall¬
mästaregården i Solna socken finge af järnvägsstyrelsen öfvertagas för
att disponeras för statens järnvägars räkning, med skyldighet för järn¬
vägsstyrelsen att utgifva den ersättning för förlust eller olägenhet i
anledning af öfverlåtelsen, som borde lägenhetens nuvarande arrendator
tillkomma.
Järnvägsstyrelsen har nu i underdånig skrifvelse den 13 december
1902, med öfverlämnande af omarbetadt, fullständigt förslag till provi¬
soriska anordningar vid centralstationen och norra stationen i Stockholm,
dels anhållit, det täcktes Kungl. Maj:t i nådig proposition föreslå
Riksdagen att, då omförmälda af Riksdagen för år 1903 beviljade
anslag å 1,368,000 kronor befunnits för det nya förslaget otillräckligt,
bevilja ett tilläggsanslag af 440,000 kronor att ställas till styrelsens
disposition under innevarande år,
dels ock, för den händelse att förvärfvandet, på sätt af Riksdagen
förutsatts för beviljande af sagda anslag, med äganderätt af all den
Stockholms stad tillhöriga mark, som för utförande af förenämnda an¬
ordningar erfordrades, skulle anses omfatta jämväl för dessa anord¬
ningar erforderliga gatudelar, hemställt om utverkande hos Riksdagen
af eftergifvande af berörda förutsättning, i hvad anginge gatumarken.
De frågor, som sålunda af järnvägsstyrelsen väckts, eller dels om
beviljande af tilläggsanslag för utförande af provisoriska anordningar
vid centralstationen och norra stationen i Stockholm och dels om sättet
för förvärfvande af den för anordningarnas genomförande erforderliga
marken, torde lämpligen böra behandlas hvar för sig.
Hvad då först beträffar styrelsens hemställan i dess första del eller
beviljande af ett tilläggsanslag för utförandet af provisoriska anord¬
ningar vid centralstationen och norra stationen i Stockholm, tillåter
jag mig till eu början i korthet erinra om hvad därutinnan förekommit
före Riksdagens ofvanberörda beslut.
Byggnads-
förslaget.
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.
järnvägssty- Genom nådigt bref den 10 april 1896 behagade Kungl. Maj:t
relårni9oiSlaS uppdraga åt järnvägsstyrelsen att, efter vederbörlig utredning, taga
under öfvervägande och till Kungl. Maj:t inkomma med nytt full¬
ständigt, af kostnadsförslag åtföljdt definitivt förslag, huru central¬
stationen i Stockholm borde på ett för trafikens ombesörjande tillfreds¬
ställande sätt lämpligast ordnas. Sedan internationell täflan för erhål¬
lande af förslag till ordnande af nämnda centralstation blifvit af sty¬
relsen efter af Kungl. Maj:t lämnadt tillstånd anordnad, afgaf sty¬
relsen med underdånig skrifvelse den 29 januari 1901 en af kost¬
nadsberäkningar åtföljd redogörelse för omgestaltning af bangårdsför-
hållandena i och invid Stockholm, hvilken redogörelse uppgjorts med
ledning af ett af ingenjörerne C. O. Gleim från Tyskland och S. Eyde
från Norge författadt, vid sagda täflan med första pris belönadt för¬
slag till omgestaltningen i fråga samt under förutsättning att åt central¬
stationen skulle gifvas högt läge.
I betraktande af de stora kostnader, som genomförandet af an¬
ordningarna enligt denna redogörelse skulle kräfva, fann Kungl.
Maj:t den 8 mars 1901 godt uppdraga åt en kommitté att afgifva
underdånigt yttrande angående den ifrågasatta omgestaltningen af ban-
gårdsförhållandena i och invid Stockholm äfvensom rörande af styrelsen
uppgjordt förslag i fråga om västra stambanans ändrade inledande till
hufvudstaden.
Då det, med hänsyn till den stora omfattningen af kommitténs upp¬
drag samt de många skilda meningar och olika uppslag, som yppat sig
under kommitténs arbeten, tydligt framstått för styrelsen, att yttrande
och förslag från kommittén omöjligen kunde vara att vänta å sådan tid,
att någon framställning i anledning däraf skulle kunna aflåtas till 1902
års Riksdag, fann sig styrelsen, som ansett, att åtgärder med det
snaraste måste vidtagas för att genom utvidgning och förbättring af de
nuvarande stationsförhållandena i Stockholm bereda möjlighet att till¬
godose den växande trafikens kraf, samt att man icke kunde stå till
svars för att uppskjuta verkställandet af berörda åtgärder i afvaktan på
en slutlig lösning af den stora bangårdsfrågan i Stockholm, böra hos
Kungl. Maj:t göra hemställan om provisoriska anordningars vidtagande
för af hjälpande af de största bristerna och förebyggande af stundom
öfverhängande trafikfaror. Ett af styrelsen för sådant ändamål ut-
arbetadt förslag till provisoriska utvidgningar och anordningar vid cen¬
tralstationen och norra stationen blef därför med underdånig skrifvelse
den 6 december 1901 af styrelsen till Kungl. Maj:t öfverlämnadt.
Ifrågavarande förslag afsåg i hufvudsak att vid centralstationen
särskilja fjärrtrafiken från den lokala persontrafiken, att få bestämda
5
Kungl. Maj.-ts Nåd. Proposition N:o 59.
tågvägar för afgående och ankommande fjärrtåg och för de passerande
godstågen samt att för de tomma tågsätten bereda lämpligt antal upp-
ställningsspår så belägna, att in- och utförandet af tågen till och från
dessa spår skulle kunna ske utan hinder och fara för trafiken på de
verkliga tågvägsspåren.
För sådant ändamål upptog förslaget fyra genomgående trafikspår
för norrut afgående och norrifrån ankommande fjärrtåg samt för söder¬
ifrån ankommande och söderut afgående persontåg, af hvilka spår
norra delen vore afsedd för de förra och södra delen för de senare
tågen, och hade berörda delar åtskiljts medelst en för de resandes gång
till och från de olika, mellan spåren befintliga perrongerna afsedd
passage, liggande i samma plan som spåren. Väster om dessa spår
skulle utläggas ett spår för den transiterande godstrafiken.
För betjänande af den lokala persontrafiken å norra stambanan och
Stockholm—Västerås—bergslagens järnväg skulle emot mälarstranden
invid Jakobsgatans förlängning uppföras ett provisoriskt mindre sta¬
tionshus med tillhörande plattformar och med särskild tågväg, belägen
väster om nyss omförmälda godstågsspår.
Beträffande den så kallade driftsbangården, som vore nödvändig för
uppställning af ej mindre persontåg under deras uppehåll på stationen
än äfven reservvagnar m. m. samt för beredande af en utaf linjetrafiken
oberörd del af de till personbangården hörande anläggningarna, där
för persontågens sammansättning och ordnande nödiga växlingsrörelser
kunde utföras, hade densamma föreslagits att förläggas mellan Kungs¬
gatans viadukt och Klarabergsgatan. För åstadkommande af plats för
denna driftsbangård äfvensom för de särskilda tågvägarne dels till nyss¬
nämnda lokaltrafikstationshus dels för passerande godståg, erfordrades
ej mindre upplåtelse eller förvärf af, bland annat, den del af Lilla
Munklägersgatan och angränsande delar af från denna utgående gator,
som ligga omedelbart väster om nuvarande bangården, än äfven för¬
längning af Kungsgatans viadukt.
Nyss angifna anordningar förutsatte en betydlig ökning af järnvägs¬
områdets bredd och utläggning af nio spår i Gamla Kungsholmsbrogatan
utöfver nu befintliga fem spår, hvadan antalet spår i denna gata, som
enligt mellan styrelsen och Stockholms stad den 30 november 1877
träffadt aftal skall hållas öppen för gaturörelsen, när sådant icke åstadkom¬
mer hinder eller uppehåll för järnvägsrörelsen, skulle blifva 14 stycken.
För att undanrödja de hinder och den trängsel, som nästan dag¬
ligen förefunnos uti själfva centralstationshuset, ingingo i förslaget så¬
som en integrerande del vissa förändringar af nämnda hus. Sålunda
skulle midtelpartiet förses med en utbyggnad emot centralplanen för
Proposition
till 1902 års
Riksdag.
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.
beredande af bättre utrymme i vestibulen, särskilt med hänsyn till
önskvärdheten att för de resande underlätta tillträdet till biljettkontoren
och resgodsemottagningen. Längs husets fasad på båda sidor om
midtelpartiet skulle utvändiga korridorer anordnas, hvarigenom husets
nuvarande hela bredd komme själfva trafiklokalerna och deras utrym-
mesbehof tillgodo, hvar jämte eu del förändringar och förflyttningar af
åtskilliga lokaler i husets bottenvåning förutsetts.
Kostnadsförslaget, frånsedt behofvet af ytterligare markförvärf,
innefattade följande hufvudposter:
förändringar af spårsystemet, innefattande jämväl provisoriska spår och
växelflyttningar under arbetets gång för uppehål¬
lande af trafiken........................................................... kr. 235,215: —
växel- och signalsäkerhetsanordningar........................... » 153,700: —
diverse arbeten, innefattande, bland annat, plattforms-
tak, 96,000 kronor, förlängning af underföringen
af Mäster-Samuelsgatan, 35,000kronor, rödjnings-
och planeringsarbeten, gräsning af tillfartsvägar
samt hägnad m. in., 42,550 kronor, stensättning
af droskplatser, nya plattformar in. m., 69,000
kronor, förlängning af viadukten vid Kungsgatan,
241.000 kronor, samt förlängning af underförin¬
gen vid Norra Bantorget, 13,900 kronor, anlägg¬
ning af provisorisk gata (Mäster-Samuelsgatan)
med flyttning af gas-, vatten- och kloakledningar
44,300 kronor ............................................................. » 581,255: —
husbyggnadsarbeten, däribland tillbyggnad af central¬
stationshusets vestibul, anordnande af två utvän¬
diga korridorer samt förändringar i inredningen
af stationshusets nedra våning, 171,727 kronor
70 öre, äfvensom ankomsthall för
40.000 kronor,........................................
oförutsedda utgifter, administration m.
lokaltågen,
m. (15 %)......
219,827:
178,002:
70
30
tillsammans kronor 1,368,000: —.
Vid föredragningen inför Kungl. Maj:t af förenämnda den 6 december
1901 afgifna förslag, anförde departementschefen, bland annat, att det
torde kunna anses oomtvistligt, att åtgärder inom den närmaste framtiden
måste i betydande omfattning vidtagas för ordnande af bangårdsförhållan-
dena i hufvudstaden, på det att dessa måtte komma att motsvara den
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 59.
7
ökade trafikens oafvisliga kraf. Dessa åtgärder vore endast den natur¬
liga följden däraf, att den högst väsentliga oafbrutna stegringen i trafiken
å statsbanorna till och från hufvud staden, som inträffat under den långa
tidrymden efter tillkomsten af de nuvarande stationerna i Stockholm,
icke motsvarats af förbättringar och utvidgningar af samma stationer,
hvadan dessa blifvit allt mera otillräckliga för sitt ändamål och, icke
minst med hänsyn till den resande allmänhetens personliga säkerhet,
otillfredsställande. Styrelsen hade på goda skäl stödt sin uttalade åsikt,
att en del af de erforderliga utvidgningarna vore af den trängande
beskaffenhet, att man icke kunde stå till svars för att dröja därmed,
tills den anordnade utredningen af frågan i hela dess vidd hunne föras
till slut. Kungl. Maj:t behagade ock till 1902 års Riksdag aflåta pro¬
position om beviljande för år 1903 af, bland annat, 1,368,000 kronor
till utförande af provisoriska anordningar vid centralstationen och
norra stationen i Stockholm.
I sin ofvanberörda skrifvelse den 13 maj 1902 med anmälan
om beviljandet af sistnämnda belopp yttrade Riksdagen, att de af
Kungl. Maj:t föreslagna anordningar för tillgodoseende af den växande
trafikens kraf hade i sin helhet synts Riksdagen vara välbetänkta och
böra komma till utförande. Beträffande den föreslagna tillbyggnaden
till centralstationshuset hade Riksdagen emellertid velat påpeka, att
den därför upprättade planen icke syntes Riksdagen tilltalande, utan
vore det enligt Riksdagens mening önskvärdt, om denna plan kunde
omarbetas i syfte, att utbyggnaden på midten af husets fasad komme
att sträcka sig mindre långt fram på centralplanen.
Genom nådigt bref den 27 juni 1902 anbefalldes därefter styrelsen
att underställa Kungl. Maj:ts nådiga pröfning fullständigt förslag till
provisoriska anordningar vid centralstationen och norra stationen för
högst den för anläggningen beräknade kostnad, 1,368,000 kronor, med
iakttagande vid uppgörande af förslaget, såvidt sådant lämpligen kunde
ske, att, enligt hvad Riksdagen såsom önskvärdt framhållit, utbyggnaden
på midten af centralstationshusets fasad komme att sträcka sig mindre
långt fram på centralplanen än enligt det af styrelsen för ifrågavarande
anläggning ursprungligen upprättade förslaget.
Före emottagandet af detta nådiga bref hade emellertid styrelsen
uti underdånig skrifvelse den 10 juni 1902, i sammanhang med öfver-
lämnande till Kungl. Maj:ts nådiga pröfning af definitivt förslag till
påbörjande af permanent godsbangård vid Norrtulls station, meddelat
att, då det befunnits erforderligt att företaga vissa ändringar i det med
Riksdagens
skrifvelse den
13 maj 1902.
Järnvägssty¬
relsens förslag
år 1902.
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.
styrelsens underdåniga skrifvelse den 6 december 1901 öfverlämnade
förslag (här nedan benämndt 1901 års förslag) till provisoriska anord¬
ningar vid centralstationen och norra stationen, definitivt förslag rörande
dessa arbeten icke hunnit vid sagda tid utarbetas.
Ändringarna hade betingats dels af de anmärkningar, hvilka fram¬
ställts mot detsamma ej mindre under ärendets behandling i Riksdagen
än äfven af stadens myndigheter, dels ock däraf att vid det fortsatta
bearbetandet af förslaget för erhållande af definitiv plan för ifråga¬
varande provisoriska bangårdsanordningar, det visat sig, att uti förslaget
rätt afsevärda förbättringar kunde åstadkommas.
I sin förut omförmälda skrifvelse af den 13 december 1902 upp¬
lyste styrelsen till eu början, att styrelsen för ernående af möjligast
tillfredsställande lösning af den föreliggande frågan hade ansett sig böra
uppdraga omarbetningen af 1901 års förslag åt omförmälda ingenjörer
Gleim och Eyde, helst som desse, hvilka hade till specialitet att upp¬
göra planer till bangårdsanordningar, förut erhållit styrelsens uppdrag
att utarbeta definitivt förslag till centralstationens och norra stationens
slutliga anordnande med bibehållande af dessa stationers nuvarande
läge i plan och med anledning däraf vore bättre än andra i tillfälle
att, så långt ske kunde, vid uppgörande af plan för provisoriska anord¬
ningar taga hänsyn till blifvande permanenta anordningar enligt sist-
berörda förslag.
Sedan Gleim och Eyde fullgjort det dem lämnade uppdrag i fråga
om utarbetande af plan för provisoriska anordningar vid central¬
stationen och norra stationen i Stockholm, anmälde styrelsen vidare,
hade förslaget delgifvits omförmälda 1901 års bangårdskommitté, som
efter tagen del däraf såsom sin mening beträffande förslaget uttalat,
att det innebure en högst väsentlig förbättring af 1901 års förslag,
men att ifrågasättas kunde, om icke möjligt vore att ytterligare för¬
bättra förslaget genom uppförande af en mindre utbyggnad å stations¬
husets midtelparti samt af utvändig korridor längs fasaden utmed
andra och tredje klassens väntsalar äfvensom genom anläggande af
en persontunnel från västra stambanans västligaste persontågsspår för
ankommande tåg under samma banas två öfriga persontågsspår, däraf
ett för ankommande och ett för afgående tåg, hvilka anläggningar
enligt kommitténs uppfattning __ skulle vara väl värda de kostnader,
som desamma kunde betinga. Äfven Stockholms stads delegerade hade
beredts tillfälle taga förslaget i skärskådande och i likhet med kom¬
mittén förklarat detsamma innebära en afsevärd förbättring af det förut
afgifna förslaget. Förslaget hade i anledning af berörda anmärkningar
blifvit i vissa delar omarbetadt.
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 59.
Angående det sålunda omarbetade förslaget, som med skrifvelsen
öfverlämnades, anförde styrelsen:
De väsentligaste brister, som vidlådde de nuvarande anordningarna
för trafiken på centralstationen, kunde i korthet angifvas bestå däruti, att
det utrymme, som centralstationsbyggnaden erbjöde för expediering af
resande samt res- och ilgods, vore alltför knappt; att perrongerna beredde
alltför litet utrymme, hvarjämte'tillträdet till desamma vore förenadt med
fara till lif och lem, enär förbindelsen med dem måste äga rum öfver
mellanliggande spår; att den egentliga personstationen vore i saknad af
olika afgångs- och ankomstspår med därtill hörande särskilda afgångs-
och ankomstperronger för statsbanornas och Stockholm—Västerås—
bergslagens järnvägs persontåg, hvilket i hög grad försvårade tågens
expediering; att utanför den egentliga personstationen icke funnes upp-
ställningsspår, där de olika banornas tågsätt kunde stå uppställda mellan
ankomst och afgång och där nödiga växlingsrörelser m. m. kunde utföras,
strängt afskrida — såsom ur trafiksäkerhetens synpunkt vore nödigt —
från den å hufvudspåren försiggående trafiken; samt att godstrafiken till
förfång för såväl densamma som persontrafiken och tågsäkerheten vore
anvisad till persontrafikens tågvägar och i öfrigt beroende af växlings- och
tågrörelserna för sistnämnda trafik. Därtill komme, att på grund af de
stigningar, som Kungsgatans viadukt företedde, en ganska afsevärd
körtrafik med tyngre gods korsade järnvägen i plan vid Gamla Kungs-
holmsbrogatan, en omständighet som vore synnerligen oläglig för såväl
denna trafik som järnvägen.
Genom 1901 års förslag, hvarmed afsetts att med jämförelsevis
enkla medel vinna ett af nödvändigheten påkalladt och vid alla större
stationer ifrigt eftersträfvadt särskiljande af lokal- och fjärrtrafiken med
skilda plattformar och skilda tågvägar inom stationsområdet jämte nödigt
antal uppställningsspår för tågsätten samt ett genomgångsspår för den
transiterande godstrafiken, hade styrelsen tänkt sig, att de hufvudsak-
ligaste af nyss omförmälda brister skulle blifva undanröjda, och att så
skulle i det stora hela blifvit förhållandet, därest förslaget kommit till
utförande, ansåge styrelsen icke kunna bestridas.
Såsom emellertid ofvan angifvits, hade vid det fortsatta bearbe¬
tandet af 1901 års förslag ändringar däri befunnits böra företagas.
Dessa åsyftade att undanrödja följande detsamma vidlådande olägen¬
heter.
I följd däraf att de i förslaget ingående fyra tratikspåren måste
vid vissa' tågrörelser befaras skulle en korsning mellan person- och
tågtrafiken understundom blifvit nödvändig, hvarförutom, på grund al
att berörda spår vore genomgående, en viss fara för tågsammanstöt-
Bih. till Rikad. Prot. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 42 Häft. 2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 59.
ning skulle förelegat för det fall, att, när två tåg från motsatta håll
ungefär samtidigt anlände, det ena af dessa tåg måste införas på samma
spår, på hvilket det andra redan intagits.
Genom driftsbangårdens läge i förhållande till nyssnämnda trafik¬
spår skulle följden blifvit, att Jakobsgatan måst vid västra stambanans
tågsätts rörelser mellan bangården och trafikspåren passeras två gånger,
hvilket helt naturligt skulle vållat afsevärdt hinder i gatutrafiken.
Läget för det föreslagna provisoriska stationshuset vid Jakobsgatan
hade varit mindre fördelaktigt för såväl de resande, af hvilka ett stort
antal torde efter ankomsten begifva sig till de östra och norra stads-
delarne, som ock stationsbefälet å centralstationen, då det direkta öfver-
vakandet af lokaltrafiken genom stationsinspektoren vid centralstationen
skulle försvårats i följd åt lokalstationens belägenhet på andra sidan
de egentliga _ tägvägarne, hvarjämte genom lokalstationens läge, som
skulle haft till följd att tågvägskorsningarna mellan lokal- och fjärr-
tågen kommit att befinna sig ganska långt norrut å stationsområdet,
för tågsäkerheten önskvärd centralisering af tågvägskorsningarna icke
skulle varit möjlig.
Ofvan papekade olägenheter hade styrelsen låtit sig angeläget vara
att vid omarbetningen af 1901 års förslag afhjälpa, och af den redo¬
görelse, som styrelsen nu afgåfve för det öfverlämnade förslaget, an-
såge styrelsen framgå att så äfven lyckats.
Norra stambanans och Stockholm—Västerås—bergslagens järnvägs
spår för ankommande och afgående fjärrtåg delades vid ingången till
centralstationen i fyra perrongspår, af hvilka de två närmast centralsta¬
tionshuset befintliga vore afgångs- och de öfriga ankomstspår. Samt¬
liga dessa spår vore ändspår.
Västra stambanans hufvudspår, som bibehölles i sitt nuvarande
läge tills svängbron öfver Norrström passerats, men därefter afveke
västerut med en kurva af 300 meters radie, grenade sig vid central¬
stationens södra ände i dels tre perrongspår, liggande väster om nyss
omförmälda fyra spår och af hvilka det östligaste vore afsedt för af¬
gång och de öfriga utgjorde ankomstspår, dels ock ett godstågsspår.
Mellan samtliga perrongspår befunne sig perronger, hvilka förenades
i en bred tvärperrong, som man skulle kunna kalla ett ))perronghufvud»,
med en bredd af 34 meter, hvilken förmedlade deras direkta förbin¬
delse med in- och utgångarna till stationshuset.
Därigenom att stationen, hvad de norra banorna beträffade, an¬
ordnades såsom terminusstation, genom hvilken anordning någon fara
för tågsammanstötuing icke kunde ifrågakomma, erhölles spårfri pas-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 59.
11
sage för samtlige resande, med undantag dock af västra stambanans,
hvilka vid ankomst skulle nödgas korsa tvänne af samma banas per¬
rongspår i plan. Då, på sätt ofvan angifvits, 1901 års bangårdskommitté
hemställt, att för undvikande af berörda korsning mellan person- och
tågtrafiken persontunnel måtte anordnas nnder västra stambanans två
östligaste perrongspår, hade styrelsen funnit sig böra biträda kommit¬
téns åsikt i detta hänseende och därför upptagit anordnande af dylik
persontunnel, (utmärkt å den öfverlämnade förslagsritningen med röd
färg), på det att spårfri passage måtte kunna beredas äfven de med
västra stambanan anlända resande.
För den transiterande godstrafiken förutsattes ett genomgångsspår,
beläget väster om ofvan om förmälda sju perrongspår, hvarigenom gods-
trafiken blefve helt och hållet skild från persontrafiken.
Driftsbangården, som vore förlagd till västra sidan af de norra
banornas liufvudspår och sträckte sig norr om Kungsgatans viadukt in
på norra stationens område, hvilken anordning befunnits nödig såsom
varande lämpligare med hänsyn till gatutrafiken i Gamla Kungsholms-
brogatan, bestode af två sammanhängande grupper, af hvilka den norra
hufvudsakligen vore afsedd för de norra banorna och den södra för
västra stambanan, och vore de till driftsbangården hörande spårgrupper
tillgängliga från bägge ändarne. Genom västra stambanans perrong¬
spårs läge i förhållande till driftsbangården komme icke några ranger-
rörelser öfver Jakobsgatan att äga rum efter de nya spåranordningarnas
genomförande.
Lokaltrafiken hade förlagts till norra delen af centralstationen, och
denna trafiks perronger befunne sig i sådant läge, att den norra delen
af centralstationshuset kunde göras disponibel för biljettförsäljning och
ombesörjande af resgodset m. m. för ifrågavarande trafik. För tågen
till och från Sundbyberg hade afsetts att anordnas ett spår och för
tågen till och från Järfva ett spår samt emellan dessa spår en perrong,
hvilken stode i förbindelse med den för berörda trafik föreslagna in-
och utgången utan hinder af mellanliggande spår. För hvartdera åt
nämnda spår hade förutsatts ett återgångsspår för lokomotiven.
Enligt förslaget skulle i Gamla Kungsholmsbrogatnn utläggas, ut¬
öfver nu befintliga spår, ytterligare spår, hvilkas antal dock ansetts
kunna under de närmaste åren inskränkas till 4 stycken.
Den nuvarande mellan det s. k. annexet och centralstationshuset
belägna fristående magasinsbyggnaden för ankommande ilgods hade
såsom icke motsvarande sitt ändamål befunnits böra borttagas, och i
stället hade afsetts att å ifrågavarande plats uppföra en ny byggnad
12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.
för sagda slags ilgods med en bredd af 12 meter. Dessutom hade den
i centralstationshusets norra del belägna, till tvättstuga för närvarande
använda lokal samt det därintill angränsande rum för formulärförrådet
jämväl tagits i anspråk för ankommande ilgods, hvarigenom utrymmet
för detsamma ökats med omkring 35 procent af dess nuvarande storlek.
Den kungliga väntsalen med tillhörande rum hade förlagts till
stationsbyggnadens södra del samt försetts med ingång från central¬
planen och direkt utgång till perronghufvudet.
Då den vid centralstationshusets södra ända uppförda tillbyggnad,
som för närvarande användes för afgående ilgodsexpeditionen och hvars
ytinnehåll vore 593 qvadratmeter, måste tagas i anspråk för beredande
af genomgång för anlände fj ärr-resande äfvensom af expedition för
deras resgods, förutsattes i förslaget uppförande för nämnda slags
ilgods af en särskild byggnad, som, belägen sydväst om berörda till¬
byggnad samt alldeles invid och på östra sidan af västra stambanans
afgångsspår, skulle stå i direkt förbindelse med perronghufvudet och
perrongerna för afgående tåg samt få ett ytinnehåll af 850 kvadrat¬
meter, hvadan ökningen skulle utgöra 43 procent.
I anledning däraf att expeditionen för ankommande resgods komme
att blifva förlagd på afsevärdt afstånd från den i det så kallade annexet
för närvarande inrymda expeditionen för tullpliktiga effekter, hade an¬
setts nödvändigt att genom en omkring 100 kvadratmeters ytinnehåll
omfattande mindre tillbyggnad till det nu begagnade magasinet för af¬
gående ilgods bereda utrymme för sistnämnda expedition i omedelbar
närhet af den blifvande resgodsutlämningen.
Då föreliggande förslag vore grundadt på förutsättningen att fri¬
göra perrongspåren från all trafik öfver desamma i spårens nivå, hade
det befunnits erforderligt att förutse särskilda hissanordningar för trans¬
port af ankommande ilgods samt afgående och ankommande post, hvilka
anordningar befunne sig på fri höjd öfver spåren.
Hvad beträffade den ifrågasatta tillbyggnaden till centralstations¬
huset mot centralplanen, hade styrelsen, som helst skulle velat undvika
densamma såsom i arkitektoniskt hänseende mindre tilltalande, dock
ansett sig böra biträda den af 1901 års bangårdskommitté uttalade åsikt
om uppförande af dels en mindre utbyggnad å midtelpartiet af nämnda
hus och dels en utvändig korridor längs fasaden utmed andra och tredje
klassens väntsalar, genom anordnande af hvilken korridor möjlighet
skulle beredas att utvidga, bland annat, andra klassens väntsal och att
göra densamma ljusare. I anledning däraf och då ett större vestibul-
utrymme än det nuvarande ostridigt medförde afsevärda fördelar för de
13
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.
resande, hade styrelsen, såsom närmare framginge af en dess skrifvelse
bifogad ritning, betecknad »Förändring af en del vid Stockholms cen¬
tralstation befintliga husbyggnader samt ny byggnad därstädes för af¬
gående ilgods enligt 1902 års förslag», upptagit, en dylik utbyggnad
jämte korridor, därvid styrelsen, på grund af hvad Riksdagen anfört,
minskat bredden af denna utbyggnad från 13 meter, såsom i 1901 års
förslag förutsatts, till 9,5 meter.
Genom ofvan angifna förändringar i stationshuset hade utrymmet
för afgående resgods, hvilket utrymme nu omfattade något öfver 70
kvadratmeter, kunnat ökas med omkring 115 kvadratmeter, hvadan ök¬
ningen utgjorde 161 procent.
Förslaget afsåge därjämte anordnande dels af två för biljettför¬
säljning afsedda kiosker, belägna en på hvardera sidan om förenämnda
tillbyggnad, genom hvilken anordning utrymmet för biljettförsäljningen,
hvilket nu utgjorde 47 kvadratmeter, ökats till 98 kvadratmeter eller
med 108 procent samt den framför biljettluckorna ofta bildade ko icke
skulle behöfva hindra passagen för den från ytterdörrarne inströmmande
allmänheten, dels ock, jämlikt generalpoststyrelsens därom framställda
begäran, af plats i tillbyggnadens sydöstra del för sortering af den i
breflådorna uppsamlade post samt för försäljning af frimärken.
Den nyss anmärkta ritningen angåfve dels samtliga förändringar,
som enligt förslaget vore afsedda att verkställas ej blott i det s. k.
annexet utan äfven i det egentliga stationshuset med därtill hörande
tillbyggnad, dels de ny- och tillbyggnader, som blifvit i samma förslag
ifrågasatta att uppföras å stationshusets midtelparti och ena långsida
samt vid dess norra och södra ända.
I sin underdåniga skrifvelse den 6 december 1901 hade styrelsen
anfört, att det med samma skrifvelse öfverlämnade förslag till proviso¬
riskt omdanande af byggnader och spårsystem vid centralstationen varit
så planlagdt, af t det icke på något sätt skulle förrycka eller fastläsa
frågan, hvar den blifvande stora nya centralstationen skulle läggas, och
att detta provisorium i stort sedt hufvudsakligen utgjordes af spår¬
anordningar, hvilkas öfverbyggnad äfvensom för trafiksäkerhetens be¬
tryggande föreslagna växelförreglingar hade sitt värde kvar, hvar de än
utfördes eller flyttades.
Styrelsen tillägger nu, att jämväl vid det fortsatta bearbetandet af
1901 års förslag nyss angifna tanke i fråga om planläggningen af bygg¬
nader och spårs}?stem varit den för styrelsen vägledande, och att, sedan
styrelsen varit i tillfälle taga del af det definitiva förslag till de nya
permanenta anläggningarna, hvilket ingenjörerna Gleim och Eyde, på
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.
sätt ofvan anmärkts, erhållit i uppdrag att utarbeta, och hvilket fort¬
skridit ganska långt, det för styrelsen framstått såsom i hög grad önsk¬
värd^ att det af Kungl. Maj:t infordrade förslaget så upprättades,
att däri ingående byggnader och spårsystem skulle i stort sedt kunna
utan mera afsevärda ändringar och förflyttningar inrangeras i de blifvande
permanenta anläggningarna, hvilket emellertid måste väsentligt inverka
på kostnaderna.
Vidkommande de kostnader, som utförandet af de provisoriska an¬
ordningarna enligt det senaste förslaget beräknats medföra, meddelar
styrelsen, att dessa, frånsedt utgifter för markförvärf, uppgå till 1,808,000
kronor och således med 440,000 kronor öfverskjuta kostnaderna enligt
1901 års förslag.
Denna kostnadsökning har af styrelsen på följande sätt förklarats.
Omläggningen af västra stambanans hufvudspår, hvilken föranledts
dels med hänsyn till perronganordningarna för att så långt möjligt varit
genom denna anordning erhålla spårfri passage för de resande, dels af
att inom järnvägens område bereda plats för ofvan omförmälda nybygg¬
nad för afgående ilgods, medförde, att den nuvarande vägunderförin-
gen vid Jakobsgatan måste förlängas västerut, för hvilket arbete kost¬
naden beräknats till .................................................................. kr. 17,167: —
Genom den spåranordning, som orsakats af lokal¬
trafikens förläggande till norra delen af nuvarande cen¬
tralbangården, hade man måst förutse uppförande af en
vändskifva, för hvilken upptagits eu kostnad af............
Anordnandet af den i förslaget upptagna person¬
tunneln under två af västra stambanans perrongspår
hade beräknats kosta.................................................................
De ifrågasatta hissanordningarna för transport af
ankommande ilgods samt afgående och ankommande
post beräknades i förslaget medföra en utgift af.........
Uppförandet af dels den i förslaget förutsatta
byggnad för ankommande ilgods mellan centralstations¬
huset och det s. k. annexet, dels den för afgående
ilgods ifrågaställda byggnad söder om centralstations¬
huset, dels ock den förut angifna, för expedition af
tullpliktigt resgods afsedda mindre tillbyggnaden till
nuvarande magasinet för afgående ilgods, hade beräknats
kosta:
byggnaden för ankommande ilgods .....................
10,000: —
25,000: —
62,600: —
9,980: —
Transport kr. 124,747: —
15
Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.
Transport kr
byggnaden för afgående ilgods.................................... »
tillbyggnaden till magasinet för afgående ilgods ... »
T följd däraf att, såsom förut framhållits, västra
stambanans spår förflyttats mera västligt än i 1901
års förslag förutsatts, hade det blifvit nödvändigt att
öka däri ingående post för plattformstak med ............... »
Driftsbangårdens förläggande norr om Kungsgatans
viadukt samt eu annan plananordning beträffande spår¬
systemet hade medfört, att för följande i 1901 års för¬
slag ingående arbeten kostnaderna måst ökas med ne¬
dan angifna belopp, nämligen:
för rödjnings- och planeringsarbeten, gräsning af
tillfartsvägar samt hägnad m. m...................... »
» förlängning af afloppstrummor............................. »
» » » underföringen vid Norra Ban-
torget .......................................................................... »
Af anledning, som längre fram angifves, hade sty¬
relsen ansett nödigt att för förlängning af Kungsgatans
viadukt samt för följande arbeten öka de i 1901 års
förslag härför upptagna kostnader sålunda:
för förlängning af berörda viadukt med ................. »
» terasseringsarbeten ................................................... »
» flyttning och förlängning af gångbron öfver
Gamla Kungsholmsbrogatan med.................. »
» anläggning af provisorisk gata (Mäster-Samuels-
gatan) med........................................................... »
Såsom vanligt vid kostnadsförslags upprättande,
hade för arbetets ledning och förrådsomkostnader m. m.
beräknats omkring 15 procent af sammanlagda beloppet
af ofvan angifna poster............................................................ »
Härtill hade styrelsen ansett böra läggas dels hvad
såsom arfvode torde komma att utgå åt ingenjörerna
Gleim och Eyde för uppgörande af föreliggande för¬
slag, dels de belopp, som blifvit af styrelsen med
trafikmedel förskotterade för utarbetande af 1901 års
förslag, utgörande tillhopa..................................................
124,747: —
45,064: 60
7,003: 86
81,000: —
9,050:
7,920:
28,990:
225,514: —
3,012: 50
5,150: —
2,280: —
78,437: 20
kr. 15,524: 54
Summa kr. 633,693: 70
16
Kungl. Maj:ts Nåd Proposition No 59
Genom den nu verkställda omarbetningen af 1901
års förslag hade däremot följande kostnadsminskning
kunnat åvägabringas, nämligen:
beträffande förändring af spårsystemet med.................... kr.
» växel- och signalsäkerhetsanordningar ......... »
varande kostnadsminskningen enligt dessa
två poster orsakad genom ett ändamålsen-
ligare anordnande af spårsystemet;
» stensättning af droskplatser, nya plattfor¬
mar m. m............................................................. »
» tillbyggnaden till central stationshuset mot
centralplanen ........................................................ »
» förändring af inredningen uti sagda hus
och det s. k. annexet ....................................... »
hvartill komme dels den för uppförande af särskildt
stationshus för lokaltrafiken beräknade kostnaden ........ »
dels ock omkring 15 % af de under förenämnda sex
poster, med undantag af posten å 46,755 kronor,
upptagna summor för arbetets ledning och för-
rådsomkostnader m. m. ................................................... »
49,290: —
46,755: —
25,065: —
5,054: 10
10,639: 60
40,000: —
16,890: —
Summa kr. 193,693: 70
Skillnaden mellan nyssnämnda belopp 633,693: 70 kr. och 193,693: 70
kr. utgör 440,000 kr. Då i nyssangifna kostnadsminskning 15 % icke
beräknats å de 46,755 kronor, som motsvara minskningen af kostnaderna
för växel- och signalsäkerhetsanordningar, ehuru i 1901 års kostnads¬
beräkning dylik tilläggsprocent upptagits jämväl för de däri ingående
växel- och signalsäkerhetsanordningarnas kostnadsbelopp 153,700 kronor,
anser jag mig böra meddela att, enligt från järnvägsstyrelsen inhäm¬
tade närmare upplysningar, orsaken därtill är den, att styrelsen vid
uppgörande af 1901 års förslag icke haft tillgång till definitiv kostnads-
uppgift från vederbörande leverantörer och därför försiktigtvis för denna
post, 153,700 kronor, beräknat 15 % förhöjning, 23,055 kronor, eller
tillhopa 176,755 kronor. Vid uppgörande af kostnadsberäkningarna för
1902 års förslag däremot hade styrelsen erhållit bestämd uppgift å
ifrågavarande kostnader, slutande å 130,000 kronor, hvadan skillnaden
mellan sistnämnda summa och 176,755 kronor eller 46,755 kronor utgör
den definitiva kostnadsminskningen å denna post och någon procent-
beräkning å kostnadsskillnaden således icke bör ifrågakomma.
17
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.
Rörande anledningen till ökning i kostnaderna för ofvan omför-
mälda förlängning af Kungsgatans viadukt, hvilka kostnader i 1901
års förslag upptagits till 241,000 kronor, har styrelsen närmare med¬
delat, att styrelsen uti skrifvelse den 10 januari 1902 till stadsfull¬
mäktige i Stockholm begärt fullmäktiges medgifvande till utförande af
denna förlängning, men att frågan, öfver hvilken stadsfullmäktiges
beredningsutskott afgifvit utlåtande, ännu icke blifvit af stadsfullmäktige
slutbehandlad.
I sitt utlåtande hade utskottet emellertid hemställt, att stadsfull¬
mäktige måtte medgifva, att ifrågavarande viadukt, hvars lutning, från
Kungsholmen räknadt, för närvarande utgjorde 1 på 19.5 och på mot¬
satta sidan 1 på 20.5, finge — med iakttagande däraf att, utan någon
kostnad för kommunen, åt den västra uppfartsvägen till viadukten gåf-
ves en lutning af 1 på 30 och åt den östra uppfartsvägen eu lutning,
som ej vore skarpare än 1 på 28 — förlängas västerut under villkor
bland andra:
att det meddelade tillståndet icke under några förhållanden finge
anses innefatta medgifvande från stadens sida för statens järnvägar att
öka antalet spår i Gamla Kungsholmsbrogatan, utöfver hvad som afså-
ges med den provisoriska utvidgningen af centralstationens område en¬
ligt 1901 års förslag, eller 14 spår;
att styrelsen utförde viadukten och dess västra uppfartsväg så,
att Vintervägen kunde med sin hela bredd framdragas under viaduk¬
ten eller uppfartsvägen och, därest viadukten utsträcktes till Vintervä¬
gen, framdroge densamma till Vintervägens västra gränslinje samt an¬
ordnade en trappa från viadukten till nämnda väg;
att den påfyllning af Kungsgatan väster om viadukten, som måste
verkställas, gjordes med tjänliga fyllnadsämnen samt inom i gatans
fastställda gränslinjer uppförda stödmurar; samt
att bestämmelserna i förut omförmälda aftal mellan styrelsen och
staden deri 30 november 1877 angående Gamla Kungsholmsbrogatans
öppenhållande för gaturörelsen förblefve i gällande kraft.
Styrelsen funne för sin del den af utskottet uppställda fordran att
åt viadukten gifva förbättrade lutningsförhållanden hafva skäl för sig
och föreställde sig, att genom uppfyllandet af denna fordran trafiken
öfver Gamla Kungsholmsbrogatan — hvilken, i den mån järnvägstrafi¬
ken ökades, komme att blifva allt mer svårtillgänglig för körtrafiken
och hvars afstängande för sistsagda trafik icke läte sig göra på grund
af ofvan anmärkta aftal med staden — skulle så småningom afiedas
Bill. till lliksd. Prot. 1903. I Band. 1 Åfd. 42 Hu/t. 5
Departements¬
chefens ytt¬
rande.
18 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 59.
från näinnda gata. Det af styrelsen eftersträfvade målet eller undvi¬
kande af korsning i plan mellan kör- och tågtrafik skulle därigenom
kunna ernås, och då styrelsen hade all anledning antaga, att stadsfull¬
mäktige icke skulle eftergifva de villkor, som beredningsutskottet
sålunda uppställt, hade styrelsen ansett sig böra förutsätta viaduktens
uppförande, på sätt utskottet hemställt. Detta skulle medföra en kost¬
nadsökning i jämförelse med 1901 års förslag af 127,180 kronor.
Som, enligt hvad förut anmärkts, styrelsen numera varit i tillfälle
taga del af den plan för de blifvande permanenta anläggningarna, hvil¬
ken ingenjörerna Gleim och Eyde utarbetade, hade ordnandet af via¬
dukten i fråga synts styrelsen böra så utföras, att den kunde i sin för¬
ändrade form utan ombyggnad medgifva genomförandet af den defini¬
tiva stationsplanen, hvilket förorsakade ytterligare en ökning af kost¬
naden för viaduktens förlängning utöfver hvad i 1901 års förslag upp¬
tagits med 98,334 kronor.
I detta sammanhang har styrelsen vidare framhållit att, därest åt den
östra uppfartsvägen till viadukten gåfves en lutning icke öfverstigande
1 på 28, och Kungsgatan sålunda sänktes, tillträdet från denna gata
till den sterbhusdelägarne efter byggmästaren C. O. Lundberg tillhö¬
riga egendomen n:ris 1, 6 och 7 i kvarteret Klockan komme att blifva
icke fullt så bekväm som för närvarande, men att i nu föreliggande
förslag icke upptagits något belopp för det ersättningsanspråk, som
sterbhusdelägarne tilläfventyrs kunde komma att i nämnda afseende
framställa. Detta hade berott därpå att, enligt hvad styrelsen inhäm¬
tat, dylikt anspråk blifvit af Kungl. Maj:t i afdömd rättstvist ogilladt.
Järnvägsstyrelsens nu framlagda förslag till provisoriska anord¬
ningar vid centralstationen i Stockholm synes mig uppenbarligen inne¬
fatta en betydlig förbättring af 1901 års förslag.
Särskildt torde beaktas, att frigörandet af perrongspåren från all
trafik öfver desamma i deras nivå, hvilket för en bangård med den
trafik, som för närvarande belastar Stockholms centralstation, torde
vara en tvingande nödvändighet, skulle genom det senaste förslaget
blifva fullständigt genomfördt. De kostnader, som häraf föranledas,
afse anordnande af persontunnel 25,000 kronor, hissanordningar 62,600
kronor, förlängning af vägunderföringen vid Jakobsgatan, till en del
betingad äfven af den nya byggnaden för afgående ilgods, 17,167
kronor, samt ökning af plattformstaket, 81,000 kronor eller tillhopa
185,767 kronor.
19
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.
Likaledes måste det för såväl stationsbefälet som de resande vara
en fördel af den största betydelse, att lokaltrafiken icke förlägges på
andra sidan om de egentliga tågvägarne, utan ombesörjes vid norra
delen af centralstationsbyggnaden. Därigenom äfvensom genom drifts¬
bangårdens förändrade läge bar dessutom en icke minst för tågsäker¬
heten önskvärd centralisering af tågvägskorsningarna kunnat i afsevärdt
högre grad än förut tillgodoses. Dessa anordningar medföra de i för¬
slaget upptagna kostnaderna för uppförande af en vändskifva 10,000
kronor, rödjningsarbeten m. m. 9,050 kronor, förlängning af aflopps-
trummor 7,920 kronor och förlängning af underföringen vid Norra
Bantorget 28,990 kronor eller tillhopa 55,960 kronor.
De öfriga förändringarna i 1901 års förslag kunna ej heller be¬
traktas annat än som afgjorda förbättringar. Kostnadsökningen därför
återfinnes i förslaget under byggnadsposterna för ankommande och
afgående ilgods samt för tullokal 62,048 kronor 46 öre.
Dessa i det senaste förslaget sålunda innefattade fördelar i afseende
på trafiksäkerheten och expeditionsutrymme m. m., för hvilkas bety¬
delse bär förut enligt järnvägsstyrelsens framställning närmare redo¬
gjorts, synas mig äfven vara af den vikt, att därigenom till fullo upp-
väges den af desamma föranledda ökningen i det redan beviljade anslaget.
Efter afdrag af den kostnadsminskning, som omarbetningen af 1901
års förslag i motsvarande afseenden innebär eller 193,693 kronor 70 öre,
utgör kostnadsökningen i dessa delar 110,081 kronor 76 öre.
Återstoden af det begärda tilläggsanslaget — frånräknadt de två
posterna för arbetsledning o. d. 78,437 kronor 20 öre och förförslagens
utarbetande 15,524 kronor 54 öre eller tillhopa 93,961 kronor 74 öre
— uppgår till 235,956 kronor 50 öre samt betingas af de från stadens
sida efter afgifvande af 1901 års förslag uppställda villkor för med¬
gifvande af förlängningen af Kungsgatans viadukt samt för upplåtelse
af vissa staden tillhöriga områden, nämligen för viaduktens anordnande,
utöfver hvad i 1901 års förslag förutsatts, 225,514 kronor, för i sam¬
manhang därmed erforderliga terrasseringsarbeten 3,012 kronor 50 öre,
för anläggning af provisorisk gata 2,280 kronor och för förlängning
af gångbron öfver Gamla Kungsholmsbrogatan 5,150 kronor.
Härvid har dock, såsom jag förut omnämnt, hänsyn tagits äfven
därtill, att ordnandet af viadukten skulle utföras så, att den kunde utan
ytterligare ombyggnad medgifva genomförandet af den definitiva stations-
plan, som är under utarbetande af ingenjörerna Gleim och Eyde.
20
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.
De villkor, som från stadens sida nu fordras för viaduktens för¬
längning, afse att förbättra uppfartsvägarnas lutningsförhållanden samt
att dessutom bereda tillfälle till Vintervägens framdragande i hela sin
bredd under Kungsgatan — antingen under västra uppfartsvägen eller
under viadukten, beroende på huru långt denna förlänges västerut. Om
viadukten åt detta håll förlänges endast så långt som för de nu ifråga¬
satta provisoriska spåranordningarnas utförande erfordras, måste Vinter¬
vägen framdragas under västra uppfartsvägen och en vägport för ända¬
målet där uppföras. Skulle däremot viadukten förlängas västerut så
långt som kräfves för att bereda plats för de blifvande permanenta
spåranordningarnas genomförande, komme dess västra landfäste så nära
Vintervägen, att det från stadens sida för sådant fall uppställda villko¬
ret måste träda i kraft, d. v. s. viadukten utsträckas fram till Vinter¬
vägens västra gränslinje, så att Vintervägen kunde framdragas under
viadukten.
Järnvägsstyrelsen har ansett det vara såväl ekonomiskt som ur
gatu- och järnvägstrafiksynpunkt lämpligast att redan nu utföra den af de
provisoriska anordningarna betingade ändringen af viadukten öfver
Kungsgatan så, att framdeles genomförandet af den permanenta stations-
planen icke behöfver medföra en ny ombyggnad af samma viadukt.
På grund häraf har ock styrelsen beräknat kostnaderna för detta ar¬
bete efter det senaste alternativet eller viaduktens förlängning till Vin¬
tervägens västra gränslinje. Kostnadsberäkningen slutar på en summa
af 225,514 kronor utöfver det belopp, 241,000 kronor, hvartill kostna¬
den för viaduktens förlängning enligt 1901 års förslag beräknats. Af
denna kostnadsökning har styrelsen beräknat 127,180 kronor vara för¬
anledd af de efter 1901 års förslag från stadens sida framställda an¬
språk och återstoden 98,334 kronor betingas af i sammanhang därmed
tagen hänsyn till det permanenta bangårdsförslaget.
Då emellertid detta förslag ännu icke föreligger färdigt att tagas
under ompröfning och de provisoriska bangårdsanordningar, hvarom nu
är fråga, äro afsedda att motsvara behofvet för en jämförelsevis ganska
lång tid framåt, har det synts mig icke vara nödigt att nu på viaduk¬
tens öfver Kungsgatan förlängning nedlägga större kostnader än hvad
sistnämnda anordningar betinga. Jag har därför från järnvägsstyrelsen
infordrat uppgift å den förändring, som skulle böra vidtagas i 1902 års
kostnadsförslag, om vid viaduktens ombyggnad hänsyn icke toges till
dess anpassning till de permanenta bangårdsanordningarna. Af styrel¬
sens i sådant afseende lämnade uppgift framgår, att under nämnda för¬
21
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.
utsättning kostnaden för viaduktens järnöfverbyggnad skulle kunna
minskas med 96,000 kronor, fyra större pelare å tillhopa 15,854 kro¬
nor helt och hållet utgå, samt kostnaderna för stödmurar och bank¬
fyllning på västra sidan minskas med 4,650 kronor. Kostnadsminsknin¬
gen skulle således utgöra 116,504 kronor. Däremot skulle tillkomma
landfästen till vägporten för Vintervägens framdragande 56,000 kronor
samt bank mellan viadukten och vägporten 7,000 kronor eller tillhopa
63,000 kronor.
Skillnaden mellan dessa båda slutsummor, eller 53,504 kronor, ut¬
gör alltså det belopp, hvarmed den i 1902 års förslag beräknade kost¬
nadsökningen bör under ofvannämnda förutsättning minskas.
Då jag på de skäl jag förut angifvit finner järnvägsstyrelsens sena¬
ste förslag, särskilt i dess väsentligaste delar, vara en afgjord förbätt¬
ring af 1901 års förslag, samt ökade kostnader för förlängning åt
Kungsgatans viadukt föranledts af de villkor, som numera från stadens
sida därför uppställts, anser jag mig böra förorda styrelsens hemställan
om ett tilläggsanslag till utförande af de provisoriska anordningarna
vid centralstationen och norra stationen i Stockholm. I afseende på
anslagets storlek torde dock, såsom redan framgår af hvad jag nyss an¬
märkt rörande utsträckningen af viaduktens förlängning, en nedsättning
i det begärda beloppet böra vidtagas.
Men äfven med hänsyn till en efter ingifvandet af järnvägsstyrelsens
framställning föreslagen uppgörelse angående förvärfvande t af den för
ifrågavarande bangårdsanordningar behöfliga, Stockholms stad tillhöriga
mark, synes mig det af styrelsen såsom nu erforderligt uppgifna be¬
loppet kunna ytterligare minskas. Emellertid måste jag, hvad denna
minskning angår, anhålla att få först längre fram, efter redogörelse för
nämnda förslag, närmare förklara anledningen till densamma.
Hvad därefter beträffar järnvägsstyrelsens hemställan rörande den
mark, som erfordras för de ifrågasatta förbättringarna vid centralsta¬
tionen, får jag till en början erinra, att Riksdagen enligt skrifvelse den
1 maj 1900 med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
medgifvit, att inköp af sådana egendomar, som af Kungl. Maj:t pröf-
vades vara för statens järnvägar behöfliga för genomförande af nya
bangårdsanordningar i Stockholm, finge af Kungl. Maj:t, efter förslag af
järnvägsstyrelsen, beslutas för ett sammanlagdt belopp af intill 5,000,000
Den för de
ifrågasatta
förändrin¬
garna erfor¬
derliga mark,
22
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.
kronor; att köpeskillingarne för dessa egendomar finge af statskontoret
förskjutas af under händer varande medel mot ersättning, hvarom
Riksdagen framdeles, på anmälan af Kungl. Maj:t, ville besluta; samt
att den afkastning, samma egendomar kunde komma att lämna under
tiden, intill dess de blefve för det med inköpet afsedda ändamål an¬
vända, finge af järnvägsstyrelsen inlevereras till statskontoret för att
redovisas under titel extra uppbörd.
Af de sålunda anvisade medlen hafva på grund af särskilda nådiga
beslut användts för inköp af:
fastigheten n:is 3 och 10 i kvarteret Braxen, tillhörig aktiebolaget Clara
badinrättning ................................................................ kr. 620,000: —
fastigheten n:is 19, 20 och 21 i kvarteret Rundelen,
tillhörig nya aktiebolaget Atlas................................. » 1,836,130: 90
fastigheten n:is 4 och 15 i kvarteret Gösen, tillhörig
byggmästaren A. G. Sällström ................................. » 450,000: —
fastigheten n:o 34 i kvarteret Lagerbärsträd et, till¬
hörig förre fabrikören P. Nilsson ......................... » 160,000: —
hvarjemte för värderingar, verkställda för inköpen,
utbetalts..................................................................... » 540: —
tillsammans kronor 3,066,670: 90;
hvadan af de år 1900 anvisade medlen ännu återstå oanvända 1,933,329
kronor 10 öre, af hvilket belopp en del dock får beräknas till gäldande
af lagfartskostnader och dylikt för de redan verkställda köpen.
Fastigheten i kvarteret Rundelen är afsedd till utvidgning af sta¬
tionen vid Norrtull, de öfriga fastigheterna ingå i det område, som
söder om Kungsgatan erfcrdras för utvidgning af centralstationen.
Järnvägsstyrelsens förut omförmälda skrifvelse den 6 december
1901 innehöll jämväl förslag å de kostnader, som i anledning af central¬
stationens föreslagna utvidgning komme att erfordras för jordförvärf.
Detta kostnadsförslag, vid hvars upprättande ännu icke de omnämnda
fastigheterna i kvarteren Gösen och Lagerbärsträdet blifvit för statens
räkning förvärfvade, innehöll följande poster:
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.
23
Inköp af
I. mark tillhörig Stockholms stad:
mark belägen inom Munklä-
gersgatan
inom Klara-
bergsgatan ..
inom Mäster-
Samuelsgatan
inom Brygga¬
regatan .........
inom Gamla
Kungsholms-
brogatan ......
inom Kungs¬
gatan...............
2,444 m3
240 b
252 »
264 )>
231 b
1,368 »
summa 4,799 m3 å kr. 50:
Följande tomter helt och hållet:
-kr. 239,950:-
Ugglehufvudet n:o 1...
|
1,002 nr
|
å kr. 140: — kr. 140,280: —
|
Lagerbärsträdet n:o 2
|
867 »
|
»
|
175:— »
|
151,725: —
|
Delar af följande '
|
tomter:
|
|
|
|
Ugglehufvudet n:o 2...
|
294 »
|
b
|
140:— b
|
41,160: —
|
Gäddan n:o 1 ...............
|
1,624 »
|
»
|
140:— b
|
227,360: —
|
Gösen n:ris 1 och 3
|
|
|
|
|
samt 2.....................
|
1,270 »
|
»
|
140:— b
|
177,800: —
|
Del af stadens tomt-
|
|
|
|
|
del i Karpen ......
|
135 »
|
b
|
50:— »
|
6,750: —
|
II. mark tillhörig
|
enskilda
|
personer och
|
bolag utom
|
Stockholms— Västerås—
|
bergslagens järnvägsaktiebolag:
|
Gösen n:ris 4 och 15 .
|
|
|
2,794 m2 kr.
|
450,000: —
|
Braxen n:o 4...................
|
|
|
887 » »
|
220,000: —
|
Braxen n:o 11................
|
|
|
705 » »
|
200,000: —
|
Lagerbärsträdet n:o 34
|
|
|
885 » b
|
160,000: —
|
Lagerbärsträdet n:o 35
|
|
|
1,987 b b
|
395,000: —
|
kr. 985,025: ■
III.
mark tillhörig Stockholm— Västerås—bergslagens järn¬
vägsaktiebolag...... 9,179 m2 å kr. 50: —--: —
1,425,000:
458,950:-
summa kronor 2,868,975: —
24
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.
Detta kostadsförslag blef emellertid vid ärendets föredragning in¬
för Kung]. Maj:t den 28 februari 1902 underkastadt åtskilliga ändringar,
hvilka ändringar af departementschefen på följande sätt motiverades:
Den i förslaget för inköp af mark från Stockholm—Västerås—
bergslagens järnvägsaktiebolag upptagna post å 458,950 kr. kunde utgå
ur förslaget, emedan bolaget förklarat sig åtnöjas därmed, att för ifråga¬
varande mark, som redan till större delen disponerades af statens järn¬
vägar, fortfarande tillsvidare som hittills erlades skälig hyra. Vidare
både de nyss omförmälda fastigheterna i kvarteren Gösen och Lagerbärs-
trädet efter förslagets uppgörande inköpts för därför i förslaget be¬
räknade pris, tillsammans 610,000 kronor. Till följd häraf kunde från
förslaget afgå i rundt tal 1,069,000 kronor.
Beträffande därefter de i förslaget upptagna, Stockholms stad tillhöriga
gatuområden, tomter och tomtdelar, tillsammans upptagna till 985,025
kronor, erinrade departementschefen, att järnvägsstyrelsen antagit, att dessa
områden skulle kunna förvärfvas på annat sätt än mot kontant betalning.
Enligt hvad från järnvägsstyrelsen inhämtats, hade emellertid de under¬
handlingar, som med stadens myndigheter dittills hunnit föras, icke gifvit
något gynnsamt resultat. Sålunda hade för det område, som skulle för
bangårdsanläggningen erfordras från de tomter inom kvarteren Uggle-
hufvudet och Gäddan, hvilka disponerades af stadens gasverk, gasverks-
styrelsen framställt fordran på ersättning med 854,388 kronor, eller
således 445,583 kronor mer än af järnvägsstyrelsen beräknade 408,800
kronor, beroende detta till en del därpå att från stadens sida ansetts,
att den trafikled, järnvägsstyrelsen skulle bereda i stället för den helt
och hållet i anspråk tagna Lilla Munklägersgatan, borde göras rakare
och bredare, än järnvägsstyrelsen tänkt sig, och att i följd däraf en
större areal mark måste förvärfvas. Dessutom hade gasverksstyrelsen
förklarat sig icke kunna afträda områdena förrän den 1 oktober 1904.
På förfrågan hos drätselnämndens första afdelning huruvida, när
och till hvilket pris samtliga de ifrågavarande staden tillhöriga tomter
och tomtdelar kunde till statsverket försäljas samt huruvida samtidigt
de gatuområden, som behöfdes, kunde blifva till statens järnvägar upp¬
låtna, hade järnvägsstyrelsen från afdelningen erhållit det svar, att af-
delningen funnit en definitiv öfverlåtelse af ifrågavarande områden, på
sätt järnvägsstyrelsen föreslagit, icke böra för det dåvarande äga rum,
hvarför afdelningen icke heller ansåge sig vara i tillfälle att föreslå salu¬
pris för marken i fråga, men att afdelningen för sin de! vore villig att på
det sätt medverka till en provisorisk lösning af frågan om ordnandet
af trafiken vid centralstationen, att afdelningen ville tillstyrka, att de delar
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.
25
af ifrågavarande områden, som icke tillhörde Stockholms gasverk, till
statens järnvägar upplätes på högst 15 år mot viss årlig afgift samt
på vissa öfriga angifna villkor, afseende hufvudsakligen sättet och kost¬
naden för gatutrafikens ordnande i anledning af upplåtelsen.
Vid därefter fortsatta underhandlingar mellan järnvägsstyrelsen och
befullmäktigadt ombud för drätselnämndens första afdelning hade från
drätselnämndens sida såsom ytterligare villkor uppställts, bland annat,
att järnvägsstyrelsen skulle — utom hvad Lilla Munklägersgatan an-
ginge — efter de 15 årens förlopp antingen till staden återlämna de
upplåtna gatudelarne eller ock på något ställe mellan Jakobsgatan och
Kungsgatan, vare sig öfver eller under järnvägen, anordna för gatu-
trafik körbar förbindelseled med lika god lutning som de upplåtna ga¬
torna hafva.
Då detta villkor uppenbarligen med nödvändighet förutsatte, att
åt spåranordningarna skulle vid en definitiv omgestaltning af bangårdarne
i fråga gifvas ett upphöjdt läge, men frågan om en så stor omgestalt¬
ning ännu utgjorde föremål för utredning, för det dåvarande hos ban-
gårdskommittén, hade järnvägsstyrelsen ansett sig icke kunna hos
Kungl. Maj:t göra framställning om godkännande af ett aftal med staden
på sådant villkor och därför ånyo hänvändt sig till staden genom skrif¬
velse till stadsfullmäktige den 10 februari 1902.
Af de från stadsmyndigheters sida vid dessa underhandlingar af-
gifna utlåtanden erhölle man den uppfattningen, att den väsentliga
anledningen till obenägenheten mot de provisoriska anordningarna en¬
ligt järnvägsstyrelsens förslag vore den, att öfvergången för körtrafik
i Gamla Kungsholmsbrogatans plan skulle komma att genom flera nya
spårs utläggande väsentligt försämras. Denna öfvergång vore visser¬
ligen redan då genom de täta afstängningarna för tåg och växlings-
rörelser mycket obekväm, men till följd af lutningsförhållandena å öfriga
förbindelseleder vore denna i allt fall den mest anlitade för körtrafik
med tyngre gods mellan Kungsholmen och stadens öfriga delar. Här¬
till syntes ock hafva slutit sig en förmodan, att den provisoriska anord¬
ningen skulle kunna komma att blifva definitiv så till vida, att åstad¬
kommandet af det upphöjda spårläge, som naturligen vore för gatutra-
fiken förmånligast, komme att uppskjutas till obestämd framtid.
Dessa invändningar syntes väl vara af den beskaffenhet, att desamma
kunde genom kloka anordningar häfvas, men ansåges i allt fall åstad¬
komma, att förhandlingarna med staden icke kunde hinna bringas till
slut i så god tid, att resultaten däraf kunde framläggas för 1902 års
Riksdag. Behofvet af de föreslagna provisoriska bangårdsanordningarna
Bil), till liiksd. Prot. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 42 Höft. A
26
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.
syntes åter vara så trängande, att de för desammas snaraste påbörjande
nödvändiga åtgärderna icke borde uppskjutas på ett år. Lösningen af
dessa svårigheter syntes departementschefen lättast beredas på det sätt,
att framställning gjordes till Riksdagen om någon utsträckning af det
genom Riksdagens skrifvelse den 1 maj 1900 lämnade medgifvande till
inköp af egendomar, som behöfdes för genomförande af nya bangårds¬
anordningar i Stockholm. å
Järnvägsstyrelsens förslag i frga om inköp af mark hade, såsom
nämnts, slutat å ett belopp af i rundt tal 2,869,000 kronor. Däraf
skulle, enligt hvad förut erinrats, afgå i rundt tal 1,069,000 kronor.
Återstoden, i rundt tal 1,800,000 kronor, skulle åter höjas med i rundt tal
446,000 kronor, därest gasverksstyrelsen skulle hafva rätt i sin från kost-
nadsförslaget afvikande uppfattning af värdet å de från gasverket behöfliga
tomterna. Hela det beräkneliga penningebehofvet för marklösen vore
alltså 2,246,000 kronor. Å det af Riksdage n till användande för mark-
inköp medgifna beloppet 5,000,000 kronor återstode i rundt tal 1,933,000
kronor. Det omedelbara behofvet af ytterligare medel för markinköp
skulle således utgöra 313,000 kronor. Denna summa torde dock icke
med säkerhet kunna anses tillräcklig. Det vore nämligen först att
märka, att visshet icke kunnat vinnas, huruvida de i förslaget ingående
enskilda egendomarne kunde förvärfvas utan expropriation; och jämväl i
fråga om detöfriga behöfliga området funnes icke någon öfverenskommelse
i fråga om priset. Därtill komme, att det funnes en del områden på
andra håll, hvars förvärfvande för de mest behöfliga förbättringarna af
Stockholms bangårdsanordningar icke torde kunna undvikas. Vid dessa för¬
hållanden vore det, efter departementschefens uppfattning, lämpligast,
att Riksdagens medgifvande att inköpa fastigheter för omförmälda ända¬
mål begärdes utsträckt att omfatta en sammanlagd kostnad af 6,000,000
kronor i stället för 5,000,000 kronor. På det att ovisshet vid tillämp¬
ningen icke måtte råda borde begäras det förtydligande, att äfven gatu-'
mark skulle kunna utgöra föremål för inköp och att medlen finge jäm¬
väl användas till löseskilling i anledning af expropriation.
I enlighet härmed blef äfven Kungl. Maj:ts proposition till 1902
års Riksdag i denna del affattad, och Riksdagen biföll densamma på det
sätt jag i början af mitt anförande angifvit eller sålunda, att det belopp,
för hvilket enligt Riksdagens skrifvelse den 1 maj 1900 finge inköpas
sådana egendomar, som af Kungl. Maj:t pröfvades vara för statens
järnvägar behöfliga för genomförande af nya bangårdsanordningar
i Stockholm, finge höjas från 5,000,000 kronor till 6,000,000 kronor,
under iakttagande fortfarande af de i samma skrifvelse fastställda villkor
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 59.
27
med tillägg, dels att ej annan mark finge med anlitande af dessa medel
förvärfvas än sådan, som erfordrades för ofvannämnda bangårds-
anordningar eller för utvidgande af Stockholms södra station, dels ock
att medlen kunde i förekommande fall användas jämväl till inköp af
gatumark och till löseskilling vid förvärf af egendom i enlighet med
gällande bestämmelser angående jords eller lägenhets afstående för
allmänt behof.
I den skrifvelse den 13 maj 1902, hvari beslutet anmäldes, fram¬
höll emellertid Riksdagen, att med afseende å den mark, som erfordrades
för genomförande af de utaf Kungl. Maj:t föreslagna förbättringarna
vid centralstationen, hade blifvit upplyst, att svårighet visat sig möta
för erhållande af definitiv öfverlåtelse till staten af vissa Stockholms
stad tillhöriga områden. Enligt Riksdagens mening måste det vara af
största vikt, att staten med full äganderätt komme i besittning af den
mark, som för ifrågavarande dyrbara anläggningar vore behöflig, och
Riksdagen ansåge därför att, om godvillig öfverenskommelse härom
icke kunde med staden träffas på antagliga villkor, områdena borde
genom expropriation förvärfvas. Riksdagen hade så mycket mer anled¬
ning att framhålla vikten af, att dessa förhållanden blefve på ett för
staten betryggande sätt ordnade, som Riksdagen inhämtat, att beträffande
en del af den för statens järnvägar upplåtna mark i Stockholm ägande¬
rätten ej vore fullt utredd; och man borde ej förbise de olägenheter,
som i följd af sådana osäkra förhållanden framdeles kunde uppstå.
I anledning häraf anbefallde Kungl. Maj:t genom förut omförmälda
bref af den 27 juni 1902 järnvägsstyrelsen att med Stockholms stad
inleda förnyade underhandlingar för förvärfvande, på sätt af Riksdagen
förutsatts, med äganderätt af jämväl all den staden tillhöriga mark,
som för utförande af de provisoriska anordningarne erfordrades.
Enligt den af järnvägsstyrelsen nu framlagda plan för central¬
stationens omdaning skulle erfordras i allt väsentligt enahanda utrymme,
som afsågs för verkställande af de vid 1902 års riksdag föreslagna
ändringarne. Den mark, som skulle behöfva förvärfvas utöfver den
redan nu för järnvägen begagnade, skulle således i hufvudsak vara
densamma, som år 1902 afsågs.
Af denna mark har, på sätt förut omförmälts, för statens räkning
redan förvärfvats fastigheterna n:ris 3 och 10 i kvarteret Braxen, n:ris
4 och 15 i kvarteret Gösen och n:o 34 i kvarteret Lagerbärsträdet.
Således återstå att förvärfva dels enskilda personer tillhöriga tom¬
terna n:ris 4 och 11 i kvarteret Braxen och tomten n:o 35 i kvarteret
28
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 59.
Lagerbärsträdet, dels ock åtskilliga Stockholms stad tillhöriga tomter,
tomtdelar och gatumark.
Angående de fortsatta underhandlingarna med Stockholms stad om
förvärfvande af den staden tillhöriga marken meddelar nu järnvägs¬
styrelsen i sin förrberörda underdåniga skrifvelse den 13 december 1902,
att styrelsen då ännu icke erhållit svar å sin skrifvelse till stadsfull¬
mäktige den 10 februari 1902. Stadsfullmäktiges beredningsutskott
hade dock afgifvit utlåtande i ärendet och därvid hemställt, det stads¬
fullmäktige måtte besluta att, under villkor att åt Kungsgatans viadukt
gåfves de lutningar, som, enligt hvad förut angifvits, beredningsutskottet
ifrågasatt, förklara staden villig, dels att på det sätt medverka till ett
provisoriskt ordnande af järnvägsrörelsen vid centralstationen, att staden
ville till styrelsen på högst 15 år och mot en årlig hyra af 27,500
kronor upplåta af områden, som afsåges i styrelsens skrifvelse den
10 februari 1902, tomten n:o 2 i kvarteret Lagerbärsträdet, del af
stadens tomtdel i kvarteret Karpen, delar af tomterna n:is 1, 2 och 3
i kvarteret Gösen äfvensom vissa delar af Lilla Munklägersgatan,
hvarförutom staden ville på samma tid utan ersättning till styrelsen
upplåta delar af Klarabergs-, Mäster-Samuels-, Bryggare- och Gamla
Kungsholmsbrogatorna, allt under angifna villkor", däribland att de
till styrelsen uthyrda delar af Lilla Munklägersgatan icke finge af-
stängas för trafik, förr än denna trafikled blifvit ersatt med en annan
sådan, framgående i den fastställda Vintervägens förlängning genom
kvarteren Braxen och Gösen fram till Mäster-Samuelsgatan och vidare
i denna gata, utvidgad på norra sidan till tolf meters bredd, fram till
tomten n:o 1 i kvarteret Gäddan, samt att de till följd af stations¬
områdets utvidgning erforderliga förlängningar af gångbron i Gamla
Kungsholmsbrogatan och af vägundergången i Mäster-Samuelsgatan
bekostades af styrelsen, dels att till styrelsen sälja den i styrelsens
skrifvelse den 10 februari 1902 afsedda mark i kvarteren Gäddan och
Ugglehufvudet för en köpeskilling af 854,383 kronor samt villkor,
bland andra, att, därest ej annorlunda kunde blifva aftaladt mellan
järnvägsstyrelsen och gasverksstyrelsen, tillträdet bestämdes till 2 Va
år efter det definitivt köpekontrakt afslutats och stadsfullmäktige be¬
slutat om uppförande af nya byggnader i stället för dem, som komme
att afstås.
Vid föredragning den 5 maj 1902 af beredningsutskottets omför-
mälda utlåtande öfver styrelsens hos stadsfullmäktige gjorda framställ¬
ning i fråga om upplåtelse af ofvan angifna staden tillhöriga mark
Kung!. Majäs Nåd. Proposition No 59.
29
samt om förlängning af Kungsgatans viadukt hade fullmäktige beslu¬
tat att återförvisa ärendet till utskottet.
Då styrelsen, som emellertid anbefallts att med staden inleda för¬
nyade underhandlingar för förvärfvande, på sätt af Riksdagen förutsatts
för beviljande af anslaget till ofta nämnda provisoriska anordningar, med
äganderätt af jämväl all den staden tillhöriga mark, som för utförande
af anordningarna erfordrades, ansett sig böra uppskjuta underhandlingarnas
inledande, till dess med bestämdhet kunde uppgifvas, hvilka af de sta¬
den tillhöriga områden, som vore för ifrågavarande ändamål behöflig^,
men detta icke låtit sig göra, förrän definitivt förslag till de provisori¬
ska anordningarna förelåge utarbetadt, hade styrelsen väl under hand
förhandlat med stadens myndigheter rörande områdenas förvärfvande,
hvaremot officiell framställning i det af Riksdagen angifna hänseende
då ännu icke gjorts hos stadsfullmäktige. Emellertid hade styrelsen
för afsikt att samtidigt med aflåtande af den underdåniga skrifvelsen
den 13 december 1902 hos stadsfullmäktige göra dylik framställning,
och skulle styrelsen, så snart fullmäktiges svar ingått, hos Kungl. Maj:t
göra anmälan därom.
Med anledning af Riksdagens i dess skrifvelse den 13 maj 1902
uttalade mening, att det måste vara af största vikt, att staten med
full äganderätt korame i besittning af den mark, som för ifrågavarande
dyrbara anläggningar vore behöflig, och att Riksdagen därför ansåge
att, om godvillig öfverenskommelse härom icke kunde med staden
träffas på antagliga villkor, områdena borde genom expropriation
förvärfvas, anmärker järnvägsstyrelsen, att det kunde ifrågasättas, om
till de af Riksdagen åsyftade områden skulle räknas gatumark, som
inginge i den för staden fastställda stadsplan. Det syntes nämligen
styrelsen, som om de järnvägsområdet korsande gatorna, om hvilkas
upplåtande vore fråga, borde, såsom fallet vore med de af järnvägen
för närvarande begagnade delar af samma gator, fortfarande bibehållas
i stadens ägo och följaktligen nu endast med dispositionsrätt till statens
järnvägar upplåtas — icke på högst 15 år — utan så länge de erfor¬
drades för de provisoriska anordningarna. Därest gatudelarne i fråga,
på hvilkas upplåtelse med full äganderätt stadsfullmäktige med all sanno¬
likhet icke godvilligt komme att ingå, skulle framdeles blifva för sta¬
tens järnvägar obehöfliga, torde de nämligen böra omedelbart återtaga
sin egenskap af trafikleder, i den mån denna genom upplåtelsen kunde
hafva gått förlorad.
Äfven om expropriation af de gatudelar, hvilka erfordrades för de
provisoriska anordningarna, icke kunde lagligen förvägras, torde dock
lämpligheten af en sådan åtgärd, som skulle åstadkomma ändring i den
30
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 59.
fastställda stadsplanen, kunna ifrågasättas, helst om staden ville med¬
gifva, att ifrågavarande gatudelar finge af styrelsen disponeras, så länge
desamma behöfdes för de provisoriska anordningarna.
Slutligen framhåller styrelsen, hurusom af den i ärendet förekom¬
mande utredning framginge att, därest annorlunda ej blefve aftaladt,
de af gasverket disponerade områden skulle kunna till statens järn¬
vägar upplåtas, så snart för gasverkets räkning kunnat efter stadsfull¬
mäktiges därom fattade beslut uppföras nya byggnader i stället för dem,
som skulle afstås, hvartill beräknats åtgå 2 1/t år. Enligt hvad styrel¬
sen i underdånig skrifvelse den 4 juni 1902 förmält, torde det låta sig
göra att för tiden, intill dess nya byggnader för gasverket hunnit upp¬
föras, förhyra för detsamma erforderliga lokaler, och hade Kungl.
Maj:t genom nådigt bref den 27 i sistsagda månad lämnat styrelsen
begärdt bemyndigande att förhyra lägenheter i stället för dem, hvilka
skulle komma att upplåtas, äfvensom att träffa uppgörelse med den
gasverkets personal, åt hvilken bostäder inom ifrågavarande område
vore upplåtna, om visst belopp för afstående af samma bostäder.
Då styrelsen hölle före, att de kostnader, som genom förhyrande
af berörda lägenheter och genom träffande af dylik uppgörelse komme
att uppstå, vore af den beskaffenhet, att desamma borde gäldas af det
belopp, som .Riksdagen ställt till Kungl. Maj:ts förfogande för för¬
värf af mark inom Stockholm för bangårdsanordningarna därstädes, hade
sagda kostnader, hvilka enligt styrelsens beräkning torde uppgå till
omkring 90,000 kronor, icke upptagits i det nu öfverlämnade förslaget.
Enligt hvad jag inhämtat, hafva underhandlingarne numera fort¬
skridit så långt, att drätselnämndens första afdelning den 3 innevarande
månad beslutit hos stadsfullmäktige föreslå en på andra villkor grundad
uppgörelse med järnvägsstyrelsen. Enligt denna uppgörelse, hvilken af
mig förut omförmälts i sammanhang med frågan om tilläggsanslagets
storlek, skulle den under drätselnämndens förvaltning lydande tomt- och
gatumark till järnvägsstyrelsen upplåtas på följande villkor, nämligen
att de tomter och tomtdelar, som lyda under drätselnämndens för¬
valtning, lämnas med full äganderätt mot ett pris af:
för tomten n:o 2 i kvarteret Lagerbärsträdet 867 nr kr. 130,000: —
» delar af följande tomter:
Gösen n:ris 1 och 3 samt 2 ................. 1,020 x> » 153,000: —
stadens tomtdel i Karpen ..................... 257 » » 103,060: —
Blekholmen södra n:ris 13 och 14
jämte gatudessein ................................ 870 » » 143,854: 50
Gösen n:is 11 och 18 jämte gatudessein 980 » » 99,342: 60
Summa kr. 629,257: 10,
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 59.
31
att Lilla Munklägersgatan Lämnas med full äganderätt mot skyl¬
dighet för järnvägsstyrelsen att bekosta anordnandet af en ny 12
meter bred gata i Vintervägens förlängning af samma längd som nu¬
varande Lilla Munklägersgatan, hvilken skyldighet, efter af järnvägs¬
styrelsen gjord approximativ beräkning, skulle motsvara en kostnad af
omkring 69,600 kronor utom lösen af därtill erforderlig mark, som ut-
göres af en del under gasverksstyrelsens förvaltning lydande mark,
äfvensom af nyssnämnda delar af tomterna Blekholmen södra n:ris 13
och 14 och Gösen n:ris 11 och 18 jämte bredvid dessa tomter liggande
gatudessein och hvilken mark således ingår i den öfriga tomtinköps¬
kostnaden; samt
att gatudelarna afgiftsfritt lämnas med dispositionsrätt under så lång
tid, som de för statens järnvägsdrift användas.
För den i 1901 års förslag upptagna inom Kungsgatan belägna
marken ifrågakommer icke någon annan ersättning än den förlängning
af gatuviadukten, som järnvägsstyrelsen, på sätt förut omnämnts,
skulle utföra.
I afseende på den mark, som lyder under gasverksstyrelsens för¬
valtning, har det föreslagna priset 854,383 kronor icke varit föremål
för förnyad underhandling.
Om Stockholms stadsfullmäktige, såsom jag antager, komma att
ansluta sig till gasverksstyrelsens i frågan framställda anspråk och
drätselnämndens förslag till uppgörelse, genom livilket förslag det förut
för vissa tomt- och gatudelars disponerande uppställda och från sta¬
tens sida oantagliga villkoret om blott 15 års nyttjanderätt skulle
utbytas mot dels äganderätt, dels dispositionsrätt så länge marken för
ändamålet behöfves, skulle alltså staten kunna med äganderätt förvärfva
all den för nu ifrågavarande ändamål utöfver den redan disponerade
behöfliga söder om Kungsgatan belägna jord med undantag af delar
utaf gatorna Klarabergsgatan, Mäster-Samuelsgatan, Bryggaregatan och
Gamla Kungsholmsbrogatan. Dessa gatudelar, af hvilka en hvar för
sig utgör fortsättning på redan nu för järnvägsändamål disponerad
del af gatan, skulle upplåtas till staten på samma villkor som dessa
bredvidliggande redan förut upplåtna delar af samma gator. Fn upp¬
låtelse på sådana villkor eller afgiftsfri dispositionsrätt, så länge gatu¬
delarna användas till järnvägsändamål, synes mig i detta fall till fullo
motsvara hvad som med förvärfvandet af gatudelarne afses. Jag kan
därför ej finna det beliöfligt, att staten genom expropriation skaffar
sig äganderätt till dem, lika nödvändigt som det å andra sidan enligt
min åsikt är, att staten med sådan rätt kommer i besittning af den
32
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.
öfriga delen af den för stationens utvidgning behöfliga mark. För den
händelse nämligen gatudelarne skulle i en framtid icke vidare behöfvas
för statens järnvägars ändamål, föreställer jag mig, att det då ej helle •
bör från statens sida kunna möta hinder för att staden återfår de delar
af gatorna, af hvilka statens järnvägar ej längre hafva behof.
Ett på grundval af nu omförmälda förslag till uppgörelse upp-
gjordt öfverslag öfver det för markförvärf anslagna beloppets tillräck¬
lighet visar, med iakttagande af de gränser för områdena, som nu
kunnat definitivt bestämmas, följande siffror:
Redan inköpta fastigheter ................ ................................
Mark att förvärfva:
Under gasverksstyrelsens för¬
valtning......................................... kr. 854,383: —
Under drätselnämndens förvalt¬
ning................................................ » 629,257: 10
För anläggning af ny gata......... » 69,600: —
Enskilde tillhörig........................... » 815,000: —
Härtill bör läggas det belopp, hvartill järnvägsstyrel¬
sen, enligt hvad jag förut omnämnt, beräknat
kostnaden för förhyrande under någon tid af
vissa lokaler åt gasverket ....................................
Er. 5,524,371: —
Af det beviljade beloppet skulle således efter denna beräkning
återstå omkring 475,000 kronor, sedan den behöfliga utvidgningen blifvit
genomförd.
I den framställning, jag nu lämnat, har endast varit fråga om sådan
mark, som för närvarande icke disponeras af statens järnvägar, men som
för den ifrågasatta utvidgningen af centralstationen erfordras.
Med anledning af Riksdagens uttalande i skrifvelsen den 13 maj
1902, att Riksdagen inhämtat, hurusom beträffande en del af den för
statens järnvägar upplåtna mark i Stockholm äganderätten ej vore fullt
utredd och att det nu vore af vikt, att dessa förhållanden ordnades, torde
jag här jämväl böra redogöra för hvad jag därom inhämtat, såvidt
angår de områden, som beröras af de nu ifrågasatta anordningarne;
och hänvisar jag därvid till en genom järnvägsstyrelsens försorg upp¬
rättad, bland handlingarna befintlig karta.
Af det område, som nu disponeras för centralstationen och norra
kr. 3,066,130: 90
» 2,368,240: 10
» 90,000: —
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.
33
stationen, innehar staten med full äganderätt större delen, å kartan
utmärkt med röd färg.
i Hvad beträffar den öfriga delen, hvartill staten ej har äganderätt,
har Stockholms stad år 1864 till staten kostnadsfritt upplåtit den söder
om Kungsgatan belägna marken eller dels det å kartan med streckade
röda konturer utmärkta området närmast centralstationshuset, dels ock
de på enahanda sätt utmärkta delarna af Klarabergs-, Mäster-Samuels-
och Gamla Kungsholmsbrogatorna. Vid denna upplåtelse har fästats
endast det villkoret, att för det osannolika fall, att den afträdda marken
ej komme att för järnvägsanläggning användas, densamma skulle till
staden återfalla.
Den mark, som statens järnvägar utan äganderätt disponera norr
om Kungsgatan, utgöres af dels de å kartan med grön färg betecknade
områdena, hvilka tillhöra Stockholm—Västerås—bergslagens järnvägs¬
aktiebolag och som af statens järnvägar förhyras, dels de å kartan med
gul färg betecknade områdena, hvilka, tillhörande Stockholms stad, af
denna mot hyra upplåtits till statens järnvägar, dels ock återstoden, å
kartan icke färglagd och angifven med fulldragen röd kontur, hvilket
område utan formligt aftal af staden kostnadsfritt öfverlämnats till
statens järnvägars disposition.
Beträffande nu först den mark, som tillhör Stockholm—Västerås—
bergslagens järnväg, lämnades vid 1902 års riksdag utan anmärkning
det i Kungl. Maj:ts proposition omförmälda förslaget, att denna mark
skulle fortfarande disponeras af statens järnvägar mot skälig hyra.
Det synes mig därför icke nu förefinnas anledning att till förhandling
med bolaget upptaga frågan om förvärfvandet af äganderätt till denna
mark, helst detta förutsätter en reglering af de villkor, under hvilka
statens järnvägar och bolaget för närvarande ömsesidigt begagna hvar-
andras områden.
Hvad därefter vidkommer den Stockholms stad tillhöriga marken,
torde i afseende på de söder om Kungsgatan belägna tomt- och gatu-
områdena dispositionsrätten till desamma kunna, med hänsyn till vill¬
koret för deras kostnadsfria upplåtande, anses fullt betryggad, hvarför
det synes mig obehöfligt att nu vidtaga åtgärder för att söka ytter¬
ligare befästa densamma.
De norr om Kungsgatan belägna områdena, som tillhöra Stockholms
stad, disponeras redan nu för statens järnvägars behof och kunna, så¬
som till alla delar upptagna af redan förefintliga spåranordningar, icke
afvaras. I förslaget är visserligen afsedt att inom dessa områden
ändra spåren, men äfven om förslaget icke skulle komma att genom-
Bih. till Riksd. Prot. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 42 Höft. 5
34
Kungl. Ma j d s Nåd. Proposition N:o 59.
föras, kvarstår dock fortfarande behofvet af marken oförminskadt för
de nuvarande anordningarna. Dessa områden komma således endast i
viss mån ock indirekt att beröras af de nya bangårdsanordningarna,
men behofvet af deras innehafvande är icke framkalladt af nämnda
anordningars utförande. Med hänsyn till Riksdagens nyssberörda ut¬
talande, har likväl järnvägsstyrelsen ansett sig böra i skrifvelse till
stadsfullmäktige anhålla om meddelande, så fort ske kunde, om och på
hvilka villkor fullmäktige skulle vilja dels medgifva ett mindre ägo¬
utbyte, som vid Barnhusgatans förlängning lämpligen skulle kunna äga
rum, dels ock med full äganderätt till staten öfverlåta ifrågavarande
staden tillhöriga områden, hvilka alltifrån norra stationens anläggande
disponerats af statens järnvägar.
Något svar härå har ännu icke ingått, men man kan förutse att,
om staden icke är villig att upplåta dessa områden med samma rätt som
sin söder om Kungsgatan belägna mark, och ett inköp, vare sig genom
godvillig öfverenskommelse eller efter expropriation, skulle sättas i fråga,
detta komme att representera ett ganska betydligt belopp.
Då emellertid, såsom jag nämnt, dispositionen af nu ifrågavarande
område, för järnvägens behof är nödvändig, vare sig de ifrågasatta
provisoriska anordningarna komma till stånd eller icke, har jag trott,
att frågan om höjdt anslag till dessa anordningar ej behöfde anstå, till
dess de underhandlingar, som öppnats angående villkoren för förvärf¬
vande för statens räkning af äganderätt till berörda områden, kunde
vinna sin utslutning.
Slutligen torde jag nu få återkomma till den ytterligare minskning
af det föreslagna tilläggsanslaget, som jag förut antydt. I det kost¬
nadsförslag, som låg till grund för järnvägsstyrelsens framställning den
(1 december 1901, ingick under rubriken »diverse arbeten» ett belopp
af 44,300 kronor, utgörande kostnaderna för anläggningen af en provi¬
sorisk gata, som antogs komma att från stadens sida fordras i ersätt¬
ning för Lilla Munklägersgatans upplåtande. De af mig förut omnämnda
villkor, som sedermera med anledning af järnvägsstyrelsens skrifvelse
till stadsfullmäktige den 10 februari 1902 af stadsfullmäktiges berednings¬
utskott uppställdes för förlryrandet af sistnämnda gata, kräfde emellertid
en af järnvägsstyrelsen icke beräknad utvidgning af Mäster-Samuels-
gatan, hvarför kostnaden, 2,280 kronor, måste upptagas i den kostnads¬
beräkning, som förekommer i järnvägsstyrelsens senaste framställning
den 13 december 1902 och där återfinnes under rubriken »anläggning
af provisorisk gata (Mäster-Samuelsgatan)». Summan af dessa poster
35
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:a 59.
utgör 46,580 kronor. Enligt det senaste, af drätselnämndens första
afdelning godkända förslag till uppgörelse skulle emellertid staten för¬
värfva äganderätt till nämnda gata mot anordnande af en ny 12
meter bred gata i Vintervägens förlängning. Då kostnaderna för
denna nya gatas anordning och förvärfvandet af därför erforderlig
mark således utgöra köpeskillingen för förvärfvet af Lilla Munklägers-
g-atan med full äganderätt, hafva dessa kostnader äfven i den af
mig förut gjorda beräkningen öfver det för markförvärf anslagna be¬
loppets tillräcklighet inberäknats bland de utgifter, som skola af
detta anslag bestridas. Till följd af de sålunda ändrade upplåtelse-
villkoren ifrågakomma icke vidare de i järnvägsstyrelsens kostnads¬
beräkning upptagna kostnaderna för anordnande af en provisorisk
gata, utan bör motsvarande belopp, 46,580 kronor, jämväl utgå ur
det för bangårdsanordningarnas utförande beräknade belopp. Med iakt¬
tagande häraf och af den förut omförmälda minskningen i kostnaden
för förlängning af Kungsgatans viadukt, 53,504 kronor, torde det före¬
slagna anslagsbeloppet böra nedsättas med 100,000 kronor till 340,000
kronor.
På grund af hvad jag nu anfört får jag alltså hemställa, att
Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,
att Riksdagen, med förklarande att de gatudelar, som för utförande
af provisoriska anordningar vid centralstationen och norra stationen i
Stockholm komma att tagas i anspråk, icke behöfva förvärfvas med annan
rätt än kostnadsfri besittningsrätt, så länge de för statens järnvägsdrift
användas, må, till utförande af nämnda bangårdsanordningar, för år
1904 bevilja, utöfver det af Riksdagen för enahanda ändamål redan
anvisade belopp, 1,368,000 kronor, ytterligare 340,000 kronor att utgå
från riksgäldskontoret, med rätt för Kungl. Maj:t att låta under inne¬
varande år af tillgängliga medel utanordna sistnämnda belopp.
Till denna af statsrådets öfriga närvarande leda¬
möter tillstyrkta hemställan behagade Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten lämna bifall; och skulle
proposition i ämnet af den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, till Riksdagen aflåtas.
Fix protocollo:
Johan Björnström.
<u «,
i faMunvfM*- tf*
till
Jjc^éw\vbwvv^ o| afoLrA\ysXw\iX
v&
C^AA^lOlf^XotXvOA^i Sill YMWWVM)T& i w.vjvåHl«itt/i”<\o.i!$l
V
■SX*<wi*Wv
-3 focJify&Cnt d&w to ^Dcce*»v&ct J901.
kongl.jernvägsstyrelsen
JERNVÄGSBYGGNADSBYRAN
lotolil. Gen. Stab. LU.Anst.Slockh.
)*xl
__AFSEENDE ilgods-
II-OfOoa.
11 T
|
|
e.xt.eol-rlotJ.
|
IH-PFIÅPIM^T^P1- 11
|
|
Ti 1 flvVNDr- Hill 11U
|
<—
|
_________-—---
|
Ai-i-t^
irJ.
7*
S~0.oo
24. o
FARrK.
-ro i_ i—
OTi-AMNt^l <Si ÅT"
a 1 □
HAO|n <sj»l-
rKpeörporl
A /
dorisk-.
y \ A
KjOr^L.DAt^KjX^
JS
O O
Jlt Kl.. v/\rryX3Au..
et>xaitcl xi ucj eu d e C' uTd
c? tack fivCino a utta fa tat t au/ bi/pi ii tftg a/ flu4> b ijxjcj u a d c
aamb uiy bijcjij nåd xlexabäcl^a |at andande iLjacLv
St i luyir au j-å* t (It cj,
^yr ÅT IO NS H U-S ET.
■the
T
A-roi^.
kckR-'
Tcm\-£[T'
DAf')-
-pa.uc-TTC
PH
1
p;:::i_izz~ljxx v-- ^ . ..»=•<
n—phxj
~i—r~r^r
|
.It
|
|
1
H<ANOBA«^A^T=.
|
■^CHOf|-
|
a
y
>J
Z.
>1
|
L_-,—
|
zx:::x
|
V.0
1 “it
L .k ö
|
-J^t5«jODO
ITU
A
HEX
T?
-/5
oMot^
^TuJs-TEXPtDlT'0'^
O
v;,*orÅw«,
A u u r»|Å M H erp k r4.
HZH^
Wms-ri© —
rrr! i piss o
SjU^^o^Ido^.
R
n—-l
xrxc
1 1
Vi'm or-Arls^.
O
|
|
::
|
|
röwr2lc>«iA 0 allmän
" H«q--
|
|
|
|
•t
|
ii
|
|
It
|
It
|
|
|
|
|
|
i:i
VHL . >=5
~r~r
33E
-3T»H«
ZÄ
nCEO:
iili^cs^ocvj.
4,. *
I^ANTS ÅT-,.»
!! "T | T—
Lj|o K ALry*t AinjK^
X3A ■VE-STIOOI-
? * ">=“(
|
r»
CL
|
ir
|
eu
|
..
PlSSOll »
|
q
|
n
|
□
|
'TTTTTTrnTrnr
!l!!:ii:!!!!l!!
VAKF|-
f^JA^ASihi '
I
'1
NYA OCH AN DRÅSE
By&ginadsuelar-
A in KÖPMAN DE ILGODS-
%5TATIONS-ANNEXET.
----Jn
1?
r, ~r
y-TXJft
r«jA<s^i*
MI-J
T
, j I Uö,«DS-
g] CxPCOq-!'
Jfr
rxr
U°
TO
I-T
,d
d
3X
xix
-4
Post
Fotoiit. Geu.Slab. Lit. Anst. Stoizkh.
UOTTC
H - <Pp_aH.
±±kfcb
{ } ( <- <<
|
|
|
|
/ /
|
|
lo.
|
=£_
|
.......J!_.
|
|
/ /
^ ^___
|
|
§toc& fu?£t4v d e 11 13 ^December 1$02
KONGL.JERNVAGSSTYRELSEN
JERNVÄGSBYGGNADSBYRÅN
jdt, JLt 1902 jo/i,
'p/Lc^iiciiotfva
*+& CcMJ/ioXoiGiJ^/n&n' och D“bcvux SlaÅio^n^rv i 5toc&hvtnv
u^vl Gwvtoub&W'.
,5tovts^v> ^aa>vvÄ.cj.ax ^a-xx -<xx 1fOO fofCfyÄu*pi muW.
0-tdAjfrrW ^Äxvwii.^ax ieuiajXtx -nvxi A/>wÄYxi-n.vywj Jc 1300 ae^ 1904 Åt} Olv^A^a^.
■m«iVC, 6000000 (wnoi, J*ézväa^VA<5c axM/ta^A/a.
aCttw /Stai tiCCfjaivg-a aj* .Siaiaxv» ^.-ftAn/uägax J-ävf^yika. owtnW tn&axbenfctM. Jo>
v J) v » w » ulin J/ojjorKMa Je O'nt\o-i
n »» » Jvx <5a JJ/lAVV»AXv9.fj,a, A/naxinirvJAvnc xjttcx ti^AX A Cxj-aticx&jjA
SixA^vfic p AVJAVtex ottj Cafo.^ fciXCljAAipA, J"-Öt 5c JSXAVV) ö XXA^A AnM^IVVVVJAXI
.Siac/f^Jja.iTtta.Sia-i iiXi^Äxv^A, a^-/5-tatcrv'> ^äxixva^AX.,/ja frttx^c ix ii.CC
^'xaiixj ett -votcx a a-mAa-ix n-J-cihztlt^k |?å’a ^1
KONGL.JERNVÄGSSTYRELSEN
JERNVÄGSBYGGNADSBYRÅN
1’otolit Och. Stål). LLt Aust. Slockh.
0Z& XMÖQ XAfcÅ/
af
(PcnttaC^xB Skatta station/
yorraBaniorgei-
jM'1
tJj-A
*r f>"r*on- r<^7
/L
T...f,r. g-JuJ
JldgncuL
För i ni— C. 0. Gleim och S.Eyde
^locMivlrtx ben 13 Qece^n&cx 1902 *
KONGL.JERNVAGSSTYRELSEN
JERNVÄGSBYGGNADSBYRÅN
Fotolit. Gea. Stab. Lit. Anst. Storfcli.