Katigt. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.
1
N:r 56.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
ecklesiastik boställsordning; gifven Stockholms slott den
31 december 1902.
‘ ‘ V - ' ' -. ' >1 • i C )?■ i \ '. j V.} '< \ > ’ j i 1 i; 1 i',.1.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden och af ett i högsta domstolen fördt protokoll vill
Kungl. Maj-.t härmed föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade förslag
till ecklesiastik boställsordning.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR
Carl von Friesen.
Bih. till Rikad. Prot. 1.905. 1 Samt. 7 Afd. 59 Höft. (No 50.)
1
2
Rungl. Maj:ts Råd. Proposition N:o 56.
Förslag
till
Ecklesiastik boställsordning.
Med upphäfvande af 26 kap. 2 § byggningabalken och ändring af hvad
särskilda författningar innehålla häremot stridande förordnas som följer:
I Kap.
Om hvad med boställen förstås och särskilda slag af desamma.
1 i
1. Såsom boställen anses i denna boställsordning alla de hemman
och lägenheter, som äro anslagna till bostad eller aflöning åt biskopar,
kyrkoherdar, komministrar, kapellpredikanter och pastoratsadjunkter eller
till prästänkesäten, äfvensom de hemman och lägenheter, hvilkas afkomst
ingår till prästerlig löneregleringsfond.
2. Boställen, som äro afsedda till löntagares bostad, kallas i denna
författning bostadsboställen; och må för hvarje prästerlig befattning endast
ett boställe såsom bostadsboställe anses, öfriga boställen kallas lönings-
boställen.
2 §•
Bostadsboställen indelas i tre klasser; och omfattar
första klassen: bostadsboställen för biskopar;
andra klassen: bostadsboställen för kyrkoherdar; och
tredje klassen: bostadsboställen för komministrar, kapellpredikanter och
pastoratsadj unkter.
II Kap.
Om laga hns.
3 §•
6
A bostadsboställen, förenade med jordbruk, på landet och i stad skola,
där ej synerätt enligt 5 § medgifver undantag, finnas följande laga bus:
3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.
I) sätesbyggning, 2) visthus, 3) hushållskällare, 4) brygghus, 5) vedbod,
6) hemlighus, 7) drängstuga, 8) vagnshus, 9) spannmålsbod, 10) redskapshus,
II) stall, 12) fähus, 13) fårhus eller, å mindre boställen, i fähuset an¬
bringad särskild fårkätte, 14) svinhus och 15) en eller flera lador samt
loge eller logar efter behofvet, hvarjämte af synerätt må, där sådant nö¬
digt pröfvas, å dessa boställen såsom laga hus ytterligare föreskrifvas:
källare för rotfrukter samt en brunn för hushållet och en för ladugården.
4 §•
Bostadsboställen utan jordbruk på landet och i stad skola, där ej
synerätt enligt 5 § medgifver undantag, vara försedda med dessa laga hus:
1) sätesbyggning, 2) visthus, 3) hushållskällare, 4) brygghus, 5) vedbod
och 6) hemlighus, äfvensom 7) drängstuga, 8) stall och 9) vagnshus, de
tre sist nämnda husen dock å andra och tredje klassernas bostadsboställen
endast i det fall, att boställshafvaren för tjänsteresor behöfver hålla häst
och åkdon. Erfordras å bostadsställe utan jordbruk flera hus än nu sagdt
är, må efter omständigheterna af synerätt föreskrifvas ytterligare något
eller några af de i 3 § omförmälda hus.
5 §•
1. Där, i följd af ortens förhållanden eller något med jordbruk före-
nadt bostadsboställes särskilda beskaffenhet, skötsel af får eller svin ej
lämpligen kan äga rum, må fårhus eller svinhus kunna uteslutas.
2. Å bostadsboställe af tredje klassen må jämväl följande hus: vist¬
hus, brygghus, drängstuga, vagnshus och spannmålsbod, ett eller flera, ute¬
slutas, när de pröfvas kunna undvaras.
6 §.
Löningsboställen bebyggas efter hvad för kronohemman är stadgadt,
där ej dessa boställen antingen, såsom icke afsedda för jordbruk, erfordra
hus af särskild beskaffenhet, eller ock, såsom brukade gemensamt med
bostadsboställen eller af annan anledning, af synerätt pröfvas kunna alla
eller vissa af de för kronohemman föreskrifna hus undvara.
7 §•
Sätesbyggning jämte hushållskällare, om sådan under sätesbyggningen
anordnas, uppföres, där läget så medgifver, på lämpligt afstånd från annan
åbyggnad. Öfriga laga hus, som för hvart boställe föreskrifvas, skola
sammanbyggas, i den mån sådant lämpligt pröfvas. 1 allmänhet bör dock
4
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 56.
undvikas sådant sammanförande af hus, att därigenom sammanblandning af
boställshafvares och annans nybyggnads- och underhållsskyldighet uppstår.
Alla hus skola läggas och inrättas så, att eldfara, så vidt möjligt, und-
vikes samt brandförsäkring af desamma ej förhindras eller fördyras.
8 §.
1. Sätesbyggning å bostadsboställe af första klassen bygges efter
ritning, som för hvari e fall af Kungl. Maj:t fastställes.
2. För sätesbyggning å bostadsboställe af andra klassen må före-
skrifvas minst sju, högst tio boningsrum jämte kök, skafferi, erforderliga
kontor samt en eller två förstugor. Där i visst fall till följd af särskilda
omständigheter ett mindre antal boningsrum må anses skäligt, ankommer
på Kungl. Maj:t att medgifva inskränkning af rummens antal.
3. För sätesbyggning å bostadsboställe af tredje klassen må föreskrifvas
minst fyra, högst sex boningsrum jämte kök, skafferi, erforderliga kontor
och en eller två förstugor.
9 §•
_ 1. Sätesbyggning å bostadsboställe uppföres på stenfot af minst fem
decimeters höjd ofvan jord, med väggar företrädesvis af tegel eller timmer,
men äfven, där något af dessa ämnen ej lämpligen kan föreskrifvas, af
annat ändamålsenligt, i orten brukligt byggnadsämne. Till byggnaden i
öfrigt användas de ämnen, som lämpliga finnas och med ortens sed öfver¬
ensstämma. Boningsrummen göras så stora, som behofvet i hvarje fall
fordrar, minst tre meter höga, dock att å andra och tredje klassernas bo-
stadsboställen rum å vinden må göras tre decimeter lägre; och skola bo¬
ningsrummen i allmänhet vara försedda med ugnar af kakel; men äfven
ugn eller spis af sten eller ugn af järn må kunna i något rum tillåtas.
Framför ugns- eller spisöppningarna anbringas järnplåt eller plansten.
Alla boningsrum förses med dubbelfönster, gipsade eller spända tak, olje¬
målning å panel, dörrar, dörr- och fönsterinfattningar, samt å väggarna
tapeter eller lämplig målning.
2. Öfriga laga hus å bostadsboställe uppföras af ändamålsenliga
byggnadsämnen efter ortens sed till den storlek, behofvet i hvarje fall
fordrar. Stenfot å dessa hus göres minst tre decimeter hög ofvan jord.
3. Brygghus skall i allmänhet innehålla ett rum för brygd och tvätt
samt ett rum för bak med bakugn i ettdera; dock må vid mindre bostads-
boställen brygghus af endast ett rum med bakugn tillåtas.
4. Stall, fähus och fårhus förses med skullar eller andra foderrum.
ö
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 56.
10 §.
Sätesbyggning af trä skall inom tid, som för hvarje särskildt fall af
synerätt bestämmes, förses med brädfodring eller annan tjänlig beklädnad
samt anstrykas med rödfärg eller annan färg. För sätesbyggning af annat
ämne äfvensom för andra laga hus å bostadsbogtällen må efter behofvet
och ortens sed tjänlig beklädnad och anstrykning föreskrifvas.
11 §.
Vid meddelande af föreskrift om storleken, inredningen och öfriga
beskaffenheten af sätesbyggning å bostadsboställe af andra eller tredje
klassen iakttages, å ena sidan, att byggnadens varaktighet och boställshaf-
varens skäliga behof tillgodoses samt, å andra sidan, att den byggnads-
skyldige eller, där boställshafvaren själf är byggnadsskyldig, framtida bo-
ställshafvare ej varder mer än nödigt betungad.
III Kap.
Om byggnads- och underhållsskyldigheten.
12 §.
För bostadsboställe af första klassen gäller hvad särskildt är förord-
nadt i fråga om hvem skyldigheten att nybygga och underhålla därtill
hörande laga hus åligger.
13 §.
1. Å andra klassens bostadsboställen på landet skola sätesbyggning,
visthus, hushållskällare, brygghus, vedbod, hemlighus, drängstuga, vagnshus
och brunn för hushållet, för så vidt de där böra enligt denna författning
såsom laga hus finnas, af pastoratet nybyggas och underhållas. Ofriga
laga hus å sådana bostadsboställen nybyggas och underhållas af boställs¬
hafvaren. „
2. A bostadsboställen af andra klassen i stad nybyggas och under¬
hållas alla laga hus af pastoratet.
14 §•
1. Å tredje klassens bostadsboställen på landet skola alla laga hus
nybyggas och underhållas af boställshafvaren.
6
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 56.
2. A bostadsboställcn af tredje klassen i stad nybyggas och under¬
hållas alla laga hus af pastoratet.
15 §.
Å löningsboställen åligger nybyggnads- och underhållsskyldigheten
boställshafvaren.
16 §.
1. Uppkommande brister å boställes insynade hus skola af hjälpas i
den mån sådant föreskrifves eller eljest nödigt blifver.
2. Nybyggnad af sätesbyggning eller visthus, brygghus, drängstuga,
spannmålsbod, stall, fähus, loge med lada å bostadsställe må icke företagas
utan att synerätt därom beslutar; men beträffande nybyggnad af öfriga
laga hus å bostadsboställe äfvensom sådana åtgärder å bostadsboställes
laga hus, som i 20 § 2 mom. omförmälas, må föreskrift därom meddelas
äfven vid ekonomisk besiktning.
17 §.
Boställshafvare vare skyldig väl vårda sådana till hans begagnande
upplåtna hus, som af annan nybyggas och underhållas. Brister, som å
dylika hus genom boställshafvarens vanvård uppkomma, skola af honom
afhjälpas.
18 §.
1. I afseende på boställshafvares och församlings rätt att till ny¬
byggnad och iståndsättande af boställes hus samt boställshafvares rätt att
i öfrigt till husbehof använda boställes skogstillgång länder till efterrät¬
telse hvad angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket är
stadgadt.
2. Andra å boställe tillgängliga byggnadsämnen, som icke äro att
hänföra till den boställshafvaren ensam tillkommande afkastningen af bo¬
stället, må, där sådant kan ske utan men för bostället eller boställshafva¬
ren, jämväl af annan nybyggnads- och underhållsskyldig till nybyggnad och
förbättring å bostället användas. Förslår tillgången ej till både boställs¬
hafvares och annan byggnadsskyldigs behof, hafve boställshafvare bästa
rätten.
19 §.
Vid beslut om nybyggnad af laga hus samt om sådana åtgärder, som
i 20 § 2 mom. omförmälas, skall hvad i 11 § är till iakttagande stadgadt
äga motsvarande tillämpning.
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 56.
20 §.
1. Vid nybyggnad af boställshafvares laga hus å bostadsboställe täckes
genom lån från byggnad slån ek assa det kostnadsbelopp, som af synerätt vid
arbetets godkännande bestämmes.
2. På lika sätt godtgöres äfven kostnad för förbättring af boställshaf¬
vares laga hus å bostadsboställe, när tak med tillhörande sparrverk ånyo
uppföres, eller hus, med bibehållande af gammalt sparrverk, förses med
ny taktäckning af plåt, skiffer, tegel eller annat ämne af motsvarande
hårdhet, eller yttervägg i sin helhet eller till större delen ombygges, eller
å gammalt hus anbringas ny brädfodring med anstrykning därå eller annan
ändamålsenlig beklädnad, eller skorstensmur från grunden uppsättes.
3. De lån, som sålunda från byggnadslånekassa utgå, skola sedermera
enligt de grunder, särskild af Kungl. Maj:t utfärdad förordning om ecklesia¬
stika byggnadslånekassor stadgar, af boställshafvaren och hans efterträdare
återgäldas genom annuiteter så beräknade, att de godtgöra kassans ränte¬
utgifter och amortera det utlånade kapitalet under tid, som motsvarar den
antagna varaktigheten af ifrågavarande nybyggnad eller förbättring.
21 §.
Önskar pastorat att, när något af dess laga hus å bostadsboställe skall
nybyggas, få nybyggnadskostnaden täckt genom lån från byggnadslåne¬
kassa, som författningsenligt må bevilja dylikt län, göre anmälan därom
vid den husesyn eller ekonomiska besiktning, då nybyggnaden beslutes,
och äge sedan mot förbindelse att iakttaga de för nybyggnadslån gällande
föreskrifter bekomma sådant lån till belopp, som synerätt vid arbetets
godkännande bestämmer.
Hvad nu är i fråga om pastorat stadgadt gäller äfven om församling,
som har att ensam för sig fullgöra byggnadsskyldighet å vissa boställshus.
IV Kap.
Om andra byggnader än de laga husen.
22 §.
1. Finner synerätt, att på bostadsboställe eller därmed i sambruk för¬
enad! löningsboställe insynadt torp eller fäbodeställe bör bibehållas eller nytt
sådant bör insynas eller insynad kvarn bör kvarblifva, skall boställshafvare
där uppföra och underhålla de byggnader, som af synerätten föreskrifvas.
2. Hvad i 1 mom. stadgas om torphus gälla ock om hus på nyod¬
ling, som efter frihetsår återgår till boställe.
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.
23 §.
Alla andra byggnader än de i 3, 4, 6 och 22 §§ omförmälda äro
öfverloppshus, hvilka boställshafvaren äger, där efterträdaren ej vill dem
behålla till det värde, som, i brist af åsämjande, synerätten därå sätter,
rätt och, om efterträdaren så yrkar, äfven skyldighet att bortföra; vare
dock pliktig att för byggnadsvirke, som hämtats från boställets skog och
icke utgjorts af sådan andel i densammas afkastning, som, enligt hvad
särskildt är stadgadt, i vissa fall kan, utöfver husbehofvet, boställshafvaren
tillkomma, utgifva ersättning till belopp, som synerätt bestämmer; skolande
ersättningen användas till boställets nytta enligt de närmare föreskrifter
synerätten meddelar.
V Kap.
Om brandförsäkring.
24 §.
1. Sedan bestämdt blifvit, att boställ skafvare för nybyggnad af laga
hus skall godtgöras genom lån från byggnad slånekassa, åligger det kassan
att, där det nya huset kan i allmänna brandförsäkringsverket för byggna¬
der å landet till försäkring antagas, ofördröjligen för domkapitlets räkning
låta i detta verk brandförsäkra huset för all framtid till dess fulla, i be¬
hörig ordning uppskattade värde; och skall kassans utgift härför läggas
till byggnadslånet att förräntas och återgäldas i samma ordning som
själfva lånet.
2. Alla andra hus, hvilkas nybyggnad åligger boställshafvaren, vare
han pliktig att uti allmänt brandförsäkringsverk eller brandstodsförening
med reglemente fastställdt af Kungl. Maj:t eller uti brandstodsförening för
härad eller län med reglemente fastställdt af Kungl. Maj:ts befallnings¬
hafvande brandförsäkra för domkapitlets räkning till husens fulla, i be¬
hörig ordning uppskattade värde; och skall sådan försäkring af honom
behörigen vidmakthållas. Öfver fullgörandet häraf hålle domkapitlet tillsyn,
för hvilket ändamål boställshafvaren, såvida icke brand försäkringsafgift är
erlagd på en gång för all framtid, skall inom en månad från början af
hvarje försäkringsår till domkapitlet öfverlämna bevis, att meddelad för¬
säkring är för det året gällande.
Enahanda skyldighet åligger boställshafvaren äfven beträffande hus,
hvarom i 1 mom. förmäles, intill dess den i samma mom. föreskrifna för¬
säkring varder meddelad.
9
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.
25 §.
Brandskadeersättning uppbäres af domkapitlet, som tillhandahåller bo-
ställshafvai'en ersättningsbeloppet, hvarvid domkapitlet äger förordna, huru¬
vida, innan lyftning får ske, säkerhet hos domkapitlet skall ställas för
medlens användande till återställande af hvad genom branden blifvit för-
stördt.
26 §.
Brand skadeersättning, som boställshafvare lyftat, skall vid nästa eko¬
nomiska besiktning eller husesyn redovisas.
27 §.
Boställshafvare, som försummar sin skyldighet att taga eller vidmakt¬
hålla brandförsäkring, svare själf för brandskada.
VI Kap.
Om ägornas vård och bruk samt om fördelning till godtgörande på
vissa år af kostnad eller förlust, som boställshafvare
kan få vidkännas.
28 §.
Boställshafvare skall väl häfda samt i god växtkraft hålla boställes
åker och äng, nödiga diken, efter hvad därom stadgadt är, gräfva och vid¬
makthålla samt, i öfverensstämmelse med den särskilda plan, som angående
befintliga hagmarkers ändamålsenliga skötsel må vara fastställd, sådana
marker röja och vårda.
29 §.
1. Boställshafvare skall väl vårda och vidmakthålla trädgård. Om å
bostadsboställe trädgård är otillräcklig eller alldeles saknas, bör, där det
kan ske med fördel, den gamla utvidgas eller ny anläggas efter hvad syne¬
rätt skäligt pröfvar. Vid nästpåföljande af- och tillträdessyn må, om syne¬
rätt finner afträdaren icke hafva innehaft bostället så länge, att afkastnin-
gen därunder kan anses hafva ersatt utvidgnings- eller anläggningskostna¬
den, denna kostnad till belopp af högst femhundra kronor fördelas af syne¬
rätt till godtgörande på viss tid, beräknad från den dag, utvidgningen
eller anläggningen börjats, och till högst tio år efter dåvarande boställs-
hafvares afträde.
Bill. till lliksd. Vrål. 1903. 1 Sam! 1 Afl! 39 Hlift.
2
10
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 56.
2. I afseende på skogens skötsel och våi’d lände till efterrättelse hvad
därom särskildt är stadgadt.
3. Torfmosse skall ändamålsenligt begagnas.
30 §.
1. Om hägnad i ägoskillnad mot annans jord galle hvad därom är
stadgadt. Den hägnad, boställshafvare åligger i ägoskillnad hålla, skall
vid boställes afträdande i fredgillt stånd lämnas.
2. Om på yrkande af granne, mot hvilken boställshafvaren med af¬
seende å ägornas beskaffenhet icke äger stängselvitsord, boställshafvare måst
deltaga i uppförande af nytt stängsel, och synerätt finner kostnaden för
boställshafvarens andel däri uppgå till högre belopp, än han anses böra
vidkännas, må hägnadskostnaden af synerätten fördelas till godtgörelse på
det antal år, som skäligt pröfvas, dock icke öfverstigande tjugu, räknadt
från den tid, då stängslet blifvit fullbordadt.
3. Har till följd af sådan förening, som i 19 § af förordningen den
21 december 1857 omförmäles, stängsel i ägoskillnad mot annans jord
blifvit borttaget eller icke hållits så tätt, att det mot mindre hemdjur gör
fred, och upphör den förening att vara gällande, då skall, om bostället
därvid innehafves af annan än den, som föreningen ingått, och synerätt
finner kostnaden för återuppsättande af det stängsel, bostället bör hålla,
uppgå till högre belopp, än boställshafvaren anses böra vidkännas, hägnads¬
kostnaden fördelas såsom i 2 mom. sägs.
4. Inom boställes ägoområde vare boställshafvare ej förbunden att
hägnad hålla; dock att hägnad, som vid hans tillträde funnits, skall fort¬
farande underhållas, intill dess vid syn eller ekonomisk besiktning annor¬
lunda förordnas.
31 §.
1. I fråga om nyodling eller uppröjning af beteshage å boställes
skogsmark gäller hvad därom stadgadt finnes.
2. Vill boställshafvare för tillämnad odling af kärr, mosse eller annan
oländig mark, däraf i dess närvarande skick föga eller ingen afkomst kan
erhållas, tillförsäkra sig rätt till frihetsår, enligt hvad därom särskildt stad¬
gadt är, göre anmälan om företaget hos Kungl. Majtts befallningshafvande,
som därefter iakttager hvad gällande författningar i sådant fall föreskrifva.
När frihetsår beviljas, bestämmer Kungl. Maj:ts befallningshafvande, om och
hvilka byggnader å den odlade lägenheten böra finnas. Virke till dessa
byggnader' äfvensom till de för odlingen nödiga hägnader jämte erforderligt
bränsle äger boställshafvaren under den tid, han innehar äfven själfva
11
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 56.
bostället, hämta från dess skogsaf kastning; men sedan han afträdt bo¬
stället, åtnjuter han icke annan rätt till afkastning af skogen, än att
därifrån, så vidt dåvarande innehafvare af bostället ändock kan från
skogen få sitt virkesbehof fylldt, virke till hägnad i odlingslägenhetens
yttergränser må tagas efter utsyning af vederbörande skogstjänsteman.
3. Vid frihetsårens slut skall den odlade lägenheten, till åker och
äng behörigen häfdad, jämte erforderliga hägnader och byggnader i för¬
svarligt skick till bostället afträdas utan ersättning; och skall i fråga om
utrönandet af lägenhetens beskaffenhet tillämpas hvad angående husesyn
mellan enskild jordägare och landbo är stadgadt.
32 §.
Odling genom flåhackning och bränning af torf må icke verkställas
utan särskilt därtill af Kungl. Maj:ts befallningshafvande gifvet tillstånd.
33 §.
1. Om fördelning till godtgörande på vissa år af den kostnad, bo¬
ställshafvare kan hafva under sin besinningstid fått vidkännas med an¬
ledning af laga skifte, skogsindelning, deltagande i vattenafledningsföretag
för samfällig jords odling eller förbättring, nybyggnad af kyrka eller andra
allmänna hus, uppförande af broar eller anläggning af vägar, gälle hvad
därom särskildt är stadgadt; och vare efterträdare ej skyldig att annor¬
lunda än på grund af sådan fördelning vidkännas de kostnader, som i
dessa afseenden bort före hans tillträde af bostället utgå.
2. Därest boställshafvare för all framtid brandförsäkrat insynade hus
genom' inbetalning på en gång af hela den för sådan försäkring bestämda
afgift, må denna vid nästföljande af- och tillträdessyn till godtgörande
fördelas på vissa, högst tjugu år, räknade från den tid, då inbetalningen
skedde.
3. Har nybyggnad eller förbättring eller annan åtgärd, därför bo¬
ställshafvare förklarats skyldig svara, blifvit af efterträdande boställshafvare
verkställd, och kan det visas, att denne, utan egen försummelse, varit ur¬
stånd satt att hos företrädaren utfå den härför bestämda kostnadsersättning,
må den förlust, hvilken sålunda uppstått för efterträdaren, efter synerätts
pröfning fördelas till godtgörande på vissa, högst tjugu år, räknade från
denne boställshafvares tillträde.
4. Finnes vid af- och tillträdessyn, att afträdaren måst för nybygg¬
nad af laga hus å löningsboställe eller sådan förbättring af dessa hus, som
afses i 20 § 2 inom., eller för uppförande af byggnader, hvarom i 22 §
12
Kung!. Majds Nåd. Proposition N:o 56.
sägs, vidkännas större kostnad, än synerätt pröfvar motsvara för afträdare^
besittningstid skälig utgift i berörda hänseende, må, där ej sådant fall,
som i 3 mom. afses, är för handen, den Överskjutande kostnaden så, som
synerätten finner skäligt, fördelas till godtgörande på vissa år från sist¬
nämnde boställshafvares frånträdande af bostället.
I fråga om löningsboställe, som är i författningsenlig ordning ut-
arrenderadt, galle hvad i arrendekontraktet härutinnan må vara stadgadt.
VII Kap.
Om öfverträdelse af nyttjanderätt till boställe.
34 §.
Hvad boställe tillhörer eller från dess ägor är hämtadt och icke till
dess årliga afkastning räknas kan, må ej bostället af hän das, utan att
sådant är särskildt tillåtet, ej heller torf eller skogseffekter, äfven om de
kunna anses tillhöra boställets årliga afkastning. Gödsel må icke bort¬
föras från boställe, förenadt med jordbruk.
Stråfoder må boställshafvaren icke förr än vid afträdestiden från
sådant boställe, som sist är sagdt, bortföra utan särskildt tillstånd. Detta
sökes hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande och må för hvarje gång icke
medgifvas för längre tid än fem år. Vid pröfning af ärendet tages i
noggrant öfvervägande, huruvida och under hvilka villkor det begärda
tillståndet, utan skada för bostället, kan, med hänsyn till där befintliga
förhållanden, meddelas. Innan dylikt ärende afgöres, skall domkapitlets
yttrande inhämtas. Har boställshafvaren, när han skall afträda bostället,
foder öfver, hembjude det efterträdaren. Vill han det ej lösa efter pris,
som, där öfverenskommelse härom icke annorlunda träffas, varder bestämdt
af tre gode män, utsedde i den ordning, lagen om skiljemän den 28
oktober 1887 angående val af sådana stadgar, må afträdaren bortföra fodret.
Utan hinder af hvad nu är sagdt må andra föreskrifter i afseende å
gödsel och foder å boställe meddelas, när vid boställets utarrendering
i författningsenlig ordning sådant pröfvas nödigt och lämpligt.
35 §.
Gör boställshafvare åverkan å bostället, eller öfverträder han eljest
sin nyttjanderätt, galle hvad i fråga om sådana förseelser, begångna af
brukare utaf legd jord, är i strafflagen stadgadt.
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.
13
VIII Kap.
Om af- och tillträde.
36 §.
1. Med afträdande af de löningsboställen, som skola vara i för¬
fattningsenlig ordning utarrenderade, förhålles efter allmän lag.
2. Alla andra boställen afträdas såsom hittills den 1 maj; inrymme
dock afträdare!! från den 14 mars honom, som efter kommer, halfva husen
med undantag af sätesbyggning, visthus, hushållskällare och brygghus.
37 §.
Året före boställes afträdande skall afträdaren, med bibehållande af
förut tillämpad växtföljd, låta åt tillträdaren verkställa trädesbruk, höst¬
plöjning, gräsfrö- och höstsädessådd mot ersättning, som, i brist af åsärn-
jande, bestämmes af tre gode män, utsedde i den ordning, lagen om
skiljemän den 28 oktober 1887 i fråga om val af sådana föreskrifver;
ägande part, som ej nöjes med hvad de fleste gode männen säga, att
draga tvisten under rättens pröfning, så framt han sin talan instämmer
inom nittio dagar från det gode männens beslut honom tillställdes; och
skall i beslutet lämnas tydlig hänvisning om hvad den missnöjde har att
iakttaga för tvistens dragande under rättens pröfning. Beslutet skall,
änskönt någondera parten vill söka domaren, gå i verkställighet, där ej
domaren eller öfverexekutor annorlunda förordnar.
38 §.
År vid tiden för boställes afträdande icke bestämdt, hvem som kommer
att boställe tillträda, skall domkapitlet föranstalta, att bostället emellertid
varder behörigen brukadt och vårdadt, intill dess detsammas skötsel och
vård kan af tillträdare öfvertagas.
39 §.
o
A alla med jordbruk förenade boställen vare afträdaren skyldig att,
såvida icke sådant förhindras af omständigheter, till hvilka lian icke
varit vållande, utan ersättning tillhandahålla efterträdaren den efter vanliga
förhållanden nödiga gödsel till första vår- och höstutsädet eller däremot i
värde svarande myckenhet foder.
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.
IX Kap.
Om tillsyn å boställen samt om ekonomiska besiktningar
och husesyner.
40 §.
Domkapitlet bör tillse, att inom stiftet belägna boställen varda till
hus och ägor behörigen vidmakthållna samt att boställshafvare ej genom
sådan försummelse af nybyggnad eller underhåll, som kan förnärma bo¬
ställets och efterträdares rätt, ådrager bostället husröta. Anser domkapitlet
boställes rätt vara genom något af domstol eller annan myndighet med-
deladt beslut förnärmad, eller att vid sådant beslut icke iakttagits hvad
i 11 och 19 §§ föreskrifves, skall domkapitlet beslutet i behörig ordning
öfverklaga.
41 §.
Å alla boställen skola för tillsyn å deras häfd till hus och jord hållas
ekonomiska besiktningar så ofta sådana nödiga finnas och sist å femte
året efter det, då syn å häfden eller ekonomisk besiktning näst förut å
bostället förrättats.
42 §.
Domkapitlet skall före utgången af februari månad hvarje år till
Kungl. Maj:ts befallningshafvande insända uppgift på de boställen, å livilka
ekonomiska besiktningar böra under året hållas; ägande domkapitlet att i
händelse af särskildt behof äfven å annan tid ekonomisk besiktning å visst
boställe hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande äska.
43 §.
Dessa besiktningar förrättas, efter Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
förordnande, på landet af kronofogden i orten eller annan kronobetjänt,
biträdd af två nämndemän, och i stad af magistratsperson med biträde af
två utaf magistraten utsedde sakkunnige män. Dessa biträden kallas af
förrättningsmannen.
44 §.
1. Såsom jäf mot förrättnings man gäller: om han är med boställs¬
hafvare eller annan part uti den skyldskap eller det svågerlag, som i 13
kap. 1 § rättegångsbalken om jäf mot domare sägs; eller om förrättnings-
man är boställshafvares eller annan parts vederdeloman eller uppenbar
15
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.
ovän; eller om förrättningsman eller den, som står till honom i sådant
skyldskap eller svågerlag, som nämndt är, äger i målet del eller eljest kan
af förrättningen vänta synnerlig nytta eller skada, därvid dock den om¬
ständighet, att förrättningsman eller hans beinälde skyldeman, såsom med¬
lem af församlingen, är pliktig deltaga i kostnad för byggnad och under¬
håll å boställe, ej må såsom jäf räknas. Har förrättningsman å tjänstens
vägnar rättegång med boställshafvare, eller söker någon sak med förrätt-
ningsmannen eller tillfogar honom något med ord eller gärning i uppsåt
att honom därmed jäfvig göra, det må ej heller för jäf räknas.
2. Vet förrättningsman, att sådant jäf mot honom är, anmäle det
genast och utan att dag till förrättningen utsätta hos Kung! Maj:ts befall¬
ningshafvande, som förordnar annan förrättningsman.
45 §.
Förrättningsman utsätter tid för de åt honom uppdragna ekonomiska
besiktningar, med iakttagande, att de hållas å tjänlig årstid och att, där
så ske kan, besiktningar i samma ort förrättas omedelbart efter hvarandra.
46 §.
Minst sex veckor före besiktningen skall tiden därför af förrättnings¬
mannen kungöras för domkapitlet, hvilket förordnar vederbörande kontrakts¬
prost eller annat ombud att å domkapitlets vägnar vid besiktningen när¬
vara. Inom lika tid åligger det förrättningsmannen jämväl att, där besikt¬
ningen afser boställe, hvilket tillkommer lånerätt i byggnadslånekassa, om
besiktningen underrätta kassans styrelse, äfvensom att, när församlings rätt
ifrågakommer, hos vederbörande kyrkostämmoordförande påkalla kyrko¬
stämma för utseende af ombud för församlingen att dess rätt vid besikt¬
ningen bevaka. Om mottagandet af kungörelse eller annan underrättelse,
hvarom nu är sagdt, skall bevis genast af vederbörande tillställas förrätt¬
ningsmannen. öfriga parter skola minst fjorton dagar före besiktningen
till densamma af förrättningsmannen kallas.
47 §.
När förrättningsman bevisligen iakttagit hvad enligt nästföregående
§ honom åligger, må parts eller ombuds uteblifvande ej utgöra hinder
för besiktningens företagande.
48 §.
Anmäles vid förrättningen jäf mot förrättningsman, skall han beslut
däröfver meddela och, om jäfvet pröfvas lagligt, inställa förrättningen
16
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.
ocli om förhållandet göra anmälan hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
som därefter förordnar annan förrättningsman. Ogillas jäfvet, skall för¬
rättningen fortgå; vederbörande obetaget att i sammanhang med hufvud-
saken klaga öfver beslut, hvarigenom jäfsanmärkning ogillats.
49 §.
Vid besiktningen har förrättningsmannen att iakttaga hvad här nedan
sägs:
1. Tillses, huruvida instrument öfver förut å bostället hållna ekono¬
miska besiktningar och husesyner samt andra bostället rörande handlingar
fortfarande finnas i behåll äfvensom huruvida boställets hus äro vederbör¬
ligen brandförsäkrade och med nödig brandredskap försedda, hvarjemte
boställshafvaren affordras redovisning för husröte- eller brandskadeersätt¬
ning eller andra medel, hvilka böra för boställets räkning redovisas.
2. Boställets hus och ägor skola noggrant besiktigas; och anmärke
förrättningsmannen hvad därvid funnits i fråga om sådant, som enligt
denna boställsordning kan utgöra föremål för uppmärksamhet.
3. Om beträffande hus, som enligt 16 § må nybyggas utan synerätts
beslut, anmärkta bristfälligheter finnas vara sådana, att fråga om ny bygg¬
nad uppstår, skall noga undersökas, huruvida bristfälligheterna lämpligen
kunna genom endast bättrande afhjälpas eller nybyggnad skall anses
nödig.
4. Föreskrifves enligt 3 mom. byggande af nytt hus, skall förrätt¬
ningsmannen därtill utse plats, hvilken, såvida utan skada för bostället
eller oskälig tillökning i den byggnadsskyldiges tunga kan ske, efter
boställshafvarens önskan lämpas, och bestämmer förrättningsmannen stor¬
leken, inredningen och öfriga beskaffenheten af det nya huset samt uppgör
kostnadsförslag, hvarvid för de byggnadsämnen, som från bostället erhållas,
icke må beräknas annat värde, än som pröfvas motsvara erforderlig arbets-
och forslingskostnad jämte andra utgifter för byggnadsämnenas beredning.
5. Nödiga förbättringar å hus, som anses höra bibehållas, föreskrifvas,
med utsättande af därför erforderlig kostnad.
6. I fråga om öfriga bristers afhjälpande meddelar förrättningsmannen
nödiga föreskrifter. Bristerna uppskattas i penningar.
7. Förordnande, som i 30 § 4 mom. afses, äge förrättningsman gifva,
när skäl därtill finnes.
8. Tid utsättes, inom hvilken föreskrifven nybyggnad, förbättring och
annan åtgärd böra, sedan förrättningen vunnit laga kraft, genom veder¬
börande vara verkställda.
17
Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 56.
9. Beslut i fråga om gäldandet af kostnaderna för förrättningen
meddelas.
10. Vid förrättningens afslutande tillkännagifves och i instrumentet
antecknas, att den med förrättningen missnöjde äger att, vid förlust af rätt
till vidare talan, inom trettio dagar efter förrättningens afslutande anmäla sig
å landet hos domaren och i stad hos rådstufvurättens ordförande med be¬
gäran om laga syn.
Omedelbart efter förrättningens afslutande skall förrättningsmannen
skriftligen underrätta vederbörande kontraktsprost om tiden, inom hvilken
vid förrättningen föreskrifna arbeten skola vara verkställda.
50 §.
Senast inom fjorton dagar efter utgången af tid, som vid ekonomisk
besiktning blifvit bestämd för verkställande af föreskrifna arbeten, skall
den byggnadsskyldige hos kontraktsprosten med tillförlitligt intyg styrka,
att hvad vid besiktningen föreskrifvits blifvit till alla delar fullgjordt, eller
ock visa, att förrättningen öfverklagats. Har förrättningen vunnit laga
kraft, men sådant intyg ej inom bestämd tid inkommit, anmäle kontrakts¬
prosten genast förhållandet hos domkapitlet, som har att inom lämplig tid
vidtaga åtgärder till bevarande af boställets och efterträdares bästa an¬
tingen medelst begäran hos öfverexekutor, att hvad den försumlige efter¬
satt må genom öfverexekutors ämbetsåtgärd varda för lega på hans be¬
kostnad verkställdt, eller genom beredande af erforderlig säkerhet hos ho¬
nom för husrötebeloppet.
51 §.
1. Kronobetjänt och nämndeman erhålla för ekonomiska besiktningar
reseersättning och dagtraktamente enligt hvad i gällande resereglemente
bestämmes. Magistratsperson samt konsistorieombud och ombud för byggnads-
lånekassa njuta reseersättning och dagtraktamente lika som kronofogde
och de magistratsperson biträdande sakkunnige män lika som nämndemän.
2. Dessa ersättningar äfvensom lösen för det exemplar af instrumen¬
tet, som i 67 § omförmäles, gäldas å första klassens bostadsboställen och
de löningsboställen, som af biskopar innehafvas eller skola vara i för¬
fattningsenlig ordning utarrenderade, af boställshafvaren, men å hvarje an¬
nat boställe, där icke på grund af särskildt stadgande för visst fall annor¬
lunda medgifves, af pastoratet; dock att, där besiktning i följd af någon
vederbörandes tredska eller försummelse särskildt påkallas, hvad för sådan
besiktning utgifves bör, enligt förrättningsmans bestämmande, af den hvi¬
skande eller försumlige godtgöras.
Bill. till Rikad. Prof. 1905. 1 Samt. 1 Afd. 59 Häjt.
ii
18
Kitngl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.
52 §.
Husesyn förrättas å tjänlig årstid, på landet af domare jämte minst
två, högst sex nämndemän, allt efter som domaren pröfvar nödigt, samt
i stad af rådstufvurätt; ägande å landet domaren och i stad rådstufvu-
rätten att till rättens biträde vid synen, där så finnes behöfligt, tillkalla
byggnadskunnig person.
53 §.
Husesyn är antingen laga syn eller af- och tillträdessyn.
54 §.
Laga syn hålles, då missnöje mot ekonomisk besiktning blifvit an-
mäldt, äfvensom eljest då laga syn af domkapitlet eller vederbörande
byggnadslånekassa eller byggnadsskyldig begäres.
55 §.
1. Af- och tillträdessyn hålles på begäran af domkapitlet i anledning
af ombyte utaf boställ skafvare.
2. A boställe, förenadt med jordbruk, skall sådan syn hållas året
näst före afträdet, när så tidigt bestämdt blifvit, hvem som efter afträdaren
skall bostället öfvertaga. Kan syn ej det året hållas, må den äga rum
under afträdesåret, sist inom sex månader efter afträdet.
3. A boställe utan jordbruk vare af- och tillträdessyn ej nödig, där
ej nybyggnads- eller underhållsskyldighet åligger boställshafvaren, eller
denne eller vederbörande byggnadsskyldig senast vid afträdestiden sådan
syn hos domkapitlet äskar, eller domkapitlet eljest finner syn böra hållas.
Af- och tillträdessyn bör äfven i dessa fall förrättas, där så ske kan, året
före afträdet eller sist inom sex månader efter detsamma.
4. Då boställe för allmän kassas räkning stått under domkapitlets
förvaltning, vare i anledning af dess afträde af- och tillträdessyn ej nödig
med mindre sådan syn å någondera sidan äskas; börande efterträdande
boställ skafvare, om han påyrkar syn, sist en månad efter tillträdet därom
hos domkapitlet göra framställning. Mottager boställ skafvare boställe af
domkapitlet utan af- och tillträdessyn, svare sedan för allt hvad dom¬
kapitlet under dess besinningstid i afseende på boställets bebyggande,
underhåll och vård ålegat.
56 §.
Husesyn begäres å landet hos domaren samt i stad hos rådstufvu-
rättens ordförande; och skola, när af- och tillträdessyn äskas, därvid tillika
19
Kungl. Mnf.ts Nåd. Proposition N:o 56.
insändas instrument öfver sista af- och tillträdessyn och därefter hållna
laga syner äfvensom sista ekonomiska besiktning, om sådan senare än
husesyn hållits, samt gällande lnishållningsplan för bostället tillhörig skog.
57 §.
1. Då syn är begärd, skall domaren eller rätten ej mindre utsätta
tid för densamma och därom underrätta Kungl. Maj:ts befallningshafvande
med begäran vid af- och tillträdessyn, att, om till bostället hör skog, för
hvilken hushållningsplan är fastställd, samt andel i skogens afkastning
utöfver husbehofvet är boställshafvaren tillerkänd, skogstjänsteinan måtte
förordnas att vid synen biträda, än äfven kungöra tiden minst två månader
förut för domkapitlet, hvilket förordnar vederbörande kontraktsprost eller
annat ombud att å dess vägnar boställets rätt och bästa vid synen bevaka.
Inom lika tid åligger domaren eller rätten jämväl att, där förrättningen
afser boställe, hvilket tillkommer lånerätt i byggnadslånekassa, om för¬
rättningen underrätta kassans styrelse, äfvensom att, när församlings rätt
ifrågakommer, hos vederbörande kyrkostämmoordförande påkalla kyrko¬
stämma för utväljande af ombud till bevakande af församlingens talan.
Om mottagandet af kungörelse eller annan underrättelse, hvarom nu är
sagdt, skall bevis genast af vederbörande till domaren eller rätten öfver-
sändas. Domaren eller rätten föranstalte ock, att öfriga parter varda minst
fjorton dagar, om de inom pastoratet bo, eljest en månad före synen till
densamma kallade; börande domaren nämnd till synen kalla.
2. Skall vid afträdande! boställe af domkapitlet för allmän kassas
räkning öfvertagas, och är den löntagare utnämnd, som efter domkapitlet
kommer att bostället tillträda, då bör jämväl sådan löntagare genom dom¬
kapitlets försorg till synen kallas och bevis därom till domaren eller rätten
insändas.
58 §.
När hvad i nästföregående § föreskrifvits blifvit bevisligen iakt¬
taget, må parts eller ombuds uteblifvande ej utgöra hinder för synens
företagande.
59 §.
Vid laga syn behandlas de ämnen, som blifvit enligt denna boställs¬
ordning till sådan syn hänskjuta.
År, då missnöje mot ekonomisk besiktning blifvit anxnäldt, klagan
tillika förd öfver beslut, hvarigenom mot förrättningsman gjordt jäf ogillats,
och finner synerätten jäfsanmärkningen vara lagligen grundad, skall ny
20
Kun f/l. Maj ds Nåd. Proposition N:o 56.
besiktning verkställas af synerätten, som därvid meddelar de föreskrifter,
hvilka af omständigheterna finnas påkallade.
60 §.
Hvad i 49 § 1 mom. stadgas för ekonomisk besiktning, galle äfven
för af- och tillträdessyn, och iakttages därjämte vid sådan syn följande af
synerätten:
1. Efterses och antecknas i hvad mån förut föreskrifna nybyggnader,
förbättringar och andra åtgärder blifvit verkställda.
2. År sedan sista ekonomiska besiktning eller husesyn hus, som bör
vid bostället finnas, nybyggdt, tillses, huruvida det är i öfverensstämmelse
med gifna föreskrifter samt i öfrigt ändamålsenligt och med omsorg upp-
fördt. Synerätten meddele därefter beslut, huruvida huset må, i befintligt
skick eller sedan därå anmärkta felaktigheter och brister blifvit afhulpna,
insynas, eller om det skall alldeles utdömas.
8. Hvarje bostället i öfrigt tillhörande hus besiktigas. Finnas därvid
anmärkta bristfälligheter sådana, att fråga om nybyggnad uppstår, skall
synerätten noga undersöka, om bristfälligheterna lämpligen kunna genom
endast bättrande afhjälpas eller nybyggnad skall anses nödig, hvarom
synerätten då förordnar. Föreskrifves byggande af nytt hus, skall syne¬
rätten därtill utse plats, hvilken, såvida utan skada för bostället eller
oskälig tillökning i den byggnadsskyldiges tunga ske kan, efter tillträdarens
önskan lämpas. Utdömes eller felas sätesbyggning å bostadsboställe af första
klassen, hänvisas vederbörande att om ritning föranstalta och hos Kungl.
Maj:t söka fastställelse därå. Utdömes eller felas annat hus, bestämmer
synerätten storleken, inredningen och öfriga beskaffenheten af det nya.
4. För den nybyggnad, hvars omfattning och beskaffenhet synerätt
bestämmer, skall ock synerätten uppgöra kostnadsförslag, hvarvid för de
byggnadsämnen, som från bostället erhållas, icke må beräknas annat värde,
än synerätten pröfvar motsvara erforderlig arbets- och forslingskostnad
jämte andra utgifter för byggnadsämnenas beredning.
5. Nödiga förbättringar å hus, som anses böra bibehållas, föreskrifvas,
med utsättande af därför erforderlig kostnad.
6. Boställets ägor besiktigas. De brister, afträdaren låtit komma sig¬
ill last i afseende på åkerns häfdande, öfriga ägors skötsel och vård, häg-
naders och dikens anbringande och underhåll samt torfmosses begagnande,
allt efter hvad för hvarje fall är stadgadt, antecknas, de åtgärder och för¬
bättringar, som i följd däraf erfordras, föreskrifvas och kostnaden för de¬
samma utsättes. Finnes antaget brukningssätt uppenbart leda till skada
för bostället, föreskrifves nödig rättelse.
21
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.
7. Vinnes utredning därom, att åkerjordens behöriga gödning för-
summats, ålägges afträdaren att tillföra bostället gödningsämnen efter som
behofvet fordrar eller därför lämna ersättning.
8. Om till bostället hör skog, för hvilken hushållningsplan är fast¬
ställd, samt andel i skogens afkastning utöfver husbehofvet är boställs-
hafvaren tillerkänd, undersökes, huruvida kvarstående del af den skog,
som enligt hushållningsplanen varit till afverkning före afträdestiden afsedd,
lämnar tillgång till behöfligt virke för utförande af de vid synen i afse¬
ende å boställets hus och hägnader föreskrifna arbeten, hvilka det åligger
afträdaren att bekosta. Förekommer härvid brist, förpliktas afträdaren
att i godtgörelse därför deltaga i förhållande till den andel, han fått af
behållen skogsafkastning tillgodonjuta. På lika sätt förfares i fråga om
kostnad för afhjälpande af anmärkt brist i afseende å skogsodlings- och
andra arbeten för skogsskötselns främjande å de boställen, där sådana ar¬
beten skola af boställshafvaren ombesörjas.
9. Beslut meddelas om fördelning på vissa år af kostnad eller förlust
i de fall, då sådan fördelning enligt denna författning är medgifven.
10. Tid utsättes, inom hvilken af synerätten föreskrifna arbeten skola
vara verkställda.
11. I allt annat, hvartill denna boställsordning föranleder, anställes
undersökning och meddelas föreskrift.
61 §.
1. På grund af hvad vid af- och tillträdessyn af rätten blifvit bestämdt
skall, där så erfordras, emellan afträdare och tillträdare upprättas och i
synerättens utslag införas likvid, fullständigt upptagande å ena sidan alla
de belopp, hvilka påförts afträdaren, och å andra sidan allt hvad honom
tillgodoförts.
2. Likviden, som inrättas efter hvad behofvet i hvarje fall fordrar,
skall tydligt utvisa hvad afträdaren eller tillträdaren blifver skyldig eller
får till godo.
62 §.
Har af- och tillträdessyn hållits före afträdet, må afträdaren vid upp¬
görelse med tillträdaren tillgodoräkna sig kostnaden för de afträdaren
ålagda arbeten, som han före afträdet verkställt. Efter afträdet må han
ej befatta sig med några arbeten å bostället, utan skall hvad då brister
af det, som på honom ankommer, verkställas af tillträdaren mot rätt till
därför upptaget kostnadsbelopp. Nödiga föreskrifter i dessa hänseenden
skola i synerättens utslag meddelas.
22
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.
63 §.
I det fall, som i 57 § 2 mom. afses, äger den domkapitlet efterträ¬
dande löntagaren att, där han så nödigt aktar, vid synen föra talan i hvad
hans rätt rörer. Rättsförhållandet mellan domkapitlet och honom må dock
vid denna syn icke komma under bedömande i annat fall, än att båda
därom åsämjas.
64 §.
Vid handläggning af ärenden, som förekomma vid laga syn, skola de
för af- och tillträdessyn meddelade föreskrifter i tillämpliga delar lända till
efterrättelse.
65 §.
1. För husesyner njuta domare, nämnd och skogstjänsteman reseer¬
sättning och dagtraktamente enligt gällande resereglemente, ordförande och
ledamot i rådstufvurätt samt konsistorieombud och byggnadslånekassas om¬
bud reseersättning och dagtraktamente, ordföranden lika som häradshöfding,
ledamot lika som nämndeman och konsistorieombud samt byggnadslåne¬
kassas ombud lika som kronofogde, samt biträdande byggnadskunnig person
godtgörelse efter synerättens bestämmande. Till kostnad för husesyn räk¬
nas jämväl lösen för det exemplar af syneinstrumentet, som i 67 § om-
förmäles.
2. Kostnaden för laga syn, som påkallats af domkapitlet eller för-
anledts af anmäldt missnöje mot ekonomisk besiktning, skall gäldas för
boställen af första klassen samt de löningsboställen, som innehafvas af bi¬
skopar eller äro i författningsenlig ordning utarrenderade, af vederbörande
boställshafvare och för hvarje annat boställe af pastoratet; dock att, där
synerätten finner, att synen blifvit utan giltig orsak påkallad eller att, när
synen ägt rum efter anmälan om vanvård, anmärkningen varit befogad,
hvad för sådan laga syn utgifves bör af den skyldige godtgöras i den
mån synerätten skäligt pröfvar.
Vid annan laga syn betalas kostnaden af den, som förrättningen begärt.
3. Kostnaden för af- och tillträdessyn skall gäldas:
för bostadsboställe af första klassen samt de löningsboställen, som
innehafvas af biskopar eller äro i författningsenlig ordning utarrenderade,
utaf afträdare och tillträdare till hälften hvardera;
för bostadsboställen af andra klassen och de löningsboställen, som af
kyrkoherdar innehafvas; af pastoratet, afträdare och tillträdare till en tredje¬
del hvardera; samt
för hvarje annat boställe af pastoratet.
23
Knngl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.
66 §.
Vederbörande, nybyggnads- och underhål]sskyldig skall inom en månad
efter förloppet af den tid, då, enligt hvad honom genom sy ner ätts laga
kraft ägande beslut förelagdt blifvit, anmärkta brister och felaktigheter
bort vara afhulpna eller föreskrifven nybyggnad verkställd, om fullgöran¬
det till domkapitlet ingifva anmälan, vitsordad, för annan nybyggnads- och
underhållsskyldig än boställshafvare, af denne, och, beträffande boställshaf-
varen åliggande arbeten, af två utaf församlingen för sådant ändamål å
kyrkostämma utsedda ombud. Försummar nybyggnads- och underhålls¬
skyldig hvad nu sagdt är, skall öfverexekutor, på anmälan härom af dom¬
kapitlet, vidtaga erforderliga åtgärder för verkställighet på den försumliges
bekostnad af hvad eftersatt blifvit. Skulle hvad domkapitlet såsom boställs¬
hafvare blifvit ålagdt ej fullgöras, äger församling eller efterträdande bo¬
ställshafvare verkställighet hos öfverexekutor påkalla.
67 §.
Instrument öfver ekonomiska besiktningar och husesyner samt andra
bostället rörande handlingar skola, jämte förteckning å desamma, af bo¬
ställshafvare därstädes eller i kyrkan förvaras, vid besiktningar och syner
tillhandahållas samt vid afträdande!. till efterträdaren öfverlämnas.
X Kap.
Allmänna bestämmelser och öfvergångsstadganden.
68 §. ■
Hvad för boställshafvare i denna boställsordning är föreskrifvet galle
äfven för arrendatorer eller brukare, som är i författningsenlig ordning-
antagen, samt, i tillämpliga delar, äfven för domkapitlet för den tid, dom¬
kapitlet för allmän kassas räkning boställe innehafver.
69 §.
Finner synerätt till boställe hörande jordbruk vara af så obetydlig
omfattning, att för boställen med jordbruk gifna bestämmelser till större
eller mindre del synas icke därå tillämpliga, äger synerätten förordna, om
och i hvilken mån beträffande sådant boställe skola tillämpas för boställen
utan jordbruk i denna boställsordning meddelade stadganden.
24
Kungl. Mqj:ts Nåd. Proposition N:o 56.
70 §.
Utan hinder af beslut, som meddelats i fråga om hvilka hus å bo¬
ställe skola finnas, eller af sådant förordnande, som i 69 § sägs, må syne¬
rätt, på grund af sedermera inträffade förändrade förhållanden, i dessa
afseenden annorlunda förordna.
71 §•
I pastorat, bestående af både lands- och stadsförsamling, skall den
pastoratet åliggande nybyggnads- och underhållsskyldighet utgöras af de
särskilda församlingarna så, som i lag är stadgadt i fråga om afgifter,
hvarom för lands- och stadsförsamlingar gemensam kyrkostämma beslutar,
dock att, äfven om bostadsboställe är i stad beläget, landsförsamling icke
må påföras andel i mer än som motsvarar den pastorat åliggande nybygg¬
nads- och underhållsskyldighet å bostadsboställe af samma klass å landet.
72 §.
Då löntagare, som saknar visst boställe, är berättigad till fri bostad,
skall bostadens beskaffenhet lämpas efter hvad därom för bostadsboställe
af motsvarande klass är i denna boställsordning stadgadt.
73 §.
1. Denna boställsordning afser icke de bostadsboställen, hvilkas inne¬
hafvare äro delägare i skånska prästerskapets byggnadskassa.
2. Där eljest å viss ort eller för visst boställe, i följd af särskilt
stadgande, öfverenskommelse eller annan giltig grund, i fråga om hvem
nybyggnads- och underhållsskyldigheten åligger eller om fördelningen af
densamma, ett annat förhållande äger rum, än som öfverensstämmer med
hvad därom i allmänhet varit stadgadt, tillämpas fortfarande hvad sålunda
hittills undantagsvis varit härutinnan gällande.
74 §.
1. Denna boställsordning skall, med iakttagande af hvad här nedan
sägs, tillämpas från och med den 1 maj 1906.
2. Löntagare, som utnämnts före den 1 januari 1904, vare ej mot
sitt bestridande underkastad andra än de före denna boställsordnings ut¬
färdande gällande föreskrifter i afseende på de laga husens nybyggnad och
underhåll; och skall boställsordningen i detta afseende, så länge den ej är
för boställshafvaren gällande, icke heller för annan, som å boställe är
byggnadsskyldig, tillämpas.
25
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.
3. önskar boställshafvare, som antingen af synerätt ålagts att till
sin företrädare utgifva ersättning för nybyggnad af laga hus å bostadsbo-
ställe eller sådan förbättring därå, som i 20 § 2 mom. afse?, eller ock
under sin besittning verkställt dylika arbeten utan att för kostnaden hafva
tilldömts ersättning af företrädaren, att, när tillämpning af boställsord-
ningens bestämmelser i fråga om de laga husens nybyggnad och under¬
håll inträder, erhålla godtgörelse genom lån från vederbörande byggnads-
lånekassa, vare boställshafvaren berättigad att få den ådömda ersättningen
eller kostnaden för de af honom verkställda arbeten, i mån som de af
synerätt godkännas, täckt genom dylikt lån, från hvilket dock afräknas
värdet af hvad å kapitalet skolat amorteras under det antal år före lånets
utbekommande, för hvilka boställshafvaren själf bör svara, och hvarom
synerätten, efter inhämtande af yttrande från konsistorieombudet och kassans
ombud, meddelar bestämmelse; skolande boställshafvaren, därest han tinnes
hafva brustit i underhåll af hus, för hvilket nu angifna godtgörelse ifråga-
kommer, efter synerättens pröfning försätta huset i fullgodt stånd, innan
utbetalning från kassan sker.
Hvad i 24 § 1 mom. är stadgadt om byggnadslånekassas skyldighet
att taga brandförsäkring äge ej tillämpning på de i detta mom. omför-
mälda fall.
4. Den rätt, som i följd af särskilt stadgande eller landssed på vissa
orter må tillkomma afträdande boställshafvare att efter sitt afträde njuta
skörden af den näst förut å bostället utsådda höstsäden, vare ej gällande
för löntagare, som utnämnes efter den 31 december 1903.
5. Hvad för vissa stift är i fråga om ersättning för odlingsarbeten
å prästboställen genom särskilda kung! bref stadgadt skall härefter till-
lämpas endast beträffande de odlingar, hvilka äro påbörjade före år 1904.
6. De laga hus, som blifvit uppförda innan denna boställsordning,
efter hvad nu sagdt är, skall tillämpas, må ej, där de enligt förut gällande
stadganden äro godkända eller antagliga, utdömas därföre, att de ej med
boställsordningen öfverensstämma.
75 §.
Vid den af- och tillträdessyn, som å boställe hålles närmast efter den
30 april 1906, skall synerätten dels, i den mån förhållandena sådant på¬
kalla, enligt förut gällande stadganden bedöma afträdarens nybyggnads-
och underhållsskyldighet samt rättsförhållandet emellan honom och till¬
trädaren, dels ock, så vidt stadgandena i 74 § 2 mom. medgifva, med til¬
lämpning af denna boställsordning bestämma, hvilka laga hus böra å bo-
stadsbostället finnas samt hvem nybyggnads- och underhållsskyldigheten
Bill. till Riksd. Prat. 7.90.1. 1 Sami. 1 Afd. ,1.9 Höft. 4
26
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.
af desamma därefter skall åligga. De hus, som därvid till byggande och
underhåll från en till annan öfvergå, skola i fullgodt stånd lämnas; och
böra förty alla å dessa hus vid synen anmärkta brister af hjälpas eller er¬
sättas af den, hvilken dessa bristers afhjälpande, enligt förut gällande stad¬
gande^ ålegat.
76 §.
Har i anledning af ombyte, som skett efter den 31 december 1903,
af- och tillträdessyn hållits före den 1 maj 1906, och skall nybyggnads- och
underhållsskyldigheten beträffande laga hus å bostadsboställe vara mellan
boställshafvaren och annan byggnadsskyldig delad, bör för meddelande af
de bestämmelser i afseende å de laga husen, hvarom i 75 § förmäles, laga
syn hållas så snart efter den 1 maj 1906 ske kan.
77 §.
Önskar löntagare, som utnämnts före den 1 januari 1904, att boställs-
ordningen må redan under hans besittningstid vinna fullständig tillämp¬
ning, göre anmälan därom vid husesyn; och meddele då synerätten de
bestämmelser i afseende å bostadsboställes laga hus, som i 75 § omförmälas.
78 §.
Sedan ny lönereglering för pastorat vunnit tillämpning, skall innehaf¬
vare af bostadsboställe för sådana hans laga hus, för hvilka icke annuitet
för nybyggnadslån utgår, under den tid dylikt förhållande fortfar till vederbö¬
rande byggnadslånekassa, såsom bidrag till täckande af blifvande nybygg-
nadskostnad för boställshafvarens laga hus, årligen erlägga en särskild
byggnadsskyldighetsafgift. Sådan afgift fastställes af synerätt. De grun¬
der, enligt hvilka byggnadsskyldighetsafgiften beräknas, angifvas i bygg-
nadslånekassans reglemente, som tillika stadgar tid och ordning för afgif-
tens bestämmande och utgörande.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 56.
27
Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5
december 1901.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: herr von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister,
Claéson,
Crusebjörn,
Odelberg,
Husberg,
Palander,
Hammarskjöld,
Westring.
9:o.
Departementschefen, statsrådet Claéson, anmälde i underdånighet, attAng.afutsäde
sedan Kungl. Maj:t genom nådig remiss den 17 oktober 1900 anbefallt
kammarkollegium att, efter vederbörandes hörande, inkomma med under- tänkande re-
dånigt utlåtande öfver ett af särskildt utsedde kommitterade den 17 augustir“«*Vorf«*»-"
1900 afgifvet betänkande med förslag till ecklesiastik boställsordning och°r*m>j m. m.
till förordning om ecklesiastika byggnadslånekassor, kammarkollegium in¬
kommit med det sålunda infordrade utlåtandet och därvid tillika öfver-
lämnat yttranden i ärendet af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i samtliga
län, med undantag af Kristianstads och Malmöhus län, äfvensom af rikets
samtliga domkapitel samt af åtskilliga innehafvare af ordinarie prästerliga
beställningar;
28
Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.
och hemställde departementschefen, att, med öfverlämnande af samt¬
liga handlingarna i ärendet, högsta domstolens utlåtande måtte genom
utdrag ur detta protokoll inhämtas öfver förslaget till ecklesiastik boställs¬
ordning.
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna nådigt
bifall.
Ex protocollo:
C. E. Blom.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 56.
29
Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kungl. Maj:ts
högsta domstol onsdagen den 12 november 1902.
Andra ramm et.
Närvarande:
Justitieråden Skakin,
Afzelius,
Lindbäck,
WURAN DER,
Cassel.
Sedan jämlikt högsta domstolens beslut den 30 maj innevarande år
handlingarna rörande det till högsta domstolen för afgifvande af utlåtande
öfverlämnade förslag till ecklesiastik boställsordning mellan högsta dom¬
stolens ofvanbemälde ledamöter cirkulerat, företogs nu detta ärende till
slutlig behandling; varande ett tryckt exemplar af förslaget bilagdt detta
protokoll.
Beträffande de grunder, hvarå lagförslaget vore byggd t, yttrade:
Justitierådet Wijkunder: »I underdånigt utlåtande öfver ifrågavarande
lagförslag anmärker kammarkollegium, hurusom, därest förslaget oför-
ändradt antoges, åtskilliga allvarliga missförhållanden i nu gällande ord¬
ning för nybyggnad och underhåll af laga hus å de ecklesiastika bostäl¬
lena skulle komma att kvarstå väsentligen orubbade. Sålunda skulle be¬
träffande storleken och beskaffenheten af de laga hus, socknemännen hade
att å prästgård uppföra, nu gällande otidsenliga och föråldrade lagstad-
ganden fortfarande äga gällande kraft. Vidare skulle nuvarande olämp¬
liga fördelning mellan socknemän och boställshafvare af de laga husen å
kyrkoherdeboställe på landet samt den mycket öfverklagade gemensam-
heten mellan pastor och socknemän i underhållet af socknemännens sju
30
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.
laga hus å sådant boställe i regel bibehållas. Slutligen skulle ock kom¬
ministrars och deras vederlikars skyldighet att i olikhet med kyrkoher-
darne ensamma svara för nybyggnad och underhåll af laga hus å sina på
landet belägna boställen lämnas oförändrad.
»Såsom en brist i förslaget påpekar kammarkollegium därjämte knapp¬
händigheten i stadgandena rörande de boställshus, hvilkas byggande och
underhåll afsetts skola åligga boställshafvarne. I saknad af närmare före¬
skrifter om husens storlek och beskaffenhet lämnade nämligen berörda
stadganden alltför stort utrymme åt de särskilda synerätternas godtycke
och möjliggjorde således osäkerhet och ojämnhet i desses verksamhet.
»Till afhjälpande af dessa brister i förslaget hemställer kammarkolle¬
gium, att detsamma i förevarande hänseenden måtte bringas till hufvud¬
saklig öfverensstämmelse med det för 1894 års riksdag framlagda förslag
till ecklesiastik boställsordning, enligt hvilket å såväl kyrkoherde- som
komministersboställen på landet alla hus, som erfordras för boställshafva-
rens bostadsbehof, byggas och underhållas af pastoratet samt de hus, som
för boställets skötsel behöfvas, eller de s. k. jordbrukshusen, byggas och
underhållas af boställshafvaren, och i hvilket förslags 8, 9 och 10 §§
meddelats föreskrifter om boställshusens storlek och beskaffenhet, dem
kammarkollegium i allt väsentligt anser sig kunna lämna utan anmärkning.
»De af kammarkollegium sålunda gjorda anmärkningar anser jag mig,
under åberopande af hvad kammarkollegium till stöd för desamma anfört,
höra biträda; och får jag i fråga om sättet för de anmärkta missförhållan¬
denas undanröjande jämväl hänvisa till hvad af kammarkollegium i sådant
afseende andragits.»
Justitierådet Skärm: »Bland de grunder, hvarpå detta nya förslag till
'ecklesiastik boställsordning’ hvilar, torde den hufvudsakligaste vara de
nya byggnadslånekassorna, afsedda att åt byggnad sskyldiga boställshafvare
bereda tillgång till nybyggnader å boställena genom lån, ställda på lång
amorteringstid, därigenom kostnaderna för nybyggnaderna skulle mera rätt¬
vist fördelas emellan de på hvarandra följande boställsinnehafvarne. Att
en sådan anordning kan med framgång genomföras, visar exemplet af de
skånska kyrkoherdeboställena och den för dem inrättade lånekassa. Huru¬
vida en dylik anordning kommer att för innehafvande af de ecklesiastika
boställena i det öfriga Sverige ställa sig ekonomiskt fördelaktigare än det
nuvarande sättet för byggnadsskyldighetens utgörande, beror ju hufvud¬
sakligen därpå, huruvida den annuitet, som, sedan alla ett boställes bygg¬
nader i byggnadslånekassan ingått, måste från bostället utgöras, under¬
stiger eller öfverstiger den kostnad, som byggnadsskyldigheten för när¬
varande öfver hufvud årligen kräfver. Understiger eller åtminstone öfver-
31
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 56.
stiger ej annuiteten denna kostnad, vore nog så till vida införandet af låne-
kassor att förorda, som därigenom alltid fördelen af en rättvisare och
jämnare fördelning af byggnadskostnaden emellan de särskilda boställs-
hafvarne vunnes, öfverstiger däremot annuiteten den nuvarande verkliga
årliga genomsnittskostnaden, så har ju byggnadsbördan ökats i stället för
minskats; och vinsten för prästerskapet af denna anordning synes då i
hög grad tvifvelaktig.
»Att kostnaderna för de nuvarande boställshafvarne komme att genom
byggnadslånekassorna ställa sig afgjordt billigare, är ju ett öfvergångs-
förhållande, som jämförelsevis snart kommer att upphöra och som därför
ej torde böra komma mycket i betraktande.
»Huru förhållandena härutinnan komma att för framtiden ställa sig,
torde för närvarande vara omöjligt att med visshet afgöra. Kommitterade
hafva ännu ej i detta hänseende åstadkommit någon sådan utredning, att
därpå något bestämdt omdöme kan grundas; men mycket synes tala där¬
för, att denna annuitet, hvars storlek ovillkorligen måste bestämmas med
hänsyn att trygga lånekassornas soliditet, kommer att ej obetydligt öfver¬
stiga den nuvarande verkliga kostnaden. Redan kommitterades knapp¬
händiga beräkning sid. lv synes peka på ett annuitetsbelopp (för 3:dje
klassens boställen), som måste anses väsentligen öfverstiga nuvarande fak¬
tiska årskostnad; och en reservant, herr Ekström, har (sid. 306 o. f.), som
det synes, på goda grunder framhållit, att annuitetssiffran måste beräknas
vida högre än kommitterade gjort och till så högt belopp, att den i ganska
många fall måste antagas sluka och måhända öfverstiga hela den behållna
afkastning, som kan af bostället påräknas. Det har framhållits, att den
minskning i inkomster, som sålunda skulle drabba boställshafvaren, måste
i dylikt fall vid blifvande nya löneregleringar ersättas boställshafvaren
genom ökade tillskott från församlingarna; och det skulle således blifva
dessa, som i sista hand finge vidkännas den ökade kostnaden; hvilket ju
vill säga, att en större eller mindre del af boställshafvarnes, både kyrko-
herdarnes och komministrarnes, byggnadsskyldighet komme att utan ersätt¬
ning på församlingarna öfverflyttas.
»Då naturligt är, att prästmännen öfverallt måste förses med tillräcklig
och anständig aflöning, kan jag för min del ej se, att, med de föreslagna
lånekassorna, en sådan öfverflyttning på församlingarna af boställshafvar¬
nes byggnadsskyldighet kan i längden undvikas; och jag föreställer mig,
att denna eventualitet — som ju ej, åtminstone i samma grad, förefinnes
i Skåne, där endast är fråga om de af kyrkoherdarne ensamma bebyggda
och underhållna prästgårdarna och där församlingarnas rätt torde obetyd¬
ligt påverkas af det sätt, hvarpå byggnadsskyldigheten å dem ordnas, —
32
Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 56.
gör det föga sannolikt, att detta på byggnadslånekassor grundade förslag
varder för församlingarnas del antaget. Hvad som under ifrågavarande
ämnes behandling förekommit synes ej gifva anledning att påräkna någon
större offervillighet i detta hänseende från församlingarnas sida.
»Men äfven om från detta håll hinder härutinnan ej skulle möta, synas
mig i allt fall lånekassorna icke vara tillrådliga.
»Med den oerhörda utveckling, jordbruket under senare tider tagit,
fordras för dess ändamålsenliga bedrifvande icke blott ganska stora insikter,
utan äfven odeladt och träget arbete och omtanka. Jordbruk, äfven af
den jämförelsevis ringa omfattning, som vid prästboställen ifrågakommer,
kräfver sin man med helt andra egenskaper än dem, som måste fordras
hos en innehafvare af en prästerlig befattning. Endast i undantagsfall
torde dessa egenskaper vara hos en person förenade. Skall prästen, som
han bör och säkerligen i de allra flesta fall ifrigt åstundan kunna odeladt
ägna sig åt utöfningen af sitt höga och viktiga kall, böra honom ej åläg¬
gas de plikter och det ansvar, skötandet af ett jordbruk samt byggandet
och underhållet af därtill hörande byggnader kräfva. I många fall utgör
boställets afkastning en väsentlig del af hans inkomster, och lian är för
sin utkomst tvungen att åt boställets skötsel ägna sin tid och sitt intresse,
hvilket väl ofta ej kan ske utan men för hans prästerliga uppgift.
»I äldre tider med primitiva kommunikationsförhållanden måste prästen
likasom andra å landsbygden bosatta tjänstemän vara försedd med bo¬
ställe och jordbruk för att kunna förskaffa sig de nödvändigaste lifsför-
nödenheter, hvilka han eljest icke kunde, åtminstone icke utan stora svå¬
righeter och kostnader, erhålla. Numera torde dock dessa förhållanden
genom förbättrade kommunikationer och ökad välmåga hos folket vara
ändrade, så att, utom i undantagsfall, svårighet ej möter för prästen att
utan eget jordbruk förskaffa sig de lifsförnödenheter han behöfver.
»Boställena äro ej längre såsom förr, annat än i undantagsfall, som
alltmera förminskas, nödvändiga för prästens utkomst. Det mål, hvartill
man bör i lagstiftning sträfva, synes mig därför vara att befria prästerna
från allt egentligt jordbruk och därmed förenade bestyr samt förse dem
med alla för en anständig bostad med trädgård erforderliga hus, hvilka
borde af församlingarna helt och hållet byggas och underhållas, såväl för
kyrkoherdar som för komministrar och med dem likställda prästmän. För
de ökade utgifter till prästernas aflöning samt till byggandet och under¬
hållet af deras bostäder, som sålunda komme att kräfvas, kunde ersättning
beredas församlingarna från prästerskapets boställen, såväl bostads- som
lönings-, antingen dessa boställen utarrenderades eller på annat sätt dispo¬
nerades, och prästerna blefve af jordbruksbestyr oförhindrade att odeladt
33
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.
ägna sig åt sin egentliga uppgift. Om än en sådan förändring kanske ej
kan lämpligen genast införas, torde man dock ej böra vidtaga åtgärder,
som omöjliggöra eller åtminstone försvåra den.
»De föreslagna byggnadslånekassorna, som skulle utlämna lån med en
amorteringstid af ända bortåt ett sekel, blefve ju med en sådan förändring
öfverflödiga och, hvad värre är, de komme väl att utgöra ett svårt om ej
oöfverstigligt hinder för vidtagande af en dylik förändring.
»Det synes mig därför, som man ej bör genom dessa lånekassor fast¬
binda prästerskapet vid jordbruket och som en boställsordning för präster¬
skapets boställen förty ej bör på inrättandet af dylika lånekassor grundas.
»Det föreliggande förslaget kan jag därför för min del ej tillstyrka.
Däremot synes mig ett förslag till boställsordning, hufvudsakligen öfver¬
ensstämmande med kungl. propositionen till 1894 års riksdag, dock med
uteslutande af bestämmelserna om församlingarnas byggnadsskyldighet å
tredje klassens boställen, vara tillrådligt såsom en lämplig öfvergångsforrn,
till dess prästerna kunna från jordbruk helt och hållet befrias.
»Jag har redan i 1879 års kommittéförslag med dithörande inledning
och motiv utförligt uttalat min mening rörande hithörande detaljfrågor,
och jag får därför till dessa uttalanden hänvisa för de fall, där jag ej
funnit anledning att här nytt yttrande afgifva.»
Rörande förslagets särskilda bestämmelser gjordes följande anmärk¬
ningar, nämligen vid
3 §•
Justitieråden Lindbäck, Wijkander och Cassel anförde: »Enligt nu
gällande stadganden i fråga om byggnadsskyldigheten, å kyrkoherdeboställen
å landet åligger det, bland annat, socknemännen att bygga fähus af viss
angifven storlek, samt, om boskapen ej rymmes i detta hus, äfven prästen
att bygga ytterligare ett sådant. Då det icke torde vara förslagets mening
att härutinnan göra någon ändring i annan mån, än som föranledes däraf,
att pastoratet skall öfvertaga den byggnadsskyldighet, som hittills ålegat
socknemännen, men i förevarande paragraf förutsättes, att å boställe skall
finnas endast ett fähus, måste det antagas vara åsyftadt, att boställshafva-
rens fähus, om sådant erfordras, skall vara sammanbyggdt med pastoratets.
En dylik anordning synes emellertid icke stå i öfverensstämmelse med
stadgandet i 7 §, att i allmänhet bör undvikas sådant sammanförande af
hus, att därigenom sammanblandning af boställshafvares och annans ny-
byggnads- och underhållsskyldighet uppstår, och torde därjämte komma
att föranleda svårigheter med hänsyn därtill, att kostnaden för nybyggnad
af boställshafvarens hus enligt förslaget är afsedd att i regel betäckas ge¬
ni/!. till Rilesd. Prut. 1903. / Sami 1 Afd. 39 luft.
ö
34
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.
nom lån från byggnadslånek assa, under det att så icke är förhållandet
med motsvarande kostnad för pastoratets hus.»
5 § 2 mom.
Då det icke syntes höra åläggas innehafvare af här afsedda boställen
att bygga och underhålla hus, som kunde undvaras, samt frågan om ute¬
slutandet af de i momentet omförmälda hus således icke torde böra göras
beroende af den större eller mindre tunga, som byggnadsskyldigheten för
boställshafvaren medförde, hemställde justitieråden Afzelius, Lindbäck, Wij-
kander och Cassel att orden »och lindring i byggnadsskyldigheten är af
behofvet påkallad» måtte utgå såsom öfverflödiga och af beskaffenhet att
möjligen föranleda en ojämn tillämpning af stadgandet.
6 §•
Högsta domstolen anmärkte, att uttrycket »med afseende på särskild
beskaffenhet» vore alltför vidsträckt och borde utbytas mot annat, som
bättre uttryckte hvad enligt motiven afsåges.
Beträffande 3—6 §§ erinrade högsta domstolen vidare, att, på sätt
kammarkollegium anmärkt, i samtliga dessa paragrafer borde för tydlig¬
hetens skull utsättas, att synerätt vore den myndighet, som hade att verk¬
ställa den i paragrafen afsedda pröfning af frågan, hvilka laga hus skulle
finnas å hvarje särskild! boställe.
7 § 1 mom.
Justitierådet Lindbäck yttrade: »Beträffande andra punkten anmärkes,
att i händelse synerätt meddelar föreskrift om nybyggnad af något laga
hus och därvid tillika finner lämpligt, att detta sammanbygges med annat
laga hus, som redan är uppfördt, när boställsordningen träder i kraft,
ordalagen i sagda punkt synas lägga hinder i vägen för en dylik anord¬
ning. Då detta emellertid antagligen icke är åsyftadt, torde åt punkten
böra gifvas sådan förändrad affattning, hvarigenom klart framgår, att jäm¬
väl i nu antydda fall synerätt må äga fritt att efter omständigheterna
förordna.»
9 §.
Då, på sätt af kammarkollegium anmärkts, affattningen af denna para¬
graf syntes föranleda, att i nu gällande fördelning af byggnads- och under¬
hållsskyldigheten vissa ändringar skulle genom förslagets upphöjande till
lag inträda, men, enligt hvad motiven gåfve vid handen, sådant icke vore
35
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.
afsedt i vidare män, än att boställshafvarens byggnads- och underhålls¬
skyldighet i vissa fall kunde blifva något ökad, hemställde justitieråden
Afzelius, Lindbäck och Cassel, att, därest det icke ansåges erforderligt att
i författningen upptoges en uttömmande och med nutida förhållanden mera
öfverensstämmande reglering af dessa skyldigheter, åt bestämmelserna i
denna del gåfves en affattning, som tydligt utmärkte, att förslaget icke
verkade till rubbning af hvad i sådant hänseende vore beträffande pastorat
eller församling för närvarande gällande.
Justitierådet Wijkander åberopade hvad af kammarkollegium vid denna
paragraf anförts.
10 och 11 §§.
Justitieråden Afzelius, Lindbäck och Cassel erinrade, att, i händelse
den af justitieråden vid 9 § gjorda anmärkning vunne afseende, bestäm¬
melserna i förevarande paragrafer syntes böra erhålla en därefter lämpad
affattning.
12 §.
Högsta domstolen ansåg en ovillkorlig föreskrift därom, att för utfö¬
rande af nybyggnad skulle erfordras synerätts beslut, vara ägnad att i
vissa fall föranleda kostnader, hvilka icke stode i rimligt förhållande till
det ifrågasatta byggnadsföretaget, i följd hvaraf hemställdes, huruvida icke
vid fråga om byggnader af mindre betydenhet kunde, på sätt förslaget
beträffande de i 16 § 2 mom. omförmälda förbättringar förutsatte, åt eko¬
nomisk besiktning öfverlämnas att i ärendet besluta; och erinrades att,
därest denna hemställan vunne afseende, äfven i andra delar af förslaget
komme att erfordras förändrad affattning.
Justitieråden Lindbäck, Wijkander och Cassel tilläde, att af skäl, som
kammarkollegium anfört, det syntes kunna utan olägenhet medgifvas, att
nybyggnad, som i förevarande paragraf afsåges, finge utan föregående syn
eller, därest förut gjord hemställan vunne beaktande, ekonomisk besiktning
företagas, där vederbörande byggnadsskyldige icke önskade erhålla byggnads¬
lån till betäckande af byggnadskostnad^ och gällde detta i synnerhet be¬
träffande nybyggnad, som af pastorat eller församling skulle verkställas.
13 §.
Då redan af föreskriften i första punkten följde, att boställshafvare,
som eftersatte den honom där ålagda skyldighet, också vore pliktig att
ersätta däraf uppkommande skada, men det icke syntes lämpligt, att fråga
härom i den ordning, förevarande författning stadgade, blefve föremål för
36
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.
pröfning i vidare mån, än så vidt afsåge bättrande af de brister, som ge¬
nom vanvården uppkommit, hemställde justitieråden Afzelius och Cassel,
att andra punkten måtte inskränkas till en föreskrift af sådant innehåll.
Justitierådet Lindbäck yttrade: »Af innehållet i 26 kap. 2 § byggninga-
balken lärer följa, att i händelse något af de laga hus, kyrkoherde på landet
fått till sitt begagnande af socknemännen öfverlämnade, i så hög grad för¬
faller till följd af boställshafvarens vanvård, att huset icke kan genom
reparation upphjälpas, utan måste ombyggas, boställshafvaren är skyldig
själf bekosta ombyggnaden. Då det icke torde vara meningen att upp¬
häfva nämnda nu gällande lagbestämmelse, men tvekan härom lärer kunna
uppstå med hänsyn till lydelsen af sista punkten i förevarande paragraf,
torde det vara erforderligt, att berörda punkt omredigeras till vinnande
af större tydlighet i anmärkta hänseendet.»
15 §.
Justitierådet Cassel anförde: »Af nu gällande bestämmelser i fråga
om de boställen, som i förevarande förslag afses, hafva särskild! de, som
afse storleken och beskaffenheten af de laga husen å kyrkoherdeboställen
på landet, sedan lång tid tillbaka ansetts otillfredsställande och i behof
af omarbetning. Stadganden i dessa afseenden förekomma, så vidt angår
de hus, som det åligger socknemännen att bygga, i 12 § af resolutionen
på allmogens besvär den 1 augusti 1727 och beträffande boställshafvarens
hus i 4 § af resolutionen på prästerskapets besvär den 10 augusti 1762.
Att dessa stadganden äro föråldrade och otidsenliga samt i följd deraf i
vissa afseenden icke noggrant eller alltid tillämpas, lärer vara allmänt
känd!. I alla de förslag till ecklesiastik boställsordning, som före det nu
föreliggande under de senaste fyratio åren utarbetats, hafva också nya,
mera ändamålsenliga och efter nutida förhållanden lämpade föreskrifter i
dessa afseenden funnits upptagna. I det nu föreliggande förslaget hafva
däremot dylika föreskrifter icke införts. I förslagets motiv säges väl ut¬
tryckligen, att förslaget beträffande den socknemännen åliggande byggnads-
och underhållsskyldigheten icke innefattar någon ändring i hvad därutinnan
nu gäller enligt lag eller häfd; men huruvida detta jämväl framgår af
förslaget, synes mig synnerligen tvifvelaktigt. I den föreslagna lagtexten
utsäges icke på något ställe, att 1727 års resolution fortfarande skall vara
tillämplig, och af stadgandena i den nu förevarande samt 56 § vill det
snarare synas, som om förslagets afsikt vore, att synerätten skulle hafva
full frihet att efter omständigheterna i hvarje fall meddela bestämmelser
om storleken och beskaffenheten af dessa hus. I fråga åter om de hus,
hvilka det åligger kyrkoherden att bygga, har jag hvarken af motiven
37
KungL Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.
eller den föreslagna lagtexten kunnat bilda mig en bestämd öfvertygelse,
huruvida förslaget åsyftar att upphäfva de i 1762 års resolution beträf¬
fande storleken af dessa hus meddelade bestämmelser. Därest emellertid,
såsom af den förevarande och 56 § synes mig sannolikt, meningen varit,
att dessa bestämmelser icke vidare skulle gälla, kan anmärkas, att inga
nya föreskrifter föreslagits i stället för de i 1762 års resolution gifna, och
skulle alltså bestämmandet af storleken och beskaffenheten af ifrågavarande
hus vara helt och hållet öfverlämnadt åt synerättens fria skön, utan annan
inskränkning än som kunde föranledas af de bestämmelser, hvilka, jämlikt
förevarande paragraf, af Kungl. Maj:t till äfventyrs blefve utfärdade.
»Hvad sålunda anmärkts om förslagets otydlighet i fråga om de stad¬
gande^ som skulle blifva tillämpliga beträffande storleken och beskaffen¬
heten af de laga husen å kyrkoherdeboställen på landet, gäller i allt väsent¬
ligt äfven angående de laga husen å öfriga i förslaget afsedda bostads-
boställen och särskilt komministersboställen på landet. För dessa sist¬
nämnda finnas för närvarande icke några särskilda bestämmelser meddelade
i fråga om hvilka och hurudana hus skola å bostället uppföras, men i
brist på uttryckliga stadganden härutinnan har man beträffande dem åbe¬
ropat de allmänna för kronoheinmans bebyggande gällande föreskrifterna,
föreskrifter som dock numera uppenbarligen äro för sådana boställen all¬
deles olämpliga. Förslaget innehåller nu visserligen erforderliga bestäm¬
melser i fråga om hvilka och huru många laga hus, som å boställe af
ifrågavarande slag böra finnas, men beträffande husens storlek och be¬
skaffenhet lämnas, i motsats till hvad förhållandet var i föregående förslag,
icke några föreskrifter, och skulle alltså, om förslaget godkändes, det nu¬
varande osäkerhetstillståndet härutinnan komma att fortfara, något som
uppenbarligen icke kan vara önskvärd!
»Af hvad jag sålunda anfört framgår, att förslaget enligt min mening
är i nu berörda hänseenden synnerligen otillfredsställande, och anser jag
det vara nödvändigt, att förslaget härutinnan omarbetas och att därvid i
detsamma upptagas efter nutida förhållanden lämpade, tydliga och full¬
ständiga föreskrifter i dessa hänseenden.»
Justitierådet Wijkander, som väl fann paragrafens affattning lämna
rum för olika tolkningar men dock för sin del ansåg med paragrafen hafva
åsyftats upphäfvande af de äldre stadgandena beträffande storleken och
beskaffenheten af boställshafvares hus, hänvisade till hvad vid behandlingen
af grunderna för förslaget blifvit af justitierådet anfördt.
Justitieråden Afzelius och Lindbäck yttrade:
»Ordalagen i paragrafens text synas gifva vid handen, att vid den
pröfning, som i paragrafen afses och som enligt senare bestämmelser i för-
38
Rungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.
slaget ankommer på synerätt, denna äger att utan annan inskränkning, än
som kan föranledas af de enligt andra punkten af Kungl. Maj:t till äfven¬
tyr utfärdade bestämmelser, fritt besluta efter omständigheterna i hvarje
särskildt fall. Vid närmare granskning utaf förslagets bestämmelser i
deras sammanhang framgår emellertid, hvad af motiven bekräftas, att för¬
slaget icke åsyftar att rubba de i fråga om storleken af socknemännens
laga hus för närvarande i allmänhet gällande föreskrifter. Då emellertid
dessa föreskrifter numera i flera hänseenden äro föråldrade samt tillämp¬
ningen af desamma i följd däraf är mycket osäker och växlande, synes
det vara nödvändigt, att efter nutida förhållanden lämpade föreskrifter i
detta hänseende upptagas i förslaget, helst endast härigenom kan beredas
en fast grund för det amorteringssystem, förslaget afser att införa.»
16 §.
Justitieråden Afzelius, Lindbäck, Wijkander och Cassel erinrade, att
då förordningen för sin tillämpning förutsatte tillvaron af här omförmälda
byggnadslånekassor, grunderna för dylika kassors inrättande borde i för¬
ordningen upptagas eller åtminstone stadgas, i hvilken ordning sådana
grunder komma att fastställas.
Justitierådet Lindbäck tilläde: »Därest den vid 12 § gjorda hemställan
rörande befogenhet för ekonomisk besiktning att besluta i fråga om ny¬
byggnad af mindre betydenhet vinner afseende, torde däraf följa, att eko¬
nomisk besiktning jämväl bör, då fråga är om rätt att för nybyggnaden
bekomma lån ur byggnadslånekassa, äga att verkställa undersökning, huru
arbetet utförts, och i den mån detsamma godkännes bestämma storleken
af lånet; och skulle detta naturligtvis komma att gälla äfven i afseende å
lån till betäckande af kostnaden för sådana förbättringar, som i 2 mom.
af förevarande paragraf afses, när dessa vore af mindre betydenhet, såsom
t. ex. anbringande af nytt tak på får- eller svinhus, ombyggnad till en
del af yttervägg med mera dylikt.
»Men därutöfver synes det mig kunna med fog ifrågasättas, huruvida
icke beträffande nybyggnad och förbättringar af mindre betydenhet kost¬
naden därför bör redan vid den ekonomiska besiktning, som skulle hafva
att besluta om nybyggnadens eller förbättringarnas utförande, beräknas,
med den verkan, att boställshafvaren finge erhålla såsom lån det belopp,
hvartill kostnaden vid ekonomiska besiktningen antagits skola uppgå. I
de flesta fall torde nämligen ifrågavarande kostnad kunna på förhand så
noga uppskattas, att någon nämnvärd skillnad emellan den beräknade och
den verkliga kostnaden knappast uppstår. Genom en anordning af nu
antydd beskaffenhet blefve utgiften för ett sammanträde af synerätt eller
39
Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.
ekonomisk besiktning besparad, hvilken utgift säkerligen i många fall
komme att öfverstiga ofvan omförmälda skillnadsbelopp.
»Slutligen erinras, att rätt till lån ur ifrågavarande kassa uppenbarligen
ej bör tillkomma kyrkoherde på landet för sådan nybyggnad, som ålägges
honom på grund däraf, att han genom vanvård låtit något af församlin¬
gens laga hus förfalla».
17 § 1 mom.
Justitieråden Afzelius, Lindbäck och Cassel anmärkte, dels att, på sätt
kammarkollegium erinrat, kostnaden för sådana förbättringar, som omför-
mäldes i 16 § 2 mom., icke borde inräknas i de årliga underhållskost¬
naderna utan syntes mera ägnad att särskildt godtgöras boställshafvaren
hvarje gång sådant arbete förekommit, dels att uppskattning af underhålls¬
skyldigheten, som uppenbarligen borde kunna verkställas äfven utaf af-
och tillträ dessyn, icke syntes böra ovillkorligen ske hvart femte år —
hvilket kunde föranleda, att det stundom blefve oundgängligen nödigt att
för ändamålet påkalla särskild syn eller ekonomisk besiktning — utan,
därest dylik förrättning icke infölle å femte året sedan uppskattningen
skedde, borde blifva gällande till dess sådan förrättning efter nämnda år
först inträffade, dels ock slutligen att momentet syntes kunna erhålla en
enklare och tydligare affattning och särskildt borde undergå sådan jämk¬
ning, att otvetydigt framginge att, såsom i motiven angåfves, pastorat ägde
begagna den i momentet medgifna rätt med afseende på ett eller flera af
pastoratets laga hus.
Vidare erinrade samma justitieråd, att, äfven om det skulle kunna
befinnas lämpligt att i fråga om de boställen, å hvilka nybyggnads- och
underhållsskyldigheten vore delad mellan boställshafvare och pastorat, med¬
gifva pastoratet rätt att helt eller delvis öfverflytta sin skyldighet i dessa
hänseenden å boställshafvaren, det dock syntes möta betänkligheter att
tillerkänna pastorat en dylik rätt beträffande boställen i stad och de öfriga
boställen, å hvilka nybyggnads- och underhållsskyldigheten helt och hållet
ålåge pastoratet; och ville justitieråden därjämte påpeka, att stadgandet i
förevarande moment syntes vara obilligt mot boställshafvaren därutinnan,
att denne ålagts att förskottera nybyggnadskostnaden och först sedan ar¬
betet blifvit verkställdt och godkändt ägde att af pastoratet blifva godt-
gjord därför.
Samma justitieråd anmärkte härförutom, att villkoret i 1 mom. därom,
att huset eller husen skulle vara på pastoratets bekostnad försatta i full-
godt skick, syntes kunna för det fall, att underhållsskyldigheten å huset
ålåge såväl pastoratet som boställshafvaren, föranleda till den med stad-
40
Kungi. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 56.
gandet ej afsedda tolkning, att pastoratet skulle, för att stadgandet skulle
vinna tillämpning, iståndsätta jämväl sådana brister å huset, som det eljest,
enligt gällande bestämmelser, ålåge boställshafvaren att afhjälpa.
Justitierådet Wijkander åberopade hvad af kammarkollegium vid denna
paragraf blifvit andraget.
18 §.
Justitieråden Afzelius, Lindbäck, Wijkander och Cassel ansågo bestäm¬
melsen att boställshafvare skulle utan anspråk på ersättning uppföra här
afsedda åbyggnader kunna leda till obillighet och vara ägnad att motverka
boställshafvares benägenhet att tillgodose boställets verkliga fördel, i följd
hvaraf justitieråden, lika med kammarkollegium, hemställde, huruvida icke
kostnaden för dylik byggnad kunde fördelas till godtgörande på vissa år.
19 §.
Justitieråden Skärm, LÄndbäck, Wijkander och Cassel ansågo uttrycket
»efter laga mätning» numera vara föråldradt och icke med erforderlig
tydlighet angifva det sätt, hvarpå den ifrågavarande uppskattningen bör,
vid olika meningar hos parterna, äga rum.
20 §.
Justitieråden Afzelius, Lindbäck och Cassel anmärkte, att stadgandet
om boställshafvarens skyldighet att på sin bekostnad hålla de hus brand-
försäkrade, hvilka det ålåge honom att bygga och underhålla, uppenbar¬
ligen icke borde äga tillämpning i fall, där han jämlikt 17 § från pastorat
eller församling öfvertagit dylikt åliggande.
Justitieråden Lindbäck och Wijkander yttrade, att, på sätt kammar¬
kollegium anfört, orden »på sin bekostnad», såsom till äfventyrs missledande,
syntes böra utgå.
23 §.
Högsta domstolen ansåg ordalagen i denna paragraf böra jämkas så,
att däraf tydligen framginge, att, på sätt meningen uppenbarligen vore,
den där stadgade påföljd inträdde jämväl för det fall, att boställshafvaren
försummat att vidmakthålla brandförsäkring.
26 §.
2 mom. Justitieråden Afzelius, Lindbäck, Wijkander och Cassel an¬
märkte, att, därest det öfver hufvud kunde anses nödigt att i förslaget
upptaga ett stadgande om fördelning af kostnad för uppförande af stängsel,
41
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.
detta stadgande, på sätt kammarkollegium erinrat, syntes böra utsträckas
att gälla jämväl för det fall, att uppförande af nytt stängsel i ägoskillnad
mot annans jord föranledts däraf, att boställets granne ville göra gällande
förut ej begagnadt stängselvitsord, där sådant tillkomme honom mot
boställshafvaren, utan att denne senare å sin sida ägde stängselvitsord mot
grannen.
3 mom. I fråga om detta moment erinrade samma justitieråd, att
det syntes utan olägenhet kunna öfverlärnnas jämväl åt ekonomisk besikt¬
ning att besluta om här afsedda hägnads borttagande.
27 § 3 mom.
Då enligt här gifna bestämmelser lägenheten skulle i visst skick till
bostället afträdas, ansåg högsta domstolen nödigt, att i boställsordningen
angåfves, huru borde förfaras för att utröna, om lägenheten vid afträdes-
tiden befunne sig i vederbörligt skick.
29 §.
2 mom. Lika med kammarkollegium ansågo justitieråden Skärm,
Afzelius, Wijkander och Cassel, att här föreslagna stadgande om möjlighet
för boställshafvare att få erlagd brandförsäkringsafgift fördelad till godt¬
görande på vissa år borde utsträckas att gälla i hvarje fall, då boställs¬
hafvare vid afträdande af boställe befunnes hafva till förmån för efter¬
trädare inbetalt brandförsäkringsafgift för tid, som folie efter afträdet.
Vidare anmärkte justitieråden Afzelius, Wijkander och Cassel, att ut¬
trycket, »i förskott» såsom obehöfligt och vilseledande borde utgå.
Justitierådet Lindbäck yttrade: »Till förebyggande af allt för stor
ojämnhet i lagtillämpningen torde — i likhet med hvad i allmänhet är
bestämdt rörande de kostnader, hvarom i 1 mom. förmäles — stadgandet,
att ifrågavarande brandförsäkringsafgift skall fördelas till godtgörande på
det antal år, synerätten pröfvar skäligt, böra utbytas mot bestämmelse,
att afgiften skall efter synerättens bepröfvande fördelas till godtgörande
på vissa, högst 20 år, hvilka torde böra beräknas från den tid, då inbe¬
talningen af afgiften skedde.»
4 mom. Högsta domstolen anmärkte, att då förbehållet i fråga om
föreskrifter i upprättadt arrendekontrakt uppenbarligen afsåge endast så¬
dana boställen, som i författningsenlig ordning utarrenderades, detta borde
genom förändring af redaktionen utmärkas.
ttih. till Itiksd. frat. 1908. 1 Sami 1 Afd. 89 Höft.
(i
42
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.
33 §.
Då förslaget icke torde åsyfta att betaga den med skiljemännens be¬
slut missnöjde befogenhet att vid domstol söka rättelse i beslutet, hem¬
ställde högsta domstolen, att uttrycklig bestämmelse i sådant hänseende
måtte i förslaget upptagas, därvid de i särskilda författningar för dylika
fall gifna föreskrifter — t. ex. förordningen om allmän flottled den 30
december 1880, 8 §, grufvestadgan den 16 maj 1884, 12 §, lagen om rätt
till fiske den 27 juni 1896, 20 §, — lämpligen kunde tjäna till ledning.
36 §.
Högsta domstolen ansåg att, om än förhållandenas natur föranledde
att i allmänhet domkapitlet endast genom inkomna handlingar erhölle
ledning för utöfvande af den tillsyn, domkapitlet hade att ägna boställena,
det likväl vore olämpligt att i lag stadga en dylik begränsning, i följd
hvaraf hemställdes, att orden »med ledning af inkomna handlingar»
måtte utgå.
Vidare anmärkte högsta domstolen, att då, på sätt kammarkollegium
framhållit, föreskriften i paragrafens sista stycke, i den mån den kunde
anses behöflig, hade sin rätta plats i förordningen angående expeditions¬
lösen, jämväl sagda föreskrift borde utgå.
40 § (jämförd med 44 §).
Justitierådet Cassel, med hvilken justitierådet Afzelius instämde,
yttrade:
»Af stadgandet i andra punkten af 44 § synes följa att, om syne-
rätten finner en vid besiktningen mot förrättningsmannen framställd, men
af denne ogillad jäfsanmärkning lagligen grundad, synerätten, utan att
ingå i någon handläggning af sakfrågan, allenast har att förklara besikt¬
ningen ogin och förordna om ny sådan. Enahanda lärer ock förhållandet
blifva för det i förslaget icke särskilt omförmälda fall, att jäf mot för¬
rättningsmannen väl icke blifvit vid förrättningen anmäldt, men i den
ordning, som omförmäles i andra stycket af 16 kap. 1 § rättegångsbalken,
göres i sammanhang med klagan öfver besiktningen. I båda dessa fall
skulle synerättens sammanträde å förrättningsstället och de ganska afse-
värda däraf föranledda kostnaderna blifva tämligen ändamålslösa. Då en
dylik anordning uppenbarligen måste anses föga lämplig, hemställer jag,
att förslaget härutinnan måtte undergå jämkning, därvid det synes mig
böra tagas under öfvervägande, huruvida icke åt stadgandena i dessa hän¬
seenden kunde gifvas sådan affattning, att det förklaras skola ankomma
43
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 56.
på förrättnings mannen allena att, vare sig jäf framställes eller ej, pröfva,
huruvida, af anledning som i 40 § afses, han må vara förhindrad att med
besiktningen taga befattning, samt att, i händelse han funnit sig därtill
oförhindrad och förty företagit besiktningen, synerätten vid klagan öfver
denna icke har att ingå i någon pröfning af frågan om förrättningsman-
nens jäfvighet utan allenast att handlägga besvären så vidt de afse sjelfva
sakfrågan och meddela de rättelser i förrättningsmannens beslut härutin¬
nan, som finnas af omständigheterna påkallade.»
Justitierådet Cassel tilläde, att i 40 § borde såsom jäf eller anledning
för förrättningsmannen att afhålla sig från besiktningen upptagas jämväl
det fall, att förrättningsmannen vore vederdeloman eller uppenbar ovän
till annan part än boställshafvaren.
Justitierådet Wijkander yttrade: »Vid 40 § torde kunna anmärkas:
att äfven i de fall, då förrättningsmannen vore med annan part än
boställshafvare uti den skyldskap eller det svågerlag, som i 13 kap. 1 §
rättegångsbalken om jäf mot domare sägs, eller vore vederdeloman eller
uppenbar ovän med annan part än boställshafvare, förrättningsmannen
syntes böra vara jäfvig;
att då den nytta eller skada, målsägare kunde antagas vänta af förrätt¬
ning, ej alltid vore att anses såsom »synnerlig», ordet »eljest» borde utgå;
att i uttrycket »såsom medlem af församlingen vara byggnadsskyldig»
ordet »byggnadsskyldig» toges i en mindre egentlig bemärkelse och i allt
fall i annan bemärkelse än den, hvari ordet användts å andra ställen i
förslaget, t. ex. i 50 och 51 §§; samt
att betydelsen af de sakkunniges biträde vid förrättning syntes vara
i förslaget väl mycket förbisedd, då sakkunnig ansetts kunna vid förrätt¬
ning biträda, ändå att sådant jäf, som i 17 kap. 7 § rättegångsbalken om¬
för in äles, mot honom förekom me.»
Justitierådet Lindbäck anförde: »Jag anser, lika med justitierådet
Wijkander, att äfven i de fall, då förrättningsmannen vore med annan
part än boställshafvare uti den skyldskap eller det svågerlag, som i 13
kap. 1 § rättegångsbalken om jäf mot domare sägs, eller vore vederdelo¬
man eller uppenbar ovän med annan part än boställshafvare, förrättnings¬
mannen bör vara jäfvig.»
42 och 43 §§.
Justitieråden Afzelius, Lindbäck, Wijkander och Cassel anmärkte, dels
att underrättelse till lånekassas styrelse uppenbarligen ej vore erforderlig
i annat fall än när lånerätt i dylik kassa tillkomme bostället, dels att
föreskriften om skyldighet att tillställa förrättningsmannen bevis om mot-
44
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.
tagande af underrättelse borde utsträckas att afse hvarje fall, där sådan
underrättelse enligt de i 42 § gifna föreskrifter skulle meddelas, dels slut¬
ligen att, då det utan särskilt stadgande vore klart att ombud, som ville
vid förrättningen föra talan, hade att sist vid förrättningstillfället visa
sig vara därtill behörigt samt, så vidt anginge lånekassa eller församling,
det måste ankomma på vederbörande att själfva bestämma, huruvida de
ville låta sig vid förrättningen företrädas af ombud, och, hvad anginge
domkapitlet, den omständigheten att ombud ej blifvit utsedt icke borde
— lika litet som utsedt ombuds uteblifvande — utgöra hinder för för¬
rättningens företagande, ur förslaget syntes böra utgå hvad i 42 § stad¬
gades om skyldighet att meddela uppgift å utsedda ombud samt hvad 43
§ innehölle därom, att för besiktningens företagande erfordrades, att un¬
derrättelse om utseende af ombud kommit förrättningsmannen till hända.
44 §.
Justitieråden Afzelius och Cassel åberopade hvad de i sammanhang
med granskningen af 40 § rörande 44 § yttrat.
Justitierådet Wijkander biträdde den af justitierådet Cassel vid denna
paragraf gjorda anmärkning, dock att justitierådet ansåg synerätten för det
ifrågasatta fallet böra tillerkännas befogenhet att, där så kunde anses
lämpligt, förordna om hållande af ny ekonomisk besiktning.
Justitierådet Lindbäck yttrade: »Angående förfarandet, när förrättnings-
man ogillat mot honom gjordt jäf, torde, med bibehållande af föreskriften
att förrättningen skall fortgå, i öfrigt böra stadgas, att den part, hvars
jäfsanmärkning ogillats, skall innan förrättningen afslutas öfver beslutet
i jäfsfrågan hos förrättningsmannen anmäla missnöje, vid äfventyr att rätt
till klagan mot beslutet förloras, samt att den, som sålunda anmält miss¬
nöje, äger öfver omförmälda beslut hos vederbörande synerätt föra särskild
klagan, där han inom 30 dagar efter förrättningens afsilande å landet hos
domaren och i stad hos rådstufvurättens ordförande sin klagan anmäler.
»Dessutom synes stadgande böra i förslaget upptagas dels därom, att
befogenhet att först hos synerätt göra jäf emot förrättningsmannen vid
ekonomisk besiktning icke medgifves annan part än den, som ej varit vid
besiktningen tillstädes eller eljest ej förr än vid synerätten haft tillfälle
framställa jäfvet, dels ock därom, att öfver beslut, som synerätt meddelat
i jäfsfrågan, vare sig jäfvet gjorts vid ekonomiska besiktningen eller först
hos synerätten, klagan ej må föras.»
45 §.
5 mom. De här förekommande orden »hos domaren» ansåg högsta
45
JCungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.
domstolen böra utbytas mot det i 52 § använda fullständigare uttrycket
»å landet hos domaren samt i stad hos rådstufvurättens ordförande».
Justitierådet Lindbäck erinrade tillika att, om och i den man vid
förslagets granskning gjorda hemställanden om utvidgning af ekonomisk
besiktnings befogenhet utöfver hvad förslaget åt denna förrättning inrymt
vunne beaktande, förevarande paragraf borde erhålla därefter lämpad för¬
ändrad affattning.
46 § 2 mom.
Då det icke kunde anses lämpligt, att i hvarje fall af anmärkt vanvård
det skulle åligga domkapitlet att påkalla laga syn, utan sådan åtgärd
torde höra inskränkas till de fall, där för behörig rättelse erfordrades
synerätts ingripande, men tillräcklig anvisning i sådant hänseende syntes
vara lämnad genom föreskrifterna i 36, 38 och 50 §§, hemställde justitie-
råden Skärm, Afzelius, Wijkander och Cassel, att förevarande moment
måtte uteslutas.
Justitierådet Lindbäck yttrade: »I händelse vid ekonomisk besigtning
af förrättningsmannen anmärkts, att boställshafvaren icke kunnat visa
nöjaktig reda för medel, hvarom i 45 § 1 mom. förmäles, samt anledning
således föreligger till misstanke, att förskingring af sådana medel ägt rum,
synes det vara angeläget, att närmare undersökning om förhållandet varder
af synerätt företagen, såsom för dylik händelse stadgats i 53 § militie-
boställsordningen den 23 januari 1836. På grund häraf och då nu an¬
tydda fall knappast torde kunna hänföras under uttrycket »vanvård»,
hvilket synes vara i förslaget användt till betecknande af gröfre försummelse
med afseende ä boställes vidmakthållande till hus och ägor, hemställer
jag, att här måtte införas ett stadgande af innehåll, att, därest vid eko¬
nomiska besiktningen gjorts anmärkning i ofvan omförmälda syfte, laga
.syn bör af domkapitlet påkallas; och torde tillika böra i lagen antydas,
att domkapitlet emellertid skall, när omständigheterna anses därtill för¬
anleda, söka att genom vinnande af kvarstad å boställshafvarens tillgångar
eller annorledes bereda säkerhet för ifrågavarande medel.»
47 §.
1 mom. Högsta domstolen ansåg lämpligast, att erforderliga föreskrifter
angående arfvode för ifrågavarande förrättningar meddelades i enahanda
ordning, som för dylika bestämmelser i allmänhet iakttoges, samt här
endast hänvisades till hvad sålunda föreskrefves.
2 mom. Då det syntes obilligt, att för det fall, att på grund af tredska
eller försummelse här omförmälda kostnad skulle gäldas af annan än
46
Knvgl. Majds Nåd. Proposition N:o 56.
den, som eljest därför svarade, vederbörande för utfående af dem till¬
kommande godtgörelse skulle vara hänvisade till den tredskandes eller
försumliges måhända ovissa betalningsförmåga, hemställde justitieråden Af-
zelius och Wijkander, att stadgandet i denna del måtte så ändras, att kost¬
naden väl skulle utgå i vanlig ordning men af den vållande ersättas den,
som fått utgifva densamma.
48 .§.
Justitierådet Lindbäck yttrade: »I flera af de fall, när enligt förslaget
laga syn skall förrättas, såsom i händelse synen endast skall hafva till
ändamål att bestämma, huruvida nybyggnad bör äga rum, eller påkallas
af sådan vid ekonomisk besiktning gjord anmärkning om vanvård, som
afser allenast boställes hus, så ock i händelse, på sätt af mig blifvit ifråga-
ställdt, syn kan komma att företagas i anledning af anmärkning, att bo-
ställshafvaren brustit i redovisningsskyldighet för vissa penningmedel,
synes den i förevarande paragraf meddelade bestämmelse, enligt hvilken
laga syn alltid skall hållas å tjänlig årstid, icke böra vinna tillämpning.»
50 §.
Uttrycket »byggnadsskyldig» ansågo justitieråden Afzelius och Lind¬
bäck, särskildt vid jämföi’else med den betydelse, hvari samma uttryck an¬
vändes i 40 §, vara missledande och böra utbytas mot annat, som bättre
uttryckte meningen.
Därjämte anmärkte samma justitieråd äfvensom justitierådet Cassel,
att då i 45 § stadgades viss tid, inom hvilken missnöje mot ekonomisk
besiktning skulle vid förlust af rätt till vidare talan anmälas, genom för¬
ändrad redaktion af förevarande paragraf borde utmärkas, att den dom¬
kapitlet, styrelsen för lånekassa och byggnadsskyldig här särskildt tillagda rätt
att påkalla syn icke afsåge rubbning af nämnda i 45 § meddelade bestämmelse.
53 §.
Då rättsförhållandet emellan domkapitlet och den efter domkapitlet
tillträdande boställshafvaren i allmänhet icke vid syneförrättning, som af¬
såge endast afträdande boställshafvare och domkapitlet, torde kunna an¬
norledes än på grund af frivillig öfverenskommelse regleras, men det syntes
angeläget att, så vidt ske kunde, dylik reglering vid synen komme till
stånd, ansåg högsta domstolen sådan tillträdare böra till synen kallas,
äfven om hans utnämning skett först efter det tiden för synen kungjordes
domkapitlet.
I öfrigt hänvisade justitieråden Afzelius, Lindbäck, Wijkander och
47
Kuwjl. Maj,is Nåd. Proposition N:o 50,
Cassel till hvad vid 42 § blifvit anmärkt, hvarjämte samma justitieråd,
som ansåge stadgande om sättet, hvarpå domaren skulle kalla nämnd, icke
böra i denna författning eller särskildt för nu ifrågavarande fall meddelas,
hemställde, att föreskriften härom måtte utgå.
Justitierådet Lindbäck anmärkte ytterligare vid:
1 mom. »Då understundom behof torde yppas af skogstjänstemans
biträde jämväl vid laga syn, t. ex. om dylik syn påkallats till följd af
anmärkning vid ekonomisk besiktning, att boställes skog vanvårdats, hem¬
ställer jag, att orden »vid af- och tillträdessyn» måtte uteslutas.
»1 händelse laga syn skall äga rum med anledning af anmärkning,
som vid ekonomisk besiktning gjorts om bristande redovisning af boställs-
hafvaren anförtrodda medel, torde i allmänhet blifva erforderligt, att synen
hålles skyndsammare än som kan ske med bibehållande af här gifna före¬
skrifter angående tiden, då underrättelse om laga syn skall meddelas dom¬
kapitel med flera.
»Skall laga syn hållas till följd af anmärkning vid ekonomisk besikt¬
ning om vanvård allenast af boställets ägor, torde byggnadslånekassans
rätt icke vara af en dylik syn beroende; likasom ej heller laga syn, för¬
anledd af anmärkning vid ekonomisk besiktning om bristande redovisning
af andra medel än sådana, hvilka i nämnda kassa upplånats, torde kunna
beröra kassans rätt. Med anledning häraf synes andra punkten böra så
affattas, att byggnadslånekassas styrelse skall kallas till laga syn endast
då kassans rätt är i fråga.»
2 mom. »Enär löntagare, som afses i detta mom., ej är att betrakta
såsom part vid ifrågavarande af- och tillträdessyn, torde, till förekommande
af missförstånd, i lagen böra uttryckligen utsägas, att löntagaren icke äger
vid nämnda syn föra någon talan.»
54 §.
Danna paragraf ansågo justitieråden Afzelius, Wijkander och Cassel
böra affattas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad justitieråden i
afseende å 43 § hemställt.
Justitierådet Lindbäck yttrade: »Af skäl, som anförts vid 43 §, och
då tvekan torde kunna yppas därom, huruvida det förhållande, att lön¬
tagare, som omförmäles i 53 § 2 mom., ej iakttager inställelse vid den syn,
hvilken i samma mom. afses, må utgöra hinder för förrättningens före¬
tagande, tillstyrker jag, att åt förevarande paragraf måtte gifvas det ungefär¬
liga innehåll, att hvarken behörigen kallad parts uteblifvande från syn eller
den omständighet, att löntagare, som on in ämnes i 53 § 2 inom., ej kom¬
48
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.
mer tillstädes vid den i samma moment afsedda syn, må verka till uppe¬
håll i syneförrättningarna.»
55 §.
Högsta domstolen ansåg, att detta stadgande, som icke lämnade någon
upplysning utöfver hvad förslagets särskilda bestämmelser innehölle, utan
olägenhet kunde uteslutas.
56 §.
2 mom. Högsta domstolen erinrade att, därest vid 12 § gjord hem¬
ställan ej vunne afseende, orden »ekonomiska besiktning eller» syntes böra,
på sätt kammarkollegium anmärkt, utgå.
3 och 4 mom. Justitieråden Afzelius, Lindbäck, Wijkander och Cassel
erinrade om hvad af dem vid 15 § anmärkts.
5 mom. Då den föreslagna lydelsen syntes kunna medföra den tolk¬
ning, att beslut, som i detta mom. omförmäldes, icke finge meddelas med
mindre yttranden af här nämnda ombud afgifvits, men enligt 54 § synen
kunde äga rum utan att dessa ombud därvid tillstädeskommo, hemställde
justitieråden Wijkander och Cassel, att momentets lydelse måtte undergå
erforderlig jämkning.
58 §.
Justitierådet Cassel yttrade: »Den här meddelade föreskriften om
skyldighet för afträdare att i visst fall hos domkapitlet nedsätta honom
till utgifvande ådömdt kostnadsbelopp synes mig under vissa omständig¬
heter kunna innebära en obillighet emot afträdaren. I många, kanske de
allra flesta fall lärer afträdaren på grund af andra stadganden i förslaget
(se t. ex. §§ 25, 29, 30 och 33) hos tillträdaren äga genfordran, för hvilken
han ju är berättigad till kvittning, och att i dylika fall ålägga afträdaren
att det oaktadt hos domkapitlet nedsätta ett belopp, motsvarande hans
skuld till tillträdaren, och dymedelst betaga afträdaren möjlighet till kvitt¬
ning, synes mig icke välbetänkt. Då därtill kommer, att stadgandet i fråga
uppenbarligen skulle komma att vid tillämpningen medföra betydande
svårigheter, tillstyrker jag, att detsamma måtte ur förslaget utgå.
»Anses det emellertid nödigt meddela bestämmelser till vinnande af
säkerhet därför, att tillträdaren fullgör det bristande, torde det kunna före-
skrifvas, att han inom viss kort tid, på sätt och vid påföljd som i 64 §
sägs, skall hos domkapitlet styrka, att det bristande blifvit afhulpet. Orda¬
lagen i 64 § synas emellertid icke vara sådana, att där meddelade be¬
stämmelser äro i nu förutsatt fall å tillträdaren tillämpliga.»
49
Kungl. Majds Nåd. Proposition No 56.
•Justitierådet Lindbäck förenade sig med justitierådet Cassel i hans
hemställan, att föreskriften om skyldighet för afträdare att i visst fall hos
domkapitlet nedsätta honom till utgifvande ådömdt kostnadsbelopp måtte
utgå ur förslaget.
Justitieråden Skärm, Afzelius och Wijkander ansågo, att, då genom
bestämmelserna i 61 § angående fullgörande af synerätts beslut nödig
trygghet i sådant hänseende syntes vara beredd, här meddelade föreskrift
om skyldighet för afträdare att hos domkapitlet nedsätta honom till ut¬
gifvande åliggande kostnadsbelopp, hvilken föreskrift uppenbarligen komme
att vid tillämpningen medföra betydande svårigheter, borde utgå.
60 §.
Då det torde vara afsedt, att icke allenast vid behandling af fråga
om nybyggnad utan jämväl vid handläggning af andra ärenden, som vid
laga syn kunde förekomma, de för af- och tillträdessyn meddelade före¬
skrifter borde i tillämpliga delar iakttagas, hemställde högsta domstolen,
att åt förevarande paragraf måtte gifvas en därefter lämpad affattning.
61 §.
1 inom. Beträffande detta moment hänvisades till anmärkningen vid
47 § 1 mom.
2 mom. Högsta domstolen anmärkte, att för samtliga här upptagna
boställen borde gälla den undantagsbestämmelse, som i fråga om vissa
boställen vore föreslagen för de fall, att synen utan giltig anledning på¬
kallats eller ock tillkommit på grund af befogad anmälan om vanvård.
Justitieråden Afzelius och Wijkander erinrade tillika om hvad de vid
47 § 2 mom. anmärkt.
62 §.
Då upptagande i denna förordning af hvad allmän lag i förevarande
!länseende stadgade syntes obehöfligt, hemställde högsta domstolen, att
ifrågavarande paragraf måtte utgå.
63 §.
Högsta domstolen ansåg frågan om den tid, inom hvilken expedition
i här afsedda ärenden skulle tillhandahållas vederbörande, innefatta ett
ämne, som lämpligen borde behandlas i sammanhang med öfriga bestäm¬
melser om tiden för expeditioners utlämnande, i följd hvaraf hemställdes,
att erforderlig föreskrift i ämnet måtte upptagas i förordningen angående
Bih. till Riksd. Prot. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 39 Raft. 7
50
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.
expeditionslösen, därvid de af kammarkollegium beträffande expeditions¬
tiden gjorda erinringar syntes böra vinna beaktande.
Vidare erinrade högsta domstolen, att, på sätt kammarkollegium an¬
märkt, det syntes olämpligt att ålägga offentlig myndighet att öfversända
expeditioner till enskilda parter, hvilka därför skulle erlägga afgift.
Beträffande föreskriften att domkapitlet ägde erhålla expedition utan
afgift hänvisades till hvad vid 36 § sista stycket anmärkts.
IX Kap. Rubriken.
Högsta domstolen ansåg uttrycket »giltighet», såsom i detta samman¬
hang oegentligt, böra undvikas och rubriken i öfrigt kunna förkortas till
ungefär följande lydelse: »Allmänna bestämmelser och öfvergångsstad-
ganden».
69 §.
Justitierådet Cassel yttrade: »Af bestämmelserna i andra punkten af första
stycket i denna paragraf, sammanställda med stadgandena i 9 § af förslaget,
synes mig följa, att, i brist af godvillig öfverenskommelse mellan församling¬
arna, landsförsamlingen hädanefter icke skulle kunna åläggas att i någon
mån deltaga i nybyggnads- eller underhållsskyldigheten å bostadsboställe af
tredje klassen. Därest detta är i förslaget afsedt, hvilket icke kan af
förslagets motiv inhämtas, synes hvad i paragrafen finnes stadgadt böra
inskränkas till att afse allenast bostadsboställen af andra klassen och. be¬
träffande dylika boställen af tredje klassen, i stället föreskrifvas, att, vare
sig bostället är beläget å landet eller i stad, den pastoratet tillkommande
nybyggnads- och underhållsskyldigheten skall åligga stadsförsamlingen,
hvarvid dock, för den händelse dylikt boställe finnes, där enligt särskild
bestämmelse byggnads- eller underhållsskyldighet åligger landsförsamlingen,
förbehåll kunde göras för hvad sålunda finnes särskildt bestämdt.»
Justitierådet Lindhäck yttrade: »Efter hvad erfarenheten torde gifva vid
handen, hafva hittills endast sällan förekommit tvister rörande fördelningen
af den gemensamma nybyggnads- och underhållsskyldighet af husen å
prästgård, som åligger till samma pastorat hörande lands- och stadsförsam-
ling, utan hafva församlingarna härutinnan efterlefvat gammal sedvänja
eller träffade överenskommelser. I de fåtal fall, då stridigheter yppats,
hafva de för närvarande i ämnet gällande lagbestämmelser i regeln visat
sig lämna vederbörande myndigheter tillräcklig ledning vid tvisternas
slitande. I betraktande häraf och då det är förenadt med stor svårighet
att i lag meddela sådana stadganden, som för hvarje förekommande fall
51
Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.
kunna anses vara med rättvisa och billighet förenliga, samt de nu före¬
slagna bestämmelserna i åtskilliga hänseenden synas lida af oklarhet och
antagligen ofta skulle gifva anledning till tvister emellan församlingarna,
anser jag för min del det böra tagas under öfvervägande, huruvida icke
nu gällande stadganden i förevarande ämne tills vidare må lämnas
orubbade.»
71 § 5 mom.
Därest det ansåges nödigt att i förslaget upptaga en bestämmelse af
så underordnad praktisk betydelse som den här föreslagna, hemställde
högsta domstolen, att åt stadgandet måtte gifvas en affattning, som an-
gåfve hvem som hade att i afsedda fallet gälda den del af synekostnaden,
hvilken annars skolat belöpa å afträdaren.
Slutligen anmärkte högsta domstolen såsom en brist i förslaget, att
däri saknades hvarje antydan om hvilka nu gällande författningar genom
dess upphöjande till lag skulle komma att upphäfvas eller ändras.
Högsta domstolen tilläde, att då de i förslaget innefattade bestämmelser
af skäl, hvilkas giltighet icke syntes kunna underkännas, icke komme att
afse alla de boställen, som för närvarande vore underkastade i hufvudsak
gemensamma, i särskilda författningar spridda föreskrifter, men det torde
komma att leda till osäkerhet vid tillämpningen, om dessa i flera hän¬
seenden föråldrade bestämmelser komme att orubbade gälla vid sidan af
de för ecklesiastika boställen i allmänhet afsedda, högsta domstolen ville
fästa uppmärksamhet å önskvärdheten däraf att, jämväl så vidt anginge
de under förslaget icke innefattade ecklesiastika boställen, gällande för¬
fattningar underkastades revision och, i den mån sådant lämpligen kunde
ske, bragtes till öfverensstämmelse med nu föreslagen lagstiftning.
Ex protocollo:
Aug. von Hartmansdorff.
52
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition No 56.
ÅDg.
ecklesiastik
boställs¬
ordning.
/ ... .b ■ ) I ^ -. v. »- ' i
Utdrag af protokollet öfver ett ecklesiastikärende, hållet inför Hans
May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31
december 1902.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: Crusebjörn,
Odelberg,
Husberg,
Palander,
Westring,
Ramstedt,
Berger,
Meyer,
von Friesen.
Justitieråden: Skarin,
Quensel.
Efter gemensam beredning med statsrådet och chefen för justitie¬
departementet anmälde chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet von
Friesen, i underdånighet det af särskilda kommitterade utarbetade förslag
till ecklesiastik boställsordning jämte det af högsta domstolen, efter nådig
remiss, öfver detta förslag den 12 november 1902 afgifna yttrande äfven¬
som i sammanhang därmed Riksdagens skrifvelse den 5 maj 1897 om
framläggande af förslag till de grunder, som borde blifva bestämmande vid
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 56. 53
reglerandet af prästerskapets aflöning, sedan tiden för nu gällande löne-
konventioner utlupit.
Härefter yttrade statsrådet von Friesen:
»Behofvet af ändrade bestämmelser rörande nybyggnads- och underhålls¬
skyldigheten å vissa ecklesiastika boställen jämte därmed sammanhängande
frågor har länge gjort sig gällande. Framställningar i ämnet hafva från
Riksdagens sida gjorts åren 1854, 1857, 1863, 1876 och 1897, och för-
fattningsförslag hafva utarbetats dels af en år 1861 tillsatt kommitté för
uppgörande af förslag till allmänt ordnande af prästerskapets aflöning,
dels af kammarkollegium åren 1865 och 1867, dels af särskild! utsedda
kommitterade, hvilkas förslag afgafs den 28 mars 1879, dels ock slutligen
af en den 22 oktober 1897 tillsatt kommitté, om hvars förslag, afgifvet
den 17 augusti 1900, nu är fråga.
Enligt 26 kap. 2 § byggningabalk^! skall i prästgård vara stufva
med två kamrar, kök, brygghus med bakugn, bod med dubbel botten och
loft, visthus, lada med tu golf och loga, samt fähus och stall, alla till
den storlek och beskaffenhet, som blifvit bestämdt i kungl. resolutionen
den 1 augusti 1727. Dessa hus, kallade socknemännens sju laga hus,
skola socknemännen antvarda kyrkoherden färdiga med tak och innanrede,
och han är sedan skyldig att hålla dem vid makt med egen kostnad.
När husen af ålder och bruk och ej af prästens vanrykt förfalla, skola
socknemännen dem bygga och bättra på sin kostnad. Men om prästgård
efter dess ägor och lägenheter tarfvar flera hus, skall prästen bygga och
uppehålla dem själf eller gälda det som brister. Finnes vid husesyn, att
präst byggt mer, än han i årlig byggnad bort, skall han därför njuta be¬
talning af den, som efterkommer; dock må hus, som i 27 kap. 3 § stå
för tre års byggnad, räknas å prästbol för fem års byggnad, och de min¬
dre därefter. Bygger präst flera hus, än prästgård tarfvar, till sin be¬
kvämlighet, och vill ej den, som sedan i hans ställe kommer, behålla dem
efter laga mätning, må han, som byggt, dem bortföra.
Dessa föreskrifter hafva, i hvad prästens egen byggnadsskyldighet an¬
går, närmare bestämts genom kungl. resolutionen på prästerskapets besvär
den 10 augusti 1762. Däri erinrades, att Kungl. Maj:t uppå allmogens besvär
år 1727 resolverat, till förekommande af egenvillighet å bägge sidor, huru
många hus icke allenast till antalet utan ock till ett visst mått eller aln¬
tal församlingen ålåge bygga, och på det att vid den öfriga byggnaden,
som af prästerna själfva borde besörjas, i lika måtto lag och icke doma¬
rens godtycke måtte äga rum, meddelades föreskrift om storleken och be¬
skaffenheten af vissa hus, som prästerna hade att bygga i mangården,
och vissa hus, som borde finnas i ladugården.
54
Kuntjl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 56.
Stadgandet i 26 kap. 2 § byggningabalken om kyrkoherdens och
socknemännens gemensamma underhållsskyldighet beträffande socknemän-
nens sju laga hus har ofta gifvit anledning till tvister mellan präst och
församling, i det man än velat ålägga boställshafvaren all underhålls¬
skyldighet, utom när husen tarfvat, ansenlig förbättring, såsom t. ex. an¬
bringande af nytt tak, än åter velat anse boställshafvaren pliktig att af-
hjälpa endast sådana brister, som genom hans vanvård uppkommit. För¬
sök vid riksdagarna åren 1834—35, 1850—51, 1853—54 och 1856—58 att
åstadkomma förändring eller förklaring af detta stadgande hafva alla
strandat.
Äfven chefen för ecklesiastikdepartementet uttalade år 1861 i en skrif¬
velse till den kommitté, som då var tillsatt för uppgörande af förslag till
allmänt ordnande af prästerskapets aflöning, att tydligare bestämmelser
rörande underhållsskyldigheten af de sju laga husen utan tvifvel vore be-
höfliga. Departementschefen ifrågasatte, om icke ämnets svårigheter skulle
kunna lösas därigenom, att byggnads- och underhållsskyldigheten af alla
laga husen å prästgårdar delades så, att pastor finge vissa och försam¬
lingen vissa hus att ensam både bygga och underhålla, och om det icke
skulle vara ändamålsenligt, att alla hus, som för en passande bostad åt
pastor erfordrades, af församling på landet likasom i stad byggdes och
underhölles, men att däremot pastor likasom andra boställshafvare själf
byggde och underhölle de hus, som för boställets skötsel erfordrades,
därigenom ock boställenas utarrenderande kunde underlättas.
Att den bostad, församling för närvarande har skyldighet att åt pastor
bygga, ej motsvarar nutidens måttligaste fordringar på utrymme och be¬
kvämlighet, uttalades äfven i nämnda skrifvelse. Riksdagen har för sin del
bekräftat detta. T skrifvelse den 28 januari 1863, däri Rikets Ständer anhöllo,
att Kungl. Maj:t måtte låta utarbeta och för ständerna framlägga förslag till
ecklesiastik boställsordning, erinrades, att gällande stadganden om de
ecklesiastika boställenas bebyggande och häfd vore föråldrade och ofta
otillämpliga, att med hänsyn till förändrade lefnadsvanor och behof samt
ett alldeles omgestaltadt jordbrukssätt ej blott de föreskrifna boställshusen
vore ömsom otillräckliga ömsom öfverflödiga, utan äfven åtskilliga bestäm¬
melser om villkoren för tillgodogörande af boställes afkastning måste före¬
falla onyttiga och föråldrade, om ej till och med menliga, samt att det
på dessa och andra anförda skäl vore uppenbart, att en ny byggnads¬
ordning vore ett trängande behof lika mycket för de byggnadsskyldiga
som för boställshafvarne.
De förslag i ämnet, som under åren 1861 — 1879 utarbetades, utgingo
alla från den af chefen för ecklesiastikdepartementet uttalade grundsats
Kung]. Maj:t$ Nåd. Proposition N:o 56.
55
om fördelning af nybyggnads- och underhållsskyldigheten mellan pastor
och församling. Denna fördelning utfördes i det af kommitterade år 1879
framlagda förslaget så, att till de så kallade mangårdshusen hänfördes
sätesbyggning, visthus, hushållskällare, brygghus, vedbod, hemlighus, dräng¬
stuga, vagnshus och brunn för hushållet, hvilka samtliga hus skulle af
pastoratet byggas och underhållas, hvaremot till så kallade ladugårdshus
räknades spannmålsbod, redskapshus, stall, fähus, fårhus, svinhus, lador och
logar, badstuga och malthus, källare för rotfrukter och brunn för ladu¬
gården, hvilka skulle byggas och underhållas af boställshafvaren.
Detta förslag blef i hufvudsak upptaget i den nådiga proposition, som,
efter det kyrkomötet år 1888 afgifvit infordradt yttrande, framlades för 1889
års riksdag. Utan att ingå i granskning af förslagets detaljer afslog dock
andra kammaren den nådiga propositionen, och af sådan anledning förföll
frågan vid denna riksdag. Förslaget framlades ånyo i proposition till
1894 års riksdag, men blef ej heller då antaget, hufvudsakligen till följd
af meningsskiljaktighet beträffande fördelningen af byggnads- och under¬
hållsskyldigheten. Dock blef förslaget denna gång föremål för fullständi¬
gare pröfning, särskilt inom första kammaren.
Frågans fall vid 1894 års riksdag synes förnämligast hafva föranledts
af den förändring, som den nådiga propositionen afsåg att genomföra i af¬
seende å en viss klass af boställen, nämligen komministrars och öfriga
tredje klassens bostadsboställen på landet.
Den för socknemännen i lag stadgade skyldighet att bygga och under¬
hålla särskilda hus å prästgårdar på landet har icke någon motsvarighet
beträffande komministers-, kapellpredikants- och pastoratsadjunkters boställen
därstädes. Om socknemännen å dylika boställen hafva nybyggnads- och
underhållsskyldighet, beror sådant på särskilda undantagsstadganden eller
medgifvanden.
I ett inom prästeståndet vid 1862—63 års riksdag uppgjordt förslag
till ny boställsordning uttalades den önskan och förhoppning, att i afse¬
ende på de laga husen å komministersboställen måtte införas samma för¬
delning af byggnads- och underhållsskyldigheten, som föreslagits i fråga
om kyrkoherdeboställena. Kammarkollegium upptog i sina förslag åren 1865
och 1867 samma grundsats om komministrarnas m. fl. likställande med kyrko¬
herdarna, och såsom skäl härför åberopades, att den byggnadsskyldighet,
som i allmänhet vidlådde komministersboställenas ganska ofta svagt aflö-
nade innehafvare, vore för dem högst tryckande.
De kommitterade åter, som år 1879 afgåfvo förslag till förordning om
prästerskapets boställen, hänvisade till att församlingarnas förpliktande att
utgöra byggnads- och underhållsskyldighet haft ett allt annat än väl¬
56
Kuntjl. Maj:ts Nåd. Proposition S:o 56.
görande inflytande på förhållandet mellan präst och församling. Kommittc-
rade kunde därför icke tillstyrka några stadganden, genom hvilka ena¬
handa olägenheter skulle framkallas äfven å de hittills därifrån förskonade
bostadsboställena af tredje klassen på landet, utan hemställde, att byggnads-
och underhållsskyldigheten å dessa boställen fortfarande såsom hittills
måtte åläggas boställshafvarne.
En af de kommitterade var härutinnan af annan mening. Han fram¬
höll, att de reglerade komministerslönerna vore otillräckliga för anständig
bergning, och yrkade, att församlingarna måtte förpliktas att åt sina
komministrar och kapellpredikanter, på enahanda sätt som åt sina kyrko¬
herdar, bygga och underhålla bostadshus jämte alla därtill hörande bygg¬
nader. Denna mening omfattades äfven vid förslagets granskning i högsta
domstolen af dess samtliga i granskningen deltagande ledamöter, och i det
förslag till ecklesiastik boställsordning, som år 1888 öfverlämnades till
kyrkomötet för inhämtande af dess yttrande, var, i 14 §, bestämmel¬
sen om det antal boställets hus, som skulle af pastoratet byggas och
underhållas, afsedd att gälla för såväl tredje klassens (komministrars
m. fl.) som andra klassens (kyrkoherdars) boställen på landet. Kyrko¬
mötet fann de i denna paragraf intagna bestämmelser om fördelningen
af nybyggnads- och underhållsskyldigheten å kyrkoherdeboställena vara
i och för sig ändamålsenliga och hade icke något att erinra mot att
sådan ändring i allmänna lagen vidtoges. Men på samma gång uttalade
kyrkomötet den mening, att samtliga bestämmelser i denna 14 § hade
nära samband med hvarandra, hvarför kyrkomötet vid sitt bifall till, att
ifrågavarande bestämmelser om kyrkoherdeboställena måtte varda lag,
fogade det förbehåll, att '-någon ändring i 14 § .... icke utan kyrko¬
mötets samtycke kommer att äga rum».
Samma stadgande angående byggnads- och underhållsskyldigheten,
som sålunda förelädes kyrkomötet, upptogs i den nådiga proposition, som
afgafs till 1889 års riksdag, och likaså, sedan kyrkomötet än en gång blifvit
hördt och därvid gjort enahanda förbehåll som förut, i den förnyade
proposition, som aflämnades till 1894 års riksdag.
Sistnämnda riksdags lagutskott, som fann sig icke kunna tillstyrka an¬
tagandet af 14 §, sådan den lydde i propositionen, anförde såsom skäl
härför, att en förändring i bestämmelserna om byggnads- och underhålls¬
skyldigheten icke borde medföra ökad tunga för församlingarna, utan den
byggnads- och underhållsskyldighet å komministersboställena, som försam¬
lingen skulle öfvertaga, borde motsvaras af lättnad i samma skyldighet
å prästgårdarna. Utskottet ansåg emellertid, att eu sådan jämvikt ej
skulle vinnas, om propositionen antoges, utan församlingarna komme att
57
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.
få vidkännas en väsentligen ökad byggnads- och underhållsskyldighet.
Härtill komtne, att de föreslagna bestämmelserna skulle verka synnerligen
ojämnt, då väl någon lättnad skulle beredas församlingar med endast
kyrkoherde, men tungan skulle blifva särdeles stor i församlingar, där
flera komministrar, kapellpredikanter eller pastoratsadjunkter funnes.
Första kammaren antog emellertid en 14 § af innehåll, att sätesbygg-
ning, visthus och hushållskäliare skulle å såväl prästgårdar som tredje
klassens bostadsboställen på landet byggas och underhållas af pastoratet,
inen öfriga laga hus af boställshafvaren. Och i öfrigt antog första kam¬
maren det nådiga förslaget med allenast ett par smärre förändringar.
Andra kammaren åter biföll lagutskottets hemställan, att den nådiga
propositionen icke måtte bifallas.
På grund af motioner vid 1897 års riksdag anhöll Riksdagen i skrif¬
velse den 5 maj samma år, att Eders Kungl. Maj:t måtte, bland annat, till
Riksdagens godkännande framlägga förslag till de grunder, som ansåges böra
blifva bestämmande vid reglerande af prästerskapets aflöning, sedan tiden
för nu gällande löneregleringar utlupit. I motiveringen till denna skrif¬
velse erinrades, att vid utredning för uppgörande af förslag till ny löne¬
reglering borde äfven frågan om ändrade bestämmelser angående präster¬
skapets skyldighet att bygga och underhålla vissa hus å prästgårdar och
komministersboställen blifva föremål för undersökning.
Sedan med anledning af denna Riksdagens skrifvelse eu särskild
kommitté, den s. k. prästlöneregleringskommittén, blifvit af Eders Kungl.
Maj:t tillsatt för beredande af de ifrågasatta författningarna, har denna
kommitté, som ansett nödigt att byggnadsskyldigheten ordnades, innan för¬
slag till ny lönereglering kunde uppgöras, aflämnat förslag såväl till
ecklesiastik boställsordning som ock till förordning om ecklesiastika byggnads-
länekassor. Kommittén har funnit, att största olägenheten af den byggnads¬
skyldighet, som för närvarande åligger boställshafvaren, består däruti, att
bördan af boställshusens nybyggnad så ojämnt och orättvist fördelas å de
boställshafvare, som efter hvarandra begagna boställets hus, och att denna
olägenhet mest kännbart drabbar de boställshafvare, komministrarna, som
på en gång hafva den största byggnadsskyldigheten och den minsta för¬
mågan att uppbära densamma. Kommittén har tillika funnit, att den be¬
räkning af boställsförmånens värde, som är en nödvändig förutsättning för
reglering af prästerskapets aflöning, ytterst beror af byggnadsskyldighetens
uppskattning, men att en sådan uppskattning omöjligen kan blifva tillför¬
litlig, så länge denna skyldighet i verkligheten är ytterst ojämnt fördelad
å olika innehafvare af samma boställe. Kommitténs förslag afse därför
att, utan rubbning af byggnadsskyldighetens nuvarande fördelning mellan
Bih. till Rikad. Prof. 1905. 1 Samt. 1 Afd. 39 Häft. 8
58
KunjL Muj:ls Nåd. Proposition N:o !>6.
prästerskapet och socknemännen, åvägabringa eu jämn fördelning af denna
skyldighet mellan boställshafvaren och hans efterträdare och på samma
gång förbereda den tillförlitliga uppskattning och reglering af byggnads-
kostnaden, som varder erforderlig i samband med förestående löneregle¬
ringar.
|jp För vinnandet af detta mål har kommittén i främsta rummet byggt
på en anordning, hvartill närmaste uppslaget gifvits i ett kammarkollegii
utlåtande af den 5 maj 1893, nämligen inrättandet af byggnadslånekassoi1.
Efter det kommittén uppvisat, att det system för årsberäkning, som till
fördelande af byggnadsskyldigheten mellan tjänstinnehafvarne hittills blifvit
följd!, äfven med tillämpning af den erkändt rationella grundsats, som i
den nådiga propositionen blifvit genomförd, icke kan leda till det åsyftade
målet, en jämn och rättvis fördelning, och ej heller afhjälper de ekonomiska
svårigheter, i hvilka den präst försättes, som har att å sitt boställe uppföra
ny byggnad, antager kommittén, att eu verkligt rationell fördelning af
byggnadsskyldigheten skulle åstadkommas, om anskaffning, förräntning och
amortering af det för boställsbyggnaderna erforderliga kapital utfördes
genom varaktiga inrättningar, hvilkas organisation satte dem i stånd att
genom århundraden följdriktigt utföra väl uppgjorda fördelningsplaner och
hvilkas i viss mån privilegierade ställning kunde erbjuda långifvarne fullt
betryggande reell säkerhet och således medförde de billigaste lånevillkor.
Att problemet af byggnadsskyldighetens fördelning och lindring kan på
denna väg lösas, finner kommittén bevisadt genom erfarenheten från skånska
prästerskapets byggnadskassa, och efter mönster af denna kassabildning
har kommittén föreslagit, att vid nybyggnad af boställshafvares laga hus
å bostadsboställe och vid vissa större reparationer därå kostnaden skall
täckas genom lån från byggnadslånekassor, inrättade stiftsvis efter vissa
bestämda grunder.
Boställshafvares rätt att för utförd nybyggnad upptaga lån, hvilkas
annuiteter komma att framgent belasta bostället och följande tjänstinne-
hafvare, förutsätter emellertid, enligt kommitténs tanke, särskilda bestäm¬
melser och en ganska noggrann kontroll till skyddande af såväl tjänst-
befattningens som kassornas rätt och intressen. För att härutinnan bereda
erforderlig ordning och trygghet kunna de bestämmelser, som i 18:de seklet
infördes om laga byggnadsskyldighet och om husesyner å prästgårdar och
komministersboställen, icke anses vara tillfyllestgörande. De omsorgsfullt
utarbetade bestämmelser härom, hvilka redan vunnit Eders Kungl. Maj:ts
godkännande och två gånger varit till Riksdagens pröfning framlagda, har
kommittén däremot ansett i allt väsentligt motsvara fordringarna på en
ändamålsenlig boställsordning, och kommittén har funnit dessa bestämmelser
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.
59
endast i vissa stycken kräfva någon förändring, hufvudsakligen för att
lämpas efter de med byggnadslånekassorna inträdande förhållanden.
Däremot har kommittén ansett, att den nu åsyftade regleringen af
byggnadsskyldigheten icke bort göras beroende af samma vanskligheter,
som vid föregående tillfällen hindrat antagandet af erkända förbättringar,
och därför sökt att vid utarbetande af sitt förslag till ny ecklesiastik
boställsordning undvika alla tvisteämnen mellan församlingar och boställs-
hafvare. Af sådan anledning har kommittén uteslutit alla bestämmelser
om antalet, storleken och beskaffenheten af socknemännens laga hus eller
om deras och boställshafvarnes inbördes förhållande; den nya boställsord-
ningen skall icke medföra någon ändring i hvad därutinnan gäller enligt
lag eller häfd. Särskildt har kommitténs underlåtenhet att föreslå nya
lagbestämmelser rörande församlingarnas nybyggnads- och underhålls¬
skyldighet berott dels därpå att bestående förhållanden svårligen kunde
rubbas under nu löpande löneregleringsperiod, dels därpå att kommittén
ansett ordnandet af församlingarnas och prästerskapets byggnadsskyldighet
för nästa löneregleringsperiod kunna och böra ske vid och genom löne¬
regleringen.
En af de kommitterade, komministern G. Ekström, som i åtskilliga
punkter uttalat åsikter, afvikande från de af kommitténs flertal omfattade,
har beträffande kommitténs underlåtenhet att upptaga stadganden rörande
de laga husens storlek och beskaffenhet samt boningsrummens storlek,
hvarom allt i 1894 års proposition funnos bestämmelser, erinrat, att däri¬
genom komme 26 kap. 2 § byggningabalken och kungl. resolutionen den
1 augusti 1727 fortfarande att gälla såsom lagliga bestämmelser rörande
sätesbyggning å prästgård. Dessa bestämmelser vore dock enligt Ekströms
åsikt sådana, att de icke rimligtvis kunde tillämpas. Ekström har därför
tillstyrkt antagandet af nya, tidsenliga bestämmelser, hufvudsakligen i
öfverensstämmelse med hvad 1894 års proposition i nämnda hänseenden
upptog (§§ 8 —10 och 12).
De grundsatser, som i afseende å fördelningen af de laga husen mellan
de byggnadsskyldiga tillämpats i propositionen, — nämligen att försam¬
lingen bygger bostadshusen och boställshafvaren ladugards- eller jord-
brukshusen samt att nybyggnads- och underhållsskyldigheten förenas på
samma hand — har Ekström funnit så enkla och praktiska, att de synts
honom böra genomföras i en ny boställsordning. Dessa grundsatser, som upp¬
häfva den nu stadgade, till tvister och missförstånd ledande gemensamheten
i underhållsskyldigheten för de sju laga hus, hvilka socknemännen skola
å prästgård bygga, medföra därjämte de väsentliga fördelarna, att prästen
och församlingen hvardera få mera likartade hus att bygga och under¬
60
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.
hålla, samt att bostället kan af prästen utarrenderas, utan att därvid någon
förveckling mellan församlingen och arrendatorn behöfver uppstå. Äfven
dessa bestämmelser i propositionen har Ekström således velat upptaga.
Da jag med kommittén är ense därom att den ojämnhet i fördelningen
af nybyggnadskostnaden mellan särskilda innehafvare af ett boställe, hvilken
nu råder, och de svårigheter i ekonomiskt afseende, med hvilka de bygg-
nadsskyldiga prästerna ofta hafva att kämpa till följd af den nuvarande
ordningen, äro bland de kännbaraste olägenheterna däraf, och då jag anser
kommitténs förslag om inrättande af byggnadslånekassor vara en lyckligt
funnen utväg till afhjälpande eller lindrande af dessa olägenheter, till¬
styrker jag lifligt antagandet af detta förslag.
Däremot kan jag icke dela kommitténs åsikt, att för befordrande af
förslagets framgång andra viktiga frågor, som länge väntat på sin lösning,
skola skjutas å sido till en del därför, att det hittills visat sig svårt att
beträffande dem åstadkomma enighet.
Den första bland dessa frågor är den, i hvilken omfattning byggnads¬
skyldighet å ett boställe skall tillkomma den byggnad sskyldige. Ätt i en
lag, som vill ordna prästernas bostadsförhållanden och som meddelar ut¬
förliga bestämmelser om besiktningar och husesyner för utrönande af huru
byggnadsskyldigheten blifvit fullgjord, förbigå frågan om de laga husens stor¬
lek och beskaffenhet, kan icke vara förenligt med en god lagstiftning. Do¬
maren, som skall hålla syn å boställe och därvid meddelar föreskrift om
uppförande af nya hus, måste, så vidt sig göra låter, äga vissa grunder,
hvilka kunna tjäna honom till ledning vid denna grannlaga förrättning.
Eljest kunde domarens godtycke och icke lag komma att råda. Då det
väl icke kan vara tvifvelaktigt, att de bestämmelser i detta hänseende,
som nu gälla, äro föråldrade, anser jag nödvändigheten bjuda att i boställs-
ordningen intaga nya, tidsenliga stadgande!! om de laga husens storlek
och beskaffenhet. Hvad 1894 års proposition härutinnan innehåller är
resultatet af en sorgfällig utredning, och propositionen har, så vidt möj-
ligt, sökt att lata a ena sidan boställshafvarens behof och å andra
sidan hänsynen till den byggnadsskyldiges förmåga att bära kostnaden
få göra sig gällande inom det utrymme, de olika förhållandena inom
vårt vidsträckta land kräfva.
Beträffande fragan om åstadkommande af en ny fördelning mellan
församling och kyrkoherde af byggnads- och underhållsskyldigheten å präst¬
61
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.
gårdar på landet är jag af samma mening som Ekström. Bestämmelser,
som bland annat vålla, att man icke bestämdt vet, huru långt sockne-
männens underhållsskyldighet sträcker sig, böra icke bibehållas.
Det utbyte af laga hus mellan kyrkoherde och församling, som 1879
års kommitterade föreslog, var grundadt på den uppfattningen, att däri¬
genom icke skulle göras någon väsentlig rubbning i den proportion, i hvil¬
ken byggnadsskyldigheten nu af hvardera i verkligheten utgöres. Då äfven
jag delar denna uppfattning, misströstar jag icke om möjligheten att redan
under nu löpande löneregleringsperiod skall kunna vinnas den ändamåls¬
enliga fördelning, 1879 års förslag och sedermera äfven 1894 års proposition
afsågo, och jag kan så mycket mindre göra det, som dels 1894 års lag¬
utskott, enligt hvad af det förut sagda framgår, medgifvit att genom en
sådan fördelning mellan församling och kyrkoherde till och med någon
lättnad skulle beredas församlingen, och dels fördelarna för kyrkoher¬
darna af tidsenliga och tydliga bestämmelser rörande bostadshusen torde
uppväga den ökade börda, som för dem möjligen skulle uppkomma.
Såsom förut nämnts, uttalades redan år 1861 af chefen för ecklesiastik¬
departementet, att en fördelning i nu angifna riktning af byggnads- och
underhållsskyldigheten skulle underlätta boställenas utarrenderande. Riktig¬
heten häraf torde ligga i öppen dag. Emellertid lärer frågan få ännu
större betydelse, om, såsom af prästlöneregleringskommittén föreslagits, eu
författning kommer till stånd, afseende att prästerskapets med jordbruk
förenade bostadsboställen må kunna upplåtas på arrende utan inskränkning
till boställshafvarens besinningstid. Varder i en sådan författning stadgadt,
att den boställshafvaren åliggande nybyggnads- och underhållsskyldighet
skall, såsom af en dylik utarrendering nödvändigt synes följa, fullgöras af
arrendator^ så är det tydligen af stor vikt, att denna nybyggnads- och
underhållsskyldighet ,är till alla delar noga bestämd. Det torde med säker¬
het kunna antagas att, där de nuvarande bristfälliga bestämmelserna icke
åstadkommit tvist eller missförstånd mellan församling och dess kyrkoherde,
detta oftast haft sin grund i den hänsyn, den senares ämbetsställning och
förhållande till församlingen framkallat; men någon sådan hänsyn är ej
att vänta, om prästens byggnads- och underhållsskyldighet öfverflyttas
på eu fullt själfständig tredje man. Gällande bestämmelsers otydlighet
skola då rent af inbjuda till tvist.
Om således nya bestämmelser rörande boställshusens storlek och be¬
skaffenhet samt byggnads- och underhållsskyldighetens fördelning torde
vara i och för sig nödiga och nyttiga, kan för genomförandet af sådana,
bestämmelser åberopas äfven ett annat skäl, som af kammarkollegium i
62
Kungl. Maj:t$ Nåd. Proposition N:o 56.
dess nyssnämnda utlåtande den 5 maj 1893 framhölls och som nu, när
fråga uppstått att inrätta byggnadslånekassor, synes äga full giltighet.
Kammarkollegium framhöll i sitt utlåtande, att för anordnande af dylika
kassor kräfdes såsom nödvändig förutsättning en tillfredsställande reglering
af de skyldigheter, som skulle genom lånekassorna underlättas och lämp¬
ligen fördelas. Anledningar till tvister och förvecklingar skulle ökas och
icke minskas, om, under den i större delen af riket nu rådande osäkerheten
om vidden af och gränserna mellan församlingars och prästerskaps skyldig¬
heter, kassor trädde emellan för att bevilja byggnadslån, för att kontrollera
nybyggnader och underhåll och för att af vederbörande uppbära annuiteter.
Det vore därför, ansåg kollegium, nödigt att i lagen intaga fullständigare
och mera tidsenliga bestämmelser om de laga bostadshusens storlek och
beskaffenhet. Det vore vidare nödigt att bestämdt skilja församlingens ny¬
byggnadsskyldighet från prästerskapets, så att hvardera finge ansvara för
skilda boställshus, hvilka icke behötde eller kunde med hvarandra samman¬
byggas. Det vore slutligen nödigt, att nybyggnadsskyldigheten med under¬
hållsskyldigheten på samma hand förenades, så att icke, såsom nu, för vissa
hus församlingen hade nybyggnadsskyldighet, under det underhållet för
samma hus ålåge dels prästen ensam, dels präst och församling gemen¬
samt.
Eu af de kominitterade, hemmansägaren H. Andersson i Nöbbelöf, har
inom kommittén uttalat den åsikt, att församlingarnas nybyggnads- och under¬
hållsskyldighet å ecklesiastika boställen borde till undanröjande af därmed
förenade olägenheter helt och hållet öfverflyttas på boställshafvarne mot
en däremot svarande skälig förhöjning i deras löner. Då emellertid, såsom
denne kominitterade äfven insett, en dylik öfverflyttning icke kan genom¬
föras under nu gällande löneregleringar, skulle genom antagande af hans
förslag den däraf föranledda lagstiftningen till sina verkningar fördröjas
under en tidrymd, som i vissa fall komme att omfatta 30 till 40 år.
Härigenom skulle man ock gå miste om den hjälp vid de förestående löne¬
regleringarnas riktiga utförande, som kommittén velat hämta ur den före¬
slagna lagstiftningen till bostadsförhållandenas ordnande. I öfrigtkanjag
icke finna, huru det vid tillämpning af den utaf Andersson förordade
grundsats skulle blifva möjligt att fullt riktigt och rättvist bestämma den
ersättning, församlingarna böra gälda för befrielsen från dem åliggande
byggnads- och underhållsskyldighet.
Af en annan kommittéledamot har framhållits obilligheten däraf, att kom¬
ministrarna, de svagast afiönade prästerna, äro belastade med all nybygg¬
nads- och underhållsskyldighet å sina boställen, under det att kyrkoherdarna
i motsvarande skyldigheter åtnjuta högst betydliga lättnader. Emellertid,
(53
Kungl. Maj:tu Nåd. Proposition N:o 56.
om man icke uteslutande fäster sig vid denna jämförelse, utan ser kom¬
ministrarnas ställning, sådan den historiskt blifvit, så kan man väl finna,
att det vore i hög grad önskvärdt och i flera afseenden äfven lämpligt,
om deras byggnadstunga vore mindre; men någon oegentlighet eller obillig¬
het i och för sig torde ej ligga däri, att de själfva bekosta byggnad och
underhåll å sina boställen. En sådan anordning medför äfven alltid den
fördel, att några tvister med föi’samlingarna ej kunna uppkomma. Att
nu rubba den grund för byggnadsskyldighetens utgörande, som under
århundraden ägt bestånd, lärer, såsom erfarenheten äfven torde hafva be¬
kräftat, icke finnas någon utsikt. På ekonomisk väg kan frågan om en
bättre ställning för komministrarna mycket säkrare lösas, och i detta af¬
seende har det föreliggande förslaget till boställsordning sökt att, i hvad
på det ankommer, befordra äfvensom direkt bereda lättnad och lindring i
komministrarnas byggnadsskyldighet. Intill dess nya löneregleringar kunna
genomföras, finnas i tillgängliga fonder medel för att i afseende å kom¬
ministrarnas anständiga bergning afhjälpa åtminstone de mest trängande
behofven, och det torde icke få antagas annat än att vid kommande löne¬
regleringar komministrarnas fordran att få sina lefnadsbehof bättre till¬
godosedda skall komma till sin fulla rätt. På dessa skäl anser jag i
likhet med kommittén, att någon öfverflyttning på församlingarna af kom¬
ministrarna åliggande byggnads- och underhållsskyldighet nu ej bör ifråga¬
sättas.
På grund af hvad jag sålunda yttrat och med åberopande af hvad
inom högsta domstolen härutinnan anförts vid granskning af förslaget till
ecklesiastik boställsordning synes mig från 1894 års proposition böra
upptagas bestämmelser såväl rörande de laga husens storlek och beskaffen¬
het som ock i fråga om byggnads- och underhållsskyldigheten. Dock
torde härifrån böra göras undantag i fråga om komministrarna samt
jämväl i vissa andra delar afvikelse från samma proposition böra
äga rum.
Beträffande sätesbyggningen å bostadsboställe af andra klassen (kyrko¬
herdeboställen) synes det icke vara möjligt att såsom regel föreskrifva
annat antal boningsrum, än som af Eders Kung]. Maj:t tidigare föresla¬
gits, eller minst sju, högst tio rum jämte kök, skafferi, erforderliga kontor
samt en eller två förstugor. Detta så mycket hellre som, enligt det
af prästlöneregleringskommittén uppgjorda nya förslag i fråga om den
kyrkliga indelningen och organisationen, i en mängd pastorat ansetts
böra anställas ständiga adjunkter, hvilka vederbörande kyrkoherdar då
hafva att förse med bostad. Vid 1894 års riksdag befarades inom lag¬
Kutujl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5(1.
f!4
utskottet, att genom bestämmandet af ett maximum synerätterna kunde
komma att fastställa ett större antal rum, än om allenast ett minimum
vore i lagen utsatt. Men då ett maximum väl torde vara nödvändigt
med hänsyn därtill att byggnadsskyldigheten ej må vara obegränsad, anser
jag mig ur synpunkten af den byggnadsskyldiges intresse icke kunna till¬
styrka, att detta maximum uteslutes ur lagen. Det bör med skäl kunna
antagas, att synerätterna, som hafva att mot hvarandra väga de olika an¬
språken, icke skola föreskrifva inrättande af flera rum, än som i hvarje
fall finnes nödigt. Då emellertid förhållandena å en ort kunna vara
sådana, att den byggnadsskyldige ej bör betungas med att åt kyrko¬
herden hålla flera än fem eller sex rum, anser jag, att i dylikt undantags¬
fall inskränkning af rummens antal bör kunna af Eders Kungl. Maj:t efter
särskild ansökning medgifvas. (§ 8 mom. 2.)
För sätesbyggning å bostadsboställe af tredje klassen (komministrars,
kapellpredikanters och pastoratsadjunkters boställen) föreskref 1894 års
proposition minst fyra, högst sex boningsrum. Jag anser, att å kom¬
ministersboställe i allmänhet icke kan föreskrifvas mindre antal rum i
sätesbyggningen än fem. I särskilda fall skulle det dock säkerligen vara
önskligt, om rummens antal i sätesbyggningen å komministersboställe
kunde begränsas till fyra. Därför och med hänsyn till olämpligheten af
särskilda bestämmelser för öfriga boställen af tredje klassen, torde proposi¬
tionens stadgande härutinnan böra oförändradt upptagas.
I 1894 års proposition fanns, i 12 §, beträffande sätesbyggning å
bostadsboställe af andra eller tredje klassen stadgadt, att vid meddelande
af föreskrift om storleken, inredningen och öfriga beskaffenheten af sådan
byggning borde af synerätten iakttagas, bland annat, att den byggnnds-
skyldige icke öfver höfvan betungades. Kommittén, som sökt att undvika
alla bestämmelser, hvilka beröra församlingarnas och boställshafvarnes in¬
bördes förhållande, har dock till förekommande af att de boställshafvare,
som i framtiden blifva ansvariga för nybyggnadslånen, ej må vidkännas
alltför dryga utgifter, infört ett allmänt stadgande af innehåll, att vid be¬
slut om nybyggnad af laga hus samt bestämmande af husens storlek, in¬
redning och öfriga beskaffenhet skall iakttagas, bland annat, att framtida
boställshafvare ej varda mer än nödigt betungade. Båda dessa synpunkter
synas böra komma till uttryck i de nya bestämmelserna. I följd af
den från kommitténs förslag afvikande kapitelindelning, som torde böra
återinföras från 1894 års proposition, lärer det dock blifva nödvändigt
att dela dessa bestämmelser på två' paragrafer (§§ 11 och 19). I öfrigt
synas några smärre redaktionsförändringar i propositionens hithörande be-
65
Kungt. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.
stämmelser höra vidtagas i syfte att bibehålla kommitténs text, där denna
anses innebära en förbättring.
I enlighet med de af mig sålunda angifna grunder har jag låtit verk¬
ställa en omarbetning af kommitténs förslag till ecklesiastik boställsordning.
Jag torde nu få öfvergå till en framställning af de viktigare detaljanmärk¬
ningar, som vid granskningen inom högsta domstolen förekommit mot
kommittéförslaget, och de ändringar däri, som jag, hufvudsakligen med
anledning af dessa anmärkningar, ansett böra vidtagas. Det synes härvid
vara lämpligt att, då jag åberopar någon paragraf i kommitténs förslag,
hvilken icke bär samma nummer som motsvarande ställe i den omarbetade
lagtexten, samtidigt angifva det nya paragrafnumret.
Lika med högsta domstolen anser jag föreskriften i 12 § (16 § 2 mom.),
att för utförande af nybyggnad skall erfordras synerätts beslut, vara ägnad
att i vissa fall föranleda kostnader, Indika icke stå i rimligt förhållande
till det ifrågasätta byggnadsföretaget, och att därför vid fråga om bygg¬
nader af mindre betydenhet äfven ekonomisk besiktning må äga att i ärendet
besluta. Såsom högsta domstolen nog äfven afsett, torde härvid blifva nöd¬
vändigt att i lagen bestämma, hvilka dessa mindre byggnader äro. Med
ledning af den tariff öfver årsberäkning för olika slag af laga hus, som
efter noggrann utredning intogs i 23 § af 1879 års förslag, lärer till sådana
mindre byggnader böra hänföras följande: källare, vedbod, hemlighus, vagns¬
hus, . redskapshus, fårhus, svinhus, brunn och särskildt byggd lada, hvilka
alla i tariffen beräknas såsom icke öfverstigande två års byggnad; hvaremot
följande återstående hus: sätesbyggning, brygghus, drängstuga, spannmålsbod,
stall, fähus samt logar med tillhörande lador synas böra räknas till dem,
om hvilkas nybyggnad synerätt allena äger att meddela föreskrift. I fråga
om visthuset, i tariffen upptaget till högst 31/2 års byggnad, synes någon
tvekan kunna råda, till hvilketdera slaget det bör räknas. Dock torde
med hänsyn till en ofta uttalad önskan att spannmålsbod måtte kunna
inrättas såsom ett loft öfver visthuset, hvilken anordning förevarande för¬
slag äfven befordrar, visthuset böra hänföras till samma slag af hus som
spannmålsboden.
Af tre ledamöter i högsta domstolen har tillika hemställts att, där
byggnadsskyldig ej önskar erhålla lån från byggnadslånekassa till täckande
äf byggnadskostnaden, det i sådant fall må vara honom medgifvet att upp¬
föra ny byggnad utan föregående syn eller besiktning. I följd af den be¬
fogenhet att besluta om ny byggnad, som enligt min åsikt skulle tilläggas
de hvart femte år förekommande ekonomiska besiktningarna, lärer dock ett
stadgande i angifna syfte ej vara behöfligt med afseende å de mindre bygg-
Bih. till Hiksd. Prof. 1.905. 1 Sami. 1 Afd. 5.9 Haft. »
66
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.
naderna; och då det torde vara vanskligt att medgifva rätt för pastorat
eller församling att uppföra sätesbyggning utan föregående syn, har jag
ansett mig icke kunna biträda denna hemställan.
Enligt kommitténs förslag skall vid ekonomisk besiktning^ kunna
beslutas om sådana åtgärder, s. k. nybyggnadsreparationer, hvarom i
16 § 2 mom. (20 § 2 mom.) förmäles. För att på ett ställe må finnas
angifvet den befogenhet, som i afseende å de laga husen tillkommer eko¬
nomisk besiktning, har jag ansett, att i 12 § (16 § 2 mom.) lämpligen böra
omnämnas äfven dessa reparationer.
Den ändring, som vidtagits i 12 § (16 §), har föranledt, utom smärre
förändringar i 7 § och 16 § (20 §), en väsentlig omarbetning af 45 och
46 §§ (49 och 50 §§).
Såsom inom högsta domstolen erinrats, förutsätter boställsordningen
för sin tillämpning tillvaron af byggnadslånekassor. De från dylik kassa
utlämnade lånen skola af boställshafvaren och hans efterträdare återgäldas
genom annuiteter så beräknade, att de godtgöra kassans ränteutgifter och
amortera det utlånade kapitalet under tid, som motsvarar den antagna
varaktigheten af den nybyggnad eller förbättring, för hvars kostnad lånet
beviljats. Det är afsedt, att bestämmelserna härom skola till sina hufvuddrag
angifvas i en särskild, af Eders Kungl. Maj:t utfärdad förordning. Emellertid
hafva fyra ledamöter i högsta domstolen ansett, att i boställsordningen böra
upptagas grunderna för byggnadslånekassornas inrättande eller åtminstone
stadgas, i hvilken ordning sådana grunder komma att fastställas. I an¬
ledning däraf har i ett särskilt moment af 16 § (20 §) införts ett allmänt
stadgande i öfverensstämmelse med hvad nyss är nämndt, och i samman¬
hang härmed har 1 mom. af samma paragraf undergått en mindre redak-
tionsförändring, hvarigenom äfven anledningen till en anmärkning, som
beträffande affattningen af förevarande stadgande och 13 § (17 §) gjorts
af eu ledamot i högsta domstolen, synes hafva i hufvudsak bortfallit.
Då af skäl, som vid behandlingen af förslaget till förordning om bygg¬
nadslånekassor kommer att angifvas, ordet »stiftets» i 1 mom. af 16 § (20 §)
är oegentlig!, har detta ord uteslutits såväl i 1 mom. som äfven eljest, där
i boställsordningen ordet användts såsom bestämning till byggnadslånekassa.
I 2 mom. af 16 § (20 §) har genom inskjutande af orden: »af boställs-
hafvares laga hus å bostadsboställe» tydliggjorts, hvad meningen uppenbar¬
ligen är, att endast förbättring af sådant laga hus är i momentet afsedd.
Lämpligheten af den i 17 § 1 mom. medgifna rätt för pastorat att
helt eller delvis öfverflytta sin nybyggnads- och underhållsskyldighet å
boställshafvaren har, så vidt angår de boställen, å hvilka denna skyldighet
är delad mellan boställshafvare och pastorat, blifvit af åtskilliga ledamöter
67
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.
inom högsta domstolen ifrågasatt, och än mer har det synts samma leda¬
möter betänkligt att, såsom stadgandet afser, tillerkänna pastorat en dylik
rätt beträffande boställen i stad och de öfriga boställen, å hvilka nybygg¬
nads- och underhållsskyldigheten helt och hållet åligger pastoratet. Dess¬
utom måste, såsom äfven inom högsta domstolen framhållits, stadgandet
anses obehörigt, om nybyggnads- och underhållsskyldigheten regleras mel¬
lan pastorat och boställshafvare så, som jag här förut förordat. Då härtill
kommer, att stadgandet, äfven med de modifikationer, som till boställshaf-
varens förmån kunna utfinnas, synes vara obilligt mot boställshafvaren,
samt det alltid torde blifva svårt att fullt rättvist uppskatta den boställs¬
hafvaren för fullgörande af underhållsskyldigheten tillkommande ersättning,
anser jag, att stadgandet bör helt och hållet utgå.
Däremot torde bestämmelserna i 2 och 3 mom. af samma paragraf
(21 §) böra bibehållas med det tillägg, att pastorat eller församling, som
önskar erhålla nybyggnadslån, skall därom göra anmälan vid den husesyn
eller ekonomiska besiktning, då nybyggnaden beslutes.
Af skäl, som inom högsta domstolen åberopats, har i 18 § (22 §) ute¬
slutits orden: »utan rätt till godtgörelse härför», och stadgandet i 29 §
4 mom. (33 § 4 mom.) utsträckts att gälla äfven för det fall, att boställs¬
hafvaren för uppförande af sådana byggnader, som i 18 § (22 §) omför-
mälas, måst vidkännas större kostnad, än som motsvarar för hans besitt-
ningstid skälig utgift i detta hänseende.
Då uppskattning af öfverloppshusen i enlighet med 19 § (23 §) lärer
böra, vid olika meningar hos parterna, ske af synerätt, har i anledning af
den hemställan, som i fråga om nämnda paragraf gjorts inom högsta dom¬
stolen, paragrafen omredigerats till öfverensstämmelse med hvad nyss är
näinndt. I öfrigt har i paragrafen vidtagits förändring i syfte att tydligare,
än som i paragrafen skett, uttrycka synerätts åliggande i afseende å där
omförmälda ersättning för byggnadsvirke.
Bestämmelser om brandförsäkring äro meddelade i 20 — 23 §§ (24—27 §§).
Eldigt kommitténs förslag skall det åligga boställshafvaren att brandförsäkra
alla de hus, hvilkas nybyggnad och underhåll åligga honom, och såsom
påföljd för uraktlåtenhet härutinnan har stadgats, att han själf svarar för
brandskada. Denna påföljd har kommittén ansett utgöra tillräcklig maning
för boställshafvaren att i förevarande afseende icke åsidosätta sin skyldig¬
het, öfver hvars fullgörande dessutom enligt förslaget uppsikt skall hållas
såväl vid ekonomisk besiktning som vid af- och tillträdessyn. T följd af
denna uppfattning har kommittén ur sitt förslag uteslutit en i 1894 års
proposition intagen föreskrift, att domkapitlet skulle hålla tillsyn öfver
fullgörandet af föreskrifterna om brandförsäkring. Eu dylik tillsyn skulle
68
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.
nämligen enligt kommitténs mening ej allenast blifva mycket besvärlig,
enär inom olika brandförsäkringsanstalter gälla olika regler för en försäk¬
rings giltighetstid, utan stundom äfven alldeles betydelselös, då beviljad
försäkring kan utan domkapitlets vetskap af endera parten uppsägas eller
af försäkringstagaren förverkas.
Uti afgifven reservation hafva två af kommitténs ledamöter, härads-
höfdingen L. H. Montelius och kontraktsprosten P. Sörensson, uttalat den
åsikt, att behofvet af ett stadgande i sådant syfte som nämnda i propositionen
intagna föreskrift blifvit af erfarenheten åtskilliga gånger bekräftadt. Dessa
ledamöter hafva därför hemställt om ett tillägg till 20 § (24 §) af innehåll,
att domkapitlet skulle öfver fullgörandet af boställshafvares brandförsäk¬
ringsplikt hålla tillsyn, för hvilket ändamål boställshafvaren, såvida icke
husen vore för all framtid brandförsäkrade, skulle före utgången af hvarje
halfår inom tid, som domkapitlet bestämde, till domkapitlet öfverlämna
bevis, att betingad försäkring vore för det följande halfåret gällande.
Kammarkollegium har i likhet med flera andra myndigheter, som ytt¬
rat sig öfver förslaget, funnit, att de af kommittén införda bestämmelserna,
äfven med det af reservanterna påyrkade tillägg, icke äro tillfyllestgörande
för att förebygga de vådor, som efter timad brand å ett boställes hus
uppkomma, därest boställshafvare, som försummat att brandförsäkra, är
insolvent. Oberoende af en vårdslös eller tredskande boställshafvares åt¬
göranden borde därför husen vara försäkrade för all framtid. Detta kunde
enligt kammarkollegii mening ske på det sätt att, då boställshafvares laga
hus å bostadsboställe nybyggts, byggnadslånekassan skulle gå i författning
om brandförsäkring af huset för all framtid och förskottsvis erlägga hela
den härför erforderliga afgift, hvilken därefter skulle sammanläggas med
det för nybyggnaden utgående byggnadslånet och af boställshafvaren amor¬
teras i sammanhang med lånet. På lika sätt borde förfaras, i händelse
ökad brandförsäkringsafgift för sålunda brandförsäkradt hus föranleddes af
förbättring, för hvilken byggnadslån skulle utgå.
Denna tanke anser jag innebära en god utväg till förebyggande af
den skada, som för ett boställe kan uppkomma genom en boställshafvares
försummelse att fullgöra sin brandförsäkringsplikt; en skada, desto mer
kännbar för efterträdande boställshafvare, som dessa tydligen, ändå att
huset uppbrunnit, finge till byggnadslånekassan gälda de för samma hus
återstående annuiteter.
Enligt gällande, af Eders Kungl. Maj:t fastställda reglemente för all¬
männa brandförsäkringsverket för byggnader å landet utgår afgiften för
försäkring i detta verk under tillsammans 24 år och erlägges före ingån¬
gen af det försäkringsår, afgiften afser. Erlägges betalning på en gång för
69
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.
alla 24 åren, åtnjutes en afkortning å de 23 årens afgifter, hvilken, beräk¬
nad efter en räntefot af 41/2 %, utgör 39,73 % af afgifternas sammanlagda
belopp, och försäkringstagaren varder då omedelbart delaktig af den vinst¬
utdelning, som å bolagsstämma beslutes.
Afgifterna, erlagda en gång för alla, utgå nu för 1,000 kronors för¬
säkringsvärde med följande belopp i kronor:
|
|
Klass
|
af hus:
|
|
|
i.
|
2.
|
3.
|
i.
|
För byggnad täckt med:
a) tak af plåt, skiffer, tegel, asfaltfilt, asfaltpapp
eller därmed jämförligt ämne (s. k. hårdt tak)
|
17,83
|
22,29
|
29,72
|
44,59
|
b) tak af halm, rör, spån, stickor, bräder, torf
eller takved på näfver (s. k. vekt tak) och
1) icke innehållande eldstad ........................
|
22,29
|
29,72
|
37,16
|
55,73
|
2) innehållande eldstad .............................
|
26,75
|
35,67
|
44,59
|
66,88
|
Vinstutdelning bär på senare tider utbetalts hvartannat år med ganska
betydliga värden. Enligt nyligen fattadt beslut skall hädanefter utdelning ske
hvarje gång till lika belopp som den årliga ordinarie brandförsäkringsafgiften.
Med antagande att beslutet ej ändras och att vinsten såsom hittills i regel
utdelas hvart annat år, kommer således utdelningen, enligt hvad en enkel ut¬
räkning visar, att motsvara omkring 3/4 af räntan för 1 år å den inbetalda
huspremien, om räntan beräknas efter 4Y2 %, och nära nog 4 % årlig ränta
å samma huspremie. Vinsten bör naturligtvis, antingen direkt eller såsom
afräkning å de årliga byggnadsannuiteterna, tillkomma boställshafvarne.
Att eu försäkring på sådana villkor icke kan vara betungande för
boställshafvaren, torde utan vidare vara uppenbart. Och då af de få sven¬
ska brandförsäkringsinrättningar, som meddela brandförsäkring af byggnader
å landet för all framtid, icke någon lärer medgifva billigare försäkrings-
villkor än det nyss nämnda brandförsäkringsverket, och ej heller annan brand-
tö rsäkringsin rättning torde erbjuda större säkerhet än detta för försäkrings-
aftalets fullgörande, bör enligt min mening sådan försäkring af byggnad
på landet, hvarom nu är fråga, af byggnadslånekassa tagas i detta verk.
Genom den ifrågasatta anordningen vinnes tydligen, att en rättvis för¬
delning af kostnaden för brandförsäkring mellan de olika innehafvarne af
ett boställe, så vidt möjligt är, befrämjas. IArsäkringen medför äfven den
afsevärda fördel att, när en byggnad, som på angifna sätt försäkrats, en
gång rifves och ny byggnad uppföres, bostället får räkna sig till godo den
70
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 56.
redan erlagda afgiftssumman vid försäkring af den nya byggnaden. När i
en framtid boställets innehafvare icke behöfva vidkännas annan utgift för
brandförsäkring än som kan föranledas däraf, att nya byggnader blifva
dyrare än de ursprungligen försäkrade, men boställshafvarne ändock allt¬
jämt få uppbära den på försäkringen utfallande vinst, har således, utan
någon större utgift för de närmaste generationerna, de följande boställs¬
hafvarne beredts en dubbel förmån, och denna bör åtminstone i någon
män uppväga en mot de föreslagna byggnadslånekassorna uttalad betänk¬
lighet, nämligen att de skulle gynna de närmaste generationerna på de
efterföljandes bekostnad.
Å byggnad i stad eller köping får brandförsäkringsverket, enligt dess
reglemente, icke meddela försäkring. Där kan dock, ehuru i ytterst säll¬
synta fall, nybyggnadsskyldighet åligga boställshafvarne. För närvarande
lärer, så vidt jag kunnat utröna, i stad endast ett sådant fall kunna upp¬
visas, nämligen beträffande ena komministern i Nyköpings östra stadsför-
samlings pastorat. Af prästlöneregleringskommittén är dock föreslaget, att
denna komministerstjänst skall indragas. Af boställen, belägna i köping,
synes endast ett nu finnas, därå enahanda skyldighet kan komma att
åligga boställshafvaren. Enligt tidigare meddeladt beslut skall nämligen
det nuvarande kyrkoherdebostället i Båstad upplåtas till boställe åt en
blifvande komminister därstädes. I fråga om fyra andra köpingar, Ljungby,
Sollefteå, Sundbyberg och Tranås, är af prästlöneregleringskommittén ifråga¬
satt, att i två af dessa köpingar komminister, i de andra kyrkoherde
skall vara bosatt i köpingen, men af en dylik anordning behöfver tydligen
ej följa, att dessa präster där komma att erhålla boställen.
Slutligen anmärkes, att beträffande fisklägen, stations- och municipal-
samhällen samt andra därmed jämförliga orter är, enligt beslut af brand¬
försäkringsverkets styrelse, stadgadt, att i allmänhet där uppförda bygg¬
nader ej må till försäkring antagas; dock äger styrelsen att efter pröfning
i hvarje särskilt fall bevilja försäkring äfven å sådana orter.
Städernas allmänna brandstodsbolag, som närmast motsvarar brand-
försäkringsverket för landet, medgifver icke erläggandet af försäkringsafgift
för längre tid än tio år. Försäkring för all framtid med premieinbetalning på
en gång kan således icke erhållas i städernas brandstodsbolag. Emellertid
lärer det kunna antagas, att brandförsäkringsverket för byggnader å landet
skall i fråga om prästboställen i fisklägen och dylika platser i de allra
flesta fall godkänna där uppförda byggnader till försäkring, och af hvad
förut sagts framgår, att brandförsäkring genom byggnadslånekassa af bygg¬
nad i stad eller köping högst sällan skall ifrågakomma. Då således sär¬
skilda bestämmelser för stad, köping och liknande platser icke torde
71
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.
erfordras, har jag ansett ifrågasatta lagstadgande böra affattas så, att,
där nybyggnad kan i allmänna brandförsäkringsverket för byggnader å
landet antagas till försäkring, byggnadslånekassan skall vara skyldig om¬
bestyra brandförsäkring i detta verk.
Den skyldighet att brandförsäkra, som, enligt hvad jag nu anfört, skall
åligga byggnadslånekassa, afser endast nybyggnad. Af kammarkollegium
har, såsom nämnts, föreslagits, att enahanda bestämmelse borde gälla äfven
i fråga om sådan förhöjning af eu byggnads värde, som föranledes af
förbättring, för hvilken byggnadslån skall utgå. En dylik utsträckning al
byggnadslånekassas brandförsäkringsplikt skulle dock enligt min mening
icke vara lämplig. Tydligt är, att i detta fall försäkring kan meddelas
endast om byggnadens ursprungliga brandförsäkringsvärde genom förbätt¬
ringen höjts. En dylik värdeförhöjning torde dock i allmänhet icke vara
för handen; åtminstone lärer den i regel icke motsvara det belopp, för¬
bättringen kostat. Dessutom kommer det alltid att bero på brandförsäk¬
ringsverkets pröfning, om en värdeförhöjning skall anses föreligga. Denna
pröfning åter är grundad på särskild, i enlighet med brandförsäkrings¬
verkets reglemente verkställd undersökning; och således skulle för det
fall, att försäkring icke beviljas, onödig kostnad hafva förorsakats samt
bestämmelse erfordras om hvem det åligger att vidkännas denna kostnad.
Har åter t. ex. så kalladt vekt tak utbytts mot hårdt tak, och således
byggnaden blifvit mindre eldfarlig än förut, äger bostället räkna sig till
godo skillnaden mellan den redan erlagda. försäkringsafgiften och afgiften
för byggnaden i dess förändrade skick, eller med andra ord en förhöjning
af försäkringsvärdet kan då utan vidare beredas med tillhjälp af allenast
detta tillgodohafvande.
Stadgande i öfverensstämmelse med hvad nu är anfördt har intagits
i 1 mom. af den omarbetade lagtextens 24 §. Om användandet af den
vinstutdelning, byggnadslånekassa får från brandförsäkringsverket uppbära
för de olika boställena, torde föreskrift lämpligast böra införas i det regle¬
mente, som för hvarje kassa kommer att fastställas.
Särskilda bestämmelser om brandförsäkring lära emellertid erfordras
såväl för boställshafvares laga hus å bostadsboställe, intill dess försäkring,
på sätt förut är nämndt, varder meddelad, som ock allt framgent för
sådana boställshafvarens hus, som ej kunna blifva försäkrade på detta
sätt. För dessa fall torde kommitténs förslag böra antagas. Som likväl
de af kommitténs flertal anförda skäl för uteslutandet af det tillägg,
kommittéledamöterna Montelius och Sörensson förordat, synas mig icke
utgöra tillräcklig anledning till eu sådan åtgärd, har en föreskrift i det
af dessa ledamöter angifna syfte införts i lagtexten. Den tid, inom hvilken
72
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.
boställshafvaren, såvida icke äfven i detta fall brandförsäkringsafgift är
erlagd på en gång för all framtid, skall till domkapitlet öfverlämna bevis
att försäkring är gällande, har jag ansett böra bestämmas till en månad från
början af hvarje försäkringsår, och beviset torde lämpligen böra afse, att för¬
säkringen gäller för det löpande försäkringsåret. Vid affattandet af ifråga¬
varande stadgande (24 § 2 mom.) har slutligen iakttagits hvad af två justitie¬
råd anmärkts vid granskningen inom högsta domstolen af kommitténs 20 §.
I 23 § (27 §) är ändring vidtagen i enlighet med hvad högsta dom¬
stolen därom yrkat.
Af olika myndigheter har påyrkats, att det i 25 § (29 §) upptagna
kostnadsbelopp trehundra kronor måtte höjas. Med afseende hufvudsak¬
ligen å penningvärdets fall sedan år 1879, då beloppet först föreslogs,
torde detta nu böra bestämmas till högst femhundra kronor.
Då stängselskyldighetens fullgörande torde på många boställen med
vidsträckta eller mycket spridda ägor vara ganska kostsamt, och en be¬
stämmelse om fördelning af kostnad för uppförande af stängsel därför
synes vara behöflig, har i 26 § (30 §), jämlikt hemställan inom högsta
domstolen, intagits ett nytt stadgande af innehåll att, om på yrkande af
granne, mot hvilken boställshafvaren med afseende å ägornas beskaffenhet
icke äger stängselvitsord, boställshafvare måst deltaga i uppförande af
nytt stängsel, och synerätt finner kostnaden för boställshafvarens andel
däri uppgå till högre belopp, än han anses böra vidkännas, hägnadskost-
naden må af synerätten fördelas till godtgörelse så, som i 2 mom. (3 mom.)
för där afsedda fall föreslagits.
I 3 mom. (4 mom.) af samma paragraf har gjorts en ändring, föran¬
ledd af anmärkning inom högsta domstolen. I 27 § 3 mom. (31 § 3 mom.)
har, med anledning af hvad högsta domstolen därom yttrat, tillagts att i
fråga om utrönandet af odlingslägenhets beskaffenhet vid afträdestiden
skall tillämpas hvad angående husesyn mellan enskild iordägare och landbo
är stadgadt.
I 29 § 2 mom. (33 § 2 mom.) har medgifvits möjlighet för boställs¬
hafvare, som brandförsäkrat boställes hus för all framtid genom inbetal¬
ning på en gång af hela den för sådan försäkring bestämda afgift, att få
denna fördelad till godtgörande på det antal år, synerätt pröfvar skäligt.
I högsta domstolen har flertalet ledamöter ansett detta stadgande böra
utsträckas att gälla i hvarje fall, då boställshafvare vid afträdande af
boställe finnes hafva till förmån för efterträdare inbetalt brandförsäkrings-
afgift för tid, som faller efter afträdet. Såvida därmed afses endast sådana
fall, att en boställshafvare, som betalt brandförsäkringsafgift för ett visst
antal ar, afträde!’ bostället före utgången af dessa år, synes ett sådant för-
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56. 73
hållande icke för afträdaren vara af den ekonomiska vikt, att stadgande
om fördelning af brandförsäkringsafgiften för de öfverskjutande åren torde
höra. meddelas. I allt fall, om stadgandet skulle utsträckas därhän, lärer
rättvisa och billighet då äfven fordra, att stadgandet komme att om¬
fatta t. ex. det fall, att boställshafvare, som tagit brandförsäkring för all
framtid med premieinbetalning under 24 år, afträder bostället efter att
hafva guldit afgift under 23 år. Praktiska skäl tala likväl mot en dylik
utsträckning. Om en något så när rättvis fördelning skulle åstadkommas,
borde synerätterna taga i betraktande icke blott att den boställshafvare,
som erlagt afgifter under de 23 åren, själf under dessa år varit pliktig
att svara för brandförsäkring, utan äfven att, såvida sista årets afgift er¬
lägges, alla framtida boställshafvare i följd af den tagna försäkringen
slippa erlägga någon försäkringsafgift, men ändock blifva berättigade "till
vinstutdelning, där sådan utgår. I följd häraf skulle säkerligen stadgandets
tillämpning blifva i hög grad osäker och ojämn.
Af liknande orsak finner jag äfven, lika med eu ledamot i högsta
domstolen, som ej biträdt nyss angifna där uttalade mening, att stad¬
gandet, inskränkt så som kommittén föreslagit, skulle leda till alltför stor
ojämnhet i lagtillämpningen, om synerätterna ägde att fritt bestämma för-
delningstiden. Denna torde därför, såsom samma ledamot yrkat, böra be¬
stämmas till högst tjugu år, räknade från det inbetalningen skedde. Med
de nya bestämmelser, jag föreslagit i fråga om brandförsäkring, komma i
eu framtid så godt som alla boställshafvarens hus å bostadsboställe att
varda brandförsäkrade för all framtid genom byggnadslånekassans försorg,
och det här ifrågasätta stadgandet kan vid sadant förhållande synas mindre
behöflig! Men då det äfven såsom öfvergångsstadgande kan vara nyttigt,
ägnadt som det är att framkalla försäkring för all framtid, har jag°ej
trott mig böra föreslå stadgandets borttagande.
Med afseende å den utsträckning, som, enligt hvad jag redan anfört
under 18 § (22 §), gifvits åt 29 § 4 mom. (33 § 4 moln.), samt med an¬
ledning . af hvad högsta domstolen anmärkt mot sistnämnda lagrum har
detta blifvit helt och hållet omarbetad!
Mot det i 30 § (34 §) stadgade förbud att från boställe bortföra
gödsel och foder har anmärkts, att ett sådant förbud ofta lägger hinder
i vägen för en fördelaktig utarrendering. För den händelse att, såsom af
prästlöneregleringskommittén blifvit föreslaget, en förordning om utarren¬
dering af prästerskapets med jordbruk förenade bostadsboställen kommer
till stånd, torde det blifva nödigt tillse, att förbudet, som i allmänhet
anses ännu böra bibehållas, ej må hindra boställes utarrendering i den
ordning, författningen bestämmer. I några landsdelar, såsom Norrland och
liih. till Hiksd. Prut. UHIH. I Hand. / Afd. ,'19 lliifl. 10
47
Kung1. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 56.
Gottland, lärer, enligt såväl inkomna yttranden som ock livad för mig är
kändt, mångenstädes till följd af högt uppdrifna arbetslöner eller brist på
arbetskrafter ingen annan utarrenderingsform vara möjlig än styckevis
eller i smålotter. Om dessa förhållanden i en blifvande arrendeförordning
varda beaktade, och således däri medgifves, att ett boställe må utarrenderas
i en eller flera lotter, så kan detta ofta icke ske utan att åtminstone
någon eller några delar af boställets jord lägges i sambruk med ett när¬
beläget hemman. Särskilda bestämmelser måste då gifvas för att trygga
åkerjordens behöriga gödning. Då emellertid i sådant fall ett förbud att
från boställsdelen bortföra gödsel och foder skulle utgöra ett fullständigt
hinder för dess utarrendering, har jag ansett, att till 30 § (34 §) bör fogas
ett tillägg af innehåll att i afseende å gödsel och foder å boställe må,
utan hinder af hvad i nämnda paragraf är sagdt, andra föreskrifter med¬
delas, när vid boställets utarrendering i författningsenlig ordning sådant
pröfvas nödigt och lämpligt.
Då jag lika med kammarkollegium anser, att en afträdande boställs-
hafvare ej bör vara skyldig att den 14 mars åt efterträdaren inrymma
visthus, hushållskällare och brygghus, har ändring i sådant syfte skett i
32 § 2 mom. (36 § 2 mom.).
Med anslutning till hvad högsta domstolen i fråga om 33 § (37 §)
hemställt har däri införts ett tilläggsstadgande i öfverensstämmelse med 20
§ i lagen om rätt till fiske den 27 juni 1896.
Beträffande 40 § (44 §) har med anledning af anmärkningar, som
inom högsta domstolen framställts, såsom laga jäf mot förrättningsman
vid ekonomisk besiktning upptagits äfven de fall, då han är med annan
part än boställshafvare uti den skyldskap eller det svågerlag, som i 13
kap. 1 § rättegångsbalken om jäf mot domare sägs, eller är vederdeloman
eller uppenbar ovän med annan part än boställshafvare, äfvensom i stället
för orden: »såsom medlem af församlingen, är byggnadsskyldig», införts:
»såsom medlem af församlingen, är pliktig deltaga i kostnad för byggnad
och underhall å boställe».
Om ekonomisk besiktnings befogenhet utsträckes så, som af högsta
domstolen och mig föreslagits, torde det möta betänkligheter att, såsom
några ledamöter i högsta domstolen ifrågasatt, öfverlämna åt förrättnings-
mannen allena den pröfning, huruvida af anledning, som i 40 § (44 §)
afses, han må vara hindrad att med besiktningen taga befattning, samt
stadga att synerätten vid klagan öfver besiktningen allenast skulle hafva
att handlägga besvären, så vidt de afsåge själfva sakfrågan. Behandlingen
af denna senare fråga synes mig för öfrigt så nära sammanhänga med
frågan om förrättningsmannens jäfvighet att, äfven om pröfningen af sak¬
75
Kungl. Maj:ts Ndd. Proposition N:o 56.
frågan formellt komme att omfatta endast vissa delar af förrättningen,
det likväl då ofta vid synen kunde blifva nödigt att mer eller mindre
taga hänsyn äfven till öfriga delar. Vid sådant förhållande torde veder¬
börande ej böra afskäras från rätten till klagan öfver jäfsbeslutet.
I förslagets 44 § (48 §) är stadgadt att, om förrättningsman ogillar
mot honom anmäldt jäf, förrättningen skall fortgå och vederbörande äga
att i sammanhang med hufvudsaken klaga öfver beslut, hvarigenom jäfs-
anmärkning ogillats. Mot detta stadgande har inom högsta domstolen erinrats,
hurusom däraf synes följa att, om synerätten finner en vid besiktningen
mot förrättningsmannen framställd, men af denne ogillad jäfsanmärkning
lagligen grundad, synerätten, utan att ingå i någon handläggning af sak¬
frågan, allenast har att förklara besiktningen ogill och förordna om ny
sådan; och då en dylik anordning vore föga lämplig, har inom högsta
domstolen hemställts, att förslaget härutinnan måtte undergå någon jämkning.
Har synerätt funnit ett mot förrättningsman vid ekonomisk besiktning an-
fördt, men af honom ogilladt jäf vara lagligen grundadt, torde det vara
riktigt att anse besiktningen i dess helhet ogill. Det enklaste förfarings¬
sättet synes då vara, att synerätten, som ändå är på platsen, verkställer den
nya besiktningen och meddelar de föreskrifter, som af omständigheterna
finnas påkallade. Om stadgande i öfverensstämmelse härmed införes i 55
§ (59 §), torde grunden för den framställda anmärkningen vara undanröjd
och bestämmelsen i 44 § (48 §) således kunna kvarstå oförändrad.
Såsom inom högsta domstolen erinrats, föranleder den föreslagna ut¬
vidgningen af ekonomisk besiktnings befogenhet eu därelter lämpad för¬
ändrad affattning af 45 § (49 §). Vid omarbetandet af detta lagrum har
jag sökt att med bibehållande, så vidt ske kunnat, af kommitténs upp¬
ställning och ordalag, ur 56 § (60 §) uttaga de bestämmelser, som ansetts
böra på ekonomisk besiktning tillämpas. Härvid har iakttagits dels be¬
träffande 5 mom. (10 mom.) hvad högsta domstolen därom hemställt, dels
ock att i följd af uteslutningen af det stadgande, kommittén i 17 § 1 mom.
föreslagit, 3 mom. af förevarande paragraf uteslutits, hvaremot i stället
intagits en erinran (i 7 mom.) att förrättningsman i fråga om hägnad inom
boställes ägoområde må gifva sådant förordnande, som i 26 § 3 mom.
(30 § 4 mom.) afses, när skäl därtill finnes.
1 öfverensstämmelse med de ändringar, som sålunda vidtagits i 45 §
(49 §), har 46 § 1 mom. (50 §) på motsvarande sätt förändrats, hvarjämte
äfven i ofrigt någon jämkning i ordalagen skett. — 2 mom. af 46 § är
jämlikt hemställan, som därom gjorts inom högsta domstolen, uteslutet.
Högsta domstolen har ansett lämpligast, om erforderliga föreskrifter
angående arfvode för ekonomiska besiktningar meddelades i enahanda
76 Kung1. Maj:ts Kåd. Proposition N:o 56.
ordning, som för dylika bestämmelser i allmänhet iakttoges, samt i 47 §
(51 §) endast hänvisades till hvad sålunda föreskrefves. Då emellertid nu
gällande bestämmelser om arfvodet äro spridda i olika författningar, och
nya föreskrifter synas icke böra sammanföras i eu enda författning, samt
praktiska skäl torde tala för att förrättningsmannen utan onödiga svårig¬
heter och tidsutdrägt må af boställsordningen erhålla klara och tydliga
föreskrifter i hithörande afseende, har jag ansett mig icke böra tillstyrka
hvad sålunda af högsta domstolen föreslagits. Hvad nu är sagdt gäller
äfven i fråga om arfvodet vid husesyner.
I förevarande förslag — 47 § 2 mom. (51 § 2 mom.) samt 61 §
2 och 3 mom. (65 § 2 och 3 mom.) — är efter föredöme i äldre författ¬
ningar stadgadt, att kostnaden för ekonomiska besiktningar och husesyner
i vissa fall skall gäldas af kyrkans medel eller, om sådana saknas, af pasto
råtet. Kyrkokassorna äro emellertid afsedda att användas till kyrkornas
behof och ändamål. Oegentligt synes då vara att för bestridande af nyss-
berörda kostnad anlita kyrkans medel. Hvad särskildt beträffar kyrko¬
kassorna inom de provinser, där kyrkotionde utgått, hafva, sedan denna
tionde nyligen afskrifvits, dessa kassor därigenom mistat sin hufvudsakli-
gaste inkomst, och med anledning däraf har Eders Kungl. Maj:t i ett den
21 november 1902 utfärdadt nådigt cirkulär meddelat vissa bestämmelser
för betryggande af samma kassors bestånd. Väl hafva genom dessa be¬
stämmelser sistnämnda kassor icke frigjorts från kostnaderna för ekono¬
miska besiktningar och syner. Men detta torde hafva berott uteslutande
därpå att man icke ansett sig böra allenast för dessa provinser tillskapa
ett undantag från hvad för riket i öfrigt i detta hänseende är stadgadt.
Otvifvelaktigt föreligger emellertid fullgiltig:! skäl för att icke vid kyrko¬
kassorna binda dylika kostnader. Jag anser därför, att kostnaderna i de
angifna fallen böra gäldas omedelbart af pastoraten. För öfrigt hafva i
47 och 61 §§ (51 och 65 §§) gjorts några jämkningar, föranledda af an¬
märkningar, som inom högsta domstolen framställts.
I 50 § (54 §) har med anledning af anmärkning inom högsta dom¬
stolen inskjutits ordet »eljest» för att därmed utmärka, att den dom¬
kapitlet, lånekassestyrelse och byggnadsskyldig här särskildt tillagda rätt
att påkalla syn icke afser rubbning af den i 45 § 5 mom. (49 § 10 mom.)
meddelade bestämmelse, enligt hvilken missnöje mot ekonomisk besiktning
skall vid förlust af rätt till vidare talan anmälas inom viss tid. Då efter
den ändring, som föreslagits beträffande 40 § (44 §), ordet »byggnads¬
skyldig» i 50 § (54 §) användes i samma bemärkelse som på alla andra
ställen i författningen, lärer något missförstånd beträffande ordets betydelse
icke, som inom högsta domstolen befarats, vidare kunna ifrågakomma.
77
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56. .
Enligt hemställan inom högsta domstolen hafva ändringar gjorts i 42 §
(46 §). Dessa ändringar motsvaras af liknande jämkningar i 53 § (57 §). I öfrigt
har föreskriften om sättet, pa hvilket domaren skall kalla nämnd till synen,
ur sistnämnda lagrum uteslutits, såsom därom inom högsta domstolen till¬
styrkts; hvarjämte, och då i 1 mom. orden: »därest så nödigt finnes» kunna
föranleda att förordnande för skogstjänsteman ofta onödigtvis begäres, i
stadgandet uttryckligen angifvits, i hvilka fall skogstjänstemans närvaro
vid af- och tillträdessyn är behöflig. I 2 mom. af samma paragraf har
jämkning skett i enlighet med högsta domstolens uttalande; hvarjämte
tillagts, att bevis om den i momentet omförmälda kallelse bör till domaren
eller rätten insändas. I detta sammanhang torde dessutom få anmärkas
att, om med anledning af de erinringar, som inom högsta domstolen gjorts
beträffande detta moment och nästföljande paragraf, åt 59 § (63 §) gifves
det innehåll att den domkapitlet efterträdande löntagaren må, där han så
nödigt aktar, i afscdda fallet föra talan i hvad hans rätt rörer, dock att
därvid rättsförhållandet mellan domkapitlet och honom icke må komma
under bedömande i annat fall, än att båda därom åsämjas, så lärer där¬
igenom vara angifvet, i hvad män löntagare, som afses i 53 § 2 mom.
(57 § 2 mom.), bör såsom part betraktas vid den syn, till hvilken han
enligt sistnämnda lagrum skall kallas.
Högsta domstolen har ansett den i 55 § (59 §) gifna allmänna erin¬
ringen därom att vid laga syn skall behandlas endast sådana ämnen, som
blifvit till synen hänskjutna, kunna utan olägenhet uteslutas. Då emeller¬
tid beträffande denna ■§ af mig föreslagits ett tillägg, som i ett särskild! fall
annorlunda bestämmer handläggningen vid laga syn, torde stadgandets
bibehållande numera få anses fullt befogadt.
Med anledning af den anmärkning, som i högsta domstolen framställts
mot 56 § 5 mom., och då det torde ligga i sakens natur att. konsistorie-
och lånekasseombuden, såsom parter vid synen, själfmant anföra hvad de
anse böra vid beslut om nybyggnad komma i betraktande, anser jag, att
detta mom. bör helt och hållet utgå.
Beträffande pastorat, bestående af både lands- och stadsförsamlingar,
lärer fördelningen mellan församlingarna af den pastoratet åliggande ny¬
byggnads- och underhållsskyldighet å prästgård hittills i allmänhet hafva
bestämts genom öfverenskommelse. Där så ej kan ske, anses frågan böra i
första hand afgöras af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, möjligen med
stöd af landshöfdinge- och kammarkollegii-instruktionerna. Emellertid torde
kunna antagas, att uppfattningen härom icke oväsentligt påverkats däraf
att efter tillkomsten af 1862 års kyrkostämmoförordning någon fast grund
till fördelning af de särskilda församlingarnas andelar i gemensamma ut¬
78
Kunijl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.
gifter icke varit stadgad, utan hvarderas bidrag be.-tämts på grund af
öfverenskommelser, soin skolat underställas Eders Kung! Maj:ts befallnings-
liafvandes pröfning. Nu har likväl i detta hänseende ett annat förhållande
inträdt genom lagen den 31 maj 1901 angående ändring i 7 och 35 §§ af
kyrkostämmoförordningen. Enligt denna lag bestämmes rösträttens fördel¬
ning mellan församlingarna af förhållandet mellan deras hela antal bevill-
ningskronor; dock att, då fråga är om byggande eller underhåll af kyrka
eller annan gemensam byggnad, i kostnaden för hvilken socknemän å landet
enligt allmän lag eller särskild författning deltaga för fastighet efter hela,
men för andra beskattningsföremål blott efter viss del af därå belöpande
fyrktal, vid beräkningen af landsförsamlingens röstsumma skall läggas till
grund för fastighet hela, men för öfriga beskattningsföremål en mot nämnda
del af fyrktalet svarande del af hela antalet bevillningskronor. De afgifter,
hvarom för lands- och stadsförsamlingar gemensam kyrkostämma beslutar,
skola af de olika församlingarna utgöras i full motsvarighet till hvarje
församlings rösträtt, och således komma afgift erna alltid att bestämmas af
röstgrunden, sådan den ställer sig för hvarje år.
Det torde icke vara möjligt att i fråga om fördelningen mellan för¬
enade lands- och stadsförsamlingar af den pastoratet åliggande nybyggnads-
och underhållsskyldighet finna eu mera rättvis och tillfredsställande grund, än
sålunda genom lagen den 31 maj 1901 bestämts, och det synes så mycket
mindre böra ifrågasättas att därifrån afvika, som lagen, såsom nämnts, tagit
hänsyn just till de olika bestämmelser, som gälla för skyldighet att deltaga
i prästgårdsbyggnad på landet. Hvad i kommittéförslagets 69 § (71 §)
stadgats därom, att Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande skall, i brist
af godvillig öfverenskommelse, bestämma huru stor lott af nybyggnads- och
underhållsskyldigheten må påläggas hvarje särskild församling inom pasto¬
ratet, bör således enligt min mening icke vidare komma i fråga, utan det
torde vara tillräckligt att i boställsordningen intaga allenast en hänvisning
till hvad i lagen är stadgadt i fråga om afgifter, hvarom för lands- och
stadsförsamlingar gemensam kyrkostämma beslutar, dock att, äfven om
bostadsboställe är i stad beläget, landsförsamling icke må påföras andel i
mer än som motsvarar den pastoratet åliggande nybyggnads- och under¬
hållsskyldighet å bostadsboställe af samma klass å landet. Af hvad nu
är sagdt lärer ock följa, att icke heller den bestämmelsen i 69 § (71 §)
bör bibehållas, enligt hvilken en hvar bland församlingarna må kunna
tilldelas särskilda af de laga husen att nybygga och underhålla.
Efter införandet i boställsordningen af bestämmelserna i 1894 års
proposition rörande nybyggnads- och underhållsskyldigheten samt fördel¬
ningen af densamma, torde ock böra från samma proposition intagas en
79
Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition N:o 56.
bestämmelse därom (§ 73 mom. 2) att, där å viss ort eller för visst
boställe ett annat förhållande i nämnda hänseenden äger ram, än som
öfverensstämmer med de allmänna stadgandena, hvad sålunda hittills
undantagsvis varit härutinnan gällande skall fortfarande tillämpas. Häri¬
genom sker i sak ej ändring i kommitténs förslag, som i 9 § innehåller
bestämmelse i enahanda syfte.
Enligt kommitténs mening skulle boställsordningen gälla från och
med den 1 maj året näst efter dess utfärdande. Då emellertid före för¬
fattningens trädande i kraft reglementen för byggnadslånekassorna skola
uppgöras, granskas och fastställas, men detta arbete, som förutsätter grund¬
liga utredningar, kan antagas blifva mycket tidsödande, har jag ansett tid¬
punkten för den nya författningens tillämpning icke böra bestämmas tidi¬
gare än från och med den 1 maj 1906.
1 71 § 2 mom. (74 § 2 mom.) har från 1894 års proposition in¬
tagits ett af kommittén uteslutet, numera behöfligt tillägg; hvarjämte den
tidpunkt, efter hvilken boställshafvare skall vara utnämnd för att boställs-
ordningens föreskrifter uti de i detta och 4 mom. af samma paragraf (74 §)
angifna hänseenden skola vara å honom tillämpliga, ansetts böra fram¬
skjutas, så att boställsordningen då hunnit blifva kungjord. Då 3 mom.
af 71 § (74 §) ansetts kunna affattas tydligare, än som i förslaget skett,
har jämkning i sådant hänseende vidtagits, och därjämte har tillagts, att
hvad i 24 § 1 mom. är föreslaget att gälla i fråga om byggnadslånekassas
skyldighet att taga brandförsäkring ej skall äga tillämpning på de i detta
inom. omförmälda, fall. Såsom af högsta domstolen blifvit ifrågasatt, är 5
mom. uteslutet. Dess plats har intagits af förslagets 6 inom., hvarjämte
från 1894 åi*s proposition införts ännu ett öfvergångsstadgande, som be¬
tecknats med mom. 6.
Ytterligare ett par öfvergångsstadganden torde böra från 1894 års
proposition och i hufvudsaklig öfverensstämmelse med denna intagas i
den nya författningen (75 och 77 §§), hvarjämte med hänsyn till den långa
tid, som kommer att förflyta mellan författningens kungörande och tillämp¬
ning, särskild föreskrift torde böra gifvas därom (i 76 §) att, om i anled¬
ning af tjänsteombyte, som skett efter den 31 december 1903, af- och till-
trädessyn hållits före den 1 maj 1906, och nybyggnads- och underhålls¬
skyldigheten beträffande laga hus å bostadsboställe skall vara mellan bo-
ställshafvaren och annan byggnadsskyldig delad, laga syn bör för medde¬
lande af de bestämmelser i afseende å de laga husen, hvarom i 75 § för-
mäles, hållas så snart efter den 1 maj 1906 ske kan.
Vidare torde åtskilliga afvikelsor från kommitténs förslag böra göras
i 3 och 4 §§, 5 § 2 inom., 6 §, 13 § (17 §), 36 § (40 §), 43 § (47 §),
80
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.
54 § (58 §), 58 § (62 §), 60 § (64 §), 61 § 2 mom. (65 § 2 mom.). 62 §,
63 § samt rubriken till IX kap. (X kap.), allt mod anledning af hvad vid
granskningen af förslaget blifvit inom högsta domstolen anmärkt.
Några i förslaget vidtagna, här förut ej omnämnda redaktionsändrin-
gar torde, såsom afsedda hufvudsakligen att utgöra förbättringar i lagtex¬
ten, ej erfordra särskild redogörelse.
Högsta domstolen har slutligen anmärkt såsom en blåst i förslaget,
att däri saknades hvarje antydan om hvilka nu gällande författningar
genom dess upphöjande till lag skulle komma att upphäfvas eller ändras.
Då det icke kan antagas hafva varit högsta domstolens mening, att i bo-
ställsordningen skulle uppräknas hela den mångfald af författningar, som
genom dess antagande koinme att helt eller delvis ändras, torde det vara
tillfyllest att i ingressen angifva det hufvudstadgande, 26 kap. 2 § bygg-
ningabalken, som är afsedt att upphäfvas, samt i öfrigt lämna ett allmänt
förklarande, att genom boställsordningen ändras hvad särskilda författnin¬
gar innehålla däremot stridande.»
Föredragande departementschefen uppläste härefter ett i enlighet med
det afgifna yttrandet affattadt förslag till ecklesiastik boställsordning och
hemställde, att förslaget måtte föreläggas Riksdagen till antagande.
Justitierådet Skarin åberopade sitt vid förslagets granskning i högsta
domstolen afgifna yttrande.
Statsrådets öfriga ledamöter tillstyrkte bifall till departementschefens
hemställan.
Hvad departementschefen sålunda hemställt beha¬
gade Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla; och skulle
proposition af den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, till Riksdagen aflåtas.
Ex protocollo:
Gustaf Norström.
Stockholm, Ivar Hseggströms boktryckeri A. B., 1903,