Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition N:o 55.
1
N:o 55.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående upp¬
låtelse af mark från Muonio kronopark till allmänning
åt Enontekis socknemän: gifven Kristiania slott den 16
februari 1903.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riks¬
dagen medgifva,
att ett uti ett af afvittringslandtmätaren J. E. Degerman den 31
juli 1901 uppgjordt, med litt. B betecknadt områdestilldelningsförslag
närmare angifvet område om 6,994,5 0 hektar må från Muonio kronopark
i Muonional lista församling af Norrbottens län till Enontekis kommun
såsom kommunens samfällda egendom upplåtas, under villkor:
att det inom Enontekis socken vid afvittringsberedningen till all¬
männing afsätta område öfverlämnas till kronan;
att det område, som till kommunen upplåtes, skall i allt hvad
skogshushållningen vidkommer stå under skogsstatens vård och för¬
valtning;
att utsyning och försäljning af virke från sistnämnda område skall
äga rum på sätt och i den ordning, Kungl. Maj:t på förslag af Kungl.
Maj:ts befallningshafvande bestämmer;
att inom samma område befintligt mulbete och höslåtter, som ej vid
afvittringen tilläfventyrs tilldelats nybyggen och hemman, må utarren¬
deras, där sådant pröfvas kunna utan men för skogsvården äga rum,
på sätt och i den ordning, som för å kronopark belägna dylika lägen¬
heter finnes föreskrifvet.;
Bih. till Biksd. Prot. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 38 Höft.
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.
samt att de genom försäljning af skogsalster från området samt
genom upplåtelse af mulbete och höslåtter inflytande medel skola
inlevereras till Kungl. Maj:ts befallningshafvande för att göras frukt¬
bärande, förvaltas och användas enligt de grunder, Kungl. Maj:t, på
förslag af Kungl. Maj:ts befallningshafvande och sedan Enontekis
socknemän därom yttrat sig, bestämmer.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:
GUSTAF.
Theodor Odelberg.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 55.
3
Utdrag af protokollet öfver jordbruksfonden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Kri¬
stiania slott den 16 februari 1903.
Närvarande:
Statsråden Odelberg,
Husberg,
Palander,
Westring,
Berger.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Odelberg anförde i
underdånighet:
Genom nådigt bref den 19 oktober 1894 föreskref Kungl. Maj:t,
att ett af Enontekis socknemän vid afvittringssammanträde den 9 mars
samma år fattadt beslut att af det skogsanslag, som vid afvittring inom
socknen kom me att tilldelas byar, hemman och nybyggen, afsätta en
fjärdedel till allmänning skulle bringas till verkställighet, hvarjämte
Kungl. Maj:t förklarade, att Kungl. Maj:t ville, sedan omfånget och be¬
skaffenheten af den skogsmark, som sålunda komme att till allmänning
afsättas, blifvit kända, på förslag- af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Norrbottens län bestämma de grunder, efter livilka allmänningen
borde förvaltas.
I en till Kungl. Maj:t ställd, af Kungl. Maj :ts befallningshafvande
i nämnda län med underdånig skrifvelse den 11 december 1897 järnte
yttrande af afvittringsstyresmannen i länet H. W. Boström öfverlämnad
skrift anhöllo Enontekis socknemän, att, enär den skogstrakt, som på
grund af berörda nådiga bref blifvit till allmänning afsatt, vore i an¬
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 55.
seende till ringa virkestillgång och dryga utdrifningskostnader fullkom¬
ligt värdelös såsom inkomstkälla för kommunen, samt någon annan för
ändamålet mera lämplig skogsmark icke funnes inom socknen, hvarest
all befintlig skog erfordrades till husbehof, men socknens till ett antal
af allenast omkring 450 personer uppgående bofasta befolkning, som
vore för sin utkomst hufvudsakligen hänvisad till sina svaga hemman,
och hvars redan förut hårdt tryckande utskylder i den närmaste framtiden
komme att ytterligare ökas genom bidrag till kostnaden för byggande
af allmän väg mellan Karesuando kyrkoby och Juckasjärvi sockenrå,
vore i stort behof af någon lindring i sina hårda existensvillkor,
Kungl. Maj:t täcktes i nåder anvisa någon utom socknens område men
hälst i närheten däraf belägen skogstrakt till allmänning åt socknen,
eller, om detta ej läte sig göra, i någon annan form bereda kommunen
en motsvarande inkomstkälla.
I sitt nyssberörda yttrande upplyste afvittringsstyresmannen
Boström, att vid afvittringsberedningen inom Enontekis socken en skogs¬
trakt om 4,420,6 2 hektar, utgörande en fjärdedel af det på socknens hela
skattetal, 10s/4 mantal, belöpande skogsanslag, blifvit i socknens syd¬
ligaste del, närmast rågången mot Muonionalusta kapellförsamling
af Paj ala socken till allmänning afsatt; att emellertid å berörda skogs¬
trakt icke funnes skog af sådant värde, att den kunde bereda socknen
någon inkomst, hälst utdrifningskostnaderna blefve ofantligt stora, men
att någon bättre och till allmänning lämpligare skog icke förefunnes
inom socknen, hvars hela skogstillgång behöfde tagas i anspråk för
socknemännens egna behof, samt att någon till afsalu lämplig skog
icke funnes närmare Enontekis socken än å den på 3 mils afstånd däri¬
från inom Muonionalusta kapellförsamling belägna kronoparken mellan
Merasjoki, Kitkiojoki och Parkajoki.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet anförde för egen del,
att enär Enontekis socken, belägen ofvan odlingsgränsen, i saknad af
alla betingelser för industriell rörelse, utan bruten väg samt bebodd af
en befolkning, som endast med de minsta möjliga anspråk på lifvet
kunde af en föga gifvande boskapsskötsel bereda sig en nödtorftig
bärgning, utan tvifvel vore den af naturen mest vanlottade kommun i
riket och framför andra kommuner inom Norrbottens län i behof af de
förmåner, som följde med en allmänning, Kungl. Maj:ts befallnings¬
hafvande funne socknemännens underdåniga ansökning att utom socknen
få sig anvisadt ett område till allmänning synnerligen behj ärtans värd och
på grund häraf hemställde om nådigt bemyndigande för Kungl. Maj:ts
befallningshafvande att i sammanhang med afvittring inom annan socken
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 55. 5
taga under ompröfning frågan om beredande därstädes af lämpligt om¬
råde att såsom allmänning upplåtas åt Enontekis kommun i stället för
den trakt, som i sådant syfte vid afvittringen inom Enontekis socken
förslagsvis afsatts.
På grund af särskilda nådiga remisser afgåfvos underdåniga ut¬
låtanden i ärendet dels den 2 maj 1898 af domänstyrelsen, efter inhäm¬
tande af vederbörande öfver)ägmästares yttrande, dels den 16 juni samma
år af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, dels den 21 påföljde november
af landtmäteristyrelsen och dels den 17 november 1899 af kammar¬
kollegium.
Af de sålunda börda myndigheterna har domänstyrelsen, under
erinran att, enligt 8 § af gällande nådiga afvittringsstadga för lapp¬
markerna i Västerbottens och Norrbottens län, hemman och nybyggen
därstädes ägde erhålla skog till afsalu, endast om tillgång därtill funnes,
framhållit, att, då den vid afvittringen i öfriga delar af landet följda
och jämväl i 4 § af nämnda nådiga stadga inrymda föreskrift, att afvitt¬
ringen skulle socknevis företagas, tydligen innebure, att hemman och
nybyggen icke borde eller kunde grundas på andra naturtillgångar
eller få sig tilldelade andra förmåner, än som vore inom socknen till
finnandes, sökandena, hvilka aldrig haft att tillgå någon skog för afsalu
utan grundat sina hemman på andra naturtillgångar, icke kunde på
gällande författningar stödja sitt anspråk på tilldelning af timmerskog
från kronans mark utom socknen, samt att, då enligt domänstyrelsens åsikt
ej heller från lämplighetens eller billighetens synpunkt skäl förefunnes
för undantag i förevarande fall från det hittills följda förfaringssättet
vid afvittring, styrelsen icke kunde tillstyrka något medgifvande i
berörda syfte; hvaremot domänstyrelsen, för den händelse Kungl. Maj:t
skulle finna åtgärd erforderlig för lindrande af de ekonomiska svårig¬
heter, som förekomme inom länets nordligaste gränskommun, särskildt
i följd af kommunen åliggande bidrag till den af sökandena omnämnda
väganläggningen, ifrågasatt, huruvida icke en sådan lindring kunde
beredas på annat sätt än genom skogstilldelning, exempelvis genom
befrielse från bidrag till sagda väganläggning.
T anledning af hvad domänstyrelsen sålunda ifrågasatt med¬
delade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att det bidrag, Enontekis
socknemän åtagit sig till kostnaden för ofvannämnda väg mellan
Karesuando och Juckasjärvi, hvaraf 40,500 meter folie inom Enontekis
socken, enligt upprättadt kostnadsförslag skulle uppgå till 39,300 kronor,
samt att utom denna väg inom Enontekis socken föreslagits en mer än
5 mil lång väg ned mot Muonionalusta, hvars anläggningskostnad för
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.
mil räknadt säkerligen ej blefve billigare än den förra vägens, äfven¬
som en 137,860 meter lång väg till riksgränsen, till hvars anläggning,
beräknad att kosta 422,500 kronor, sedvanligt bidrag af de vägbyggnads-
sk}ddige dock på grund af särskilda förhållanden knappast torde komma
att påfordras, liv arjämte styrelsen för sin del uttalade den mening, att,
om ej åt hemmansägarne inom Enontekis socken bereddes tillfälle till
andra inkomster, än som härflöte af hemmansbruk, jakt och fiske, deras
förmåga knappt skulle räcka till för sedvanligt bidrag till ordnande
och underhåll af ens de båda förstnämnda vägarne, af Indika i medeltal
nära 2 kilometer skulle komma på hvarje hemmansägare, att det vore
bättre för hemmansägarne att äga tillgång till den aldrig sinande in¬
komstkälla, som läge i uthållig afverkning å en allmänning, än att
erhålla ett kontant penninganslag, och att den bofasta befolkningens
kvarstannande i dessa bygder måhända rent af vore beroende på tillgån¬
gen till eu dylik stadigvarande inkomstkälla.
Landtmäteristyrelsen anförde hufvudsakligen följande. Ehuru visser¬
ligen sökande socknemännen icke kunde på gällande afvittringsstadga
eller andra författningar grunda något anspråk att erhålla skogsmark
utom socknens område, syntes det likväl med afseende därå, att
Enontekis socken vore af naturen så illa lottad, att en bofast befolkning
därstädes endast med de största försakelser kunde nödtorfteligen lifnära sig,
icke vara obilligt, om till denna befolknings förmån ett undantag gjordes
från den eljest gällande regeln, att vid afvittring skogsmark tilldelades
hemmanen endast i den män, tillgång därtill inom socknens område
funnes. Den uppoffring, som staten skulle komma att vidkännas genom
medgifvande i detta fall af ett dylikt undantag, syntes mer än väl
motvägas af den fördel för det allmänna, som läge däri, att fort-
varon inom denna gränstrakt af en bofast befolkning, lefvande under icke
alltför tryckta förhållanden, blefve tryggad eller åtminstone underlättad.
Enligt landtmäteristyrelsens åsikt skulle befolkningens fördel bäst
tillgodoses, om till allmänning åt socknen upplätes en del af ofvan om-
förmälda, inom Muonionalusta kapellförsamling belägna kronopark, hvari¬
genom befolkningen, utom det bidrag till lindrande af dess utskylder,
som erhölles genom försäljning af skogsalster, äfven kunde vinna inkomst
genom arbete vid virkets utdrifning och flottning samt erhålla dugligt
virke till sina allmänna byggnader. Därest Kungl. Maj:t och Riks¬
dagen ej skulle finna skäl att upplåta någon del af denna kronopark
åt socknen, ansåge landtmäteristyrelsen Kungl. Maj:tsbefallningshafvandes
framställning om bemyndigande att vid afvittring inom annan socken
taga under pröfning frågan om upplåtande därstädes af lämpligt område
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.
till allmänning åt Enontekis socken vara förtjänt af nådigt afseende,
ehuru emellertid, därest allmänningen komme att förläggas på något
längre afstånd från Enontekis socken, socknemännen icke vunne de
särskilda fördelarne af tillfälle till arbetsförtjänst m. m., som skulle
ernås genom upplåtande för ändamålet af någon del af nämnda krono¬
park. Det kunde i sådant fall ifrågasättas, huruvida icke i stället ett
kontant bidrag af statsmedel lämpligen kunde åt socknemännen anvisas till
lindrande af deras kommunalutskylder.
Kammarkollegium, som inhämtat, att Enontekis socken enligt
1898 års mantalslängd hade en befolkning af 1,327 personer, däraf868
tillhörande den egentliga lappallmogen, samt att enligt nämnda års
taxeringslängder värdet å den till bevillnings erläggande uppskattade
fasta egendomen inom socknen utgjorde 66,000 kronor och den beskatt¬
ningsbara inkomsten uppginge till 10,200 kronor, förmälde sig vara af
samma åsikt som landtmäteristyrelsen beträffande billigheten och lämplig¬
heten däraf, att till lindring af de tryckta förhållanden, hvarunder in-
vånarne i Enontekis socken lefde, och till tryggande af en bofast be¬
folknings fortbestånd i dessa nejder en skogstrakt å kronans mark på
ett ej alltför långt afstånd från socknen blefve upplåten åt sockne¬
männen att däraf njuta afkastningen; och då annan för ändamålet lämplig
skog icke syntes vara att tillgå än ofvan omförmälda kronopark inom
Muonionalusta kapellförsamling, men denna kronopark, som jämlikt
nådigt bref den 24 oktober 1885 bildats af den efter afvittringen inom
nämnda kapellförsamling uppkomna öfverloppsmark jämte någon del af
en förut afsatt kronopark, enligt samma nådiga bref innehölle en areal
af ej mindre än 1,108,163 kvadratref 25 kvadratstänger, däraf 521,699
kradratref 86 kvadratstänger duglig skogsmark, hemställde kollegium,
huruvida icke Kungl. Maj:t täcktes finna skäl uppdraga åt Kungl. Maj :ts
befallningshafvande i länet att efter vederbörlig utredning inkomma
med underdånigt förslag, till huru stor omfattning och under hvilka
villkor skogsmark från berörda kronopark lämpligen kunde varda för
ifrågavarande ändamål åt Enontekis socknemän upplåten.
Den 8 februari 1900 föredrogs ärendet inför Kungl. Maj:t, och
behagade Kungl. Maj:t därvid anbefalla Kungl. Mapts befallningshaf¬
vande i Norrbottens län att, efter vederbörlig utredning, inkomma med
underdånigt förslag, till huru stor omfattning och under hvilka villkor
skogsmark från nyssnämnda kronopark lämpligen kunde för det af kam¬
markollegium angifna ändamål åt Enontekis socknemän upplåtas, med
åliggande för Kungl. Mapts befallningshafvande att särskildt yttra sigom,
8
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 55.
huruvida afkastningen af allmänningen borde komma kommunen i dess
helhet till godo eller tillfalla ensamt den jordägande befolkningen i socknen.
Med anledning häraf anmodade Kungl. Maj:ts befallningshafvande
afvittringsstyresmannen Boström att å karta utmärka ett område af
Muonio kronopark, om möjligt lämpligt beläget i förhållande till flott-
ningsbara vattendrag, och så afpassadt, att detsamma, hvad arealen dug¬
lig skogsmark beträffade, kunde anses motsvara det till allmänning inom
Enontekis socken afsätta område.
Den 28 mars 1900 inkom afvittringsstyresmannen till Kungl. Majrts
befallningshafvande med förslag i ämnet jämte en kartskiss öfver Muo-
nionalusta kapellförsamling med därtill hörande beskrifning. Förslaget
omfattade alternativt ett å kartan med litt. B utmärkt område, beläget
omkring två mil söderut från rågången mot Enontekis socken, inne¬
hållande, likasom det till allmänning inom Enontekis socken afsätta
område, 4,420,6 3 hektar duglig skogsmark samt dessutom 3,135,003
hektar oduglig mark, och ett med litt. A betecknadt område, be¬
läget söder om litt. B och upptagande enahanda areal duglig skogs¬
mark med något bättre skog än å litt. B samt 3,425,2 8 7 hektar im¬
pediment. 1 fråga om de föreslagna områdenas läge anmärkte afvitt¬
ringsstyresmannen, att den närmast Enontekis sockenrå belägna krono-
parkstrakten vore af samma beskaffenhet, som den till allmänning före¬
slagna trakt inom Enontekis socken och därför ej kunde blifva till någon
större nytta eller inkomst för socknen; hvar]ände afvittringsstyresmannen,
under förutsättning att till Enontekis socknemän upplätes mark till all¬
männing inom Muonionalusta församling, hemställt, att det område inom
Enontekis socken, hvilket föreslagits skola afsättas till allmänning och
som angränsade Muonio kronopark, måtte af socknemännen till kronan
afträdas.
I afgifvet yttrande öfver afvittringsstyresmannens förslag hafva
Enontekis socknemän, utan att uttala sig för något af de båda alter¬
nativen och med frånträdande af deras ansökning, i hvad den afsåge
uteslutande rätt för den jordägande befolkningen att åtnjuta afkast¬
ningen af den blifvande allmänningen, anhållit att, för att kunna till¬
godose behofvet af virke för kommunens allmänna byggnader och sockne-
männens behof af byggnadstimmer och bränsle, jämväl få behålla det
inom socknen till allmänning afsätta skogsskiftet, hälst detsamma sak¬
nade så godt som allt värde för kronan, då det icke vore tänkbart,
att någon försäljning för export komme att äga rum från skog vid själfva
skogsgränsen.
Beträffande de af afvittringsstyresmannen alternativt föreslagna
9
Kung!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 55.
områdena har öfverjägmästaren i distriktet på anmodan af Kungl. Maj:ts
befallningshafvande afgifvit yttrande och därvid anfört, att båda förlagts
efter Muonio älf och således afstängde bakom liggande delar af krono-
parken från hvarje kommunikation med själfva hufvndvattendraget; att,
om ej den trakt, som utefter Muonionalustas öfre rågång läge närmast
Enontekis, kunde anses allra lämpligast att för täckande af eventuell brist
som fyllnad tilläggas det inom Enontekis socken till allmänning afsätta
område, öfverjägmästaren hölle före, att det öfre, å kartan med litt. B
betecknade området minst rubbade kronoparkens form, särskildt om den
mellan Mudoslombolo och Kitkiojoki utskiften belägna delen undantoges
mot vederlag å kronoparken vid Nankijärvi; samt att staten redan upp¬
fört krono]ägareboställe å det med litt. A betecknade område och verk¬
ställt en del kostsamma flottledsbyggnader i Parkajoki för timmerdriftens
underlättande från intilliggande trakter af kronoparken; hvarjämte öfver¬
jägmästaren påyrkat, att afseende ej måtte fästas vid Enontekis socken-
bors åstundan att, om än fullt anslag från annan socken tillerkändes
dem, få behålla allmänningsområdet i Enontekis.
Med öfverlämnande af afvittringsstyresmannens förenämnda förslag
samt Enontekis socknemäns och öfverjägmästarens nyssberörda yttranden
har Kungl. Maj:ts befallningshafvande i underdånig skrifvelse den 29 no¬
vember 1900 för egen del anfört följande. Folkmängden i Enontekis
socken utgjordes af omkring 1,300 personer, däraf ungefär två tredjedelar
vore nomadlappar. Enligt någon gammal öfverenskommelse erlade lap-
parne två tredjedelar af de kommunala utgifterna. Denna öfverenskom¬
melse hade nog varit billig på sin tid, då lapparne, på samma gång de
utgjort det öfvervägande flertalet af befolkningen, äfven varit de i ekono¬
miskt afseende jämförelsevis bäst lottade. Till följd af gränsspärrningen
mot Finland och en sträng tillämpning i Norge af den internationella
lapplagen, hvarigenom dryga skadeersättningar årligen af lapparne utkräf-
des, äfvensom genom en följd af för renafveln ogynnsamma år hade emeller¬
tid lapparnes ställning på senare tider undergått en afsevärd försämring,
så att det kunde ifrågasättas, huruvida de icke, då de billighetsskäl, som
legat till grund för berörda öfverenskommelse, numera till stor del för¬
lorat sin betydelse, komme att undandraga sig ifrågavarande, af deras
förfäder åtagna förpliktelser, hvilka, ehuru ej för dem juridiskt bindande,
de hittills ansett sig böra respektera. I sådan händelse blefve lapparne
befriade från alla kommunalutskylder, enär de författningsenligt ej vore
skyldiga att erlägga bevillning för inkomst af renskötselu, och laglig
grund således saknades för att pålägga dem dylika utskylder. De ho¬
rn till Riksd. Prof. 1903. 1 Samt. 1 Afd. 38 Höft. 2
10
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition No 55.
fäste, hvilka redan nu hade ytterst svårt att, äfven med de minsta
möjliga anspråk på hvad till lifvets nödtorft hörde, draga sig fram,
skulle då få vidkännas alla utgifter till kommunens gemensamma behof.
Detta blefve uppenbarligen för dem en omöjlighet. Nödvändigheten af
statens mellankomst för åstadkommandet af lindring i Enontekis sockne-
mäns betryck hade ock blifvit af alla myndigheter erkänd, likasom ock
myndigheterna, med undantag allenast af domänstyrelsen, varit eniga
därom, att denna mellankomst lämpligen borde äga rum genom upp¬
låtande åt socknemännen af en allmänningsskog, hvarigenom en varaktig
inkomstkälla blefve dem beredd. Skulle skogen kunna blifva en dylik
inkomstkälla, finge den dock ej förläggas alltför nära skogsgränsen,
helst denna i Norrbotten visade tendens att alltmera draga sig nedåt,
och Kungl. Maj:ts befallningshafvande funne ur denna synpunkt lämp¬
ligast, att upplåtelsen komme att omfatta det af afvittringsstyresmannen
med litt. A betecknade område, hvilket vore beläget på tre mils afstånd
från Enontekis sockengräns, således ej mera aflägset, än att Enontekis
socknemän med fördel kunde där söka arbetsförtjänst vid utdrifning och
flottning af timmer. Området litt. A understege i areal med 1,469,183
hektar det inom Enontekis socken till allmänning afsätta område, men
innehölle dock lika stor areal såsom duglig upptagen skogsmark som
detta, eller 4,420,6 3 hektar, motsvarande ej fullt en tiondedel af den
dugliga skogsmark, som inginge i Muonio kronopark.
Vidare har Kungl. Maj:ts befallningshafvande hemställt, att såsom
villkor för upplåtelsen måtte föreskrifvas:
att området i egenskap af sockenallmänning skulle utgöra en
Enontekis kommuns samfällda egendom, som dock i allt hvad skogs¬
hushållningen vidkomme skulle stå under skogsstatens vård och för¬
valtning;
att utsyning och försäljning af virke från allmänningen skulle
äga rum på sätt och i den ordning, Kungl. Maj:t framdeles på förslag
af Kungl. Majt:s befallningshafvande bestämde;
att inom allmänningen befintligt mulbete och höslåtter, som ej vid
afvittringen tilläfventyrs tilldelats nybyggen och hemman, skulle utarren¬
deras, där sådant pröfvades kunna utan men för skogsvården äga rum,
på sätt och i den ordning, som för å kronopark belägna dylika lägenheter
funnes föreskrifvet;
samt att de genom försäljning af skogsalster från allmänningen
samt genom upplåtelse af mulbete och grässlätter inflytande medel skulle
inlevereras till Kungl. Mapts befallningshafvande för att göras frukt¬
bärande, förvaltas och användas enligt de. grunder, Kungl. Maj:t, på för¬
11
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.
slag af Kungl. Maj:ts befallningshafvande och sedan Enontekis socknemän
därom yttrat sig, framdeles bestämde.
Slutligen har Kungl. Maj:ts befallningshafvande, vidkommande
socknemännens framställning att, äfven om en allmänning bereddes dem
utom socknens gränser, få behålla det inom socknen till allmänning af¬
sätta område, uttalat, att detta socknemännens önskningsmål syntes
grunda sig på den föreställningen, att de skulle äga afgiftsfritt för sitt
husbehof använda allmänningens skogstillgångar; att en så utsträckt
dispositionsrätt till skogen dock ej vore förenlig med dess fortbestånd
och således ej heller med Enontekis kommuns egen välförstådda fördel,
samt att Kungl. Maj:ts befallningshafvande fördenskull funne sig icke
kunna förorda, hvad socknemännen i denna del hemställt.
Till följd af nådig remiss har domänstyrelsen den 19 februari 1901
afgifvit förnyadt underdånigt utlåtande i ämnet och därvid, under er¬
inran att vid afvittringen inom Enontekis socken en fjärdedel, eller
4,420,6 2 hektar, af skogsanslaget för samtliga hemman och nybyggen
inom socknen blifvit afsatt till allmänning, att å den afsätta allmännings-
trakten enligt afvittringsstyresmannens uppgift ej funnes skog af sådant
värde, att den kunde bereda socknen någon inkomst, äfvensom att någon
bättre och till allmänning lämpligare skog än den därtill afsätta enligt
uppgift af samme person ej funnes inom socknen, vidare anfört följande.
Då i anledning af detta senare förhållande Kungl. Maj:ts befallnings¬
hafvande erhållit nådig befallning att, efter vederbörlig utredning, inkomma
med underdånigt förslag, till huru stor omfattning skogsmark från Muonio
kronopark lämpligen kunde åt socknemännen upplåtas, och då alltså
fråga uppstått om ny områdestilldelning och nytt skogsanslag för en
fjärdedel af socknens jordbruksfastighet, syntes, i betraktande af be¬
stämmelserna i 16 och 18 §§ af 1873 års afvittringsstadga för lapp¬
markerna, den anbefallda utredningen i första rummet hafva bort gå
ut på att besiktiga den skogstrakt af kronoparken, där områdestilldel-
ningen ansetts böra äga rum, samt att efter skogens och markens be¬
skaffenhet bestämma skogsanslaget. Så hade emellertid ej skett, utan
hade utredningen inskränkts till att å kartan utmärka två områden,
hvarje till areal skogsmark efter beskrifningen motsvarande det till
allmänning i Enontekis socken afsätta området.
Att skogsanslaget i Enontekis, där skogen uppgifvits vara mycket
dålig, beräknats i det närmaste efter det i afvittringsstadgan medgifna
maximibeloppet, vore ej underligt, men däremot vore det dess mer
öfverraskande, att samma beräkningsgrund tillämpats vid nu förslagsvis
utförda områdestilldelning å en skogstrakt, som till sin beskaffenhet
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.
funnits vara vida bättre och värdefullare än den i Enontekis socken till
allmänning afsätta. Uppenbart vore, att skogsområdena genom detta
förfaringssätt blifvit väsentligt större till arealen, än som författnings¬
enligt eljest kunnat komma socknemännen till godo, och ansåge sig
styrelsen dess mer hafva anledning till detta uttalande, som det genom
ägobesiktningens uraktlåtande måste vara mycket ovisst, huruvida ej
äfven duglig mark inbegripits under impediment. Den af Kungl. Maj:ts
befallningshafvande framhållna omständigheten, att det till allmänning
nu föreslagna området med 1,469,18 3 hektar understege allmänningsom-
rådet i Enontekis, vore utan betydelse, enär denna arealskillnad berodde
på det nu föreslagna allmänningsområdets mindre impedimentareal, under
det att skogsmarksarealen vore lika för båda. Det område, som kunde
komma att tilldelas socknemännen från kronoparken, syntes därför till
sin omfattning böra minskas, därest afvittringsstadgans bestämmelser
skulle tillämpas, och syntes det med dessa vara mest öfverensstämmande,
att skogsanslaget beräknades efter högst 17,000 kvadratref för helt
mantal.
Beträffande därefter de till allmänning föreslagna trakternas lämplig¬
het för sitt ändamål och det större eller mindre men och förfång, som
genom den ena eller andra traktens afskiljande från kronoparken kunde
vållas kronan, ville styrelsen fästa uppmärksamheten på, att dessa trakter
upptoge hela den del af parken, som läge utmed Muonio älf mellan
Merasjoki och Parkajoki i nämnda älf utmynnande vattendrag. Nämnda
vattendrags källsjöar, Merasjärvi och Kitkiojärvi, vore belägna på ungefär
samma höjd öfver hafvet, den förra 261 och den senare 255 meter, och
under sträckan mellan områdenas norra och södra gränser sänkte sig
Muonio älf endast några få meter. I det inre af områdena bildade
marken större och mindre höjder, uppnående å den södra trakten något
högre läge öfver hafvet, 348 meter, än å den norra, hvarest högsta
punkten öfver hafvet endast vore 338 meter. Någon nämnvärd höjd¬
skillnad funnes således icke mellan de båda trakterna, livilka, belägna
som de vore nedanför odlingsgränsen och på omkring 8 å 9 mil från
högfjällen, vore såväl till läge som växtlighet att hänföra till det så
kallade skogslandet, hvadan något aftagande i skogens växtlighet eller
något nedskridande af skogsgränsen hvarken å den ena eller andra af
dessa trakter kunde i följd af läget befaras. Hvad Kungl. Maj:ts be¬
fallningshafvande i berörda hänseende anfört hade således icke tillämp¬
ning å någon af trakterna och saknade alltså all betydelse vid bedöman¬
det af deras lämplighet till allmänning. Däremot vore det uppenbart,
att ju mindre aflägset socknemännen erhölle sin allmänning, desto större
13
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.
möjlighet funnes för dem att genom arbetsförtjänst draga nytta af
timmerdrifning å allmänningen. Styrelsen kunde därför, från sockne-
mannons eget intresse sedt, icke biträda Kungl. Maj:ts befallnings-
hafvandes förslag om den södra eller den med A betecknade traktens
upplåtande till allmänning. Ej häller kunde styrelsen ur synpunken af
kronans skogsintresse understödja detta Kungl. Majrts befallningshafvan-
des förslag, enär traktens afskiljande från kronoparken i flere afseenden
ställde sig mycket ogynnsamt. Visserligen kunde, äfven om allmännings-
upplåtelse bär skedde, kostnaderna för flott-ledsregleringen i Parkajoki
blifva ersatta genom flottningsafgifter, åtminstone till någon del, men
genom upplåtelsen skulle det förhållandet uppstå, att för flottledens fullstän¬
digande och för dess framtida underhåll erforderligt virke icke funnes att
tillgå å kronans mark i närheten af vattendraget, enär detta hlefve omgif-
vet å båda sidorna af allmänningsskog, på den norra af Enontekis sockne-
mäns och på den södra af Muonionalusta socknemäns. Och då lösflottning
icke medgåfves i gränsälfven, utan timret måste framföras i flottar, hvilken
omständighet påkallade för timrets hopsamling och flottlägggning, innan
detsamma utkomme i älfven, anordnandet af särskilda anstalter vid Par-
kajoki mynning, såsom bomledningar med erforderliga stödkistor, duc
d’alber, vaktstugor m. m., komme kostnader och olägenheter att uppstå
genom att vid förefallande byggnadsarbeten och brådskande reparationer
nödigt virke ej funnes att tillgå å närbelägen kronoskog, och detta i
afl synnerhet som det i många fall visat sig möta stora svårigheter att
få till stånd flottningsförening, som sörjde för flottledens underhåll,
hvilket därför måste i sådant fall ombesörjas af skogsförvaltningen.
Kostnader och olägenheter skulle ock drabba kronan genom nödvändig¬
heten att skaffa den å kronoparken anställde kronojägaren ny bostads¬
lägenhet, enär hans nuvarande centralt belägna bostad läge inom den
nu ifrågavarande trakten. Den föreställningen syntes visserligen hafva gjort
sig gällande, att med allmänningeus ställande under skogsstatens vård och
förvaltning skulle följa skyldighet för kronan att bestå såväl bevakare
som bevakarebostad å allmänningen. Så vore emellertid ej förhållandet, till
stöd för hvilken uppfattning styrelsen åberopade gällande författningar för
i berörda hänseende likställda skogar, såsom häradsallmänningar, eckle¬
siastika skogar och statens till bergshandteringens understöd anslagna
skogar. Vidare ville styrelsen fästa uppmärksamheten på, att kronoparken
intoge på norra sidan om Parkajoki och Kitkiojoki ett sammanhängande
område från Muonio älf till Enontekis sockenrå, hvarigenom, utom det
att kronan disponerade skogstillgången utmed hela flottleden, tillsynen
och förvaltningen af parken högst väsentligt underlättades, men att denna
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.
i nämnda afseenden särdeles gynnsamma belägenhet skidle gå förlorad
genom bifall till Kungl. Maj:ts befallningshafvandes förslag, hvilket
förslag styrelsen därför på grund af det anförda afstyrkte.
Det norra, med B betecknade området åter hade visserligen å
kartan utlagts utan hänsyn därtill, att kronoparkens återstående delar
erhölle lämplig form, i det att sagda område, sådant det å kartan funnes
utmärkt, åt sydväst bildade ett långt utskjutande hörn, som delade
parken i två delar, men om detta missförhållande rättades, genom att
den omnämnda delen af området, på sätt öfverjägmästaren föreslagit,
utbyttes mot mark från kronoparken vid Nankijärvi, skulle sagda, hufvud¬
sakligen emellan enskildes ägor belägna, med B betecknade trakts af¬
skiljande från parken för kronan medföra mindre uppoffringar och
olägenheter för framtiden, än som, enligt hvad ofvan vore nämndt, blefve
följden af A-traktens upplåtande.
På grund af hvad styrelsen sålunda anfört, har styrelsen uttalat
den mening, att — för så vidt markupplåtelse öfver hufvud kunde
finnas lämplig från kronopark för nu ifrågavarande ändamål, i hvilket
afseende styrelsen åberopade sitt förut i ärendet afgifua underdåniga
utlåtande — den med B betecknade trakten med ofvan omförmälda
minskning i areal och ändrade skiftesläggning syntes böra för upplåtel¬
sen väljas.
Med afseende slutligen å Kungl. Maj:ts befallningshafvandes för¬
slag i fråga om villkoren för upplåtelsen, har domänstyrelsen, då detta för¬
slag stode i öfverensstämmelse med förut lämnade nådiga föreskrifter
rörande andra sockenallmänningar i länet, och då anledning till undan¬
tag särskildt hvad Enontekis allmänning anginge icke förefunnes, med¬
delat, att styrelsen icke hade något att erinra emot sist berörda del af
Kung]. Maj:ts befallningshafvandes underdåniga förslag.
Den 26 april 1901 föredrogs ärendet ånyo inför Kungl. Maj:t.
I anledning af hvad domänstyrelsen i sitt nyssnämnda yttrande anfört
anbefallde Kungl. Maj:t därvid Sin befallningshafvande i Norrbottens län
att låta verkställa utredning, huru stor del af det till upplåtelse såsom
allmänning åt Enontekis församling alternativt ifrågasatta med litt. B
betecknade område med den ändrade skiftesläggning, domänstyrelsen
föreslagit, skulle efter skogens och markens beskaffenhet för nu ifråga¬
varande ändamål tagas i anspråk, därest vid skogsanslagets bestäm¬
mande följdes enahanda grunder, som vid afvittringen inom Muoniona-
lusta socken blifvit i allmänhet tillämpade, samt att, sedan detta om¬
råde blifvit å förenämnda karta till sina gränser utmärkt, i ärendet
15
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 55.
afgifva det förnyade utlåtande, hvartill Kungl. Maj:ts befallningshaf¬
vande kunde anse domänstyrelsens nyssberörda yttrande föranleda.
Till åtlydnad häraf har Kungl. Majrts befallningshafvande låtit
afvittringslandtmätaren J. E. Degerman uppgöra tre alternativa förslag
till områdestilldelning inom Muonionalusta församling för allmänning åt
Enontekis socken med tillämpande af samma grunder, som i allmänhet
följts vid afvittringen inom Muonionalusta församling. I enlighet med
dessa grunder har Degerman uti sina den 31 Juli 1901 afgifna, med litt.
A, B och B1 betecknade alternativa förslag beräknat skogsanslaget till
17,802,0 2 kvadratref för helt mantal, i följd hvaraf de af Degerman före¬
slagna allmänningsområdena kommit att omfatta hvartdera 3,961,4 5 hektar
duglig skogsmark mot förut föreslagna 4,420,6 3 hektar dylik mark,
hvarjämte samma allmänningsområden skulle komma att innehålla im¬
pediment till areal af 3,292,01 hektar för litt. A, 3,033,05 hektar för
litt. B samt 6,047,18 hektar för litt. B1-
Afvittringslandtmätaren Degerman har i fråga om de olika för¬
slagen anfört, att västra delen af B-trakten läge mycket nära den
gräns, där dvärgskogen vidtoge, och syntes hafva känning däraf, så
att, om större afverkning därstädes företoges, denna del snart nog
kunde komma att blifva af fjällnatur; att B-trakten dessutom redan
vore mycket anlitad och ej syntes tåla sådan afverkning, att den vore
till någon stor nytta som allmänning; att på A-trakten däremot funnes
ordentligt timmer, som vore så pass aflägset från skogsgränsen, att det
ej rönte inverkan däraf, om ej mellanliggande trakt för mycket uthögges;
att, hvad anginge förslaget B1, som omfattade två skiften, dess södra skifte,
som utgjorde mera än hälften af den föreslagna dugliga skogsarealen, be¬
stode af icke fullmålig skog och dess norra skifte till nära två tredjedelar
af impediment, samt att A-trakten enligt Degermans åsikt vore lämpligast
som häradsallmänning för Enontekis socken.
Med underdånigt utlåtande af den 25 november 1901 har Kungl.
Maj:ts befallningshafvande öfverlämnat Degermans berörda förslag och
yttrande; och har Kungl. Maj:ts befallningshafvande därvid, i anled¬
ning af hvad domänstyrelsen i dess förenämnda utlåtande af den 19 februari
1901 anfört, erinrat följande. Såvidt Kung]. Maj:ts befallningshafvande
kunde finna, förelåge icke fråga om att åt Enontekis socknemän afväga
och utmäta hvad som med stöd af någon på lag och författningar
grundad rätt dem tillkomme, utan gällde frågan att, sedan samtliga i
ärendet hörda myndigheter med undantag af domänstyrelsen funnit det
för tryggande af en bofast befolknings fortbestånd i Enontekis billigt
och nödigt, att ett understöd af varaktigt värde bereddes denna kom¬
16
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.
mun, hvarvid föreslagits, att detta understöd måtte utgå i form af en
från jämförelsevis närbelägen kronopark utbruten allmänning, få utrönt,
huru stor del af kronoparken, som för detta syftemåls vinnande borde
utbrytas. Därest en rationell skogsuppskattning öfvergått kronoparken,
hade denna fråga varit jämförelsevis lätt att afgöra. Da emellertid
någon sådan icke, Kungi. Maj:ts befallningshafvande veterligen, ägt
rum, hade Kungl. Maj:ts befallningshafvande vid afgifvande af sitt
förslag härutinnan icke funnit någon lämpligare grund att. utgå från,
än den som med stöd af gällande författningar tillämpats vid omiådes-
tilldelning åt byar och hemman vid afvittringen inom länet, hvilken
grund dock något växlat för olika delar af länet och till och med för
olika byar inom samma socken. Att Kungl. Maj :ts befallningshafvande
härvid följt samma grund, som följts för områdestilldelningen i Enon-
tekis, där skogsanslaget närmade sig det högst medgifna, borde ej
väcka förundran, ifall man toge i betraktande dels att den ifrågasatta
allmänningen skulle få sitt läge i öfre delen af rikets nordligaste, krono¬
park, således i en trakt, där den nordliga latituden på växtligheten
utöfvade större inflytande än en ökad absolut höjd, dels att den de
särskilda hemmanen inom Enontekis tillagda skogen vore fullkom¬
ligt oanvändbar för förädling och export och således icke kunde
lämna ägarne någon inkomst, dels att till och med det högsta tillåtna
skogsanslaget vid afvittringen ansetts böra tilldelas en mängd byar
och hemman i vida sydligare belägna socknar till exempel Arjepluog,
Jockmock och Gellivare. Beträffande domänstyrelsens förslag om den
ifrågasatta allmänningens förläggande med ett skifte. till den del af
Muonio kronopark, som vore belägen norr om Merasjoki vid.Nankijärvi
(förslaget B1), vore att märka, att domänstyrelsen år 1892 i fråga om
den gräns mot fjällandet, som vid timmerafverkning å kronans skogar
icke borde öfverskridas, föreskrifvit, att inom Enontekis socken samt
den del af Muonio kapell, som vore belägen norr om Merasjoki, afverk-
ning till afsalu i allmänhet icke finge äga rum, hvilken föreskrift fort¬
farande gällde. Tilldelandet af en allmänning inom detta område vore
sålunda en gåfva af mycket tvifvelaktigt värde. Däremot vore det ej af
någon väsentlig betydelse, huruvida allmänningen vore belägen en ellei
annan mil närmare Enontekis sockengräns, då arbetsplatserna i alla hän¬
delser vore så pass aflägsna, att skogsarbetare från Enontekis under ut-
drifningstiden måste taga sin tillfälliga bostad i skogen. Några kostnadei
eller olägenheter skulle ej uppstå därigenom, att kronoskog ej funnes vid
Parkajoki vattendrag, ty' virket fördyrades icke därigenom, att ägande¬
rätten till skogen öfverginge från kronan till Enontekis kommun. Enda
17
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.
skillnaden blefve, att amorteringsafgifterna för det sålunda tillsläppta
virket ginge till den blifvande aflmänningsfonden i stället för till stats¬
verket. Ej heller borde förefintligheten å kronoparken af en krono-
jägarebostad förhindra den ifrågasatta upplåtelsen, vid hvilken för öfrigt
kunde förbindas som villkor, att bostaden inlöstes af kommunen. I
samtliga af Kungl. Maj:t för besparingsskogar inom Norrbottens län
fastställda reglementen funnes för öfrigt bestämmelse därom, att staten
genom sina tjänstemän ombesörjde allmänningens bevakning. Då skogen,
äfven om den upplätes till allmänning, skulle stå under samma vård
och förvaltning som nu utan rubbning i omfånget och gränserna för
den enhet i bevakningsafseende, som Muonio kronopark nu utgjorde,
skulle genom A-traktens upplåtande tillsynen öfver och förvaltningen
af nämnda kronopark icke på något sätt försvåras. På grund af hvad
sålunda anförts och då Kungl. Maj:ts befallningshafvande vore fullt
öfvertygad om, att syftemålet med upplåtelsen skulle väsentligen förfelas,
ifall densamma begränsades på sätt domänstyrelsen hemställt, har Kungl.
Maj:ts befallningshafvande funnit sig böra fasthålla vid hvad Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i sitt underdåniga utlåtande den 29 november
1900 i ärendet föreslagit.
Dessutom har Kungl. Majrts befallningshafvande öfverlämnat ett
af häradshöfdingen i Torneå domsaga G. A. E. Kronlund afgifvet
yttrande i ämnet, däruti anförts, bland annat, följande. Den bofasta
befolkningen i Enontekis socken idkade till följd af klimatiska förhållan¬
den icke något jordbruk i egentlig mening utan endast boskapsskötsel,
hvilken näring dock icke ens närmelsevis räckte till för uppehållande
af befolkningens existens, hvadan, vid sidan af boskapsskötseln, fiske
och ripfångst måste bedrifvas. Därest nu sistnämnda båda näringsfång,
såsom ibland hände, sloge fel, stode för mången nöden för dörren.
Beklagligtvis hade dessa näringsfång visat benägenhet att år för år
blifva mindre gifvande, utan att jordbruksnäringen, d. v. s. här bo¬
skapsskötseln, kunnat till ersättning därför utvecklas och höjas. I de
stränga klimatiska förhållandena, socknens långt aflägsna läge och full¬
ständiga brist på alla kommunikationer samt invånarnes fattigdom
torde man nog få söka orsaken härtill.
Hvad som ytterligare i hög grad bidroge att försvåra och för¬
värra belägenheten för de bofaste, vore lapparnes hastigt skeende till¬
bakagång i antal och välstånd. Anledningen därtill syntes vara den
finska gränsens spärrning för de svenska nomaderna, de alltjämt växande
skadeersättningarna till de norska nybyggare^, de aftagande renbetena
Bih. till Piksd. Prof. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 38 Höft. 3
18
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 55.
samt slutligen flera svåra olycksår, som mött nomadlapparnes renhjordar,
hvilket allt i hög grad försämrat lapparnes ekonomiska ställning, något
som bäst ådagalades däraf att, då renarnes antal inom Enontekis
socken enligt rentaxeringarna för år 1890 uppgått till 40,000, antalet
af renar efter år 1895 växlat mellan 15 och 16,000.
Samtidigt med denna tillbakagång hade fattigvården inom socknen
blifvit alltmera betungande, hvartill den omständigheten kraftigt bi¬
dragit, att af de gamla, från Kautokeino inflyttade lapparna alla skatt¬
dragande numera flyttat ur riket tillbaka till Kautokeino, men kvar-
lämnat sina fattiga, som socknens skattskyldige nu måste försörja.
Byteshaudeln med de norska fiskarna hade hittills utgjort en
ganska viktig inkomstkälla både för lappar och nybyggare, hvilka för¬
medlade den norska fiskens afyttring såväl i Gellivare som äfven i
det uti Pajala socken belägna Kengis och af frakterna haft ganska af-
sevärda inkomster, hvilka emellertid komme att alldeles försvinna, då
Ofotenbanan öppnades för trafik.
Taxeringsvärdet för jordbruksfastighet utgjorde för närvarande
64,000 kronor och för annan fastighet 11,000 kronor samt taxeringen
för inkomst af allmän tjänst och rörelse 18,180 kronor. För hvarje
jordbruksfyrk utginge i skatt årligen 2 kronor 50 öre. Kommunal¬
skatten hade under de senaste 10 åren växlat mellan 10 och 14 kronor
för hvarje bevillningskrona.
Lades därtill, att socknen under den närmaste tiden hade att full¬
göra mycken nybyggnadsskyldighet, såsom ny kyrka, ny prästgård
och nytt tingshus, hvilkas ombyggnad vore af den allra mest trängande
beskaffenhet, äfvensom byggande af väg från Soppero till Karesuando,
ungefär 4 mil lång, så borde lätt inses, i huru hög grad invånarne inom
socknen vore i behof af ett verksamt och kraftigt stöd i den hårda
kampen för tillvaron.
Hvad uppförande af nya hus på Karesuando vidsträckta tundra
betydde, vore lätt att inse, då i betraktande toges, att allt virke måste
forslas 4 å 5 mils väg samt för sin kvistiga och förkrympta beskaffen¬
het vore synnerligen svårt att använda till en ordentlig husbyggnad.
Lappallmogen ålåge, enligt en äldre öfverenskommelse med den
bofasta befolkningen, att betala 2/'s af samtliga utgifter i kommunalt
hänseende samt för kyrko- och skolväsendet. Under sin välmaktstid
hade lapparne med lätthet fullgjort detta sitt åtagande, men på grund
af förut anmärkta omständigheter vore det numera en omöjlighet;
socknens nomadlappar ginge i stället med bråda steg en tröstlös och
ruinerande framtid till mötes. För dem syntes snart endast återstå att
19
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 55.
småningom öfvergå till nybyggarlifvet, och kunde man just på grund
af denna omständighet hoppas att socknens bofasta element skulle i de
framtida nybyggarlapparna erhålla en tillökning af härdiga och vid kli¬
matet vana nybyggare.
I fråga om belägenheten och beskaffenheten af de olika till
sockenallmänning föreslagna områdena har häradshöfding Kronlund fram¬
hållit, att afvittringslandtmätaren Degerman under större delen af sitt
lif vistats inom Norrbottens läns lappmarkssocknar och till följd däraf
borde mer än någon annan vara förtrogen med förhållandena inom
ifrågavarande trakter, hvadan hans utredning måste tillmätas eu af¬
görande betydelse i sakligt hänseende, samt att af de framställda för¬
slagen endast alternativet A, enligt Kronlunds åsikt, kunde innebära
en verkligt effektiv och varaktig hjälp för Enontekis socknemän.
Sedermera har i en till Kungl. Maj:t ingifven skrift af den 20
november 1902 J. W. Lidström å Enontekis socknemän vägnar an¬
hållit, att af de till sockenallmänning åt Enontekis kommun ifrågasatta
områden det med litt. A betecknade måtte för ändamålet anvisas.
Domänstyrelsen, ånyo hörd i frågan, har i underdånigt utlåtande
den 15 december 1902 meddelat, att, då de af Kungl. Maj :ts befallnings¬
hafvande infordrade uppgifter från afvittringslandtmätaren Degerman
icke öfverensstämde med hvad afvittringsstyresmannen anfört, och då
dessa uppgifter rörde en rent forstlig fråga, som borde å stället af fack¬
män undersökas, styrelsen låtit vederbörande öfverjägmästare och revir¬
förvaltare besiktiga och beskrifva de ifrågavarande skogstrakterna och
deras omgifning; och har styrelsen öfverlämnat det därvid upprättade
besiktningsinstrument, däruti förrättningsmännen anfört:
beträffande det med B betecknade området:
att då skogen öfver hela området icke hvarken till längd, växtlig¬
het, timmerförekomst eller eljest afveke från vanliga förhållanden i
nedanför belägna skogstrakter, och då ganska växtlig ungskog allmänt
förekomme, där luckor i äldre bestånd uppstått, det vore otänkbart,
att en i behörig ordning utförd afverkning kunde blifva till skada eller
olägenhet för bestånden därstädes;
att de enda trakter, där skogen vore kortväxt och risig, vore
Meraskangas, Ahvenvaara och norra delarna af Ruokavaara; att dessa
trakter bestode af magra hedland, hvilka vore sig lika öfverallt, livar-
helst de förekomme; att af de nämnda trakterna, innehållande tillhopa 6,063
kvadratref eller 534 hektar, en ytvidd om 3,899 kvadratref eller 352 hektar
20
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.
emellertid vore upptagen såsom impediment, så att af dessa hedland icke
inginge såsom duglig mark i området mer än 182 hektar;
att å nordöstra delen af B-området funnes ganska mycken mark,
där timmerskog förekomme eller kunde påräknas, hvilken upptagits af
landtmätaren såsom impediment;
att skogs- och timmertillgången måste anses tillfredsställande; samt
att de befarade olägenheterna af en afverkning å detta område
helt och hållet saknade stöd i verkligheten;
beträffande trakterna norr och väster om det med B betecknade området:
att dessa trakter utgjordes af Merasjärvi och Mudoslombolo hemmans-
områden med jämn, ganska sluten skog, delvis af mycket god timmer¬
tillgång, där årligen under de senare decennierna rätt betydande ut-
stämplingar förekommit å kronohemmansområden samt afverkning af
fullmålig skog å skattehemmanen, utan att ringaste olägenhet för skogs¬
bestånden eller behof af särskildt skogsskydd visat sig däraf upp¬
stå, samt
att från Merasjärvi sjö funnes fullt ordinär och timmerduglig skog
tre mil uppöfver Merasjokidalen;
beträffande skogstrakten vid Nankijärvi och norrut upp efter Muonio älf:
att äfven å denna nordligare belägna trakt icke förefunnes någon
märkbar nedsättning i växtlighet och längd å skogen, som betecknande
nog i norra lägen visade sig frisk och sluten, hvadan icke blott fullt
betryggande skydd för nedanför liggande skogstrakten B förefunnes,
utan kunde och borde ordnad timmerblädning jämväl där utföras.
Slutligen har domänstyrelsen för egen del anfört följande. Med
den utredning, som genom skogstjänstemännens undersökning sålunda
vunnits, syntes grundlösheten af afvittringslandtmätareu Degermans upp¬
gifter till fullo vara ådagalagd. Sannolikt hade Degerman, som ej
varit i tillfälle själf å stället undersöka de ifrågavarande skogstrakterna,
blifvit missledd af den vid områdestilldelningen begagnade, vid af-
vittringsmätningen mot slutet af 1860-talet upprättade ägobeskrifnin-
gen och däruti förekommande oegentliga uttryckssätt, såsom dvärg¬
skog, förkrympt skog m. m.
Genom den af sakkunnige verkställda undersökning å ort och
ställe hade emellertid nu blitvit utrönt, att den med B betecknade trakten
hvarken till skogens eller markens beskaffenhet, timmerförekomst eller
eljest afveke från vanliga förhållanden i nedanför belägna skogstrakter,
21
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 55.
och att något hinder ej funnes för att där bedrifva en ordnad afverk-
ning och timmerförsäljning.
Vid sådant förhållande, och då genom den mera centralt belägna
A-traktens afskiljande från kronoparken kronan skulle, på sätt styrelsen
i sitt föregående underdåniga utlåtande i ärendet närmare utvecklat och
fortfarande till alla delar måste vidhålla, få vidkännas uppoffringar
äfvensom för kronoparkens förvaltning olägenheter, som på långt när
ej i samma mån vore förenade med upplåtelse af B-trakten, sådan denna
nu blifvit till areal och gränser ändrad, finge styrelsen, med från¬
trädande af förslaget om ändring i vidare mån än som redan skett
i nämnda B-trakts skiftesläggning, i underdånighet uttala den mening,
att, därest Kungl. Maj:t funno behöfligt, att Enontekis församling er-
hölle en allmänningsskog utom socknen, det med B betecknade och
i områdestilldelningsförslaget af den 31 juli 1901 till sina gränser när¬
mare bestämda område af Muonio kronopark i Muonionalusta församling,
såsom därtill fullt lämpligt, borde upplåtas i stället för det af Kungl.
Maj:ts befallningshafvande förordade med A betecknade området, samt
att såsom villkor för denna upplåtelse det inom Enontekis socken vid
afvittringsberedningen till allmänning afsätta område borde förbehållas
kronan och till kronopark afsättas.
I likhet med de myndigheter och enskilde, som yttrat sig i detta
ärende, anser jag de tryckta förhållanden, hvarunder invånarne i Enontekis
socken lefva, och nödig omsorg om bibehållande af en bofast befolk¬
ning i dessa nejder påkalla statsmakternas inskridande till befolkningens
hjälp. Att denna hjälp för att blifva af varaktig nytta lämpligen bör
lämnas genom upplåtande till Enontekis kommun utaf afkastningen af
en trakt å kronans närbelägna skogar s}mes mig ock vara ådagalagdt.
Hvad angår denna skogstrakts läge har enligt min mening domän¬
styrelsen tillfyllest visat, att det s. k. B-området, på samma gång dess
afstående skulle förorsaka kronan minsta förlust och olägenhet, skulle
för socknemännen, om det upplätes till allmänning, kunna blifva af
ungefär samma nytta som det s. k. A-området. Likaledes anser jag
anledning icke föreligga att till allmänning upplåta större område, än
som för ändamålet behöfvor tagas i anspråk, därest vid skogsanslagets be¬
stämmande följas enahanda grunder som vid afvittringen inom Muo¬
nionalusta socken blifvit i allmänhet tillämpade, eller att till sockne-
männens begäran att såsom allmänning få disponera jämväl det inom
Enontekis socken vid afvittringsberedningen till allmänning afsätta om¬
råde förorda bifall.
Bih. till Riksd. Prof. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 38 Höft.
4
22
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 55
På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag i underdå¬
nighet, att Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen
medgifva, .
att det uti ofvanberörda, af afvittringslandtmätaren J. E. Degerman
den 31 juli 1901 uppgjorda, med litt. B betecknade områdestilldelnings-
förslag närmare angifna område om 6,994,50 hektar må från Muonio
kronopark i Muonionalusta församling af Norrbottens län till Enontekis
kommun såsom kommunens samfällda egendom upplåtas, under villkor:
att det inom Enontekis socken vid afvittringsberedningen till all¬
männing afsätta område öfverlämnas till kronan;
att det område, som till kommunen upplåtes, skall i allt hvad skogs¬
hushållningen vidkommer stå under skogsstatens vård och förvaltning;
att utsyning och försäljning af virke från sistnämnda område
skall äga rum på sätt och i den ordning, Kungl. Maj: t på förslag af
Kungl. Maj:ts befallningshafvande bestämmer;
att inom samma område befintligt mulbete och höslåtter, som ej
vid afvittringen tilläfventyrs tilldelats nybyggen och hemman, må ut¬
arrenderas, där sådant pröfvas kunna utan men för skogsvården äga
rum, på sätt och i den ordning, söm för å kronopark belägna dylika
lägenheter finnes föreskrifvet;
samt att de genom försäljning af skogsalster från området samt
genom upplåtelse af mulbete och höslåtter inflytande medel skola in¬
levereras till Kungl. Maj:ts befallningshafvande för att göras frukt¬
bärande, förvaltas och användas enligt de grunder, Kungl. Maj It, på
förslag af Kungl. Maj:ts befallningshafvande och sedan Enontekis sockne¬
män därom yttrat sig, bestämmer.
Till denna af statsrådets öfrige närvarande leda¬
möter biträdda hemställan behagade Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten lämna 'bifall samt förordnade,
att proposition i ämnet af den lydelse, bilaga-—vid
detta protokoll utvisar, skulle till Riksdagen aflåtas.
Ex protocollo:
G. Zethtlius.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1903.