Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.
1
N:o 54.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Biksdagcn med förslag till
lag om ändrad lydelse af 4 kap. 8 och 9 §§ strafflagen;
gifven Kristiania slott den 16 februari 1903.
Under åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen
förda protokoll vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen,
föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad
lydelse af 4 kap. 8 och 9 §§ strafflagen.
Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådig8te Konungs och Herres sjukdom:
GUSTAF.
Ossian Berger.
Bill. till Riksd. Prof. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 37 Höft.
1
2
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 54.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse af 4 kap. 8 och 9 §§ strafflagen.
Härigenom förordnas, att 4 kap. 8 och 9 §§ strafflagen skola er¬
hålla följande ändrade lydelse:
8 §•
Nu kan så hända, att någon, sedan han blifvit till straff för ett
brott dömd, varder öfvertygad att förut hafva föröfvat annat brott; då
skall straffet så bestämmas, som hade han på en gång varit för båda
brotten lagförd; och varde, vid straffets tillämpning, afräknadt hvad han
af det honom förut ådömda straff redan kan hafva utstått.
Har någon, sedan han blifvit till straff dömd, men innan han det
till fullo undergått, föröfvat nytt brott; då bör straffet för detta brott,
med iakttagande af de här ofvan stadgade grunder, af domstolen före¬
nas eller sammanläggas med det förra straffet eller, om detta var till
någon del verkställdt, då det nya brottet begicks, med hvad af samma
straff då återstod; och skall å det sålunda bestämda straffet afräknas
hvad af förra straffet eller sagda återstod däraf kan vara verkställdt
efter det nya brottets föröfvande.
9 §•
Har någon, som är för brott tilltalad, i anledning däraf varit
i häkte hållen, och dömes han i det mål till frihetsstraff på viss
tid eller till böter, må domstolen, om med hänsyn till omständigheterna
3
Kungl. Majds Nåd. Proposition No 54.
så pröfvas skäligt, förordna, att straffet skall anses till viss del eller
helt och hållet verkställdt genom den dömdes hållande i häkte. Ej må
dock frihetsstraff, som omedelbart ådömes, anses verkställdt till större
del än som mot häktningstiden svarar, då en dags häkte räknas lika
med en dags fängelse samt i öfrigt de grunder tillämpas, hvilka för en
straff arts förvandling till annan äro stadgade.
Föres i högre rätt klagan angående ådömdt straff, vare den rätt
ej bunden af den lägre domstolens beslut i fråga om tillgodoräknande
af häktningstid, ändå att talan emot beslutet ej fullföljes.
4
Kungl. Majte Nåd. Proposition N:o 54.
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet in¬
för Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott fredagen den 31 januari 1902
i närvaro af:
Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: herr von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister,
Claéson,
Crusebjörn,
Odelberg,
Husberg,
Palander,
Hammarskjöld,
Westring.
Chefen för justitiedepartementet statsrådet Hammarskjöld anförde
i underdånighet:
»I underdånig skrifvelse den 8 maj 1900 anhöll Riksdagen, att
Eders Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga
förslag till sådan ändring i gällande strafflagstiftning, att den tid, hvar¬
under en till ansvar för brott förvunnen person suttit häktad, kunde,
efter domstolens pröfning i hvarje .särskild! fall, till större eller mindre
del honom tillgodoräknas.
5
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 54.
Riksdagen förbisåge, enligt hvad i skrifvelsen uttalas, visserligen
icke, att det ur principiell synpunkt kunde finnas åtskilligt att erinra
mot ett likställande af häktning med straff, då nämligen syftet med
den förra åtgärden vore helt annat än straffets ändamål, men praktiskt
sedt finge dock erkännas, att häktningstillståndet till beskaffenheten
hade stor likhet med frihetsstraffen, sådana dessa för närvarande vore
anordnade; frihetens förlust utgjorde hufvudmomentet i så väl straff¬
arbete som fängelse, och det borde då ej möta synnerliga betänklig¬
heter att låta den frihetsförlust, som häktningen innebure, gå i afräkning
på den frihetsförlust, som i form af straff skulle å brottet följa. Hvad
böter anginge, måste detta straff anses medföra ett mindre lidande än
de med frihetsförlust förenade straffen, och häktningen kunde då så
mycket mera anses uppväga det bötesstraff, hvarmed brottet enligt lag-
kunnat försonas. Det vore dock ej Riksdagens mening, att den häktade
under alla förhållanden skulle äga att tillgodoräkna sig den tid, hvar¬
under han suttit häktad, utan borde detta blifva beroende af den häkta¬
des eget förhållande under rannsakningstiden, jämte andra på denna
frågas bedömande inverkande omständigheter.
I anledning af Riksdagens förevarande framställning har justitie-
kanslersämbetet afgifvit infordradt underdånigt utlåtande.»
Efter redogörelse för handlingarnes innehåll yttrade departements¬
chefen vidare :
»I hufvudsaklig öfverensstämmelse med Riksdagens af justitie-
kanslersämbetet tillstyrkta hemställan torde föreskrifter böra meddelas
därom, att häktningstid må kunna, efter domstolens bepröfvande i
hvarje särskild! fall, afräknas å det ådömda straffet, ehvad detta ut-
göres af straffarbete å viss tid, af fängelsestraff eller arrest eller af
böter. Då med afseende å straffet för visst brott den tillfälliga om¬
ständigheten, att den dömde såsom misstänkt för annat brott hållits
häktad, icke rimligen synes kunna äga någon betydelse, lärer afräkning
böra medgifvas endast å straffet för den gärning, som föranledt den
dömdes hållande i häkte; särskild! i fråga om straff för förseelser, som
begås under häktningstiden, kan afräkning uppenbarligen ej ifråga¬
sättas. Däremot bör det icke möta något hinder att medgifva afräkning,
då den gärning, för hvilken den tilltalade häktats, i slutliga utslaget
finnes böra bedömas efter annat lagrum, än vid häktningen förutsattes.
1 justitiekanslersämbetets underdåniga utlåtande förordas sådan
begränsning i afseende å afdraget, att genom häktningen högst en viss
del af det utsatta straffet må betraktas såsom verkställd. Häremot
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.
synes dock kunna erinras, att just i de fall, då det ådömda straffet ki¬
sa lindrigt att nämnda begränsning skulle äga någon praktisk betydelse,
i allmänhet de starkaste skälen tala för medgifvande af afräkning;
också är sådan begränsning okänd för åtminstone de flesta utländska
lagar och lagförslag, i hvilka bestämmelser om tillgodoräknande af
häktningstid finnas upptagna. Dessutom skulle den af justitiekanslers-
embetet ifrågasatta regeln föranleda svårigheter, när den häktade för
olika brott dömes till särskilda straff, som med hvarandra samman¬
läggas. I en annan riktning erfordras däremot, såsom af justitiekanslers-
ämbetet framhållits, inskränkande bestämmelser angående möjligheten
till afdrag. Det måste nämligen fastslås, huru lång tids häktning svarar
emot en dags frihetsstraff af olika slag, och huru stort afdrag alltså
högst må föranledas af en viss tids häktning. Då det allenast gäller
att bestämma en yttersta gräns för häktningstidens tillgodoräknande,
torde lämpligast vara, att häktning likställes med fängelsestraff.
Några ytterligare inskränkningar i domstolens pröfningsrätt, synas
icke lämpligen kunna föreskrifvas. Äfven utan uttryckligt stadgande
lärer det vara tydligt, att domstolen icke äger taga hänsyn till sådana för¬
hållanden, som vid straffets utmätande tagits eller bort tagas i betraktande
såsom straffminskningsgrunder eller förmildrande omständigheter.
Då lägre domstols utslag beträffande själfva straffet ändras i högre
rätt, måste denna hafva full frihet i afseende å afdraget, äfven om
det föregående beslutet i denna fråga icke blifvit öfverklagadt. I annat
fall skulle lätteligen det återstående straffet kunna blifva strängare
eller mildare, än med någondera domstolens uppfattning öfverens-
stämmer. Särskildt skulle missförhållanden uppkomma, när den högre
rätten tillämpar annat lagrum eller bestämmer straffet i annan straffart
än den lägre domstolen. Emellertid följer af allmänt erkända rätts¬
grundsatser, att det slutliga resultatet icke får på talan af käranden
förmildras eller på den tilltalades besvär försvåras. Till förebyggande
af tvekan och missförstånd torde uttryckliga stadganden i dessa hän¬
seenden böra meddelas. Att högre rätt äger bevilja afdrag jämväl
för tid, hvarunder den tilltalade hållits häktad efter det den lägre
domstolens utslag meddelades, lärer däremot icke behöfva särskildt
uttalas.»
Sedan departementschefen härefter uppläst ett i enlighet med
hvad sålunda blifvit anfördt upprättadt förslag till lag om tillgodo¬
räknande af häktningstid, af den lydelse, bilagan litt. C vid detta protokoll
utvisar, hemställde han i underdånighet, att högsta domstolens utlåtande
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.
öfver detta förslag måtte, för det ändamål § 87 regeringsformen om-
förmäler, genom note ur protokollet inhämtas.
Till denna af statsrådets öfrige ledamöter bi¬
trädda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i
nåder lämna bifall.
Ex protocollo
Au g. von Hartmansdorff.
8
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 54.
Bil. litt. C.
Förslag
till
Lag
om tillgodoräknande af häktningstid.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Har någon, som för brottslig gärning dömes till straffarbete på
viss tid, till fängelse eller arrest eller till böter, blifvit såsom miss¬
tänkt för den gärning i häkte hållen, pröfve domstolen efter omständig¬
heterna, om och till hvilken del straffet skall anses verkställdt genom den
dömdes hållande i häkte.
2 §•
Ej må i fall, som i 1 § afses, frihetsstraff anses verkställdt till
större del, än som svarar emot häktningstiden då två dagars häktning
sättes lika med en dags straffarbete samt i öfrigt de i 4 kap. 6 §
strafflagen och 32 § af strafflagen för krigsmakten stadgade grunder
tillämpas.
3 §•
Varder slutligt utslag angående häktad af högre rätt ändradt
med afseende å det ådömda straffet, vare den lägre domstolens beslut
om tillgodoräknande af häktningstiden utan verkan, ändå att talan
däremot ej blifvit fullföljd. Dock må icke i något fall det återstående
straffet på besvär af den tilltalade sättas högre eller i anledning af
åklagarens eller målsägande^ talan sättas lägre, än enligt det öfver-
klagade utslaget.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.
9
Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kungl. Majds
högsta domstol tisdagen den 21 oktober 1902.
Tredje rummet.
Närvarande:
Justitieråd en: Herslow,
Claéson,
Hellström,
Billing,
Qpensel.
Ledamoten i lagbyrån, assessoren i Svea hofrätt Åke Thomasson
föredrog note ur protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 31 januari innevarande år,
utvisande att Kungl. Maj:t i nåder förordnat, att högsta domstolens
utlåtande skulle, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler,
inhemtas öfver upprättadt förslag till lag om tillgodoräknande af häkt-
ningstid; varande förslaget bilagdt detta protokoll.
Högsta domstolen fann förslaget gifva anledning till följande an¬
märkningar :
i §•
Föreskriften, att afdrag för häktningstid må medgifvas endast i
fråga om straff för brott, för livilket den tilltalade hållits i häkte,
synes mindre lämplig. Det kan nämligen inträffa, att en person, som
häktats för ett brott, tilltalas jämväl för annat brott och slutligen sak-
fälles för det senare men frikännes för det brott, som ursprungligen
Bih. till Biksd. Prof. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 37 Höft. 2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.
föranledt hans häktande. I sådant fall kan svårighet uppstå att af¬
göra, huruvida den tilltalade hållits häktad för just det brott, hvarför
han fälles.
Lagrummet synes därför böra så affatta^, att åt domstolen in¬
rymmes frihet att medgifva afdrag för häktningstiden å straff, ådömdt
för hvarje brott, hvarom rannsakats i det mål, däri den tilltalade hållits
häktad.
Vidare torde till undvikande af missuppfattning tydligare än med
§:ns nuvarande lydelse böra uttryckas, att hela det ådömda straffet må
kunna anses verkställdt genom den dömdes hållande i häkte.
2 §•
Då det synes vara förslagets mening, att domstolen vid sin pröf¬
ning, om och i hvad mån ådömda böter skola anses vara aftjänade
därigenom att den dömde varit hållen i häkte för den gärning, hvar¬
för han blefve till ansvar fälld, icke skulle vara bunden af någon in¬
skränkande bestämmelse, men med hänsyn till gällande föreskrift, att
vid bristande tillgång till böters gäldande dessa skola genom frihets¬
straff aftjänas, det i denna § meddelade stadgande kan så uppfattas,
att detsamma vore tillämpligt jämväl i fråga om afdrag å bötesstraff,
torde med tydlighet böra utmärkas, att stadgandet afser allenast omedel¬
bart ådömdt frihetsstraff.
3 §•
Enär det synes vara billigt och jämväl lärer vara med förslagets
mening öfverensstämmande, att äfven den, som varit häktad, men vid
utslagets meddelande är försatt på fri fot, kan till följd däraf att han
varit hållen i häkte få åtnjuta afdrag å det straff, hvartill han i målet
dömes, torde uttrycket »slutligt utslag angående häktad» icke vara fullt
korrekt. För öfrigt synes meningen med lista punkten i denna §
bättre än enligt den föreslagna lydelsen uttryckas genom ett stadgande
i den riktning, att högre rätt, under hvars pröfning klagan angående
ådömdt straff kommer, icke är bunden af det beslut, den lägre dom¬
stolen kan hafva meddelat rörande tillgodoräknande af häktningstid,
ändå att särskild talan däremot ej blifvit fullföljd.
Senare punkten af §:n innehåller så allmänt erkända rättsregler,
att densamma kan såsom obehöflig ur lagförslaget utgå.
11
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 54.
Högsta domstolen ansåg det ämne, ifrågavarande lagförslag afsåge,
vara af den principiella betydelse i straffrättsligt hänseende, att de
stadganden, genom hvilka det skulle regleras, hade sin rätta plats i
strafflag.
Ex protokollo
Erik Öländer.
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Kristiania slott måndagen den 16 februari 1903.
i närvaro af:
Statsråden: Odelberg,
Husberg,
Palander,
Westring,
Berger,
Justitieråden: Lindbäck,
Claéson.
Chefen för justitiedepartementet statsrådet Berger anmälde i under¬
dånighet:
Högsta domstolens genom note ur protokollet öfver justitiedeparte¬
mentsärenden för den 31 januari 1902 inhämtade utlåtande öfver det
vid samma protokoll fogade förslag till lag om tillgodoräknande af häkt-
ningstid.
Efter att hafva redogjort för utlåtandets innehåll yttrade departe¬
mentschefen:
»Såsom högsta domstolen framhållit, är det otvifvelaktigt, med
hänsyn till den principiella betydelsen af de i lagförslaget upptagna
13
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 54.
bestämmelser, önskvärdt att åt desamma beredes plats i strafflag. Då
förslagets innehåll närmast torde vara att hänföra till de ämnen, som
afses i 4 kap. af allmänna strafflagen, synas, efter det 8 och 9 §§ i
nämnda kapitel blifvit till en § sammanslagna, nu förevarande stadgan-
den lämpligen kunna, sammanförda till en §, intagas såsom § 9 i samma
kapitel. På grund af den hänvisning till allmänna strafflagen, som inne-
hålles i 30 § af strafflagen för krigsmakten, blifva de nya stadgandena
utan vidare tillämpliga i fråga om brottmål, som skola enligt sistnämnda
lag bedömas, och lärer det vara uppenbart, att då fråga är om stad-
gandenas tillämpning i mål af nyssnämnda art under frihetsstraff å viss
tid kommer att innefattas jämväl arreststraff. I öfverensstämmelse med
hvad nu anförts, har lagförslaget blifvit omarbetadt. Vid denna om¬
arbetning hafva de af högsta domstolen framställda anmärkningar i af¬
seende å förslagets innehåll blifvit beaktade.»
Departementschefen uppläste härefter i enlighet med det afgifna
yttrandet affattadt förslag till lag om ändrad lydelse af 4 kap. 8 och 9
§§ strafflagen och hemställde att detsamma måtte, jämlikt § 87 rege¬
ringsformen, genom nådig proposition Riksdagen till antagande föreläggas.
Till denna af statsrådets öfrige ledamöter bi¬
trädda hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet Kron-
prinsen-Regenten i nåder lämna bifall; och skulle nådig
proposition i ämnet, af den lydelse bilagan litt. vid
detta protokoll utvisar, till Riksdagen aflåtas.
Ex protocollo
Q. Zethelins.
Bih. till Biksd. Prot. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 37 Häft.
3