Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 53.
1
N:o 53.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
förordning angående en särskild stämpelafgift för punsch;
gifven Stockholms slott den 30 januari 1903.
Under åberopande af bilagda protokoll öfver finansärenden för
denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att antaga här¬
vid fogade förslag till förordning angående en särskild stämpelafgift
för punsch.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse väl bevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:
GUSTAF.
Ernst Meyer.
Bih. till Riksd. Prof. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 36 Höft.
1
2
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 53.
Förslag
till
förordning angående en särskild stämpelafgift för punsch.
1 §•
För punsch, som säljes till förtäring på stället, så ock för punsch,
som eljest inom riket säljes till annan än den, som innehar rättighet
till minuthandel med eller utskänkning af brännvin, skall, i den ord¬
ning nedan sägs, erläggas en särskild afgift, beräknad efter sextio öre
för hvarje liter.
2 §•
Punsch, som i 1 § afses, må icke säljas annat än i slutet kärl;
och må vid försäljning icke användas andra kärl än
dels buteljer om en sjättedels, en tredjedels, två tredjedels eller
en liters rymd,
dels krus eller s. k. damejeanner om tre, fem eller tio liters
rymd och
dels ankare och fat om tio, tjugu, fyratio eller femtio liters rymd.
Vid bestämmande af kärlens rymd må afseende ej fästas därvid,
att rymden öfver- eller understiger måttet
för butelj om en sjättedels eller en tredjedels liter med intill två
centiliter,
för butelj om två tredjedels eller en liter med intill fem centiliter,
för krus eller damejeanner med intill tio centiliter och
för ankare eller fat med bråkdel af en liter.
3 §•
Hvarje kärl, innehållande punsch, för hvilken enligt 1 § afgift
bör erläggas, skall, då varan utlämnas, vara försedt med beläggnings-
stämpel (punschstämpel) å det belopp, som efter kärlets rymd svarar
mot den i nämnda § angifna afgift.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 53.
3
* §■
Punschstämplar skola vara att tillgå af följande slag, nämligen
a) för buteljer, krus och damejeanner afsedda enkla stämplar å
10, 20, 40 och 60 öre samt 1.8 0, 3 och 6 kronor,
b) för ankare och fat afsedda dubbelstämplar å 6, 12, 24 och 30
kronor; skolande de bägge delar, hvaraf hvarje dubbelstämpel består,
hafva sins emellan olika bredd och vara märkta med ett och samma
ordningsnummer.
5 §•
1 mom. Punschstämpel skall fästas å kärlet med hela den lim¬
made sidan.
På butelj, krus och damejeanne skall stämpel så anbringas, att
den å stämpelns midt befintliga valörbeteckningen kommer midt öfver
korken, och flikarna nedvikas efter kärlets hals.
På ankare och fat skall den bredare stämpeldelen anbringas öfver
sprundet, den smalare öfver tapphålet, och detta så, att den bredare
stämpeldelens valörbeteckning kommer midt öfver sprundet och den
smalares midt öfver tapphålet, samt att flikarna å bägge stämpel¬
delarna sträckas rätt ut åt sidorna. Slämpeldelar med olika ordnings¬
nummer få icke fästas på ett och samma kärl.
2 mom. Punschstämpel skall, till skydd för densamma, täckas på
butelj, krus och damejeanne med en kapsyl af stanniol samt på ankare
och fat med en plåt af lämplig metall. I såväl kapsyl som plåt skall
finnas ett cirkelrundt hål, så stort och afpassadt, att inom dess omkrets
stämpelns valörbeteckning kan framträda, och må kapsylen eller plåten
ej sträcka sig så långt öfver stämpelns öfriga delar, att å de enkla
stämplarna de å flikarna befintliga vapen eller å dubbelstämplarna
ordningsnumren skylas.
3 mom. Ansvarigheten för iakttagandet af föreskrifterna i denna
§ åligger den, som försäljer punsch under sådana omständigheter, att
kärlet, hvari punschen inneslutes, skall vara åsatt stämpel.
6 §•
Beträffande punschstämplars tillhandahållande samt dit hörande
uppbörd och redovisning skall i tillämpliga delar iakttagas hvad som
4
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition No 53.
finnes föreskrifvet i förordningen angående stämpelafgiften, dock att
försäljningsman i redovisning för punschstämplar icke äger att såsom
ersättning för besvär och kostnader räkna sig till godo mer än en
procent af det belopp, för hvilket punschstämplar under året försålts.
7 §•
Har, sedan punschstämpel anbragts å kärl på sätt i 5 § sägs,
men innan punschen utlämnats till förtäring på stället eller eljest till
försäljning, kärlet blifvit förstördt eller skadad t, så att varan gått för¬
lorad eller undergått sådan förändring, att den icke kan till försäljning
användas, eller har af annan orsak varan förstörts eller förändrats så¬
som nu är sagdt, då må, därest med intyg af polismyndighet eller
notarius publicus styrkes, ej mindre att nu nämndt förhållande inträffat,
än ock att betryggande åtgärd vidtagits till förhindrande af stämpelns
vidare användning för sitt ändamål, statskontoret eller i landsorten
Konungens befallningshafvande på ansökning medgifva restitution af
stämpelafgiften.
8 §•
1 mom. Förbrytelse mot 3 § straffes med böter från och med
100 kronor till och med 500 kronor eller, där särskild! förmildrande
omständigheter föreligga, med böter från och med 10 kronor till och
med 100 kronor; och vare den skyldige tillika pliktig erlägga afgift
enligt 1 § för den försålda punschen.
2 mom. öfverträdelse af bestämmelserna i 2 § eller i 5 § 1 och
2 mom. straffes med böter från och med 5 kronor till och med 100
kronor; dock att, därest genom öfverträdelsen afgift enligt 1 § undan¬
draga statsverket, öfverträdelsen varde ansedd efter hvad i 1 mom.
är stadgadt.
3 mom. Husbonde ansvarar för förbrytelse, som, med hans vet¬
skap, mot denna förordning begås af hans hustru, husfolk eller i hans
arbete antagen person, likasom vore förbrytelsen af husbonden själf
gjord.
4 mom. Af böter, som enligt denna förordning ådömas, tillfaller
hälften åklagaren och hälften kronan. Finnes särskild angifvare, tage
han hälften af åklagarens andel.
5 mom. Vid bristande tillgång förvandlas böterna enligt allmän
strafflag.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 53.
5
9 §•
Den, som under tid, då han är ställd under tilltal för förbrytelse
mot denna förordning, samma förbrytelse fortsätter, skall, när ban
härtill lagligen förvunnen varder, för hvarje gång stämning därför ut¬
färdats och delgifvits, fällas till de böter, som för sådan förbrytelse
äro stadgade.
10 §.
Förbrytelse mot denna förordning åtalas af allmän åklagare, i
stad hos polisdomstol, där sådan är inrättad, men eljest hos polis¬
kammare och, där sådan icke finnes, vid allmän domstol, och gäller i
fråga om klagan öfver domstol eller poliskammares beslut i dessa mål
hvad i allmänhet angående besvär i brottmål finnes förordnadt.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1904.
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 53.
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen Begenten i statsrådet å
Stockholms slott den 30 januari 1903.
N ärvarande:
Hans excellens herr statsministern Bostböm,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerhkim,
Statsråden: Crusebjörn,
Odelberg,
Husberg,
Palander,
Westring,
Ramstedt,
Berger,
Meyer,
von Friesen.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Meyer anförde vidare:
Sedan 1901 års Riksdag i den skrifvelse, hvari Riksdagens beslut
beträffande ny värnplikt slag och ny härordning hos Kungl. Maj:t an¬
mälts, bland nya skatter, som skulle kunna tagas i anspråk för täckande
af de med försvarets ombildning förenade ordinarie kostnader, hänvisat
till införande af accis å punsch, som tillverkades för försäljning, har
1902 års Riksdag i skrifvelse den 2 maj samma år ånyo fäst uppmärk¬
samheten å frågan om en särskild punschskatt. Jämte det Riksdagen
därvid angifvit de svårigheter, som för skattens anordnande kunde möta,
äfvensom ifrågasatt, huruvida accis borde åsättas ensamt punsch, eller
om icke skäl kunde föreligga att utsträcka accisen äfven till andra där¬
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 53.
med jämförliga alkoholhaltiga drycker, har Riksdagen anhållit, att Knngl.
Maj:t täcktes låta utreda, huruvida och i hvad mån en särskild afgift
för punsch och, om så ansåges lämpligt, äfven för andra därmed jäm¬
förliga alkoholhaltiga drycker skulle kunna stadgas, samt till Riksdagen
inkomma med det förslag, hvartill utredningen kunde gifva anledning.
Vid underdånig anmälan den 19 september 1902 af sistberörda skrifvelse
bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för finansdepartementet att för åstad¬
kommande af utredning och afgifvande af förslag i det i Riksdagens
skrifvelse angifna syfte tillkalla sakkunnige personer.
Grosshandlaren W. Laurentz, chefen för finansdepartementets
kontroll- och justeringsbyrå, kanslirådet K. Lindeberg och f. d. polis¬
mästaren S. Rubenson, som jag i anledning häraf anmodat deltaga i
beredningen af föreliggande i Riksdagens sistberörda skrifvelse om-
förmälda frågor, hafva den 24 november 1902 afgifvit betänkande med
förslag till författning i ämnet.
Kommitterade hafva därvid icke ansett sig böra föreslå någon
särskild afgift för andra alkoholhaltiga drycker än punsch. För att
den beskattning, hvarom vore fråga, skulle kunna införas med erforder¬
lig skyndsamhet och utan en omständlig och allt för kostsam kontroll¬
organisation, hade, enligt kommitterades mening, allenast en utväg stått
öppen, nämligen att de kärl, som inneslöte den skattepliktiga varan,
åsattes beläggningsstämplar af olika valörer, allt efter kärlens olika
rymd. Men för konjak, whisky, likörer och några andra likartade sprit¬
drycker, som jämte punsch skulle kunna göras till föremål för den
åsyftade särskilda afgiften, förefölle en sådan beskattningsform föga
lämplig, enär förstnämnda drycker, hvilka tillverkades och tappades både
utom och inom landet, i handeln förekomme på en mängd kärl af allt
för talrika, sins emellan olika och växlande former och storlekar, för
att man utan vidare skulle kunna tillhandahålla en uppsättning af där¬
efter lämpade beläggningsstämplar. Sådana stämplar för konjak, whisky,
likörer och därmed likställda drycker syntes därför svårligen kunna
föreskrifvas utan i samband med så genomgripande och vidt gående
bestämmelser om likformighet i kärlen, att de otvifvelaktigt skulle
åstadkomma en fullständig omstörtning i hit hörande fabrikation och
handel. Härtill komme, att sagda drycker i regeln utskänktes glasvis,
ett försäljningssätt som emellertid måste förbjudas, om systemet med
beläggningsstämplar skulle kunna tillämpas under nödig kontroll.
De nu påvisade svårigheterna förelåge enligt kommitterades mening
icke hvad punschen beträffade. Denna vara, hvilken så godt som ute¬
slutande tillverkades inom landet och nästan utan undantag utskänktes
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 53.
i flaskor, tappades på kärl af endast ett fåtal olika och i handeln ensamt
gängse former och storlekar, kärl af den beskaffenhet jämväl i öfrigt,
att det lätt läte sig göra att åsätta dem beläggningsstämplar af ett
jämförelsevis ringa antal valörer.
Kommitterade hafva i sitt förslag icke intagit någon bestämmelse
om hvad med punsch skulle förstås. En sådan bestämmelse skulle,
enligt kommitterades mening, snarare kunna lända till skada än till gagn.
Ty då definitionen gifvetvis måste innehålla uppgift om varans bestånds¬
delar, möjligen äfven om fabrikationssättet, med mera, skulle det ligga
nära till hands för den, som ville undandraga sig beskattningen, att i
handeln tillhandahålla ett fabrikat, som, ehuru detsamma uppenbarligen
borde anses för punsch, dock saknade en eller annan af definitionens
förutsättningar och således på formell grund kunde göra anspråk på
skattefrihet. Om man däremot helt enkelt lämnade åt det vanliga
sunda omdömet att besvara ett till äfventyrs uppkommet spörsmål, huru¬
vida en viss vara vore att betrakta såsom punsch eller icke, trodde
kommitterade ej, att någon tveksamhet skulle förefinnas därom, och
skulle äfven, mot förmodan, detta någon gång inträffa, syntes frågan
icke böra blifva så invecklad, att den ej tämligen lätt skulle kunna
lösas af tillkallad opartisk punschfabrikant eller annan sakkunnig.
Såsom förut antydts hafva kommitterade ansett, att den särskilda
afgiften för punsch borde utgå under form af stämpelafgift. Beträffande
beloppet af denna stämpelafgift hafva kommitterade funnit densamma
böra bestämmas till 30 öre litern. Beräknadt efter det medeltal liter
enligt kommitterades förslag skattepliktig punsch, som inom landet
afyttrats under femårsperioden 1896—1900, eller omkring 2,600,000,
skulle skatten, under förutsättning af oförändrad konsumtion, årligen
inbringa 780,000 kronor. Enligt kommitterades förmenande vore det
skäl att åtminstone till en början stanna vid den sålunda föreslagna af¬
giften af 30 öre litern.
Kommitterade befarade nämligen, att, om den särskilda afgiften
sattes högre, resultatet däraf blefve, att punschkonsumtionen minskades,
men konsumtionen af de skattefria spritdryckerna, företrädesvis konjak
och whisky, tilltoge i en sådan grad, att den högre beskattningen icke
komme att medföra någon ökad vinst vare sig i finansiellt eller nykter -
hetsafseende, ja måhända åstadkomme förlust i bägge dessa hänseenden.
En viss varsamhet syntes tillrådlig jämväl på den grunden, att stämpel-
afgiftens tillämpning på drycker vore en för vårt land ny beskattnings-
form, om hvars effektivitet man således saknade all erfarenhet, likasom
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 53. 9
äfven om graden af den olägenhet, densamma till äfventyra kunde åstad¬
komma,.
Öfver kommitterades förslag har statskontoret, på grund af nådig
befallning, den 18 december 1902 afgifvit underdånigt utlåtande, däri
statskontoret förklarat sig i hufvudsak icke hafva något att erinra mot
kommitterades förslag.
Såsom jag förut i sammanhang med frågan om beräkningen af
statsverkets blomster för 1904 års statsreglering haft tillfälle angifva,
finner äfven jag mig kunna tillstyrka kommitterades förslag efter vid¬
tagande däri af vissa ändringar. På de af kommitterade anförda skäl
anser jag således lämpligt, att beskattningen, som bör träffa konsum¬
tionen och anordnas i form af stämpelskatt, inskränkes till punsch.
Vidkommande stämpelafgiftens belopp har jag likväl, såsom jag i före-
nämnda sammanhang redan meddelat, icke kunnat biträda kommitterades
förslag. Skälen härför har jag också redan angifvit. Den omgång
och det besvär, som med skattens uttagande äro förenade, hafva synts
mig icke stå i rimligt förhållande till den ringa inkomst, som enligt
kommitterades förslag skulle genom skatten erhållas; och då statens
behof af inkomst är stort och det ej är antagligt, att skattens höjande
till dubbla beloppet skulle nämnvärdt inverka på konsumtionen, har jag
ansett någon tvekan att höja afgiften till 60 öre för litern icke böra
förefinnas.
Med afgift, hvarom nu är fråga, skulle komma att beskattas all
punsch som afyttras till konsument, d. v. s. serveras till förtäring å
stället eller eljest säljes till annan än den, som innehar rättighet till
minuthandel med eller utskänkning af brännvin och andra spritdrycker.
Utom det att afsikten att träffa den verkliga konsumtionen härigenom
vin nes, torde tillika den mest effektiva kontroll öfver skattskyldighetens
fullgörande från allmänhetens sida ernås. Vid förtäring å stället måste
således det kärl, hvari punschen serveras, vid serveringen vara försedt
med stämpel. Säljes punschen på fat eller ankare, skall kärlet likaledes
redan vid aflämnandet vara stämpelbelagdt. Med hänsyn till kärlets
konstruktion sker sådant i detta fall medelst användning af dubbla be-
läggningsstämplar, afsedda för kärlets sprund och tapphål. Till före¬
kommande af missbruk af begagnade stämplar böra meddelas sådana
bestämmelser om sättet för stämpels anbringande å kärlet, att käidet
icke kan öppnas, utan att stämpeln, rätt anbringad, så sönderslites, att
den blir till vidare begagnande oduglig. Häraf följer ock, att föreskrift
om makulering af stämpel icke erfordras.
Bih. till liiksd. Prat. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 36 Häft.
2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 53.
Såsom kommitterade angifvit, förutsattes för en beskattning af
nu ifrågavarande art, att de kärl, däri varan får försäljas, till såväl form
som storlek författningsenligt fastställas, därvid någon hänsyn jämväl
bör tagas därtill, att nu brukliga kärl ofta nog i någon män öfver-
eller understiga det afsedda måttet.
Beträffande punschstämplars tillhandahållande samt dit hörande
uppbörd och redovisning torde i tillämpliga delar böra iakttagas hvad
i förordningen angående stämpelafgiften finnes föreskrifvet, dock med
det undantag, hvarom jag nu anhåller att få yttra mig.
Enligt 51 § i berörda förordning äger försäljningsman i redovis¬
ning för stämplar såsom ersättning för besvär och kostnader räkna sig
till godo, i Stockholm och länsresidensstäderna tre procent samt i öfriga
städer och å landet fyra procent af det belopp, för livilket stämplar
försålts, intill en årlig försäljningssumma af 20,000 kronor, dock att
domhafvande å landet må, äfven om han är boende i residensstad, till¬
godoföra sig fyra procent af det försålda beloppet intill nyssnämnda
årliga försäljningssumma. För Överskjutande belopp må icke i något fall
beräknas högre provision än två procent.
I stället för dessa bestämmelser, hvilka, tillämpade på försäljning
af punschstämplar, skulle föranleda därtill, att, åtminstone på vissa orter,
försäljningsmannen finge åtnjuta en godtgörelse, hvilken icke torde få
anses stå i skäligt förhållande till hans kostnader och besvär, anser jag
det böra föreskrifvas, att försäljningsman i redovisning för punsch¬
stämplar icke äger såsom ersättning för besvär och kostnader räkna
sig till godo mer än en procent af det belopp, för hvilket punsch¬
stämplar under året försålts. Då, äfven beträffande andra orter än dem,
jag nyss antydt, en försäljningsprovision af en procent af det belopp,
för hvilket punschstämplar under året försålts, torde få anses tillräcklig,
har jag ansett anledning icke förefinnas, att, såsom i ofvanberörda §
sker, göra provisionens belopp beroende af orten, där försäljningen sker.
De i kommitterades förslag intagna bestämmelser rörande restitution
i vissa fall af stämpelafgift för punsch har gifvit statskontoret anled¬
ning erinra, att, då det kärl, hvari punschen vore innesluten, icke be-
höfde vara med stämpel försedt förr än vid utlämnandet till konsu¬
menten, någon särskild bestämmelse i afseende å restitution af stämpel¬
afgift för punsch icke erfordrades, utan att stadgandet i 37 § af gällande
förordning angående stämpelafgiften kunde vara tillfyllest jämväl för
de s. k. punschstämplarna. Detta kunde visserligen äga sin riktighet,
om stämpelbeläggningen komme att äga rum först vid det tillfälle, varan
till konsumenten öfverlämnades. Antagligen torde emellertid kärl, som
11
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 53.
äro afsedda omedelbart för konsumenter, komma att i ganska många fall,
innan ännu försäljning ägt rum, beläggas med stämpel hos fabrikant eller
återförsäljare. Om under sådana förhållanden kärlet skulle, innan det
hos konsument aflämnades, förstöras, och varan på grund häraf förloras,
eller ock varan eljest till följd af andra mindre gynnsamma omständig¬
heter undergår en förändring, som gör densamma för sitt ursprungliga
ändamål icke vidare användbar, synes mig billigheten fordra, att rätt
till restitution af stämpelafgiften beredes fabrikanten eller återförsäljaren.
Angående sättet för denna förmåns åtnjutande biträder jag statskontorets
därutinnan uttalade mening, att det vore olämpligt att, såsom kom-
mitterade föreslagit, i dylikt afseende föreskrifva den ordning, som är
stadgad i fråga om oriktigt debiterade kronoutskylders återbekommande.
Fråga om restitution af stämpelafgift för punsch bör kunna omedelbar¬
ligen afgöras af statskontoret eller Kungl. Maj:ts vederbörande befall¬
ningshafvande.
Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst ett inom
finansdepartementet uppsatt förslag till förordning angående en särskild
stämpelafgift för punsch, hvilken under litt. — finnes detta protokoll
bilagdt, yttrade han vidare:
Med erinran att jag förut föreslagit, att bland statsverkets in¬
komster i förslaget till riksstat för år 1904 måtte upptagas skattetiteln
punschskatt med beräknad afkastning af 1,524,000 kronor, hemställer
jag i underdånighet, att Kungl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå
Riksdagen att antaga det af mig nyss upplästa förslaget till förordning
angående en särskild stämpelafgift för punsch.
Hvad departementschefen sålunda hemställt, däri
statsrådets öfriga ledamöter instämde, behagade Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen Regenten gilla och bifalla;
och skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas af
den lydelse, bilagan litt. — vid detta protokoll utvisar.
Ex protocollo:
Hjalmar Rettig.