12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5.
N:o 5.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående ändring
af vissa i nådiga kungörelsen den 10 november 1882
meddelade bestämmelser beträffande förvaltningen af
kronans jordbruks domäner; gifven Stockholms slott den
28 november 1902.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
jordbruksärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riks¬
dagen att för sin del besluta,
dels att de i 15:de och 17:de punkterna af kungl. kungörelsen
den 10 november 1882 meddelade bestämmelser angående förvaltning
af kronans jordbruksdomäner skola utbytas mot följande stadganden:
15:o. Arrendator nybyggnadsskyldighet skall, därest nybyggnad
anses erforderlig, före egendomens utarrendering såväl i afseende på
byggnadernas beskaffenhet som kostnaden därför noggrannt bestämmas
och i arrendekontraktet angifvas.
Utan föreskrift i arrendekontraktet eller domänstyrelsens med¬
gifvande må ny- eller ombyggnad af kronans hus vid egendomen icke
företagas.
Varder af arrendator med domänstyrelsens begifvande och efter
plan, som af densamma blifvit godkänd, byggnad uppförd, som ej inne¬
fattas under den arrendatorn enligt arrendekontraktet ålagda byggnads¬
skyldigheten, ankommer på domänstyrelsens pröfning, huruvida öfver-
byggnaden må arrendatorn godtgöras genom eftergift i närmaste årens
arrende eller vid egendomens afträdande af den nye arrendatorn; dock
bör vid bestämmande af sådan godtgörelse tagas i beräkning den nytta,
13
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5.
som genom den nya byggnaden kan arrendatorn under återstående
arrendetiden tillskyndas.
Ersättning för verkställd öfverbyggnad, hvartill nuvarande arren¬
dator enligt de för hans arrende gällande föreskrifter kan finnas
berättigad, skall af den nye arrendatorn gäldas, där icke i arrende¬
kontraktet med honom varder annorlunda bestämdt.
Om, på grund af särskilda förhållanden, hemman eller lägenhet
anses lämpligen kunna utan åbyggnad utarrenderas, må arrendator från
all byggnadsskyldighet befrias.
17:o. Inträffar brandskada, vare arrendator skyldig att skadan
bota till den omfattning domänstyrelsen bestämmer och med den brand¬
skadeersättning, som erhålles. Kronan uppbär och tillhandahåller, sedan
plan för nybyggnaden blifvit fastställd, arrendatorn brandskadeersätt¬
ningen, i den mån densamma för byggnaden erfordras; skolande, därest
kostnaden för nybyggnaden öfverstiger den kronan tillerkända ersätt¬
ningen, det Överskjutande beloppet arrendatorn godtgöras genom efter¬
gift å närmaste årens arrende eller vid egendomens afträdande af nye
arrendatorn,;
dels ock att, då första gången utarrendering sker af kronoegen-
dom, som för närvarande är upplåten genom arrendekontrakt, däri
byggnadsskyldigheten bestämts enligt andra grunder än de genom 1882
års kungl. kungörelse stadgade, eller af kronoegendom, som ej förut
varit för statsverkets räkning utarrenderad, momenten 2, 3 och 4 i 15:de
punkten af samma kungörelse, sådana de nu gälla, skola tillämpas.
Den till ärendet hörande handling skall Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR.
Theodor Odelberg.
14
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 5.
Utdrag af protokollet öfver jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28
november 1902.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: Odelberg,
Husberg,
Palander,
Westring,
Ramstedt,
Berger,
Meyer och
von Friesen.
15:o
Departementschefen, statsrådet Odelberg anförde härefter:
I det förslag till domänförvaltningens ordnande, som under år
1880 af utsedde kommitterade utarbetades inom finansdepartementet, ytt¬
rade kommitterade, bland annat, att före utarrendering af kronans egen¬
domar fullständig plan jemte kostnadsförslag borde uppgöras för de
byggnadsarbeten, som ansåges erforderliga under arrendetiden, och
15
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5.
egendomen därefter utbjudas med skyldighet för arrendatorn att dessa
arbeten i enlighet med den fastställda planen utföra. Härvid anmärkte
emellertid kommitterade att, då byggnadsskyldighetens bestämmande i
enlighet med berörda förslag förutsatte, att, sedan byggnadsplanen
blifvit uppgjord, — hvilket, då arrendevärdet däraf vore beroende,
måste ske senast i sammanhang med arrendeuppskattningen — egen¬
domens innehafvare icke finge företaga några byggnadsarbeten, som
kunde verka till rubbning i den uppgjorda planen, men enligt de
kontrakt, som gällde vid tiden för kommitterades verksamhet, arrenda-
torerne vore oförhindrade att intill arrendetidens slut fullgöra hvad
som bruste i den enligt författningarne dem åliggande, efter ärsberäk-
ning utgående byggnadsskyldighet, åtminstone i regeln de nämnda
grunderna för byggnadsskyldighetens reglerande icke kunde tillämpas
vid den utarrendering, som närmast förestode- af kronans egendomar.
För de fall, där éj en fullständig plan för egendomens bebyggande
kunde vid utarrenderingen fastställas, syntes kommitterade byggnads¬
skyldigheten böra ordnas så, att med afseende å hvarje egendoms storlek
och beskaffenhet ett visst årligt penningebelopp bestämdes att af arren¬
datorn med byggnad under arrendetiden redovisas eller, i den mån
några byggnadsarbeten icke kommit till utförande, vid arrendetidens
slut till kronan kontant gäldas, hvilken årliga byggnadssumma borde
bestämmas till högst en tiondedel af årliga arrendevärdet, hvarjämte
kommitterade ansåge byggnads närmare beskaffenhet och don afräkning
å byggn adssumman, som därför finge äga rum, böra bestämmas af
synerätt, samt att, därest kostnaden för byggnad, som blifvit, med
behörigt tillstånd och efter godkänd plan utförd, befunnes öfverstiga
den i kontraktet bestämda byggnadssumman, skälig godtgörelse för
öfverbyggnaden skitlle kunna tilläggas arrendatorn att utgå genom
eftergift å närmaste årens arrende eller kontant gäldas vid egendomens
afträde af den nye arrendatorn, som då skulle genom sitt kontrakt
härtill förbindas.
I fråga om den arrendator er na åliggande byggnadsskyldighet efter
timad brandskada uttalade kommitterade den mening, att den förvaltande
myndigheten skulle äga bestämma, hvilka nybyggnader borde i de
nedbrunnas ställe uppföras, samt att, därest kostnaden för den före-
skrifna nybyggnaden komme att öfverskjuta den brandskadeersättning,
som erhölles, det Överskjutande beloppet, i den mån detsamma icke
motsvarades af den arrendatorn kontraktsenligt åliggande nybyggnads¬
skyldigheten, skulle honom godtgöras på enahanda sätt, som för annan
öfverbyggnad föreslagits.
16
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5.
De i öfverensstämmelse med det liär ofvan anförda affattade
bestämmelser rörande nybyggnad, som infördes i det förslag till för¬
fattning angående grunderna för domänförvaltningen, som af kommit-
terade afgafs, blefvo i allt hufvudsakligt af Eders Kungl. Maj:t och
Riksdagen godkända; och erhöllo till följd häraf momenten 1, 2, 3 och
4 i 15:de punkten i nådiga kungörelsen den 10 november 1882, angående
förändrade grunder för förvaltningen af kronans jordbruksdomäner,
följande lydelse:
»Arrendators nybyggnadsskyldighet skall, där så ske kan, före
egendomens utarrendering så väl i afseende på byggnadernas beskaffen¬
het som kostnaden därför noggrannt bestämmas och i arrendekontraktet
angifvas.
Kan sådant byggnadsförslag ej på förhand uppgöras, bör, med
hänsyn till egendomens storlek och (less beskaffenhet till ägor och
befintliga åbyggnader, vid arrendevärderingen föreslås och genom kon¬
traktet bestämmas visst för år beräknadt belopp i penningar, icke öfver¬
stigande en tiondedel af det föreslagna arrendevärdet, hvilket belopp
bör genom byggnad under arrendetiden redovisas eller vid egendomens
afträdande till kronan kontant gäldas. Inom sålunda bestämd gräns i
afseende på kostnaden, vare arrendator pliktig att, om domänstyrelsen
så påfordrar, vid egendomen utföra ny- eller ombyggnad; skolande så
väl den tid, inom hvilken det af domänstyrelsen föreskrifna byggnads¬
arbetet bör vara fullbordadt, som ock byggnadens närmare beskaffenhet
och den afräkning, som därför bör äga rum å den i kontraktet stad¬
gade byggnadssumman, bestämmas vid laga syn.
Utan föreskrift i arrendekontraktet eller domänstyrelsens med¬
gifvande må ombyggnad af kronans hus vid egendomen icke företagas,
ej heller ny byggnad uppföras, afsedd att gå i afräkning å arrendatorns
byggnadsskyldighet.
Varder med domänstyrelsens begifvande och efter plan, som af
densamma blifvit godkänd, byggnad af arrendator uppförd, för hvilken
kostnaden är större än som motsvarar den enligt kontraktet bestämda
byggnadsskyldigheten, ankomme på domänstyrelsens pröfning, huruvida
öfverbvggnaden må arrendatorn godtgöras genom eftergift å närmaste
årens arrende eller vid egendomens afträdande af den nye arrendatorn;
dock bör vid bestämmande af sådan godtgörelse tagas i beräkning den
nytta, som genom den nya byggnaden kan arrendatorn under åter¬
stående arrrendetiden tillskyndas.»
I fråga om nybyggnad efter brandskada stadgas i 17:de punkten
af sagda kungörelse:
17
Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 5.
»Inträffar brandskada, vare arrendator skyldig att skadan bota
till den omfattning, domänstyrelsen bestämmer, och med den brand¬
skadeersättning, som erhålles. Kronan uppbär och tillhandahåller, sedan
plan för nybyggnaden blifvit fastställd, arrendatorn brandskadeersätt¬
ningen i den mån densamma för byggnaden erfordras; skolande, därest
kostnaden för nybyggnaden öfverstiger den kronan tillerkända ersätt¬
ningen, det Överskjutande beloppet arrendatorn godtgöras genom afräk¬
ning å byggnadsskyldigheten, eller, om denna är fullgjord, genom efter¬
gift å närmaste årens arrende eller vid egendomens afträdande af nye
arrendatorn.»
Under erinran härom har domänstyrelsen i underdånig skrifvelse
den 31 januari 1902 anfört följande.
Vid jämförelse af dessa stadganden med kommitterades ofvan upp¬
tagna uttalanden framginge eldigt styrelsens uppfattning med full tyd¬
lighet, att då i 15:de punkten lista momentet förutsattes, att hinder kunde
vid utarrendering möta för tillämpning af den meddelade bestämmelsen
angående byggnadsskyldighetens ordnande, härmed endast asyftades
hinder af stadgande om nybyggnad i ett vid arrendevillkorens fast¬
ställande för en egendom ännu gällande arrendekonlrakt om densamma,
samt att med byggnadsskyldighet, som omnämndes i 3:dje och 4:de mo¬
menten af ofvanberörda punkt, afsåges sådan, som läge inom gränsen af
den enligt 2:dra momentet bestämda byggnadssumman. Att samma be¬
tydelse måste inläggas i den byggnadsskyldighet, som omtalades i 17:de
punkten, vore uppenbart af punktens innehåll i öfrig!
Om styrelsens nu uttalade mening vore riktig, syntes däraf följa,
att i den mån utarrenderingarne komme att ske för andra gången efter
de genom 1882 års kungörelse stadgade grunder, hvilket först inträffade
med en del år 1905 arrendelediga egendomar, 2:dra och 4:de momenten
i 15:de punkten ej längre skulle tillämpas utan i stället Osta momentet,
men härigenom beröfvades domänstyrelsen möjligheten att, där under
löpande arrendeperiod för en på detta sätt utarrenderad egendom ny-
byggnad utöfver den, som kunde vara bestämd i arrendekontraktet,
befunnes nödig, härtill lämna bidrag; och det kunde äfven ifrågasättas,
om styrelsen, då eldskada å sådan egendom inträffat och kostnaden för
den nybyggnad, som i anledning häraf föreskrefves, komme att öfver¬
skjuta brandstodsersättningen, kunde med den lydelse 17:de punkten
nii hade, bereda arrendatorn godtgörelse för Överskjutande beloppet
annorledes än genom att ålägga efterträdande arrendatorn att vid sitt
tillträde af arrendet utgifva godtgörelsen, en ersättningsform, som syntes
från början endast vara afsedd för det fall, att eldskadan inträffat sa
Bih. till Riksd. Prof. 1903. 1 Sami. 1 Åfd. 3 Höft. 3
18
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5.
sent under arrendeperioden, att de återstående arrendeafgifterna ej
räckte till att jämte brandstoden botäcka nybyggnadskostnaden.
Vid det sammanträde med domänintendenterna, som hållits inför
domänstyrelsen under slutet af år 1899, hade desses uppmärksamhet
blifvit fäst pa den förändring i arrendeuppskattningsmännens åligganden,
som blefve en följd af tillämpningen åt stadgandet i 15:de punkten lista
momentet. Därvid hade allmänt uttalats den meningen, att det skulle
möta stora svårigheter att i förväg bestämma en egendoms behof af
nybyggnad för en tid af 20 år framåt. Domänstyrelsen vore af samma
åsikt och ville i detta sammanhang framhålla, att å egendomar, som
utarrenderades, ej sällan förekomme odlingslägenheter, hvilkas upp-
odlande med afseende a därmed lörenade kostnader och arbete ej ansåges
höra åläggas arrendatorn såsom ett arrendevillkor. Genom 2lista punkten
i 1882 års kungörelse vore emellertid tillfälle beredt för arrendator,
som frivilligt åtoge sig odlingsarbete af större omfång, att härtill er¬
hålla understöd genom minskning i arrendet, men det vore gifvet, att
den uppmuntran, som kunde ligga häri för en driftig arrendator att
förbättra egendomen, skulle i hög grad förringas, om han ej kunde
påräkna något bidrag till den utvidgning af utrymmet i egendomens
byggnader, som af den genom nyodlingen ökade skörden påkallades.
Med afseende å hvad sålunda anförts har styrelsen förklarat sig
anse det vara af största vikt, att styrelsen för framtiden, såsom hittills,
blefve i tillfälle att, då under löpande arrendeperiod för en egendom
nybyggnad, som arrendatorn ej enligt arrendekontraktet vore skyldig-
utföra, funnes vara åt nöden, härtill anvisa bidrag*. Den form härför,
som hittills jämlikt 15:de punkten 2:dra momentet, åt 1882 års kungörelse
användts och hvilken, efter hvad styrelsen förut framhållit, syntes varit
afsedd att endast provisoriskt anlitas, ansåge styrelsen ej böra bibehållas.
Den enligt nämnda moment bestämda byggnadssumma', hvilken egent¬
ligen vore att betrakta såsom en del af arrendet, kunde under vissa
förhållanden blifva för arrendatorn ganska betungande, såsom då han
nödgades genom nybyggnad på en gång redovisa hela summan, isynnerhet
om detta skedde kort efter arrendets mottagande, eller då han under
arrendetiden ej affordrades nybyggnad och i följd däraf finge vid arren¬
dets slut kontant utbetala hela summan.
Styrelsen vore redan enligt löide punkten 4:de momentet af ofvan-
berörda kungörelse berättigad att, sedan den genom arrendekontraktet
om en egendom bestämda byggnadssumman blifvit för byggnad använd,
iör . nybyggnad, som härutöfver kunde befinnas för egendomen nödig,
bevilja arrendatorn bidrag genom eftergift å arrendet; och ansåge sty¬
19
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5-
relsen härmed öfverensstämmande, att då arrendatorns byggnadsskyldig¬
het på förhand bestämdes till uppförande af viss byggnad, styrelsen
finge befogenhet att för annan byggnad, sona under arrendetiden ansåges
vara af nöden, lämna bidrag genom afkortning å arrendet.
På grund af hvad sålunda anförts har styrelsen gjort framställning
om aflåtande af nådig proposition till Riksdagen om vidtagande af de
utaf styrelsen angifna ändringar i förberörda författningsrum; och har
styrelsen, under förutsättning af bifall till styrelsens ändringsförslag,
hemställt att, i sammanhang med utfärdandet af de bestämmelser, som
däraf blcfve en följd, skulle förklaras, att då första gången utarren¬
dering skedde af kronoegendom, som för närvarande vore upplåten genom
arrendekontrakt, däri byggnadsskyldigheten bestämts enligt andra grunder
än de genom 1882 års nådiga kungörelse stadgade, eller af kronoegen¬
dom, som ej’ förut varit för statsverkets räkning utarrenderad, momenten
2, 3 och 4 i 15:de punkten af samma kungörelse, sådana de nu gällde,
skulle tillämpas.
Åberopande hvad i detta ärende förekommit, hemställer jag i under¬
dånighet, att Eders Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riks¬
dagen att för sin del besluta,
dels att de i 15:de och 17:de punkterna af åberopade nådiga kun¬
görelse meddelade bestämmelser angående förvaltning af kronans jord-
bruksdomäner skola utbytas mot följande stadganden.
15:o. Arrendators nybyggnadsskyldighet skall, därest nybyggnad
anses erforderlig, före egendomens utarrendering såväl i afseende på
byggnadernas beskaffenhet som kostnaden därför noggrannt bestämmas
och i arrendekontraktet angifvas.
Utan föreskrift i arrendekontraktet eller domänstyrelsens ined-
gifvande må ny- eller ombyggnad af kronans hus vid egendomen icke
Varder af arrendator med domänstyrelsens begifvande och efter
plan, som af densamma blifvit godkänd, byggnad uppförd, som ej inne¬
fattas under den arrendatorn enligt arrendekontraktet ålagda byggnads¬
skyldigheten, ankommer på domänstyrelsens pröfning, huruvida öfver-
byggnaden må arrendatorn godtgöras genom eftergift i närmaste årens
arrende eller vid egendomens afträdande af den nye arrendatorn; dock
bör vid bestämmande af sådan godtgörelse tagas i beräkning den nytta,
som genom den nya byggnaden kan arrendatorn under återstående
arrendetiden tillskyndas.
Ersättning för verkställd öfverbyggnad, hvartill nuvarande ärren¬
20 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5.
dator enligt de för hans arrende gällande föreskrifter kan linnas berät¬
tigad, skall af den nye arrendatorn gäldas, där icke i arrendekontraktet
med honom varder annorlunda bestämdt.
Om, på grund af särskilda förhållanden, hemman eller lägenhet
anses lämpligen kunna utan abyggnad utarrenderas, må arrendator från
all byggnadsskyldighet befrias.
17:o. Inträffar brandskada, vare arrendator skyldig att skadan
bota till den omfattning domänstyrelsen bestämmer och med den brand¬
skadeersättning, som erhålles. Kronan uppbär och tillhandahåller, sedan
plan för nybyggnaden blifvit fastställd, arrendatorn brandskadeersätt¬
ningen, i den mån densamma för byggnaden erfordras; skolande, därest
kostnaden för nybyggnaden öfverstiger den kronan tillerkända ersätt¬
ningen, det öfverskjutande beloppet arrendatorn godtgöras genom efter¬
gift å närmaste årens arrende eller vid egendomens afträdande af nye
arrendatorn;
dels ock att, då första gången utarrendering sker af kronoegen-
dom, som för närvarande är upplåten genom arrendekontrakt, däri
byggnadsskyldigheten bestämts enligt andra grunder än de, som inne¬
hållas i 1882 års nådiga kungörelse, eller af kronoegendom, som ej förut
varit för statsverkets räkning utarrenderad, bestämmelserna i momenten
2, 3 och 4 i 15:de punkten af samma kungörelse, sådana de nu gälla
skola tillämpas. ö
Till denna af statsrådets öfrige ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lemna bifall
samt förordnade, att proposition i ämnet af den lydelse,
bilaga — till detta protokoll utvisar, skulle till Riks¬
dagen aflåtas.
Ex protocollo:
G. Zdhtlius.