Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 44.
1
N:o 44.
Kungl. Maj:ts nådiga 'proposition till Riksdagen angående inrät¬
tande af ett nytt stift m. m.; gifven Stockholms slott den
23 januari 1903.
Med åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokoll öfver ecklesiastik¬
ärenden för den 19 december 1902 och denna dag vill Kungl. Maj:t här¬
med föreslå Riksdagen att
dels medgifva,
att från och med den 1 januari 1904 Västerbottens och Norrbottens
län må frånskiljas Hernösands stift för att bilda ett särskildt stift med be¬
nämningen Luleå stift och med biskopssäte i Luleå, under villkor att, då
någon af de nuvarande innehafvarne af biskopsämbetena i Växjö och Kal¬
mar stift från sin befattning afgår, det stiftsområde, den afgångne inne¬
haft, tillägges det andra stiftet, som därefter skall bära benämningen
Växjö stift och hafva biskopssäte i Växjö,
att biskopslönen i det nya Hernösands stift må utgå med enahanda
belopp som i det nuvarande Hernösands stift,
att af biskopslöneregleringsfonden må användas för aflönande af biskop
i Luleå stift 14,000 kronor årligen, däraf 12,000 kronor såsom lön och
2,000 kronor såsom hyresersättning, samt för biskopen i det nya Växjö
stift, utöfver biskopslönen i nuvarande Växjö stift, såsom lönetillägg 2,000
kronor årligen,
att notarien och amanuensen vid domkapitlet i det nya Hernösands
stift må åtnjuta enahanda löneförmåner, som bestämts för samma tjänste¬
män vid domkapitlet i det nuvarande Hernösands stift,
att för domkapitlet i Luleå stift må utgå aflöning till notarie med
4,500 kronor, däraf 3,000 kronor lön och 1,500 kronor tjänstgörings-
liih. till Rilesd. Prot. 1903. 1 Sand. 1 Afd. 30 Höft. (N:is 44, 43.) 1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.
penningar, samt arfvode till amanuens med 1,800 kronor, under de för¬
behåll och bestämmelser, som i den för tjänstemännen vid de ecklesiastika
konsistorierna fastställda aflöningsstat äro intagna, samt med där stadgad
rätt för notarien till ålderstillägg och pension,
att för domkapitlet i det nya Växjö stift förhöjning må äga rum af
notariens aflöning till 4,500 kronor, däraf 3,000 kronor lön och 1,500
kronor tjänstgöringspenningar, samt af amanuensens arfvode till 1,800
kronor
samt att domkapitlet i Luleå må från det under riksstatens åttonde
liufvudtitel uppförda förslagsanslaget: skrifmaterialier och expenser, ved
m. m. emot redovisning undfå erforderliga medel till inköp af skrifmateria¬
lier, inköp af nödiga inventarier, renhållning, gas och lyse, ved och ved¬
huggning, bokinköp, inbindning af böcker och tidningsprenumeration,
tryckningskostnader, annons- och fraktkostnader samt utgifter för telegram¬
porto,
dels ock till bestridande af kostnaderna härför samt för vaktbetjäning
och öfriga årliga utgifter jämte erforderlig utrustning af expeditionslokal
vid domkapitlet i Luleå äfvensom hyra för expeditionslokal vid dom¬
kapitlet i Visby höja ordinarie anslaget till domkapitlens expeditioner
med 6,350 kronor eller från dess nuvarande belopp, 79,580 kronor, till
85,930 kronor samt vidtaga sådan ändring i det på ordinarie stat un¬
der riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget till skrif¬
materialier och expenser, ved m. m., att däraf må till domkapitlens expedi¬
tioner utgå högst 9,000 kronor, äfvensom på extra stat för år 1904 be¬
vilja ett belopp af 6,470 kronor, däraf till förstärkande af ordinarie an¬
slaget till domkapitlens expeditioner 2,970 kronor samt till anskaffande
af möbler m. m. för domkapitlet i Luleå 3,500 kronor.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR
(Jarl von Frusen.
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 44.
3
Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19
december 1902.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerhf.im,
Statsråden Odelberg,
Husberg,
Palander,
Westring,
Ramstedt,
Berger,
Meyer,
von Frusen.
60:o.
De])artementschefen, statsrådet von Friescn, yttrade:
»Då jag nu inför Eders Kungl. Maj:t upptager frågan om Hernösands^»»««nde in¬
stifta delning, hvilken fråga, enligt mitt förmenande, icke utan fara för e™ eJ‘p
utvecklingen af Norrlands andliga kultur längre kan få vänta på sin lös- '»• >»•
ning, får jag till en början anmäla att, efter det Eders Kungl. Maj:ts se¬
nast aflåtna proposition i ämnet af 1898 års riksdag förkastats, till Eders
Kungl. Maj:t inkommit underdåniga skrivelser dels från kyrkomötet, dels
från domkapitlet i Hernösand, Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i
Västerbottens och Norrbottens län samt dessa läns landsting, dels från
Norrbottens läns prästkonferens, dels ock från Kalmar läns södra landsting.
Innan jag närmare redogör för dessa skrivelser och utvecklar min egen
ställning till frågan, torde det tillåtas mig att kasta eu återblick på upp-
4
Kung1. Maj:ts Kåd. Proposition N:o 44.
komsten och utvecklingen af såväl nämnda fråga om stiftsdelning som den
därmed sammanbundna frågan om stiftssammanslagning.
Frågan om Hernösands stifts delning väcktes första gången af 1888
års kyrkomöte. I skrifvelse den 29 september samma år anhöll kyrkomötet,
under framhållande att areal och folkmängdsförhållanden inom Hernösands
stift utgjorde talande skäl för detta stifts delning samt med hänsyn därtill
att större delen af stiftet vore i afseende å kommunikationer i hög grad van¬
lottad, det täcktes Eders Kungl. Maj:t låta företaga den utredning och de
åtgärder, som för delningens genomförande pröfvades nödiga. Sedan öfver
denna framställning, efter nådig remiss, kammarkollegium och statskon¬
toret infordrat underdåniga yttranden ej mindre af domkapitlet i Hernö-
sand än äfven af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västernorr]ands,
Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län samt med öfverlämnande af
dessa yttranden afgifvit eget underdånigt utlåtande, täcktes Eders Kung].
Maj:t uti nådig proposition till 1893 års riksdag föreslå Riksdagen medgifva, att
Västerbottens och Norrbottens län finge från den 1 januari 1895 frånskiljas
Hernösands stift för att bilda ett särskilt stift. Vid samma riksdag föreslogs
genom motion i andra kammaren, att Riksdagen, under villkor att Kalmar och
Visby stift sammansloges till ett stift, så snart en sådan sammanslagning ge¬
nom dåvarande biskoparnes i Kalmar och Visby afgång eller eljest möjliggjor¬
des, måtte medgifva, att Västerbottens och Norrbottens län finge från den
1 januari 1895 frånskiljas Hernösands stift för att bilda ett särskilt stift.
Sammansatta stats- och lagutskottet hemställde, att Eders Kungl. Maj:ts
framställning måtte af Riksdagen bifallas och att Riksdagen, med anledning
af den i ämnet väckta motionen, måtte i skrifvelse till Eders Kungl. Maj:t
anhålla, det Eders Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning, huruvida
icke Kalmar och Visby stift lämpligen kunde till ett stift förenas, äfven¬
som för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill utredningen kunde för¬
anleda. Första kammaren biföll utan votering utskottets hemställan, men
andra kammaren beslöt med 138 röster mot 56, som voro för utskottets
förslag, att bifalla motionen med uteslutande af orden »från den 1 januari
1895». Genom kamrarnes skiljaktiga beslut hade således, såsom af Riks¬
dagen i skrifvelse den 6 maj 1893 anmäldes, frågan jämlikt 63 § riksdags¬
ordningen för samma riksdag förfallit.
I anledning af hvad sålunda hos Riksdagen förekommit och då i båda
kamrarnes beslut berörts frågan om Kalmar och Visby stifts förening samt
det utskott, som vid Riksdagen haft frågan om Hernösands stifts delning
till förberedande behandling, uttalat sig för en utredning härutinnan, ansåg
Eders Kungl. Maj:t en sådan böra äga rum. Jag skall längre fram närmare
redogöra för det nådiga beslut af den 17 juni 1893, enligt hvilket Eders
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 44.
Kungl. Maj:t lät från vederbörande domkapitel inhämta utlåtanden rörande
den ifrågasatta minskningen af de öfriga stiftens antal, därvid såsom olika
alternativ uppställdes antingen Visby stifts förening med Kalmar eller
Linköpings stift eller Kalmar stifts delning mellan Linköpings och Växjö
stift, och ber nu först att få kasta en återblick på hvad som i ärendet
förekom vid 1893 års kyrkomöte.
Uti en vid detta kyrkomöte af ombud från Hernösands stift väckt
motion föreslogs, under erinran om frågans föregående behandling och
särskildt Eders Kungl. Maj:ts nyss antydda beslut i stiftssammanslagnings-
frågan, att kyrkomötet måtte ej allenast medgifva delning af Hernösands
stift, så snart ske kunde, utan äfven eventuellt samtycka till en minskning
af de öfriga stiftens antal antingen så, att Gottland upphörde att vara eget
stift och lades till Kalmar stift, eller på något annat sätt. Uti en annan
vid samma kyrkomöte väckt motion af ombud från Visby stift föreslogs
däremot, att kyrkomötet måtte, med ogillande af förslaget om samman¬
slagning af vissa stift, godkänna Hernösands stifts delning. Kyrkolags-
utskottets majoritet biträdde sistnämnda motion och hemställde, att
kyrkomötet måtte i underdånighet dels anhålla om vidtagande af de
ytterligare åtgärder, som kunde vara erforderliga för att Hernösands stift
måtte varda, så snart ske kunde, deladt, dels ock anmäla, att kyrkomötet
för sin del medgåfve, att Hernösands stift finge, så snart ske kunde, delas.
I reservation yrkades, att utskottet skulle tillstyrka bifall till medgifvandet
af den eventuella sammanslagningen af två stift, dock med den ändring
att medgifvandet skulle afse allenast Visby och Kalmar stift. Kyrkomötet
biföll emellertid utan votering utskottets hemställan oförändrad.
Vid 1894 och 1895 års riksdagar förekommo inga framställningar
angående Hernösands stifts delning, men till 1896 års riksdag afläts ånyo
nådig proposition i ämnet. En särskild anledning till frågans återupp¬
tagande hade då lämnats i en af representanterna för de norrländska
länen i Riksdagens båda kamrar till dåvai’ande chefen för ecklesiastik¬
departementet ställd skrifvelse, däri betonades icke blott delningsfrågans
stora betydelse, utan ock vikten af densammas snara afgörande. Från
såväl domkapitlet i Hernösand som från Eders Kungl. Maj:ts befallningshaf¬
vande i Norrbottens län både dessutom förnyade underdåniga framställ¬
ningar i ämnet inkommit. Efter det af departementschefen bland annat
framhållits olägenheterna af en stiftssammanslagning i södra delarne af
riket och att särskildt det sätt för sammanslagningens genomförande, som
företrädesvis varit föremål för diskussion vid 1888 och 1893 års kyrko¬
möten och 1893 års riksdag, nämligen att förena Visby och Kalmar stift,
syntes synnerligen olämpligt såsom medförande verklig skada för Gottland,
<)
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.
blef proposition till 1896 års riksdag afiåten af hufvudsakligen samma
innehåll som den till 1893 års riksdag, med delningstid utsatt till den 1
januari 1897. Vid Riksdagen väcktes två motioner i ämnet. I den ena
hemställdes, att Riksdagen, med afslag å Eders Kungl. Maj:ts proposition,
ville medgifva, att, under villkor att Kalmar och Visby stift sammansloges
till ett stift, så snart en sådan sammanslagning genom de dåvarande
biskoparnes i Kalmar och Visby stift afgång eller eljest möjliggjordes,
Västerbottens och Norrbottens län finge frånskiljas Hernösands stift för
att bilda ett särskildt stift. Uti den andra motionen, som afgafs af en
representant från Gottland, hemställdes, under förutsättning att Riksdagen
icke bifölle Eders Kungl. Maj:ts proposition oförändrad, att Riksdagen
ville, med afslag å nyss omförmälda motion och med förklarande att
Eders Kungl. Maj:ts förslag för närvarande ej kunde bifallas, besluta att
i skrifvelse till Eders Kungl. Maj:t anhålla, det Eders Kungl. Maj:t behagade
låta verkställa utredning och till näst därpå följande riksdag afgifva det
förslag, hvartill utredningen kunde föranleda, i frågan, huruvida för Väster¬
bottens och Norrbottens län, med bibehållande tills vidare af gemenskapen
i öfrigt med Hernösands stift, lämpligen kunde i Luleå stad inrättas ett
särskildt konsistorium med kyrkoherden i staden eller något närbeläget
pastorat såsom ordförande, när biskopen ej vore närvarande. Denna sist¬
nämnda motion blef dock af motionären återtagen, innan vederbörande
utskott däröfver yttrat sig. Sammansatta stats- och lagutskottet hemställde,
att Riksdagen, i anledning af hvad Eders Kungl. Maj:t i sådant afseende
föreslagit, måtte medgifva, att Västerbottens och Norrbottens län finge
från den 1 januari 1897 frånskiljas Hernösands stift för att bilda ett sär¬
skildt stift, hvarjämte hemställdes om beviljande af för ändamålet er¬
forderliga medel. I reservation yrkades bifall till den motion i ämnet,
hvari Kalmar och Visby stifts sammanslagning gjorts till villkor för stifts-
delningen. Första kammaren biföll utan votering utskottets hemställan,
men i andra kammaren blef reservanternas förslag, efter votering med
107 röster mot 107, genom den förseglade sedeln kammarens beslut. Frå¬
gan hade således för denna riksdag förfallit.
Förnyade framställningar från domkapitlet i Hernösand samt från
såväl landstingen som Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Väster¬
bottens och Norrbottens län föranledde på hemställan af dåvarande de¬
partementschefen — därvid denne, bland annat, erinrade om frågans fall
vid Riksdagen på den förseglade sedeln allenast och vidhöll sin åsikt om
den ifrågasatta sammanslagningens olämplighet samt nödvändigheten och
vikten af delningsfrågans snara afgörande — Eders Kungl. Maj:ts nådiga
proposition till 1897 års riksdag, däri förnyades det förslag, som Eders
7
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.
Kungl. Maj:t framlagt för Riksdagen år 1896, med den förändring, att
stiftsdelningen skulle verkställas den 1 januari 1898. Denna framställning
blef jämväl af sammansatta stats- och lagutskottet tillstyrkt. Utskottets
förslag bifölls af första kammaren utan diskussion och votering, men af-
slogs af andra kammaren med 118 röster mot 93. Frågan hade således
jämväl för denna riksdag förfallit.
Enahanda utgång fick frågan, då den för fjärde gången i nådig propo¬
sition år 1898 förelädes Riksdagen med delningstid den 1 januari 1899.
Äfven då hade yrkanden på ofördröjlig! afgörande af frågan om Hernö-
sands stifts delning framställts ej mindre af domkapitlet, på enhälligt gjord
framställning af 1897 års prästmöte i stiftet, än äfven af såväl landsting
som Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västerbottens och Norr¬
bottens län. Vid samma riksdag väcktes jämväl fyra motioner med yrkan¬
den, i en motion, att såsom villkor för Hernösands stifts delning måtte
uppställas sammanslagningen af Kalmar och Visby stift, i två motioner,
att såsom villkor i omförmälda afseende måtte uppställas en sammanslag¬
ning af Kalmar och Växjö stift, samt i den fjärde motionen, att Eders
Kungl. Maj:ts förslag • måtte bifallas, dock med den ändring att i stället
lör biskop skulle i det nya stiftet tillsättas en superintendent. Vederbörande
utskott tillstyrkte Eders Kungl. Maj:ts förnyade förslag om Västerbottens
och Norrbottens läns frånskiljande från Hernösands stift för att bilda ett
särskild! stift. Första kammaren biföll Eders Kungl. Maj:ts förslag utan
votering, men andra kammaren afslog med 128 röster mot 95 såväl samma
förslag som de i ämnet väckta motionerna.
Vid 1898 års kyrkomöte upptogs frågan ånyo genom tre motioner.
Uti en motion föreslogo representanter för Hernösands stift, att kyrkomötet
ville, med förnyande af sitt redan tidigare gjorda medgifvande till delning
af Hernösands stift, jämväl i sammanhang därmed för sin del medgifva,
att, därest Hernösands stift blefve deladt, en sammanslagning Unge äga
rum af Växjö och Kalmar stift till ett, så snart sådant kunde vid inträf¬
fande biskopsledighet ske, med stiftsstyrelsen förlagd till Växjö. I den
andra motionen hemställdes, att kyrkomötet, med upprepande af sitt år
1893 fattade beslut, måtte hos Eders Kungl. Maj:t anhålla om vidtagande
af erforderliga åtgärder för Hernösands stifts delning, så snart ske kunde,
samt anmäla, att kyrkomötet för sin del medgåfve denna delning. Med
anledning af först omförmälda motion väckte ombuden för Kalmar stift
en motion, däruti de, inläggande sin gensaga mot uppoffrande af Kalmar
stift, hemställde, att kyrkomötet måtte fatta ett beslut lika med 1893 års
kyrkomötes. Kyrkolagsutskottet hemställde, att kyrkomötet måtte i under¬
dånig skrifvelse dels anhålla om vidtagande af de ytterligare åtgärder,
8
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.
som kunde vara erforderliga för att Hernösands stift måtte varda, så snart
ske kunde, deladt, dels ock anmäla, att kyrkomötet för sin del medgåfve
Hernösands stifts délning, men att hvad i den förstnämnda, af de norr¬
ländska representanterna väckta motionen föreslagits i fråga om samman¬
slagningen af Växjö och Kalmar stift ej måtte af kyrkomötet bifallas. Vid
öfverläggningen inom kyrkomötet framställdes dessutom ett yrkande om
bifall till utskottets förslag med tillägg, att Eders Kungl. Maj:t, om hinder
för närvarande skulle möta för Hernösands stifts delning, täcktes vidtaga
erforderliga åtgärder för att, så vidt ske kunde, undanröja eller minska
de olägenheter, som följde af den nuvarande ställningen. Man återfinner
här en tankegång likartad med den, som, enligt hvad nyss nämnts, fått sitt
uttryck i en motion vid 1896 års riksdag. Dessa åtgärder skulle nämli¬
gen, enligt förslagsställarens mening, bestå dels däri, att till biskopens bi¬
träde anställdes en särskild inspektor eller anslag lämnades för rese¬
kostnad åt lämpliga kontraktsprostar, dels ock däri, att den förberedande
utredningen af åtskilliga ärenden och möjligen äfven afgörandet af en del
mindre viktiga sådana öfverlämnades åt inspektor!!, biträdd, om så ansåges
nödigt, af några därtill utsedde medlemmar af läroverkskollegiet i Luleå.
1 den slutliga voteringen segrade utskottets förslag med 28 röster mot 27,
som voro för bifall till nyssnämnda under diskussionen framställda yrkande,
sedan i voteringen om kontraproposition utskottets förslag fått för sig 31
röster mot 27, som afgåfvos för de norrländska representanternas förslag.
I kyrkomötets på grund af detta beslut den 13 oktober 1898 aflåtna
skrifvelse, som nu föreligger till föredragning, förmäles, att kyrkomötet
beträffande frågan om Hernösands stifts delning vidblefve den uppfattning,-
som af de två närmast föregående kyrkomötena uttalats rörande vikten
och behofvet af denna delnings snara verkställande, och anhålles om vid¬
tagande af de åtgärder, som kunde vara erforderliga för att Hernösands
stift måtte blifva, så snart ske kunde, deladt. Kyrkomötet anmäler vidare,
att kyrkomötet för sin del medgåfve, att Hernösands stift finge delas på
det sätt, att Västerbottens och Norrbottens län frånskildes därifrån för att
bilda ett särskildt stift, samt anhåller slutligen, det Eders Kungl. Maj:t
täcktes vidtaga erforderliga åtgärder för att, under förutsättning att Her¬
nösands stift blefve deladt, §§ 2 och 5 i förordningen angående allmänt
kyrkomöte måtte erhålla en af kyrkomötet för dess del godkänd, förändrad
lydelse.
Slutligen har jag att erinra, att, efter det ledighet i biskopsämbetet i
Kalmar stift uppstått genom biskopen Per Sjöbrings den 16 februari 1900
timade död, vid samma års riksdag inom båda kamrarne motioner väcktes
därom, att Riksdagen ville i skrifvelse till Eders Kungl. Maj:t anhålla, att
Kunc/l. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44. 9
med åtgärderna för återbesättande af det ledigblifna biskopsämbetet i Kalmar
stift måtte få anstå, till dess frågan om delning af Hernösands stift kunnat
ånyo af Eders Kungl. Maj:t till pröfning föreläggas Riksdagen och kyrko¬
mötet. Motionerna tillstyrktes af de tillfälliga utskotten i båda kamrarne,
men afslogos af första kammaren med 90 röster mot 38, under det att
andra kammaren biföll motionärernas förslag med 162 röster mot 52.
Någon skrifvelse afläts alltså icke från Riksdagen i berörda hänseende. Att
emellertid äfven Eders Kungl. Maj:t haft uppmärksamheten fäst vid möjlig¬
heten af Kalmar stifts framtida förening med Växjö stift, framgår däraf, att
Eders Kungl. Maj:t vid tillsättningen af biskopsämbetet i Kalmar den 5
oktober 1900 förordnade, att den nyutnämnde biskopen skulle vara skyldig
dels att underkasta sig den förändring i afseende å tjänstgöringsskyldighet
och löneförmåner, som kunde blifva en följd af en möjligen skeende sam¬
manslagning af Kalmar och Växjö stift, dels ock att, därest sådan samman¬
slagning komme till stånd, taga sitt säte i Växjö. I den för nuvarande
biskopen i Växjö stift den 25 oktober 1894 utfärdade fullmakt är förbehåll
intaget, att han skall vara skyldig underkasta sig den förändring i afse¬
ende å stiftets område, som kan varda i vederbörlig ordning beslutad.
De underdåniga framställningar i ärendet, hvilka jag nu har att inför
Eders Kungl. Maj:t anmäla, utgöras af:
l:o) skrifvelse från domkapitlet i Hernösand den 10 juni 1898 med
hemställan om vidtagande af åtgärder, skyndsammast ledande därtill att
Västerbottens och Norrbottens län frånskildes Hernösands stift för att bilda
ett särskild! stift;
2:o) skrifvelse från samtliga ledamöter i Kalmar läns södra landsting,
dagtecknad den 29 september 1898 och innehållande protest mot någon
förändring af stiftsstyrelsen i Kalmar stift;
3:o) kyrkomötets skrifvelse den 13 oktober 1898, för hvars hufvud-
sakliga innehåll jag nyss redogjort;
4:o) skrifvelse från Västerbottens läns landsting den 22 september 1898
med hemställan såsom i domkapitlets nyss angifna skrifvelse jämte Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvandes i Västerbottens län den 21 oktober 1898
däröfver afgifna tillstyrkande utlåtande;
5:o) skrifvelse i enahanda syfte från Nori’bottens läns landsting den
1 oktober 1898, öfverlämnad af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i
samma län;
6:o) skrifvelse från domkapitlet i Hernösand den 20 september 1899
med begäran, att till Riksdagen måtte aflåtas nådig proposition om Väster-
Bih. till Kikad. Prut. 1.903. I Sami. 1 Afd. 30 Käft. H
10
Kung!. Maj:ts AV?»/. Proposition N:o 44.
bottens och Norrbottens läns frånskiljande från Hernösands stift för att
bilda ett särskildt stift med Luleå såsom stiftsstyrelsens säte;
7:o) af Eders Kung!. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län öfver-
lämnad skrifvelse den 20 september 1899 från samma läns landsting med
hemställan, att till Riksdagen måtte aflåtas nådig proposition om delning
af Hernösands stift;
8:o) skrifvelse från domkapitlet i Hernösand den 19 september 1900 med
enahanda begäran som i skrifvelsen den 20 september 1899, till stöd för
hvilken begäran domkapitlet särskildt sökt visa svårigheten af att, utan
delning af Hernösands stift, tillgodose stiftets behof genom tillsättande af
en eller flere ämbetsmän, som för vissa delar af stiftet kunde ersätta eller
biträda biskop och konsistorium;
9:o) skrifvelse den 17 november 1900, däri prosten J. A. Englund
med flere, med förmälan att de handlade på uppdrag af Norrbottens läns
prästkonferens, anhållit, det Eders Kungl. Maj:t måtte för Riksdagen fram¬
lägga proposition om Västerbottens och Norrbottens läns skiljande från
Hernösands stift och förseende med egen, till Luleå förlagd stiftsstyrelse,
vid hvilken skrifvelse fogats yttranden af de å kyrkostämma röstberätti¬
gade medlemmar inom de flesta af de till Västerbottens och Norrbottens
län hörande församlingar, innefattande enstämmigt uttalande om önskvärd¬
heten af Hernösands stifts delning;
10:o) skrifvelse den 19 september 1902 från Västerbottens läns lands¬
ting med hemställan om vidtagande af åtgärder, som skyndsammast kunde
leda därtill, att Västerbottens och Norrbottens län frånskildes Hernösands
stift för att bilda ett särskildt biskopsstift, hvilken skrifvelse insändts af
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet med eget tillstyrkande ut¬
låtande af den 1 oktober 1902;
ll:o) skrifvelse från domkapitlet i Hernösand den 1 oktober 1902 med
enahanda hemställan som i domkapitlets skrifvelse den 20 september 1899,
varande därvid fogad en af stiftets biskop författad, från trycket utgifven
vidlyftig utredning i frågan, hvarjämte biskopen med skrifvelse den 24
oktober 1902 insändt skriftliga förklaringar dels af kyrkoherden O. A.
Wester i Luleå, att han vore villig att, därest ett domkapitel i Luleå in¬
rättades, vara ledamot i detsamma, dels ock af lektorerna vid allmänna
läroverket i Luleå K. A. Fredholm, J. A. Lagermark, G. Norelius och C.
Svedelius, att de vore villige att, i händelse domkapitel komme att in¬
rättas i Luleå, inträda som ledamöter i detsamma utan annan ersättning
än den minskning i undervisningstid, som enligt läroverksstadgan till-
komme lektor, hvilken tillika vore domkapitelsledamot.
11
Kungl. Majds Nåd. Proposition. N:o 44.
12:o) skrifvelse den 28 oktober 1902 från Norrbottens läns landsting
ined begäran, det nådig proposition om Hernösands stifts delning måtte
till Riksdagen aflåtas, hvilken skrifvelse insändts af Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i länet med eget utlåtande den 31 oktober 1902, hvari
landstingets framställning på det lifligaste tillstyrkts.
Jag öfvergår härefter till att för egen del uttala mig i den förelig¬
gande frågan, därvid jag först torde få yttra mig angående
I. Nödvändigheten att dela Hernösands stift.
Att upprepa allt hvad i föregående statsrådsprotokoll och nu inkomna
utlåtanden anförts såsom bevis för denna delnings nödvändighet, torde
ingalunda vara behöfligt; och jag skall därför allenast framhålla några
synpunkter, som förefalla mig tillräckligt belysande för den förevarande
frågan. Beträffande de för jämförelse mellan Hernösands och andra stift
erforderliga sifferuppgifter ber jag få hänvisa till följande inom ecklesia¬
stikdepartementet upprättade tabellariska redogörelser:
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.
Uppgift stiftsvis på areal, folkmängd samt åtskilliga ecklesiastikstaten,
Stift.
|
Areal
kv.-km.
|
Folkmäng
|
d.
|
Ecklesiastikstaten
1902.
|
|
Allmänna läroverken
höstterminen 1901.
|
1880.
|
1890.
|
1900.
|
Pastorat.
|
Församlingar.')
|
Församlings¬
präster. 2)
|
< | Högre.
|
al 1
yerk
tr1
so:
f
CD
|
g j Summa.
:o3
|
Antal lärare.3)
|
Antal lärjungar.4)
|
Stockholms
|
stad
|
33
|
167,934
|
244,226
|
300,624
|
10
|
10
|
35
|
4
|
3
|
7
|
196
|
3,446
|
Uppsala
|
stift
|
32,591
|
424,949
|
467,380
|
512,587
|
170
|
263
|
295
|
3
|
3
|
6
|
98
|
1,266
|
Linköpings
|
»
|
18,776
|
397,524
|
391,462
|
405,285
|
149
|
213
|
265
|
3
|
4
|
7
|
112
|
1,493
|
Skara
|
»
|
12,697
|
366,448
|
352,506
|
354,628
|
124
|
377
|
241
|
2
|
6
|
8
|
104
|
1,208
|
Strängnäs
|
»
|
13,092
|
293,381
|
306,132
|
338,062
|
107
|
173
|
195
|
3
|
3
|
6
|
87
|
1,131
|
V ästoras
|
»
|
38,809
|
349,198
|
363,600
|
395,995
|
105
|
136
|
178
|
2
|
4
|
6
|
77
|
840
|
Växjö
|
»
|
18,723
|
323,691
|
314,828
|
321,725
|
96
|
186
|
198
|
2
|
—
|
2
|
52
|
764
|
Lunds
|
»
|
14,274
|
717,005
|
732,536
|
774,558
|
240
|
435
|
283
|
6
|
6
|
12
|
210
|
2,950
|
Göteborgs
|
»
|
15,034
|
497,056
|
531,864
|
577,260
|
in
|
269
|
199
|
3
|
5
|
8
|
129
|
2,068
|
Kalmar
|
»
|
5,775
|
150,134
|
141,654
|
136,554
|
45
|
68
|
81
|
1
|
i
|
2
|
34
|
471
|
Karlstads
|
»
|
24,411
|
370,278
|
347,122
|
344,120
|
61
|
139
|
138
|
1
|
4
|
5
|
61
|
776
|
Hernösands
|
»
|
241,380
|
450,055
|
536,833
|
622,262
|
115
|
188
|
213
|
5
|
4
|
9
|
132
|
1,510
|
Visby
|
»
|
3,158
|
54,688
|
51,337
|
52,781
|
44
|
93
|
51
|
1
|
—-
|
1
|
19
|
162
|
Summa
|
438,753
|
4,562,341
|
4,781,480 5,136,441
|
1,377
|
2,550
|
2,372
|
36
|
43
|
79
|
1,311
|
18,085
|
') Här äro ej medräknade garnisonsförsamlingar, liospitalsförsamlingar (Vadstena), bönekuslag (Boll¬
näs) samt några andra (Nya yarfvet i Göteborg m. fl.). Däremot äro medräknade alla kapellförsamlingar»
äfven om de ej äro särskild! afskeda eller föra särskilda ministerialböcker, äfvensom bruksförsamlingar.
2) Här äro ej medräknade domkyrkosyssloman, regementspastorer, fängelsepredikanter, hospitals-
och lasarettspredikauter samt predikanter vid arbets- och försörjningsinrättningar; däremot äro inräknade
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.
In
O
allmänna läroverken samt allmänna folkskolorna rörande förhållanden.
Allmänna folkskolorna 190 0.
|
Antal skoldistrikt.
|
Antal
|
skolo
|
r.
|
Antal lärare och lärarinnnor.s)
|
Antal
lärjungar.
|
Folk¬
skolor.
|
Mindre
folk¬
skolor.
|
Små¬
skolor.
|
Summa
skolor.
|
I bise- (och öfnings-)ämnen.
|
Endast
i öfnings-
ämnen.
|
Summa
lärare och
lärarin¬
nor..
|
Vid
folk¬
skolor.
|
Vid
mindre
folk¬
skolor.
|
Vid
små¬
skolor.
|
Summa.
|
1
|
11
|
|
|
11
|
742
|
|
|
742
|
43
|
785
|
27,338
|
240
|
574
|
298
|
466
|
1,338
|
737
|
298
|
564
|
1,599
|
80
|
1,679
|
73,845
|
210
|
440
|
115
|
363
|
918
|
584
|
115
|
444
|
1,143
|
106
|
1,249
|
54,474
|
306
|
389
|
17
|
417
|
823
|
484
|
17
|
473
|
974
|
78
|
1,052
|
50,132
|
164
|
418
|
72
|
339
|
829
|
574
|
72
|
432
|
1,078
|
128
|
1,206
|
50,388
|
123
|
494
|
120
|
639
|
1,253
|
653
|
124
|
704
|
1,481
|
96
|
1,577
|
59,942
|
180
|
298
|
29
|
388
|
715
|
368
|
29
|
440
|
837
|
55
|
892
|
45,637
|
436
|
881
|
96
|
901
|
1,878
|
1,368
|
96
|
1,145
|
2,609
|
159
|
2,768
|
116,960
|
263
|
428
|
148
|
599
|
1,175
|
772
|
149
|
826
|
1,747
|
142
|
1,889
|
86,942
|
71
|
140
|
16
|
144
|
300
|
171
|
16
|
169
|
356
|
21
|
377
|
20,827
|
137
|
415
|
68
|
393
|
876
|
470
|
68
|
433
|
971
|
41
|
1,012
|
51,208
|
176
|
403
|
799
|
481
|
1,683
|
548
|
800
|
544
|
1,892
|
40
|
1,932
|
97,083
|
86
|
93
|
2
|
61
|
156
|
106
|
2
|
69
|
177
|
24
|
201
|
6,742
|
2,393
|
4,984
|
1,780
|
5,191
|
11,955
|
7,577
|
1,786
|
6,243
|
15,606
|
1,013
|
16,619
|
741,518
|
kapell-, bruks- och slottspredikanter, domkyrkoadjunkter, kontraktsadjunkter, pastoratsadjunkter, kyrko-
adjunkter, sockenadjunkter, kateketer, klockarepräster samt prästerna i finska och tyska församlingar.
3) Här äro inräknade såväl ordinarie ämnes- och öfningslärare som alla extra ordinarie lärare.
4) Antalen uppgifna efter de preliminära uppgifterna.
*) Uppgiften omfattar såväl ordinarie som extra ordinarie lärare och lärarinnor.
14
Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition. N:o 44.
Areal, folkmängd m. m. i de till
Län.
|
Areal
kv.-km.
|
F olk m ä n
|
g d-
|
Ecklesiastikstaten
1902.
|
Allmänna läroverken
höstterminen 1901.
|
1880.
|
1890.
|
1900.
|
Pasto¬
rat.
|
Försam¬
lingar.
|
Försam¬
lings¬
präster.
|
Antal
läroverk.
|
Antal
lärare.
|
Antal
lär¬
jungar.
|
Högre.
|
Lägre.
|
| Summa.
|
V ästernorr lands..
|
25,485
|
169,195
|
208,763
|
232,311
|
47
|
69
|
79
|
2
|
i
|
3
|
48
|
590
|
Jämtlands .........
|
51,066
|
83,664
|
100,503
|
111,447
|
23
|
65
|
49
|
1
|
—
|
1
|
22
|
296
|
Summa
|
76,551
|
252,859
|
309,266
|
343,758
|
70
|
134
|
128
|
3
|
1
|
4
|
70
|
886
|
Västerbottens ...
|
58,047
|
106,435
|
122,784
|
143,735
|
24
|
28
|
42
|
1
|
1
|
2
|
27
|
297
|
Norrbottens ......
|
105,882
|
90,761
|
104,783
|
134,769
|
21
|
26
|
43
|
1
|
2
|
3
|
35
|
327
|
Summa
|
164,829197,196
|
227,567
|
278,504
|
45
|
54
|
85
|
2
|
3
|
5
|
62
|
624
|
Summornas S:a
|
241,380|450,055
|
536,833
|
622,262
|
115
|
188
|
213
|
5
|
4
|
9
|
132
|
1,510
|
Kultgl. Maj:In Nåd. Proposition N:o 44.
15
Hernösands stift hörande länen.
|
|
A 1 1 m ä
|
n n a
|
folk
|
sko
|
1 o r u
|
a 1 9 0 0,
|
|
|
|
|
Antal
|
skolor
|
|
|
Antal
|
lärare
|
och lärarinnor.
|
|
Antal
skol-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Folk¬
skolor.
|
Mindre
|
Små¬
skolor.
|
Summa
skolor.
|
I läse-(och öfnings-)ämnen.
|
Endast i
|
Summa
lärare
och
lära¬
rinnor.
|
Antal
|
distrikt.
|
folk¬
skolor.
|
Vid folk¬
skolor.
|
Vid
mindre
folk¬
skolor.
|
Vid små¬
skolor.
|
Summa.
|
öfnings-
ämnen.
|
lärjungar.
|
ce
|
168
|
202
|
143
|
513
|
235
|
202
|
178
|
615
|
ii
|
626
|
35,548
|
60
|
82
|
81
|
182
|
345
|
102
|
81
|
183
|
366
|
5
|
371
|
16,840
|
126
|
250
|
283
|
325
|
858
|
337
|
283
|
361
|
981
|
16
|
997
|
52,388
|
26
|
59
|
300
|
60
|
419
|
79
|
300
|
65
|
444
|
11
|
455
|
23,908
|
24
|
94
|
216
|
96
|
406
|
132
|
217
|
118
|
467
|
13
|
480
|
20,787
|
50
|
153
|
516
|
156
|
825
|
211
|
517
|
183
|
911
|
24
|
935
|
44,695
|
176
|
403
|
799
|
481
|
1,683
|
548
|
800
|
544
|
1,892
|
40
|
1,932
|
97,083
|
16 Kuiujl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.
Jämför man siffrorna i först intagna redogörelse, finner man, att
desamma, med undantag af dem som angå arealen och hastigheten i folk¬
ökningen, mest likna hvarandra i de båda stift, som i snart sagdt alla
andra förhållanden äro minst jämförliga, nämligen Hernösands och Lunds.
Uppenbart är, att hvarje myndighet, för att kunna fylla sin uppgift,
måste hafva denna uppgift rimligen och i förhållande till sina krafter
begränsad. I hög grad är detta fallet beträffande en stiftsstyrelse, där,
enligt sakens natur, åtminstone den del af samma styrelses verksamhet, som
mera direkt afser främjandet af andliga och ideala intressen, mera än å andra
områden med nödvändighet fordrar ett personligt ingripande af styrelsens
chef, och detta ofta i ytterst grannlaga och ömtåliga förhållanden. Aro
stiftets areal och folkmängd alltför stora; äro dessutom befolkningens
lefnadsförhållanden och sedvänjor säregna; förekomma inom befolkningen
olika språk och nationaliteter; försiggår tillika å detta stora område bland
den så beskaffade befolkningen sporadiskt, men på många håll, eu stor¬
artad och hart nära brådstörtad materiell utveckling, medförande betydande
inflyttningar äfvensom nybildningar här och hvar af omfattande befolknings¬
centra, som påkalla andlig omvårdnad genom både kyrka och skola; då
blir uppgiften, trots alla stiftsstyrelsens och dess chefs bemödanden, omöj¬
lig att uppfylla. Sådant vågar jag påstå förhållandet vara beträffande
Hernösands stift. Diarienummern öfver till domkapitlet inkomna mål visar,
att målens antal — som år 1887 utgjorde 1,288, år 1892 2,089 och år
1898 2,243 — år 1901 stigit till 2,317. Härvid är särskild! att uppmärk¬
samma, att en mycket stor del af de omförmälda nybildningsfrågorna,
som påkalla omsorgsfulla undersökningar och mycket arbete, kräfver sam¬
verkan mellan stiftsstyrelsen och vederbörande länsstyrelse. Klart är, att
en dylik samverkan i yttersta grad försvåras, då afståndet från stiftsstaden
till Umeå är 25 mil och till Luleå, där de flesta hithörande ärenden,
tillika med en ganska betydande del skolfrågor rörande den finska befolk¬
ningen, handläggas, ej mindre än omkring 55 mil eller å järnväg 65.
Hvad angår Hernösands stifts areal och befolkningsförhållanden samt
dessa betydelsefulla faktorers inverkan på de kyrkliga förhållandena och
skolväsendet, torde jag böra yttra mig såväl om stiftet i allmänhet som
särskildt angående lapp- och finnmarken. Stiftets hela areal utgör 241,380
kvadratkilometer, under det att de öfriga stiften tillsammans utgöra 197,373.
Den befolkning, som är utbredd på detta område och som år 1880 ut¬
gjorde omkring 450,000 personer, uppgick år 1890 till nära 537,000 och
hade år 1900 ökats till mera än 622,000. Vid slutet af år 1901 upp¬
gick den till 632,000. Det torde vara uppenbart, att för en så stor
17
KungJ. Maj:ts Nåd. Proposition No 14.
och hastigt växande folkmängd, spridd på en sådan yta, måste — med
särskild hänsyn till den starka rörelse, som framkallats för att tillgodo¬
göra Norrlands naturliga tillgångar, och till kommunikationsväsendets
utveckling — företeelser å det kyrkliga området och i afseende å skol¬
väsendet äga rum, som påkalla stiftsstyrelsens oaflåtliga uppmärksamhet
och ordnande ingripande. I detta hänseende anhåller jag att i afseende
å det kyrkliga få meddela, att prästlöneregleringskommittén framlagt
förslag om inrättande i Hernösands stift af 30 nya kyrkoherdebeställ¬
ningar och 68 nya prästerliga befattningar af lägre grad. I sammanhang
med behofvet af nya prästerliga beställningar står naturligtvis behofvet af
gudstjänstlokaler. Dessa förslag, vare sig de komma till utförande eller
icke, jämte många andra, som tid efter annan väckas inom församlingarna
själfva, kräfva ett ihärdigt och mångsidigt arbete af stiftsstyrelsen. Sär¬
skilt faller det af sig själft, att stor vikt ligger på biskopens personliga
närvaro å de respektive, vidt skilda orterna för dylika frågors beredande
och lösning. Man får nämligen icke förbise, att, då en betydande del af
församlingsmedlemmarne bo på ett sådant afstånd från kyrkan, att de
endast med yttersta svårighet kunna komma dit, det ofta blir mindretalet
af röstberättigade församlingsmedlemmar, som besluta för hela församlingen.
Här behöfs en ledande kraft för att motverka, att för de närboende för-
samlingsbornas intresse de mera periferiskt boendes berättigade önskningar
och oundgängliga behof förbises.
Domkapitlet erinrar särskildt om de arbetareskaror, som i tusental
strömma till de arbetsfält, där de norrländska malmförekomsterna bear¬
betas. Själavård och undervisning för dessa hopar äro förenade med
desto större svårighet, som arbetarne i väsentlig del komma från grann¬
länderna, Norge och företrädesvis Finland, samt äfven från svenska finn¬
bygden. Kraftigt betonar domkapitlet, att det organisationsarbete med
afseende å andlig kultur, som under den närmaste framtiden förestår å
dessa orter samt vid och omkring den nya järnvägen till riksgränsen mot
Norge, omöjligen kan på ett tillfredsställande sätt utföras, med mindi’e än
att det ofördröjligen tages om hand af en mer närbelägen och af annat
arbete mindre nedtyngd stiftsstyrelse än den i Hernösand.
Kommer jag nu till stiftets undervisningsanstalter, så befinnes antalet
allmänna läroverk vara större än i något annat stift med undantag af
Lunds stift eller utgöra 9, däraf 5 högre och 4 lägre, hvartill komma 8
högre flickskolor samt en samskola. Antalet seminarier är större än i
något annat stift, i det att Hernösands stift har 4 statsseminarier, två för
folkskolelärares och -lärarinnors och två för småskolelärares och -lärarinnors
utbildning. Folkundervisningsanstalterna inom Hernösands stift uppgå till
Bill. till Riksd. Prof. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 30 Raft. 3
18
Km (fl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.
ett antal af ej mindre än 1,683 med ett lärjungeantal af mera än 97,000.
Men såsom exempel på huru mycket, som ännu fattas i ett ordnadt skol¬
väsen ej blott bland den finska och lapska befolkningen, utan äfven i
de rent svenska församlingarna, anhåller jag att få nämna, att enligt dom¬
kapitlets uppgift år 1898 i omkring 50 församlingar barn i ett eller flera
hundratal saknade årlig skolundervisning, vanligen till följd af ett för
ringa antal skolor. Understundom stege, säger domkapitlet, detta antal
barn utan årlig skolundervisning till hälften och därutöfver af de i skol¬
åldern varande barnen inom församlingen. Inom stiftet i dess helhet ut¬
gjorde år 1900 de barn, som saknade skolundervisning, 14,5 % af alla
barn i skolåldern. Många vuxna hafva aldrig fått någon undervisning,
och för deras räkning ha måst anordnas s. k. hednaskolor. Sådana orga¬
nisationer växa ej fram af sig själfva.
Men mera kanske än allt detta talar för delningen af Hernösands
stift den omständigheten, att i stiftet jämväl ingår den s. k. Lappmarken.
Lappmarkens ytvidd uppgifves utgöra något mera än hälften af Hernö¬
sands stifts och vara ungefär lika med den sammanlagda ytan af de nio
stift, som kunna sägas tillhöra södra Sverige. På denna yta finnes en be¬
folkning af något öfver 60,000 pei*soner. Denna folkmängd befinner sig
till stor del i fattigdom, och bland densamma förekomma, något som må
särskildt understrykas, tre väsentligen skilda språk, svenska, lapska och
finska. På denna ofantliga yta finnas, enligt hvad af domkapitlet upp¬
gifves, blott 33 gudstjänstlokaler, och kommer på hvar gudstjänstlokal ett
område af 36 kvadratmil med nära 2,000 invånare. Toge man i betraktande
blott de gudstjänstlokaler, i hvilka enligt regeln söndaglig gudstjänst hölles,
blefve de motsvarande siffrorna 55 kvadratmil och något mer än 2,700
invånare. Uppenbart vore, att under dessa förhållanden, för eu stor del
af församlingsmedlemmarne, gudstjänstbesök skulle blifva en sällsynthet.
I detta afseende erinras vidare: Arbetet med lappbefolkningens andliga
våixl försvårades naturligtvis därigenom, att lappande, ehuru till antalet
blott 6,000 å 7,000, till hufvudsaklig del vore nomadei'. Det ganska
vidlyftiga af Eders Kungl. Maj:t utfärdade reglementet för lappmarks
ecklesiastikverk angåfve hufvudgrunderna för en stiftsstyrelses mångsidiga
verksamhet å detta område. Samma svårigheter förefunnes äfven i hufvud¬
sak beträffande finnbygden, såväl den inom lappmarken belägna som
den, hvilken läge utom lappmarken. Men för finnbygden, med ett
invånareantal enligt uppgift af omkring 27,000 personer, tillkomme
den svårigheten, att befolkningens vida öfvervägande flertal vore af främ¬
mande nationalitet och talade allenast sitt eget språk. Denna finska befolk¬
ning bebodde hela Västerbottens fjärde kontrakt samt Gellivare och endels
19
Kung!. Maj:fn Nåd. Proposition N:o 44.
Jockmocks församlingar af Västerbottens tredje kontrakt, ett samman
lagdt område ungefär tre gånger så stort som hela Göteborgs stift.
Den öfvervägande delen af den befolkning, som bebodde den 40 mil
långa gränssträckan mellan Sverige ocli Finland, vore både till härstamning
och språk finnar. Här hade jämväl, såsom bekant, en särskild orga¬
nisation vidtagits för att, så vidt möjligt, göra dessa trakters invånare
delaktiga af svensk kultur. Tid efter annan hade anbefallts inrättande af
statsskolor med svenska språket såsom uteslutande undervisningsspråk.
Icke mindre än 26 sådana skolor funnes, och för en tjugusjunde vore
anslag nyligen beviljadt. Vid dessa skolors anordnande och öfvervakande
hade domkapitlet i förening med Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
väsentligen samma uppgift, som i fråga om andra folkskolor tillkomme
vederbörande skolråd och kyrkostämma.
Att dessa säregna lapska och finska förhållanden förutsätta en
specialisering af arbetet, som ej är tänkbar hos den af andra göromål
öfverhopade stiftsstyrelsen i Hernösand, synes mig uppenbart, likasom att
i alla händelser det afstånd af minst 70 men ända till öfver 100 mil,
som förefinnes mellan Hernösand och dessa finnförsamlingar, skall förlama
denna stiftsstyrelsens inverkan. Och just dessa senast berörda omständig¬
heter synas mig tydligen ådagalägga orimligheten af förslaget att ordna
eu, så att säga, under biskopen i Hernösand subordinerande stiftsstyrelse i
Luleå; ty där om någonsin fordras en stiftschefs initiativ och oaflåtliga
verksamhet.
Onekligen äro de skäl, som innefattas i den af mig nu lämnade korta
redogörelsen för förhållandena inom Hernösands stift, tillika med hvad
som förut anförts inför Eders Kungl. Maj:t samt inom Riksdagen och
kyrkomötet af öfvertygande beskaffenhet, och föregående afslag å gjorda
framställningar om Hernösands stifts delning synas hafva berott icke på ett
underkännande af vikten och betydelsen af denna stiftsdelning, utan på
eu annan orsak, nämligen att, på sätt af det föregående framgår, inom
Riksdagens andra kammare den åsikten gjort sig gällande, att antalet
stift inom riket icke borde ökas samt att förty en delning af ett stift icke
borde försiggå utan sammanslagning af två andra stift. Denna åsikt har
framträdt med allt större styrka för hvarje gång frågan hos Riksdagen
förevarit; och det synes mig fördenskull nödvändigt, om man vill vinna
det allt viktigare målet, Hernösands stifts delning, att tillmötesgå nämnda
önskan. Må vara, att skälen för denna delning äro sådana, att de helst
borde kräfva delningen utan sammanblandning med någon annan därmed
icke nödvändigt sammanhängande fråga, och att hvarje förändring i den
inom rikets öfriga delar bestående stiftsindelningen mötts af ett motstånd,
20
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.
som icke blott har sin grund i önskan att utan rubbning bibehållas vid
en fäderneärfd institution, utan jämväl beror af insikten därom att faktiska
olägenheter äro med en dylik sammanslagning förenade; för mig står dock
klart, att frågan om Hernösands stifts delning icke tål något uppskof, att
delningen icke står att åstadkomma utan sammanslagning af två andra
stift samt att olägenheterna af en stiftssammanslagning, sådan jag tänkt
mig, icke äro af den betydenhet, att de må utgöra hinder för genomförandet
af stiftsdelningen i Norrland, helst dessa olägenheter till väsentlig del äro
af öfvergående natur.
Någon tvekan kan icke råda därom att, såsom från början alltid varit
tänkt, stiftsdelningen bör ske så, att Västerbottens och Norrbottens län
afskiljas för att bilda ett stift, hvilket lämpligen torde böra benämnas
Luleå stift och hafva biskopssäte i Luleå. Detta senare stift skulle då få
en areal af 164,829 kvadratkilometer med ungefär 280,000 invånare, 45
pastorat, 2 högre och 3 lägre allmänna läroverk samt ett folkskole-
lärarinneseminarium, hvaremot återstående delen af Hernösands stift komme
att omfatta 76,551 kvadratkilometer med ungefär 350,000 invånare, 70
pastorat, 3 högre och 1 lägre allmänt läroverk samt ett folkskolelärare¬
seminarium. På det att gränsen mellan stiften må sammanfalla med läns-
gränsen erfordras eu mindre ändring i nu bestående kontraktsindelning.
Ångermanlands nordöstra kontrakt omfattar nämligen, utom socknar i
Västernorrlands län, jämväl Nordmalings och Bjurholms socknar i Väster¬
bottens län och skulle alltså, om ej förändring skedde, komma att tillhöra
båda stiften. Till förekommande häraf böra om stiftsdelningen kommer
till stånd, nämnda båda församlingar förenas med närmaste kontrakt inom
Västerbottens län.
II. Förändringen af den kyrkliga indelningen i södra
delen af landet.
Är alltså nödvändigt, att målet, Hernösands stifts delning, så snart ske
kan, uppnäs och är detta mål så viktigt, att för dess vinnande de mindre
olägenheter, som äro förenade med upphörandet af ett stifts själfständighet
och dettas uppgående i ett annat stift, måste bäras, så gäller det att finna dels
det af rikets stift, för hvilket dessa olägenheter blifva relativt minst känn¬
bara, dels ock det stift, som är lämpligast att i sig helt och hållet eller
delvis upptaga det förra. Naturligtvis kan fråga endast blifva om att ett
af de minsta stiften skall på sådant sätt uppgå i eller förenas med ett
annat stift, och de förslag, som i detta hänseende hittills varit å bane,
hafva ock uteslutande vändt sig kring de båda minsta stiften, Visby och
Kalmar. Jag har redan i det föregående omnämnt, att, sedan af de vid
21
Kung], Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.
1893 års riksdag förda förhandlingar inhämtats, att nödvändigheten af
Hernösands stifts delning allmänt erkänts, under det åsikterna varit delade
därom, huruvida sådan åtgärd borde såsom villkor förutsätta samman¬
slagning af två andra stift, Eders Kungl. Maj:t den 17 juni 1893 anbefallde
utredning i sådant syfte. Enligt detta Eders Kungl. Maj:ts beslut ålades
domkapitlen i Linköping, Växjö, Kalmar och Visby att till Eders Kungl.
Maj:t inkomma med utredning och förslag, hvart och ett af dessa dom¬
kapitel i den mån detsamma af frågan berördes, huruvida icke en sådan
förändring i den nuvarande stiftsindelningen kunde, utan förnärmande af
enskild rätt, äga rum, att antingen Visby stift förenades med Kalmar eller
Linköpings stift eller ock Kalmar stift upphörde att vara särskildt stift
och delades så, att en del däraf lades till Linköpings stift och återstående
delen till Växjö stift. Af de utlåtanden, som med anledning häraf in-
kommo från bemälda domkapitel, framgick, att af de då framställda för¬
slagen om sammanslagning af stift eller delar däraf med annat stift det
antagligaste var förslaget om sammanslagning af Kalmar och Visby stift,
mot hvilket förslag emellertid domkapitlet i Visby på det bestämdaste
uttalat sig. Frågan härom upptogs ock-vid 1893 års kyrkomöte genom
motion, som, enligt hvad förut nämnts, af kyrkomötet förkastades. Det
blef sedermera allt mer och mer erkändt, att, med hänsyn till Gottlands
afskilda läge och de egendomliga förhållandena på ön, olägenheterna af
Visby stifts uppgående i Kalmar voro så stora, att tanken därpå måste
öfvergifvas. Den meningen började i stället göra sig gällande, att en
sammanslagning af Växjö stift med Kalmar stift vore lämpligare, en
mening, som ock vann uttryck i två af de vid 1898 års riksdag väckta
motionerna, af hvilka två motioner den ena framkommit inom första, den
andra inom andra kammaren.
Inom Kalmar stift har, såsom naturligt är, denna mening mött mycket
motstånd. Redan den 24 november 1897, således innan nyss omförmälda
sammanslagningsförslag offentligen framställts, hade till Eders Kungl.
Maj:t från prästerskapet i Kalmar stift inkommit en petition, däri präster¬
skapet allmänt uttalade sina betänkligheter mot detta stifts uppgående i
annat stift. Prästerskapet framhöll, utom faran för rubbning i det goda
religiösa förhållande, som då vore rådande inom stiftets församlingar, de
svårigheter af flera slag för prästerskapet, som genom eu sammanslagning
skulle uppstå, såsom det yngre prästerskapets fördröjda befordran och det
förryckande, som skulle äga rum med afseende å stiftets enskilda änkc-
och pupillkassa samt icke mindre än fyrtiofem andra stiftelser och kassor
af betydande storlek, bildade till förmån för stiftet och dess prästerskap,
äfvensom de olägenheter, som skulle uppstå för de allmänna läroverken,
22
Kung!.. MajUs Säd. Proposition N:o 44.
särskild! det högre i stiftsstaden, genom förlust af särskild eforalstyrelse;
och anhöll prästerskapet fördenskull, att de olyckor måtte afvärjas, som
skulle uppstå genom Kalmar stifts indragning. Uti den skrifvelse af den
11 oktober 1898 från ledamöterna af Kalmar läns södra landsting, hvilken
jag nyss anmält, framhållas olägenheterna af eu stiftsförening med Växjö
stift. I skrifvelsen påpekas Kalmar stifts läge och särskilt Ölandsdelens
brist på tidsenliga kommunikationer, Indika förhållanden säkerligen skulle
komma att verka hämmande på den andliga utvecklingen, om stiftsstyrel¬
sen förlädes till Växjö, hvarjämte anmärktes, att den för vidmakthållande
af eu sann kyrklig anda så viktiga samverkan mellan prästerskapet och
stiftsstyrelsen under dylika förhållanden skulle i betänklig grad försvåras
till stort men för församlingslifvet i dess helhet. Ytterligare torde jag
böra erinra därom att, när efter biskop Sjöbrings död vid 1900 års riks¬
dag, på sätt jag förut omnämnt, motioner väcktes om anstånd med åter¬
besättande af biskopsämbetet, till Riksdagen ingick eu med 22,000 namn
undertecknad petition mot Kalmar stifts sammanslagning med Växjö.
Jag tillåter mig emellertid hysa den åsikten, att, om en sammanslag¬
ning af stift skall äga rum, en sådan ingenstädes kan ske med mindre
olägenheter än genom att förena Kalmar och Växjö stift med stiftsstyrel¬
sen förlagd till Växjö. Klart är, att rubbning i en organisation, särskild!
er sådan som har seklers häfd, medför olägenheter. I synnerhet blir detta
fallet för dem, hvilkas verksamhet och lefnadsförhållanden mera direkt
beröras af denna organisation, i nu förevarande fall prästerskapet; men
jag är viss därpå att, efter ett eller annat decennium, om ej förr, de svårig¬
heter och olägenheter, som komma att uppstå vid öfvergången till den nya
organisationen, men som dock väl mycket öfverdrifvits, skola vara så godt
som försvunna och glömda. Frågan är ju icke om att beröfva Kalmar stift
stiftsstyrelse, utan allenast om att ändra stiftsstyrelsens plats. Hvad som
förekom vid 1898 års kyrkomöte och den slutliga voteringen i stiftsdelnings-
frågan ådagalade, att en högst betydande minoritet inom kyrkomötet ansåg
afgörande betänkligheter mot en sådan sammanslagning icke möta. Om-
förmälda petitioner och diskussionerna vid 1900 års riksdag hafva icke heller
öfvertygat mig om motsatsen, då jag tager i betraktande de faktiska förhållan¬
dena. Arealen af Kalmar stift, näst Visby det minsta af rikets stift, utgör
endast 58 kvadratnymil; och det tilltänkta nya stiftet skulle, då arealen af
Växjö stift är 187 kvadratnymil, utgöra 245 kvadratnymil. Det samman¬
slagna stiftets areal skulle således blifva väsentligen mindre än vare sig
Uppsala (320 kvadratnymil), Västerås (388 kvadratnymil), Hernösands nya
(766 kvadratnymil) eller Luleå nya (1,648 kvadratnymil) och i det allra när¬
maste lika stor som Karlstads stift (244 kvadratnymil). En blick på en
23
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.
järnvägskarta visar, huru Småland är i alla riktningar genomskuret af
järnvägar. På landsvägar är ej heller brist. Och härigenom ha de af¬
stånd, som blott för några tiotal af år sedan väsentligen hämmade för¬
bindelsen mellan stiftsstyrelse och församlingar, så upplyfta, att en biskop
numera ofta på lika kort tid kan hinna till den från stiftsstaden aflägs-
naste ort som förr till en relativt närbelägen. Hvad folkmängden angår,
är att märka, att densamma i Kalmar stift under de sista decennierna
varit i sjunkande, i det att den uppgått år 1880 till 150,134, år 1890 till
141,654 och år 1900 till blott 136,554. Folkmängden i Växjö stift ut¬
gjorde samma tre år respektive 323,691, 314,828 och 321,725. Det sam¬
manslagna stiftets folkmängd skulle sålunda, efter uppgifterna för år 1900,
uppgå till ej fullt 460,000 eller mindre än i tre andra stift: Uppsala,
Lunds och Göteborgs. Tre stift — Uppsala, Linköpings och Lunds —
skulle hafva ett större antal pastorat än det nya Växjöstiftet; fyra stift
— Uppsala, Skara, Lunds och Göteborgs — ett större antal församlingar.
Inom stiftet skulle finnas 4 allmänna läroverk, däraf 3 högre och 1 lägre,
samt 1 folkskolelärare- och 1 folkskolelärarinneseminarium. Antalet all¬
männa läroverk skulle alltså blifva mindre än i något af de andra stiften
med undantag af Visby, som har endast ett, och Hernösands nya stift,
som skulle hafva lika många som det nya Växjö stift. Jag fruktar för
min del hvarken att under numera inträdda förhållanden, väsentligen fram¬
kallade genom eu i hög grad lättad samfärdsel, organisationsförändringen
skall behöfva rubba det goda religiösa förhållande, som råder inom Kal¬
mar stift, eller att densamma i nämnvärd mån skall förändra eforalstyrel-
sens inflytande på Kalmar läroverk. Jag är ock öfvertygad, att frågorna
om det framtida användandet enligt gifna bestämmelser af såväl Kalmar
stifts enskilda änke- och pupillkassa som andra Kalmar och Växjö stifts
stiftelser och fonder skall kunna af Eders Kungl. Magt på nöjaktigt sätt
lösas. Angående prästerskapets befordringsrätt skall jag strax yttra mig
111. Stiftsdelningens och stiftssammanslagningens
genomförande.
Innan jag öfvergår till de frågor af ekonomisk art, som äga samband
med de sålunda framställda förslagen om delning af Hernösands stift
och sammanslagning af Växjö och Kalmar stift, torde böra tillses, dels
i hvad mån prästerskapets privilegier beröras af den ifrågasatta delningen
och sammanslagningen, dels huruvida och i hvilken omfattning förändring
i gällande lagar eller författningar däraf påkallas.
24
Kungl. Maj As Nåd. Proposition N:o 44.
Då i fjärde punkten af prästerskapets privilegier den 10 oktober 1723
stadga^ att alla biskopar skola oförändradt njuta och behålla efter gammal
häfd sina biskopsstift, lärer däraf följa, att en förändring i biskopsstiften
af den genomgripande beskaffenhet, som nu är ifrågasatt, icke kan ske i
annan ordning än den 114 § regeringsformen föreskrifver. För genom¬
förandet af såväl stiftsdelningen som stiftssammanslagningen erfordras
alltså ej blott Riksdagens, utan ock allmänna kyrkomötets medverkan.
I öfrigt torde prästerskapets privilegier icke af förevarande fråga be¬
röras. Tvekan i detta afseende kan visserligen råda beträffande stadgandet
i privilegiernas punkt 21, att ingen må tränga de i det ena stiftet ordi¬
nerade präster, i högre eller mindre grad, in på ett annat, där de hvarken
äro födda eller ordinerade. Då emellertid detta stadgande — vare sig det¬
samma afser att värna det inom ett stift varande prästerskapet mot in¬
trång från ett annat stifts präster eller det skall utgöra skydd för de
extra ordinarie prästmännen mot missivering utom det stift, till hvilket de
invigts — i allt fall afser förhållandet inom två skilda stift, icke inom ett
och samma stift, äfven om dettas område hlifvit i större eller mindre män
utvidgadt, anser jag stadgandet icke äga särskild betydelse för nu före¬
varande fråga.
Angående därefter behöfliga ändringar i gällande lagar och författ¬
ningar anser jag till en början, att stadgandena om biskopsval kunna
lämnas orubbade. Dessa stadgande!! återfinnas dels i § 29 regeringsformen,
som föreskrifver, att till ärkebiskop och biskopar utnämne konungen eu
af de tre, som, i den ordning kyrkolagen stadgar, föreslagna blifvit, dels
ock i 20 kapitlet kyrkolagen, som innehåller hufvudsakligen, att, när ett
biskopssäte hlifver ledigt, domkapitlet med klerkeriet skall upprätta förslag
till ämbetets återbesättande. Då nuvarande biskopen i Hernösands stift
på grund af förbehåll i den för honom den 12 oktober 1888 utfärdade
fullmakt är skyldig underkasta sig den förändring i afseende på tjänstgö¬
ring, som kan föranledas af stiftets möjligen blifvande delning, samt han
för öfrigt förklarat sig villig att genast vid utbrytningen afstå från episko-
patet öfver den utbrutna delen, möter för nyss omförmälda stadgandens
omedelbara tillämpning å det nyinrättade Luleå stift intet hinder. Någon
tillämpning af samma stadgande!! på Växjö eller Kalmar stift kan där¬
emot naturligen icke ifrågakomma, då en af de nuvarande biskoparne i
dessa stift afgår från sitt ämbete, därest icke samtidigt jämväl den andre
biskopen afgår, detta af det enkla skäl, att vid den förstes afgång icke
något biskopsämbete blifvit ledigt till återbesättande. Först när båda de
nuvarande biskoparne i Växjö och Kalmar stift afgått, ifrågakomma’ till¬
sättning af ett biskopsämbete; och för detta fall komma berörda stadgan-
25
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 44.
den i vanlig ordning till användning. I sammanhang härmed torde jag
böra anmärka, att det tal, som emellanåt förekommit därom att genom en
stiftssammanslagning, på sätt nu ifrågasättes, en rättskränkning skalle till¬
fogas prästerskapet i det af de nuvarande stiften, som komme att lyda
under en biskop, hvilken samma stifts prästerskap ej själft valt, enligt
mitt förmenande saknar fog. Någon så att säga personlig rätt för präster¬
skapet i sådant afseende kan ur nämnda stadganden icke härledas. Präster¬
skapets rätt att vid biskopsämbetes tillsättande medverka kan icke utgöra
hinder för genomförande af en förändrad stiftsindelning, när sådan blifvit
i laga ordning beslutad.
Kommer jag således till det slut, att hvarken af delnings- eller sam-
manslagningsfrågan påkallas förändring i gällande stadganden rörande
biskopsval, anser jag däremot, att beträffande prästerskapets befordringsrätt
en lagändring är önskvärd, ja till och med nödvändig. Sedan genom
nådiga förordningen den 4 november 1876 upphäfts hvad lag och särskilda
författningar förut innehållit därom, att ej någon fick vinna inträde i präst¬
ämbetet inom annat stift, än där han var född, blef den allmänna regeln
för befordringsrätten, att densamma skulle njutas inom det stift präst till¬
hörde eller med andra ord det stift, för tjänstgöring inom hvilket han
prästvigts. Denna regel återfinnes i 3 § 1 mom. af lagen angående till¬
sättning af prästerliga tjänster den 26 oktober 1883. Såsom bekant,
har under senare tid allvarligt yrkats, att hvad som sålunda kan kallas
stiftsbandet bör borttagas. Utan att här närmare ingå på denna fråga i
allmänhet, synes det mig uppenbart, att ett lossande på detta band beträf¬
fande de ifrågasatta nya norrländska stiften af förhållandena betingas.
Man kan nämligen ej betaga de präster, som före stiftsdelningen vigts
till tjänstgöring för hela det nuvarande Hernösands stift, deras därigenom
erhållna befordringsrätt och inskränka densamma till ett område, omfat¬
tande endast en del af detta stift. Sådan inskränkning komme däremot
med tillämpning af nu gällande stadganden att äga rum för dem, som
pi*ästvigdes efter stiftsdelningen. Man skulle alltså inom de båda nya stiften
få två generationer präster, en med befordringsrätt inom båda stiften och
en med dylik rätt inom allenast ett af dem. Olägenheterna af en sådan
öfvergångsform ligga i öppen dag. Med hänsyn dessutom till det relativa
fåtalet pastorat i det nordligaste stiftet samt de svåra både lokala och
klimatiska förhållandena därstädes synes mig vara nödvändigt, om ett
dugligt prästerskap där skall erhållas, att befordringsmöjligheterna. för
det blifvande prästerskapet därstädes vidgas. Jag anser därför, att, lika¬
som det nuvarande prästerskapet i Hernösands stift, jämväl de blifvande
prästerna i det nya Hernösands stift och i Luleå stift böra äga befordrings-
Uih. till Rikta. Prof. 7,90.7. 7 Sami. 7 Afd. SO Haft. 4
26
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.
rätt inom båda dessa stift, oberoende af till hvilketdera de vigas. Sådan
befordringsrätt torde emellertid icke på grund af nu gällande stadgande
kunna tilläggas dessa präster. Det i 3 § af 1883 års lag gifna undantag
för det fall, att Eders Kungl. Maj:t särskildt meddelat någon vidsträcktare
befordringsrätt, syftar, enligt mitt förmenande, allenast på den Eders Kungl.
Maj:t tillerkända rätt att låta präst utom förslag söka regal kyrkoherdetjänst,
den s. k. extra ansökningsrätten, och inrymmer intet medgifvande att i
administrativ väg låta allt till ett stift hörande prästerskap få ansöknings-
rätt, förutom i sitt eget stift, jämväl i ett annat.
För vinnande af det af mig åsyftade målet i fråga om befordrings-
rätten för prästerskapet i de båda blifvande norrländska stiften erfordras
således ändring i 3 § af 1883 års lag. Någon sådan ändring synes däremot
ej kräfvas till följd af Växjö och Kalmar stifts sammanslagning. Då denna
sammanslagning gått i verkställighet, äger på grund af lagrummets nu¬
varande affattning allt prästerskapet i de båda gamla stiften befordrings¬
rätt inom hela det sammanslagna stiftet; och i fråga om den tidpunkt, då
sammanslagningen skall äga rum, torde bestämmelse lämpligen böra medde¬
las, då anmälan till Eders Kungl. Maj:t inkommit, att någon af biskoparne i
Växjö och Kalmar stift från sin befattning afgått. Jag har ingalunda förbisett,
hurusom från Kalmar stifts prästerskap framhållits det obilliga däri, att
detsamma, som ägnat sig åt detta stift och byggt sina förhoppningar på
att omsider genom befordran där vinna bättre ekonomisk ställning, skulle
få sina befordringsutsikter förmörkade genom den oundvikliga konkurrens,
som till de bättre lägenheterna inom deras forna hemstift skulle uppstå
från det relativt talrika prästerskapet i det nyblifvande stiftets Växjödel.
Dessa förhoppningar hvila dock icke på sådan rättsgrund, att den icke bör
kunna af statsmakterna rubbas. Den framhållna olägenheten hör till sådana,
som vid organisationsförändringar icke kunna undvikas, och jag anser icke
de billighetsskäl, som härvid kunna åberopas, vara af den styrka, att på
grund däraf särskilda åtgärder behöfva vidtagas för att åt Kalmar stifts
nuvarande prästerskap för en tid fridlysa dess forna stiftsområde.
Uppenbart är vidare, att för stiftsdelningens och stiftssammanslagningens
genomförande ändring måste äga rum i nådiga förordningen angående
allmänt kyrkomöte den 16 november 1863. Denna ändring betingas dels
däraf att antalet af lekmän valda ombud skall utgöra hälften af hela an¬
talet ombud vid kyrkomötet och således ej, sedan stiftsdelningen ägt rum
men innan stiftssammanslagningen försiggått, bör vara bestämd, såsom nu
är fallet, till 30, dels ock däraf att efter stiftsdelningen Hernösands stift —
hvilken benämning jag anser böra bibehållas för den efter Luleå stifts ut¬
brytning kvarstående delen af nuvarande Hernösands stift — icke vidare
27
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 44.
bör utgöra tre valdistrikt med minst tre lekmannaombud, utan i detta
afseende lämpligen må likställas med öfriga stift i riket med undantag
af Visby. Därigenom kan äfven beredas en behöflig utvidgning af re¬
presentationsrätten för Stockholm, som numera i anseende till sin folk¬
mängd är fullt jämförlig med de flesta af stiften. Frågan om för¬
ändring af såväl 1883 års lag som kyrkomötesförordningen torde emeller¬
tid ankomma på justitiedepartementets föredragning. Jag vill därför ej
vidare inlåta mig på denna fråga för det närvarande. Dock torde jag
böra erinra därom, att jämväl nådiga kungörelsen den 1 maj 1868 an¬
gående indelning af vissa stift i valdistrikt för utseende af lekmannaombud
vid allmänt kyrkomöte skulle tarfva ändring, och detta med hänsyn ej
blott till de nyss af mig i fråga om kyrkomötesförordningen antydda om¬
ständigheter utan jämväl därtill att, medan nuvarande Växjö stift utgör
två valdistrikt med ett lekmannaombud för hvardera distriktet, det genom
sammanslagningen med Kalmar stift uppstående nya stiftet — hvilket torde
böra benämnas Växjö stift — rimligen bör erhålla en, utöfver hvad nu
för Växjö stift gäller, utvidgad representationsrätt.
Förutom hvad jag nu omförmält, komme den förändrade stiftsindel-
ningen att kräfva ändringar och jämkningar i åtskilliga nådiga författ¬
ningar; men som dessa författningar alla äro af administrativ natur, anser
jag mig nu icke behöfva vidare orda härom.
öfvergår jag härefter till den ekonomiska sidan af den ifrågasatta nya
stiftsindelningen, ber jag att få förutskicka en erinran därom, att de utgifter,
som för förslagens genomförande skulle komma att belasta riksstaten,
endast afse domkapitelsexpeditionerna samt att dessa utgifter framdeles, då
Kalmar domkapitel upphör, till följd däraf komma att minskas med det
för detta domkapitel jämlikt aflöningsstaten för tjänstemännen vid de
ecklesiastika konsistorierna den 13 juni 1902 anslagna belopp, utgörande
•—- förutom två ålderstillägg å lönen för konsistorienotarien å 500 kronor
hvardera samt domkapitlets andel i de under rubrikerna domkapitlens
expeditioner och skrifmaterialier och expenser, ved m. in. uppförda anslag
— för konsistorienotarien lön 2,000 kronor och tjänstgöringspenningar 1,000
kronor samt för vikariatsersättning, extra biträde, renskrifning in. m. 500
kronor. Härigenom nedbringas de för den nya organisationens genom¬
förande redan i och för sig för statsverket föga afsevärda kostnaderna.
Efter denna erinran torde det tillåtas mig att först genomgå de ekono¬
miska förhållanden, som äga samband med stiftsdelningen, sedermera dem,
som hafva samband med stiftssammanslagningen.
28
Kungl. Majlts Nåd. Proposition N:o 44.
Stiftsdelningen.
Beträffande den efter nuvarande biskopens i Hernösand afgång blif¬
vande biskopen i det föreslagna nya Hernösands stift torde lika litet nu
som tillförene böra ifrågasättas någon förändring i de löneförmåner, som
nu tillkomma biskopen i det odelade stiftet. Dessa löneförmåner äro be¬
stämda genom nådiga brefvet den 16 april 1870, hvarigenom förordnats,
att biskopen i Hernösands stift, som innehade biskopshuset i Hernösands
stad, skulle fortfarande åtnjuta l:o) kontant anslag af ordinarie räntor,
356 riksdaler, enligt nådiga brefvet den 3 juni 1647, 2:o) räntan af ett
mantal Utanö i Högsjö socken, enligt nådiga brefvet den 9 juli 1602,
3:o) af kronotionden från Ytterlännäs och Bjertrå socknar, enligt sistnämnda
nådiga bref, 258 kubikfot 3 kannor 69 kubiktum råg och 933 kubikfot
4 kannor 40 kubiktum korn, 4:o) af kronotionden från Hernö landsför¬
samling 15 kubikfot 4 kannor råg och 61 kubikfot 8 kannor korn, enligt
nådiga brefvet den 8 september 1747 och nådiga resolutionen den 4 de¬
cember 1868, och 5:o) tills vidare och intill dess annorlunda blefve för-
ordnadt, kyrkoherdelönerna i Hernösands och Säbrå pastorat samt att
biskopen skulle, såsom fyllnad i det genom Kungl. Maj:ts och Rikets Stän¬
ders beslut för honom bestämda lönebelopp af 12,000 riksdaler årligen,
uppbära 4,517 riksdaler, att ur biskopslöneregleringsfonden utbetalas. På
grund af förordnande i nådigt bref den 29 oktober 1886 har numera Säbrå
pastorat upphört att vara prebende åt biskopen i Hernösands stift; och
uppbär denne, såsom ersättning för inkomsten af samma pastorat, från
biskopslöneregleringsfonden ett belopp af 2,210 kronor årligen.
Hvad vidare angår biskopen i det tillämnade Luleå stift, synes
man böra i hufvudsak följa hvad som förut, senast i Eders Kungl.
Maj:ts proposition till 1898 års riksdag, föreslagits. Såsom till statsråds¬
protokollet då uttalades, lärer, beträffande sättet att bereda skälig löne¬
inkomst åt biskopen i detta stift, ingen tvekan kunna råda därom att åt
honom icke bör på lön anslås något prebendepastorat, utan en bestämd
lön. Genom nådiga brefvet den 15 juni 1861 angående reglering af
biskoparnes löner hafva dessa löner i de särskilda stiften bestämts från
16,000 till 10,000 kronor, däribland för biskopen i Hernösand till 12,000
kronor. I likhet med hvad inför Eders Kungl. Maj:t redan i statsråds¬
protokollet den 17 mars 1893 uttalats, anser jag, att, då hvart och ett af
de två stift, i hvilka Hernösands stift skulle delas, för sin behöriga vård
komme att kräfva å stiftsstyrelsens sida fullt upp så mycket arbete som
de flesta större stift inom det öfriga riket, lönen åt biskopen i det nya
Luleå stift icke heller hör sättas lägre än lönen åt biskopen i Hernösands
nuvarande stift eller 12,000 kronor, hvartill bör komma särskild hyres-
29
Kungi. Maj:t* Nåd. Proposition N:o 44.
ersättning, som enligt mom. 2 af de genom nyssnämnda nådiga bref den
15 juni 1861 fastställda grunder för reglering af biskoparnes löner skall
till biskop, där biskopshus ej finnes,, utgå med belopp ej öfverstigande
1,500 kronor, hvilket belopp dock i förevarande fall, med hänsyn till de
högt uppdrifna hyrorna i Luleå, torde betydligt understiga hvad för ändamålet
erfordras. Medel till denna lön och hyresersättning torde, såsom alltid tillföre¬
ne föreslagits, böra utgå ur biskopslöneregleringsfonden, hvilken uppkommit
genom inkomster, som afskilts från vissa biskopslöner och bestämts till jäm¬
nande af andra. Vid 1901 års slut ägde denna fond en behållning, uppgående
till 598,373 kronor 55 öre. Inkomsterna under året hade utgjort 55,474
kronor 94 öre, däraf ränta och kapitalvinst 22,960 kronor 38 öre. De till
utgående från fonden anvisade årliga utgifterna till lönefyllnad åt åtskil¬
liga biskopar m. in. utgjorde tillsammans 24,010 kronor 21 öre.
Härefter kommer frågan om ledamöterna i det nya domkapitlet. Så¬
som bekant, förefinnas i själfva kyrkolagen icke några närmare bestäm¬
melser om domkapitlens sammansättning. Allt hvad där förekommer är
stadgandet i 24 kapitlet 5 §, som innehåller, att efter stiften äro stora och
ämbetet svårt, förmedelst de många ärenden, som därvid förrättas måste,
skall biskopen hafva sig till hjälp konsistoriales, med hvilkas råd han ett
och annat å ämbetets vägnar skall uträtta. Närmare stadgande!! härutin¬
nan äro att söka i nådiga förordningen huru med rättegång uti domka¬
pitlen skall förhållas den 11 februari 1687. Sedan däruti särskilda före¬
skrifter meddelats för de orter, där akademier äro, bestämmes, att i andra
biskopsdömen presiderar biskopen, och hans ordinarie assessores äro kyrko¬
herden uti domkyrkan och lectores. Härjämte tillägges biskoparne myndig¬
het att, när nödtorften klöfver, kalla flere skicklige män sig till råd och
hjälp. Dessa bestämmelser hafva så tillämpats, att innehafvarne af de
efter förordningens utfärdande tillkomna lektorsbefattningarna i natural¬
historia och främmande lefvande språk vid stiftsstädernas läroverk icke in¬
taga säte i domkapitlet. Ledamöterna i det nya domkapitlet i Luleå stift
skulle alltså, med sådan tillämpning af omförmälda stadgande!!, som nyss
sagts, blifva kyrkoherden i Luleå stad, lektorerna i kristendom och filoso¬
fisk propedeutik, i historia och modersmålet, i latinska och grekiska språ¬
ken samt i matematik och fysik vid högre allmänna läroverket i Luleå.
Då de nuvarande lektorerna i dessa ämnen icke mottagit sina befattningar
med skyldighet att tjänstgöra i domkapitel, skulle kunna ifrågasättas, huru¬
vida icke särskild godtgörelse borde dem lämnas för det ökade arbete,
som ett ledamotskap i domkapitlet skulle för dem medföra och hvilket
icke i afsevärd mån kan anses uppvägas af den förminskning i under¬
visningstid, som enligt 13 § läroverksstadgan dem tillkommer. Vederbörande
30
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.
lektorer hafva emellertid, i likhet med nuvarande kyrkoherden i Luleå stads-
församlings pastorat O. A. Wester, förklarat sig villiga att inträda såsom
ledamöter i det tillämnade domkapitlet utan att ifrågasätta särskild ersätt¬
ning härför.
Beträffande kostnaderna för domkapitelsexpeditionen i Hernösand,
blifva, trots Västerbottens och Norrbottens läns utbrytning, göromålen där
fortfarande af den omfattning, att någon inskränkning i aflöningsförmånerna
för härvarande tjänstemän,-sådana de i den af Eders Kungl. Maj:t den 13
juni 1902 fastställda stat angifvas för domkapitlet i Hernösand, icke kan
anses med rättvisa och billighet öfverensstämmande. Tvifvel kan ej heller
rada därom, att kostnaderna för konsistorieexpeditionen i Luleå böra
sättas till samma belopp som för expeditionen i Hernösand. Den starka
utveckling, hvari Norrland är stadt, det särskilda ingripande från stifts¬
styrelsernas sida, som till följd af härvarande egenartade förhållanden på¬
kallas, och alla de öfriga omständigheter, som af mig nu påpekats, synas mig
berättiga de båda norrländska domkapitlen att beträffande dessa kostnader
likställas med domkapitlen i Uppsala, Lund och Göteborg.
1 föregående propositioner till Riksdagen har i afseende å det nya
domkapitlet i Luleå beräknats
till hyra för sessions- och expeditionslokal samt bostad för
vaktmästare, årligen............................................................... kronor 1,500: —
» aflöning åt vaktmästare........................................................ » 600: —
» andra för expeditionen nödiga årliga utgifter............... » 600: —
» anskaffande af möbler, kassaskåp, andra nödiga in¬
ventarier, böcker, kartor m. m. för en gång ............... » 3,500: —
Denna beräkning synes fortfarande böra i hufvudsak följas. Hvad
beträffar anslagen till vaktmästareaflöning och andra för expeditionen
nödiga årliga utgifter, motsvara de beräknade beloppen, om man från¬
ser de tillgångar, som från domkyrkor m. m. äro disponibla för vissa
domkapitel, i det närmaste hvad som å hvarje konsistorium belöper
af de utaf senaste riksdag beviljade anslagen af 7,500 kronor till vakt-
betjäning och 7,150 kronor till skrifmaterialier och expenser, ved m. m.,
därest dessa anslag fördelas lika mellan alla konsistorierna. Härvid torde
dock böra anmärkas, att en aflöning åt vaktmästaren i Luleå af 600 kronor
otvifvelaktigt är alltför knappt tilltagen.
För domkapitlets i Luleå räkning tarfvas naturligtvis en ökning af
nyss omförmälda anslagsbelopp å 7,500 kronor och 7,150 kronor. Nu
beräknade belopp till ersättning för semestervikariat 1,400 kronor behöfver
jämväl höjas med 125 kronor till 1,525 kronor.
Ofvergår jag nu till
31
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.
stifts sa mm an slagning en,
är först att erinra, hurusom genom nådiga brefvet angående lönereglering
för biskopen i Kalmar stift den 29 september 1876 förordnats, att biskopen
i Kalmar stift skulle åtnjuta l:o) den honom anslagna kronotiondespannmål
från Kalmar, Jönköpings och Kronobergs län, tillsammans 2,099 kubikfot
9,84 kannor, 2:o) kyrkoherdelönen i Ljungby, Hossmo och S:t Sigfrids för¬
samlingars prebendepastorat och 3:o) dels såsom fyllnad uti den genom
Kungl. Maj:ts och Rikets Ständers beslut för biskopen i Kalmar stift be¬
stämda lön, 10,000 kronor, ett belopp af 850 kronor, dels såsom hus-
hyresersättning 1,500 kronor eller tillsammans 2,350 kronor årligen,
att från biskopslöneregleringsfonden utbetalas. Enligt den af statistiska
centralbyrån år 1889 utgifna aflönings- och pensionsstatistik beräknas
värdet af omförmälda kronotiondespannmål till 4,985 kronor, och utgjorde
taxeringsvärdet å boställsjorden 50,000 kronor.
Lönen för biskopen i Växjö har reglerats genom nådiga brefvet den
13 december 1872, hvaruti förordnats, att biskopen i Växjö stift, som
innehade bostället ett mantal S:t Johannis Baptistas eller prebendegård, nu
kalladt östrabo n:r 2, fortfarande skulle åtnjuta l:o) afkomsten af lönings-
hemmanen ett hälft mantal n:r 1 Fylleryd Storegården och ett fjärdedels
mantal n:r 2 Fylleryd Lillegården i Gårdsby församling samt ett hälft
mantal ° n:r 2 Hemmesjö Södregården, ett hälft mantal n:r 3 Hemmesjö
Månsagården, ett hälft mantal n:r 4 Hemmesjö Sjögården, ett hälft mantal
n:r 5 Hemmesjö Asagården, tre fjärdedels mantal n:r 1 Hemmesjötorp och
ett fjärdedels mantal n:r 6 Risinge kronogården med torpet Ljungadal,
Indika samtliga fastigheter skulle vara i författningsenlig ordning utarren¬
derade,^ 2:o) den biskopen förut anslagna kronotiondespannmål från Hem¬
mesjö, Tegnaby och Ljuders socknar i Konga härad samt Älghults, Alguts-
boda, Lenhofda, Dädesjö och Herråkra socknar i Uppvidinge härad, till¬
sammans 2,041 kubikfot 9 kannor, hälften råg och hälften korn, 3:o) kyrko¬
herdelönen i Gårdsby och Söraby församlingars prebendepastorat och 4:o)
såsom fyllnad uti den genom Kungl. Maj:ts och Rikets Ständers beslut för
biskopen i Växjö stift bestämda lön, 12,000 riksdaler, ett belopp af 150
riksdaler, att från biskopslöneregleringsfonden utbetalas. Enligt 1889 års
aflöningsstatistik beräknades värdet af kronotiondespannmålen till 5,043
kronor och utgjorde taxeringsvärdet å biskopens boställsjord 178,000 kro¬
nor; men är härvid att märka, att enligt Eders Kungl. Maj:ts nådiga bref
den 29 oktober 1880 biskopen har hela byggnads- och underhållsskyldig¬
heten å bostället Östrabo. Detta boställe var år 1889 taxeradt till 50,000
kronor.
Indrages biskopsämbetet i Kalmar, blifva de, på sätt nyss nämnts
32 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.
enligt löneregleringen för hittillsvarande biskopen därstädes från biskops¬
löneregleringsfonden utgående 2,350 kronor icke vidare för sitt ändamål
behöfliga. Men då i betraktande måste tagas, att för biskopen i Växjö nya
stift, till följd af Kalmar stifts förening med nuvarande Växjö stift, skulle
uppkomma ökning icke blott af arbete utan jämväl af de med ämbetet
förenade kostnader — jag vill i sådant afseende erinra, att bland bisko¬
pens viktigaste ämbetsförrättningar ingå de i kyrkolagen påbjudna visita-
tionerna, vid hvilka vanligen särskild protokollsförare erfordras, samt att
biskopen måste bestrida resekostnaderna icke allenast för sig själf utan
ock för protokollsföraren — synes mig vara nödvändigt, att biskopslönen
i det nya Växjö stift, hvartill i första rummet bör användas biskopslönen
i nuvarande Växjö stift, enligt de i nådiga brefvet den 15 juni 1861 an¬
tagna grander för reglering af biskoparnes aflöning bestämd till 12,000
kronor, sättes till 14,000 kronor eller samma belopp, som enligt nyss¬
nämnda nådiga bref bestämts för biskopen i Göteborgs stift. Riksdagens
medverkan torde därför böra utverkas därtill, att, då efter enderas af
biskoparne i Växjö och Kalmar afgång stiftssammanslagningen äger rum,
till den kvarvarande biskopen, som öfvertager det sammanslagna stiftet,
må från biskopslöneregleringsfonden utgå ett lönetillägg af 2,000 kronor,
hvilket lönetillägg jämväl skulle tillkomma efterföljande biskopar i det
nya Växjö stift. Sedan nuvarande biskopen i Kalmar eller hans rättsinne-
hafvare frånträdt därvarande lön, återgå till biskopslöneregleringsfonden
omförmälda 2,350 kronor samt indrages till statsverket kronotiondespann-
målen; och torde i sammanhang härmed af Eders Kungl. Maj:t meddelas
föreskrifter om tillsättande i vederbörlig ordning af Ljungby prebende-
pastorat.
Det är uppenbart, att i och med stiftssammanslagningen göromålen
vid domkapitelsexpeditionen i Växjö komma att ökas så, att en förhöjning
påkallas i de enligt aflöningsstaten för tjänstemännen vid de ecklesiastika
konsistorierna den 13 juni 1902 för nuvarande domkapitlet i Växjö be¬
stämda belopp; och billigheten synes mig fordra, att domkapitlet i det nya
Växjö stift likställes med hvad i samma stat bestämts för domkapitlen i
Uppsala, Lund, Göteborg och Hernösand. Jag tillåter mig härvid ånyo
påpeka, att de till domkapitlet i Kalmar enligt samma stat anslagna medel,
tillsammans 3,500 kronor, framdeles komma att besparas.
Slutligen uppstår fråga om, huru bör förhållas med den vid dom¬
kapitlet i Kalmar anställda tjänstepersonal vid detta domkapitels till tid¬
punkten obestämbara upphörande. Enligt nya lönestaten för konsistorie-
tjänstemännen är notarien i Kalmar skyldig att i sammanhang, med blif¬
vande förändring i rikets indelning i stift underkasta sig den förflyttning
33
Kuwjl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 44.
till annan konsistorienotariebefattning, som kan af den förändrade stifts-
indelningen föranledas. Nuvarande notarien, som är född år 1842, har
utnämnts år 1878, alltså innan föreskrift den 26 juni 1891 meddelades,
att konsistorienotariebefattningarna skulle uppehållas på förordnande. Enär
notarien ingått å nya lönestaten, är han skyldig att underkasta sig om-
förmälda, därmed förenade villkor. Närmast skulle då måhända synas
ligga till hands, att han, då konsistorienotarien i Växjö, som är född år
1830 och utnämnd år 1869, afgår, förflyttades till Växjö. Häremot må
dock invändas, att det kan inträffa, att notarien i Kalmar, redan hunnen
framskriden ålder, ej skulle lämpa sig till den tvifvelsutan, i all synnerhet
under öfvergångstiden, mycket maktpåliggande konsistorienotarietjänsten i
Växjö. Vid detta förhållande synes lämpligast, att, för den händelse in¬
dragning af Kalmar stift inträffar under nuvarande notariens lifstid och
innan han nått pensionsåldern, han uppföres på indragningsstat med rätt
att bibehålla sin enligt staten bestämda aflöning intill den tidpunkt, då
han, därest indragningen ej ägt rum, skulle ägt rätt till pension, men att
han därefter uppföres till pension. Skulle däremot indragning af Kalmar
stift ske efter nuvarande konsistorienotariens därstädes afgång, får tjänsten
skötas på förordnande tills vidare.
Närmare, än som i det föregående skett, torde jag nu ej behöfva in¬
låta mig på frågan om de öfvergångsanordningar, som i öfrigt till följd
af förändrad stiftsindelning må erfordras och angående hvilka Eders Kungl.
Maj:t naturligtvis äger att efter omständigheterna förordna.
På grund af hvad jag sålunda nu anfört, anser jag, att för Riksdagen
bör framläggas nådig proposition angående förändrad stiftsindelning, byggd
på sådana grunder, att från och med den 1 januari 1904 Västerbottens
och Norrbottens län frånskiljas Hernösands stift för att bilda ett särskild!
stift med benämningen Luleå stift och med biskopssäte i Luleå samt att,
då någon af de nuvarande innehafvarne af biskopsämbetena i Växjö och
Kalmar stift från sin befattning afgår, det stiftsoinråde, den afgångne inne¬
haft, tillägges det andra stiftet, som därefter skall bära benämningen Växjö
stift och hafva biskopssäte i Växjö.
Då emellertid, på sätt jag förut omnämnt, bifall härtill förutsätter
ändringar i lagen angående tillsättning af prästerliga tjänster och i för¬
ordningen om allmänt kyrkomöte, men frågan därom ankommer på justitie¬
departementets föredragning, får jag, som i ärendet samrådt med statsrådet
och chefen för justitiedepartementet och har mig bekant, att han redan
låtit utarbeta de lagförslag, han med tillämpning af omförmälda grunder
anser ^erforderliga, nu allenast hemställa, att, därest Eders Kung!. Maj:t
Bih. till Rikscl. Prot. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 30 Höft. 5
34 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.
gillar samma grunder, Eders Kungl. Maj:t täcktes lämna chefen för justitie¬
departementet tillfälle att inför Eders Kungl. Maj:t anmäla nämnda lag¬
förslag».
Iq hvad föredragande departementschefen sålunda hemställt instämde
statsrådets öfriga ledamöter.
Härefter behagade Hans Maj:t Konungen yttra:
»Ehuru jag personligen lifligt önskat, att detta riks-
viktiga ärende kunnat lösas så, som af mig blifvit före¬
slaget under föregående riksdagar, och hvarigenom det
onekligen viktiga målet, delningen af Hernösands stift,
skett utan sammanslagning af de båda småländska stif¬
ten, hvilka propositioner också blifvit af Riksdagens
första kammare fyra gånger bifallna, men däremot af
dess andra kammare lika ofta, och med stigande flertal,
afslagna, så — enär statsrådet nu enhälligt och med
styrka framhåller den obestridligt stora vikten af norr¬
ländska stiftsfrågans snara lösning, äfvensom betonar
det denna icke numera kunde vinnas under fasthållande
af föregående kungl. propositioner — anser jag mig icke
vidare böra motsätta mig det förslag till lösning af denna
fråga, som föredraganden för mig framställt.
»Jag må hoppas, att de olägenheter af de båda små¬
ländska stiftens föreslagna förening, hvilka, från många
håll, tvifvelsutan nu med bekymmer motses, och hvilka
också gjort mig obenägen att, i strid emot vederböran-
des högt uttalade önskningar, hittills gifva mitt bifall
därtill, icke må i framtiden medföra för ofördelaktiga
och smärtsamma följder».
Efter uttalande häraf behagade Hans Maj:t Konungen
i nåder bifalla hvad statsrådet hemställt med föreskrift
tillika, att utdrag af detta protokoll skulle tillställas
justitiedepartementet.
Ex protocollo:
A. I. Lindhagen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.
35
Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj it Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23
januari 1903.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden Ceusebjörn,
Odelbeug,
Husberg,
Palander,
Westring,
Ramstedt,
Berger,
Meyer,
von Friesen.
4:o.
Departementschefen, statsrådet von Friesen, yttrade: lättande å/
»Till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden för den 19 de- ctl nytt stift
ceniber 1902 uttalade jag inför Eders Kungl. Maj:t de skäl, som förmådde “•
mig att återupptaga frågan om Hernösands stifts delning; och förklarade
jag mig därvid anse, att för Riksdagen borde framläggas nådig proposition
angående förändrad stiftsindelning, byggd på sådana grunder, att från och
med den 1 januari 1904 Västerbottens och Norrbottens län frånskildes
Hernösands stift för att bilda ett särskildt stift med benämningen Luleå
stift och med biskopssäte i Luleå samt att, då någon af de nuvarande
innehafvarne af biskopsämbetena i Växjö och Kalmar stift från sin be-
36 Kling]. Maj:(s Nåd. Proposition' N:o 44.
fattning af ginge, det stiftsområde, den afgångne innehaft, tillädes det
andra stiftet, som därefter skulle bära benämningen Växjö stift och hafva
biskopssäte i Växjö. På min, af statsrådets öfriga ledamöter biträdda,
hemställan behagade Eders Kungl. Maj:t, med gillande af omförmälda
grunder, lämna chefen för justitiedepartementet tillfälle att inför Eders
Kungl. Maj:t anmäla förslag, som med tillämpning af samma grunder ut¬
arbetats, om ändringar i lagen angående tillsättning af prästerliga tjänster
och i förordningen om allmänt kyrkomöte. Sedan dessa förslag numera
undergått granskning i högsta domstolen och därvid lämnats utan anmärkning
samt Eders Kungl. Maj:t i dag på chefens för justitiedepartementet före¬
dragning beslutit nådig proposition till Riksdagen i ämnet, torde det
tillåtas mig att nu ånyo anmäla frågan om förändrad stiftsindelning. Jag
anhåller därvid att få hänvisa till de uttalanden, jag gjort till förenämnda
statsrådsprotokoll; och torde jag ytterligare behöfva allenast lämna när¬
mare utredning angående de anslagsbehof, som med stiftsdelnings- och
stiftssammanslagningsfrågan äga samband.
På sätt jag förut framhållit, torde biskopen i det föreslagna nya
Hernösands stift böra åtnjuta enahanda löneförmåner, som nu tillkomma
biskopen i det odelade stiftet, samt för biskopen i det nya Luleå stift
lönen ej böra sättas lägre än för biskopen i Hernösands stift eller 12,000
kronor, hvartill kommer hyresersättning, hvilken jag, med hänsyn till
hyresförhållandena i Luleå, anser böra bestämmas till 2,000 kronor. Lönen
för biskopen i det nya Växjö stift torde, såsom jag jämväl förut anmärkt,
böra höjas med 2,000 kronor eller från dess nuvarande belopp, 12,000
kronor, till 14,000 kronor. Lämpligast synes, att samtliga dessa belopp
anvisas till utgående ur biskopslöneregleringsfonden, hvars årsinkomster
därtill lämna tillgång; och något statsanslag härför varder sålunda ej
erforderligt.
Sådant anslag kräfves däremot till följd af de förändringar i dom¬
kapitlens expeditioner, som af den ifrågasatta nya stiftsindelningen på¬
kallas. I afseende härå torde jag få erinra om min redan förut uttalade
mening, att någon inskränkning icke rättvisligen kan äga rum i aflönings-
förmånerna för tjänstemännen i det nya Hernösands stift, att samma
aflöningsförmåner böra tillkomma notarien och amanuensen vid dom¬
kapitlet i Luleå stift eller 4,500 kronor, jämte rätt till två ålderstillägg,
lör notarien och 1,800 kronor för amanuensen samt att efter samman¬
slagning af Växjö och Kalmar stift tjänstemännen i det nya Växjö stift
skäligen må tillerkännas enahanda löneförmåner, hvarigenom skulle, ut¬
öfver nu gällande aflöningsstat för domkapitlets i Växjö tjänstemän, till¬
komma notarien 700 kronor och amanuensen 200 kronor. Bifall härtill
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 44.
37
erfordrar således en ökning af aflöningsstaten för tjänstemännen vid de
ecklesiastika konsistorierna med sammanlagdt 7,200 kronor. Detta belopp
minskas emellertid med beloppet af de nu fastställda anslagen för dom¬
kapitlet i Kalmar, utgörande aflöning till notarie 3,000 kronor samt,
i stället för amanuens, vikariatsersättning, extra biträde, renskrifning
in. in. 500 kronor eller tillhopa 3,500 kronor.
Hvad vidare angår domkapitlens öfriga behof — till ersättning för
semestervikariat, vaktbetjäning och extra biträden samt skrifmaterialier
och expenser, ved m. m. — kan för det nya Hernösands stift icke beräk¬
nas någon nedsättning af de belopp, som kräfvas för det nuvarande Hernö¬
sands stift. Sammanslagningen af Växjö och Kalmar stift torde i detta
afseende icke påkalla annan förändring än bortfallande af den för dom¬
kapitlet i Kalmar beräknade ersättningen för semestervikariat, 83 kronor
33 öre, ökning af dylik ersättning för domkapitlet i Växjö med 16 kronor
67 öre och minskning i kostnaderna för vaktbetjäning vid domkapitlet i
Kalmar, hvilken minskning kan beräknas till det belopp, som för år 1903
anvisats åt samma domkapitel, eller 300 kronor. För Luleå stift kräfvas
dels årliga anslag till semestervikariat 125 kronor, till aflöning åt vakt¬
mästare, hvilket anslag skäligen bör beräknas till 800 kronor, samt till
hyra för sessions- och expeditionslokal äfvensom bostad för vaktmästare,
uppskattadt till 1,500 kronor, eller sammanlagdt 2,425 kronor, hvartill
komma kostnader för skrifmaterialier och expenser, ved m. m., beräknade
till 600 kronor, dels ock ett anslag för en gång af 3,500 kronor till an¬
skaffande af möbler, kassaskåp, andra nödiga inventarier, böcker, kartor m. m.
Då man icke kan förutsätta, att sammanslagningen af Växjö och Kal¬
mar stift kommer till stånd samtidigt med delningen af Hernösands stift,
hvilken skulle äga rum den 1 januari 1904, uppstår frågan, hvilka utgif¬
ter böra för år 1904 beräknas och huru dessa lämpligast må i samma års
riksstat upptagas. 1 riksstaten för år 1903 är på ordinarie stat uppfördt
ett anslag till domkapitlens expeditioner å 79,580 kronor. Enligt hvad
som framgår af Riksdagens skrifvelse den 15 maj 1902, angående regle¬
ringen af utgifterna under riksstat ens åttonde hafvudtitel, hafva däraf be¬
räknats 65,680 kronor till aflöning åt tjänstemännen vid de ecklesiastika
konsistorierna, 1,400 kronor till ersättning för semestervikariat, 7,500 kro¬
nor till vaktbetjäning och 5,000 kronor till extra biträden. För sina behof
af expenser må, enligt Riksdagens i samma skrifvelse gjorda medgifvande,
konsistorierna från det under åttonde hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget
till skrifmaterialier och expenser, ved in. m. undfå erforderliga medel, dock
ej till högre belopp än tillsammans 7,150 kronor årligen.
Enligt hvad jag förut angifvit, kräfvas för domkapitlet i Luleå årliga
38
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.
utgifter — frånsedt de till 600 kronor beräknade utgifterna för expenser
— till sarnmanlagdt belopp af 8,725 kronor. Dessutom torde, då en om¬
reglering af staten för de ecklesiastika konsistorierna nu skall äga rum,
härtill böra läggas ett belopp af 600 kronor, som, utöfver hvad i nu gäl¬
lande stat är beräknadt, årligen erfordras för hyra af domkapitlets i Visby
expeditionslokal och till gäldande hvaraf för år 1903 Eders Kungl. Maj:t
denna dag anvisat medel af det under åttonde hufvudtiteln uppförda an¬
slag till extra utgifter. Den erforderliga ökningen skulle sålunda blifva
9,325 kronor. Att för år 1904 hela detta belopp uppföres å ordinarie
stat, torde emellertid ej vara tillrådligt, enär sammanslagningen af Växjö
och Kalmar stift, då denna gått i full verkställighet, kommer att medföra
en minskning i kostnaderna för domkapitlens expeditioner med inemot
3,000 kronor. Efter den nya stiftsindelningens fullständiga genomförande
och med iakttagande af hvad jag nyss anfört rörande hyra för domkapit¬
lets i Visby expeditionslokal skulle statens utgifter för de ecklesiastika kon¬
sistorierna blifva följande:
aflöningsstat för tjänstemännen vid
domkapitlen i Uppsala, Lund, Göte¬
borg, Hernösand, Linköping, Skara,
Västerås, Karlstad, Strängnäs och
Visby samt Stockholms stads kon¬
sistorium lika med hvad i nu gäl¬
lande stat upptages eller samman-
lagdt................................................. kronor 58,200: —
vid domkapitlen i Luleå och Växjö
tillhopa ................................................ » 12,600: —
kronor 70,800: —
hvarifrån skola af dragas de från vissa
domkyrkor för ändamålet utgående
beloPP..................................................... 1.420: - kronor 69,380: -
ersättning för semestervikariat vid
förstnämnda tio domkapitel och
Stockholms stads konsistorium lika
med förut eller i jämnadt belopp .. kronor 1,200: —
vid domkapitlen i Luleå och Växjö
tillhopa ............................................ » 250: — » 1,450: —
transport kronor 70,830: —
Kungl. Maj:t$ Nåd. Proposition N:o 44.
39
vaktbetjäning vid nuvarande dom¬
kapitlen, utom domkapitlet i Kal¬
mar, samt vid Stockholms stads
konsistorium lika med förut eller
vaktbetjäning vid domkapitlet i Luleå
äfvensom hyra för sessions- och ex¬
peditionslokal samt bostad för vakt¬
mästare därstädes...............................
hyra för expeditionslokal vid dom¬
kapitlet i Visby...................................
extra biträden lika med förut ..........
transport kronor 70,830: —
cronor 7,200: —
- 2,300: —
* 600: — » 10,100: —
........................... » 5,000: -
summa kronor 85,930: —
Under förutsättning att stiftssaminanslagningen icke kommer till stånd
den 1 januari 1904, erfordras vidare för domkapitlet i Kalmar de nu för
samma domkapitel beräknade belopp af tillhopa............ kronor 3,883: 33
hvarifrån dock afgår den ökning, som efter samman¬
slagningen ifrågasatts för domkapitlet i Växjö ................. » 916: 67
utjämnadt till 2,970 kronor.
Lämpligast synes mig vala, att ordinarie staten nu ökas till 85,930
kronor, hvarigenom den blifvande sammanslagningen af Växjö och Kalmar
stift icke behöfver föranleda någon rubbning i denna stat, samt att hvad
därutöfver för år 1904 med anledning af stiftsdelningen erfordras eller
2,970 kronor upptages å extra stat. Sådant extra anslag blefve då erfor¬
derligt, så länge Växjö och Kalmar stift kvarstå såsom särskilda stift. Då
anmälan till Eders Kungl. Maj:t inkommit, att endera af de nuvarande
biskoparne i Växjö och Kalmar från sin befattning afgått, lärer Eders
Kungl. Maj:t meddela förordnande om att sammanslagningen skall träda
i verket. Därmed upphör behofvet af vidare extra anslag, under förutsätt¬
ning, på sätt jag yttrat till protokollet den 19 december 1902, att kon¬
sistorienotarien i Kalmar, därest han då ej redan är pensionsberättigad
och icke öfverflyttas till tjänstgöring i Växjö, får sin aflöning öfverförd
på indragningsstat.
För domkapitlets i Luleå behof af expensmedel bör gifvetvis, likasom
för öfriga konsistorier, tagas i anspråk åttonde hufvudtitelns förslagsanslag
till skrifmaterialier och expenser, ved in. in. Fn höjning erfordras i så-
40
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.
(lånt syfte af det belopp, hvartill anslaget nu får för domkapitlen anlitas,
eller 7,150 kronor. Enligt hvad förut angifvits, skulle den erforderliga
ökningen uppgå till 600 kronor. Då emellertid vid bestämmandet af
expensanslag åt domkapitlen för år 1903 tydligen framgått, att det nu
för ändamålet anvisade beloppet är alldeles otillräckligt, och man bör
söka för framtiden undvika den oegentlighet, som under en lång följd af
år förekommit, att Eders Kungl Maj:t nödgats låta statskontoret förskottera
medel till betäckande af uppkomna brister i domkapitlens expeditions-
kassor, anser jag nödigt — äfven om hänsyn tages till domkapitlets i Kalmar
upphörande — att en sådan ändring i föreskrifterna om användandet af
ifrågavarande förslagsanslag vidtages, att däraf må för domkapitlens behof
kunna disponeras 9,000 kronor.
På grund af hvad sålunda nu och till statsrådsprotokollet den 19
december 1902 af mig yttrats, hemställer jag, det Eders Kungl. Maj:t
täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen att
dels medgifva,
att från och med den 1 januari 1904 Västerbottens och Norrbottens
län må frånskiljas Hernösands stift för att bilda ett särskild! stift med
benämningen Luleå stift och med biskopssäte i Luleå, under villkor att,
då någon af de nuvarande innehafvande af biskopsämbetena i Växjö och
Kalmar stift från sin befattning afgår, det stiftsområde, den afgångne
innehaft, tillägges det andra stiftet, som därefter skall bära benämningen
Växjö stift och hafva biskopssäte i Växjö,
att biskopslönen i det nya Hernösands stift må utgå med enahanda
belopp som i det nuvarande Hernösands stift,
att af biskopslöneregleringsfonden må användas för aflönande af biskop
i Luleå stift 14,000 kronor årligen, däraf 12,000 kronor såsom lön och
2,000 kronor såsom hyresersättning, samt för biskopen i det nya Växjö
stift, utöfver biskopslönen i nuvarande Växjö stift, såsom lönetillägg 2,000
kronor årligen,
att notarien och amanuensen vid domkapitlet i det nya Hernösands
stift må åtnjuta enahanda löneförmåner, som bestämts för samma tjänste¬
män vid domkapitlet i det nuvarande Hernösands stift,
att för domkapitlet i Luleå stift må utgå aflöning till notarie med
4,500 kronor, däraf 3,000 kronor lön och 1,500 kronor tjänstgörings-
penningar, samt arfvode till amanuens med 1,800 kronor, under de för¬
behåll och bestämmelser, som i den för tjänstemännen vid de ecklesiastika
konsistorierna fastställda aflöningsstat äro intagna, samt med där stadgad
rätt för notarien till ålderstillägg och pension,
41
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 44.
att för domkapitlet i det nya Växjö stift förhöjning må äga rum af
notariens aflöning till 4,500 kronor, däraf 3,000 kronor lön och 1,500
kronor tjänstgöringspenningar, samt af amanuensens arfvode till 1,800
kronor
samt att domkapitlet i Luleå må från det under riksstatens åttonde
hufvudtitel uppförda förslagsanslaget: skrifmaterialier och expenser, ved
m. m. emot redovisning undfå erforderliga medel till inköp af skrif¬
materialier, inköp af nödiga inventarier, renhållning, gas och lyse, ved
och vedhuggning, bokinköp, inbindning af böcker och tidningsprenumera¬
tion, tryckningskostnader, annons- och fraktkostnader samt utgifter för
telegramporto,
dels ock till bestridande af kostnaderna härför samt för vaktbetjäning
och öfriga årliga utgifter jämte erforderlig utrustning af expeditionslokal
vid domkapitlet i Luleå äfvensom hyra för expeditionslokal vid dom¬
kapitlet i Visby höja ordinarie anslaget till domkapitlens expeditioner
med 6,350 kronor eller från dess nuvarande belopp, 79,580 kronor, till
85,930 kronor samt vidtaga sådan ändring i det på ordinarie stat under
riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget till skrifmaterialier
och expenser, ved in. m., att däraf må till domkapitlens expeditioner
utgå högst 9,000 kronor, äfvensom på extra stat för år 1904 bevilja ett
belopp af 6,470 kronor, däraf till förstärkande af ordinarie anslaget till
domkapitlens expeditioner 2,970 kronor samt till anskaffande af möbler
m. m. för domkapitlet i Luleå 3,500 kronor.»
I denna hemställan förenade sig statsrådets öfriga ledamöter.
Hvad statsrådet sålunda hemställt behagade Hans
Maj:t Konungen i nåder bifalla; och skulle till Riks¬
dagen aflåtas nådig proposition af det innehåll, bilaga
vid detta protokoll utvisar.
Ex protocollo:
Edward Bäcklin.
Bill. Ull Ililcsd. Prof. 1,90.3. 1 Sami. 1 Afcl. ,30 Höft.
G