Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
1
N:o 33 a.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag
till lag om försäkringsbolag samt till lag om utländsk
försäkringsanstalts rätt att drifva försäkringsrörelse här
i riket; gifven Stockholms slott den 30 januari 1903.
Under åberopande af bifogade i statsrådet och högsta domstolen
förda protokoll, vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen,
föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till
1) lag om försäkringsbolag samt
2) lag om utländsk försäkringsanstalts rätt att drifva försäkrings¬
rörelse här i riket.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas, och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:
GUSTAF.
Hjälmar Westring.
Bih. till Riksd. Prot. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 20 Höft. (N:rh 33 a o. 33 b.)
1
2
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 33 a.
Förslag
tm
Lag
om försäkringsbolag.
Härigenom förordnas som följer:
Allmänna bestämmelser.
1 §•
Försäkringsrörelse må, förutom af anstalt, som inrättats af staten,
drifvas endast af försäkringsaktiebolag eller af ömsesidigt försäkrings¬
bolag med eller utan garantikapital. Försäkringsbolag må icke drifva
annan rörelse än försäkringsrörelse.
Om utländsk försäkringsanstalts rätt att drifva försäkringsrörelse
här i riket stadgas särskildt.
2 §•
De, som vilja stifta försäkringsbolag, skola upprätta fullständig
bolagsordning samt därå söka Konungens stadfästelse. Afser bolagets rö¬
relse lifförsäkring eller brandförsäkring för all framtid eller för längre tid
än tio år, skola tillika, enligt hvad i 5 och 67 §§ sägs, upprättas be¬
stämmelser angående vissa grunder för försäkringsverksamheten samt
därå sökas Konungens stadfästelse. Konungen pröfvar bolagsordningens
och de öfriga grundernas öfverensstämmelse med denna lag samt lag
och författning i öfrigt, så ock om och i hvad mån särskilda bestäm¬
melser därutöfver må, med hänsyn till vidden och beskaffenheten af
bolagets rörelse, erfordras. Å beslut om ändring i stadfäst bolagsord¬
ning eller i öfriga stadfästa grunder för bolags verksamhet skall ock
sökas Konungens stadfästelse.
3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
Stiftarna skola vara här i riket bosatta svenska undersåtar och till
antalet minst fem.
Med lifförsäkring förstås i denna lag jämväl lifränte- och kapital¬
försäkring.
3 §•
Försäkringsbolag skall, på sätt nedan sägs, registreras.
Innan bolaget blifvit registreradt, kan det ej förvärfva rättigheter
eller ikläda sig skyldigheter, ej heller inför domstol eller annan myn¬
dighet söka, kära eller svara.
Ingås förbindelse å bolagets vägnar, innan det blifvit registreradt,
vare de, som ingått förbindelsen, ansvariga därför såsom för annan sin
gäld, en för alla och alla för en.
Om försäkringsaktiebolag.
4 §■
Bolagsordning för försäkringsaktiebolag skall angifva:
1) bolagets firma;
2) föremålet för bolagets verksamhet, med särskildt angifvande, i
fråga om bolag, hvars rörelse afser lifförsäkring, huruvida bolaget må
utan läkareundersökning meddela lifförsäkring mot dödsfall;
3) den ort, där bolagets styrelse skall hafva sitt säte;
4) huru styrelsen skall sammansättas och grunderna för dess beslut¬
förhet;
5) huru revision af styrelsens förvaltning skall ske;
6) det högsta belopp, hvarför bolaget må utan återförsäkring ikläda
sig ansvarighet på samma risk;
7) de grunder, enligt hvilka skall förfogas öfver uppkommen vinst;
8) huruvida mera än en ordinarie bolagsstämma skall årligen hållas,
tiden för sådan stämmas hållande och hvilka ärenden skola å ordinarie
stämma, eller, där flera hållas, å hvar och en af dem förekomma till
behandling;
9) huru kallelse till bolagsstämma skall ske och andra meddelanden
bringas till delägarnas kännedom;
10) grunderna för utöfvande af rösträtt och fattande af beslut å
bolagsstämma, såvidt de skola afvika från hvad härom finnes i 28 och
29 §§ föreskrifvet;
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 33 a.
11) aktiekapitalet eller, där aktiekapitalet skall kunna, utan ändring
i bolagsordningen, bestämmas till lägre eller högre belopp, minimi¬
kapitalet och maximikapitalet;
12) å hvilket belopp aktie skall lyda;
, 13) huruvida alla aktier skola medföra samma rätt, samt, i annat
fall, till hvilket belopp aktier med företrädesrätt må kunna utgifvas
och hvilket företräde de skola medföra;
14) i hvilken ordning aktietecknare bör inbetala tecknadt aktie¬
belopp ;
15) huruvida och i hvilken utsträckning delägare är pliktig att
tillskjuta något utöfver tecknadt aktiebelopp, samt under hvilka för¬
hållanden och i hvilken ordning dylik tillskottsplikt bör fullgöras.
5 §•
Afser försäkringsaktiebolags rörelse lifförsäkring, skola upprättas
bestämmelser angående följande grunder för lifförsäkringsverksamheten,
nämligen:
1) grunderna för beräkning af försäkringspremier och premiereserv;
2) reglerna för återköp af försäkring, för påföljd af försummelse
att erlägga premie samt för lämnande af förskott mot säkerhet i för-
säkringsbref;
3) grunderna för beräkning och fördelning af den vinst, som må
tillkomma försäkringstagarna;
4) huruvida bolaget må drifva försäkringsrörelse i utlandet, samt,
i sådant fall, hvilka beräkningsgrunder och försäkringsvillkor skola vid
den utländska rörelsen tillämpas.
Skall försäkringsaktiebolag meddela brandförsäkring för all framtid
eller för längre tid än tio år, skola upprättas bestämmelser angående
grunderna för beräkning af försäkringspremier och premiereserv för
sådana försäkringar.
6 §•
Aktiekapitalet skall bestämmas med hänsyn till vidden och beskaf¬
fenheten af den tillämnade rörelsen samt fördelas i aktier å lika belopp
i svenskt mynt. Skall aktiekapitalet kunna, utan ändring i bolagsord¬
ningen, bestämmas till lägre eller högre belopp, må minimikapitalet ej
utgöra mindre än tredjedelen af maximikapitalet.
För försäkringsaktiebolag, hvars rörelse afser lifförsäkring, må ej
aktiekapitalet eller i fall, hvarom nyss är sagdt, minimikapitalet sättas
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 ci.
till lägre belopp än tjugufem gånger det högsta lifförsäkringsbelopp,
hvarför bolaget må vid början af sin verksamhet utan återförsäkring
ikläda sig ansvarighet på samma risk, eller i något fall understiga ett¬
hundratusen kronor. Vid tillämpning af hvad sålunda är föreskrifvet
skall i fråga om lifränteförsäkring försäkringsbeloppet anses motsvara
femton gånger den årliga lifräntan. För annat försäkringsaktiebolag
må ej aktiekapitalet eller, där aktiekapitalet skall kunna, utan ändring
i bolagsordningen, bestämmas till lägre eller högre belopp, minimikapi¬
talet sättas lägre än fem tusen kronor.
Ej må aktie lyda å mindre belopp än femtio kronor; dock må, där
aktiekapitalet ej öfverstiger tio tusen kronor, aktie kunna lyda å mindre
belopp, lägst tio kronor.
Aktie varder mot bolaget odelbar.
7 §.
Å aktierna skola utfärdas bref angifvande ordningsnummer å den
eller de aktier, hvarå de lyda. Aktiebref skall ställas till viss man.
Ej må aktiebref utgifvas, innan bolaget registrerats och full betal¬
ning erlagts för den eller de aktier, hvarå brefvet lyder, samt, där aktie¬
tecknare är pliktig att lämna tillskott, som i 12 § sägs, särskild skriftlig
förbindelse å dylikt tillskott blifvit aflämnad.
Utgifves dessförinnan bevis om rätt att vinna delaktighet i bolaget
eller om verkställd inbetalning å aktie, skall jämväl sådant bevis ställas
till viss man.
8 §.
Det belopp, som skall utgöra full betalning för aktie, må ej sättas
lägre än det belopp, hvarå aktien skall lyda.
Sist inom två år från bolagets bildande skall för aktie full betal¬
ning erläggas.
Aktietecknare vare skyldig att senast vid bolagets bildande afkunna
särskild skriftlig förbindelse å oguldet aktiebelopp äfvensom, där aktie-
tecknarcn är pliktig lämna tillskott, som i 12 § sägs, å sådant tillskott.
Öfvergår aktierätten till annan, må ändock förbindelse å oguldet
aktiebelopp ej återställas förr, än aktiens belopp blifvit till fullo guldet,
ej heller förbindelse å tillskott, som ofvan sägs, återlämnas, innan den¬
samma blifvit till fullo inlöst eller den, till hvilken aktierätten öfvergått,
aflämnat ny sådan förbindelse, som af bolagets styrelse godkännes.
6 Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
9 §.
Uraktlåter någon att i rätt tid fullgöra inbetalning å aktie eller af
tillskott, som i 12 § sägs, vare skyldig att gälda ränta efter fem för
hundrade om året från förfallodagen.
Varder ej i rätt tid inbetalning å aktie verkställd, eller försummar
någon att aflämna förbindelse, hvarom i 8 § 3 mom. förmäles, äge
styrelsen, där ej rättelse sker inom en månad efter anmaning, förklara
aktierätten förverkad.
Underrättelse om tiden för inbetalning äfvensom anmaning, hvarom
ofvan är sagdt, må anses vara gifven, när den blifvit kungjord i den
ordning, som för kungörande af kallelse till ordinarie bolagsstämma
skall gälla, så ock, där aktietecknarens adress uppgifvits för styrelsen,
blifvit i rekommenderadt bref till honom försänd.
Då aktierätten förverkats, kan hvad å aktien redan inbetalts eller
redan inbetaklt tillskott, hvarom i 12 § förmäles, ej återfordras.
10 §.
Är aktierätt förverkad, efter ty ofvan är sagdt, vare aktietecknaren,
där bolagets egendom afträdes till konkurs, som börjar inom två år efter
utgången af den för aktiernas inbetalning bestämda tid, ändock skyldig
att, såvidt borgenärers rätt därpå beror, fullgöra återstående inbetalning
å aktie eller af tillskott, som i 12 § sägs, i den mån sådan inbetalning
ej visas vara af annan för öfvertagande af aktierätten verkställd.
11 §‘
Sedan för aktie full betalning erlagts, vare aktieägaren icke skyldig
att ytterligare tillskjuta något, där ej bolagsordningen innehåller be¬
stämmelse om sådan skyldighet.
12 §.
Innehåller bolagsordniugen bestämmelse om skyldighet att tillskjuta
något utöfver tecknadt aktiebelopp, må beloppet af sådant tillskott ej
för någon aktie öfverstiga tre gånger aktiens belopp.
13 §.
Försäkringsaktiebolags firma skall innehålla ordet »försäkrings¬
aktiebolag».
7
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
Ny firma skall tydligt skilja sig från annan, förut i laga ordning
registrerad, ännu bestående firma, så ock från benämning å utländsk
försäkringsanstalt, som är allmänt känd här i riket.
14 §.
Inbjudning till aktieteckning skall vara egenhändigt underskrifven
af stiftarna samt innefatta styrkt afskrift af Konungens beslut om stad¬
fästelse å bolagsordningen samt, där bolagets rörelse afser försäkring,
som i 5 § omförmäles, å öfriga i samma § angifna grunder för bolagets
verksamhet.
Inbjudningen skall innehålla bestämmelser ej mindre om den tid,
ej öfverstigande ett år från det stadfästelsen meddelats, inom hvilken
sammanträde för pröfning af frågan om bolagets bildande skall hållas,
än äfven om den grund, efter hvilken i händelse af öfverteckning de
utbjudna aktierna skola bland tecknarna fördelas.
Aktieteckning vare ogiltig, där den ej göres å sådan inbjudning,
som ofvan i denna § sägs.
15 §.
Ej må stiftare eller annan betinga sig att för aktie eller för full¬
görande af skyldighet, som i 12 § sägs, tillskjuta annat än penningar
eller eljest åtnjuta särskild förmån eller rättighet. Aktieteckning, som
göres med sådant förbehåll, vare ogiltig.
16 §.
Stiftarna åligge att i den ordning, som skall gälla om kallelse till
ordinarie bolagsstämma, för pröfning af frågan om bolagets bildande ut¬
lysa sammanträde att hållas inom den i inbjudningen bestämda tid.
Har ej sammanträde inom sagda tid hållits, vare aktieteckningen icke
vidare bindande.
17 §•
Styrkes vid sammanträde, som i 16 § omförmäles, genom behö¬
riga teckningslistor, att aktiekapitalet är, enligt inbjudningens inne¬
håll, fulltecknadt, skall, sedan i händelse af öfverteckning aktierna
blifvit mellan tecknarna fördelade och Överskjutande teckning förkla¬
rats förfallen, till afgörande företagas, huruvida bolaget skall komma
till stånd; dock må de flesta af de närvarande kunna besluta, att med
frågans afgörande skall anstå till fortsatt sammanträde inom en må¬
nad därefter.
8
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
Besluta de närvarande enhälligt, att bolaget skall komina till stånd,
eller finnas vid omröstning de flesta röstande hafva förenat sig härom
och utgöra dessa minst en fjärdedel af hela antalet tecknare, stiftarna
inräknade, med ett sammanlagdt aktiebelopp af minst en fjärdedel af
hela aktiekapitalet, skall bolaget anses bildadt samt val af styrelse och
revisorer äga rum; i annat fall vare frågan om bolagets bildande förfallen.
18 §.
Ansökning om försäkringsaktiebolags registrering skall af dess sty¬
relse göras.
Sådan ansökning skall innehålla ej mindre uppgift å styrelseleda¬
möternas fullständiga namn äfvensom om deras hemvist än ock, där bo¬
lagets firma ej skall tecknas af styrelsens alla ledamöter gemensamt,
uppgift å den eller dem, som äro berättigade att teckna firman, samt
vara åtföljd af:
1) Konungens beslut om stadfästelse, i två styrkta afskrifter;
2) protokoll vid sammanträde med aktieägarna, utvisande att be¬
slut fattats om bolagets bildande och att styrelse blifvit utsedd;
3) en af styrelseledamöterna afgifven, egenhändigt underskrifven
uppgift, huru mycket blifvit tecknadt, med afdrag ej mindre i anled¬
ning af öfverteckning, där sådan ägt rum, än ock för aktierätt, som af
aktietecknare förverkats och ej af annan öfvertagits, äfvensom huru mycket
af det belopp, hvartill aktiekapitalet sålunda uppgår, blifvit inbetaldt;
4) samtliga teckningslistor, i hufvudskrift och styrkt afskrift.
19 §’
Ändring i bolagsordningen eller i öfriga stadfästa grunder för bo¬
lagets verksamhet skall registreras. Styrelsen skall härom ofördröj¬
ligen göra ansökning och därvid foga två styrkta afskrifter af Konun¬
gens beslut om den å ändringen meddelade stadfästelse.
20 §.
Förklaras aktietecknares aktierätt förverkad, och varder den ej inom
en månad därefter af annan öfvertagen, skall aktiekapitalet anses min-
skadt med det belopp, som svarar emot den förverkade aktierätten; och
varde anmälan härom ofördröjligen för registrering gjord.
21 §.
Sist sex månader efter utgången af den för aktiernas inbetalning
bestämda tid skall, där ej anmälan om full inbetalning förut skett, för
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
registrering aflämnas en af styrelseledamöterna egenhändigt underskrif-
ven uppgift om det belopp, som å aktierna inbetalts.
Understiger hvad inom sålunda stadgad tid anmälts vara inbetaldt
det belopp, hvartill aktiekapitalet enligt bolagsordningen lägst må be¬
stämmas, skall bolaget anses vara vid utgången af den tid upplöst;
och varde anteckning härom i registret gjord.
22 §.
ökning af aktiekapitalet medelst ny aktieteckning må ej ske innan
förutvarande aktiekapital blifvit till fullo inbetaldt.
Beslut om sådan ökning skall registreras och må ej bringas till
verkställighet innan det blifvit registreradt. Innefattar beslutet ändring
i bolagsordningen, må registrering ej ske förr än stadfästelse å ändrin¬
gen vunnits.
Vid ansökning om registrering af beslut, som nu är sagdt, skall
fogas en af styrelseledamöterna afgifven, egenhändigt underskrifven för¬
säkran, att förutvarande aktiekapital till fullo inbetalts.
Sist en månad efter utgången af den för inbetalning af de nya
aktierna bestämda tid, hvilken ej må öfverstiga ett år från det beslu¬
tet registrerades, skall för registrering aflämnas en af styrelseledamö¬
terna egenhändigt underskrifven uppgift om det belopp, som å de nya
aktierna inbetalts.
23 §.
Hvad om påföljd för uraktlåtenhet att verkställa inbetalning å
tecknad aktie eller af tillskott, som i 12 § sägs, så ock rörande anmaning
finnes i 9 och 10 §§ stadgadt skall äga motsvarande tillämpning vid
ny aktieteckning, som i 22 § sägs.
24 §.
Varder, efter det uppgift, som i 21 eller 22 § omförmäles, blifvit
aflämnad, ytterligare inbetalning å aktier fullgjord, må anmälan därom
kunna för registrering göras.
25 §.
Under försäkringsaktiebolags bestånd må ej till utdelning åt aktie¬
ägare eller försäkringstagare användas annat än den behållning, som
enligt vederbörligen pröfvad balansräkning finnes hafva uppstått å rörel¬
sen i dess helhet, i den mån behållningen ej skall till reservfond eller
säkerhetsfond afsättas.
Bill. till Rilcsd. Prot. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 20 Höft.
2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
Egen aktie må försäkringsaktiebolag ej förvärfva, ej heller såsom
pant emottaga.
26 §.
Försäkringsaktiebolag, hvars rörelse icke afser allenast lifförsäkring,
skall af sin årsvinst afsätta minst tio procent till reservfond. Sedan
fonden uppgått till ett belopp motsvarande tio procent af inbetalda aktie¬
kapitalet eller till det högre belopp, som kan vara i bolagsordningen
bestämdt, må vidare afsättning af årsvinsten kunna upphöra; nedgår
fonden under det sålunda stadgade belopp, skall afsättning därtill ånyo
vidtaga.
Till reservfonden skall alltid läggas hvad vid aktieteckning kan
för aktierna betingas utöfver det belopp, hvarå de lyda, så ock, där
aktierätt förverkats och aktiekapitalet i följd däraf minskats, hvad innan
aktierätten förverkades blifvit å aktien inbetaldt.
Nedsättning af reservfonden må beslutas allenast för betäckande
af förlust, som enligt vederbörligen pröfvad balansräkning finnes hafva
uppstått å rörelsen i dess helhet.
27 §.
Aktieägares rätt att deltaga i liandhafvandet af bolagets angelä¬
genheter utöfvas å bolagsstämma. Där äge hvarje aktieägare, som
behörigen anmäler sig till deltagande i förhandlingarna, rösträtt.
Ej må någon, för egen del eller såsom ombud för annan, deltaga
i afgörande af fråga, hvari hans enskilda rätt är mot bolagets stri¬
dande; och må förty ledamot af styrelsen ej deltaga i beslut om an¬
svarsfrihet för förvaltningsåtgärd, för hvilken han är ansvarig, ej heller
i val af revisor.
Vid bolagsstämma skall, genom styrelsens försorg, föras protokoll,
utvisande hvilka aktieägare i förhandlingarna deltagit samt det antal
aktier, för hvilket en hvar af dem ägt rösta. Senast fjorton dagar efter
stämman skall protokollet vara för aktieägarna tillgängligt.
28 §.
Beslut om ändring af bolagsordningens bestämmelse i afseende på
föremålet för bolagets verksamhet eller om sådan ändring af bolags¬
ordningen, att aktier med företrädesrätt må utfärdas, vare ej giltigt,
11
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 33 a.
med mindre samtliga aktieägarna förenat sig därom eller beslutet fat¬
tats å två på hvarandra följande bolagsstämmor, däraf minst en ordi¬
narie, och å den stämma, som sist hålles, biträdts af minst tre fjärde¬
delar af de röstande med ett sammanlagdt aktiebelopp af minst tre
fjärdedelar af hela aktiekapitalet.
Beslut om annan ändring i bolagsordningen eller om ändring i öf-
riga stadfästa grunder för bolagets verksamhet eller om bolagets upplös¬
ning af annan orsak, än i 50 § sägs, vare ej giltigt, med mindre samt¬
liga aktieägarna förenat sig därom eller beslutet fattats å två på hvar¬
andra följande bolagsstämmor, däraf minst en ordinarie, och å den
stämma, som sist hålles, biträdts af minst två tredjedelar af de röstande.
År för giltighet af beslut, hvarom nu är sagdt, något ytterligare
villkor i bolagsordningen bestämdt, lände ock det till efterrättelse.
29 §.
Jämte hvad i 27 och 28 §§ är om utöfvande af rösträtt och fat¬
tande af beslut å bolagsstämma stadgadt, gälle, där ej annorlunda fin¬
nes i bolagsordningen bestämdt:
att hvarje aktie berättigar till en röst;
att frånvarande aktieägares rösträtt må genom ombud utöfvas;
att såsom bolagets beslut gäller den mening, för hvilken de flesta
rösterna afgifvits; och
att vid lika röstetal val afgöres genom lottning, men i andra frå¬
gor den mening gäller, som biträdes af de flesta röstande eller, om
jämväl antalet röstande är lika, af stämmans ordförande.
30 §.
Ordinarie bolagsstämma skall hållas inom sex månader efter ut¬
gången af hvarje räkenskapsår. Å den stämma skall styrelsen fram¬
lägga förvaltningsberättelse jämte balansräkning för det förflutna året
tillika med det utlåtande, som enligt 44 § bör af revisorerna afgifvas.
Minst åtta dagar före ordinarie bolagsstämma skall förteckning å
de ärenden, som därvid skola förekomma, genom styrelsens försorg
hållas för aktieägarna tillgänglig. Ärende, som ej varit å förtecknin¬
gen upptaget, må ej utan samtliga närvarandes samtycke vid stämman
till afgörande företagas, där det ej omedelbart föranledes af förvalt¬
ningsberättelsen eller balansräkningen eller revisorernas utlåtande, eller
ock enligt bolagsordningen skall vid stämman afgöras.
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
Vill aktieägare hänskjuta ärende till pröfning å stämman, göre
hos styrelsen anmälan därom minst fjorton dagar före stämman.
31 §.
Styrelsen äge, när den finner lämpligt, kalla aktieägarna till extra
bolagsstämma.
Sådan stämma skall af styrelsen utlysas, då det för uppgifvet ända¬
mål skriftligen påfordras af aktieägare med ett sammanlagdt aktiebelopp
utgörande minst en tiondedel af hela aktiekapitalet eller den mindre
del däraf, som må vara i bolagsordningen bestämd.
Vid extra bolagsstämma må ej till afgörande företagas ärende, som
ej varit i kallelsen till stämman angifvet.
32 §.
Har styrelsen ej senast fjorton dagar efter påfordran, hvarom i 31
§ är sagdt, utlyst bolagsstämma att hållas inom en månad, där ej annat
af bolagsordningen föranledes, eller underlåter styrelsen att 'i före-
skrifven ordning kalla aktieägarna till ordinarie bolagsstämma, har magi¬
strat eller kronofogde i orten att, på anmälan af aktieägare, ofördröjligen
utlysa bolagsstämma.
33 §.
Menar styrelsen eller ledamot däraf eller aktieägare, att beslut, som
å bolagsstämma fattats, icke i behörig ordning tillkommit eller eljest
strider mot lag eller författning eller mot bolagsordningen eller mot
ofri ga. stadfästa grunder för bolagets verksamhet, äge därå tala genom
stämning å bolaget inom två månader från beslutets dag. Försummas
det, vare rätt till talan förlorad.
Hvad om klander af bolagsstämmobeslut nu är sagdt gälle ock,
där aktietecknare vill tala å beslut, som fattats å sammanträde, hvarom
i 16 § förmäles.
34 §.
Försäkringsaktiebolag skall företrädas af en styrelse, bestående af
tre eller flera ledamöter.
Ledamot af styrelsen skall vara i Sverige bosatt svensk undersåte.
Val af styrelseledamot må ej afse längre tid än fem år. Styrelse¬
13
KuykjI. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
ledamot må, ändå att den tid, för hvilken han blifvit vald, ej gått till
ända, kunna genom beslut å bolagsstämma från uppdraget skiljas.
Ändring i styrelsens sammansättning skall ofördröjligen för regi¬
strering anmälas.
35 §.
Angående styrelseledamots befogenhet att för bolaget mottaga
stämning är stadgadt i rättegångsbalken; och skall hvad i sådant af¬
seende gäller äga tillämpning jämväl då annat offentlig myndighets bud
skall delgifvas bolaget.
Vill styrelsen klandra beslut, som å bolagsstämma fattats, eller
eljest kära till bolaget, kalle aktieägarna till bolagsstämma för val af
ombud att i den tvist föra bolagets talan. Stämning skall anses del-
gifven, då den blifvit å stämman föredragen; dock vare i fall, som i
33 § afses, styrelsens rätt till talan bevarad, om inom där stadgad
tid stämman blifvit utlyst att ofördröjligen hållas.
36 §.
Skriftlig afhandling, som för försäkringsaktiebolag ingås, skall
undertecknas å dess vägnar och med utsättande af dess firma. Vid
firmateckning skola de, som äro berättigade att teckna firman, jämväl
underskrifva sina namn.
Firman skall, där ej annorlunda blifvit bestämdt, tecknas af sty¬
relsens alla ledamöter gemensamt.
År afhandling, som för bolaget ingås, ej behörigen underskrifven
å dess vägnar, svare de, som underskrifvit afhandlingen, för hvad så¬
lunda slutits, en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.
37 §.
Inskränkning i styrelsens befogenhet att företräda bolaget vare
utan verkan mot en hvar, som ej visas hafva ägt kännedom om den
inskränkning.
Bestämmelse, innefattande sådan inskränkning, må ej registreras.
38 §.
Styrelsen ägc förordna ombud att å bolagets vägnar söka, kära
och svara, så ock eljest föra bolagets talan.
Ej må dock prokurist för bolaget antagas.
14
Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
39 §.
Såsom styrelsens beslut galle, där ej annorlunda är i bolagsord¬
ningen bestämdt, den mening, om hvilken vid sammanträde de flesta
röstande förenat sig, men vid lika röstetal den mening, som biträdes
af ordföranden vid sammanträdet.
Ledamot af styrelsen äge ej deltaga i afgörande af fråga, hvari
hans enskilda rätt är mot bolagets stridande.
40 §.
Styrelsen åligge att vid fullgörandet af sitt uppdrag ställa sig till
efterrättelse de särskilda föreskrifter, som af bolaget meddelas och ej
strida mot lag eller författning eller mot bolagsordningen eller mot
öfriga stadfästa grunder för bolagets verksamhet.
41 §.
Öfver försäkringsaktiebolags samtliga aktier skall genom styrelsens
försorg hållas .förteckning, i hvilken skola upptagas de ursprungliga
aktieägarna samt införas de förändringar i äganderätten till aktie, som
hos styrelsen anmälas.
Af den förteckning äge en hvar vid anfordran taga kännedom.
42 §.
Den förvaltningsberättelse, som styrelsen, efter ty i 30 § sägs, har
att för hvarje år å bolagsstämma framlägga, skall uttryckligen angifva
den vinst eller förlust, som af rörelsen under året uppkommit.
Förvaltningsberättelsen och balansräkningen skola minst en månad
före stämman tillhandahållas revisorerna samt, tillika med dessas ut¬
låtande, minst åtta dagar före stämman i tillräckligt antal exemplar
hållas för aktieägarna tillgängliga.
43 §.
A den bolagsstämma, där styrelsens förvaltningsberättelse och balans¬
räkningen jämte revisorernas utlåtande framläggas, skall jämväl till
behandling företagas frågan om beviljande af ansvarsfrihet åt styrelsen
för den tid berättelsen omfattar.
15
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
Yrkas af aktieägare med ett sammanlagdt aktiebelopp utgörande
minst en tiondedel af hela aktiekapitalet, att med afgörande af den
fråga skall anstå till fortsatt stämma inom två månader, må sådant
anstånd ej förvägras.
Varder talan å förvaltningen under den tid berättelsen omfattar ej
anställd inom ett år från det berättelsen å bolagsstämma framlades,
vare så ansedt, som om ansvarsfrihet blifvit beviljad.
Utan hinder däraf att ansvarsfrihet beviljats, äge bolaget att, inom
två år från det förvaltningsberättelsen å bolagsstämma framlades, i af¬
seende å förvaltningen anställa talan mot styrelseledamot, som visas
hafva i berättelsen eller balansräkningen mot bättre vetande meddelat
oriktig uppgift, där denna kan antagas hafva inverkat å beslutet om
ansvarsfrihet.
u §.
Styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper skola granskas af
en eller flera revisorer. Öfver granskningen skall för hvarje år skrift¬
ligt utlåtande afgifvas.
Val af revisor må ej afse längre tid än två år. Revisor må, ändå
att den tid, för hvilken han blifvit vald, ej gått till ända, kunna genom
beslut å bolagsstämma skiljas från uppdraget.
Hvad i 40 § är om styrelse stadgadt skall äga motsvarande till-
lämpning å revisorer.
45 §.
Revisor skall äga ständig tillgång till bolagets alla böcker, räken¬
skaper och andra handlingar; och må af honom begärd upplysning an¬
gående förvaltningen ej af styrelsen förvägras.
Där granskningen därtill föranleder, må revisorerna skriftligen med
angifvande af skälet påfordra, att extra bolagsstämma skall af styrelsen
utlysas. Har sådan påfordran skett, skall hvad i 32 § sägs äga mot¬
svarande tillämpning.
46 §.
Hafva revisorer i sitt utlåtande mot bättre vetande lämnat oriktig
uppgift eller uppsåtligen underlåtit att göra anmärkning mot dylik, i
förvaltningsberättelsen eller balansräkningen meddelad uppgift, eller vid
fullgörandet af sitt uppdrag visat grof vårdslöshet, vare de, som låtit
16
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
sådant komma sig till last, bolaget ansvariga för all däraf uppkom¬
mande skada, en för alla och alla för en. Ej må dock talan härom
anställas sedan två år förflutit från det revisorernas utlåtande å bolags¬
stämma framlades.
47 §.
Afträdes försäkringsaktiebolags egendom till konkurs, som börjar
inom två år från det förvaltningsberättelsen å bolagsstämma framlades,
äge konkursboet, ändå att ansvarsfrihet blifvit styrelsen beviljad, an¬
ställa klander å förvaltningen för det räkenskapsår berättelsen afser.
Inträffar konkurs inom två år från det revisorernas utlåtande å
bolagsstämma framlades, stånde konkursboet öppet att mot dem an¬
ställa sådan talan, som i 46 § förmäles.
Talan, hvarom i denna § sägs, skall anhäugiggöras inom en månad
från inställelsedagen eller, där tiden för talans anställande af bolaget,
efter ty ofvan är sagdt, då ännu ej gått till ända, inom utgången af
den tid. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.
48 §.
De vid försäkringsaktiebolags bildande och därefter före utgången
af andra räkenskapsåret till organisation använda kostnader må i bolagets
balansräkning uppföras såsom tillgång; dock skola dessa organisations-
kostnader i bolag, hvars rörelse allenast afser lifförsäkring, vara afskrifna
senast vid utgången af det tionde räkenskapsåret sålunda, att vid ut¬
gången af det sjätte året skall hafva afskrifvits minst en femtedel och
vid utgången af hvarje följande år ytterligare minst en femtedel för
hvarje år, samt i annat bolag afskrifvas med minst en åttondel för hvarje
efter andra räkenskapsåret följande år.
Kostnad, som under loppet af ett räkenskapsår användts till an¬
skaffande af nya lifförsäkringar, må i balansräkningen uppföras såsom
tillgång, dock icke till högre belopp än en och en half procent af
summan af de under året anskaffade och på bolagets eget ansvar bibe¬
hållna, i kraft varande lifförsäkringar, lifränteförsäkringar oräknade. Har
anskaffningskostnad för något år sålunda uppförts såsom tillgång, skall
den afskrifvas med minst en femtedel för hvarje år.
Innan organisations- och anskaffningskostnader fullständigt afskrif¬
vits, må ej till aktieägare och försäkringstagare utdelas samman!agdt
mera än fem procent å det inbetalda aktiekapitalet.
17
Kungl. Majis Nåd. Proposition N:o 33 a.
49 §.
Försäkringsbref skall innehålla uppgift ej mindre om de för bo¬
laget, som meddelar försäkringen, gällande allmänna försäkringsvill-
kor, än äfven om de särskilda villkoren för den försäkring, sorn i
brefvet afses.
Där uti meddelanden, som äro afsedda för allmänheten, vid angif¬
vande af bolagets fonder inräknas oguldna förbindelser af aktieägare,
skall beloppet af sådana förbindelser särskildt utsättas.
50 §.
Har antalet aktieägare nedgått under fem, eller har enligt veder¬
börligen pröfvad balansräkning aktiekapitalet till två tredjedelar eller till
den mindre del, som kan vara i bolagsordningen bestämd, gått förloradt,
skall, där ej inom tre månader tillräckligt antal aktieägare inträder eller
bristen i aktiekapitalet fylles, bolaget upplösas och likvidation verk¬
ställas, vid äfventyr att de, som med vetskap om förhållandet deltaga
i beslut om fortsättande af bolagets verksamhet eller handla å dess
vägnar, svara för uppkommande förbindelser, en för alla och alla för en.
51 §.
Finnes försäkringsaktiebolag sakna till registret anmäld, behörig
styrelse, äge aktieägare eller borgenär hos rätten eller domaren göra
ansökning om bolagets upplösning. Kungörelse härom med uppgift
om tiden, när ansökningen kommer att af rätten pröfvas, skall af rätten
eller domaren utfärdas och minst tre månader före nämnda tid införas
i allmänna tidningarna, så ock i ortstidning, genom hvilken kallelse
till bolagsstämma skall bringas till aktieägarnas kännedom. Rätten eller
domaren äge ock, där så äskas, förordna en eller flera personer att
emellertid såsom gode män företräda bolaget. Styrkes på utsatta tiden,
att anmärkta förhållandet fortfar, förklare rätten bolaget upplöst och
förordne en eller flera likvidatorer att dess likvidation verkställa.
Om beslut, hvarigenom bolaget förklarats upplöst, så ock om för¬
ordnande, som enligt denna § meddelas, skall underrättelse ofördröj¬
ligen genom rättens eller domarens försorg afsändas för registrering.
52 §.
Afträdes försäkringsaktiebolags egendom till konkurs, skall bolaget
anses upplöst den dag, då dess konkursansökning till rätten eller do¬
maren ingafs, eller då, i anledning af borgenärs ansökning om konkurs,
Bih. till Riksd. Prot. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 20 Haft. 3
18
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
offentlig stämning utfärdades. Underrättelse om den offentliga stäm¬
ningen skall, samtidigt med kungörelsen därom, genom rättens eller
domarens försorg afsändas för registrering.
53 §.
Under konkursen företrädes bolaget såsom konkursgäldenär af
styrelsen eller, där bolaget vid konkursens början var upplöst, af likvi-
datorerna; dock må ny styrelse eller nya likvidatorer kunna under kon¬
kursens fortgång i behörig ordning utses.
54 §.
Upplöses försäkringsaktiebolag af annan anledning än i 51, 52
eller 136 § sägs, skall likvidation verkställas af styrelsens ledamöter
såsom likvidatorer, där ej, till följd af bolagsordningens bestämmelse
eller bolagets beslut, en eller flera särskilda likvidatorer utses. Upp¬
draget att vara likvidator anses gälla intill dess likvidationen blifvit
afslutad, men må när som helst kunna af bolaget återkallas.
Likvidatorerna skola ofördröjligen för registrering anmäla upplösning,
hvarom nu är fråga, med uppgift å dem, som, enligt hvad här ofvan i
denna § är sagdt-, skola vara bolagets likvidatorer, äfvensom å dem,
hvilka enligt bolagets beslut äga teckna bolagets firma. Afgår likvi¬
dator eller utses ny sådan, skall ock därom anmälan för registrering
ofördröjligen göras.
55 §.
Likvidatorerna åligge att ofördröjligen söka årsstämning å bolagets
okända borgenärer samt att förteckna dess tillgångar och skulder och
uppgöra balansräkning.
Så snart utan uppenbar skada ske kan, skall bolagets egendom i
penningar förvandlas, där ej annat föranledes af bestämmelserna i
139—144 §§.
56 §.
Där ej annat föranledes af bestämmelserna i 139—144 §§, gälle
om likvidatorers befogenhet att företräda försäkringsaktiebolag och deras
skyldigheter i tillämpliga delar hvad angående styrelse är stadgadt; dock
äge likvidatorer ej, utan särskildt, af bolaget erhållet bemyndigande, af¬
yttra dess fasta egendom annorledes än genom försäljning å offentlig
auktion.
19
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
57 §.
Under likvidation skall bolagets firma tecknas med tillägg af orden
»i likvidation».
I öfrigt skall hvad i 36 § finnes föreskrifvet i fråga om under-
skrifvande af afhandling, som under bolagets bestånd å dess vägnar
ingås, så ock om påföljd för försummelse härutinnan äga motsvarande
tillämpning under bolagets likvidation.
58 §.
Innan den i årsstämningen utsatta dag är förbi och all veterlig
gäld blifvit betald, må bolagets tillgångar ej mellan aktieägarna skiftas.
Då likvidationen afslutats, skall anmälan därom ofördröjligen af
likvidatorerna för registrering göras.
59 §.
Åtnöjes aktieägare ej med bolagsskifte eller med åtgärd, som under
likvidationen vidtagits, skall han sin talan hos domstol anhängiggöra
inom ett år från den dag likvidationen afslutades. Försummas det,
vare rätt till talan förlorad.
Lag samma vare, där i fall, som i 139 § afses, försäkringsinspek-
tionen ej åtnöjes med skifte eller åtgärd, hvarom nu är sagdt.
60 §.
Har försäkringsaktiebolag kommit under likvidation eller i konkurs¬
tillstånd, ägo försäkringstagare bäfva försäkringsaftalet, där ej bolaget
vid anfordran ställer säkerhet för aftalets fullgörande. Försäkrings-
aftal, som ej sålunda häfte, skall upphöra att gälla ett år efter likvi¬
dationens elier konkursens början, där ej aftalets giltighet dessförinnan
upphört.
Upphör, enligt hvad nu är sagdt, försäkringsaftalet att gälla, äge
dock försäkringstagaren återfå den på försäkringen belöpande andel uti
den i 120 § omförmälda försäkringsfond, i den mån bolagets tillgångar
därtill förslå.
Hvad i denna § är stadgadt gälle icke försäkringsaftal, som afses i 139 §.
Om häfvande af sjöförsäkringsaftal stadgas i sjölagen.
61 §.
Försäkringsaktiebolag vare uti de mål, för hvilka ej annorlunda
genom lag stadgas, lydande under allmän underrätt i den ort, där sty¬
relsen enligt bolagsordningen har sitt säte.
20
Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
Innehåller bolagsordningen föreskrift, att tvister mellan bolaget och
styrelsen eller ledamot däraf eller aktieägare skola hänskjutas till af¬
görande af en eller flera skiljemän, äge den föreskrift samma verkan,
som skiljeaftal tillkommer, och galle om påkallande af föreskriftens
tillämpning hvad om stämning i denna lag finnes stadgadt.
62 §.
öfverträda styrelseledamöter, likvidatorer eller aktieägare denna
lag eller bolagsordningen eller öfriga stadfästa grunder för bolagets
verksamhet, svare de för all däraf uppkommande skada, en för alla och
alla för en.
Om ömsesidiga försäkringsbolag.
63 §.
Delägare i ömsesidigt försäkringsbolag äro försäkringstagarne.
64 §.
För ömsesidigt försäkringsbolags förbindelser svara delägarna per¬
sonligen med obegränsad eller till visst belopp begränsad ansvarighet;
dock må i fråga om bolag, hvars rörelse icke afser försäkring af egen¬
dom, kunna bestämmas, att allenast bolagets tillgångar skola häfta för
dess förbindelser.
Delägares ansvarighet må göras gällande allenast i den ordning
denna lag föreskrifter.
65 §.
Skulle i ömsesidigt försäkringsbolag, hvars rörelse icke afser för¬
säkring af egendom, delägarna enligt bolagsordningen stå i personlig
ansvarighet för bolagets förbindelser, må i bolagsordningen kunna be¬
stämmas, att bolaget äger vid meddelande åt annat bolag af återförsäk¬
ring å lifförsäkring fritaga det bolag från sådan ansvarighet. Dock må
ej återförsäkringar, som meddelats under sagda villkor, öfverstiga en
tiondedel af lifförsäkringarnas sammanlagda belopp; vid tillämpning
häraf skall lifräntas försäkringsbelopp beräknas på sätt i 6 § är för
där afsedda fall stadgadt.
För återförsäkring, som ofvan i denna § afses, må ej medgifvas
andel i uppkommande vinst.
21
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
66 §.
Bolagsordning skall angifva:
I) —8) hvad i 4 § är under 1)—-8) i fråga om försäkringsaktiebo¬
lag föreskrifvet;
9) grunderna för utöfvande af rösträtt och fattande af beslut å
bolagsstämma, med särskildt angifvande, i fråga om bolag med garanti-
kapital, huruvida och i hvilken mån delägare skall vara utesluten från
rösträtt och sådan rätt tillkomma garant;
10) huru kallelse till bolagsstämma skall ske och andra meddelan¬
den kungöras delägarna eller röstberättigade, som icke äro delägare;
II) huruvida och i hvilken utsträckning styrelsen må äga för bola¬
get upptaga lån;
12) huru för bolagets förbindelser skall ansvaras;
13) antal och belopp af försäkringar, som skola vara tecknade
innan bolaget må anses bildadt;
äfvensom, der garantikapital förskjutes:
14) garantikapitalets belopp;
15) i hvilken ordning garant bör inbetala tecknadt garantibelopp;
16) huruvida och i hvilken utsträckning garant är pliktig att något
utöfver tecknadt garantibelopp tillskjuta, samt under hvilka förhållanden
och i hvilken ordning garant bör fullgöra dylik tillskottsplikt;
17) huruvida och i hvilken ordning ränta å garantikapitalet skall
erläggas och garantikapitalet återgäldas.
Bolagsordningen skall jämväl innehålla' bestämmelser ej mindre om
den tid, ej öfverstigande ett år från det stadfästelse meddelats, inom
hvilken sammanträde, som i 74 § sägs, skall hållas, än äfven om grun¬
derna för utöfvande af rösträtt och fattande af beslut å sådant sam¬
manträde.
Innehåller bolagsordningen bestämmelse, att bolagsstämmas be¬
fogenhet skall helt eller delvis utöfvas af vissa därtill utsedda personer,
skall hvad i denna lag om bolagsstämma med ömsesidigt försäkringsbolag
sägs äga motsvarande tillämpning å sammanträde med nämnda personer.
67 §.
Afser ömsesidigt försäkringsbolags rörelse försäkring, som i 5 §
omförmäles, skall hvad i samma § är föreskrifvet äga motsvarande till-
läinpning.
68 §.
Sist inom två år från bolagets bildande skall, där garantikapital
förskjutes, tecknadt garantibelopp vara till fullo kontant inbetaldt.
22
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
Garant vare skyldig att senast vid bolagets bildande aflämna särskild
skriftlig förbindelse å tecknadt garantibelopp, som är oguldet, äfvensom
å tillskott, som det enligt bolagsordningen åligger honom att tillskjuta
utöfver tecknadt garantibelopp.
69 §.
Upplöses ömsesidigt försäkringsbolag, äge garant för fordran på
grund af inbetalning af garantibelopp eller tillskott, hvarom i 66 §
under 16) förmäles, ej njuta betalning ur bolagets tillgångar förr, än
bolagets öfriga skulder blifvit till fullo guldna.
7° §.
Ömsesidigt försäkringsbolags firma skall innehålla orden »ömse¬
sidig» samt »försäkring».
Ny firma skall tydligt skilja sig från annan, förut i laga ordning
registrerad, ännu bestående firma, så ock från benämning å utländsk
försäkringsanstalt, som är allmänt känd här i riket.
71 §•
Innan ömsesidigt försäkringsbolag må anses bildadt, skola försäk¬
ringar vara tecknade till antal och belopp, som bestämmas med hänsyn
till beskaffenheten af den tillämnade rörelsen; förskjutes garantikapital,
må de erforderliga försäkringarnas antal och belopp i förhållande där¬
till nedsättas.
72 §.
Inbjudning till teckning af delaktighet i ömsesidigt försäkrings¬
bolag skall vara egenhändigt underskrifven af stiftarna samt innefatta
styrkt afskrift af Konungens beslut om stadfästelse.
Teckning må ej vid sammanträde, hvarom i 74 § förmäles, tagas
i beräkning, där den ej göres å sådan inbjudning, som nu är sagd.
73 §.
Har stiftare förbehållit sig särskild förmån eller rättighet, vare det
förbehåll mot bolaget utan verkan, där det ej finnes i inbjudningen
fullständigt angifvet.
74 §.
Stiftarna åligge att i den ordning, som skall gälla om kallelse till
ordinarie bolagsstämma, för pröfning af frågan om bolagets bildande
utlysa sammanträde att hållas inom den i bolagsordningen bestämda tid.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33“a.
23
75 §.
Styrkes vid sammanträde, som i 74 § omförmäles, genom behöriga
teckniugslistor, att försäkringar blifvit tecknade till minst det antal och
belopp, som i bolagsordningen föreskrifvas, samt, där garantikapital
skall förskjutas, att detsamma blifvit till den i bolagsordningen före-
skrifna del kontant inbetaldt, skall till afgörande företagas, huruvida
bolaget skall komma till stånd; dock må beslutas, att med frågans af¬
görande skall anstå till fortsatt sammanträde inom en månad därefter.
Beslutes, att bolaget skall komma till stånd, skall bolaget anses
bildadt samt val af styrelse och revisorer äga rum; i annat fall vare
frågan om bolagets bildande förfallen.
76 §.
Ansökning om ömsesidigt försäkringsbolags registrering skall af
dess styrelse göras.
Sådan ansökning skall innehålla ej mindre uppgift å styrelseleda¬
möternas fullständiga namn äfvensom om deras hemvist, än ock, där
bolagets firma ej skall tecknas af styrelsens alla ledamöter gemensamt,
uppgift å den eller dem, som äro berättigade att teckna firman, samt
vara åtföljd af:
1) Konungens beslut om stadfästelse, i två styrkta afskrifter;
2) protokoll, utvisande att bolaget blifvit bildadt och styrelse utsedd;
3) samtliga teckningslistor, i hufvudskrift och styrkt afskrift.
Dessutom skall, där garantikapital enligt bolagsordningen skall för¬
skjutas, vid ansökningen fogas styrkt afskrift af garantiaftalet äfvensom
en af styrelseledamöterna afgifven, egenhändigt underskrifven förkla¬
ring, huru stor del af garantikapitalet blifvit kontant inbetald samt huru¬
vida och i hvad mån förbindelser, som i 68 § omförmälas, blifvit aflämnade.
Varder, efter det ansökning om ömsesidigt försäkringsbolags registre¬
ring gjorts, inbetalning å garantikapital verkställd, må anmälan därom
kunna för registering göras.
77 §.
Under ömsesidigt försäkringsbolags bestånd må ej till utdelning af
ränta eller vinst åt garanter eller af vinst åt delägare användas annat
än den behållning, som enligt vederbörligen pröfvad balansräkning-
finnes hafva uppstått å rörelsen i dess helhet, i den mån behållningen
ej skall till säkerhetsfond afsättas.
24
Kung1. Maj.is Nåd. Proposition N:o 33 a.
78 §■
A bolagsstämma må ej någon för egen del eller såsom ombud för
annan deltaga i afgörande af fråga, hvari hans enskilda rätt är mot
bolagets stridande; och må förty ledamot af styrelsen ej deltaga i beslut
om ansvarsfrihet för förvaltningsåtgärd, för hvilken han är ansvarig,
ej heller i val af revisor.
Öfver beslut, som å bolagsstämma fattas, skall genom styrelsens
försorg protokoll föras. Senast fjorton dagar efter bolagsstämman skall
protokollet vara för delägarna så ock för röstberättigade, som ej äro
delägare, tillgängligt.
79 §.
Beslut, hvarigenom delägarnas ansvarighet för bolagets förbindel¬
ser förändras, vare ej giltigt, med mindre samtliga delägarna därtill
samtyckt.
Beslut om annan ändring i bolagsordningen eller om ändring i öfriga
stadfästa grunder för bolagets verksamhet eller om bolagets upplösning
vare ej giltigt, med mindre samtliga röstberättigade förenat sig därom
eller beslutet fattats å två på hvarandra följande bolagsstämmor, däraf
minst en ordinarie, och å den bolagsstämma, som sist hålles, biträdts
af minst två tredjedelar af de röstande. År härutöfver något villkor
för beslutets giltighet i bolagsordningen bestämdt, lände ock det till
efterrättelse.
80 §>
Ändring i bolagsordningen eller i öfriga stadfästa grunder för bola¬
gets verksamhet skall registreras. Styrelsen skall härom ofördröjligen
göra anmälan och därvid foga två styrkta afskrifter af Konungens beslut
om den å ändringen meddelade stadfästelse.
81 §.
Styrelsen äge, när den finner lämpligt, kalla de röstberättigade till
extra bolagsstämma.
Sådan bolagsstämma skall af styrelsen utlysas, då det för uppgif-
vet ändamål skriftligen påfordras af minst en tiondedel af samtliga röst¬
berättigade eller det mindre antal, som må vara i bolagsordningen
bestämdt.
Vid extra bolagsstämma må ej till afgörande företagas ärende, som
ej varit i kallelsen till stämman angifvet.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
25
82 §.
Har styrelsen ej senast inom fjorton dagar efter påfordran, hvarom
i 81 § är sagdt, utlyst bolagsstämma att hållas inom en månad, där ej
annat af bolagsordningen föranledes, eller underlåter styrelsen att i
föreskrifven ordning kalla de röstberättigade till bolagsstämma, har
magistrat eller kronofogde i orten att, på anmälan af röstberättigad,
ofördröjligen utlysa bolagsstämma.
83 §.
Menar styrelsen eller ledamot däraf eller delägare eller röstberät¬
tigad, som ej är delägare, att beslut, som å bolagsstämma fattats, icke
i behörig ordning tillkommit eller eljest strider mot lag eller författ¬
ning eller mot bolagsordningen eller öfriga stadfästa grunder för bola¬
gets verksamhet, äge därå tala genom stämning å bolaget inom två
månader från beslutets dag. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.
Hvad om klander af bolagsstämmobeslut nu är sagdt äge motsva¬
rande tillämpning i fråga om talan å beslut, som fattats vid samman¬
träde, hvarom i 74 § förmäles.
84 §.
Ömsesidigt försäkringsbolag skall företrädas af en styrelse, bestå¬
ende af tre eller flera ledamöter.
Ledamot af styrelsen skall vara i Sverige bosatt svensk undersåte.
Val af styrelseledamot må ej afse längre tid än fem år. Styrelse¬
ledamot må, ändå att den tid, för hvilken han blifvit vald, ej gått till
ända, kunna genom beslut å bolagsstämma från uppdraget skiljas.
Ändring i styrelsens sammansättning skall ofördröjligen för regi¬
strering anmälas.
85 §.
Angående styrelseledamots befogenhet att för bolaget mottaga stäm¬
ning är stadgadt i rättegångsbalken; och skall hvad i sådant afseende
gäller äga tillämpning jämväl då annat offentlig myndighets bud skall
delgifvas bolaget.
Vill styrelsen klandra beslut, som å bolagsstämma fattats, eller
eljest kära till bolaget, kalle de röstberättigade till bolagsstämma för
val af ombud att i den tvist föra bolagets talan. Stämning skall anses
delgifven, då den blifvit å stämman föredragen; dock vare i fall, som
Bill. till Riksd. Prot. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 20 Häft. 4
26
Kttngl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
i 83 § afses, styrelsens rätt till talan bevarad, om inom där stadgad
tid stämman blifvit utlyst att ofördröjligen hållas.
86 §.
Skriftlig afhandling, som för ömsesidigt försäkringsbolag ingås,
skall undertecknas å dess vägnar och med utsättande af dess firma.
Vid firmateckniug skola de, som äro berättigade att teckna firman, jäm¬
väl underskrifva sina namn.
Firman skall, där ej annorlunda blifvit bestämdt, tecknas af styrel¬
sens alla ledamöter gemensamt.
År afhandling, som för bolaget ingås, ej behörigen underskrifven
å dess vägnar, svare de, som underskrifvit afhandlingen, för hvad sålunda
slutits, en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.
87 §.
Inskränkning i styrelsens befogenhet att företräda bolaget vare utan
verkan mot en hvar, som ej visas hafva ägt kännedom om den inskränkning.
Bestämmelse, innefattande sådan inskränkning, må ej registreras,
där ej fråga är om inskränkning i befogenheten att för bolaget upp¬
taga lån.
88 §.
Styrelsen äge förordna ombud att å bolagets vägnar söka, kära och
svara, så ock eljest föra bolagets talan.
Ej må dock prokurist för bolaget antagas.
89 §.
•
Såsom styrelsens beslut gälle, där ej annorlunda är i bolagsord¬
ningen bestämdt, den mening, om hvilken vid sammanträde de flesta
röstande förenat sig, men vid lika röstetal den mening, som biträdes af
ordföranden vid sammanträdet.
Ledamot af styrelsen äge ej deltaga i afgörande af fråga, hvari
hans enskilda rätt är mot bolagets stridande.
90 §.
Styrelsen åligge att vid fullgörandet af sitt uppdrag ställa sig till
efterrättelse de särskilda föreskrifter, som af bolaget meddelas och ej
strida mot lag eller författning eller mot bolagsordningen eller öfriga
stadfästa grunder för bolagets verksamhet.
27
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
91 §.
Ordinarie bolagsstämma skall hållas inom sex månader efter utgån¬
gen af hvarje räkenskapsår. Å den bolagsstämma skall styrelsen fram¬
lägga förvaltningsberättelse jämte balansräkning för det förflutna året
tillika med det utlåtande, som enligt 95 § bör af revisorerna afgifvas.
Minst åtta dagar före ordinarie bolagsstämma skall förteckning å de
ärenden, som därvid skola förekomma, genom styrelsens försorg hållas
för de röstberättigade tillgänglig. Ärende, som ej varit å förteckningen
upptaget, må ej utan samtliga närvarande röstberättigades samtycke vid
stämman till afgörande företagas, där det ej omedelbart föranledes af
förvaltningsberättelsen eller balansräkningen eller revisorernas utlåtande,
eller ock enligt bolagsordningen skall vid stämman afgöras.
Vill röstberättigad hänskjuta ärende till pröfning å stämman, göre
hos styrelsen anmälan därom minst fjorton dagar före stämman.
92 §.
Öfver de å bolagsstämma röstberättigade skall genom styrelsens
försorg hållas förteckning. Af den förteckning äge en hvar vid an¬
fordran taga kännedom.
93 §.
Den förvaltningsberättelse, som styrelsen, efter ty i 91 § sägs, kar
att för hvarje räkenskapsår å bolagsstämma framlägga, skall uttryckligen
angifva den' vinst eller förlust, som af rörelsen under året uppkommit.
Förvaltningsberättelsen och balansräkningen skola minst en månad
före stämman tillhandahållas revisorerna samt, tillika med dessas utlåtande,
minst åtta dagar före stämman i tillräckligt antal exemplar hållas för de
röstberättigade tillgängliga.
94 §.
Å den bolagsstämma, där styrelsens förvaltningsberättelse och balans¬
räkningen jämte revisorernas utlåtande framläggas, skall jämväl frågan
om beviljande af ansvarsfrihet åt styrelsen för den tid berättelsen om¬
fattar företagas till behandling.
Yrkas af minst en tiondedel af samtliga röstberättigade, att med
afgörande af den fråga skall anstå till fortsatt stämma inom två må¬
nader, må sådant anstånd ej förvägras.
Varder talan å förvaltningen under den tid berättelsen omfattar
ej anställd inom ett år från det berättelsen å bolagsstämma framlades,
vare så ansedt, som om ansvarsfrihet blifvit beviljad.
28
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
Utan hinder däraf att ansvarsfrihet beviljats, äge bolaget att, inom
två år från det förvaltningsberättelsen å bolagsstämma framlades, i af¬
seende. å förvaltningen anställa talan mot styrelseledamot, som visas
hafva i berättelsen eller balansräkningen mot bättre vetande meddelat
oriktig uppgift, där denna kan antagas hafva inverkat å beslutet om
ansvarsfrihet.
95 §.
Styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper skola granskas af
en eller flera revisorer. Öfver granskningen skall för hvarje räken¬
skapsår skriftligt utlåtande afgifvas.
Val af revisor må ej afse längre tid än två år. Revisor må, ändå
att den tid, för hvilken han blifvit vald, ej gått till ända, kunna genom
beslut å bolagsstämma skiljas från uppdraget.
Hvad i 90 § är om styrelse stadgadt skall äga motsvarande til¬
lämpning å revisorer.
96 §.
Revisor skall äga ständig tillgång till bolagets alla böcker, räken¬
skaper och andra handlingar; och må af honom begärd upplysning an¬
gående förvaltningen ej af styrelsen förvägras.
Där granskningen därtill föranleder, må revisorerna skriftligen med
angifvande af skälet påfordra, att extra bolagsstämma skall af styrelsen
utlysas. Har sådan påfordran skett, skall hvad i § 82 sägs äga mot¬
svarande tillämpning.
97 §.
Hafva revisorer i sitt utlåtande mot bättre vetande lämnat oriktig
uppgift eller uppsåtligen underlåtit att göra anmärkning mot dylik, i
förvaltningsberättelsen eller balansräkningen meddelad uppgift, eller vid
fullgörandet af sitt uppdrag visat grof vårdslöshet, vare de, som låtit
sådant komma sig till last, bolaget ansvariga för all däraf uppkommande
skada, en för alla och alla för en. Ej må dock talan härom anställas
sedan två år förflutit från det revisorernas utlåtande å bolagsstämma
framlades.
98 §.
Afträdes ömsesidigt försäkringsbolags egendom till konkurs, som
börjar inom två år från det förvaltningsberättelsen å bolagsstämma
framlades, äge konkursboet, ändå att ansvarsfrihet blifvit styrelsen be¬
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 33 a. 29
viljad, anställa klander å förvaltningen för det räkenskapsår berättel¬
sen afser.
Inträffar konkurs inom två år från det revisorernas utlåtande å
bolagsstämma framlades, stånde konkursboet öppet att mot dem anställa
sådan talan, som i 97 § förmäles.
Talan, hvarom i denna § sägs, skall anhängiggöras inom en månad
från inställelsedagen eller, där tiden för talans anställande af bolaget,
efter ty ofvan är sagdt, då ännu ej gått till ända, inom utgången af
den tid. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.
99 §.
De vid ömsesidigt försäkringsbolags bildande och därefter före ut¬
gången af andra räkenskapsåret till organisation använda kostnader må
i bolagets balansräkning uppföras såsom tillgång; dock skola dessa
organisationskostnader i bolag, hvars rörelse allenast afser lifförsäkring,
vara afskrifna senast vid utgången af det tionde räkenskapsåret sålunda,
att vid utgången af det sjätte året skall hafva afskrifvits minst en femte¬
del och vid utgången af hvarje följande år ytterligare minst en femtedel
för hvarje år, samt i annat bolag afskrifvas med minst en åttondel
för hvarje efter andra räkenskapsåret följande år.
Kostnad, som under loppet af ett räkenskapsår användts till an¬
skaffande af nya lifförsäkringar, må i balansräkningen uppföras såsom
tillgång, dock icke till högre belopp än en och en half procent af sum¬
man af de under året anskaffade och på bolagets eget ansvar bibehållna,
i kraft varande lifförsäkringar, lifränteförsäkringar oräknade. Ilar an¬
skaffningskostnad för något år sålunda uppförts såsom tillgång, skall
den afskrifvas med minst en femtedel för hvarje år.
Innan organisations- och anskaffningskostnader fullständigt afskrif¬
vits, må icke till garanter och delägare utdelas sammanlagdt mera än
fem procent å inbetaldt garantikapital.
100 §.
Försäkringsbref skall innehålla uppgift ej mindre om de för bola¬
get, som meddelar försäkringen, gällande allmänna försäkringsvillkor, än
äfven om de särskilda villkoren för den försäkring, som i brefvet afses.
Där uti meddelanden, som äro afsedda för allmänheten, vid angif¬
vande af bolagets fonder inräknas oguldna förbindelser af garanter,
skall beloppet af sådana förbindelser särskildt utsättas.
30
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 33 a.
101 §.
Finnas ömsesidigt försäkringsbolags tillgångar enligt vederbörligen
pröfvad balansräkning icke motsvara dess skulder, de i 120 och 126 §§
foreskrifna fonder inberäknade, skall, där ej allenast bolagets tillgångar
häfta för dess förbindelser, det belopp, hvartill bristen, i den mån den
ej varder täckt genom nedsättning af den i 126 § omförmälda säkerhets¬
fond, uppgår, med tillägg af högst en tiondedel ofördröjligen af styrelsen
uttaxeras å dem, som varit delägare i bolaget under hela eller någon
del af den tid balansräkningen afser; är delägarnas personliga ansvarig¬
het till visst belopp begränsad, skall uttaxeringen därefter jämkas.
Varder bristen ej genom uttaxering, på sätt nu är sagdt, täckt,
eller häfta allenast bolagets tillgångar för dess förbindelser, skall i förra
fallet hvad af bristen icke kunnat genom uttaxering täckas, och i senare
fallet hela bristen, i den mån den ej varder genom nedsättning af den i
126 § omförmälda säkerhetsfond täckt, utjämnas genom nedsättning af
försäkringsbeloppen, där ej annorlunda är i bolagsordningen föreskrifvet.
Ej må dock, där garantikapital förskjutits, uttaxering eller nedsätt¬
ning af försäkringsbeloppen äga rum, så länge bristen ej öfverstiger det
inbetalda garantikapitalet till den del detta icke må hafva blifvit till
garanterna återbetaldt.
102 §.
Uttaxering eller nedsättning, hvarom i 101 § förmäles, skall ske i
förhållande till en hvar delägares försäkringsbelopp, där ej annan grund
är i bolagsordningen bestämd.
103 §.
Inbetalning af medel, som enligt 101 § uttaxerats, må fördelas på
terminer, dock ej flera än sex eller med mera än ett hälft år mellan
hvarje inbetalning.
104 §.
Beslut om uttaxering skall, där ej annorlunda finnes i bolagsord¬
ningen föreskrifvet, minst en månad före den för hvarje inbetalning
bestämda dag delgifvas i den ordning, som för kungörande af medde¬
landen åt delägarna finnes stadgad.
31
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 33 a.
105 §.
Å delägare uttaxeradt belopp, som ej å utsatt tid erlägges, skall
ofördröjligen utsökas. Finnes vid utmätning delägare sakna genast
utmätningsbar tillgång till utsökta beloppets fulla gäldaude eller var¬
der delägares egendom afträdd till konkurs, skall, i den mån brist, som
jämlikt 101 § skall täckas genom uttaxering, icke genom de erlagda belop¬
pen blifvit täckt, i förra fallet hvad som brister och i senare fallet hvad
å delägaren belöper uttagas hos öfriga delägare så långt deras ansva¬
righet räcker; och skola i ty fall de för första uttaxeringen gällande
grunder lända till efterrättelse.
106 §.
Afträdes ömsesidigt försäkringsbolags egendom till konkurs, må
den delägare åliggande personliga ansvarighet för bolagets förbindelser
göras gällande endast i den mån bolagets tillgångar ej förslå till gäl¬
dande af dess skulder samt allenast i den ordning, som i 107 och 108
§§ sägs.
107 §.
Å det sammanträde i bolagets konkurs, då förslag till sista utdel¬
ningen af bolagets tillgångar framlägges, skall, där brist för borge¬
närerna uppstår, af konkursförvaltningen jämväl framläggas förslag till
uttaxering å delägarna, så långt deras ansvarighet räcker, af det för
bristens täckande erforderliga belopp. Sådan uttaxering skall verk¬
ställas efter de i 101 och 102 §§ stadgade grunder, dock att uttaxerin¬
gen skall ske å dem, som vid konkursens början voro eller under hela
eller någon del af det före konkursens början närmast förflutna året
varit delägare i bolaget.
öfver detta förslag, som skall genom konkursförvaltningens för¬
sorg hållas tillgängligt, må klandertalan föras i samma ordning, som
angående klander af utdelningsförslag finnes i konkurslagen stadgad.
Sådan talan må jämväl af delägare anställas.
108 §.
Sedan förslaget till uttaxering vunnit laga kraft eller blifvit af
första domstolen i konkurssaken pröfvadt, åligge det sysslomännen i
konkursen att ofördröjligen i den ordning, som för kungörande af med¬
delanden åt delägarna finnes stadgad, infordra uttaxerade beloppen.
32
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
Infordradt belopp, som ej å utsatt tid erlägges, skall af sysslo¬
mannen utsökas; och vare vid utsökningen förslaget till uttaxering lika
gällande som domstols laga kraft ägande dom.
Finnes vid utmätning delägare sakna genast utmätningsbar tillgång
till utsökta beloppets fulla gäldande, eller varder delägares egendom
afträdd till konkurs, gälle hvad i 105 § är stadgadt.
År ej förslaget till uttaxering af alla borgenärerna och delägarna
gilladt, må ej utdelning ske, innan tid för klanders anställande är för¬
sutten. Har förslaget öfverklagats, må ej belopp, som klandret afBer,
annorledes än mot borgen utdelas, förrän slutlig dom öfver klandret
fallit.
109 §.
Finnes ömsesidigt försäkringsbolag sakna till registret anmäld, be¬
hörig styrelse, äge delägare eller röstberättigad, som ej är delägare, eller
borgenär hos rätten eller domaren göra ansökning om bolagets upp¬
lösning. Kungörelse härom med uppgift om tiden, när ansökningen
kommer att af rätten pröfvas, skall af rätten eller domaren utfärdas
och minst tre månader före nämnda tid införas i allmänna tidnin¬
garna, så ock i ortstidning, genom hvilken kallelse till bolagsstämma
skall bringas till delägarnas kännedom. Rätten eller domaren äge ock,
där så äskas, förordna en eller flera personer att emellertid såsom gode
män företräda bolaget. Styrkes på utsatta tiden, att anmärkta förhållandet
fortfar, förklare rätten bolaget upplöst och förordne en eller flera
likvidatorer att dess likvidation verkställa.
Om beslut, hvarigenom bolaget förklarats upplöst, så ock om för¬
ordnande, som enligt denna § meddelas, skall underrättelse ofördröj¬
ligen genom rättens eller domarens försorg afsändas för registrering.
110 §.
Afträdes ömsesidigt försäkringsbolags egendom till konkurs, skall
bolaget anses upplöst den dag, då dess konkursansökning till rätten
eller domaren ingafs, eller då, i anledning af borgenärs ansökning om
konkurs, offentlig stämning utfärdades. Underrättelse om den offent¬
liga stämningen skall, samtidigt med kungörelsen därom, genom rät¬
tens eller domarens försorg afsändas för registrering.
111 §.
Under konkursen företrädes bolaget såsom konkursgäldenär af sty¬
relsen eller, där bolaget vid konkursens början var upplöst, af likvida-
33
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
torerna; dock må ny styrelse eller nya likvidatorer kunna under kon¬
kursens fortgång i behörig ordning utses.
112 §.
Upplöses ömsesidigt försäkringsbolag af annan anledning än i 109,
110 eller 136 § sägs, skall likvidation verkställas af styrelsens leda¬
möter såsom likvidatorer, där ej, till följd af bolagsordningens bestäm¬
melse eller bolagets beslut, en eller flera särskilda likvidatorer utses.
Uppdraget att vara likvidator anses gälla intill dess likvidationen blifvit
afslutad, men må när som helst kunna af bolaget återkallas.
Likvidatorerna skola ofördröjligen för registrering anmäla upplös¬
ning, hvarom nu är fråga, med uppgift å dem, som, enligt hvad i denna
§ är sagdt, skola vara bolagets likvidatorer, äfvensom å dem, hvilka
enligt bolagets beslut äga teckna bolagets firma. Afgår likvidator eller
utses ny sådan skall ock därom anmälan för registrering ofördröjligen
göras.
113 §.
Likvidatorerna åligge att ofördröjligen söka årsstämning å bolagets
okända borgenärer samt att förteckna dess tillgångar och skulder och
uppgöra balansräkning.
Så snart utan uppenbar skada ske kan, skall bolagets egendom i
penningar förvandlas, där ej annat föranledes af bestämmelserna i 139
-144 §§■
114 §.
Där ej annat föranledes af bestämmelserna i 139—144 s§, gälle om
likvidatorers befogenhet att företräda bolag och deras skyldigheter i
tillämpliga delar hvad angående styrelse är stadgadt, dock äge likvida¬
torer ej, utan särskildt, af bolaget erhållet bemyndigande, afyttra dess
fasta egendom annorledes än genom försäljning å offentlig auktion.
Under likvidation skall bolagets firma tecknas med tillägg af orden
»i likvidation».
I öfrigt skall hvad i 86 § finnes föreskrifvet i fråga om under-
skrifvande af afhandling', som under bolagets bestånd a dess vägnar
ingås, så ock om påföljd för försummelse härutinnan äga motsvarande
tillämpning under bolagets likvidation.
115 §.
Ömsesidigt försäkringsbolags tillgångar må ej mellan delägarna
skiftas, innan den i årsstämningen utsatta dag är förbi och all veterlig
gäld blifvit betald.
Bih. till Biksd. Prot. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 20 Iläft. 5
34
Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
Fina as, sedan bolagets alla å den i årsstämningen utsatta inställel¬
sedag anmälda eller eljest kända skulder blifvit guldna, tillgångar, de
där enligt bolagsordningens bestämmelse kunna fördelas bland dem,
som vid bolagets upplösning voro delägare i bolaget, skall fördelningen
ske i förhållande till en hvar delägares försäkringsbelopp, där ej annan
grund finnes i bolagsordningen bestämd.
Då likvidationen afslutats, skall anmälan därom ofördröjligen af
likvidatorerna för registrering göras.
116 §■
Åtnöjes ej delägare eller garant med skifte af bolagets tillgångar
eller med åtgärd, som under likvidationen vidtagits, skall talan hos
domstol anhängiggöras inom ett år från den dag likvidationen afsluta-
des. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.
Lag samma vare, där i fall, som i 139 § afses, försäkringsinspek-
tionen ej åtnöjes med skifte eller åtgärd, hvarom nu är sagdt.
117 §.
Har ömsesidigt försäkringsbolag kommit under likvidation eller i
konkurstillstånd, äge delägare bäfva försäkringsaftalet, där ej bolaget
vid anfordran ställer säkerhet för aftalets fullgörande. Försäkringsaftal,
som ej sålunda liäfts, skall upphöra att gälla ett år efter likvidatio¬
nens eller konkursens början, där ej aftalets giltighet dessförinnan upphört.
Upphör, enligt hvad nu är sagdt, försäkringsaftalet att gälla, äge
dock delägaren återfå den på försäkringen belöpande andel uti den i
120 § omförmälda försäkringsfond, i den mån bolagets tillgångar där¬
till förslå.
Hvad i denna § är stadgadt gälle ej försäkringsaftal, som afses i 139 §.
Om häfvande af sjöförsäkringsaftal stadgas i sjölagen.
118 §.
Ömsesidigt försäkringsbolag vare uti de mål, för hvilka ej annor¬
lunda genom lag stadgas, lydande under allmän underrätt i den ort,
där styrelsen enligt bolagsordningen har sitt säte.
Innehåller bolagsordningen föreskrift, att tvister mellan bolaget
och styrelsen eller ledamot däraf eller delägare eller röstberättigad,
som ej är delägare, skola hänskjutas till afgörande af en eller flera
skiljemän, äge den föreskrift samma verkan, som skiljeaftal tillkom¬
35
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
mer, och galle om påkallande af föreskriftens tillämpning hvad om
stämning finnes stadgadt.
119 §.
öfverträda styrelseledamöter, likvidatorer eller delägare eller röst¬
berättigade, som ej äro delägare, denna lag eller bolagsordningen eller
öfriga stadfästa grunder för bolagets verksamhet, svare de för all däraf
uppkommande skada, en för alla och alla för en.
Om försäkringsfond och säkerhetsfond.
120 §.
Försäkringsbolag skall i sin balansräkning afsätta försäkringsfond.
Försäkringsfonden innefattar:
1) ersättningsreserven, motsvarande försäkringsbelopp, som anmälts
eller förfallit till ersättning, men icke blifvit utbetalda;
2) premiereserven, motsvarande sammanlagda värdet af alla löpande
försäkringar.
Omfattar bolagets rörelse olika försäkriogsgrenar, skall för hvarje
försäkringsgren särskild försäkringsfond afsättas.
Efter de grunder, som sålunda gälla för beräkningen af den på för¬
säkring belöpande andel i försäkringsfonden, beräknas äfven värdet af
försäkringstagarens fordran hos bolaget på grund af försäkringsaftalet.
121 §.
För bolag, som drifver lifforsäkringsrörelse, skall, utom i fall, som
i 128 § 1 mom. afses, premiereserven för lifförsäkringar minst uppgå till
skillnaden mellan kapitalvärdet af bolagets förbindelser på grund af
löpande litförsäkringar och kapitalvärdet af de nettopremier, som lifför-
säkringstagarna må hafva att ytterligare erlägga. Från kapitalvärdet af
bolagets förbindelse på grund af lifförsäkring må afräknas belopp, som bo¬
laget förskjutit mot säkerhet i försäkringsbrefvet inom dettas återköpsvärde.
Varda, sedan bolag, hvars rörelse afser lifförsäkring, börjat sin
verksamhet, grunderna för beräkning af dess premiereserv för lifförsäk¬
ringar ändrade, och föranleder ändringen skyldighet att för äldre
försäkringar i balansräkningen upptaga premiereserv till högre belopp
än efter förut gällande grunder, må försäkringsinspektionen med af-
36
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
seende å fullgörandet af denna skyldighet medgifva bolaget sådant an¬
stånd, att under viss tid, ej öfverstigande femton år, premiereserven för
sådana försäkringar må upptagas till lägre belopp än efter de nya
grunderna; dock att skillnaden årligen skall minskas i enlighet med en
af försäkringsinspektionen fastställd plan.
122 §.
Har försäkring återförsäkrats hos inländskt bolag, som enligt denna
lag är berättigadt att drifva försäkringsrörelse, vare, utom i det fall,
som i 164 § 2 mom. afses, det bolag, åt hvilket återförsäkringen med¬
delats, fritaget från förpliktelsen att för det återförsäkrade beloppet
göra afsättning till försäkringsfond.
Hafva särskilda inländska försäkringsbolag, som enligt denna lag
äro berättigade att drifva försäkringsrörelse, öfvertagit försäkring under
gemensam ansvarighet en för alla och alla för en, vare hvart och ett
af bolagen pliktigt att göra afsättning till försäkringsfond allenast för
så stor del af försäkringen, som, enligt aftal mellan bolagen, på det
bolag belöper.
123 §.
Tillgångar motsvarande försäkringsfonden för lifförsäkringar skola
redovisas:
1) i obligationer, som utfärdats eller garanterats af staten;
2) i allmänna hypotkeksbankens obligationer;
3) i fordringsbevis, utfärdade af riksbanken eller af annan bank,
hvars reglemente blifvit af Konungen fastställdt;
4) i obligationer eller andra skuldförbindelser, som utfärdats eller
garanterats af svensk kommun;
5) i skuldförbindelser, för livilka bolaget äger säkerhet genom
inteckning i fast egendom inom så stor del, ej öfverstigande två tredje¬
delar, af senast fastställda taxeringsvärde, som af försäkringsinspektionen
genom särskilda föreskrifter bestämmes; så ock i skuldförbindelser med
säkerhet af inteckning intill fulla taxeringsvärdet i bolaget tillhörig
fastighet, som är afsedd för inrymmande af lokal för bolagets rörelse,
eller, där bolaget äger flera sådana fastigheter, i en af dem;
6) i sådana af enskilda järnvägar eller industriella inrättningar ut¬
färdade obligationer, utländska statsobligationer och andra värdehand¬
lingar, som till sin art och till den säkerhet de erbjuda kunna anses
jämförliga med några af de under 1)—5) nämnda.
37
Kungl. Mnj-.ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
De i enlighet med bestämmelserna i 48 eller 99 § såsom tillgång
uppförda anskaffningskostnader må ock, med den inskränkning, som
följer af hvad i 136 § är föreskrifvet, användas till redovisning af till¬
gångar motsvarande försäkringsfonden.
124 §.
Meddelar försäkringsbolag brandförsäkring för all framtid eller för
längre tid än tio år, skola tillgångar motsvarande försäkringsfonden för
sådana försäkringar redovisas i värdehandlingar af den i i23 § under
1)—6) omförmälda beskaffenhet.
125 §.
De värdehandlingar, i hvilka enligt 123 eller 124 § tillgångar mot¬
svarande försäkringsfond redovisas, skola förvaras afskilda från bolagets
öfriga tillgångar och under minst två särskilda lås med olika nycklar,
af h vilka en' inuehafves af ett af Konungens befallningshafvande för-
ordnadt ombud. I de sålunda förvarade handlingarna njute försäkrings¬
tagarna panträtt såsom i handfången pant till säkerhet för fullgörandet
af bolagets på försäkringsaftalen grundade förbindelser.
För hvarje år skall, senast efter det balansräkning för året blifvdt
upprättad och å bolagsstämma pröfvad, bolaget sätta i sådant förvar,
som nyss är sagdt, de värdehandlingar, i hvilka inträdd ökning af för¬
säkringsfond redovisas. Skulle enligt balansräkningen för något år
försäkringsfond nedgå, så att de i särskddt förvar satta värdehandlin¬
garna komma att uppgå till högre belopp än fonden, har lörsäkrings-
inspektionen att på framställning af bolaget lämna tillstånd till utbe¬
kommande af värdehandlingar svarande emot öfverskottet. Bolaget äge
jämväl för utbetalande af förfallet försäkringsbelopp, för hvilket afsätt¬
ning till försäkringsfonden ägt rum, utbekomma värdehandlingar, i den
mån sådant af försäkringsinspektionen pröfvas kunna ske utan förfång
för försäkringstagarnas säkerhet. Utbyte af värdehandling, som i denna
§ afses, emot annan sådan värdehandling må äga rum när sådant af
bolaget påkallas.
Visar bolaget, att för bevakande af dess rätt på grund af värde¬
handling, som, enligt hvad nu är sagdt, blitvit satt i särskildt törvar,
eller för annat dylikt ändamål tillgång till sådan handling erfordras för
bolaget, vare ombudet pliktigt att till bolaget emot kvitto utlämna hand¬
lingen mot skyldighet för bolaget att inom skälig tid återställa den¬
samma eller aflämna annan lika god handling.
38
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 33 a.
Det åligge ombudet att, när bolaget befinnes ej fullgöra de i denna
§ stadgade skyldigheter, därom ofördröjligen göra anmälan hos för-
säkringsinspektionen.
Ombudet uppbär af bolaget arfvode till belopp, som af Konungen
bestämmes.
120
Försäkringsbolag, som drifver lifförsäkringsrörelse, skall, på sätt
här nedan sägs, göra afsättning till säkerhetsfond.
Intill. dess säkerhetsfonden uppgår till summan af en fyrtiondedel
af försäkringsfonden för lifförsäkringar och en tvåhundradedel af lifför-
säkringarnas sammanlagda belopp, skall till säkerhetsfond afsättas den
behållning, som finnes hafva uppstått å rörelsen i dess helhet, sedan
afsättning till den i 26 § omförmälda reservfond ägt rum; dock att, i
fråga om försäkringsaktiebolag, till aktieägare och försäkringstagare,
och, i fråga om ömsesidigt försäkringsbolag, till garanter och delägare
må utdelas sammanlagdt högst fem procent å inbetaldt aktie- eller garan¬
tikapital. Vid beräkning af sammanlagda försäkringsbeloppen skall hän¬
syn tagas allenast till de belopp, för hvilka bolaget är pliktigt att göra
afsättning till lifförsäkringsfonden, och uppskattning af lifräntas försäk¬
ringsbelopp ske enligt den i 6 § stadgade grund.
Då säkerhetsfonden uppgår till ofvan sagda summa, skall af den
behållning, som återstår, sedan behörig afsättning till reservfond ägt
rum, samt till aktieägare och försäkringstagare eller till garanter och
delägare utdelats sammanlagdt högst fem procent å inbetaldt aktie- eller
garantikapital, minst en tiondedel afsättas till säkerhetsfonden. Uppgår
säkerhetsfonden till dubbla beloppet af samma summa, vare afsättning
till fonden ej erforderlig; nedgår fonden under det sålunda stadgade
belopp, skall afsättning därtill ånyo vidtaga. Ej må återbetalning af
garantikapital äga rum, där ej säkerhetsfonden uppgår till sagda belopp.
Nedsättning af säkerhetsfond må icke utan särskildt tillstånd af
försäkringsinspektionen äga rum, där sådant ej erfordras för betäckande
af förlust, som icke kunnat ersättas genom uppkommen årsvinst eller,
i fråga om bolag, som jämte lifförsäkringsrörelse drifver annan försäk¬
ringsrörelse, genom nedsättning af reservfonden.
Hvad i denna § är föreskrifvet skall icke äga tillämpning å ränte-
och kapitalförsäkringsanstalt.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
39
127 §.
Har försäkringsbolag, som drifver lifförsäkringsrörelse, redovisat
tillgångar motsvarande viss del af aktiekapital eller garantikapital i
sådana värdehandlingar, som i 123 § är sagdt, samt till lifförsäkrings-
tagarnas säkerhet satt dessa värdehandlingar i pant, på sätt i 125 § är
angående försäkringsfond stadgadt, må det sålunda redovisade beloppet
afräknas å den föreskrifna säkerhetsfonden.
Drifver försäkringsbolag jämte lifförsäkringsrörelse annan försäk¬
ringsrörelse, skola tillgångar motsvarande säkerhetsfonden redovisas på
sätt om försäkringsfond är i 123 § föreskrifvet; i fråga om värdehand¬
lingar, i hvilka tillgångarna sålunda redovisas, gälle hvad i 125 § sägs
om der afsedda handlingar.
128 §.
För rånte- och kapitalförsäkringsanstalt skall premiereserven minst
uppgå till summan af kapitalvärdet af de i lifränteklassen inkomna del¬
ägarnas lifräntor och innestående behållningen för öfriga delägare.
I fråga om anstalt, hvarom nu är sagdt, må vid tillämpning af
föreskrifterna i 123 och 125 §§ från försäkringsfonden afdragas högst
en tiondedel af det belopp, hvartill innestående behållningen för de
delägare, som icke inträdt i lifränteklassen, uppgår.
129 §.
Drifver försäkringsbolag rörelse i utlandet, äger Konungen i fråga
om försäkringsfond eller säkerhetsfond för de utländska försäkringarna
medgifva de afvikelser från stadgandena i 120 —127 §§, som med hän¬
syn till utländsk lag pröfvas erforderliga, i den mån sådant kan ske utan
förfång för de inländska försäkringstagarnas säkerhet. Medgifves sådan
afvikelse, förordnar Konungen tillika, i hvad mån föreskrifterna i 139
—144 §§ skola äga tillämpning beträffande de försäkringar, som i
medgifvandet afses.
130 §.
Vid försäkringsbolag, som drifver lifförsäkringsrörelse, skall för
utförande af erforderliga försäkringstekniska beräkningar och utred¬
ningar finnas anställd en aktuarie.
40
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 33 a.
Villkoren för behörighet att utöfva befattning såsom aktuarie be¬
stämmas af Konungen. På Konungens pröfning ankommer i särskildt
fall, huruvida utan hinder af dylika villkor viss person må kunna såsom
aktuarie godkännas.
Om tillsyn å försäkringsbolag.
131 §.
Den i denna lag föreskrifna tillsyn öfver försäkringsbolag utöfvas
af en för hela riket gemensam försäkringsinspektion.
Ledamot af försäkringsinspektionen må ej deltaga i styrelsen af
eller vara anställd vid försäkringsbolag eller vid utländsk försäkrings¬
anstalt, som, enligt hvad särskildt stadgas, erhållit tillstånd att här i
riket drifva försäkringsrörelse.
Närmare bestämmelser om försäkringsinspektionens organisation
och verksamhet meddelas af Konungen.
132 §.
öfver försäkringsinspektionens beslut må klagan föras hos Ko¬
nungen.
Under förutsättning af ömsesidighet äger Konungen förordna, att,
där sådant pröfvas erforderligt, öfver beslut eller utlåtande, som af för¬
säkringsinspektionen meddelats i ärende rörande svenskt försäkrings¬
bolag eller rörande norsk eller dansk försäkringsanstalt, skall, för så
vidt ärendet angår lifförsäkringsrörelse här i riket, inhämtas yttrande
af sakkunniga män, utsedda till lika antal från hvartdera af de tre
rikena.
133 §.
Till bestridande af kostnaden för försäkringsinspektionens organi¬
sation och verksamhet vare försäkringsbolag pliktigt att årligen erlägga
bidrag enligt bestämmelser, som af Konungen meddelas. Detta bidrag
må icke i något fall öfverstiga en femtedels procent af bolagets hela
premieinkomst för nästföregående kalenderår af försäkringar, som tillhöra
bolagets rörelse här i riket.
Kungl. Majds Nåd. Proposition No 33 a.
41
134 §.
Försäkringsbolag åligge att årligen inom en månad efter den i 30
eller 91 § omförmälda bolagsstämma till försäkringsinspektionen ingifva:
1) styrelsens förvaltningsberättelse, balansräkningen, revisorernas
utlåtande äfvensom de å bolagsstämman i anledning af nämnda hand¬
lingar fattade beslut;
2) en af styrelsen upprättad och underskrifven uppgift om bolagets
verksamhet under året och om dess ställning vid årets slut;
äfvensom, där bolaget drifver lifförsäkringsrörelse:
3) en af bolagets aktuarie afgifven redogörelse för beräkning af
premiereserven för lifförsäkringarna.
Bolaget skall tillika inom samma tid låta införa den under 2) om-
förmälda uppgiften i allmänna tidningarna.
Under 2) och 3) omförmälda uppgift och redogörelse skola upp¬
rättas i enlighet med formulär, som af försäkringsinspektionen fastställas.
Finner försäkringsinspektionen nödigt att infordra ytterligare upp¬
lysningar, skola sådana ofördröjligen lämnas.
135 §.
Försäkringsbolag vare pliktigt att när som helst hålla bolagets
räkenskaper och öfriga handlingar tillgängliga för försäkringsinspek¬
tionen eller dess ombud, äfvensom att lämna försäkringsinspektionen
tillträde till bolagsstämma. Hvad försäkringsinspektionen vid gransk¬
ning af räkenskaper och handlingar eller vid bolagsstämma må hafva
erfarit angående enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden må
ej för allmänheten yppas.
I fråga om bolag, som drifver lifförsäkringsrörelse, äge försäkrings¬
inspektionen förordna en revisor att med de af bolaget utsedda revi¬
sorer deltaga i granskningen af styrelsens förvaltning och bolagets
räkenskaper. Den sålunda förordnade revisorn äge af bolaget upp¬
bära arfvode till belopp, som af Konungen bestämmes.
136 §.
Sker afvikelse från denna lag eller från bolagsordning eller från
öfriga för bolags verksamhet stadfästa grunder, eller finnes beskaffen¬
heten af bolagets rörelse eller det sätt, hvarpå bolagets medel göras
fruktbärande, icke vara betryggande, äge försäkringsinspektionen före-
Bili. till Riksd. Prof. 1903. 1 Rami. 1 Afd. 20 Höft. 6
42
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 33 a.
lägga bolaget att inom viss tid vidtaga de åtgärder, som pröfvas erfor¬
derliga för rättelses vinnande. Lag samma vare, där det visar sig, att de
till redovisning af föreskrifven försäkringsfond afsätta tillgångar icke äro
tillräckliga. Befinnas de till redovisning af lifforsäkringsfond i särskildt
förvar satta värdehandlingar understiga fondens belopp med mera än två
procent af de sammanlagda lifförsäkringsbelopp, för hvilka bolaget är
pliktigt att göra afsättning till försäkringsfonden, lifräntebelopp härvid
oräknade, skall försäkringsinspektionen ofördröjligen förelägga bolaget att
fylla bristen inom viss tid, ej öfverstigande fyra veckor från det före¬
läggandet vunnit laga kraft eller, där det öfverklagats, blifvit fastställdt.
Finner försäkringsinspektionen bolagsordning eller ofri ga för bolags
verksamhet stadfästa grunder icke längre vara betryggande, äge inspektio¬
nen göra anmälan därom bos Konungen, som, där så pröfvas erforderligt,
förelägger bolaget att inom viss tid vidtaga åtgärder för rättelses vinnande.
Hafva åtgärder, som, enligt hvad här ofvan är sagdt, föreskrifvits,
icke inom den bestämda tiden vidtagits, ankommer på Konungen att,
där försäkringstagarnas säkerhet finnes äfventyrad, förbjuda fortsättning
af bolagets verksamhet och förordna om bolagets upplösning. Varder
bolaget sålunda upplöst, förordnar Konungen en eller flera likvidatorer
att bolagets likvidation verkställa; sådan likvidator äge af bolaget upp¬
bära arfvode till belopp, som af Konungen bestämmes.
Om anmälan för registrering af upplösning och förordnande, hvarom
nu är sagdt, beslutar Konungen.
137 §.
Ställes försäkringsbolag under likvidation af annan anledning än i
136 § sägs, skall bolagets styrelse eller, om bolaget saknar till registret
anmäld, behörig styrelse, rätten eller domaren härom ofördröjligen hos
Konungen göra anmälan; Konungen förordnar, där så pröfvas erfor¬
derligt, en person att med öfriga likvidatorer verkställa bolagets likvidation.
Förordnas sålunda likvidator, skall bolagets firma tecknas af denne i för¬
ening med den eller dem, som eljest äro berättigade att teckna firman.
Den af Konungen förordnade likvidatorn äge af bolaget uppbära
arfvode till belopp, som af Konungen bestämmes.
Om anmälan för registrering af förordnande, som ofvan sägs, be¬
slutar Konungen.
138 §.
Afträdes försäkringsbolags egendom till konkurs, skall rätten eller
domaren härom ofördröjligen hos Konungen göra anmälan; Konungen
43
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 33 a.
förordnar, där så pröfvas erforderligt, ett allmänt ombud att såsom god
man och syssloman deltaga i konkursboets förvaltning med de gode
män och sysslomän, som utses på sätt i konkurslagen stadgas.
Det allmänna ombud, som sålunda blifvit förordnadt, äge, lika med
rättens ombudsman, att sammankalla borgenärerna att höras öfver ämnen,
som röra boet och dess förvaltning, samt att hos rätten anmäla, om
annan god man eller syssloman i konkursen visar motvilja eller för¬
summelse vid fullgörande af sitt uppdrag. Då allmänna ombudet kallar
borgenärerna till sammanträde, åligge ombudet att- därom underrätta
rättens ombudsman.
Utan hinder af beslut, som kan vara fattadt om delning af förvalt¬
ningen af boet, äge allmänna ombudet deltaga i förvaltningen i alla
dess delar.
Af det arfvode, som för gode männen och sysslomännen bestämmes,
tage allmänna ombudet en tredjedel.
Om särskild administration.
139 §.
Har försäkringsbolag, som drifver lifförsäkringsrörelse, kommit
under likvidation eller i konkurstillstånd, skall, för tillvaratagande af
lifförsäkringstagarnas rätt, en särskild administration inträda. Förvalt¬
ningen af administrationsboet åligge försäkringsinspektionen.
Försäkringsinspektionen skall ofördröjligen för litförsäkringstagarnas
räkning omhändertaga samtliga de värdehandlingar, i hvilka lifförsäk-
ringstagarna enligt bestämmelserna i 125 och 127 §§ njuta panträtt.
Härmed öfvergå på administrationsboet alla bolagets rättigheter
och skyldigheter på grund af lifförsäkringsaftalen äfvensom, där lifför-
säkringar återförsäkrats, bolagets rättigheter och skyldigheter på grund
af återförsäkringarna.
För det belopp, hvarmed omförmälda värdehandlingar må finnas i
värde understiga summan af lifförsäkringsfonden och af det högsta i
126 § föreskrifila belopp för säkerhetsfonden äge administrationsboet
fordringsrätt hos bolaget.
140 §.
Under administrationstiden må icke meddelas nya lifförsäkringar,
ej heller återköp af lifförsäkringar äga rum, eller förskott mot säker¬
het i lifförsäkringsbréf lämnas.
44
Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
Å lifförsäkringsbelopp, som förfallit till betalning före bolagets upp- v
lösning, skall utbetalas så mycket, som skolat gäldas, därest likvidation
eller konkurs icke inträffat. Å lifförsäkringsbelopp, som förfaller till be¬
talning under administrationstiden, utbetalas, innan administrationen af-
slutats, allenast så mycket, som försäkringsinspektionen finner kunna
utgå utan förnärmande af öfriga lifförsäkringstagares rätt. Befinnes
sedermera, att för mycket utbetalts, äge återbäring ej rum.
141 §.
Så snart administration inträdt, skall försäkringsinspektionen före¬
taga en noggrann värdering af de värdehandlingar, som af inspektio¬
nen omhändertagits, samt verkställa beräkning af det belopp, hvartill
lifförsäkringsfonden uppgår å första dagen i månaden näst efter den,
då bolaget upplösteg.
142 §.
Sedan de i 141 § föreskrifna åtgärder vidtagits och försäkrings¬
inspektionen med ledning däraf verkställt utredning angående admi-
nistrationsboets ställning, skall inspektionen inleda underhandlingar med
de inländska försäkringsbolag, som må befinnas villiga att öfvertaga
samtliga till administrationsboet hörande försäkringar.
Finner försäkringsinspektionen, att anbud, som i följd af under¬
handlingarna inkommit, bör antagas, skall inspektionen ofördröjligen
upprätta redogörelse för den verkställda utredningen angående admini-
strationsboets ställning och för de i anbudet föreslagna villkoren för
försäkringarnas öfvertagande, med särskildt angifvande af den nedsätt¬
ning i försäkringsbeloppen, hvilken må hafva betingats; i redogörelsen
skola jämväl anföras de skäl, som föranleda inspektionen att förorda
anbudet.
Försäkringsinspektionen skall till en hvar af de försäkringstagare,
hvilkas adress är känd, med allmänna posten öfversända ett exemplar
af sagda redogörelse. Därjämte skall hufvudsakliga innehållet af redo¬
görelsen kungöras i allmänna tidningarna.
Har före utgången af en af försäkringsinspektionen bestämd samt
i redogörelsen och kungörelsen utsatt tid, minst fjorton dagar efter det
kungörelsen infördes i allmänna tidningarna, icke någon invändning från
försäkringstagare till inspektionen inkommit, eller uppgå de försäkrings¬
tagare, som förklarat sig icke godkänna förslaget, ej till minst en femte¬
del af hela antalet, skall anbudet anses vara af försäkringstagarna an¬
45
Kungl. Muj-.ts Nåd. Proposition No 33 a.
taget. Administrationen skall i sådant fall afslutas genom öfverläm-
nande till det bolag, som öfvertager försäkringarna, af administrations-
boets tillgångar och handlingar.
Har vid försäkringarnas öfverlåtande uppstått öfverskott, skall
öfverskottet öfverlämnas till det bolag, hvars försäkringar varit före¬
mål för öfverlåtelsen.
143 §.
Har ej från inländskt bolag inkommit anbud om försäkringarnas
öfvertagande, eller har försäkringsinspektionen icke funnit något in¬
kommet anbud böra antagas, eller har anbud, som af försäkrings¬
inspektionen förordats, icke blifvit på sätt i 142 § sägs antaget, skall
inspektionen, där den finner ömsesidigt försäkringsbolag för försäkrin¬
garnas öfvertagande och rörelsens fortsättande lämpligen kunna bildas,
kalla försäkringstagarna till sammanträde för fattande af beslut om
bildande af sådant bolag. Kallelsen skall kungöras i allmänna tidnin¬
garna minst en månad före sammanträdet, äfvensom med allmänna
jiosten öfversändas till de försäkringstagare, hvilkas adress är känd.
Vid kallelsen skall i meddelandena till de särskilda försäkringstagarna
fogas en af inspektionen upprättad redogörelse för den verkställda ut¬
redningen angående administrationsboets ställning samt för den ned¬
sättning i försäkringsbeloppen, hvilken inspektionen må finna erforderlig,
äfvensom ett genom inspektionens försorg upprättadt förslag till bolags¬
ordning för det nya bolaget och till öfriga i 5 § angifna grunder för
bolagets verksamhet.
Besluta de vid sammanträdet närvarande enhälligt, att bolaget skall
bildas i enlighet med de af försäkringsinspektionen föreslagna grunder,
eller finnas vid omröstning mera än fyra femtedelar af de röstande
hafva förenat sig härom, skola bolagsordning och öfriga grunder för
bolagets verksamhet anses vara af försäkringstagarna antagna. Beslutet
skall underställas Konungens stadfästelse.
Sedan Konungens stadfästelse erhållits och bolaget registrerats, skall
administrationen afslutas genom öfverlämnande till det nya bolaget af
administrationsboets tillgångar och handlingar. Det nya bolaget inträ¬
der i administrationsboets rättigheter och skyldigheter.
Kan icke i den ordning, som i denna § sägs, nytt bolag komma till
stånd, skall, där ej samtliga försäkringstagare öfverenskomma om fördel¬
ning af administrationsboets tillgångar, administrationen fortsättas; och
ankomme på försäkringsinspektionen, huruvida ytterligare åtgärder böra
vidtagas för försäkringarnas öfverlåtande eller för bildande af nytt bolag.
40
Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
144 §.
Har försäkringsbolag, som meddelar brandförsäkring för all framtid
eller för längre tid än tio år, kommit under likvidation eller i konkurs¬
tillstånd, skall försäkringsinspektionen utse ett ombud, som har att å
försäkringstagarnas vägnar iakttaga och bevaka den panträtt, som jäm¬
likt 125 § tillkommer försäkringstagarna uti de enligt sagda § till de¬
ras säkerhet i särskildt förvar satta värdehandlingar, med iakttagande
däraf, att en hvar försäkringstagare njuter panträtt i nämnda värde¬
handlingar i den mån han enligt bestämmelsen i 120 § 3 mom. äger
fordran hos bolaget på grund af försäkringsaftalet.
Ombudet äge af bolaget uppbära arfvode till belopp, som bestäm¬
mes af Konungen.
Om frivillig
öfverlåtelse af försäkringsbolags
lifförsäkringar.
145 §.
•
Vill försäkringsbolag, som drifver lifförsäkringsrörelse, till annat
inländskt försäkringsbolag öfverlåta vare sig alla sina lifförsäkringar
eller viss del däraf, skall tillstånd till öfverlåtelsen sökas hos för¬
säkringsinspektionen. Vid ansökningen skall fogas aftalet angående
öfverlåtelsen, äfvensom förebringas sådan utredning, att törsäkrings-
inspektionen kan med ledning däraf bedöma, huruvida öfverlåtelsen
kan ske utan förnärmande af försäkringstagares rätt.
Finnes ej ansökningen böra genast afslås, skall försäkringsinspek¬
tionen genom tillkännagifvande i allmänna tidningarna kungöra ansök¬
ningens innehåll, aftalet angående öfverlåtelsen och ett sammandrag åt
den förebragta utredningen samt förelägga de försäkringstagare, hvilkas
försäkringar äro afsedda att öfverlåtas, att sist inom tre månader efter
det kungörelsen varit i allmänna tidningarna införd, hos försäkrings¬
inspektionen skriftligen anmäla, huruvida de hafva något att mot an¬
sökningen erinra. Underrättelse om kungörelsen och föreläggandet skall
med allmänna posten afsändas till en hvar af nämnda försäkringstagare,
hvilkens adress är känd.
Varder inom den utsatta tiden bifall till ansökningen bestridt af
minst en femtedel af de försäkringstagare, hvilkas försäkringar äro i
fråga, skall ansökningen afslås. I annat fall företage försäkringsinspek¬
tionen ansökningen till slutlig pröfning.
47
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
Bifalles ansökningen, skall det bolag, som öfverlåter försäkringarna,
anses fritaget från sina förpliktelser på grund af de öfverlåtna försäk¬
ringarna, och skola dessa förpliktelser i stället åligga det bolag, till
hvilket försäkringarna öfverlåtas.
Där bolags samtliga försäkringar på sätt nu är sagdt öfverlåtas,
skall bolaget anses upplöst den dag, ansökningen bifölls.
Varder, efter det ansökning, hvarom i denna § förmäles, bifallits,
det bolag, som öfverlåtit försäkringar, försatt i konkurs, skall, vid til¬
lämpning af hvad i 36 § 3 mom. konkurslagen är stadgadt angående
rätt till talan om återgång af aftal, sådant aftal, som afses i denna §,
anses ingånget den dag, ansökningen bifölls.
146 §.
Vilja två eller flera försäkringsbolag, som drifva lifförsäkrings-
rörelse, sammansluta sig till ett nytt bolag med ändamål att öfvertaga
deras förpliktelser på grund af lifförsäkringar, skall, jämte det att,
stadfästelse å det nya bolagets ordning och å öfriga grunder för dess
verksamhet sökes efter ty ofvan i denna lag är föreskrifvet, tillika i till-
lämpliga delar iakttagas hvad i 145 § är stadgadt.
Om registrering'.
147 §.
Hos Patent- och Registreringsverket skall föras försäkringsregister
för inskrifning af de uppgifter, hvilka enligt denna lag skola för re¬
gistrering anmälas eller bvilkas intagande i registret eljest är eller
varder föreskrifvet.
För anmälningsskyldighetens fullgörande svare styrelseledamöterna
eller, där bolaget är upplöst annorledes än genom konkurs, likvida-
torerna.
148 §.
Anmälan till registret skall göras skriftligen och vara åtföljd af
stadgade afgifter för registreringen och dess kungörande. Aflämnas
anmälan genom ombud, eller insändes den med posten, skall under¬
skriften vara af vittnen styrkt.
Då försäkringsbolags registrering sökes, skall en hvar, som är
berättigad att teckna dess firma, på samma gång egenhändigt inskrifva
48
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83 a.
firmateckningen i registret eller i särskildt bihang till detta, så vida
icke teckningen verkställts å anmälningsskriften och blifvit af vittnen
styrkt. På enahanda sätt skall förfaras, då anmälan sker därom, att
någon blifvit berättigad att teckna förut anmäld firma.
149 §.
Hafva icke vid anmälan till registrering iakttagits de föreskrifter,
som finnas för hvarje särskildt fall meddelade, eller pröfvas beslut, som
för registrering anmäles och för hvars giltighet Konungens stadfästelse
ej erfordras, icke hafva i föreskrifven ordning tillkommit eller ej stå i
öfverensstämmelse med föreskrifterna i denna lag eller eljest strida mot
lag eller författning, skall registrering vägras.
Registreringsmyndigheten skall jämväl vägra registrering af försäk¬
ringsaktiebolag, där, enligt den af styrelseledamöterna lämnade uppgift,
aktiekapitalet ej uppgår till det belopp, hvartill det enligt bolagsord¬
ningen lägst må bestämmas, eller, enligt samma uppgift, ej minst hälften
af aktiekapitalet blifvit inbetald, samt registrering af ömsesidigt för¬
säkringsbolag med garantikapital, där, enligt den af styrelseledamöterna
lämnade uppgift, ej minst hälften af garantikapitalet blifvit kontant in¬
betald eller stadgad skyldighet att afkunna förbindelser, som i 68 §
omförmälas, ej fullgjorts.
Vägras registrering, skall registreringsmyndigheten ofördröjligen
hålla sökanden tillhanda eller, om han uppgifvit fullständig adress, till
honom med allmänna posten öfversända skriftlig underrättelse om beslu¬
tet med skälen därför.
År 6ökanden med beslutet missnöjd, äge han att, vid talans för¬
lust, innan klockan tolf å sextionde dagen från beslutets dag däröfver
anföra besvär hos Konungen.
150 §.
Beviljas försäkringsaktiebolags registrering, låte registreringsmyn¬
digheten i registret införa:
1) dagen för Konungens beslut om stadfästelse och dagen för be¬
slutet om bolagets bildande;
2) bolagets firma;
3) föremålet för bolagets verksamhet;
4) den ort, där styrelsen har sitt säte;
5) det belopp, hvartill, enligt den af styrelseledamöterna lämnade
uppgift, aktiekapitalet uppgår, så ock, där aktiekapitalet skall kunna, utan
49
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
ändring i bolagsordningen, bestämmas till lägre eller högre belopp,
minimikapitalet och maximikapitalet;
6) å hvilket belopp aktie skall lyda;
7) huru stor del af aktiekapitalet blifvit, enligt den af styrelseleda¬
möterna lämnade uppgift, inbetald, samt, där ej aktierna till fullo inbe¬
talts, inom hvilken tid återstående inbetalningen skall fullgöras;
8) huruvida och i hvilken utsträckning delägare är pliktig att
något utöfver tecknadt aktiebelopp tillskjuta;
9) huru kallelse till bolagsstämma skall ske och andra meddelan¬
den bringas till delägarnas kännedom;
10) styrelseledamöternas fullständiga namn och hemvist;
11) hvilken eller hvilka bland styrelseledamöterna äro berättigade
att teckna firman.
Innehåller bolagsordningen bestämmelse om företrädesrätt för vissa
aktier, skall ock därom anteckning i registret göras.
Den ena afskriften af Konungens beslut om stadfästelse skall, för¬
sedd med bevis om registreringen, jämte teckningslistorna i hutvud-
skrift, till sökanden återställas.
151 §.
Beviljas ömsesidigt försäkringsbolags registrering, läte registrerings-
myndigheten i registret införa:
1) dagen för Konungens beslut om stadfästelse och dagen för beslu¬
tet om bolagets bildande;
2) bolagets firma;
3) föremålet för bolagets verksamhet ;
4) den ort, där styrelsen har sitt säte;
5) beloppet af garantikapital, där sådant förskjutes, huru stor del
däraf blifvit inbetald, förutsättningarna för dess återgäldande samt huru¬
vida och i hvilken utsträckning garant är pliktig att tillskjuta något
utöfver tecknadt garantibelopp;
6) huru för bolagets förbindelser skall ansvaras;
7) huruvida och i hvilken utsträckning styrelsen äger för bolaget
upptaga lån;
8) styrelseledamöternas fullständiga namn och hemvist;
9) hvilken eller hvilka bland styrelseledamöterna äro berättigade
att teckna firman;
10) huruvida och i hvilken mån delägare skall vara utesluten från
rösträtt och sådan rätt tillkomma garant, samt huruvida bolagsstämmas
Bl/t. till Rlksd. Prot. 1903. 1 Samt. 1 Afd. 20 Iläft. 7
50 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
befogenhet skall, helt eller delvis, utöfvas af därtill särskildt utsedda
personer;
11) huru kallelse till bolagsstämma skall ske och andra meddelan¬
den kungöras delägarna eller röstberättigade, som icke äro delägare.
Den ena afskriften af Konungens beslut om stadfästelse skall, för¬
sedd med bevis om registreringen, jämte teckningslistorna i hufvud-
skrift, till sökanden återställas.
152 §.
Anmäles ändring i förhållande, hvarom inskrifning i registret skett,
skall den, där registrering beviljas, i registret anmärkas.
Registreras ändring i bolagsordningen eller i öfriga stadfästa grun¬
der för bolagets verksamhet, skall ena afskriften af Konungens beslut
om. stadfästelse å sådan ändring till sökanden återställas, försedd med
bevis om registreringen. Sker ändring i firman, skall ny, fullständig
inskrifning i registret göras.
153 §.
Hvad i registret införes, med undantag af underrättelse om kon¬
kurs, hvarom i 52 eller 110 § förmäles, skall genom registreringsmyndig-
hetens försorg ofördröjligen kungöras i allmänna tidningarna.
En samling för hela riket af hvad sålunda kungjorts skall genom
det allmännas försorg efter hand befordras till trycket och förses med
register för hvarje år.
Anmälningsskrifter med därtill hörande handlingar skola, särskildt
lör hvarje försäkringsbolag, såsom bilagor till registret förvaras.
154 §.
Närmare föreskrifter om registrets förande, de i 153 § stadgade
kungörelser, afgifterna för registreringen och för dess kungörande samt
tid och sätt för utgifvande af den i nämnda § omförmälda samling
meddelas af Konungen.
155 §.
Menar någon, att en i registret verkställd inskrifning länder honom
till förfång, må talan om registreringens upphäfvande föras vid Stock¬
holms rådstufvurätt.
51
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 33 a.
156 §.
Har genom laga kraft ägande dom blifvit förklaradt, att en i re¬
gistret gjord inskrifning ej bort ske, eller att något förhållande, hvarom
inskrifning skett, ändrats eller upphört, skall, på begäran af någondera
parten, anteckning därom göras i registret. Underrättelse om sådan
anteckning skall så kungöras, som i 153 § sägs.
Varder, sedan i registret anteckning om försäkringsbolags konkurs
gjorts, af öfverrätt förklaradt, att offentlig stämning ej bort utfärdas,
skall anteckningen, på därom gjord ansökning, ur registret afföras.
157 §.
Det, som i enlighet med denna lag blifvit infördt i registret och
kungjordt i allmänna tidningarna, skall anses hafva kommit till tredje
mans kännedom, där ej af omständigheterna framgår, att han hvarken
liaft eller bort hafva kunskap därom.
Innan sådant kungörande skett, kan det förhållande, som blifvit
eller bort blifva i registret antecknadt, icke med laga verkan åberopas
mot annan än den, som visas hafva därom ägt vetskap.
Ansvarsbestämmelser.
158 §.
Drifver någon här i riket försäkringsrörelse utan att vara därtill be¬
rättigad, straffes med böter från och med femtio till och med fem tusen
kronor.
Fortsätter någon under tid, då han är ställd under tilltal för för¬
brytelse, som nu är sagd, samma förbrytelse, skall han, när han där¬
till varder lagligen förvunnen, för hvarje gång stämning därför utfär¬
dats och delgifvits, fällas till de böter, som för sådan förbrytelse äro
stadgade.
159 §.
Den, som i anmälan till registrering mot bättre vetande meddelar
oriktig uppgift, straffes med böter från och med tjugufem till och med
två tusen kronor, där ej å förseelsen straff är i allmänna strafflagen
utsatt.
52
Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
Lag samma vare om den, som mot bättre vetande lämnar oriktig så¬
dan uppgift eller redogörelse, hvarom i 134 § under 2) eller 3) förmäles.
160 §.
Bryter någon emot föreskrifterna i 7 § 2 eller 3 mom., 49 § 1
mom. eller 100 § 1 mom., eller underlåter ledamot af försäkringsaktie¬
bolags styrelse att iakttaga föreskrift, som i 19 eller 20 §, 21 § 1 mom.,
22 §4 inom., 34 § 4 inom., 41 §, 134 §, 135 § 1 mom. eller 137 § är
meddelad, eller underlåter ledamot af ömsesidigt försäkringsbolags sty¬
relse att iakttaga hvad i 80 §, 84 § 4 inom., 92 §, 134 §, 135 § 1 inom.,
eller 137 § är stadgadt, straffes med böter från och med fem till och
med femhundra kronor.
Lag samma vare, där likvidator för försäkringsbolag ej fullgör
hvad honom enligt 54 § 2 inom., 58 § 2 mom., 112 § 2 mom., 115 §
3 mom. eller 135 § 1 mom. åligger.
Bryter någon emot föreskriften i 49 § 2 inom. eller 100 § 2 mom.,
eller lämnar någon eljest i meddelanden, soin äro afsedda för allmänheten,
oriktiga eller vilseledande uppgifter angående försäkringsbolag, straffes
efter ty i 1 mom. sägs.
161 §.
Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan. Saknas till¬
gång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän
strafflag.
Om undantag från lagens tillämplighctsoinråde.
162 §.
I fråga om ömsesidigt försäkringsbolag, hvars verksamhet endast
afser försäkring af egendom å landsbygden inom ett län, och för hvars
förbindelser delägarne häfta med obegränsad personlig ansvarighet,
gälle icke hvad här ofvan i 2 §, 70 §, 72 §, 73 §, 76 §, 80 §,
91 § 2 och 3 mom., 93 §, 147 § 1 mom., 151 §, 152 §, 153 § 2 mom.
och 155 § finnes stadgadt, ej heller hvad 134 § innehåller om skyl¬
dighet för försäkringsbolag att låta i allmänna tidningarna införa upp¬
gift om bolagets verksamhet och ställning.
De, som vilja stifta ömsesidigt försäkringsbolag, hvarom nu är sagdt,
53
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 33 a.
skola upprätta fullständig bolagsordning samt därå söka Konungens befall-
ningsliafvandes stadfästelse. Konungens befallningshafvande pröfvar bo¬
lagsordningens öfverensstämmelse med denna lag samt lag och författ¬
ning i öfrigt, så ock om och i hvad mån särskilda bestämmelser där-
utöfver må erfordras.
Å beslut om ändring i stadfäst bolagsordning skall ock sökas
Konungens befallningshafvandes stadfästelse.
Firman skall innehålla ordet »försäkring» och angifva området för
bolagets verksamhet samt tydligt skilja sig från andra, hos samma myn¬
dighet förut enligt bestämmelserna i denna § införda, ännu bestående
firmor.
Sedan bolaget bildats och styrelse blifvit utsedd, skall ansökning om
bolagets registrering af styrelsen göras. Sådan ansökning skall inne¬
hålla ej mindre uppgift å styrelseledamöternas fullständiga namn äfven¬
som om deras hemvist, än ock, där bolagets firma ej skall tecknas af
styrelsens alla ledamöter gemensamt, uppgift å den eller dem, som
äro berättigade att teckna firman, samt vara åtföljd af:
1) Konungens befallningshafvandes beslut om stadfästelse, i två
styrkta afskrifter;
2) protokoll, utvisande att beslut fattats om bolagets bildande och
att styrelse blifvit utsedd;
3) samtliga teckningslistor, i hufvudskrift och styrkt afskrift.
Stadfäst ändring i bolagsordningen skall, vid det i 160 § stadgade
äfventyr, ofördröjligen anmälas för registrering. Vid ansökning härom
skall styrelsen foga två styrkta afskrifter af Konungens befallnings¬
hafvandes beslut om den å ändringen meddelade stadfästelse.
Hos Konungens befallningshafvande skall föras register för inskrif¬
ning af de uppgifter, hvilka enligt denna lag skola i fråga om ömse¬
sidigt försäkringsbolag, hvarom i denna § är sagdt, anmälas eller hvil-
kas intagande i registret eljest är eller varder föreskrifvet.
Beviljas bolags registrering, läte Konungens befallningshafvande i
registret införa:
1) dagen för beslutet om bolagets bildande;
2) bolagets firma;
3) föremålet för bolagets verksamhet;
4) den ort, där styrelsen har sitt säte;
5) huruvida och i hvilken utsträckning styrelsen må äga för bola¬
get upptaga lån;
6) styrelseledamöternas fullständiga namn och hemvist;
54
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
7) hvilken eller hvilka bland styrelseledamöterna äro berättigade
att teckna firman;
8) huru kallelse till bolagsstämma skall ske och andra meddelan¬
den kungöras delägarna eller röstberättigade, som ej äro delägare.
Det ena exemplaret af Konungens befallningshafvandes beslut om
stadfästelse skall, försedt med bevis om registreringen, jämte tecknings-
listorna i hufvudskrift, till sökanden återställas.
Anmäles ändring i förhållande, hvarom inskrifning i registret skett,
skall den, där registrering beviljas, i registret anmärkas. Registreras
ändring i bolagsordningen, skall ena afskriften af Konungens befall¬
ningshafvandes beslut om stadfästelse å ändringen till sökanden åter¬
ställas, försedd med bevis om registreringen. Sker ändring i firman,
skall ny, fullständig inskrifning i registret göras.
Menar någon, att en i registret verkställd inskrifning länder honom
till förfång, må talan om registreringens upphäfvande föras vid råd-
stufvurätten i den stad, där Konungens befallningshafvande har sitt säte.
Hvad i 147 § 2 mom., 148 och 149 §§, 153 § 1 och 3 mom.,
samt 154, 156 och 157 §§ är stadgadt skall äga motsvarande tillämp¬
ning i fråga om registrering och register, hvarom i denna § är sagdt;
dock att de kungörelser, som i 153 § 1 mom. och 156 § omförmälas,
skola införas, i stället för i allmänna tidningarna, i den stads tidning,
där Konungens befallningshafvande har sitt säte, eller, om flera tidnin¬
gar där utgifvas, i den af dessa, där allmänna påbud för staden van¬
ligen meddelas, samt att hvad i 157 § är sagdt om verkan af kungö¬
rande i allmänna tidningarna i stället skall gälla kungörande i orts¬
tidningen.
Sådan uppgift angående bolagets verksamhet och ställning, hvarom
i 134 § under 2) förmäles, vare styrelsen, vid det i 160 § stadgade
äfventyr, pliktig att inom den i 134 § bestämda tid låta införa i orts¬
tidningen.
163 §.
Hvad ofvan i denna lag är föreskrifvet skall ej äga tillämpning å
anstalt, som inrättats af staten, icke heller å ömsesidigt försäkrings¬
bolag för försäkring af fiskebåtar och fiskeredskap, å anstalt, som alle¬
nast meddelar försäkring mot förlust å skuldebref eller andra värde¬
handlingar, eller å sjuk- och begrafningskassa eller annan dylik mindre
understödsförening.
164 §.
I fråga om återförsäkring äger Konungen medgifva sådana afvikelser
från hvad denna lag innehåller, som pröfvas skäliga.
55
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
Har Konungen fritagit försäkringsbolag från skyldighet att afsätta
försäkringsfond lör återförsäkring, som af bolaget meddelas, skall sådan
försäkring icke medföra den i 122 § 1 mom. stadgade verkan.
Öfvergångsbcstäuiinclscr.
165 §.
Genom denna lag upphäfvas:
nådiga kungörelsen angående anordnande af tillsyn å inländska
försäkringsanstalter den 22 oktober 1886; samt
lagen om aktiebolag, som drifva försäkringsrörelse, den 28 juni 1895.
166 §.
Å försäkringsbolag, hvars stadgar blifvit före denna lags trädande
i kraft af Konungen eller af Konungens befallningshafvande stadfästa,
skola föreskrifterna i denna lag icke äga tillämpning så vidt de afse
ämnen, rörande hvilka blifvit i stadgarna särskildt bestämdt; dock att
denna lag gäller till efterrättelse i fråga om ändring af stadgarna
eller af de i 5 § angifna grunder för försäkringsverksamhet, om det
sätt, hvarpå bolaget skall företrädas och dess firma tecknas, om del-
gifning- af stämning eller annat offentlig myndighets bud, om skyldig¬
het att afsätta och redovisa försäkringsfond och säkerhetsfond, om
sättande i förvar af värdehandlingar motsvarande dessa fonder, om
utdelning till aktieägare, garanter eller försäkringstagare, om likvida¬
tion och särskild administration, om frivillig öfverlåtelse, om tillsyn,
om registrering och om ansvar. Stadfästelse å de grunder för för¬
säkringsverksamhet, angående hvilka jämlikt 5 eller 67 § bestämmelser
skola upprättas, skall, ändå att rörande sagda grunder eller en eller
flera af dem må hafva blifvit i stadgarna särskildt bestämdt, sökas
inom ett år efter lagens trädande i kraft.
För försäkringsbolag, som börjat sin verksamhet innan denna lag
trädt i kraft, men hvars stadgar icke blifvit stadfästa, skall, där enligt
denna lag stadfästelse å bolagsordningen och å öfriga grunder för
bolagets verksamhet erfordras, sådan stadfästelse sökas inom den i 1
inom. stadgade tid.
56
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 33 a.
Konungen äger för särskilda fall medgifva, att med viss i denna
lag gifven föreskrifts tillämpning å försäkringsbolag, som börjat sin
verksamhet före lagens trädande i kraft, må anstå under viss tid, högst
fem år.
De öfvergångsstadganden, som i afseende å registrering af äldre
bolag må finnas vara erforderliga, meddelas af Konungen.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1904.
Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
57
Förslag
till
Lag
om utländsk försäkringsanstalts rätt att drifva för¬
säkringsrörelse här i riket.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Utländsk försäkringsanstalt må här i riket drifva försäkringsrörelse,
där sådant sker genom generalagent såsom syssloman, och i öfrigt under
villkor, som nedan i denna lag stadgas.
Ej må anstalt hafva mera än en generalagent.
Generalagent må, därest, sådant ej förbjudes i fullmakten, använda
agent såsom ombud vid rörelsens drifvande.
2 §.
Generalagent skall Vara bosatt här i riket, äga god frejd och råda
öfver sig och sin egendom samt, därest han är utländsk undersåte, hafva,
på sätt särskildt är föreskrifvet, förvärfvat rätt att inom riket idka
handel eller annat näringsyrke.
Generalagentur må jämväl innehafvas af svenskt aktiebolag eller
ömsesidigt försäkringsbolag, såvida samtliga styrelseledamöterna äro
efter ty ofvan i denna § sägs behöriga, eller af svenskt handelsbolag,
om samtliga bolagsmännen äga dylik behörighet. För fullgörande af
de skyldigheter, som åligga generalagent, svare i förra fallet en hvar
styrelseledamot och i det senare en hvar bolagsman, som ej är endast
kommanditdelägare.
Bih. till Rilesd. Prat. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 20 TTäft.
8
58
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 33 a.
3 §•
Utländsk försäkringsanstalt, som liär i riket drifver försäkrings¬
rörelse, skall i alla däraf härflytande rättsförhållanden lyda under svensk¬
lag samt vara pliktig att svara inför svensk domstol och underkasta
sig svensk myndighets afgörande.
4 §•
Innan utländsk försäkringsanstalt må börja drifvandet af försäkrings¬
rörelse här i riket, skall därtill förvärfvas tillstånd af försäkringsinspek-
tionen.
Vid ansökning om sådant tillstånd skola fogas:
1) handlingar, som styrka generalagentens behörighet enligt 2 §;
2) det för anstalten gällande reglemente, i två exemplar;
3) uppgift, enligt närmare bestämmelser, som af försäkringsinspek-
tionen meddelas, om öfriga grunder för anstaltens verksamhet;
4) bevis, att anstalten i sitt hemland med laga rätt drifver sådan
försäkringsrörelse, som är i fråga, jämte behörigen styrkt uppgift om
den tid, hvarunder anstalten i hemlandet drifvit sådan försäkringsrörelse,
och om anmärkningar, som af myndigheterna därstädes under de sista
tre åren må hafva framställts emot anstaltens verksamhet, äfvensom
anstaltens förvaltnings- och revisionsberättelse för hvart och ett af de
tio sista åren, därest anstalten så länge varit i verksamhet;
5) fullmakt för generalagenten att å anstaltens vägnar här i riket
drifva försäkringsrörelsen och att uti alla däraf härflytande rättsför¬
hållanden för anstalten mottaga stämning samt själf eller genom annan
tala och svara;
6) skriftligt bemyndigande för försäkringsinspektionen att i de fall,
som i 7 och 11 §§ omförmälas, förordna ett ombud att å anstaltens
vägnar mottaga stämning samt i öfrigt företräda anstalten;
7) skriftlig förklaring, att anstalten i allt, som angår försäkrings¬
rörelsen här i riket, underkastar sig svensk lag och svensk myndig¬
hets afgörande;
8) behörigt intyg, att den, som utfärdat de i 5)—7) omförmälda
handlingar, är därtill berättigad och att handlingarna äro affattade i
enlighet med hemlandets lagar;
9) bevis, att anstalten, för ändamål, som i 9 § sägs, samt på. sätt
och under villkor, som af försäkringsinspektionen godkännas, i riks¬
banken nedsatt, i penningar eller värdehandlingar, ett belopp af ett¬
59
Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
hundra tusen kronor för lifförsäkring eller för brandförsäkring och af
femtio tusen kronor för hvarje annat slag af försäkring.
Med lifförsäkring förstås i detta lagrum jämväl lifränte- och kapital¬
försäkring.
5 §•
Finnes generalagenten behörig enligt 2 § och äro de enligt 4 §
ingifna handlingar jämväl i öfrigt af föreskrifven beskaffenhet, ineddele
försäkringsinspektionen anstalten tillstånd att bär i riket drifva försäk¬
ringsrörelsen; dock skall sådant tillstånd vägras, därest grunderna för
anstaltens verksamhet finnas hvila på ett system, som uppenbarligen är
af beskaffenhet att ej medgifva en betryggande försäkringsverksamhet,
eller med hänsyn till innehållet af de i 4 § omförmälda handlingar
sådan försäkringsverksamhet uppenbarligen icke är att förvänta.
Meddelas tillstånd, skall försäkringsinspektionen låta i allmänna
tidningarna införa tillkännagifvande härom jämte fullmakten eller, där
den är på främmande språk aflattad, svensk Översättning däraf.
6 §■
Vidtages ändring i det för anstalten gällande reglemente eller i
öfriga uppgillra grunder för anstaltens verksamhet, skall generalagenten
inom tre månader därefter till försäkringsinspektionen ingifva två
exemplar af beslutet därom. Om ändringen läte försäkringsinspektionen
ofördröjligen införa tillkännagifvande i allmänna tidningarna.
Har af myndigheterna i anstaltens hemland framställts anmärkning
mot anstaltens verksamhet, skall generalagenten så fort ske kan därom
skriftligen underrätta försäkringsinspektionen.
7 §■
Varder generalagent urståndsatt att utöfva sitt uppdrag, vare sig
emedan han ej vidare är enligt 2 § behörig eller af annan anledning,
eller afsäger han sig uppdraget, eller återkallas fullmakten, skall, för
tiden till dess hindret upphört eller ny generalagent blifvit utsedd och
af försäkringsinspektionen godkänd, inspektionen förordna ett ombud att
å anstaltens vägnar mottaga stämning och i öfrigt företräda anstalten
med afseende på redan meddelade försäkringar; och läte inspektionen
ofördröjligen införa tillkännagifvande härom i allmänna tidningarna.
Intill dess sådant förordnande blifvit kungjordt, äge försäkringstagare
hos försäkringsinspektionen insätta förfallen försäkringspremie med
samma verkan, som om den blifvit inbetald till anstalten.
60
Kungi. Ma,j:ts Nåd. Proposition No 33 a.
8 §•
Generalagent vare pliktig:
att när som helst hålla räkenskaper och handlingar tillgängliga för
försäkringsinspektionen eller dess ombud, äfvensom att i öfrigt lämna
de upplysningar, som af inspektionen äskas i fråga om anstalten och
dess verksamhet inom riket;
att för hvarje räkenskapsår, enligt formulär, som af försäkrings¬
inspektionen fastställes, upprätta och inom åtta månader efter räken¬
skapsårets utgång till inspektionen insiinda uppgift angående anstaltens
verksamhet inom riket samt att inom samma tid låta införa uppgiften
i allmänna tidningarna; äfvensom
att inom tre månader efter det berättelse om revision af anstaltens
räkenskaper och förvaltning blifvit å sammanträde med anstaltens del¬
ägare framlagd till försäkringsinspektionen ingifva ett exemplar af
denna berättelse.
9 §•
Hvad på sätt i 4 § omförmäles blifvit af utländsk försäkrings¬
anstalt i riksbanken nedsatt må allenast användas till gäldande af for¬
dringar på grund af försäkringsaftal, som tillhöra anstaltens rörelse här
i riket, äfvensom af böter, afgifter och ersättningar, som i anledning af
denna rörelse må åläggas generalagenten eller anstalten.
Minskas det nedsatta beloppet i följd däraf, att värdehandlingar
nedgå i värde eller att någon del af beloppet åtgår till gäldande af
fordringar, böter, afgifter eller ersättningar, eller af annan anledning,
skall hvad som brister i det föreskrifna beloppet fyllas inom fyra
veckor efter det generalagenten blifvit därom tillsagd af försäkrings¬
inspektionen.
Varder icke inom nu stadgade tid bristen fylld, hafve anstalten för¬
verkat sin rätt att här i riket drifva försäkringsrörelse; och åligge det
försäkringsinspektionen att härom ofördröjligen låta införa kungörelse
i allmänna tidningarna.
10 §.
Sker afvikelse från denna lag eller inträder förändring i de för¬
hållanden, som voro bestämmande för meddelande af tillstånd att här
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a. 61
i riket drifva försäkringsrörelsen, ankomme på försäkringsinspektionen
att återkalla det meddelade tillståndet. Om återkallelse läte försäkrings¬
inspektionen ofördröjligen införa tillkännagifvande i allmänna tidningarna.
11 §.
Upphör utländsk försäkringsanstalt att drifva rörelsen här i riket,
åligge anstalten att, med bifogande af behörig fullmakt, hos försäkrings¬
inspektionen uppgifva ombud, som af inspektionen godkännes, att å an¬
staltens vägnar mottaga stämning och i öfrigt företräda anstalten i afseende
å redan meddelade försäkringar; för tiden intill dess sådan anmälan skett
äge försäkringsinspektionen förordna ett ombud med sagda befogenhet.
Om fullmakten eller förordnandet läte inspektionen ofördröjligen in¬
föra tillkännagifvande i allmänna tidningarna. Intill dess sådant kun¬
görande skett, äge försäkringstagare hos försäkringsinspektionen insätta
förfallen försäkringspremie med samma verkan, som om den blifvit in¬
betald till anstalten.
Har utländsk försäkringsanstalt upphört att drifva rörelsen här i
riket, må det belopp, som enligt hvad i 4 § omförmäles blifvit i riks¬
banken nedsatt, kunna, efter anmälan hos försäkringsinspektionen, af
anstalten utbekommas, därest det visas, att anstaltens samtliga förbin¬
delser, som i 9 § afses, blifvit fullgjorda, eller att anstalten för deras
fullgörande ställt annan säkerhet, som af inspektionen godkännes.
12 §.
Ombud, som enligt 7 eller 11 § förordnats af försäkringsinspek¬
tionen, äge af anstalten uppbära ersättning med belopp, som af Konungen
bestämmes.
13 §.
Utländsk försäkringsanstalt, som drifver försäkringsrörelse bär i
riket, vare pliktig att i alla för allmänheten afsedda meddelanden vid
teckning af sin firma utsätta hemlandet äfvensom anstaltens egenskap
att vara grundad på aktier eller på ömsesidighet eller på andra grunder.
Försäkringsbref skall innehålla uppgift ej mindre om de för an¬
stalten, som meddelar försäkringen, gällande allmänna försäkringsvillkor,
än äfven om de särskilda villkoren för den försäkring, som i brefvet afses.
Där uti meddelanden, som äro afsedda för allmänheten, vid angif-
62
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 u.
vande af anstaltens fonder inräknas oguldna förbindelser af delägare
eller garanter, skall beloppet af sådana förbindelser särskildt utsättas.
14 §.
År handling, som enligt denna lag till försäkringsinspektionen
ingifves, affattad på främmande språk, skall, där så påfordras, tillika
ingitvas en bestyrkt svensk öfversättning däraf.
Tillkännagifvande, som enligt denna lag sker i allmänna tidningarna,
skall bekostas åt den anstalt, som tillkännagifvandet rörer.
15 §.
Innan förhållande, som enligt denna lag skall i allmänna tidningarna
kungöras, blifvit sålunda kungjord t, må det icke med laga verkan åbe¬
ropas mot annan än den, som visas hafva därom ägt vetskap.
16 §.
Till bestridande af kostnaden för försäkringsinspektionens organisa¬
tion och verksamhet skall utländsk försäkringsanstalt, som drifver försäk¬
ringsrörelse här i riket, årligen erlägga bidrag enligt bestämmelser, som
al Konungen meddcdas. Detta bidrag må icke i något fall öfverstiga en
femtedels procent af anstaltens hela premieinkomst för nästföregående
kalenderår af försäkringar, som tillhöra anstaltens rörelse här i riket.
17 §•
Öfver försäkringsinspektionens beslut måldagan föras hos Konungen.
18 §.
Hvar som här i riket drifver försäkringsrörelse för utländsk för-
säkringsanstalts räkning, utan att anstalten erhållit tillstånd till rörel¬
sens bedrifvande, straffes med böter från och med femtio till och med
fem tusen kronor.
Fortsätter någon under tid, då han är ställd under tilltal för förbry¬
telse, som nu är sagd, samma förbrytelse, skall han, när han därtill
varder lagligen förvunnen, för hvarje gång stämning därför utfärdats och
delgifvits fällas till de böter, som för sådan förbrytelse äro stadgade.
Kungl. Maj:fs Nåd. Proposition N:o 33 a.
63
19 §•
o Underlåter generalagent att fullgöra hvad honom enligt 6 eller 8
§ åligger, eller bryter någon emot föreskrifterna i 13 § 1 eller 2 inom.,
straffes med böter från och med fem till och med femhundra kronor.
Lag samma vare, där någon bryter emot föreskriften i 13 § 3 mom.,
eller eljest i meddelanden, som äro afsedda för allmänheten, lämnar oriktiga
eller vilseledande uppgifter angående anstalt, hvarom i denna lag är fråga.
Den, som i fall, hvarom i 4, 6 eller 8 § förmäles, emot bättre
vetande lämnar oriktig uppgift, straffes med böter från och med tjugu¬
fem till och med två tusen kronor, där ej å förseelsen straff är i all¬
männa strafflagen utsatt.
20 §.
Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan. Saknas till¬
gång till böternas lulla gällande, skola de förvandlas enligt allmän
strafflag.
21 §.
1 fråga om utländsk försäkringsanstalt, hvars rörelse här i riket
allenast afser återförsäkring, äge denna lag ej tillämpning.
22 §.
Genom denna lag upphäfves nådiga kungörelsen angående villkoren
för utländsk försäkringsanstalts rätt att här i riket drifva försäkrings¬
rörelse den 22 oktober 1886.
Utländsk försäkringsanstalt, som vid denna lags trädande i kraft
lofligen drifver försäkringsrörelse här i riket, skall, om den önskar under
mera än ett år därefter fortsätta rörelsen, begära tillstånd på sätt i 4 §
är föreskrifvet.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1904.
64
Kun yl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä
Stockholms slott onsdagen den 10 juli 1901
i närvaro af:
Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: Wiicblad,
Annerstedt,
herr von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister,
Palander.
Efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet an¬
förde chefen för justitiedepartementet statsrådet Annerstedt i underdå¬
nighet:
»Genom nådigt beskt den 22 oktober 1897 täcktes Eders Kungl.
Maj:t anbefalla öfverståthållareämbetet och befallningshafvande^ i rikets
samtliga län att öfver särskilda, af utsedda kommitterade upprättade
och med underdånig skrifvelse den 10 nästförutgångna september afläm-
nade förslag till lag om försäkringsanstalter och till lag angående vill¬
koren för utländsk försäkringsanstalts rätt att här i riket drifva för¬
säkringsrörelse afgifva underdåniga utlåtanden, efter det tillfälle att i
ämnet sig yttra blifvit beredt styrelserna för försäkringsanstalter och
andra, som af frågan kunde vara intresserade. Då de sålunda infor¬
drade utlåtandena inkonnno, aflämnades tillika ett stort antal af forsäk-
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 83 a. 65
ringsanstalter, föreningar eller enskilda till befallningshafvandena ingifna
yttranden, nämligen från försäkringsföreningen i Stockholm, verkställande
direktörerna för brand- och lifförsäkringsaktiebolaget Svea, allmänna
lifförsäkringsbolaget, försäkringsaktiebolaget Skandia, lifförsäkringsaktie-
bolagen Victoria, Thule och 'Nordstjärnan, brandförsäkringsaktiebolaget
Fenix och försäkringsaktiebolaget Fylgia, svenska lifförsäkringsinspek-
törsföreningen, skandinaviska allmänna lifförsäkringsföreningen Balder,
svenska lifförsäkringsbolaget, svenska arbetareförsäkringsbolaget och
lifförsäkringsbolaget Svecia, svenska lifförsäkringsanstalten Oden, lifför¬
säkringsaktiebolaget Nordpolen, olycksfallsförsäkringsaktiebolaget Skan¬
dinavien, C. M. Tottie såsom generalagent för »The Mutual Reserve
Fund Life Association of New York», Jul. Ungewitter junior såsom ge¬
neralagent för lifförsäkringsaktiebolaget »Suomi» samt filosofie kandi¬
daten D. F. Lundgren i Stockholm; från direktionen för Upsala läns
brandstodsbolag och styrelsen för Upsala läns häst,försäkringsbolag;
från direktionerna för Nyköpings läns brandstodsbolag och för meller¬
sta Sveriges varuförsäkringsbolag; från styrelserna för Jönköpings läns
pensionsförening och för Jönköpings läns brandstodsbolag å landet samt
styrelsen för städernas lösöreförsäkringsbolag och återförsäkringsaktie-
bolaget Göta; från de i Göteborg bosatta generalagenterna för åtta
särskilda utländska försäkringsanstalter; från ombudsmannen för Örebro
läns brandstodsbolag; från Gästriklands brandstodsbolag och lifränte-
och kapitalförsäkringsanstalten i Gäfleborgs län; samt från styrelsen för
Västernorrlands läns brandstodsbolag.
Vid underdånig anmälan häraf den 25 maj 1900 yttrade jag, att,
såsom af handlingarna framginge, meningarna inom de närmast in¬
tresserade kretsarne vore ganska delade i fråga om lämpligheten af
vissa i kommittéförslaget upptagna bestämmelser, särskildt i hvad an-
ginge lagstiftningen om lifförsäkringsanstalter. På grund häraf vore
det önskvärdt, att förslaget i denna del underkastades ytterligare
granskning med anledning af de inkomna utlåtandena, innan detsamma
i och för grundlagsenlig behandling öfverlämnades till högsta dom¬
stolen. Då en sådan granskning uppenbarligen förutsatte ett icke
ringa mått af speciell sakkunskap inom lifförsäkringsväsendet, syntes
densamma lämpligast böra företagas med biträde af ett antal till¬
kallade sakkunnige män. Utseendet af sakkunniga för biträde med
den vidare utredningen af frågan om lifförsäkringslagstiftningen hade
jämväl af eu särskild anledning visat sig vara påkalladt. Sedan här¬
varande försäkringsförening i en den 13 nästförutgångna februari
ingifven skrift gjort framställning om vidtagande af åtgärder till åstad-
Bih. till Riksd. Prut. 1903. 1 ,Saml. I A/d. 20 Höft. 9
66 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
kommande af samverkan för utarbetande af förslag till så vidt möjligt
öfverensstämmande försäkringslagstiftning för de tre nordiska rikena,
både tanken på en sådan lagstiftning visat sig- från Norges och Dan¬
marks sida vinna den anslutning, att utsikt syntes vara för handen att
åtminstone delvis uppnå öfverensstämmelse mellan de särskilda rikenas
i orsak ringslagar. En sådan öfverensstämmelse vore ock åtminstone i
vissa punkter mycket önskvärd.
I anledning häraf täcktes Eders Kungl. Maj:t dels förordna, att
till biträde inom justitiedepartementet vid fortsatt beredning af frågan
om lagstiftning rörande lifförsäkringsanstalter skulle tillkallas lands-
höfdingen m. m. F. Isberg, professoren m. m. A. Lindstedt, direk¬
tören i brand- och lifförsäkring,saktiebolaget Svea, vice häradshöfdin-
gen m. m. E. E. J. Bring samt direktören i lifförsäkringsaktiebolaget
Thule S. Palme, dels tillåta, att de sålunda tillkallade sakkunniga finge,
enligt anvisning af departementschefen, sammanträda med sakkunniga,
som kunde från norsk och dansk sida utses, för upprättande af förslag-
till sådana möjligast öfverensstämmande föreskrifter om lifförsäkrings¬
anstalter, som funnes vara af omständigheterna påkallade.
Sedan härefter motsvarande uppdrag tilldelats från norsk sida expe¬
ditionschefen S. Lambrechts, professoren O. Platou, direktören i lifför-
säkringsbolaget Idun, Höiesteretsadvokaten M. S. Hansson och direktören
i Kristiania almindelige gjensidige forsörgelsesanstalt Th. Fearnley samt
i rån dansk sida dåvarande professoren J. H. Deuntzer, direktörerne i
statsanstalten för livsforsikring E. Bing och A. C. V. Petersen och
direktören i lifförsäkringsbolaget Hafnia J. P. Gram, hafva de sakkun¬
nige, som sålunda blifvit för de tre rikena utsedda, utarbetat ett ge¬
mensamt betänkande med hufvudsakligen öfverensstämmande förslag-
till lagar om lifförsäkringsrörelse för de tre rikena.
Vid den fortsatta behandlingen af frågan har man i Norge och i
Danmark förfarit på olika sätt. I sistnämnda land har för representa¬
tionen framlagts ett särskild t förslag till lag om lifförsäkringsrörelse,
h vilket förslag öfverensstämmer med den af de sakkunniga utarbetade
danska texten. Den norska regeringen har däremot låtit, på grundval af
det gemensamma betänkandet och ett förut framlagdt norskt kommitté¬
förslag, upprätta ett lagförslag innefattande bestämmelser icke blott om
lifförsäkring, ulan äfven om öfriga försäkringsarter.
Att jämväl i Sverige den nya lagstiftningen bör omfatta försäk¬
ringsrörelse i allmänhet, torde ligga i öppen dag och var förutsatt
redan da med de öfriga skandinaviska länderna förhandlingar om åstad¬
kommande af öfverensstämmande lifförsäkringslagstiftning inleddes. 1
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a. 67
sammanhang med den revision af förutberörda, år 1897 afiämnade sven¬
ska kommittéförslag, hvilken kan föranledas af de däröfver afgifna ut¬
låtandena, böra därföre i nämnda förslag infogas de i det gemensamma
betänkandet föreslagna bestämmelserna om lifförsäkringsrörelse och
därvid dessa bestämmelser underkastas sådan jämkning, som för sam¬
manhangets skull eller af andra skäl må finnas erforderlig. I denna
syftning har jag låtit inom justitiedepartementet, med biträde af den
på grund af förberörda nådiga bemyndigande såsom sakkunnig tillkal¬
lade professoren Lindstedt, upprätta förslag till lag om försäkringsan-
stalter, till lag om utländsk försäkringsanstalts rätt att drifva försäk¬
ringsrörelse här i riket, till lag om ändrad lydelse af 11 kap. 15 §
rättegångsbalken, till lag om ändrad lydelse af 22 kap. 14 § och 23
kap. 4 § strafflagen, till lag om ändrad lydelse af 2 § i förordningen
den 4 maj 1855 angående handelsböcker och handelsräkningar samt
till lag om ändrad lydelse af 8 § i lagen den 13 juli 1887 angående
handelsregister, firma och prokura.»
Sedan föredragande departementschefen ej mindre redogjort för
förutnämnda gemensamma betänkande och handlingarne i öfrigt, än
äfven uppläst nyssberörda inom justitiedepartementet upprättade lag¬
förslag, af den lydelse bilagor litt. A—F vid detta protokoll utvisa, yttra¬
de han vidare:
»Då af nära till hands liggande skäl stadgandena om utländska
försäkringsanstalter, som drifva försäkringsrörelse här i riket, måste i
väsentlig mån afvika från föreskrifterna om inländska försäkringsan¬
stalter, hafva förstnämnda stadganden sammanförts i en särskild lag.
De allmänna föreskrifterna om försäkringsinspektionen i 95—97 §§ af
den föreslagna lagen om försäkringsanstalter afse dock naturligen att
äga tillämpning jämväl i fråga om utländska försäkringsanstalter, lika¬
som ock straffbestämmelsen i 112 § af samma lag för olofligt drifvan¬
de af försäkringsrörelse.
Beträffande inländska försäkringsanstalter uppställer 1 §, i hufvud¬
saklig öfverensstämmelse med såväl 1897 års kommittéförslag som den
vid det gemensamma betänkandet fogade svenska texten — hvilken i
det följande torde få benämnas det gemensamma förslaget — den
regel, att försäkringsrörelse må, förutom af anstalt, som inrättats af
staten, drifvas endast af försäkringsaktiebolag eller af ömsesidigt för¬
säkringsbolag, det senare motsvarande »försäkringsförening» i 1897 års
kommittéförslag. Med denna regel afses tydligen ej att lägga hinder i
vägen för inrättandet af kommunala eller andra pensionsanstalter för
en begränsad krets af personer. Dylika pensionsanstalter kunna näm¬
68
Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
ligen icke anses drifva försäkringsrörelse i egentlig mening. Att för
vissa fall mera eller mindre vidtgående undantag från lagens bestäm¬
melser böra medgifvas, skall längre fram omförmälas.
Att försäkringsbolag, utom i vissa undantagsfall, bör komma till
stånd endast med Konungens stadfästelse å bolagsordningen, är en all¬
mänt erkänd grundsats, hvilken, hvad angår försäkringsaktiebolag,
linnes genomförd redan i den gällande lagstiftningen. När fråga är om
lifförsäkringsrörelse, hvarunder i förslaget innefattas äfven lifränte- och
kapitalförsäkringsrörelse, eller om meddelande af brandförsäkring för
all framtid eller för längre tid, erfordras till allmänhetens betryggande
dylik stadfästelse jämväl å vissa grunder för försäkringsverksamheten,
livilka icke lämpligen kunna i bolagsordningen angifvas.
De i det gemensamma förslaget (36 och 39 §§) upptagna före¬
skrifter om skyldighet för lifFörsäkringsbolag att i försäkringsbref full¬
ständigt angifva försäkringsvillkoren och om förbud emot användande,
i bola gens publikationer, af oriktiga eller vilseledande uppgifter hafva
i 3 § utsträckts till alla försäkringsbolag. Det torde böra anmärkas,
att den förra af dessa föreskrifter icke medför ovillkorlig skyldighet att
utfärda försäkringsbref, utan allenast innebär, att, när försäkringsbref
utfärdas, detsamma skall innehålla vissa uppgifter.
Beträffande bolagens organisation meddelas, likasom i 1897 års
kommitté förslag, bestämmelser särskildt för hvardera af försäkrings¬
bolagens båda hufvudarter — för försäkringsaktiebolag 4—22 §§, för ömse¬
sidiga försäkringsbolag 23—84 §§ — hvarvid i fråga om försäkringsaktie¬
bolag i stor utsträckning hänvisas till lagen om aktiebolag den 28 juni
1895, medan däremot fullständiga stadganden om de ömsesidiga för¬
säkringsbolagen inrymmas i den föreslagna lagen. Dessa stadganden
ansluta sig, likasom motsvarande bestämmelser i det svenska kommitté-
förslaget, nära till gällande lagar om aktiebolag och om registrerade
föreningar för ekonomisk verksamhet.
Det i gemensamma förslaget (5 §) upptagna stadgandet, att, innan
utfäst tillskott a aktie blifvit till fullo inbetaldt, icke någon må vara
delägare i försäkringsaktiebolaget för mera än fem procent af aktie¬
kapitalet, har uteslutits; detta stadgande synes nämligen å ena sidan
icke i väsentlig mån öka säkerheten för tillskottens inbetalande och å
andra sidan för sin tillämpning förutsätta ganska invecklade föreskrif¬
ter, huru förhållas skall, då någon genom arf eller på liknande sätt
kommer att innehafva större del af aktierna än den tillåtna. De när¬
mare föreskrifterna om sättet att söka Konungens stadfästelse hafva
ansetts böra i administrativ väg meddelas.
69
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
Enär den föreslagna rättigheten (gemensamma förslagets 20 §) att
såsom tillgång upptaga organisationskostnader och anskaffningskostna¬
der antingen alldeles icke eller ock icke uteslutande äger omedelbar
betydelse i fråga om afsättningen till försäkringsfond, har denna rät¬
tighet blifvit — för försäkringsaktiebolag i 19 §, för ömsesidiga för¬
säkringsbolag i 55 § — oinförmäld redan i bestämmelserna om bolags
verksamhet i allmänhet. Rättigheten att såsom tillgång upptaga orga-
nisationskostnad har, i öfverensstämmelse med 1897 års kommitté förslag,
utsträckts till försäkringsbolag i allmänhet, hvarvid för bolag, som icke
uteslutande drifver lifförsäkringsrörelse, beträffande nämnda tillgångs af¬
skrifvande uppställts en något strängare regel än för lifförsäkringsbolag.
I ömsesidigt försäkringsbolag utgöras delägarne af försäkrings-
tagarne. Desse kunna enligt 24 § svara för bolagets förbindelser på
olika sätt. Till underlättande däraf, att ett ömsesidigt försäkringsbolag
utvidgar sin verksamhet genom meddelande af återförsäkring, är det
genom 25 §, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det gemensamma för¬
slaget, under vissa villkor medgifvet bolag, hvars rörelse ej afser försäk¬
ring af egendom, men hvars delägare stå i personlig ansvarighet, att
vid meddelande af återförsäkring å lifförsäkring fritaga återförsäkrings-
tagaren från den personliga ansvarigheten. Då återförsäkringstagaren
i öfrigt är att anse som delägare, kommer jämväl återförsäkringen att
vara underkastad sådan nedsättning, som till följd af tillgångarnas otill¬
räcklighet kan blifva nödvändig.
För att försäkring i ett ömsesidigt försäkringsbolag skall vara be¬
tryggande, förutsättes, att försäkringarnas sammanlagda belopp är till¬
räckligt stort och att detta belopp är på ett tillfredsställande sätt för-
deladt på särskilda risker. På grund häraf stadgas i 26 §, att innan
sådant bolag må anses bildadt. försäkringar skola vara tecknade till an¬
tal och belopp, som bestämmas med hänsyn till beskaffenheten af
den tillämnade rörelsen. Tydligt är emellertid, att, i den mån bo¬
laget kommer att förfoga öfver ett garanti kapital, fordringarna i dessa
hänseenden kunna ställas lägre eller t. o. m. alldeles uppgifvas. Ett
förbehåll i denna riktning återfinnes i det gemensamma förslaget (8 §)
och har, i något jämkad form, upptagits i nu föreliggande förslag.
Det gemensamma förslagets föreskrift (11 §) om villkoren för återbe¬
talning af garantikapitalet har, enär enligt denna föreskrift rättigheten
att återbetala nämnda kapital är beroende af säkerhetsfondens tillstånd,
nedflyttats till stadgandena om nämnda fond.
Då garantikapital förskjutes vare sig af ett antal enskilde garan¬
ter eller, såsom icke sällan är händelsen, af ett för ändamålet bildadt
70
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
bolag, förekommer det lätteligen, att åt garanterna eller garanti bolaget
förbehålles ett mer eller mindre vidsträckt inflytande på försäkringsbo¬
lagets förvaltning. Med anledning häraf liar det funnits nödigt att, i
motsats mot hvad som skett i lagen om aktiebolag och i lagen om regi¬
strerade föreningar för ekonomisk verksamhet, beträffande ömsesidiga
försäkringsbolag möjliggöra beslutanderättens öfverlämnande till allenast
vissa delägare eller till andra än delägare. Klart är dock, att i hvarje
fall delägarnes rätt måste så till vida tillgodoses, att ansvarigheten icke
kan utan deras enhälliga samtycke förändras, och att en hvar delägare
är befogad att öfverklaga beslut, som icke i behörig ordning tillkom¬
mit eller som eljest strider mot lag eller författning eller mot bolags¬
ordningen eller öfriga stadfästa grunder för bolagets verksamhet. I 38
och 42 §§ meddelas bestämmelser i dessa afseenden.
Uti 1897 års kommitté förslag foreskrifves (26 §), att »försäkrings-
förenings» stadgar skola angifva det antal och belopp, hvarunder löpande
försäkringar icke må nedgå utan att föreningen skall upplösas, samt
(66 §) att, om antal eller belopp af löpande försäkringar nedgått under
hvad i stadgarna foreskrifves och det föreskrifna antalet eller beloppet
icke inom ett år åter uppnåtts, föreningen skall upplösas och liqvida¬
tion verkställas. Dessa bestämmelser hafva ansetts vara öfvcrflödiga,
då i 100 § en allmän föreskrift meddelas därom, att Konungen ägor
förordna om bolags upplösning, när yppade missförhållanden i afseende
på dess verksamhet icke inom förelagd tid rättas.
Af synnerlig vikt äro de med hufvudsaklig ledning af de äldre för¬
slagen upprättade bestämmelserna i 85 -94 §§ om försäkringsfond,
hvarunder innefattas ersättningsreserv och premiereserv, samt säkerhets¬
fond. I alla försäkringsbolag skall enligt 85 § försäkringsfond uppföras
bland balansräkningens passiva; om något bolags rörelse omfattar olika
försäkringsgrenar, afsättes särskild försäkringsfond för hvarje rörelse¬
gren. Försäkringsfond äger uppenbarligen sin största betydelse i fråga
om lifförsäkring. Vid sådan försäkring uppbäras vanligen premier i
förskott för längre tid framåt och är försäkringstagaren, i följd af svårig¬
heten eller omöjligheten att på förut betingade villkor erhålla en ny
försäkring, i hög grad iufresserad af försäkringsgifvarens förmåga att
behörigen fullgöra försäkringsafta let. Af dessa skäl gifvas till en början
i 86 § särskilda bestämmelser om beräkningen af premiereserven för
lifförsäkringar. Den allmänna regeln är, att denna premiereserv skall
minst uppgå till skillnaden mellan kapitalvärdet af bolagets förbindelser
på grund af löpande försäkringar och kapitalvärdet af de nettopremier,
som försäkringstagarne kunna hafva att. ytterligare erlägga. Till denna
71
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
jämväl i det gemensamma förslaget (16 §) upptagna regel fogades i
samma förslag de bestämmelser, att vid beräkningen af dessa kapital¬
värden skulle tillämpas de för bolaget vid tiden för balansräkningen
gällande beräkningsgrunder, och att med nettopremie borde förstås den
del af premien, som enligt de vid tiden för försäkringsaftalet gällande
premieberäkningsgrunder jämnt motsvarade den öfvertagna risken. Emot
sistberörda bestämmelse synes med fog kunna invändas, att med till-
lämpning af densamma en ändring af beräkningsgrunderna i vissa fall
medför en oskäligt stark stegring af försäkringsfonden. Då till und¬
vikande af denna olägenhet premiereserven bör i allo beräknas efter
de vid tiden för balansräkningen, efter vederbörlig stadfästelse, gällande
grunder, har hela det ifrågavarande tillägget ansetts lämpligen kunna
uteslutas. I öfverensstämmelse med det gemensamma förslaget (17 §)
är särskildt medgifvet, att, när i följd af beräkningsgrundernas ändring
försäkringsfonden för redan bestående försäkringar skulle ökas, denna
ökning kan få verkställas efter hand under viss tid.
Till beredande af trygghet för lifförsäkringstagarna föreskrifves
vidare — i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de äldre förslagen —
dels, i 88 §, att tillgångar motsvarande litförsäkringsfonden skola redo¬
visas i värdehandlingar af viss beskaffenhet, dels, i 90 §, att dessa värde¬
handlingar skola i viss ordning pantsättas. Enligt båda de äldre för¬
slagen kunde försäkringsfonden redovisas i skuldförbindelser med säker¬
het i bolagets lifförsäkringsbref och enligt 1897 års kommittéförslag
äfven i återförsäkringsbref. Då dessa säkerheter emellertid af olika skäl
icke lämpa sig för att pantsättas till säkerhet för försäkringstagarna
samfälldt, har i stället den utväg anlitats att, i 86, 87 §§, för ifrågavarande
fall medgifva afdrag från försäkringsfondens eljest föreskrifna belopp.
Likasom i det gemensamma förslaget är dock, hvad angår återförsäkring,
detta medgifvande fäst vid det villkor, att bolaget, som meddelat återförsäk¬
ringen, är skyldigt att afsätta och redovisa försäkringsfond för den ifråga¬
varande försäkringen. Tydligt är, att försäkringstagarna förutsättas
njuta säkerhet i den af återförsäkringsbolaget redovisade försäkrings¬
fonden.
Hvad vidkommer de i 88 § angifna slag af värdehandlingar, hvari
tillgångar motsvarande försäkringsfonden redovisas, torde böra fram¬
hållas, att, ehuru under 1)—4) nämnas allenast svenska skuldförbindel¬
ser och under 5) allenast skuldförbindelser med säkerhet genom inteck¬
ning i fast egendom inom högst två tredjedelar af taxeringsvärdet, en¬
ligt 6) jämväl icke blott andra inländska skuldförbindelser utan äfven,
exempelvis, utländska statsobligationer samt inteckningar i bolagets
72
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83 a.
egna fastigheter äro användbara såsom redovisning. Dylika värde¬
handlingar kunna nämligen vara att anse såsom till sin art och till
den säkerhet de erbjuda jämförliga med de under 1)—5) uppräknade.
För värdehandlingarnas pantsättning måste naturligen stadgas så¬
dana former, att bolaget hvarken behöfver befara att genom innehafvarens
fel eller försummelse lida förlust eller kommer att hindras från vidtagan¬
det åt erforderliga förvaltningsåtgärder. I öfverensstämmelse med de
båda äldre förslagen föreskrifves, att ifrågavarande handlingar skola
förvaras afskilda från bolagets öfriga tillgångar och under minst två
särskilda lås med olika nycklar, af hvilka en innehafves af ett allmänt
ombud. Det är tydligt, att föreskriften om handlingarnas förvarande
under lås icke kan anses förhindra deras tillfälliga uttagande för
inventering, för meddelande af påskrifter, för inteckningsförnyelse
eller dylikt, för så vidt allenast handlingarna icke därigenom undandragas
det allmänna ombudets förfogande. Då de i förvar satta värdehandlin¬
garna få när som helst utbytas emot andra värdehandlingar af före-
skrifven beskaffenhet, kan för öfrigt ett bolag, i den mån det äger
sådana tillgångar utöfver försäkringsfonden, utan svårighet bereda sig
tillfälle att fritt disponera öfver den ena eller andra af de ned¬
satta värdehandlingarna. Särskildt är medgifvet att, efter försäkrings-
inspektionens pröfning, uttaga icke blott handlingar svarande emot en
redan inträdd minskning i försäkringsfondens föreskrifna belopp, utan
äfven sådana värdehandlingar, hvilkas realiserande må erfordras för att
sätta bolaget i stånd att utbetala förfallet ersättningsbelopp, hvarför
afsättning till försäkringsfonden ägt rum, och genom hvars betalande
försäkringsfonden (ersättningsreserven) i motsvarande mån minskas.
Vid de i 1897 års kommitté förslag upptagna bestämmelser om pant¬
sättning af tillgångar motsvarande försäkringsfonden for lifförsäkringar
anmärktes från flera håll, att grunderna för dessa bestämmelser måste an¬
ses tala för införande af liknande stadganden jämväl i fråga om åtminstone
vissa slag af skadeförsäkring. Med anledning häraf föreskrifves i 89 §,
att bolag, som, emot förutbetalda premier, meddelar brandförsäkring för
all framtid eller för längre tid än tio år, skall redovisa försäkringsfon¬
den för sådana försäkringar i värdehandlingar af den i 88 § föreskrifna
beskaffenhet, hvarjämte föreskrifterna i 90 § om pantsättning gjorts till¬
lämpliga äfven i fråga om den sålunda redovisade brandförsäkringsfon¬
den. Meddelar ett bolag både brandförsäkringar för all framtid eller
för längre tid än tio år och lifförsäkringar, skola naturligen tillgångar
motsvarande hvardera försäkringsfonden särskildt redovisas och pant¬
sättas, så att lifförsäkringstagarna ensamma njuta panträtt i de emot
73
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o .9,9 a
lifförsäkringsfonden svarande tillgångarna och allenast brandförsäkrings¬
tagarna i de värdehandlingar, hvari brandförsäkringsfonden redovisats.
Såsom af 103—109 §§ framgår, skola också de rättigheter, som till¬
komma de två slagen af försäkringstagare, i väsentligt olika ordning
göras gällande.
Af fornt antydda skäl är det synnerligen viktigt att bereda lif-
försäkringstagarna säkerhet för försäkringsaftalens behöriga fullgörande.
Till följd häraf, och då ett lifförsäkringsbolags förmåga att fullgöra
sina förbindelser grundar sig på faktorer, hvilka under den långa tid,
ett försäkringsaftal regelmässigt skall gälla, äro underkastade afse-
värda förändringar, föreskrifves — under olika former — i båda de
äldre förslagen, att bolag, som drifver lifförsäkringsrörelse, skall afsätta
säkerhetsfond. 1 detta afseende stå 91 och 92 §§ af nu föreliggande för¬
slag i väsentlig öfverensstämmelse med det gemensamma förslaget (18 §).
Sålunda ställes först och främst säkerhetsfondens föreskrifna belopp
i förhållande till såväl försäkringsfonden som försäkringarnas samman¬
lagda belopp. Vidare åstadkommes bildandet af säkerhetsfond hufvud¬
sakligen genom inskränkningar i rätten till utdelning. Härvid har emeller¬
tid förtydligats, att genom bestämmelsen om rätt att utdela högst fyra
procents ränta å inbetaldt aktie- eller garanti kapital endast afgöres, huru
stort belopp må utdelas, men att denna bestämmelse icke innebär någon
föreskrift därom, till hvilka personer det tillåtna beloppet får utdelas;
det möter sålunda icke något hinder att med stöd af densamma till
försäkringstagarna utdela ett belopp motsvarande fyra procent å det
inbetalda aktiekapitalet.
Enligt lagen om aktiebolag skall reservfond afsättas, och före¬
skriften härom äger enligt 4 § i förevarande lagförslag tillämpning jäm¬
väl i fråga om försäkringsaktiebolag. l)å reservfonden uppenbarligen
tjänar delvis samma ändamål som säkerhetsfonden, erfordras en före¬
skrift, att försäkringsaktiebolag må såsom afsatt till säkerhetsfonden
beräkna det belopp, som jämlikt lagen om aktiebolag afsättes till reserv¬
fond. Ett försäkringsaktiebolag behöfver således icke bland passiva i ba¬
lansräkningen upptaga, jämte reservfonden, äfven säkerhetsfonden till
denna fonds fulla belopp.
I samma riktning som nyssnämnda föreskrift verkar medgifvandet
i 92 §, att under vissa villkor bolagets grundkapital, hvilket ju alltid
måste i balansräkningen upptagas bland passiva, må afräknas å den
föreskrifna säkerhetsfonden. Härför förutsättes dock, att grundkapitalet,
i den mån det skall sålunda afräknas, blifvit redovisadt i värdehand¬
lingar af den i 88 § föreskrifna beskaffenhet och att dessa värdehand-
Bih. till Rihd. Prot. 1903. 1 Sami. 1 Afl. 20 Höft. 10
74
33 n.
Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition N:o
lingar blifvit till lifförsäkringstagarnas säkerhet pantsatta på samma sätt
som de emot försäkringsfonden svarande värdehandlingarna. Endast
under denna förutsättning har man nämligen synts kunna eftergifva
den till lilförsäkringstagarnas trygghet ländande skyldigheten för bola¬
get att bland passiva upptaga både grundkapital och säkerhetsfond samt
sålunda binda tillgångar motsvarande bägge. På hvarje bolags egen
pröfning ankommer naturligen, huruvida det är menligt för den kredit,
som bolaget kan anse sig behöfva hos andra än lifförsäkringstagarna,
att sålunda pantsätta tillgångar svarande emot grundkapitalet.
Den nu berörda regeln om rättighet att afräkna grundkapitalet å
säkerhetsfonden är i det gemensamma förslaget uttalad endast beträf¬
fande försäkringsaktiebolag. I nu föreliggande förslag har densamma
utsträckts äfven till ömsesidiga försäkringsbolag. Visserligen är det
möjligt, att garantikapitalet förskjutits på sådana villkor, att bolaget är
förhindradt att pantsätta motsvarande tillgångar till lifförsäkringstagar-
nas säkerhet. Men att dylika hinder kunna möta emot uppfyllandet af
förutsättningen för ifrågavarande förmåns åtnjutande, är icke något för
de ömsesidiga försäkringsbolagen egendomligt och kan i alla händelser
ej föranleda, att dessa bolag genom en allmän föreskrift uteslutas från
rätten att, under samma villkor som aktiebolagen, njuta lättnad i skyl¬
digheten att afsätta säkerhetsfond.
Vid flera tillfällen har ifrågasatts förbud för försäkringsbolag att
med liftörsäkringsrörelse förena annan försäkringsrörelse. Ett sådant
förbud har dock ej upptagits i någotdera af de två äldre förslagen och
återfinnes icke heller i nu föreliggande förslag. Då det emellertid är
obestridligt, att föreningen af lifförsäkringsrörclse och annan försäk¬
ringsrörelse kan för lifförsäkringstagarna medföra vissa vådor, föreslås
i 92 §, till afvärjande af dessa vådor och i öfverensstämmelse med det
gemensamma förslaget, skyldighet för s. k. blandadt försäkringsbolag
att redovisa och pantsätta tillgångar motsvarande säkerhetsfonden på
sätt i fråga om försäkringsfonden är stadgadt. Till följd af en sådan be¬
stämmelse komma lifförsäkringstagarna att njuta säkerhet i en så stor
del af bolagets förmögenhet, att de icke böra kunna mera kännbart
beröras däraf, om bolagets i öfrigt drifna försäkringsrörelse medför
ogynnsamma resultat. Att en förening af lifförsäkrings- och skadeför-
säkringsrörelse näppeligen kan tänkas förekomma annat än hos försäk¬
ringsaktiebolag, ligger för öfrigt i öppen dag.
Med anledning däraf, att ett försäkringsbolag, som drifver försäk¬
ringsrörelse i utlandet, kan i följd af den utländska lagstiftningens före¬
skrifter vara urståndsatt att i allo ställa sig till efterrättelse den sven¬
75
Kungl Maj.is Nåd. Proposition N:o 33 a.
ska lagens bestämmelser om lifförsäkringsfond, äger enligt de båda
äldre förslagen Konungen för dylika fall medgifva erforderliga afvikel-
ser från sistnämnda bestämmelser. Denna regel utsträckes i nu före¬
liggande förslag till att gälla försäkringsfond i allmänhet äfvensom sä¬
kerhetsfond. Särskildt i fråga om bolag, som meddela brandförsäkring
för all framtid eller för mera än tio år, eller som jämte lifförsäkrings-
rörelse drifva annan försäkringsrörelse, är, till följd af de för sådana
fall föreslagna bestämmelserna om pantsättning, en sådan utvidgning
uppenbarligen af behofvet påkallad, och äfven i öfrigt kunna vissa af-
vikelser från föreskrifterna om försäkringsfond och säkerhetsfond blifva
önskvärda.
De i det gemensamma förslaget upptagna stadgandena om tillsyn
å försäkringsanstalter och om försäkringsinspektionen (24—26, 52—55
§§) hafva ansetts i vissa delar vara af rent administrativ natur och äga
sin rätta plats i eu blifvande instruktion för försäkringsinspektionen.
Desamma hafva därför något förkortats, på samma gång de synts lämp¬
ligen kunna sammanföras, 95 —102 §§, under rubriken »om tillsyn å
försäkringsanstalter». Det har redan förut påpekats, att 95—97 §§
kunna äga tillämpning jämväl i fråga om andra försäkringsanstalter än
inländska försäkringsbolag. Likaledes har redan omförmälts den — i
hufvudsak med det gemensamma förslaget (26 §) öfverensstämmande —
allmänna föreskriften i 100 § om rätt för Konungen att förbjuda fort¬
sättning af försäkringsbolags verksamhet och förordna om bolagets
upplösning. Denna föreskrift har gjorts tillämplig äfven å försäk¬
ringsbolag, som icke drifva lifförsäkringsrörelse. För bolag, som
drifva sådan rörelse, gäller dock en särskild bestämmelse för det fall,
att de till redovisning af lifförsäkringsfonden i särskildt förvar
safta värdehandlingarna understiga fondens föreskrifna belopp med mera
än två procent af de sammanlagda försäkringsbelopp, för hvilka bo¬
laget är pliktigt att göra afsättning till försäkringsfonden, lifräntebe-
lopp härvid oräknade. Enligt det gemensamma förslaget beräknas de
två procenten, utan medtagande af lifräntebeloppen, å bolagets sam¬
manlagda försäkringssumma för lifförsäkringar på eget ansvar. Då
försäkringsbolag icke alltid genom återförsäkring befrias från skyldig¬
heten att göra afsättning till försäkringsfonden, kan sistnämnda beräk¬
ningsgrund i tillämpningen blifva alltför hård, i ty att en relativt obe¬
tydlig brist i de pantsatta tillgängarne utsätter bolaget för det strän¬
gare förfaringssättet. Detta inträffar nämligen då bolaget återförsäk-
rat en stor del af försäkringarna utan rätt att på grund däraf under¬
låta afsättning till försäkringsfonden, och då sålunda två procent af de
76
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3S a.
på eget ansvar bibehållna försäkringsbeloppen komma att motsvara
allenast en jämförelsevis ringa del af den föreskrifna försäkringsfonden.
Afgörandet, om fortsättning af bolagets verksamhet bör förbjudas, har,
såsom redan nämnts, förbehållits Konungen; i anledning hvaraf för¬
mildrats den i det gemensamma förslaget upptagna bestämmelsen, att
sådant förbud alltid skall meddelas, då mera än två procent brister i
den föreskrifna försäkringsfonden.
Beträffande öfriga vidtagna jämkningar i det gemensamma försla¬
gets hithörande bestämmelser torde allenast böra erinras, att de i 101
och 102 §§ af nu föreliggande förslag upptagna stadgandena, enligt
hvilka Konungen äger förordna en likvidator eller, när bolaget är i
konkurs, ett allmänt ombud att med öfriga likvidatorer eller med gode
männen och sysslomannen deltaga i utredningen eller förvaltningen,
öfverensstämma med 1897 års kommittéförslag och hafva förebilder i
gällande banklagstiftning.
Då försäkringsbolag, som drifver lifförsäkringsrörelse, kommit under
likvidation eller i konkurstillstånd, är lifförsäkringstagarnas intresse
uppenbarligen i hög grad hotadt. Äfven om de i konkursen kunna
till fullo utbekomma enhvar den på hans försäkring belöpande delen
af premiereserven och säkerhetsfonden, är det ingalunda säkert, att
hvar och en, som det önskar, kan mot inbetalning af det sålunda ut¬
bekomna erhålla en försäkring svarande emot den lian hade betingat sig
hos det upplösta bolaget. Ojämförligt mera sannolikt är, att ett annat
försäkringsbolag skall befinnas villigt att mot erhållande af de mot
försäkringsfonden och säkerhetsfonden svarande tillgångarna — eller
t. o. m. endast en del af desamma — öfvertaga samtliga försäkrin¬
garna. Till underlättande af en dylik lösning meddelas i 103—108 §§
med det gemensamma förslaget (27—32 §§) nära öfverensstämmande
föreskrifter om en särskild administration. Denna omhänderhafves af
försäkringsinspektionen, som för lifförsäkringstagarnas räkning öfvertager
de pantsatta värdehandlingarna och för möjligen förefintlig brist i
summan af försäkringsfonden och säkerhetsfondens högsta föreskrifna
belopp utöfvar fordringsrätt hos bolaget. Dettas alla rättigheter och
skyldigheter gent emot lifförsäkringstagarna och på grund af återför¬
säkring å lifförsäkringarna öfvergå på administrationsboet. Sedan ställ¬
ningen blifvit vederbörligen utredd, göres försök att på tillfredsstäl¬
lande villkor öfverflytta försäkringarna på annat bolag. Om detta för¬
sök ej lyckas, pröfvar försäkringsinspektionen, huruvida ömsesidigt
försäkringsbolag för försäkringarnas öfvertagande och rörelsens fort¬
sättande lämpligen kan bildas — hvilket exempelvis icke är händelsen,
77
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
när försäkringarnas antal är alltför ringa — och vidtager eventuellt
åtgärder för sådant bolags bildande. Kan icke nytt bolag komma till
stånd, återstår endast att tills vidare fortsätta administrationen. Den
på lifförsäkringstagarnas gemensamma intresse grundade samfälligheten
upplöses dock, om försäkringstagarna enhälligt öfverenskomma om för¬
delning af administrationsboets tillgångar. — Administrationsförfarandet
är enligt det gemensamma förslaget tillämpligt endast då Konungen
förbjudit fortsättning af bolags rörelse eller då bolaget kommit i kon¬
kurs. Enligt nu föreliggande förslag inträder däremot administration äfven
när bolag eljest upplöses. I följd häraf har det ansetts öfverflödigt
att, på sätt i det gemensamma förslaget (37 §) skett, uppställa särskild!
stränga villkor för giltigheten af beslut om bolags upplösning.
Med afseende å sättet för utöfvande af brandförsäkringstagares pant¬
rätt, i de värdehandlingar, som i föreslcrifven ordning pantsatts af bo¬
lag, hvilket meddelar brandförsäkring för all framtid eller för längre
tid än tio år, erfordras allenast den föreskrift, 109 §, att försäkrings-
inspektionen skall, då bolaget kommit under likvidation eller i konkurs¬
tillstånd, för försäkringstagarnas räkning utöfva panträtten, samt att
enhvar af försäkringstagarna njuter del i panten i samma förhållande,
hvari han är delaktig i försäkringsfonden.
Att, när Konungen medgifvit undantag från de vanliga reglerna
om försäkringsfond och säkerhetsfond, dessa undantag kunna föranleda
jämkning i bestämmelserna om panträttens utöfning och om administra¬
tionsförfarandet i öfrigt, torde vara uppenbart. Med anledning häraf
har i 93 § uttalats, att Konungen i sammanhang med medgifvande af
undantag från förstberörda regler förordnar, i hvad mån 103—109 §§
det oaktadt skola äga tillämpning beträffande de försäkringar, som i
medgifvandet. afses.
Beträffande frivillig öfverlåtelse af ett bolags försäkringar öfverens¬
stämma 110 och 111 §§ i nu föreliggande förslag med det gemensamma
förslaget (33 och 34 §§). Ansvarsbestämmelserna åter i 112—115 §§ äro,
med obetydliga jämkningar, hämtade från 1897 års kommittéförslag; erin¬
ras må, att bestämmelsen i 112 § om ansvar för den, som här i riket, för
egen eller annans räkning, drifver försäkringsrörelse utan att vara till
rörelsens drifvande berättigad, uppenbarligen äger tillämpning jämväl
å den, som för utländsk försäkringsanstalts räkning olofligen drifver
försäkringsrörelse.
I fråga om vissa af de ömsesidiga försäkringsbolagen skulle åt¬
minstone en fullständig tillämpning af de föreslagna stadgandena vara
obehöflig eller olämplig. Detta gäller både beträffande bolag, som
78
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55 a.
drifva lifförsäkringsrörelse, och öfriga försäkringsbolag. Angående lif-
försäkringsbolagen innehåller det gemensamma förslaget (56 §), att den
föreslagna lagen i allmänhet saknar tillämpning å dels sådana på ömse¬
sidighet grundade litförsäkringsanstalter, som vid försäkring af visst
kapital ej meddela försäkring till högre belopp än 250 kronor och vid
försäkring af lifränta ej meddela försäkring till högre belopp än 50
kronor om året, dels litförsäkringsanstalter, som inrättats af staten. Då
anstalt af sistnämnda slag ej finnes i Sverige, men en statsanstalt för
olycksfallsförsäkring är afsedd att inrättas, har bestämmelsen om un¬
dantag för statsanstalt jämkats. I öfrigt har stadgandet ansetts
lämpligen kunna förändras därhän, att lagen skall sakna tillämpning
allenast i fråga om sådant li{försäkringsbolag, som med afseende å
verksamhetens art och ändamål är jämförligt med pensions- eller annan
understödskassa.
De ömsesidiga skadeförsäkringsbolagen af mindre omfattning indelas
enligt 1897 års kommittéförslag i två klasser. Alldeles undantagna från
lagens tillämpningsområde äro i nämnda förslag (99 §) »föreningar» för
försäkring af fiskebåtar och fiskeredskap samt »föreningar» för försäkring
af egendom å landsbygden, hvilkas verksamhet icke omfattar minst ett
härad. Annan »försäkringsförening» åter, hvars verksamhet afser endast
försäkring af egendom å landsbygden inom området af ett län, och för
hvars förbindelser medlemmarne häfta i obegränsad personlig ansva¬
righet, är underkastad lagens bestämmelser endast med vissa modifika¬
tioner, väsentligen beroende därpå, att dylika föreningars stadgar icke
erfordra Konungens stadfästelse. Hvad sålunda föreslagits beträffande
den senare klassen af försäkringsbolag har i hufvudsak bibehållits i nu
föreliggande förslag. Dock har i 116 § uttalats, icke blott att dylikt
bolag skall hos Konungens befallningshafvande registreras, utan äfven
att bolagsordningen erfordrar stadfästelse af nämnda myndighet, hvilken
har att pröfva bolagsordningens öfverensstämmelse med den föreslagna
lagen samt lag och författning i Öfrigt, så ock om och i hvad mån
särskilda bestämmelser må därutöfver vara behöfliga. Ifrågavarande stad-
ganden hafva erhållit giltighet jämväl beträffande de s. k. sockenbolagen,
hvilka, såsom nyss nämnts, enligt det äldre förslaget voro alldeles
fritagna från den föreslagna lagen. Med skäl har nämligen i åtskil¬
liga af de inkomna yttrandena öfver kommittéförslaget anmärkts, att
sockenbolagen, för att kunna på ett i någon mån tillfredsställande sätt
fylla sin uppgift, måste vara inrättade och förvaltade enligt försvarliga
försäkringstekniska grunder och att förhållandet, enligt erfarenhetens
70
Kwngl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o ,9.9 a.
vittnesbörd, ofta nog- är det motsatta, när dessa bolag icke äro under¬
kastade betryggande lagbestämmelser och offentlig myndighets kontroll.
I nära öfverensstämmelse med 1897 års kommittéförslag förklaras
vidare i 117 §, att den föreslagna lagen ej skall äga tillämpning å
anstalt, som allenast meddelar försäkring mot förlust å skuldebref eller
andra värdehandlingar.
Återförsäkringsrörelsen företer så stora skiljaktigheter från annan
försäkringsrörelse, att det funnits lämpligt att, efter förebild af det
gemensamma förslaget, i 118 § stadga rätt för Konungen att i fråga
om försäkringsbolag, hvilkot allenast meddelar dylik försäkring, med¬
gifva sådana afvikelser från hvad den föreslagna lagen innehåller, som
pröfvas skäliga. Redan ofvan har antydts, att, när de sålunda medgifna
afvikelserna innefatta befrielse från skyldigheten att afsätta försäkrings¬
fond, återförsäkring, som tages hos bolaget, icke medför den verkan, att
återförsäkringstagaren fritages från afsättande af försäkringsfond för det
återförsäkrade beloppet.
Det ligger i sakens natur, att de föreslagna lagstadgandena rörande
försäkringsbolag icke utan vidare kunna erhålla tillämpning å bolag,
som kommit till stånd eller börjat sin verksamhet före clen nya lagens
trädande i kraft. Också innehålla båda de äldre lagförslagen utförliga
öfvergångsbestämmelser angående undantag för äldre försäkringsbolag,
likasom dylika bestämmelser äfven återfinnas i gällande lag om aktie¬
bolag. Nu föreliggande förslag ansluter sig i detta hänseende närmast
till det gemensamma förslaget. Sålunda uppställes till en början den
regeln, att, när äldre bolags stadgar blifvit vederbörligen stadfästa, före¬
skrifterna i den föreslagna lagen icke i allmänhet skola äga tillämpning
å bolaget, så vidt de afse ämnen, rörande hvilka blifvit i stadgarna
särskildt bestämdt. Denna regel uttalades i det gemensamma förslaget,
som allenast afsåg lifförsäkringsrörelse, endast för det fall, att stad-
fästelsen meddelats af Konungen, men har ansetts böra gälla äfven
beträffande de skadeförsäkringsbolag, hvilkas stadgar blifvit af Konungens
befallningshafvande stadfästa. För sökande af stadfästelse, när sådan
enligt den nya lagen är erforderlig och icke förut vunnits, medgifves
ett anstånd, som från den i det gemensamma förslaget ifrågasatta tiden
af sex månader utsträckts till ett år, på det att bestämmelser af före-
skrifven beskaffenhet må hinna i behörig ordning antagas å bolags¬
stämma.
Vidare stadgas, i öfverensstämmelse med det gemensamma för¬
slaget, att Konungen äger dels medgifva bolag anstånd med särskilda
föreskrifters tillämpning under viss tid, högst fem år, dels förordna om
80
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o .9.9 a.
sådana afvikelser från bestämmelserna om afsättning till försäkrings¬
fond, som i vissa fall kunna vara beliöfliga till följd af innehållet i redan
ingångna återförsäkringsaftal. Då vissa stadganden, särskildt bestäm¬
melsen om säkerhetsfond, funnits kunna vålla svårigheter för bestående
rånte- och kapitalförsäkringsanstalter, har härvid fogats ett stadgande,
enligt hvilket Konungen äger medgifva de afvikelser från lagen, hvilka
kunna påkallas af dessa allmännyttiga inrättningars i viss mån egen¬
domliga förhållanden.
Lagförslaget angående utländsk försäkringsanstalts rätt att här i
riket drifva försäkringsrörelse är väsentligen grundadt på gällande för¬
fattning i ämnet och på det gemensamma förslaget till lag om lifför-
säkringsrörelse. För att underlätta, att ett ömsesidigt försäkringsbolag
öfvertager generalagentur för utländsk försäkringsanstalt, föreslås (2 §),
att sådant bolag är behörigt att vara generalagent, så framt samtliga
styrelseledamöterna uppfylla de vanliga behörighetsvillkoren; enligt det
gemensamma förslaget, likasom enligt gällande författning, skulle for¬
dras, att samtliga bolagsmännen hafva dylik behörighet, hvilket tydli¬
gen är mycket svårt att styrka.
Att tillstånd för utländsk försäkringsanstalt till drifvande af för¬
säkringsrörelse skall sökas hos försäkringsinspektionen, innebär uppen¬
barligen ett afsteg från vanliga här i riket gällande grundsatser.
Det har emellertid ansetts lämpligt att härutinnan följa det gemen¬
samma förslaget. Dels är öfverensstämmelse emellan lagstiftningarna
i de tre nordiska rikena i fråga om behandlingen af utländska försäk-
ringsanstalter synnerligen önskvärd; dels vore, såsom af sakkunniga
personer med styrka framhållits, fara värdt, att, när Konungens tillåtelse
meddelats en utländsk försäkringsanstalt att här i riket drifva för¬
säkringsrörelse, detta förhållande ofta nog skulle på olämpligt sätt blifva
i reklamsyfte åberopadt såväl utom som inom landet. Då det emeller¬
tid icke lämpligen kan uppdragas åt försäkringsinspektionen att pröfva,
huruvida en anstalt, oberoende af de försäkringstekniska grunderna för
dess verksamhet, bör »af hänsyn till det allmänna» utestängas från
verksamhet här i riket, har stadgandet om sådan pröfning (det gemen¬
samma förslagets 44 §) uteslutits ur nu föreliggande förslag.
Det gemensamma förslaget stadgar skyldighet för utländsk lifför-
säkringsanstalt, som vill här i riket idka rörelse, att i riksbanken ned¬
sätta 100,000 kronor. Då det nu föreliggande förslaget afser försäk¬
ringsrörelse i allmänhet, erfordras motsvarande bestämmelser för de
fall, då försäkringsrörelsen är af annan art än lifförsäkring. Åt dessa
81
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o Sd a.
bestämmelser har gifvits sådan lydelse, att utländsk försäkringsanstalt,
som vill idka olika försäkringsgrenar, skall göra särskild deposition för
litförsäkringsrörelse, för brand försäkringsrörelse och för annan försäk¬
ringsrörelse. Förtydligats har, att icke blott fullmakten för general¬
agenten, utan äfven öfriga föreskrifna förklaringar från anstaltens sida
skola styrkas vara af behörig person och i behörig form afgifna.
Enär i 98 § af den föreslagna lagen om lifförsäkringsanstalter stadgas,
att inländskt försäkringsbolag skall låta i allmänna tidningarna införa
föreskrifven uppgift om bolagets verksamhet, föreslås motsvarande
föreskrift beträffande utländsk försäkringsanstalt, som här i riket drifver
rörelse. Allmänna bestämmelser därom, att handling, som är på
främmande språk affattad, skall, när så påfordras, iugifvas jämväl
i styrkt svensk öfversättning, och att försäkringsanstalt skall gälda
kostnaden för de tillkännagifvanden rörande anstalten, hvilka försäk-
ringsinspektionen har att låta införa i allmänna tidningarna, hafva an¬
setts lämpliga. De utgifter, som på grund af den senare bestämmelsen
åläggas försäkringsanstalt, kunna tydligen i händelse af behof uttagas
ur förutnämnda deponerade belopp. Detsamma gäller om det bidrag,
som utländsk försäkringsanstalt kan enligt 97 § i den föreslagna lagen
om försäkringsanstalter vara pliktig att erlägga till bestridande af
kostnaden för försäkringsinspektionens organisation och verksamhet.
För de fall, att utländsk försäkringsanstalt förverkat sin rätt att
här i riket idka rörelse eller att ifrågavarande rörelse eljest upphört,
skall enligt det gemensamma förslaget (49 §) depositionen kvarstå, till
dess det visats, att vissa i följd af den här drifna rörelsen till¬
komna förbindelser blifvit uppfyllda eller att godkänd säkerhet för de¬
samma blifvit ställd. Detta stadgande har i nuvarande förslag i huf¬
vudsak bibehållits. Det har emellertid funnits nödigt att vid det¬
samma foga en föreskrift, som för försäkringstagarna tryggar möjlig¬
heten att genom premiernas inbetalande hålla försäkringarna vid makt
och att göra sina rättigheter gällande emot bolaget. I sådant afseende
föreslås, att, om ej anstalten, med bifogande af behörig fullmakt, hos
försäkringsinspektionen uppgifvit här i riket bosatt ombud att företräda
anstalten i afseende på redan meddelade försäkringar, försäkringsinspek¬
tionen eger förordna ett ombud med sagda befogenhet, och att, intill
dess fullmakten eller förordnandet kungjorts i allmänna tidningarna,
försäkringstagare äger verkställa premiebetalning hos försäkringsinspek¬
tionen.
Gällande nådiga kungörelse angående villkoren för utländsk försäk-
ringsanstalts rätt att här i riket drifva försäkringsrörelse innehåller
Bih. till Riks. Prof. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 20 Höft. 11
82
Kun f/l. Muj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
(§§ 5, 6), att, när ändring sker i reglementet eller anstalt antager ny
generalagent, ändringen anses bär i riket gällande eller den förre ge¬
neralagentens uppdrag anses återkalladt först när kungörelse om regle-
mentsändringen eller den nya fullmakten blifvit införd i allmänna tid¬
ningarna. Med anslutning till dessa bestämmelser föreslås nu den
allmänna regeln, att, innan förhållande, som enligt lagen skall i
allmänna tidningarna kungöras, blifvit sålunda kungjordt, det icke må
med laga verkan åberopas mot annan än den, som visas hafva därom
ägt kunskap.
Ansvarsbestämmelserna hafva jämkats till öfverensstämmelse med
den föreslagna lagen om försäkringsanstalter. Att 112 § i nämnda lag
skall äga tillämpning jämväl i fråga om den, som å utländsk försäk-
ringsanstalts vägnar olofligen drifver försäkringsrörelse här i riket, har
förut framhållits.
Redan i gällande nådiga kungörelse om utländska försäkrings¬
anstalter göres (§ 16) undantag för återförsäkringsrörelse. Detta undan¬
tag har funnits böra, med någon jämkning i uttrycket, bibehållas. Till
undvikande af plötsliga rubbningar har utländsk försäkringsanstalt, som
vid den föreslagna lagens trädande i kraft lofligen drifver försäkrings¬
rörelse här i riket, erhållit tillfälle att under ett Ar därefter fortsätta
sin rörelse utan att enligt den nya lagen söka försäkringsinspektionens
tillstånd till rörelsens drifvande.
Den svenska kommittén erinrade i sitt betänkande (sid. 49) därom,
att den af kommittén föreslagna lagstiftningen syntes föranleda, hvad
»försäkringsföreningar» anginge, vissa mindre ändringar eller tillägg i
uppgifna lagrum. Ett motsvarande behof torde föreligga med anled¬
ning af den nu föreslagna lagstiftningen om ömsesidiga försäkrings¬
bolag, nämligen i fråga om förberörda paragrafer i rättegångsbalken,
strafflagen, handelsboksförordningen och firmalagen.
På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag i underdånig¬
het, att högsta domstolens utlåtande öfver förutnämnda inom justitie¬
departementet upprättade lagförslag, nämligen förslag till lag om för¬
säkringsanstalter, till lag om utländsk försäkringsanstalts rätt att drifva
försäkringsrörelse här i riket, till lag om ändrad lydelse af 11 kap. 15 §
rättegångsbalken, till lag om ändrad lydelse af 22 kap. 14 § och 23
kap. 4 § strafflagen, till lag om ändrad lydelse af 2 § i förordningen
den 4 maj 1855 angående handelsböcker och handelsräkningar samt
till lag om ändrad lydelse af 8 § i lagen den 13 juli 1887 angående
83
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
handelsregister, firma och prokura, måtte, för det ändamål § 87 rege¬
ringsformen omförmäler, genom note ur protokollet inhemtas.»
Till föredragande departementschefens af stats¬
rådets öfrige ledamöter biträdda hemställan täcktes
Hans Maj:t Konungen i nåder lämna bifall.
Ex protocollo
Axel Dandenell.
84
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
Bil. litt. A.
Försiacj
till
Lag
om försäkringsanstalter.
Härigenom förordnas som följer:
Allmänna bestämmelser.
1 §•
Försäkringsrörelse må, förutom af anstalt, som inrättats af staten,
drifvas endast af försäkringsaktiebolag eller af ömsesidigt försäkrings¬
bolag med eller utan garantikapital. Försäkringsbolag må icke drifva
annan rörelse än försäkringsrörelse.
Om utländsk försäkringsanstalts rätt att drifva försäkringsrörelse
bär i riket stadgas särskildt.
2 §•
De, som vilja stifta försäkringsbolag, skola upprätta fullständig
bolagsordning samt därå söka Konungens stadfästelse. Afser bolagets
rörelse försäkring, som i 6 § omförmäles, skall Konungens stadfästelse sökas,
förutom å bolagsordningen, jämväl å öfriga i samma § angifna grunder
för bolagets verksamhet. Konungen pröfvar bolagsordningens och de
öfriga grundernas öfverensstämmelse med denna lag samt lag och för¬
fattning i öfrigt, så ock om och i hvad mån särskilda bestämmelser
därutöfver må, med hänsyn till vidden och beskaffenheten af bolagets
rörelse, erfordras.
Å beslut om ändring i stadfäst bolagsordning eller i öfriga stadfästa
grunder för bolags verksamhet skall ock sökas Konungens stadfästelse.
Stiftarna skola vara här i riket bosatta svenska undersåtar och till
antalet minst fem.
85
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 33 a.
3 §•
Försäkringsbref skall innehålla uppgift ej mindre om de för bola¬
get, som meddelar försäkringen, gällande allmänna försäkringsvillkor, än
äfven om de särskilda villkoren för den försäkring, som i brefvet afses.
Försäkringsbolag må ej i meddelanden, som äro afsedda för
allmänheten, lämna oriktiga eller vilseledande uppgifter; och skall
förty, då vid angifvande af bolagets fonder inräknas oguldna förbindelser
af aktieägare eller garanter, beloppet af sådana förbindelser särskildt
utsättas.
Om försäkringsaktiebolag.
4 §•
Försäkringsaktiebolag skall registreras.
I fråga om sådant bolag skola 2, 3, 5—7, 14, 16, 17, 20—29,
32—34, 36—57, 59 — 64, 67 samt 71—74 §§ af lagen om aktiebolag
den 28 juni 1895 gälla till efterrättelse, så ock 77 och 78 §§ af
samma lag, för så vidt de afse underlåtenhet att iakttaga föreskrift,
som i någon af förutnämnda §§ är meddelad.
5 §‘
Bolagsordning för försäkringsaktiebolag skall angifva:
1) bolagets firma;
2) föremålet för bolagets verksamhet, med särskildt angifvande, i
fråga om bolag, hvars rörelse afser lifförsäkring, huruvida bolaget må
utan läkareundersökning meddela lifförsäkring mot dödsfall;
3) den ort, där bolagets styrelse skall hafva sitt säte;
4) huru styrelsen skall sammansättas och grunderna för dess beslut¬
förhet;
5) huru revision af styrelsens förvaltning skall ske;
6) huru kallelse till bolagsstämma skall ske och andra medde¬
landen bringas till delägarnes kännedom;
7) huruvida mera än en ordinarie bolagsstämma skall årligen hållas,
tiden för sådan stämmas hållande och livilka ärenden skola å ordinarie
stämma, eller, där flere hållas, å hvar och en af dem förekomma till
behandling;
8) det högsta belopp, hvarför bolaget må utan återförsäkring ikläda
sig ansvarighet på samma risk;
80
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 3.9 a.
9) de grunder, enligt hvilka skall förfogas öfver uppkommen vinst;
10) grunderna för utöfvande af rösträtt och fattande af beslut å
bolagsstämma, såvidt de skola afvika från hvad härom finnes i 33 och
34 §§ af lagen om aktiebolag föreskrifvet;
11) aktiekapitalet eller, där aktiekapitalet skall kunna, utan ändring
i bolagsordningen, bestämmas till lägre eller högre belopp, minimikapi¬
talet och maximikapitalet;
12) å hvilket belopp aktie skall lyda;
13) huruvida alla aktier skola medföra samma rätt, samt, i annat
fall, till hvilket belopp aktier med företrädesrätt må kunna utgifvas och
hvilket företräde de skola medföra;
14) huruvida och i hvilken utsträckning aktieägare är pliktig att
något utöfver tecknadt aktiehelopp tillskjuta, samt i hvilken ordning
aktietecknare bör fullgöra hvad honom på grund af teckningen åligger.
6 §•
Afser försäkringsaktiebolags rörelse lifförsäkring, skola, förutom
bolagsordning, upprättas jämväl bestämmelser angående följande grunder
för lifförsäkringsverksamheten, nämligen:
1) grunderna för beräkning af försäkringspremier och premiereserv;
2) de olika arter af försäkring, som bolagets rörelse afser;
3) bolagets allmänna försäkringsvillkor;
4) de frågor, som skola af läkare och af försäkringssökande besva¬
ras angående dennes hälsotillstånd och förhållanden i öfrigt;
5) reglerna för återköp af försäkring, för påföljd af försummelse att
erlägga premie samt för lämnande af förskott mot säkerhet i försäkringsbref;
6) de regler, enligt hvilka bolaget må meddela återförsäkring;
7) grunderna för beräkning och fördelning af den vinst, som må
tillkomma försäkringstagarne;
8) huruvida bolaget må drifva försäkringsrörelse i utlandet, samt,
i sådant fall, hvilka beräkningsgrunder och försäkringsvillkor skola vid
den utländska rörelsen tillämpas.
Skall försäkringsaktiebolag, emot förutbetalda premier, meddela
brandförsäkring för all framtid eller för längre tid än tio år, skola, jämte
bolagsordning, upprättas bestämmelser angående grunderna för beräkning
af försäkringspremier och premiereserv för sådana försäkringar
Ofvan i denna § angifna grunder för försäkringsaktiebolags verk¬
samhet äge samma giltighet, som enligt 39 och 46 §§ af lagen om
aktiebolag tillkommer bolagsordningen.
87
Kungl. Maj-.is Nåd. Proposition N:o 33 a.
. 7 §■
Försäkringsaktiebolags firma skall innehålla ordet »försäkrings¬
aktiebolag)).
Ny firma skall tydligt skilja sig från annan, förut i laga ordning
registrerad, ännu bestående firma, så ock från benämning å utländsk
försäkringsanstalt, som är allmänt känd här i riket.
8 §•
Aktiekapitalet skall bestämmas med hänsyn till vidden och beskaf¬
fenheten af den tillämnade rörelsen.
För bolag, hvars rörelse afser lifförsäkring, må ej aktiekapitale-
sättas till lägre belopp än tjugufem gånger det högsta försäkrings¬
belopp, hvarför bolaget må vid början af sin verksamhet utan återför¬
säkring ikläda sig ansvarighet på samma risk, eller i något fall under¬
stiga elthundratusen kronor. Vid tillämpning af hvad sålunda är före-
skrifvet skall i fråga om lifränteförsäkring försäkringsbeloppet anses
motsvara femton gånger den årliga lifräntan.
9 §.
Å aktierna skola utfärdas bref angifvande ordningsnummer å den
eller de aktier, hvarå de lyda. Aktiebref skall ställas till viss man.
Ej må aktiebref utgifvas, innan bolaget registrerats och full betal¬
ning erlagts för den eller de aktier, hvarå brefvet lyder.
Utgifves dessförinnan bevis om rätt att vinna delaktighet i bola¬
get eller om verkställd inbetalning å aktie, skall sådant bevis ställas
till viss man.
10 §.
Skall aktieägare vara pliktig att något utöfver tecknadt aktiebelopp
tillskjuta, må beloppet af sådant tillskott ej för någon aktie öfverstiga
tre gånger aktiens belopp.
u §•
Inbjudning till aktieteckning skall vara egenhändigt underskrifven
af stiftarne samt innefatta styrkt afskrift af Konungens beslut om
stadfästelse å bolagsordningen samt, där bolagets rörelse afser för¬
säkring, som i 6 § omförmäles, å öfriga i samma § angifna grunder för bola¬
gets verksamhet.
88
Kungl. Maj.-ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
Inbjudningen skall innehålla bestämmelser ej mindre om den tid, ej
öfverstigande ett år från det stadfästelsen meddelats, inom hvilken sam¬
manträde för pröfning af frågan om bolagets bildande skall hållas, än
äfven om den grund, efter hvilken i händelse af öfverteckning de ut¬
bjudna aktierna skola bland teckuarnc fördelas.
Aktieteckning vare ogiltig, där den ej göres å sådan inbjudning,
som ofvan i denna § sägs.
12 §.
Vid det sammanträde, där beslut om försäkringsaktiebolags bildande
fattas, skall ock val af styrelse och revisorer ske.
13 §.
Ansökning om försäkringsaktiebolags registrering skall af dess
styrelse göras.
Sådan ansökning skall innehålla ej mindre uppgift å styrelseleda¬
möternas fullständiga namn äfvensom om deras nationalitet och hem¬
vist, än ock, där bolagets firma ej skall tecknas af styrelsens alla leda¬
möter gemensamt, uppgift å den eller dem, som äro berättigade att
teckna firman, samt vara åtföljd af:
1) Konungens beslut om stadfästelse, i två styrkta afskrifter;
2) protokoll vid sammanträde med aktieägarna, utvisande att beslut
fattats om bolagets bildande och att styrelse blifvit utsedd;
3) en af styrelseledamöterna afgifven, egenhändigt underskrifven
uppgift, huru mycket blifvit tecknadt, med afdrag ej mindre i anled¬
ning af öfverteckning, där sådan ägt rum, än ock för aktierätt, som
af aktietecknare förverkats och ej af annan öfvertagits, äfvensom huru
mycket af det belopp, hvartill aktiekapitalet sålunda uppgår, blifvit in-
betaldt;
4) samtliga teckningslistor, i hufvudskrift och styrkt afskrift.
14 §.
Ändring i bolagsordningen eller i öfriga stadfästa grunder för bo¬
lagets verksamhet skall registreras. Styrelsen skall härom ofördröj¬
ligen göra ansökning och därvid foga två styrkta afskrifter af Konun¬
gens beslut om den å ändringen meddelade stadfästelse.
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 33 a.
89
15 §.
Registrering af försäkringsaktiebolag skall ske i aktiebolagsregi-
stret. För fullgörande af föreskrifven anmälan till registret svare sty¬
relseledamöterna eller, där bolaget är upplöst annorledes än genom
konkurs, likvidatorerna.
16 §.
Hafva icke vid anmälan till registrering iakttagits de föreskrifter,
som finnas för hvarje särskildt fall meddelade, eller pröfvas beslut, som
för registrering anmäles och för hvars giltighet Konungens stadfästelse
ej erfordras, icke hafva i föreskrifven ordning tillkommit eller ej stå i
öfverensstämmelse med föreskrifterna i denna lag eller eljest strida mot
lag eller författning, skall registrering vägras. Försäkringsaktiebolags
registrering skall jämväl vägras, där, enligt den af styrelseledamöterna
lämnade uppgift, aktiekapitalet ej ifppgår till det belopp, hvartill det
enligt bolagsordningen lägst må bestämmas, så ock där, enligt samma
uppgift, ej minst hälften af aktiekapitalet blifvit inbetald.
Vägras registrering, skall registreringsmyndigheten ofördröjligen
hålla sökanden tillhanda eller, om han uppgifvit fullständig adress, till
honom med allmänna posten öfversända skriftlig underrättelse om be¬
slutet med skälen därför.
År sökanden med beslutet missnöjd, äge han att, vid talans förlust,
innan klockan tolf å sextionde dagen från beslutets dag däröfver anföra
besvär hos Konungen.
u §•
Beviljas försäkringsaktiebolags registrering, läte registreringsmyndig¬
heten i registret införa:
1) dagen för Konungens beslut om stadfästelse och dagen för be¬
slutet om bolagets bildande;
2) bolagets firma;
3) föremålet för bolagets verksamhet;
4) den ort, där styrelsen har sitt säte;
5) det belopp, hvartill, enligt den af styrelseledamöterna lämnade
uppgift, aktiekapitalet uppgår, så ock, där aktiekapitalet skall kunna,
utan ändring i bolagsordningen, bestämmas till lägre eller högre belopp,
minimikapitalet och maximikapitalet;
Bih. till Riksd. Prot. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 20 Höft. 12
t
90
Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
6) å livilket belopp aktie skall lyda;
7) huru stor del af aktiekapitalet blifvit, enligt den af styrelse¬
ledamöterna lämnade uppgift, inbetald, samt, där ej aktierna till fullo
inbetalts, inom hvilken tid återstående inbetalningen sist skall fullgöras;
8) huruvida och i hvilken utsträckning aktieägare är pliktig att
något utöfver tecknadt aktiebelopp tillskjuta;
9) huru kallelse till bolagsstämma skall ske och andra medde¬
landen bringas till aktieägarnas kännedom;
10) styrelseledamöternas fullständiga namn och hemvist;
11) hvilken eller hvilka bland styrelseledamöterna äro berättigade
att teckna firman.
Innehåller bolagsordningen förbehåll, hvarom i 25 eller 28 § af lagen
om aktiebolag förmäles, eller bestämmelse om företrädesrätt för vissa
aktier, skall ock därom anteckning i registret göras.
Den ena afskriften af Konungens beslut om stadfästelse skall, för¬
sedd med bevis om registreringen, jämte teckningslistorna i hufvudskrift,
till sökanden återställas.
18 §.
Anmäles ändring i förhållande, hvarom inskrifning i registret skett,
skall den, där registrering beviljas, i registret anmärkas.
Registreras ändring i bolagsordningen eller i öfriga stadfästa grunder
för bolagets verksamhet, skall ena afskriften af Konungens beslut om
stadfästelse å ändringen till sökanden återställas, försedd med bevis om
registreringen. Sker ändring i firman, skall ny, fullständig inskrifning
i registret göras.
19 §.
De vid försäkringsaktiebolags bildande och därefter före utgången
af andra räkenskapsåret till organisation använda kostnader må i bolagets
balansräkning uppföras såsom tillgång; dock skola dessa organisations-
kostnader i bolag, hvars rörelse allenast afser lifförsäkring, vara afskrifna
senast vid utgången af det tionde räkenskapsåret sålunda, att vid ut¬
gången af det sjätte året skall hafva afskrifvits minst en femtedel och vid
utgången af hvarje följande år ytterligare minst en femtedel för hvarje
år, samt i annat bolag afskrifvas med minst en tiondedel för hvarje år.
Kostnad, som under loppet af ett räkenskapsår användts till an¬
skaffande af nya lifförsäkringar, må i balansräkningen uppföras såsom
91
Kungl. Majds Nåd. Proposition No 33 a.
tillgång-, dock icke till högre belopp än en och en half procent af
summan af de under året anskaffade och på bolagets eget ansvar bibe¬
hållna lifförsäkringar, lifränteförsäkringar oräknade. Har anskaffnings¬
kostnad för något år sålunda uppförts såsom tillgång, skall den af-
skrifvas med minst en tredjedel för hvarje år.
Innan organisations- och anskaffningskostnader fullständigt afskrif-
vits, må icke af bolags vinst utdelning ske till högre belopp än mot¬
svarande fyra procent å det inbetalda aktiekapitalet.
20 §.
Upplöses försäkringsaktiebolag af annan anledning än i 55 eller
56 § af lagen om aktiebolag eller i 100 § här nedan sägs, skall likvh
dation verkställas af styrelsens ledamöter såsom likvidatorer, där ej,
till följd af bolagsordningens bestämmelse eller bolagets beslut, en
eller flera särskilda likvidatorer utses. Uppdraget att vara likvidator
anses gälla intill dess likvidationen blifvit afslutad, men må när som
helst kunna af bolaget återkallas.
Likvidatorerna skola ofördröjligen för registrering anmäla upplös¬
ning, hvarom i denna § sägs, med uppgift å dem, som äga verkställa
likvidationen och teckna bolagets firma. Afgår likvidator eller utses
ny sådan, skall ock därom anmälan för registrering ofördröjligen göras.
21 §.
Öfverträda styrelseledamöter, likvidatorer eller aktieägare denna
lag eller bolagsordningen eller öfriga stadfästa grunder för bolagets
verksamhet, svara de för all däraf uppkommande skada, en för alla och
alla för en.
22 §.
Det, som i enlighet med denna lag blifvit infördt i aktiebolagsre-
gistret och kungjordt i allmänna tidningarna, skall anses hafva kommit
till tredje mans kännedom, där ej af omständigheterna framgår, att
han hvarken haft eller bort hafva kunskap därom.
Innan sådant kungörande skett, kan det förhållande, som blifvit
eller bort blifva i registret antecknadt, icke med laga verkan åberopas
mot annan än den, som visas hafva därom ägt vetskap.
92
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
Om ömsesidiga försäkringsbolag.
23 §.
Delägare i ömsesidigt försäkringsbolag äro försäkringstagarna.
24 §.
För ömsesidigt försäkringsbolags förbindelser svara delägarne per¬
sonligen med obegränsad eller till visst belopp begränsad ansvarighet;
dock må i fråga om bolag, hvars rörelse icke afser försäkring af egen¬
dom, kunna bestämmas, att allenast bolagets tillgångar skola häfta för
dess förbindelser.
Delägares ansvarighet må göras gällande allenast i den ordning
denna lag föreskrifver.
25 §.
Skulle i ömsesidigt försäkringsbolag, hvars rörelse icke afser för¬
säkring af egendom, delägarne enligt bolagsordningen stå i personlig
ansvarighet för bolagets förbindelser, må bolaget vid meddelande åt
annat bolag af återförsäkring å lifförsäkring fritaga det bolag från sådan
ansvarighet. Dock må ej återförsäkringar, som meddelats under sagda
villkor, öfverstiga en tiondedel af lifförsäkringarnas sammanlagda belopp;
vid tillämpning häraf skall lifräntas försäkringsbelopp beräknas på sätt
i 8 § är för där afsedda fall stadgadt.
För åter försäkring, som ofvan i denna § afses, må ej medgifvas
andel i uppkommande vinst.
26 §.
Innan ömsesidigt försäkringsbolag må anses bildadt, skola försäk¬
ringar vara tecknade till antal och belopp, som bestämmas med hänsyn
till beskaffenheten af den tillämnade rörelsen; förskjutes garantikapital,
må de erforderliga försäkringarnas antal och belopp i förhållande där¬
till nedsättas.
27 §.
Bolagsordning skall angifva:
1)—9) hvad i 5 § är under 1)—9) i fråga om försäkringsaktie¬
bolag föreskri fv et;
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
93
10) grunderna för utöfvande af rösträtt och fattande af beslut å
bolagsstämma;
11) huruvida och i hvilken utsträckning styrelsen må äga för bolaget
upptaga lån;
12) huru för bolagets förbindelser skall ansvaras;
13) antal och belopp af försäkringar, som skola vara tecknade
innan bolaget må anses bildadt;
äfvensom, där garantikapital förskjutes:
14) garantikapitalets belopp;
15) huruvida, och i hvilken utsträckning garant är pliktig att något
utöfver tecknadt garantibelopp tillskjuta, samt. i hvilken ordning garant
bör fullgöra hvad honom på grund af teckningen åligger;
16) huruvida och i hvilken ordning ränta å garantikapitalet skall
erläggas och garantikapitalet återgäldas.
Bolagsordningen skall jämväl innehålla bestämmelser ej mindre om
den tid, ej öfverstigande ett år från det stadfästelse meddelats, inom
hvilken sammanträde, som i 33 § sägs, skall hållas, än äfven om grunderna
för utöfvande af rösträtt och fattande af beslut å sådant sammanträde.
28 §.
Afser ömsesidigt försäkringsbolags rörelse försäkring, som i 6 §
omförmäles, skall hvad i samma § är föreskrifvet äga motsvarande till-
lämpning.
29 §.
Ömsesidigt försäkringsbolags firma skall innehålla ordet »ömsesidig);.
Ny firma skall tydligt skilja sig från annan, förut i laga ordning
registrerad, ännu bestående firma, så ock från benämning å utländsk
försäkringsanstalt, som är allmänt känd här i riket.
30 §.
Inbjudning till teckning af delaktighet i ömsesidigt försäkringsbo¬
lag skall vara egenhändigt underskrifven af stiftarna samt innefatta
styrkt afskrift af Konungens beslut om stadfästelse.
31 §,
Teckning, som verkställes innan bolaget enligt 34 § anses bildadt,
vare ogiltig, där den ej göres å sådan inbjudning, som i 30 § sägs.
94
Kungl. Maj.-ts Nåd. Proposition No 33 a.
32 §.
Har stiftare förbehållit sig särskild förmån eller rättighet, vare det
förbehåll mot bolaget utan verkan, där det ej finnes i inbjudningen
fullständigt angifvet.
33 §.
Stiftarna åligge att i den ordning, som skall gälla om kallelse till
ordinarie bolagsstämma, för pröfning af frågan om bolagets bildande
utlysa sammanträde att hållas inom den i bolagsordningen bestämda tid.
Har ej sammanträde inom sagda tid hållits, vare gjorda tecknin¬
gar icke vidare bindande.
34 §.
Styrkes vid sammanträde, som i 33 § omförmäles, genom behöriga
teckningslistor, att försäkringar blifvit tecknade till minst det antal och
belopp, som i bolagsordningen föreskrifvas, samt, där garanti kapital
skall förskjutas, att detsamma blifvit till den i bolagsordningen före-
skrifna del kontant inbetaldt, skall till afgörande företagas, huruvida
bolaget skall komma till stånd; dock må beslutas, att med frågans af¬
görande skall anstå till fortsatt sammanträde inom en månad därefter.
Beslutes, att bolaget skall komma till stånd, skall bolaget anses
bildadt samt val af styrelse och revisorer äga rum; i annat fall vare
frågan om bolagets bildande förfallen.
35 §.
Ömsesidigt försäkringsbolag skall, på sätt nedan sägs, registreras.
Innan bolaget blifvit registreradt, kan det ej förvärfva rättigheter
eller ikläda sig skyldigheter, ej heller inför domstol eller annan myn¬
dighet söka, kära eller svara.
Ingås förbindelse å bolagets vägnar innan det blifvit registreradt,
vare de, som ingått förbindelsen, ansvariga därför såsom för annan sin
gäld, en för alla och alla för en.
36 §.
Ansökning om ömsesidigt försäkringsbolags registrering skall af
dess styrelse göras.
Sådan ansökning skall innehålla ej mindre uppgift å styrelseleda¬
möternas fullständiga namn äfvensom om deras nationalitet och hem¬
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 33 a.
95
vist, än ock, där bolagets firma ej skall tecknas af styrelsens alla le¬
damöter gemensamt, uppgift å den eller dem, som äro berättigade att
teckna firman, samt vara åtföljd af:
1) Konungens beslut om stadfästelse, i två styrkta afskrifter;
2) protokoll, utvisande att bolaget blifvit bildadt. och styrelse utsedd;
3) samtliga teckningslistor, i hufvudskrift och styrkt afskrift.
Dessutom skall, där garantikapital enligt bolagsordningen skall för¬
skjutas, vid ansökningen fogas en af styrelseledamöterna afgifven, egen¬
händigt underskrifven förklaring, huru stor del af detsamma blifvit
kontant inbetald.
37 §.
Å bolagsstämma må ej någon för egen del eller såsom ombud för
annan deltaga i afgörande af fråga, hvari hans enskilda rätt är mot
bolagets stridande; och må förty ledamot af styrelsen ej deltaga i be¬
slut om ansvarsfrihet för förvaltningsåtgärd, för hvilken han är an¬
svarig, ej heller i val af revisor.
Öfver beslut, som å bolagsstämma fattas, skall genom styrelsens
försorg protokoll föras. Senast fjorton dagar efter bolagsstämman skall
protokollet vara för delägarna, så ock för röstberättigade, som ej äro
delägare, tillgängligt.
38 §.
Beslut, hvarigenom delägarnas ansvarighet för bolagets förbindelser
förändras, vare ej giltigt, med mindre samtliga delägarna därtill samtyckt.
Beslut om bolagets upplösning vare ej giltigt, med mindre samt-
lige röstberättigade förenat sig därom eller beslutet fattats å två på
hvarandra följande bolagsstämmor, däraf minst en ordinarie, och å den
bolagsstämma, som sist hålles, biträdts af minst två tredjedelar af de
röstande. År härutöfver något villkor för beslutets giltighet i bolags¬
ordningen bestämdt, lände ock det till efterrättelse.
39 §'
Ändring i bolagsordningen eller i öfriga stadfästa grunder för bo¬
lagets verksamhet skall registreras. Styrelsen skall härom ofördröjligen
göra anmälan och därvid foga två styrkta afskrifter af Konungens
beslut om den å ändringen meddelade stadfästelse.
96
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 33 a.
40 §.
Styrelsen äge, när den finner lämpligt, kalla de röstberättigade
till extra bolagsstämma.
Sådan bolagsstämma skall af styrelsen utlysas, då det för uppgif-
vet ändamål skriftligen påfordras af minst en tiondedel af samtliga röst¬
berättigade eller det mindre antal, som må vara i bolagsordningen be¬
stämdt.
41 §•
Har styrelsen ej senast fjorton dagar efter påfordran, hvarom i
40 § är sagdt, utlyst bolagsstämma att hållas inom en månad, där ej
annat af bolagsordningen föranledes, eller underlåter styrelsen att i före-
skrifven ordning kalla de röstberättigade till ordinarie bolagsstämma, har
magistrat eller kronofogde i orten att, på anmälan af röstberättigad, oför¬
dröjligen utlysa bolagsstämma.
42 §.
Menar styrelsen eller ledamot däraf eller delägare eller röstberät¬
tigad, som ej är delägare, att beslut, som å bolagsstämma fattats, icke
i behörig ordning tillkommit eller eljest strider mot lag eller författning
eller mot bolagsordningen eller öfriga stadfästa grunder för bolagets
verksamhet, äge därå tala genom stämning å bolaget inom två måna¬
der från beslutets dag. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.
Hvad om klander af bolagsstämmobeslut nu är sagdt äge mot¬
svarande tillämpning i fråga om talan å beslut, som fattats vid samman¬
träde, hvarom i 33 § förmäles.
43 §.
Ömsesidigt försäkringsbolag skall företrädas af en styrelse, bestå¬
ende af tre eller flera ledamöter.
Ledamot af styrelsen skall vara i Sverige bosatt svensk undersåte.
Val af styrelseledamot må ej afse längre tid än fem år. Styrelse¬
ledamot må, ändå att den tid, för hvilken han blifvit. vald, ej gått till
ända, kunna genom beslut å bolagsstämma från uppdraget skiljas.
Ändring i styrelsens sammansättning skall ofördjöjligen för regi¬
strering anmälas.
97
Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
44 §.
Angående styrelseledamots befogenhet att för bolaget mottaga stäm¬
ning är stadgadt i rättegångsbalken; och skall hvad i sådant afseende
gäller äga tillämpning jämväl då annat offentlig myndighets bud skall
bolaget delgifvas.
Vill styrelsen klandra beslut, som å bolagsstämma fattats, eller
eljest kära till bolaget, kalle de röstberättigade till bolagsstämma
för val af ombud att" i den tvist föra bolagets talan. Stämning skall
anses delgifven, då den blifvit å stämman föredragen; dock vare i fall,
som i 42 § afses, styrelsens rätt till talan bevarad, om inom där stadgad
tid stämman blifvit utlyst att ofördröjligen hallas.
45 §.
Skriftlig afhandling, som för ömsesidigt försäkringsbolag ingås,
skall undertecknas å dess vägnar och med utsättande af dess firma.
Vid firmateckning skola de, som äro berättigade att teckna firman, jäm¬
väl underskrifva sina namn.
Firman skall, där ej annorlunda blifvit bestämdt, tecknas åt sty¬
relsens alla ledamöter gemensamt.
År afhandling, som för bolaget ingås, ej behörigen undersknfven
å dess vägnar, svare de, som afhandlingen underskrifvit, för hvad så¬
lunda slutits, en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.
46 §.
Inskränkning i styrelsens befogenhet att företräda bolaget vaie
utan verkan mot enhvar, som ej om den inskränkning ägde kännedom.
Bestämmelse, innefattande ' sådan inskränkning, må ej registreras,
där ej fråga är om inskränkning i befogenheten att för bolaget upp¬
taga lån.
47 §.
Styrelsen äge förordna ombud att å bolagets vägnar söka, kära
och svara, så ock eljest bolagets talan föra.
Ej må dock prokurist för bolaget antagas.
48 §.
Såsom styrelsens beslut gälle, där ej annorlunda är i bolagsord¬
ningen bestämdt, den mening, om hvilken vid sammanträde de flesta
Bih. till Riksd. Prof. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 20 Höft. 13
98
Kungl. Majds Nåd. Proposition No 33 a.
röstande förenat sig, men vid lika röstetal den mening, som biträdes
af ordföranden vid sammanträdet.
Ledamot af styrelsen äge ej deltaga i afgörande af fråga, hvari
hans enskilda rätt är mot bolagets stridande.
49 §.
Styrelsen åligge att vid fullgörandet af sitt uppdrag ställa sig till
efterrättelse de särskilda föreskrifter, som af bolaget meddelas och ej
strida mot lag eller författning eller mot bolagsordningen eller öfriga
stadfästa grunder för bolagets verksamhet.
50 §.
Ordinarie bolagsstämma skall hållas inom åtta månader efter ut¬
gången af hvarje räkenskapsår. Å den bolagsstämma skall styrelsen
framlägga förvaltningsberättelse jämte balansräkning för det förflutna
året tillika med det utlåtande, som enligt 51 § bör af revisorerna afgifvas.
Vid den bolagsstämma skall jämväl frågan om beviljande af an¬
svarsfrihet åt styrelsen för den tid berättelsen omfattar företagas till
behandling, men må kunna till afgörande vid ny stämma uppskjutas.
Varder talan å förvaltningen under den tid berättelsen omfattar
ej anställd inom ett år från det berättelsen å bolagsstämma framlades,
vare så ansedt, som om ansvarsfrihet blifvit beviljad.
Utan hinder däraf att ansvarsfrihet beviljats, äge bolaget att, inom
två år från det förvaltningsberättelsen å bolagsstämma framlades, i af¬
seende å förvaltningen anställa talan mot styrelseledamot, som visas
hafva i berättelsen eller balansräkningen mot bättre vetande meddelat
oriktig uppgift, där denna kan antagas hafva å beslutet om ansvars¬
frihet inverkat.
51 §.
Styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper skola granskas af
en eller flera revisorer. Öfver granskningen skall för hvarje räken¬
skapsår skriftligt utlåtande afgifvas.
Val af revisor må ej afse längre tid än två år. Revisor må, ändå
att den tid, för hvilken han blifvit vald, ej gått till ända, kunna genom
beslut å bolagsstämma från uppdraget skiljas.
Hvad i 49 § är om styrelse stadgadt skall äga motsvarande till-
lämpning å revisorer.
Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
99
52 §.
Revisor skall äga ständig tillgång till bolagets alla böcker, räken¬
skaper och andra handlingar; och må af honom begärd upplysning an¬
gående förvaltningen ej af styrelsen förvägras.
Där granskningen därtill föranleder, må revisorerna skriftligen med
angifvande af skälet påfordra, att extra bolagsstämma skall af styrelsen
utlysas. Har sådan påfordran skett, skall hvad i 41 § sägs äga mot¬
svarande tillämpning.
53 §.
Hafva revisorer i sitt utlåtande mot bättre vetande lemnat oriktig
uppgift eller uppsåtligen underlåtit att göra anmärkning mot dylik, i
förvaltningsberättelsen eller balansräkningen meddelad uppgift, eller vid
fullgörandet af sitt uppdrag visat grof vårdslöshet, vare de, som låtit
sådant komma sig till last, bolaget ansvarige för all däraf uppkommande
skada, en för alla och alla för en. Ej ma dock talan härom anställas
sedan två år förflutit från det revisorernas utlåtande å bolagsstämma
framlades.
54 §.
Afträdes ömsesidigt försäkringsbolags egendom till konkurs, som
börjar inom två år från det förvaltningsberättelsen å bolagsstämma fram¬
lades, äge konkursboet, ändå att ansvarsfrihet blifvit styrelsen beviljad,
anställa klander å förvaltningen för det räkenskapsår berättelsen afser.
Inträffar konkurs inom två år från det revisorernas utlåtande å bo¬
lagsstämma framlades, stånde konkursboet öppet att mot dem anställa
sådan talan, som i 53 § förmäles.
Talan, hvarom i denna § sägs, skall anhängiggöras inom en månad
från inställelsedagen, eller, där tiden för talans anställande af bolaget,
efter ty ofvan är sagdt, då ännu ej gatt till ända, inom utgången af
den tid. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.
55 §.
De vid ömsesidigt försäkringsbolags bildande och därefter före ut¬
gången af andra räkenskapsåret till organisation använda kostnader må
i bolagets balansräkning uppföras såsom tillgång; dock skola dessa or-
ganisationskostnader i bolag, hvars rörelse allenast afser lifförsäkring,
vara afskrifna senast vid utgången af det tionde räkenskapsåret sålunda,
att vid utgången af det sjätte året. skall hafva afskrifvits minst en fem¬
tedel och vid utgången af hvarje följande år ytterligare minst en femte¬
100 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
del för hvarje år, samt i annat bolag afskrifvas med minst en tionde¬
del för hvarje år.
Kostnad, som under loppet af ett räkenskapsår användts till an¬
skaffande af nya lifförsäkringar, må i balansräkningen uppföras såsom
tillgång, dock icke till högre belopp än en och en half procent af sum¬
man af de under året anskaffade och på bolagets eget ansvar bibehållna
lifförsäkringar, lifränteförsäkringar oräknade. Har anskaffningskostnad
för något år sålunda uppförts såsom tillgång, skall den afskrifvas med
minst en tredjedel för hvarje år.
Innan organisations- och anskaffningskostnader fullständigt afskrif-
vits, må icke af bolags vinst utdelning ske till högre belopp än mot¬
svarande fyra procent å inbetaldt garantikapital.
56 §.
Finnas ömsesidigt försäkringsbolags tillgångar enligt vederbörligen
pröfvad balansräkning icke motsvara dess skulder, de i 85 och 91 §§
föreskrifna fonder inberäknade, skall, där ej allenast bolagets tillgångar
häfta för dess förbindelser, det belopp, hvartill bristen uppgår, med
tillägg af högst en tiondedel, ofördröjligen af styrelsen uttaxeras å dem,
som varit delägare i bolaget under hela eller någon del af den tid, som
förflutit efter nästföregående balansräkning; är delägarnas personliga an¬
svarighet till visst belopp begränsad, skall uttaxeringen därefter jämkas.
I den mån bristen ej varder täckt, skall den utjämnas genom ned¬
sättning af försäkringsbeloppen, där ej annat är i bolagsordningen före-
skrifvet.
57 §.
Uttaxering eller nedsättning, hvarom i 56 § förmäles, skall ske i
förhållande till enhvar delägares försäkringsbelopp, där ej annan grund
är i bolagsordningen bestämd.
58 §.
Inbetalning af medel, som enligt 56 § uttaxerats, må fördelas på
terminer, dock ej flera än sex eller med mera än ett hälft år mellan
hvarje inbetalning.
59 §.
Beslut om uttaxering skall, där ej annorlunda finnes i bolagsord¬
ningen föreskrifvet, minst en månad före den för hvarje inbetalning be¬
101
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
stämda dag delgifvas i den ordning, som för kungörande af medde¬
landen åt delägarna finnes stadgad.
60 §.
Å delägare uttaxeradt belopp, som ej å utsatt tid erlägges, skall
ofördröjligen utsökas. Finnes vid utmätning delägare sakna genast
utmätningsbar tillgång till utsökta beloppets fulla gäldande eller var¬
der delägares egendom afträdd till konkurs, skall i förra fallet hvad
som brister och i senare fallet hvad å delägaren belöper uttagas
hos öfriga delägare så långt deras ansvarighet räcker; och skola i ty
fall de för första uttaxeringen gällande grunder lända till efterrättelse.
61 §.
Afträdes ömsesidigt försäkringsbolags egendom till konkurs, må
den delägare åliggande personliga ansvarighet för bolagets förbindelser
göras gällande endast i den mån bolagets tillgångar ej förslå till gäl¬
dande af dess skulder samt allenast i den ordning, som i 62 och 63
§§ sägs.
62 §.
Å det sammanträde i bolagets konkurs, då förslag till sista utdel¬
ningen af bolagets tillgångar framlägges, skall, där brist för borge¬
närerna uppstår, af konkursförvaltningen jämväl framläggas förslag till
uttaxering å delägarna, så långt deras ansvarighet räcker, af det för
bristens täckande erforderliga belopp. Sådan uttaxering skall verkstäl¬
las efter de i 56 och 57 §§ stadgade grunder.
Öfver detta förslag, som skall genom konkursförvaltningens för¬
sorg hållas tillgängligt, må klandertalan föras i samma ordning, som
angående klander af utdelningsförslag finnes i konkurslagen stadgad.
Sådan talan må jämväl af delägare anställas.
63 §.
Sedan förslaget till uttaxering vunnit laga kraft eller blifvit af
första domstolen i konkurssaken pröfvadt, åligge det sysslomännen i
konkursen att ofördröjligen i den ordning, som för kungörande af med¬
delanden åt delägarna finnes stadgad, infordra uttaxerade beloppen.
102
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 33 a.
Infordradt belopp, som ej å utsatt tid erlägges, skall af sysslo¬
mannen utsökas; och vare vid utsökningen förslaget till uttaxering lika
gällande som domstols laga kraft ägande dom.
Finnes vid utmätning delägare sakna genast utmätningsbar tillgång-
till utsökta beloppets fulla gäldande, eller varder delägares egendom
afträdd till konkurs, gälle hvad i 60 § är stadgadt.
År ej förslaget till uttaxering af alla borgenärerna och delägarna
gilladt, må ej utdelning ske, innan tid för klanders anställande är för-
suten. Har förslaget öfverklagats, må ej belopp, som klandret afser,
annorledes än mot borgen utdelas, förrän slutlig dom öfver klandret
fallit.
04 §.
Finnes ömsesidigt försäkringsbolag sakna till registret anmäld, be¬
hörig styrelse, äge delägare eller borgenär hos rätten eller domaren
göra ansökning om bolagets upplösning. Kungörelse härom med
uppgift om tiden, när ansökningen kommer att af rätten pröfvas, skall
af rätten eller domaren utfärdas och minst tre månader före nämnda
tid införas i allmänna tidningarna, så ock i ortstidning, genom hvilken
kallelse till bolagsstämma skall bringas till delägarnas kännedom. Rätten
eller domaren äge ock, där så äskas, förordna en eller flera gode män att
emellertid såsom likvidatorer företräda bolaget. Styrkes på utsatta tiden,
att anmärkta förhållandet fortfar, förklare rätten bolaget upplöst och
förordne en eller flera likvidatorer att dess likvidation verkställa.
Om beslut, hvarigenom bolaget förklarats upplöst, så ock om för¬
ordnande, som enligt denna § meddelas, skall underrättelse ofördröjligen
genom rättens eller domarens försorg afsändas för registrering.
65 §.
Afträdes ömsesidigt försäkringsbolags egendom till konkurs, skall
bolaget anses upplöst den dag, då dess konkursansökning till rätten
eller domaren ingafs, eller då, i anledning af borgenärs ansökning om
konkurs, offentlig stämning utfärdades. Underrättelse om den offentliga
stämningen skall, samtidigt med kungörelsen därom, genom rättens
eller domarens försorg afsändas för registrering.
66 §.
Under konkursen företrädes bolaget såsom konkursgäldenär af
styrelsen eller, där bolaget vid konkursens början var upplöst, af
103
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
likvidatorerna; dock må ny styrelse eller nya likvidatorer kunna under
konkursens fortgång i behörig ordning utses.
67 §.
Upplöses ömsesidigt försäkringsbolag af annan anledning än i 64,
65 eller 100 § sägs, skall likvidation verkställas af styrelsens ledamöter
såsom likvidatorer, där ej, till följd af bolagsordningens bestämmelse
eller bolagets beslut, en eller flera särskilda likvidatorer utses. Upp¬
draget att vara likvidator anses gälla intill dess likvidationen blifvit
afslutad, men må när som helst kunna af bolaget återkallas.
Likvidatorerna skola ofördröjligen för registrering anmäla upplös¬
ning, hvarom i denna § sägs, med uppgift å dem, som äga verkställa
likvidationen och teckna bolagets firma. Afgår likvidator eller utses ny
sådan, skall ock därom anmälan för registrering ofördröjligen göras.
68 §.
Likvidatorerna åligge att ofördröjligen söka årsstämning å bolagets
okända borgenärer samt att förteckna dess tillgångar och skulder och
uppgöra balansräkning.
Så snart utan uppenbar skada ske kan, skall bolagets egendom i
penningar förvandlas.
69 §.
Om likvidatorers befogenhet att företräda bolag och deras skjd-
digheter gälle i tillämpliga delar hvad angående styrelse är stadgadt;
dock äge likvidatorer ej, utan särskildt, af bolaget erhållet bemyn¬
digande, afyttra dess fasta egendom annorledes än genom försäljning
å offentlig auktion.
70 §.
Under likvidation skall bolagets firma tecknas med tillägg af orden
»i likvidation».
I öfrigt skall hvad i 45 § finnes föreskrifvet i fråga om under ~
skrifvande af afhandling, som under bolagets bestånd å dess vägnar
ingås, så ock om påföljd för försummelse härutinnan äga motsvarande
tillämpning under bolagets likvidation.
71
Ömsesidigt försäkringsbolags tillgångar må ej mellan delägarna
skiftas, innan den i årsstämningen utsatta dag förbi är och all veterlig
gäld blifvit betald.
104 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
Finnas, sedan bolagets alla å den i årsstämningen utsatta inställelse¬
dag anmälda eller eljest kända skulder blifvit guldna, tillgångar, de
där enligt bolagsordningens bestämmelse kunna fördelas bland dem,
som vid upplösningen voro delägare i bolaget, skall fördelningen ske i
förhållande till enhvar delägares försäkringsbelopp, där ej annan grund
finnes i bolagsordningen bestämd.
Då likvidationen afslutats, skall anmälan därom ofördröjligen af
likvidatorerna för registrering göras.
72 §.
Åtnöjes ej delägare med skifte af bolagets tillgångar eller med
åtgärd, som under likvidationen vidtagits, skall han sin talan hos dom¬
stol anhängiggöra inom ett år från den dag likvidationen afslutades.
Försummas det, hafve lian sin talan förlorat.
73 §.
Ömsesidigt försäkringsbolag vare uti de mål, för hvilka ej annor¬
lunda genom lag stadgas, lydande under allmän underrätt i den ort,
där styrelsen enligt bolagsordningen har sitt säte.
Innehåller bolagsordningen föreskrift, att tvister mellan bolaget och
styrelsen eller ledamot däraf eller delägare eller röstberättigad, som ej är
delägare, skola hänskjutas till afgörande af en eller flera skiljemän, äge
den föreskrift samma verkan, som skiljeaftal tillkommer, och gälle om
påkallande af föreskriftens tillämpning hvad om stämning finnes stadgadt.
74 §.
Öfverträda styrelseledamöter, likvidatorer eller delägare eller röst¬
berättigade, som ej äro delägare, denna lag eller bolagsordningen eller
öfriga stadfästa grunder för bolagets verksamhet, svare de för all däraf
uppkommande skada, en för alla och alla för en.
75 §.
Registrering af ömsesidigt försäkringsbolag skall ske i ett hos
Konungens befallningshafvande fördt register. För fullgörande af före-
skrifven anmälan till registret svare styrelseledamöterna eller, där bola¬
get är upplöst annorledes än genom konkurs, likvidatorerna.
76 §.
Anmälan till registret skall göras skriftligen och vara åtföljd af
stadgade afgifter för registreringen och dess kungörande. Aflämnas
105
Kungl. Maj:ts Nåd. Fr oposition N:o 33 a.
anmälan genom ombud eller insändes den med posten, skall underskriften
vara af vittnen styrkt.
Då ömsesidigt försäkringsbolags registrering sökes, skall enhvar,
som är berättigad att teckna dess firma, på samma gång egenhändigt
inskrifva firmateckningen i registret eller i särskildt bihang till detta,
så vida icke teckningen verkställts å anmälningsskriften och blifvit af
vittnen styrkt. På enahanda sätt skall förfaras, då anmälan sker därom,
att någon blifvit berättigad att teckna förut anmäld firma.
77 §.
Hafva icke vid anmälan till registrering iakttagits de föreskrifter,
som finnas för hvarje särskildt fall meddelade, eller pröfvas beslut, som
för registrering anmäles och för hvars giltighet Konungens stadfästelse
ej erfordras, icke hafva i föreskrifven ordning tillkommit eller ej stå i
öfverensstämmelse med föreskrifterna i denna lag eller eljest strida mot
lag eller författning, skall registrering vägras.
Vägras registrering, skall Konungens befallningshafvande ofördröj¬
ligen hålla sökanden tillhanda eller, om han uppgifvit fullständig adress,
till honom med allmänna posten öfversända skriftlig underrättelse om
beslutet med skälen därför.
År sökanden med beslutet missnöjd, äge han att, vid talans förlust,
innan klockan tolf å sextionde dagen från beslutets dag däröfver anföra
besvär hos Konungen.
78 §.
Beviljas ömsesidigt försäkringsbolags registrering, läte Konungens
befallningshafvande i registret införa:
1) dagen för Konungens beslut om stadfästelse och dagen för
beslutet om bolagets bildande;
2) bolagets firma;
3) föremålet för bolagets verksamhet;
4) den ort, där styrelsen har sitt säte;
5) beloppet af garantikapital, där sådant förskjutes, huru stor del
däraf blifvit inbetald, samt förutsättningarna för dess återgäldande;
6) huru för bolagets förbindelser skall ansvaras;
7) huruvida och i hvilken utsträckning styrelsen äger för bolaget
upptaga lån;
8) styrelseledamöternas fullständiga namn och hemvist;
9) hvilken eller hvilka bland styrelseledamöterna äro berättigade
att teckna firman;
Bih. till Rihsd. Prof. 1303. 1 Sami. 1 Afd. 20 Haft.
14
106
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
10) huru kallelse till bolagsstämma skall ske och andra meddelanden
bringas till delägarnas kännedom.
Den ena afskriften af Konungens beslut om stadfästelse skall,
försedd med bevis om registreringen, jämte teckningslistorna i hufvud-
skrift, till sökanden återställas.
79 §.
Anmäles ändring i förhållande, hvarom inskrifning i registret skett,
skall den, där registrering beviljas, i registret anmärkas.
Registreras ändring i bolagsordningen eller i öfriga stadfästa grun¬
der för bolagets verksamhet, skall ena afskriften af Konungens beslut
om stadfästelse å sådan ändring till sökanden återställas, försedd med
bevis om registreringen. Flyttas styrelsens säte från ett län till ett
annat, eller sker ändring i firman, skall ny, fullständig inskrifning i
registret göras.
80 §.
Hvad i registret införes, med undantag af underrättelse om konkurs,
hvarom i 65 § förmäles, skall genom Konungens befallningshafvandes
försorg ofördröjligen kungöras så väl i allmänna tidningarna som ock
i den stads tidning, där Konungens befallningshafvande har sitt säte,
eller, om flera tidningar där utgifvas, i den af dessa, där allmänna påbud
för staden vanligen meddelas.
En samling för hela riket af hvad sålunda i allmänna tidningarna
kungjorts skall genom det allmännas försorg efter hand befordras till
trycket och förses med register för hvarje år,
Anmälningsskrifter med därtill hörande handlingar skola, särskildt
för hvarje bolag, såsom bilagor till registret förvaras.
81 §.
Närmare föreskrifter om registrets förande, de i 80 § stadgade
kungörelser, afgifterna för registreringen och för dess kungörande samt
tid och sätt för utgifvande af den i nämnda § omförmälda samling
meddelas af Konungen.
82 §.
Menar någon, att en i registret verkställd inskrifning länder honom
till förfång, må talan om registreringens upphäfvande föras vid råd-
stufvurätten i den stad, där Konungens befallningshafvande har sitt säte.
107
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
83 §.
Har genom laga kraft ägande dom blifvit förklaradt, att en i
registret gjord inskrifning ej bort ske, eller att något förhållande,
hvarom inskrifning skett, ändrats eller upphört, skall, på begäran af
någondera parten, anteckning därom göras i registret. Underrättelse
om sådan anteckning skall så kungöras, som i 80 § sägs.
Varder, sedan i registret anteckning om bolags konkurs gjorts,
af öfverrätt förklaradt, att offentlig stämning ej bort utfärdas, skall
anteckningen, på därom gjord ansökning, ur registret afföras.
84 §.
Det, som i enlighet med denna lag blifvit infördt i registret för
ömsesidiga försäkringsbolag och kungjordt i ortstidningen, skall anses
hafva kommit till tredje mans kännedom, där ej af omständigheterna
framgår, att han hvarken haft eller bort hafva kunskap därom.
Innan sådant kungörande skett, kan det förhållande, som blifvit
eller bort blifva i registret autecknadt, icke med laga verkan åberopas
mot annan än den, som visas hafva därom ägt vetskap.
Om försäkringsfond och säkerhetsfond.
85 §.
Försäkringsbolag skall i sin balansräkning afsätta försäkringsfond.
Försäkringsfonden innefattar:
1) ersättningsreserven, motsvarande försäkringsbelopp, som anmälts
eller förfallit till ersättning, men icke blifvit utbetalda;
2) premiereserven, motsvarande sammanlagda värdet af alla löpande
försäkringar.
Omfattar bolagets rörelse olika försäkringsgrenar, skall för hvarje
försäkringsgren särskild försäkringsfond afsättas.
86 §.
För bolag, som drifver lifförsäkringsrörelse, skall premiereserven
för lifförsäkringar minst uppgå till skillnaden mellan kapitalvärdet af
bolagets förbindelser på grund af löpande lifförsäkringar och kapitalvärdet
af de nettopremier, som lifförsäkringstagarna må hafva att ytterligare
erlägga. Från kapitalvärdet af bolagets förbindelse på grund af liflför-
108
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 33 a.
säkring må afräknas belopp, som bolaget förskjutit mot säkerhet i för-
säkringsbrefvet inom dettas återköpsvärde.
Varda, sedan bolag, hvars rörelse afser lifförsäkring, börjat sin
verksamhet, grunderna för beräkning af dess premiereserv för lifför-
säkringar ändrade, och föranleder ändringen skyldighet att för äldre
försäkringar i balansräkningen upptaga premiereserv till högre belopp
än efter förut gällande grunder, må försäkringsiuspektionen med af¬
seende å fullgörandet af denna skyldighet medgifva bolaget sådant
anstånd, att under viss tid, ej öfverstigande femton år, premiereserven
för sådana försäkringar må upptagas till lägre belopp än efter de nya
grunderna; dock att skillnaden årligen skall minskas i enlighet med en
af försäkringsinspektionen fastställd plan.
87 §.
Har försäkring återförsäkrats hos inländskt bolag, som enligt denna
lag är berättigadt att drifva försäkringsrörelse, vare, utom i det fall,
som i 118 § 2 mom. afses, det bolag, åt hvilket återförsäkringen med¬
delats, fritaget från förpliktelsen att för det återförsäkrade beloppet
göra afsättning till försäkringsfond.
Hafva särskilda inländska försäkringsbolag, som enligt denna lag
äro berättigade att drifva försäkringsrörelse, öfvertagit försäkring under
gemensam ansvarighet en för alla och alla för eu, vare hvart och ett
af bolagen pliktigt att göra afsättning till försäkringsfond allenast
för så stor del af försäkringen, som, enligt aftal mellan bolagen, på
det bolag belöper.
88 §.
Tillgångar motsvarande försäkringsfonden för lifförsäkringar skola
redovisas:
1) i obligationer, som utfärdats eller garanterats af staten;
2) i allmänna hypoteksbankens obligationer;
3) i fordringsbevis, utfärdade af riksbanken eller af annan bank,
hvars reglemente blifvit af Konungen fastställdt;
4) i obligationer eller andra skuldförbindelser, som utfärdats eller
garanterats af svensk kommun;
5) i skuldförbindelser, för hvilka bolaget eger säkerhet genom in¬
teckning i fast egendom inom så stor del, ej öfverstigande två tredje¬
delar, af senast fastställda taxeringsvärde, som af försäkringsinspektionen
genom särskilda föreskrifter bestämmes;
Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition No 33 a.
109
6) i värdehandlingar, som till sin art och till den säkerhet de
erbjuda kunna anses jämförliga med några af de under 1)—5) nämnda.
De i enlighet med bestämmelserna i 19 eller 55 § såsom tillgång
uppförda anskaffningskostnader må ock, med den inskränkning, som
följer af hvad i 100 § är föreskrifvet, användas till redovisning af till¬
gångar motsvarande försäkringsfonden.
89 §.
Meddelar försäkringsbolag, emot förutbetalda premier, brandför¬
säkring för all framtid eller för längre tid än tio år, skola tillgångar
motsvarande försäkringsfonden för sådana försäkringar redovisasi värde¬
handlingar af den i 88 § under 1)—6) omförmälda beskaffenhet.
90 §.
De värdehandlingar, i hvilka enligt 88 eller 89 § tillgångar mot¬
svarande försäkringsfond redovisas, skola förvaras afskilda från bolagets
öfriga tillgångar och under minst två särskilda lås med olika nycklar,
af hvilka en innehafves af ett af Konungens befallningshafvande förord-
nadt ombud. I de sålunda förvarade handlingarna njute försäkrings¬
tagarna panträtt såsom i handfången pant till säkerhet för fullgöran¬
det af bolagets på försäkringsaftalen grundade förbindelser.
För hvarje år skall, senast efter det balansräkning för året blifvit
uppi'ättad och å bolagsstämma framlagd, bolaget sätta i sådant förvar,
som nyss är sagdt, de värdehandlingar, i hvilka inträdd ökning af
försäkringsfond redovisas. Skulle enligt balansräkningen för något
år försäkringsfond nedgå, så att de i särskildt förvar satta värde¬
handlingarna komma att uppgå till högre belopp än fonden, vare bo¬
laget berättigadt att, med försäkringsinspektionens tillstånd, utbekomma
värdehandlingar svarande emot öfverskottet. Med försäkringsinspek¬
tionens tillstånd äge bolaget jämväl eljest utbekomma värdehandlingar,
i den mån sådant prof vas erforderligt för utbetalande af förfallet för¬
säkringsbelopp, för hvilket afsättning till försäkringsfonden ägt rum.
Utbyte af värdehandling, som i denna § afses, emot annan sådan värde¬
handling må äga rum när sådant af bolaget påkallas.
Det åligge ombudet att, när bolaget befinnes ej fullgöra de i denna
§ stadgade skyldigheter, därom ofördröjligen göra anmälan hos för-
säkringsinspektionen.
Ombudet uppbär af bolaget arfvode till belopp, som af Konungen
bestämmes.
110
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N-.o 33 a.
91 §.
Försäkringsbolag, som drifver lifförsäkringsrörelse, skall af sin års¬
vinst göra afsättning till säkerhetsfond.
Intill dess säkerhetsfonden uppgår till summan af en fyrtiondedel af
försäkringsfonden för lifförsäkringar och en tvålmndradedel af lifförsäkrin-
garnas sammanlagda belopp, skall hvad af vinsten icke må hafva åtgått till
betäckande af förlust, som under föregående år uppkommit, afsättas till
säkerhetsfonden; dock att bolaget äger af vinsten utdela ett belopp mot¬
svarande högst fyra procents ränta å inbetaldt aktie- eller garanti kapital.
Vid beräkning af sammanlagda försäkringsbeloppen skall hänsyn tagas
allenast till de belopp, för hvilka bolaget är pliktigt att göra afsättning
till försäkringsfonden, och uppskattning af lifräntas försäkringsbelopp
ske enligt de i 8 § stadgade grunder.
Då säkerhetsfonden uppgår till ofvan sagda summa, skall af den
vinst, som icke åtgått till betäckande af förlust från föregående år
eller till utdelning af ett belopp motsvarande högst fyra procents ränta
å inbetaldt aktie- eller garantikapital, minst en tiondedel afsättas till
säkerhetsfonden. Uppgår säkerhetsfonden till dubbla beloppet af samma
summa, vare afsättning till fonden ej erforderlig. Dessförinnan må ej
återbetalning af garantikapital äga rum.
Vid tillämpning af de ofvan i denna § gifna föreskrifter må, hvad
angår försäkringsaktiebolag, i säkerhetsfonden inräknas det belopp, som
jämlikt lagen om aktiebolag afsättes till reservfond.
Nedsättning af säkerhetsfonden må icke utan särskildt tillstånd af
försäkringsinspektionen äga rum, där sådant ej erfordras för betäckande
af förlust, som icke kunnat genom uppkommen årsvinst ersättas.
92 §.
Har försäkringsbolag, som drifver lifförsäkringsrörelse, redovisat
tillgångar motsvarande viss del af aktiekapital eller garantikapital i så¬
dana värdehandlingar, som i 88 § är sagdt, samt till lifförsäkringstagar-
nas säkerhet satt dessa värdehandlingar i särskildt förvar, på sätt i 90
§ är angående försäkringsfond stadgadt, må det sålunda redovisade
beloppet afräknas å den föreskrifna säkerhetsfonden.
Drifver försäkringsbolag jämte lifförsäkringsrörelse annan försäk¬
ringsrörelse, skola tillgångar motsvarande säkerhetsfonden samt, i för¬
säkringsaktiebolag, jämväl den del af reservfonden, som enligt 91 § in¬
räknas i säkerhetsfonden, redovisas på sätt om försäkringsfond är i 88 §
111
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 33 a.
föreskrifvet; i fråga om värdehandlingar, i hvilka tillgångarna sålunda
redovisas, galle hvad i 90 § sägs om der afsedda handlingar.
93 §.
Drifver försäkringsbolag rörelse i utlandet, äger Konungen i fråga
om försäkringsfond eller säkerhetsfond för de utländska försäkringarna
medgifva de afvikelser från stadgandena i 85—92 §§, som med hänsyn
till utländsk lag pröfvas erforderliga. Medgifves sådan afvikelse, för¬
ordnar Konungen tillika, i hvad mån föreskrifterna i 103—109 §§ skola
äga tillämpning beträffande de försäkringar, som i medgifvandet afses.
94 §.
Vid försäkringsbolag, som drifver lifförsäkringsi'örelse, skall för
utförande af erforderliga försäkringstekniska beräkningar och utred¬
ningar finnas anställd en aktuarie. Till aktuarie må endast kunna an¬
tagas person, som af försäkringsinspektionen godkännes.
Om tillsyn å försäkringsanstalter.
95 §.
Den i denna lag eller eljest i lag eller författning föreskrifna till¬
syn öfver försäkringsanstalter utöfvas af en för hela riket gemensam
försäkringsinspektion-
Ledamot af försäkringsinspektionen må ej deltaga i styrelsen af
eller vara anställd vid försäkringsanstalt, som står under inspektionens
tillsyn.
Närmare bestämmelser om försäkringsinspektionens organisation
och verksamhet meddelas af Konungen.
96 §.
Öfver försäkringsinspektionens beslut må klagan föras hos Konungen.
Under förutsättning af ömsesidighet äger Konungen förordna, att,
där sådant pröfvas erforderligt, öfver beslut eller utlåtande, som af för¬
säkringsinspektionen meddelats i ärende rörande svenskt försäkringsbolag
eller rörande norsk eller dansk försäkringsanstalt, skall, för så vidt
112
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
ärendet angår lifförsäkringsrörelse här i riket, inhämtas yttrande af sak¬
kunnige män, utsedda till lika antal från hvartdera af de tre rikena.
97 §.
Till bestridande af kostnaden för försäkringsinspektionens organi¬
sation och verksamhet skall försäkringsanstalt, som står under inspektio¬
nens tillsyn, årligen erlägga bidrag enligt bestämmelser, som af Konungen
meddelas. Detta bidrag må icke i något fall öfverstiga en femtedels
procent af anstaltens hela premieinkomst för nästföregående kalenderår
af här i riket meddelade försäkringar.
98 §.
Försäkringsbolag åligge att för hvarje räkenskapsår upprätta och
inom åtta månader efter årets utgång till försäkringsinspektionen ingifva:
1) styrelsens förvaltningsberättelse, balansräkningen och revisorernas
utlåtande;
2) en af styrelsen upprättad och underskrifven uppgift om bolagets
verksamhet under året och om dess ställning vid årets slut;
äfvensom, där bolaget drifver lifförsäkringsrörelse:
3) en af bolagets aktuarie afgifven redogörelse för beräkning af
premiereserven för lifförsäkringarna.
Bolaget skall tillika inom samma tid låta införa den under 2) om-
förmälda uppgiften i allmänna tidningarna.
Under 2) och 3) omförmäld a uppgift och redogörelse skola upp¬
rättas i enlighet med formulär, som af försäkringsinspektionen fastställas.
Finner försäkringsinspektionen nödigt att infordra ytterligare upp¬
lysningar, skola sådana ofördröjligen lämnas.
99 §.
Försäkringsbolag vare pliktigt att när som helst hålla bolagets
räkenskaper och öfriga handlingar tillgängliga för försäkringsinspek¬
tionen eller dess ombud, äfvensom att lämna försäkringsinspektionen
tillträde till bolagsstämma. Hvad försäkringsinspektionen vid gransk¬
ning af räkenskaper och handlingar eller vid bolagsstämma må hafva
erfarit angående enskildes personliga eller ekonomiska förhållanden må
ej för allmänheten yppas.
I fråga om bolag, som drifver lifförsäkringsrörelse, äge försäkrings¬
inspektionen förordna en revisor att med de af bolaget utsedda revi¬
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
113
sorer deltaga i granskningen af styrelsens förvaltning och bolagets
räkenskaper. Den sålunda förordnade revisorn äge uppbära så stor del
af det för revisorerna anslagna arfvode, som på honom efter hufvudtalet.
belöper.
100 §.
Sker afvikelse från denna lag eller från bolagsordning eller från
öfriga för bolags verksamhet stadfästa grunder, eller finnas grunderna
för bolagets verksamhet eller beskaffenheten af dess rörelse eller det
sätt, hvarpå bolagets medel göras fruktbärande, icke vara betryggande,
eller visar det sig, att de till redovisning af föreskrifven försäkrings¬
fond afsätta tillgångar icke äro tillräckliga, äge försäkringsinspektionen
förelägga bolaget att inom viss tid vidtaga de åtgärder, som pröfvas
erforderliga för rättelses vinnande. Finnas, där bolag drifver lifförsäk-
ringsrörelse, de till redovisning af liftorsäkringsfonden i särskildt för¬
var satta värdehandlingar understiga fondens belopp med mera än två
procent af de sammanlagda lifförsäkringsbelopp, för hvilka bolaget är
pliktigt att göra afsättning till försäkringsfonden, lifräntebelopp härvid
oräknade, skall försäkringsinspektionen ofördröjligen förelägga bolaget
att inom viss tid, ej öfverstigande fyra veckor, fylla bristen.
Hafva sålunda föreskrifna åtgärder icke inom den bestämda tiden
vidtagits, ankommer på Konungen att, där försäkringstagarnas säker¬
het finnes äfventyrad, förbjuda fortsättning af bolagets verksamhet och
förordna om bolagets upplösning. Varder bolaget sålunda upplöst, för¬
ordnar Konungen en eller flera likvidatorer att bolagets likvidation
verkställa.
101 §.
Ställes försäkringsbolag under likvidation af annan anledning än i
100 § sägs, skall bolagets styrelse eller, om bolaget saknar till registret
anmäld, behörig styrelse, rätten eller domaren härom ofördröjligen hos
Konungen göra anmälan; Konungen förordnar, där så pröfvas erforder¬
ligt, en person att med öfriga likvidatorer deltaga i utredningen. Den
af Konungen förordnade likvidatorn äge uppbära så stor del af det för
likvidatorerna anslagna arfvode, som på honom efter hufvudtalet belöper.
102 §.
Afträdes försäkringsbolags egendom till konkurs, skall rätten eller
domaren härom ofördröjligen hos Konungen göra anmälan; Konungen
Bih. till Riksd. Prof. 1303. 1 Sami. 1 Afd. 20 Höft. 15
114
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
förordnar, där så pröfvas erforderligt, ett allmänt ombud att såsom
god man och syssloman deltaga i konkursboets förvaltning med de gode
män och sysslomän, som utses på sätt i konkurslagen stadgas.
Det allmänna ombud, som sålunda blifvit förordnadt, äge, lika med
rättens ombudsman, att sammankalla borgenärerna att höras öfver ämnen,
som röra boet och dess förvaltning, samt att hos rätten anmäla, om
annan god man eller syssloman i konkursen visar motvilja eller för¬
summelse vid fullgörande af sitt uppdrag. Då allmänna ombudet kallar
borgenärerna till sammanträde, åligge ombudet att därom underrätta
rättens ombudsman.
Utan hinder af beslut, som kan vara fattadt om delning af förvalt¬
ningen af boet, äge allmänna ombudet deltaga i förvaltningen i alla
dess delar.
Af det arfvode, som för gode männen och sysslomännen bestämmes,
tage allmänna ombudet en tredjedel.
Om särskild administration.
103 §.
Har försäkringsbolag, som drifver lifförsäkringsrörelse, kommit
under likvidation eller i konkurstillstånd, skall, för tillvaratagande af
lifförsäkringstagarnas rätt, en särskild administration inträda. Förvalt¬
ningen af administrationsboet åligge försäkringsinspektionen.
Försäkringsinspektionen skall ofördröjligen för lifförsäkringstagar¬
nas räkning omhändertaga samtliga de värdehandlingar, i hvilka lif-
försäkringstagarna enligt 90 § njuta panträtt, äfvensom de tillgångar,
som må vara satta i särskildt förvar i enlighet med de i 92 § gifna
bestämmelser.
Härmed öfvergå på administrationsboet alla bolagets rättigheter
och skyldigheter på grund af lifförsäkringsaftalen äfvensom, där lifför-
säkringar återförsäkrats, bolagets rättigheter och skyldigheter på grund
af återförsäkringarna.
För hvad enligt utredning, som i 107 § omförmäles, må finnas
brista i tillgångar motsvarande summan af lifförsäkringsfonden och af
det högsta i 91 § föreskrifna belopp för säkerhetsfonden äge admini¬
strationsboet fordringsrätt hos bolaget.
115
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
104 §.
Under administrationstiden må icke meddelas nya lifforsäkringar, ej
heller återköp af lifförsäkringar äga rum eller förskott mot säkerhet i
lifförsäkringsbref lämnas.
Li {försäkringsbelopp, som förfallit till betalning före administratio¬
nens inträde, skall utgå efter dessförinnan gällande grunder. Å lifförsäk-
ringsbelopp, som förfaller till betalning under administrationstiden, ut¬
betalas, innan administrationen afslutats, allenast så mycket, som försäk-
ringsinspektionen finner kunna utgå utan förnärmande af öfriga liftör-
säkringstagares rätt. Befinnes sedermera, att för mycket utbetalts, äge
återbäring ej rum.
. 105 §.
Så snart administration inträdt, skall lifförsäkringsinspektionen före¬
taga en noggrann värdering af de värdehandlingar, som af inspektionen
omhändertagits. Sedan värderingen afslutats, läte inspektionen därom
införa kungörelse i allmänna tidningarna, med tillkännagifvande att den,
som anser sin rätt vara af värderingen beroende, äger hos försäkrings-
inspektionen taga del af densamma samt, i händelse af missnöje, inom
en månad hos inspektionen påkalla granskning af värderingen.
Sålunda påkallad granskning skall verkställas af en särskild nämnd,
bestående af tre personer, hvilka, på anmälan af försäkringsinspektionen,
utses af underrätten i den ort, där bolagets styrelse har sitt säte. öfver
särskilda nämndens beslut må ej klagan föras.
106 §.
Försäkringsinspektionen skall ofördröjligen verkställa beräkning af
det belopp, hvartill lifförsäkringsfonden uppgår å första dagen i månaden
näst efter den, hvarunder administrationen inträdt. 1 fråga om premie¬
reserven skola vid denna beräkning de grunder tillämpas, som vid
administrationens inträde voro för bolaget gällande; dock att, därest
dessa beräkningsgrunder icke finnas betryggande, beräkningen skall ske
efter grunder, som af försäkringsinspektionen bestämmas.
107 §.
Sedan de i 105 och 106 §§ föreskrifna åtgärder vidtagits och för¬
säkringsinspektionen med ledning däraf verkställt utredning angående
administrationsboets ställning, skall inspektionen inleda underhandlingar
116
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
med de inländska försäkringsbolag, som må befinnas villiga att öfvertaga
samtliga till administrationsboet hörande försäkringar.
Finner försäkringsinspektionen, att anbud, som i följd af under¬
handlingarna inkommit, bör antagas, skall inspektionen ofördröjligen
upprätta redogörelse för den verkställda utredningen angående admini-
strationsboets ställning och för de i anbudet föreslagna villkoren för
försäkringarnas öfvertagande, med särskildt angifvande af den nedsätt¬
ning i försäkringsbeloppen, hvilken må hafva betingats; i redogörelsen
skola jämväl anföras de skäl, som föranleda inspektionen att förorda
anbudet.
Försäkringsinspektionen skall till enhvar af de försäkringstagare,
hvilkas adress är känd, med allmänna posten öfversända ett exemplar
af sagda redogörelse. Därjämte skall hufvudsakliga innehållet af redo¬
görelsen kungöras i allmänna tidningarna.
Har före utgången af en af försäkringsinspektionen bestämd samt
i redogörelsen och kungörelsen utsatt tid, minst fjorton dagar efter det
kungörelsen infördes i allmänna tidningarna, icke någon invändning från
försäkringstagare till inspektionen inkommit, eller uppgå de försäkrings¬
tagare, som förklarat sig icke godkänna förslaget, ej till minst en fem¬
tedel af hela antalet, skall anbudet anses vara af försäkringstagarna
antaget. Administrationen skall i sådant fall afslutas genom öfverläm-
nande till det bolag, som öfvertager försäkringarna, af administrations-
boets tillgångar och handlingar.
Har vid försäkringarnas öfverlåtande uppstått öfverskott, skall
öfverskottet öfverlämnas till det bolag, hvars försäkringar varit föremål
för öfverlåtelsen.
108 §.
Har ej från inländskt bolag inkommit anbud om försäkringarnas
öfvertagande, eller har försäkringsinspektionen icke funnit något in¬
kommet anbud böra antagas, eller har anbud, som af försäkrings¬
inspektionen förordats, icke blifvit på sätt i 107 § sägs antaget, skall in¬
spektionen, där den finner ömsesidigt försäkringsbolag för försäkringarnas
öfvertagande och rörelsens fortsättande lämpligen kunna bildas, kalla
försäkringstagarna till sammanträde för fattande af beslut om bildande
af sådant bolag. Kallelsen skall kungöras i allmänna tidningarna minst
en månad före sammanträdet, äfvensom med allmänna posten öfversändas
till de försäkringstagare, hvilkas adress är känd. Vid kallelsen skall i
meddelandena till de särskilda försäkringstagarna fogas en af inspek¬
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
117
tionen upprättad redogörelse för deri verkställda utredningen angående
administrationsboets ställning samt för den nedsättning i försäkringsbe¬
loppen, hvilken inspektionen må finna erforderlig, äfvensom ett genom
inspektionens försorg upprättadt förslag till bolagsordning för det nya
bolaget och till öfriga i 6 § angifna grunder för bolagets verksamhet.
Besluta de vid sammanträdet närvarande enhälligt, att bolaget
skall bildas i enlighet med de af försäkringsinspektionen föreslagna
grunder, eller finnas vid omröstning mera än fyra femtedelar af de röstande
hafva förenat sig härom, skola bolagsordning och öfriga grunder för
bolagets verksamhet anses vara af försäkringstagarna antagna Be¬
slutet skall underställas Konungens stadfästelse.
Sedan Konungens stadfästelse erhållits och bolaget registrerats,
skall administrationen afslutas genom öfverlämnande till det nya bo¬
laget af administrationsboets tillgångar och handlingar. Det nya bo¬
laget inträder i administrationsboets rättigheter och skyldigheter.
Kan icke i den ordning, som i denna § sägs, nytt bolag komma
till stånd, skall, der ej samtliga försäkringstagare öfverenskomma om
fördelning af administrationsboets tillgångar, administrationen fortsättas;
och ankomme på försäkringsinspektionen, huruvida ytterligare åtgärder
böra vidtagas för försäkringarnas öfverlåtande eller för bildande af
nytt bolag.
109 §.
Har försäkringsbolag, som, emot förutbetalda premier, meddelar
brandförsäkring för all framtid eller för längre tid än tio år, kommit
under liqvidation eller i konkurstillstånd, skall försäkringsinspektionen
utse ett ombud att med afseende å de enligt 90 § i särskildt förvar
satta värdehandlingar utöfva försäkringstagarnas panträtt, med iakt¬
tagande däraf att nämnda värdehandlingar utgöra pant för försäkrings¬
tagarnas fordringar hos bolaget, i den mån enhvar af dem äger del
i försäkringsfonden.
Om frivillig öfverlåtelse af försäkringsbolags lifförsäkringar.
no §.
Vill försäkringsbolag, som drifver lifförsäkringsrörelse, till annat
försäkringsbolag öfverlåta vare sig alla sina lifförsäkringar eller viss
118
Kungl. Maj-.ts Nåd, Proposition N:o 33 a.
del däraf, skall tillstånd till öfverlåtelsen sökas hos försäkringsinspek-
tionen. Vid ansökningen skall fogas förslag till aftal angående öfver¬
låtelsen, äfvensom förebringas sådan utredning, att försäkringsinspek-
tionen kan med ledning däraf bedöma, huruvida öfverlåtelsen kan ske
utan förnärmande af försäkringstagares rätt.
Finnes ej ansökningen böra genast afslås, skall försäkringsinspek-
tionen genom tillkännagifvande i allmänna tidningarna kungöra ansök¬
ningens innehål], det ingifna förslaget till aftal och ett sammandrag af
den förebragta utredningen samt förelägga de försäkringstagare, hvilkas
försäkringar äro afsedda att öfverlåtas, att sist inom tre månader efter
det kungörelsen varit i allmänna tidningarna införd, hos försäkrings-
iuspektionen skriftligen anmäla, huruvida de hafva något att mot an¬
sökningen erinra. Underrättelse om kungörelsen och föreläggandet skall
med allmänna posten afsändas till enhvar af nämnda försäkringstagare,
hvilkens adress är känd.
Varder inom den utsatta tiden bifall till ansökningen bestridt af
minst en femtedel af de försäkringstagare, hvilkas försäkringar äro
i fråga, skall ansökningen afslås. I annat fall företage försäkringsinspek-
tionen ansökningen till slutlig pröfning.
Bifalles ansökningen, skall det bolag, som öfverlåter försäkringarna,
anses fritaget från sina förpliktelser på grund af de öfverlåtna försäk¬
ringarna, och skola dessa förpliktelser i stället åligga det bolag, till
hvilket försäkringarna öfverlåtas.
111 §.
Vilja två eller flera försäkringsbolag, som drifva lifförsäkrings-
rörelse, sammansluta sig till ett nytt bolag med ändamål att öfvertaga
deras förpliktelser på grund af lifförsäkringar, skall, jämte det att
stadfästelse å det nya bolagets ordning och å öfriga grunder för dess
verksamhet sökes efter ty ofvan i denna lag är föreskrifvet, tillika i till¬
lämpliga delar iakttagas hvad i 110 § är stadgadt.
Ansvarsbestämmelser.
112 §.
Hvar, som här i riket, för egen eller annans räkning, drifver för¬
säkringsrörelse utan att vara till rörelsens drifvande berättigad, straf¬
fes med böter från och med femtio till och med femtusen kronor.
119
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
Fortsätter någon under tid, då lian är ställd under tilltal för för¬
brytelse, som nu är sagd, samma förbrytelse, skall han, när han därtill
varder lagligen förvunnen, för hvarje gång stämning därför utfärdats och
delgifvits fällas till de böter, som för sådan förbrytelse äro stadgade.
113 §.
Den, som i anmälan till registrering mot bättre vetande meddelar
oriktig uppgift, straffes med böter från och med tjugufem till och med
tvåtusen kronor, där ej å förseelsen straff är i allmänna strafflagen utsatt.
Lag samma vare om den, som i fall, hvarom i 98 § förmäles, mot
bättre vetande lämnar oriktig uppgift.
114 §.
Bryter någon emot föreskrifterna i 3 § eller 9 § 2 eller 3 mom.,
eller underlåter ledamot af försäkringsaktiebolags styrelse att iakttaga
föreskrift, som i 14 §, 98 § eller 99 § 1 mom. är meddelad, eller under¬
låter ledamot af ömsesidigt försäkringsbolags styrelse att iakttaga hvad
i 39 §, 43 § 4 mom., 98^ § eller 99 § 1 mom. är stadgadt, straffes med
böter från och med fem till och med femhundra kronor.
Lag samma vare, där likvidator för försäkringsbolag ej fullgör
hvad honom enligt 20 § 2 mom., 67 § 2 mom., 71 § 3 inom., 98 §
eller 99 § 1 mom. åligger.
115 §•
Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan. Saknas till¬
gång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän
strafflag.
Om undantag från lagens tillämpningsområde.
116 §.
I fråga om ömsesidigt försäkringsbolag, hvars verksamhet endast
afser försäkring af egendom å landsbygden inom ett län, och lör hvars
förbindelser delägarne häfta med obegränsad personlig ansvarighet, gälle
icke hvad här ofvan i 2, 29—32, 36, 39, 78 och 79 §§ finnes stadgadt.
Ömsesidigt försäkringsbolag, hvarom nu är sagdt, skall, sedan be¬
slut fattats om dess bildande och styrelse blifvit utsedd, hos Konungens
120
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
befallningshafvande söka stadfästelse å bolagsordningen äfvensom registre¬
ring. Konungens befallningshafvande pröfvar bolagsordningens öfverens¬
stämmelse med denna lag samt lag och författning i öfrigt, så ock om
och i hvad mån särskilda bestämmelser därutöfver må erfordras.
Å ändring i stadfäst bolagsordning skall ock, vid det i 114 § stad¬
gade äfventyr, ofördröjligen sökas stadfästelse och registrering.
Firman skall tydligt skilja sig från andra, hos samma myndighet
förut enligt bestämmelserna i denna lag registrerade, ännu bestående
firmor.
Ansökning om stadfästelse och registrering skall af bolagets sty¬
relse göras. Sådan ansökning skall innehålla ej mindre uppgift å sty¬
relseledamöternas fullständiga namn äfvensom om deras nationalitet och
hemvist, än ock, där bolagets firma ej skall tecknas af styrelsens alla
ledamöter gemensamt, uppgift å den eller dem, som äro berättigade att
teckna firman, samt vara åtföljd af:
1) två med styrelseledamöternas egenhändiga, bevittnade namn¬
underskrifter till riktigheten styrkta exemplar af bolagsordningen;
2) protokoll, utvisande att beslut fattats om bolagets bildande och
att styrelse blifvit utsedd;
3) samtliga teckningslistor, i liufvudskrift och styrkt afskrift.
Vid ansökning om stadfästelse och registrering af besluten ändring i
bolagsordningen skall styrelsen foga, i två exemplar, med styrelseleda¬
möternas egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter styrkt protokoll,
som i det ärende förts.
Beviljas stadfästelse och registrering, läte Konungens befallningshaf¬
vande i registret införa:
1) dagen för beslutet om bolagets bildande;
2) bolagets firma;
3) föremålet för bolagets verksamhet;
4) den ort, där styrelsen har sitt säte;
5) huru för bolagets förbindelser skall ansvaras;
6) huruvida och i hvilken utsträckning styrelsen må äga för bolaget
upptaga lån;
7) styrelseledamöternas fullständiga namn och hemvist;
8) hvilken eller hvilka bland styrelseledamöterna äro berättigade
att teckna firman;
9) huru kallelse till bolagsstämma skall ske och andra meddelanden
bringas till delägarnes kännedom.
Det ena exemplaret af bolagsordningen skall, försedt med bevis
121
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 33 a.
om stadfästelsen och registreringen, jämte teckningslistorna i liufvud-
skrift, till sökanden återställas.
Anmäles ändring i förhållande, hvarom inskrifning i registret skett,
skall den, där registrering beviljas, i registret anmärkas. Stadfästes och
registreras ändring i bolagsordningen, skall ena exemplaret af det
protokoll, som innehåller beslutet om ändringen, till sökanden åter¬
ställas, försedt med bevis om stadfästelsen och registreringen.
Flyttas styrelsens säte från ett län till ett annat, eller sker ändring
i firman, skall ny, fullständig inskrifning i registret göras.
117 §.
Hvad ofvan i denna lag är föreskrifvet skall ej äga tillämpning å
anstalt, som inrättats af staten, icke heller å ömsesidigt försäkrings¬
bolag för försäkring af fiskebåtar och fiskeredskap, å anstalt, som alle¬
nast meddelar försäkring mot förlust å skuldebref eller andra värde¬
handlingar, eller å ömsesidigt försäkringsbolag, som med afseende på
verksamhetens art och ändamål är jämförligt med pensions- eller annan
understödskassa.
118 §.
I fråga om försäkringsbolag, som allenast meddelar återförsäkring,
äger Konungen medgifva sådana afvikelser från hvad denna lag inne¬
håller, som pröfvas skäliga.
Har Konungen fritagit sådant bolag från skyldighet att afsätta för¬
säkringsfond, skall försäkring, som hos bolaget tages, icke medföra den
i 87 § 1 mom. stadgade verkan.
Öfvergångsbestämmelser.
119 §.
Genom denna lag upphäfvas:
nådiga kungörelsen angående anordnande af tillsyn å inländska
försäkringsanstalter den 22 oktober 1886; samt
lagen om aktiebolag, som drifva försäkringsrörelse, den 28 juni 1895.
Bih. till Riksd. Prot. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 20 Häft. IG
122
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 33 a.
120 §.
Å försäkringsbolag, hvars stadgar blifvit före denna lags trädande
i kraft af Konungen eller af Konungens befallningshafvande stadfästa,
skola föreskrifterna i denna lag icke äga tillämpning så vidt de afse
ämnen, rörande hvilka blifvit i stadgarna eärskildt bestämdt; dock att
denna lag gäller till efterrättelse i fråga om ändring af stadgarna
eller af de i 6 § angifna grunder för lifförsäkringsverksamhet, om det
sätt, hvarpå bolaget skall företrädas och dess firma tecknas, om digif¬
ning af stämning eller annat offentlig myndighets bud, om skyldighet
att afsätta och redovisa försäkringsfond och säkerhetsfond, om sättande
i förvar af värdehandlingar motsvarande dessa fonder, om utdelning till
aktieägare, garanter eller försäkringstagare, om likvidation och särskild
administration, om frivillig öfverlåtelse, om tillsyn, om registrering och
om ansvar. Stadfästelse å de icke i stadgarna angifna grunder för
lifförsäkringsverksamhet, angående hvilka enligt 6 eller 28 § bestämmelser
skola upprättas, skall sökas inom ett år efter lagens trädande i kraft.
För försäkringsbolag, som börjat sin verksamhet innan denna
lag trädt i kraft, men hvars stadgar icke blifvit stadfästa, skall, där
enligt denna lag stadfästelse å bolagsordningen och å öfriga grunder
för bolagets verksamhet erfordras, sådan stadfästelse sökas inom den
i 1 mom. stadgade tid.
Konungen äger för särskilda fall medgifva, att med viss i denna
lag gifven föreskrifts tillämpning å försäkringsbolag, sofii börjat sin
verksamhet före lagens trädande i kraft, må anstå under viss tid, högst
fem år, äfvensom, där, i följd af redan vid tiden för lagens trädande i
kraft ingångna återförsäkringsaftal, svårigheter möta med afseende å af¬
sättning till försäkringsfond för återförsäkrade belopp, förordna om de
afvikelser från bestämmelserna om sådan afsättning, som må pröfvas
nödiga. I fråga om rånte- och kapitalförsäkringsanstalt, som börjat
sin verksamhet före denna lags trädande i kraft, äger Konungen med¬
gifva sådana afvikelser från hvad lagen innehåller, som pröfvas skäliga.
De öfvergångsstadganden, som i afseende å registrering af äldre
bolag må finnas vara erforderliga, meddelas af Konungen.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 19
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 33 ö.
123
Bil. litt. B.
Förslag
till
Lag
om utländsk försäkringsanstalts rätt att drifva för¬
säkringsrörelse här i riket.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Utländsk försäkringsanstalt må här i riket drifva försäkringsrörelse,
där sådant sker genom generalagent såsom syssloman, och i öfrigt under
villkor, som nedan i denna lag stadgas.
Ej må anstalt hafva mera än en generalagent.
Generalagent må, därest, sådant ej förbjudes i fullmakten, använda
agent såsom ombud vid rörelsens drifvande.
2 §•
Generalagent skall vara bosatt här i riket, äga god frejd och råda
öfver sig och sin egendom samt, därest han är utländsk undersåte, hafva,
på sätt särskildt är föreskrifvet, förvärfvat rätt att inom riket idka
handel eller annat näringsyrke.
Generalagentur må jämväl innehafvas af svenskt aktiebolag eller
ömsesidigt försäkringsbolag, såvida samtlige styrelseledamöterna äro
efter ty ofvan i denna § sägs behöriga, eller af svenskt handelsbolag,
om samtliga bolagsmännen äga dylik behörighet. För fullgörande af
de skyldigheter, som åligga generalagent, svare i förra fallet enhvar
styrelseledamot och i det senare enhvar bolagsman.
124
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
3 §•
Utländsk försäkringsanstalt, som här i riket drifver försäkrings¬
rörelse, skall i alla däraf härflytande rättsförhållanden lyda under svensk
lag samt vara pliktig att svara inför svensk domstol och underkasta
sig svensk myndighets afgörande.
4 §.
Innan utländsk försäkringsanstalt må börja drifvandet af försäkrings¬
rörelse här i riket, skall därtill förvärfvas särskildt tillstånd af försäkrings-
inspektionen.
Vid ansökning om sådant tillstånd skola fogas:
1) handlingar, som styrka generalagentens behörighet enligt 2 §;
2) det för anstalten gällande reglemente, i två exemplar;
3) uppgift, enligt närmare bestämmelser, som af försäkringsinspek-
tionen meddelas, om öfriga grunder för anstaltens verksamhet;
4) bevis, att anstalten i sitt hemland med laga rätt drifver sådan
försäkringsrörelse, som är i fråga, jämte behörigen styrkt uppgift om
den tid, hvarunder anstalten i hemlandet drifvit sådan försäkringsrörelse,
och om anmärkningar, som af myndigheterna därstädes under de sista
tre åren må hafva framställts emot anstaltens verksamhet, äfvensom
anstaltens förvaltningsberättelse för hvart och ett af de tio sista åren,
därest anstalten så länge varit i verksamhet;
5) fullmakt för generalagenten att å anstaltens vägnar här i riket
drifva försäkringsrörelsen och att uti alla däraf härflytande rättsför¬
hållanden för anstalten mottaga stämning-samt själf eller genom annan
tala och svara;
6) skriftligt bemyndigande för försäkringsinspektionen att i de fall,
som i 7 och 11 §§ omförmälas, förordna ett ombud att å anstaltens
vägnar mottaga stämning samt i öfrigt företräda anstalten;
7) skriftlig förklaring, att anstalten i allt, som angår försäkrings¬
rörelsen här i riket, underkastar sig svensk lag och svensk myndig¬
hets afgörande;
8) behörigt intyg, att den, som utfärdat de i 5)—7) omförmälda
handlingar, är därtill berättigad och att handlingarna äro affattade i
enlighet med hemlandets lagar;
9) bevis, att anstalten, för ändamål, som i 9 § sägs, samt på sätt
och under villkor, som af försäkringsinspektionen godkännas, i riksbanken
nedsatt, i penningar eller värdehandlingar, ett belopp af etthundratusen
kronor för lifförsäkring eller brandförsäkring och af femtiotusen kronor
för annan försäkring.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 33 a.
125
5 §•
Finnes generalagenten behörig enligt 2 § och äro de enligt 4 §
ingifna handlingar jämväl i öfrigt af föreskrifven beskaffenhet, meddele
försäkringsinspektionen anstalten tillstånd att här i riket drifva för¬
säkringsrörelsen; dock skall sådant tillstånd vägras, därest grunderna
för anstaltens verksamhet finnas hvila på ett system, som uppenbar¬
ligen är af beskaffenhet att ej medgifva en betryggande försäkrings-
verksamhet.
Meddelas tillstånd, skall försäkringsinspektionen låta i allmänna
tidningarna införa tillkännagifvande härom jämte fullmakten eller, där
den är på främmande språk affattad, svensk öfversättning däraf.
6 §•
Vidtages ändring i det för anstalten gällande reglemente eller i
öfriga uppgifna grunder för anstaltens verksamhet, skall generalagenten
inom tre månader därefter till försäkringsinspektionen ingifva två
exemplar af beslutet därom. Om ändringen läte försäkringsinspektionen
ofördröjligen införa tillkännagifvande i allmänna tidningarna.
Har af myndigheterna i anstaltens hemland framställts anmärkning
mot anstaltens verksamhet, skall generalagenten så fort ske kan därom
skriftligen underrätta försäkringsinspektionen.
7 §•
Varder generalagent urståndsatt att utöfva sitt uppdrag, vare sig
emedan han ej vidare är enligt 2 § behörig eller af annan anledning,
eller afsäger han sig uppdraget, eller återkallas fullmakten, skall, för
tiden till dess hindret upphört eller ny generalagent blifvit utsedd och
af försäkringsinspektionen godkänd, inspektionen förordna ett ombud att
å anstaltens vägnar mottaga stämning och i öfrigt företräda anstalten med
afseende på redan meddelade försäkringar; och läte inspektionen oför¬
dröjligen införa tillkännagifvande härom i allmänna tidningarna. Intill
dess sådant förordnande blifvit kungjordt, äge försäkringstagare hos
försäkringsinspektionen insätta förfallen försäkringspremie med samma
verkan, som om den blifvit inbetald till anstalten.
126
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 33 a.
8 §•
Generalagent vare pliktig:
att när som helst halla räkenskaper och handlingar tillgängliga för
försäkringsinspektionen eller dess ombud, äfvensom att i öfrigt lämna
de upplysningar, som af inspektionen äskas i fråga om anstalten och
dess verksamhet inom riket;
att för hvarje räkenskapsår, enligt formulär, som af försäkrings-
inspektionen fastställes, upprätta och inom åtta månader efter räken¬
skapsårets utgång till inspektionen insända uppgift angående anstaltens
verksamhet inom riket samt att inom samma tid låta införa uppgiften i
allmänna tidningarna; äfvensom
att inom tre månader efter det berättelse om revision af anstaltens
räkenskaper och förvaltning blifvit å sammanträde med anstaltens del¬
ägare framlagd, till försäkringsinspektionen ingifva ett exemplar af
denna berättelse.
9 §.
Hvad på sätt i 4 § omförmäles blifvit af utländsk försäkrings¬
anstalt i riksbanken nedsatt må allenast användas till gäldande af fordringar
på grund af försäkringsaftal, som tillhöra anstaltens rörelse här i riket,
äfvensom af böter och afgifter, som i anledning af denna rörelse må
åläggas generalagenten eller anstalten.
Minskas det nedsatta beloppet i följd däraf, att värdehandlingar
nedgå i värde eller att någon del af beloppet åtgår till gäldande af for¬
dringar, böter eller afgifter, eller af annan anledning, skall hvad som
brister i det föreskrifna beloppet fyllas inom fyra veckor efter det
generalagenten blifvit därom tillsagd af försäkringsinspektionen.
Varder icke inom nu stadgade tid bristen fylld, liafve anstalten för¬
verkat sin rätt att här i riket drifva försäkringsrörelse; och åligge det
försäkringsinspektionen att härom ofördröjligen låta införa kungörelse
i allmänna tidningarna.
10 §.
Sker afvikelse från denna lag eller inträder förändring i de för¬
hållanden, som voro bestämmande för meddelande af tillstånd att här
i riket drifva försäkringsrörelsen, ankomme på försäkringsinspektionen
att återkalla det meddelade tillståndet. Om återkallelse läte försäkrings-
inspektionen ofördröjligen införa tillkännagifvande i allmänna tidningarna.
Kungl. Majis Nåd. Proposition N;o 33 a.
127
11 §•
Upphör utländsk försäkringsanstalt att drifva rörelsen här i riket,
må det belopp, som enligt hvad i 4 § omförmäles blifvit i riks¬
banken nedsatt, kunna, efter anmälan hos försäkringsinspektionen, af
anstalten utbekommas, därest det visas, att anstaltens samtliga förbindelser,
som i 9 § afses, blifvit fullgjorda, eller att anstalten för deras fullgörande
ställt annan säkerhet, som af inspektionen godkännes.
Anstalten åligge att, med bifogande af behörig fullmakt, hos för¬
säkringsinspektionen uppgifva ombud att företräda anstalten i afseende
på redan meddelade försäkringar; har ej sådan anmälan skett, äge för¬
säkringsinspektionen förordna ett ombud med sagda befogenhet. Om
fullmakten eller förordnandet läte inspektionen ofördröjligen införa till¬
kännagifvande i allmänna tidningarna. Intill dess sådant kungörande
skett, äge försäkringstagare hos försäkringsinspektionen insätta förfallen
försäkringspremie med samma verkan, som om den blifvit inbetald
till anstalten.
12 §.
Utländsk försäkringsanstalt, som drifven försäkringsrörelse här i
riket, vare pliktig att i alla för allmänheten afsedda meddelanden vid
teckning af sin firma utsätta hemlandet äfvensom anstaltens egenskap
att vara grundad på aktier eller på ömsesidighet eller på andra grunder.
Ej må anstalt i meddelanden, som äro afsedda för allmänheten, lämna
oriktiga eller vilseledande uppgifter; och skall förty, då vid angifvande
af anstaltens fonder inräknas oguldna förbindelser af delägare eller
garanter, beloppet af sådana förbindelser särskildt utsättas.
Försäkringsbref skall innehålla uppgift ej mindre om de för an¬
stalten, som meddelar försäkringen, gällande allmänna försäkringsvillkor,
än äfven om de särskilda villkoren för den försäkring, som i brefvet
afses.
13 §.
År handling, som enligt denna lag till försäkringsinspektionen
ingifves, affattad på främmande språk, skall, där så påfordras, tillika
ingifvas en bestyrkt svensk öfversättning däraf.
Tillkännagifvande, som enligt denna lag sker i allmänna tidningarna,
skall bekostas af den anstalt, som tillkännagifvandet rörer.
128
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
14 §.
Innan förhållande, som enligt denna lag skall i allmänna tidningarna
kungöras, blifvit sålunda kungjordt, må det icke med laga verkan åbe¬
ropas mot annan än den, som visas hafva därom egt vetskap.
15 §.
Underlåter generalagent att fullgöra hvad honom enligt 6 eller
8 § åligger, eller bryter någon emot föreskrifterna i 12 §, straffes med
böter från och med fem till och med femhundra kronor.
Den, som i fall, hvarom i 4, 6 eller 8 § fönnäles, emot bättre
vetande lämnar oriktig uppgift, straffes med böter från och med tjugu¬
fem till och med tvåtusen kronor, där ej å förseelsen straff är i all¬
männa strafflagen utsatt.
16 §.
Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan. Saknas till¬
gång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän
strafflag.
1! §•
I fråga om försäkringsanstalt, hvars rörelse här i riket allenast
afser återförsäkring, äge denna lag ej tillämpning.
18 §.
Genom denna lag upphäfves nådiga kungörelsen angående villkoren
för utländsk försäkringsanstalts rätt att här i riket drifva försäkrings¬
rörelse den 22 oktober 1886.
Utländsk försäkringsanstalt, som vid denna lags trädande i kraft
lofligen drifver försäkringsrörelse här i riket, skall, om den önskar under
mera än ett år därefter fortsätta rörelsen, begära tillstånd på sätt i 4 §
är föreskrifvet.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 19
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 33 ä.
129
Bil. litt. C.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse af 11 kap. 15 § rättegångsbalken.
o Härigenom förordnas, att 11 kap. 15 § rättegångsbalken skall
erhålla följande ändrade lydelse:
År stämning tagen å bolag, förening eller annat samfund, eller å
stiftelse eller annan sådan inrättning, varde stämningen delgifven den,
som äger att företräda samfundet eller inrättningen, eller, där flere,
hvar för sig eller gemensamt, äro därtill behöriga, någon af dem. Huru
stämning skall delgifvas, där styrelse för aktiebolag, ömsesidigt för¬
säkringsbolag eller registrerad förening för ekonomisk verksamhet vill
kära till bolaget eller föreningen, därom är särskild! stadgadt.
År ej någon satt att företräda samfund, som stämmas skall, men
finnes någon, som äger sammankalla dem, hvilka hafva att öfver sam¬
fundets angelägenheter besluta, skall stämningen honom delgifvas.
Bih. till Riksd. Prot. 1903. 1 Sami. 1 Åfd. 20 Haft.
17
130
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
Bil. litt. D.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse af 22 kap. 14 § och 23 kap.
4 § strafflagen.
Härigenom förordnas, att 22 kap. 14 § och 23 kap. 4 § strafflagen
skola erhålla följande ändrade lydelse:
2*2 kap.
14 §.
Går fullmäktig i sak, den honom betrodd är, svikligen hufvud-
mannens vederpart tillhanda, vare sig med skrifts uppsättande, eller
med råd eller skäl, eller eljest till hufvudmannens skada främjar sin
eller andras nytta, eller begår syssloman vid annat uppdrags utförande
trolöshet emot hufvudman; var^ lag som i 11 § sägs; och varde full¬
mäktig, som med sådant brott beträdes, dömd ovärdig att vidare föra
andras talan inför rätta.
Såsom syssloman skall ock straffas, efter ty nu sagdt är, ledamot
i styrelse för aktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag eller registrerad
förening för ekonomisk verksamhet, så ock annan, som är satt att leda
bolagets eller föreningens angelägenheter.
Förleder man, i sviklig afsikt, annan till oskälig rättegång, straffes
med böter.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
131
23 kap.
4 §•
Har aktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag eller registrerad före¬
ning för ekonomisk verksamhet kommit i konkurstillstånd, och finnes
styrelseledamot eller annan, som är satt att leda bolagets eller före¬
ningens angelägenheter, hafva mot borgenärerna sig förbrutit, som här
ofvan sägs; då skall han straffas, som vore han gäldenär i konkursen.
132
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 38 a.
Bil. litt. E.
Förslag
till
Lag-
om ändrad lydelse af 2 § i förordningen den 4 maj 1855
angående handelsböcker och handelsräkningar.
Härigenom förordnas, att 2 § i förordningen den 4 maj 1855 an¬
gående handelsböcker och handelsräkningar skall erhålla följande än¬
drade lydelse:
Under stadgandet i första punkten af 1 § inbegripas: de, som
penningehandel och bankrörelse drifva; de, som för egen räkning eller
i kommission in-, och utrikes varor uppköpa, för att dem åter utsälja;
de, som. i kommission varor till utsägning emottaga; de, som för in-
eller utrikes sjöfart skepp eller fartyg bygga eller utrusta, för att dem
på frakt upplåta eller försälja; kikare af försäkringsrörelse; idkare af
apoteksrörelse; idkare al boktryckeri- och bokförlagsrörelse; idkare af
gröfre eller finare smidesbruk, och af verk för tackjärnsblåsning och
jerngjuteri; idkare af fabriker och manufakturverk; idkare af de borger-
yrken, som hafva till ändamål att lifsmedel eller drycker till för¬
säljning bereda; och de, som till sitt yrke gjort att på beting öfvertaga
uppförande och bättrande af hus och byggnader.
Undantagne äro: jordbrukare och idkare af de näringar, hvilka med
jordbruket sammanhänga eller såsom föremål för husflit äro att betrakta;
idkare af grufvedrift och bergsmannahandtering; handtverkare, som
hufvudsakligen på beställning varor förfärdiga; och de, som, utan bi¬
träde af andra än hustru och barn, mångleri- eller annan sådan mindre
handelsrörelse idka, eller lifsmedel, drycker eller andra varor till för¬
säljning bereda.
Kimgl. May.ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
133
Bil. litt. F.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse af 8 § i lagen den 13 juli 1887 angående
handelsregister, firma och prokura.
Härigenom förordnas, att 8 § i lagen den 13 juli L887 angående
handelsregister, firma och prokura skall erhålla följande ändrade lydelse:
Hvar, som vill idka handel eller annan näring, med hvars ut¬
öfvande följer skyldighet att föra handelsböcker, vare pliktig att till
införande i handelsregistret anmäla det namn, hvarunder han ämnar
bedrifva sin rörelse och som han vid därvid förekommande underskrifter
ämnar teckna. Sådant namn kallas firma.
I handelsbolag åligger det hvarje bolagsman att ansvara för an¬
mälningsskyldighetens fullgörande.
Från nu stadgade anmälningsskyldighet undantagas förtygsredare
och rederier, aktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag samt registrerade
föreningar för ekonomisk verksamhet, så ock enskilda banker med rätt
att utgifva egna banksedlar.
Enkelt bolag må, efter ansökning af bolagsmännen, i handels¬
registret införas på sätt om handelsbolag är stadgadt; och gälle sedan
om det bolag hvad i denna lag finnes angående handefsbolag före¬
skri fvet.
Bih. till Riksd. Prut. 1003. 1 Rami. 1 A/d. 20 lldft.
18
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 33 a.
135
Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kungl. Maj:ts
högsta domstol fredagen den 4 juli 1902.
Närvarande:
Justitieråden: Hellström,
Billin g,
Bohman,
Ramstedt.
Sedan, jämlikt högsta domstolens beslut den 1 november 1901,
handlingarna rörande de till högsta domstolen för afgifvande af utlå¬
tande öfverlämnade förslag till lag om försäkringsanstalter, till lag om
utländsk försäkringsanstalts rätt att drifva försäkringsrörelse här i riket,
till lag om ändrad lydelse af 11 kap. 15 § rättegångsbalken, till lag
om ändrad lydelse af 22 kap. 14 § och 23 kap. 4 § strafflagen, till
lag om ändrad lydelse af 2 § i förordningen den 4 maj 1855 angående
handelsböcker och handelsräkningar, samt till lag om ändrad lydelse af
8 § i lagen den 13 juli 1887 angående handelsregister, firma och prokura
cirkulerat mellan högsta domstolens ofvanbemälde ledamöter, hvilka
jämte till statsråd numera utnämnde justitierådet Westring öfvervarit
Bih. till Riksd. Prof. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 20 Höft. (N:o 33 a o. 33 b.) 19
136
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
föredragningen af förslagen, företogs nu detta ärende till slutlig behand¬
ling; varande förslagen bilagda detta protokoll.
1. Förslag till lag om försäkringsanstalter.
Mot förslaget framställdes följande anmärkningar, nämligen vid
Rubriken.
Då enligt förslagets 1 § försäkringsrörelse må — med undantag
för anstalt, som inrättades af staten och hvarom i förslaget ej vore
fråga — drifvas allenast af bolag, syntes det högsta domstolen rättare
att utbyta rubriken »Lag om försäkringsanstalter» mot »Lag om för¬
säkringsbolag».
3 §■
Då de i denna paragraf upptagna regler icke ägde något samband
med öfriga i samma afdelning gifna bestämmelser och för öfrigt vore
af den beskaffenhet, att de icke kunde anses hafva sin rätta plats strax
i början af lagen, syntes högsta domstolen önskligt, om desamma kunde
inrymmas å annat lämpligare ställe i lagen.
I afseende å paragrafens innehåll anmärktes, att den i början af
andra stycket uttalade rättssats vore alltför allmängiltig för att böra
förekomma annat än som underlag för den därpå grundade straffbe¬
stämmelsen i 114 §, med hvilken den förty, därest den skulle bibe¬
hållas, borde samarbetas; hvarjämte erinrades, att betydelsen af en
dylik ansvarsbestämmelse blefve tämligen ringa, då den ej komme att
gälla för tryckta meddelanden, i afseende å hvilka tryckfrihetsförord¬
ningen ägde tillämpning.
4 §■
Justitierådet Ramstedt, med hvilken högsta domstolens öfrige leda¬
möter instämde, yttrade:
»Enär försäkringsaktiebolag till sin juridiska konstruktion äro
aktiebolag, kan det synas naturligast och enklast att, såsom i förslaget
137
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
skett, här endast upptaga sådana bestämmelser, som äro egendomliga
för försäkringsaktiebolag och i öfrigt hänvisa till vederbörliga stadgan-
den i aktiebolagslagen. Vid en närmare granskning skall man emel¬
lertid finna, att detta förfarande, som särskildt ur kortfattlighetens syn¬
punkt, erbjuder obestridliga fördelar, å andra sidan lämnar rum för all¬
varliga betänkligheter, i ty att bland de stadganden i aktiebolagslagen,
hvilka skulle oförändrade äga tillämpning å försäkringsaktiebolag, åt¬
skilliga antingen alldeles icke eller åtminstone endast med vissa modi¬
fikationer kunna blifva gällande å sistnämnda bolag eller vissa arter
däraf. Så finner man: att bestämmelsen i 3 § aktiebolagslagen därom,
att delegares tillskott ovillkorligen skola fördelas i aktier, ej stämmer
öfverens med 5 § 14 monn i förslaget; att det i samma paragraf af
aktiebolagslagen gifna stadgande angående aktiekapitalets storlek enligt
8 § i förslaget ej skulle gälla för bolag, hvars rörelse afser lifförsäk¬
ring; att de i 25 och 26 §§ aktiebolagslagen meddelade föreskrifter om
amortering eller annan nedsättning af aktiekapitalet näppeligen böra
eller kunna gälla försäkringsaktiebolag, och att såsom följd häraf flera
andra paragrafer i aktiebolagslagen ej kunna oförändrade åberopas; att,
om öfver hufvud 28 § aktiebolagslagen bör äga tillämpning å försäk¬
ringsaktiebolag, hvilket synes på goda grunder kunna ifrågasättas, i
hvarje händelse sista punkten af samma paragraf ej bör gälla för dylikt
bolag, i hvilket aktieägarne äro förpliktade till tillskott utöfver tecknadt
aktiebelopp; att bestämmelserna i 29 § aktiebolagslagen angående re¬
servfond ej i allo stämma öfverens med föreskrifterna i förslagets 91
§ om säkerhetsfond och att, då båda dessa fonder äro afsedda för ena¬
handa ändamål, anordningen med dubbla fonder synes olämplig; samt
att, med hänsyn till innehållet i sista stycket af förslagets 6 § den i
50 § aktiebolagslagen lämnade hänvisning till 46 § i samma lag ej kan
anses uttömmande. Särskildt blifver dock oförändrad tillämpning af
aktiebolagslagens stadganden om upplösning och likvidation i många af-
seenden omöjlig, beroende, såsom naturligt är, på de nu föreslagna, för
andra aktiebolag icke gällande bestämmelser om särskild administration
och den af Konungen förordnade likvidatorn. För af hjälpande af dessa
oegentligheter synes därföre en omarbetning af förslaget vara ound¬
gängligen nödig, därvid jämväl torde uppmärksammas att, om försäk¬
ringsaktiebolag skola införas i allmänna aktiebolagsregistret, 71—74 §§
i aktiebolagslagen icke lära behöfva i försäkringslagen åberopas eller
återupprepas.
I detta sammanhang må påpekas, att för de försäkringsgrenar,
som ej afses i den afdelning af förslaget, hvilken handlar om särskild
138
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
administration, förslaget icke meddelar några bestämmelser angående
försäkringstagarnes ställning vid konkurs och likvidation. Det får väl
anses för gifvet, att försäkringsaftalet, oberoende af bolagets upplösning,
fortfarande kan upprätthållas, men då en försäkringstagare i allmänhet
ej lärer kunna åtnöjas med en dylik försäkring utan ofördröjligen måste
söka att å annat håll vinna den säkerhet, som med försäkringsaftalet
åsyftats, bör tillfälle beredas honom att, på sätt äfven i 240 § sjölagen
finnes stadgadt, bäfva försäkringsaftalet och om möjligt återfå den del
af premien, som icke redan blifvit intjänad. Föreskrifter i detta hän¬
seende synas sålunda erforderliga.»
5 §•
Då i denna paragraf ordet »lifförsäkring» för första gången mötte,
ansåg sig högsta domstolen här böra erinra om önskvärdheten däraf
att på lämpligt ställe i lagen angåfves omfattningen af begreppet lif-
försäkringsrörelse eller åtminstone att därmed afsåges jämväl lifränte-
och kapitalförsäkringsrörelse.
6 §•
Högsta domstolen ansåg tillräckligt skäl ej förefinnas att i den
omfattning, som i förevarande paragraf föreslås, låta grunderna för ett
lifforsäkringsbolags verksamhet underställas Konungens pröfning samt
påpekade i öfrigt, att, därest meningen med stadgandet i sista stycket
vore, att bestämmelserna rörande grunderna äfven i det afseendet skulle
likställas med bolagsordning, att för beslut om ändring i samma be¬
stämmelser skulle gälla enahanda föreskrifter som för ändring i bolags¬
ordningen, ett förtydligande vore erforderligt.
9 §•
Högsta domstolen erinrade att, i händelse aktietecknare skulle vara
skyldig lämna tillskott utöfver aktiebeloppet, det borde såsom ytterligare
villkor för utgifvande af aktiebref stadgas, att förbindelse å sådant till¬
skott blifvit aflämnad och godkänd; och anmärktes i sammanhang här¬
med att, då förslagets bestämmelser angående dylika tillskott syntes
alltför knapphändiga, det torde blifva nödvändigt att beträffande dessa
139
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
tillskott meddela hufvudsakligen enahanda föreskrifter, som i aktie¬
bolagslagen gifvits rörande ogulden andel af aktie.
10 §.
Justitierådet Ramstedt, med hvilken justitieråden Hellström oeh
Boliman instämde, yttrade:
»Bland de paragrafer i aktiebolagslagen, som enligt förslaget
skola för försäkringsaktiebolag lända till efterrättelse, förekomma icke
1 och 31 §§, och den i dem uttalade grundsats, att aktieägare ej är
pliktig tillskjuta något utöfver tecknadt aktiebelopp, finnes i förslaget
icke heller på annat sätt angifven, ehuru densamma uppenbarligen,
enligt hvad afsedt är, skulle gälla äfven för dylika bolag, så framt ej
bolagsordningen innehåller bestämmelse i motsatt riktning. l)å för¬
slaget emellertid åsyftar att genom uppställda regler eller hänvisning
till aktiebolagslagen fullständigt ordna lagstiftningen för försäkrings¬
aktiebolag, synes denna grundprincip ej böra saknas. Och torde den¬
samma således böra på lämpligt ställe i förslaget införas.»
15 §.
I fråga om det register, hvari enligt förslaget försäkringsbolag
borde införas, hänvisade högsta domstolen till hvad här nedan vid 75 §
anfördes.
19 §.
Justitierådet Ramstedt, med hvilken justitieråden Hellström och
Billing instämde, yttrade:
»Af ordalagen i första stycket framgår ej, huruvida i bolag, hvars
rörelse icke afser lifförsäkring, afskrifningen å organisationskostnaden
skall börja redan under första eller andra räkenskapsåret, eller om där¬
med må anstå tills efter det med andra räkenskapsårets utgång sum¬
man af ifrågavarande organisationskostnader blifvit i sin helhet bekant.»
Justitierådet Ramstedt anförde vidare:
»Därest medgifvandet i 19 § att för viss tid beräkna ett försäk¬
ringsaktiebolags organisations- och anskaffningskostnader såsom tillgång
kan anses befogadt, och bolaget — hvad i sådant fall måste förut¬
sättas — oafsedt en dylik anordning må under tiden anses fullt solidt,
synes det i sista stycket meddelade förbud att, innan sagda kostnader
140
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
blifvit fullständigt afskrifna, af bolagets vinst utdela mera än 4 procent
af aktiekapitalet icke vara af omständigheterna påkalladt. Det bolag,
hvars årsvinst ej förslår till större utdelning, skulle sålunda komma i
samma eller gent emot sina försäkringstagare möjligen i bättre läge
än det, hvars verksamhet redan Irån början lämnar en måhända afse-
värdt större vinst och som följaktligen med hänsyn till beskaffenheten
och omfattningen af denna sin verksamhet måste anses solidare än det
förra och bättre än detta i stånd att undvara den disponibla delen af
årsvinsten; och då det med hänsyn till konkurrensen särskildt med
äldre bolag kan för ett nybildadt bolag vara af synnerlig vikt att redan
under de första åren kunna bjuda aktieägare och försäkringstagare
större fördelar än med den föreslagna ^begränsningen kan ske, synes
densamma böra ur förslaget utgå eller åtminstone ändras så, att en
något högre utdelning medgifves.»
20 §.
Justitierådet Billing, med hvilken justitieråden Hellström och
Bohman instämde, anförde:
»Förslagets bestämmelser om registrering af likvidation synas vara
dels ofullständiga dels i vissa hänseenden svåra eller omöjliga att
tillämpa. I detta afseende må först påpekas, att föreskrift helt och
hållet saknas om registrering för det fall att likvidation inträder på
grund af 100 §. Vid likvidation, hvarom i 20 § förmäles, uppstå
svårigheter vid registreringen, väl ej af sjelfva upplösningen, men
beträffande öfriga förhållanden, som skola till registret anmälas. Enligt
101 § äger nämligen Konungen vid likvidation af annan anledning, än
i 100 § sägs, att, »där så pröfvas erforderligt», utse en person att med
öfriga likvidatorer deltaga i utredningen. Någon tidpunkt, före hvilken
Konungens beslut skall fattas, är ej bestämd, och vid sådant förhållande
blir det för likvidatorerne vanskligt att fullgöra den dem i 20 § på¬
lagda förpliktelse att »ofördröjligen» lämna uppgift å dem, som äga
verkställa likvidationen och teckna dess firma. Därtill kommer att
giltigt förfogande i fråga om firmateckningen näppeligen kan göras i
sammanhang med valet af likvidatorer. I hvarje händelse kunna rätts-
förvecklingar uppstå i fråga om förvaltningsåtgärder, som vidtagas
innan Konungens beslut om utseende af likvidator hinner komma till
öfrige likvidatorernas kännedom och därefter blifvit till efterrättelse för
allmänheten i registret infördt och kungjordt.»
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
141
24 §.
Justitierådet Billing yttrade:
»Enligt denna § kan ett ömsesidigt lifförsäkringsbolag bildas på
sådana grunder, att endast bolagets tillgångar häfta för dess förbindel¬
ser. Något tillskjutet aktiekapital, som kan utgöra ekonomisk basis
för bolagets verksamhet, förefinnes icke, och personlig ansvarighet —
i den betydelse detta uttryck enligt gängse och jämväl i förslaget
(se 25 §) antaget språkbruk äger — för försäkringstagares och andra
fordringsägares tillgodohafvanden är ej heller för handen. Den ömse¬
sidiga ansvarigheten har krympt samman till den ur fordringsägarnes
synpunkt skäligen betydelselösa förpliktelsen att i mån af behof tåla
nedsättning af sina försäkringsbelopp — ty detta lärer väl vara inne¬
börden af det något oklara stadgandet i 56 § andra stycket. Endast
högst oegentligt kan man emellertid tillägga ett dylikt bolag epitetet
»ömsesidigt», hvarmed helt naturligt hitintills, åtminstone utanför fack¬
kretsar, förknippats föreställningen om skyldighet för delägarne att i
en eller annan form personligen ansvara för ingångna försäkringsaftals
fullgörande. Och dock är det för bolaget icke blott en rättighet utan
jämväl en i lagen (29 §) uttryckligen stadgad skyldighet att uppträda
under en så missvisande skylt.
Men af skäl, som ligga i öppen dag, är det ifråga om försäkrings¬
företag, som vända sig till en större, okritisk och mindre affärsvan
allmänhet, af största vikt att ej själfva den benämning, hvarunder
rörelsen drifves, är af beskaffenhet att väcka oriktiga föreställningar
om så ytterst viktiga ting som forsäkringstagarnes ansvarighet och
garantierna för utbekommande af tagna försäkringar. För min del
anser jag det därföre vara riktigare att, i analogi med hvad som skett
beträffande registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet, förplikta
försäkringsbolag, som ej är grundadt på aktier, att i sin firma tydligt
angifva arten af delägarnes personliga ansvarighet.
Då man ansett sig i fråga om lifförsäkringsbolag kunna göra det
från allmän rättssynpunkt enastående medgifvandet att ett företag må
bildas och öfva affärsverksamhet utan vare sig egen kapitalbasis eller
någon verklig personlig ansvarighet, så synes detta näppeligen annor¬
ledes kunna förklaras eller försvaras, än att man tänkt sig att ett bolag
af dylik art svårligen kan komma till stånd utan stöd af ett garanti¬
kapital. Detta gör då, synnerligen i början af bolagets verksamhet,
enahanda tjänst som aktiekapitalet i ett aktiebolag, och mot en sådan
142
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
anordning synes intet väsentligt vara att anmärka, under förutsättning
att garanternas rättsliga ställning i förhållande till bolagets fordrings¬
ägare och framför allt till dess försäkringstagare så regleras, att garanti-
kapitalet i verkligheten kommer att, såsom förhållandet är med aktie¬
kapitalet, utgöra säkerhet för dem eller, med andra ord, att dels åter¬
betalning af garantikapitalet ej må kunna äga rum innan fullt betryg¬
gande afsättningar till försäkringstagarne skett, dels ock åt detsamma
tillerkännes sämre rätt i händelse af konkurs eller likvidation än åt
andra bolagets förbindelser.
Då bolagsordningen, som fastställes af Konungen, enligt 27 § 16
mom. bör innehålla bestämmelser, huruvida och i hvilken ordning garanti¬
kapitalet skall återgäldas, äger man rätt förvänta, att i det förstnämnda
hänseendet försäkringstagarnes intressen varda behörigen tillgodosedda.
Ur den senare synpunkten är däremot nu föreliggande förslag mindre
tillfredsställande, och för min del anser jag legaliserandet af försäkrings¬
bolag utan aktiekapital och utan verklig personlig ansvarighet kunna
tillstyrkas allenast under den förutsättning, att i lagen meddelas före¬
skrift därom, att vid konkurs eller likvidation garantikapitalet äger
sämre rätt än bolagets öfriga förbindelser.»
25 §.
Då ordalydelsen i paragrafen syntes innefatta rätt att vid åter¬
försäkring fritaga försäkringstagaren från viss ansvarighet, äfven om
dylik rätt icke funnes inrymd i bolagsordningen, men sådant icke torde
vara afsedt, ansåg högsta domstolen någon jämkning af ordalagen böra
vidtagas.
27 §.
Justitierådet Ramstedt, med hvilken justitieråden Hellström och
Bohman instämde, yttrade:
»Då meningen lärer vara ej blott att, såsom i förslaget antydes,
vissa delägare må kunna uteslutas från rösträtt i bolaget och garanter,
ehuru icke delägare, tillerkännas sådan rösträtt, än äfven att bolags¬
stämmas befogenhet skall kunna i allo öfverlåtas å vissa därtill utsedda
personer, synes uttryckligt medgifvande till eu sådan anordning, hvilken
nära öfverensstämmer med hvad nu gäller för exempelvis ränte- och
kapitalförsäkringsanstalter, böra i lagen lämnas.
Jämväl torde, på sätt redan blifvit inom högsta domstolen fram¬
hållet, i lagen böra upptagas föreskrift därom, att vid bolags upplösning
143
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
garanterna äga sämre rätt till betalning än bolagets öfriga fordrings¬
ägare, hvarförutom af lätt insedda skäl lärer böra stadgas, att förbindel¬
ser å oguldna delar af garantikapitalet samt å sådana tillskott, som
afses i 27 § 15 mom., skola vara aflämnade före bolagets konstitue¬
rande, äfvensom bestämmelse meddelas, under hvilka förhållanden och
i hvilken ordning omförmälta tillskott må från garant uttagas.
29 §.
Enär beskaffenheten af bolagets verksamhet borde af bolagets
firmaboteckning framgå, ansågo justitieråden Hellström, Bohman och
Ramstedt ordet »försäkring» eller »försäkringsrörelse» jämväl böra i
firman förekomma.
30 §.
Högsta domstolen ansåg, att arten af den teckning, som här af-
säges, skulle tydligare framgå, om 26 § erhölle sin plats närmast
framför förevarande paragraf, samt att jämväl med afseende å innehållet
af 26 § en sådan uppställning vore att föredraga.
31 §.
Högsta domstolens ledamöter förenade sig om följande yttrande:
»Då någon »teckning» i den betydelse, hvari uttrycket i detta
sammanhang uppenbarligen tages, ej lärer kunna ifrågakomma, sedan
bolaget konstituerats, synes relativsatsen »som verkställes innan bolaget
enligt 34 § anses bildadt» vara öfverflödig och böra utgå.
Det sannolikt från aktiebolagslagen hämtade uttrycket, att teckning
är »ogiltig», är i detta sammanhang tvetydigt och kan lätt leda till den
missuppfattning, att en i behörig ordning gjord teckning är juridiskt
bindande. Att teckningen emellertid icke binder det blifvande bolaget
så att detta skulle vara pliktigt meddela försäkring i enlighet med den¬
samma, är väl utan vidare klart; och icke heller lär, så framt ej annor¬
lunda uttryckligen blifvit utfäst, tecknaren kunna lagligen förpliktas
att fullfölja sitt gjorda anbud om försäkring. Då meningen torde vara
allenast, att teckning, som ej gjorts å behörig inbjudning, ej vid det
konstituerande sammanträdet får tagas i beräkning, hemställes, att redak¬
tionen i öfverensstämmelse härmed jämkas.»
Bih. till Piksd. Prof 1903. 1 Sami. 1 Afd. 20 Höft.
20
144
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
36 §.
Högsta domstolens ledamöter förenade sig om följande yttrande:
»Därest, på sätt 43 § upptager, ledamot af försäkringsbolags
styrelse ovillkorligen skall vara svensk undersåte, torde det ej vara
erforderligt att vid ansökning om registrering lämna uppgift om styrelse¬
ledamöternas nationalitet. Däremot och på det tillfälle må beredas för¬
säkringstagare och andra intresserade att erhålla fullständig kännedom
om innehållet af garanternas förpliktelser gent emot bolaget, torde
afskrift af det i sådant hänseende med dem träffade aftal böra åtfölja
registreringsansökningen.
Erinras må i detta sammanhang om lämpligheten af att, i analogi
med det i 24 § aktiebolagslagen lämnade medgifvande, försäkringsbolag
erhåller tillåtelse att för registrering göra anmälan om inbetalning å
garantikapilal, som skett efter det ansökningen om bolagets registrering
gjordes.»
37 §.
Att, såsom i denna paragraf funnes antydt, garanterna, ehuru icke
delägare i bolaget, skulle enligt förslagets mening äga deltaga i öfver-
läggningar och beslut om bolagets angelägenheter syntes högsta dom¬
stolen innebära en från vanliga rättsförhållanden så afvikande nyhet,
att uttryckliga, närmare reglerande bestämmelser härom i sjelfva lagen
svårligen kunde umbäras. Åtminstone borde i lagen ej saknas förbud
för garanterna att deltaga i afgörandet af frågor om användandet af
uppkommen vinst samt rörande återbetalning af garantikapital och ut¬
tagande af tillskott, som garant vore pliktig gälda utöfver garanti-
beloppet.
38 §.
Högsta domstolens ledamöter förenade sig om följande yttrande:
»För beslut om annan ändring i bolagsordningen än den, som
afser delägares ansvarighet för bolagets förbindelser, meddelas i denna
del af förslaget icke några föreskrifter, och ett dy-likt beslut skulle
således, där ej i bolagsordningen annat linnes stadgadt, kunna fattas
med enkel pluralitet å bolagsstämma. Såväl aktiebolagslagen som lagen
om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet uppställa emeller¬
145
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
tid vida strängare villkor för giltigheten af ett sådant beslut, och enligt
förslaget skulle aktiebolagslagens regler i detta afseende gälla äfven
för försäkringsaktiebolag. Och då de motiv, som ligga till grund för
dessa redan gällande eller nu föreslagna bestämmelser, jämväl torde
vara tillämpliga å ömsesidiga försäkringsbolag, hemställes, att hvad i
denna paragraf stadgas rörande beslut om bolagets upplösning må ut¬
sträckas att gälla äfven för beslut om ändring i bolagsordningen.»
40 och 41 §§.
Högsta domstolen erinrade, hurusom det ingenstädes i förslaget
funnes föreskrifvet, att register öfver de röstberättigade skulle föras,
samt att, om än styrelsen icke saknade utvägar att pröfva, huruvida
tillräckligt antal röstberättigade påkallat utlysande af bolagsstämma,
det dock mången gång blefve för magistrat eller kronofogde omöjligt
att utan dylikt register verkställa den pröfning, som i 41 § förutsättes.
50 §.
Högsta domstolens ledamöter förenade sig om följande yttrande:
»Då i afseende å redovisning för förvaltningen ömsesidigt för¬
säkringsbolag- erbjuder långt större analogi med aktiebolag än med
ekonomiska föreningar, synas bestämmelser i syfte att värna minorite¬
tens rätt, motsvarande hvad i 49 § andra stycket aktiebolagslagen
tinnes föreskrifvet, ej utan våda kunna undvaras.
Äfven torde kunna ifrågasättas, om ej för ömsesidiga försäkrings¬
bolag — dock med undantag för sådana, hvarom i 116 § förmäles —
böra från aktiebolagslagen upptagas ej mindre bestämmelserna i 36 §
om förteckning å ärenden, som skola å ordinarie bolagsstämma före¬
komma, och om anmälan af ärende, som delägare önskar hänskjuta till
stämmans pröfning, samt förbudet, i 37 § att vid extra bolagsstämma
företaga ärende, som ej varit i kallelsen till stämman angifvet, än ock
föreskrifterna i 48 § om förvaltnings- och revisionsberättelse samt om
balansräkning.»
55 §.
Högsta domstolen anmärkte, att i händelse, såsom antagligt syntes
vara, med bestämmelsen i sista stycket afsng-es förhindra att, innan
organisations- och anskaffningskostnaderna blifvit fullständigt afskrifna,
146
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
till betalning af ränta å garantikapitalet och utdelning åt f orsak rings-
tagarne användes sammanlagdt högre belopp än som motsvarade 4 pro¬
cent å inbetaldt garantikapital, formuleringen vore mindre korrekt, då
ju ränta, som erlades å detta kapital, hvilket utgjorde en bolagets skuld,
ej enligt vanligt språkbruk kunde sägas utgå af uppkommen vinst.
Justitierådet Bamstedt hänvisade därjämte till hvad af justitierådet
blifvit vid 19 § yttradt.
5Ö §.
Justitierådet Bamstedt anförde:
»Enligt 91 § sista stycket må säkerhetsfonden användas för be¬
täckande af förlust, som icke kunnat genom uppkommen årsvinst er¬
sättas. Med denna bestämmelse synes föreskriften i 56 §, att i där
förutsatt fall uttaxering å delägarne eller nedsättning af försäkrings¬
beloppen skall ske innan säkerhetsfonden tagits i anspråk för täckande
af brist, icke rätt väl låta sig förena.
För öfrigt bör uppmärksammas det inflytande, som i det förutsatta
fallet ett garantikapital kan utöfva, nämligen om garanterna enligt lag*
eller garantiaftalets innehåll hafva sämre rätt till betalning än bolagets
delägare. Under sådana förhållanden synes någon nedsättning af för¬
säkringsbeloppen ej böra ifrågakomma, så länge bristen enligt balans¬
räkningen icke öfverstiger garantikapitalet och, där garanterna äro
skyldige lämna ytterligare tillskott, summan af dessa tillskott. År denna
uppfattning riktig, torde, i händelse närmare bestämmelser angående
garanternas ställning komma att meddelas i lagen, jämväl någon ändring
i förevarande stadgande tilläfventyrs blifva erforderlig.
Det synes kunna antagas, att förslagets mening är, att uttaxe¬
ringen skall ske å dem, som varit delägare i bolaget under det räken¬
skapsår, hvilket afses i den balansräkning, däri bristen förefinnes, men
då denna mening ej framgår af de begagnade ordalagen, torde desamma
böra härutinnan förtydligas.
Efter orden kan andra stycket i denna paragraf ej syfta på annat
fall än det, hvarom i föregående stycket talats, eller att uttaxering ägt
rum, och skulle således ej äga tillämpning i händelse allenast bolagets
tillgångar häfta för dess förbindelser och någon uttaxering följaktligen
ej kan ifrågakomma. Då detta icke torde vara förslagets mening, lärer
någon jämkning i redaktionen erfordras.»
Högsta domstolens öfrige ledamöter instämde uti hvad justitierådet
Ramstedt anmärkt ej mindre rörande den stridighet, som förefunnes
147
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
mellan å ena sidan stadgandet i sista stycket af 91 § om säkerhets¬
fondens användning och å andra sidan föreskriften i nu förevarande §
om uttaxering eller nedsättning af försäkringsbeloppen, än äfven be¬
träffande affattningen af sista stycket i denna §.
I öfrigt förenade sig justitieråden Hellström, Billing och Bohman
om följande af justitierådet Billing afgifna yttrande:
»Bestämmelsen att uttaxering skall ske å dem, som varit delägare
i bolaget under hela eller någon del af den tid, som förflutit »efter
nästföregående balansräkning» lider af otydlighet, i ty att de citerade
orden icke angifva någon bestämd tidpunkt utan lämna rum för tvekan,
huruvida utgångspunkten för tidsberäkningen är den dag, då balans¬
räkningen är daterad — vanligen sista dagen i räkenskapsåret —, eller
den, då balansräkningen å bolagsstämma framlades eller möjligen den
dag, då balansräkningen definitivt fastställdes.
Men äfven i sakligt hänseende syne* ifrågavarande bestämmelse
icke vara rätt tillfredsställande. Så som stadgandet i förslaget är af-
fattadt, innebär det, att uttaxeringen skall drabba jämväl den, som efter
utgången af det räkenskapsår balansräkningen afser inträdt såsom del¬
ägare i bolaget. Men detta lärer näppeligen kunna erkännas vara rätt¬
vist eller billigt, enär i det ögonblick, då balansräkningen pröfvas, någon
tillförlitlig uppgift å bolagets dåvarande ställning icke föreligger, och
det väl låter tänka sig, att rörelsen tmder det löpande förvaltningsåret
gått utan förlust, i hvilken händelse någon ansvarighet ej bör åligga
dem, som under detsamma vunnit inträde i bolaget. Af nu anförda
skäl hemställes, att orden »den tid, som förflutit efter nästföregående
balansräkning» må utbytas mot »den tid balansräkningen afser» eller
annat därmed liktydigt uttryck.»
60 8.
Den ovillkorliga förpliktelse, som enligt denna paragraf ålåge sty¬
relsen, att i angifna fall verkställa ny uttaxering, syntes högsta dom¬
stolen kunna modifieras till öfverensstämmelse antingen med 55 § 3 mom.
i lagen om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet eller med
62 § i 1897 års förslag till lag om försäkringsanstalter.
62 §.
Högsta domstolens ledamöter förenade sig om följande yttrande:
»Hänvisningen till de i 56 § stadgade grunder synes ej lämna er-
148
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
forderlig ledning för afgörande af frågan, å hvilka uttaxering vid konkurs
skall ske. Lämpligast torde ansvarigheten för bolagets förbindelser böra
drabba dem, som vid konkursens början voro eller under ett år närmast
därförut varit delägare i bolaget. Därigenom vinnes äfven öfverens¬
stämmelse med stadgandet i 53 § andra stycket af lagen om registrerade
föreningar för ekonomisk verksamhet.»
64 §.
Högsta domstolen ansåg, att, då äfven de å bolagsstämma röst¬
berättigade, som ej voro delägare i bolaget, måste antagas hafva för
egen eller andras räkning ett verkligt intresse att bevaka i afseende å
bolaget och dess verksamhet, samt enligt 42 § åt dylika röstberättigade
lämnats öppet att föra talan om undanrödjande af bolagsstämmas beslut,
anledning förefunnes att jämväl i fråga om påkallandet af den åtgärd,
hvarom i 64 § förmältes, medgifva dem samma rätt som delägare.
68 §.
Högsta domstolen erinrade, hurusom bestämmelsen i andra stycket
af denna paragraf, i den affattning samma stycke erhållit, icke öfverens-
stämde med hvad i 103 § och följande paragrafer föreskrifvits rörande
värdehandlingar, hvilka af den särskilda administrationen skulle om¬
händertagas.
71 §.
Högsta domstolens ledamöter förenade sig om följande yttrande:
»Genom bolagets upplösning sker icke någon förändring i afseende
å de förpliktelser, bolaget iklädt sig gent emot sådana försäkringstagare,
för hvilka i 103 § och följande paragrafer särskilda bestämmelser ej med¬
delats. I följd häraf bör någon fördelning af bolagets tillgångar icke
vidtagas förr än alla i nämnda paragrafer ej afsedda försäkringsaftal
upphört att gälla; och torde för undvikande af hvarje tvekan uttrycklig
föreskrift härom böra i lagen intagas.»
72 §.
Högsta domstolen erinrade, att enligt denna paragraf endast del¬
ägare vore behörig att klandra likvidatorernas förvaltning, men att ena¬
handa rätt emellertid syntes böra tillkomma jämväl garanter, där dessa
149
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
ej blifvit lor sina fordringar till fullo godtgjorda, äfvensom försäkrings-
inspektionen i dess egenskap af representant för administrationsboet.
75 §.
Justitierådet Mamstedt, med hvilken högsta domstolens öfrige leda¬
möter instämde, yttrade:
»Enligt förslaget skall registrering af försäkringsaktiebolag ske i
aktiebolagsregistret, hvaremot ömsesidiga försäkringsbolag — ehvad de
drifva den mest omfattande rörelse eller deras verksamhet är begränsad
till ett mindre område — skola införas i ett hos Konungens befallnings¬
hafvande förd t register. Härvid har i fråga om de ömsesidiga försäk¬
ringsbolagen gällande lagstiftning rörande registrerade föreningar för
ekonomisk verksamhet fått tjäna till mönster. Det vill dock synas som
om särskild! de större ömsesidiga försäkringsbolagen med afseende å
verksamhetens både art och omfång förete större likhet med aktie¬
bolagen än med de ekonomiska föreningarna och följaktligen böra vid
registreringen likställas med de förra. Vida lämpligare än förslagets
bestämmelser synes vara att låta alla sådana försäkringsbolag, å hvilkas
bolagsordning erfordras Konungens stadfästelse, sammanföras i ett hos
registreringsmyndigheten i Stockholm fördt särskild! register. Därigenom
skulle vinnas ej blott en ur alla synpunkter önskvärd öfverskådlighet
och reda utan äfven en annan fördel, hvars betydelse ej kan skattas
nog högt, nämligen kontinuitet, och likformighet i lagtillämpningen.
Allmänheten skulle med säkerhet veta hvar önskade upplysningar stode
att vinna. För försäkringsinspektionen skulle det utan tvifvel inne¬
bära en ej oväsentlig lättnad att hafva den större försäkringsverksam-
lietens hela registreringsmaterial samladt på nära håll å ett enda ställe.
Och för försäkringsbolagen kan en sådan anordning icke tänkas med¬
föra några egentliga olägenheter, snarare torde den äfven af dem i all¬
mänhet kunna betraktas som en fördel. Jag hemställer således, att för¬
slaget i denna del på nu angifvet sätt ändras.»
78 §.
Justitierådet Ramstedt, med hvilken justitieråden Hellström och
Bohman instämde, anförde:
»Därest enligt bolagsordningen garant är pliktig lämna tillskott
utöfver tecknade garantibeloppet, torde uppgift därom och om storleken
af dessa tillskott böra införas i registret.»
150
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
Beträffande förslagets bestämmelser om försäkringsfond och säker¬
hetsfond anfördo justitierådet Bamstedt:
»Äfven å de så kallade rånte- och kapitalförsäkringsanstalterna
är förevarande förslag afsedt att tillämpas. För alla sådana, nu be¬
fintliga försäkringsinrättningar äro reglementen fastställda af Kung).
Maj:t. Enligt dessa reglementen är föremålet för anstalternas verk¬
samhet af tvåfaldigt slag: att bereda delägare antingen ett samladt
kapital, livilket utbetalas å tid, som blifvit på förhand bestämd, eller
ock eu lifränta att utgå från det delägaren uppnår viss i reglementet
fastställd ålder.
Storleken af det samlade kapital, anstalten till delägare utbetalar,
är icke i förväg bestämd. Det bildas genom insättningar, en eller
flera, till belopp, som insättaren själf bestämmer, samt ränta å delägarens
tillgodohafvande hos anstalten. Därtill kommer, under benämningen
arfsvinst, viss andel i afliden delägares behållning hos anstalten. Då
delägare dör, innan han uppnått den för kapitalutbetalningen bestämda
tid, äga nämligen hans sterbhusdelägare i regel att utbekomma allenast
det belopp, som hos anstalten blifvit för delägaren insatt med förbehåll
om sådan återbetalning. Insats, som skett utan dylikt förbehåll, äfven¬
som den aflidne tillgodoförd ränta och arfsvinst skola däremot efter
stadgade grunder fördelas mellan kvarstående delägare. I afseende ä
storleken af den delägare tillkommande ränta har anstalten ej annan
förpliktelse än att, sedan af räntemedel vissa utgifter blifvit bestridda,
tillgodoräkna delägarne återstående behållningen å anstaltens utlånings-
rörelse.
För delägare, som önskar erhålla lifränta, gälla ungefär enahanda
regler ända till den tid, då delägaren uppnår den för lifräntas utbe¬
kommande bestämda ålder. Då han sedermera aflider, utbetalar an¬
stalten icke något af de för honom insatta medlen. Däremot är del¬
ägaren tillförsäkrad att, så länge han lefver, utbekomma lifränta med
viss i reglementet fastslagen eller eljest vid hans inträde i lifränte-
åldern bestämd procent af hans dåvarande tillgodohafvande hos an¬
stalten.
Såsom af denna redogörelse framgår, förefinnes i afseende å den
del . al rånte- och kapitalförsäkringsanstalternas verksamhet, som afser
kapitalutbetalning, icke någon som helst försäkringsrisk för anstalten.
Denna förbinder sig icke såsom andra försäkringsbolag att mot vissa
premier utbetala ett på förhand fix erad t kapitalbelopp. Den åtager sig
endast att å viss tid utgifva hvad anstalten själf bekommit genom in¬
sättningar och utlåning af de insatta medlen. Beträffande lifränte-
151
Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
rörelsen är däremot förhållandet något annorlunda. Kapitalbildningen
sker väl äfven där utan någon försäkringsrisk för anstalten, men anstalten
är förpliktad att, sedan delägaren uppnått viss ålder, till honom gälda
en lifränta, som kan komma att i värde öfverstiga delägarens tillgodo-
hafvande vid inträdet i lifränteåldern.
Med den olikhet, som sålunda förefinnes mellan rånte- och kapital-
försäkringsanslalternes och andra försäkringsbolags verksamhet, är det
iätt förklarligt, om åtskilliga af förslagets hufvudsakligen för sistnämnda
bolao- afsedda regler ej väl lämpa sig för rånte- och kapitalförsäkrings-
anstalterna. Ett medgifvande i denna riktning gör äfven förslaget, då
i dess 120 § föreskrifves, att i fråga om rånte- och kapitalförsäkrmgs-
anstalt, som börjat sin verksamhet före denna lags trädande i kraft,
Konungen äger medgifva sådana afvikelser från hvad lagen innehåller,
som pröfvas skäliga. Och i motiveringen till denna paragraf påpekas,
att vissa stadganden i förslaget, särskildt bestämmelsen om säkerhets¬
fond, funnits kunna vålla svårigheter för bestående rånte- och kapital-
försäkringsanstalter. För dylika anstalter, som kunna komma att bildas
efter lagens trädande i kraft, medgifver däremot förslaget icke några
afvikelser. Och då förslaget icke heller på något sätt angifver om¬
fattningen af de eftergifter, som böra förunnas de äldre anstalterna,
är det äfven för dem af vikt att bestämmelserna i lagen blifva sådana,
att de ej verka hindrande på dessa anstalters verksamhet.
Den regel, 86 § uppställer för bestämmande af premiereservens
storlek, torde ifråga om rånte- ocli kapital försäkringsanstalt er lätt gifva
anledning till missförstånd. Någon beräkning af kapitalvärdet å anstaltens
förbindelser i den mening, som därmed eljest afses, kan nämligen
beträffande delägare, som gjort insättningar för beredande af kapital
eller som ännu ej uppnått lifränteåldern, icke ske, då ju anstalten ej
äger tillgodogöra sig ränta å det för sådan delägare innestående belopp.
I premiereserven bör fast hellre enligt grunderna för förslaget ingå, utöfver
kapitalvärdet af de i lifränteåldern redan inkomna delägarnes fordringar,
hela den behållning, öfriga delägare hafva hos anstalten, möjligen med
någon jämkning för det fall att lifränta skall utgå med viss i reglementet
bestämd procent af delägares tillgodohafvande.
Då ifrågavarande anstalter i allmänhet icke hafva andra tillgångar
än som erhållas genom insättningar och de insatta medlens förräntande
skulle således enligt förslaget — om för tillfället bortses från den i 91
§ omförmälda säkerhetsfond — anstaltens samtliga tillgångar redovisas
i sådana värdehandlingar, som afses i 88 §, samt dessa handlingar
enligt 90 § förvaras på sådant sätt, att anstalten icke kan disponera
°Bih. till Piksd. Prof. 1903. 1 Sand. 1 Åfd. 20 Höft. 21
152
Ktrngl. Majds Nåd. Proposition N:o 33 a.
öfver desamma. Endast som följd däraf att redovisningen af värde¬
handlingar, motsvarande den i balansräkningen afsätta försäkringsfonden,
och samma handlingars sättande i förvar icke skulle ske oftare än en
gång om året och icke ovillkorligen förr än efter det balansräkningen
blifvit å bolagsstämma framlagd skulle anstalten kunna erhålla något
rörelsekapital. Detta skulle dock inträffa allenast under förutsättning,
att anstaltens inkomster för året öfverstiga de löpande utgifterna —
hvilket visserligen ej kan förutsättas skola blifva förhållandet under
alla skeden af en anstalts tillvaro — samt att inkomster och utgifter
äro proportionaliter lika fördelade på årets särskilda tider, hvilket än
mindre kan antagas alltid vara fallet. Men äfven om mot förmodan
anstalterna på detta sätt finna tillgångar till bestridande af löpande
utgifter, kan dock icke därmed allt anses väl beställd!.. Det finnes icke
någon säkerhet för att under alla förhållanden en anstalt kan, åtminstone
icke utan förlust, genast vid behof placera influtna penningar i lämpliga
värdehandlingar. Och redan förvärfvade värdehandlingar måste äfven
allt emellanåt ersättas af andra. Lån uppsägas eller måste utsökas.
Obli gationer utlottas. 1 följd däraf att taxeringsvärdet å en fastighet
faller, blir en inteckning oanvändbar. Jämväl för att möta dessa och
andra dylika tillfälligheter erfordras ett rörelsekapital, som icke i för¬
hållande till rörelsens omfattning får vara allt för litet, om anstalten
skall kunna utan förlust och på ett för densamma betryggande sätt
ordna dessa angelägenheter.
Härtill kan dock icke påräknas någon annan tillgång än säkerhets¬
fonden, i afseende å hvars placering förslaget icke för dessa slag af
försäkringsbolag meddelar någon bestämmelse. Beträffande storleken
af denna fond gifvas i 91 § föreskrifter, för hvilkas tillämpning ä ränte-
och kapitalförsäkriugsanstalterua fog icke synes förefinnas och som,
enligt, föredragande departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet,
icke heller äro afsedda att tillämpas å dylika redan bestående anstalter.
Da hufvudsakliga ändamålet med denna fond är att skaffa garanti för
försäkringsbolags förmåga att fullgöra sådana bolagets förbindelser, som
afse längre tid och äro beroende af faktorer, hvilka under tidernas lopp
kunna undergå vissa förändringar, är det nämligen uppenbart, att fondens
storlek bör stå i ett visst förhållande till storleken af dylika förbindelser.
Ln tillämpning af 91 §:s bestämmelser på en rånte- och kapitalför-
säkringsanstalt skulle emellertid medföra, att fondens storlek bestämdes
311 ed hänsyn jämväl till sådana anstaltens förbindelser, i afseende hvarå
nyssnämnda faktorer icke nämnvärdt. spela in och anstalten således ej
löper någon egentlig försäkringsrisk. Och då dessa förbindelser i all¬
158
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
mänhet till beloppet vida öfverstiga anstaltens öfriga förbindelser till
delägarne, skulle följaktligen, om afsättning skall ske enligt 91 §,
anstalten, till uppenbar skada för befintliga delägare och i följd däråt
äfven för anstaltens vidare utveckling, nödgas att till säkerhetsfond
afsätta belopp, som icke stå i rimligt förhållande till det med samma
fond afsedda ändamål.
Erhåller åter fonden allenast en efter anstaltens försäkringsrisk
lämpad storlek, torde fondens medel ej vara tillräckliga till rörelse¬
kapital för anstalten, och i allt fall kunna de ej under alla förhållanden
påräknas vara därtill tillgängliga, då det ju kan inträffa, att någon
gång säkerhetsfonden behöfves för sitt egentliga ändamål. Men om åt
rånte- och kapitalförsäkringsanstalterua ej på annat sätt beredes tillfälle
att erhålla rörelsekapital, torde dessa anstalter blifva nödsakade att be¬
gagna den utväg till anskaffande af sådant kapital, som står dem öppen,
och att således för detta för säkerhetsfonden helt och hållet främmande
ändamål söka att öka fondens tillgångar.
Af den utredning, som nu lämnats, torde framgå, att förslagets
bestämmelser i hithörande delar ej äro afpassade efter rånte- och kapital-
försäkringsanstalternas verksamhet och att modifikationer i dessa be¬
stämmelser måste vidtagas, så framt ej — hvad dock icke gärna kan
vara åsyltadt — bildandet af nya dylika anstalter skall omöjliggöras
eller åtminstone i hög grad försvåras. Icke heller för bestående ränte-
och kapitalförsäkringsanstalter kan förslaget anses tillfredsställande, då
det uppställer regler, som det själft erkänner icke kunna utan modifika¬
tioner tillämpas, men icke angifver, hvari modifikationerna skola komma
att bestå.
1 själfva verket förete rånte- och kapitalförsäkringsanstalterna så
störa skiljaktigheter från andra försäkringsbolag, att det kan anses fullt
naturligt, om lagstiftningen för de förra bygges på något andra grunder
än för de senare. Det synes således kunna ifrågasättas, om icke dessa
anstalter kunna befrias från skyldigheten att hafva till försäkringsfonden
hörande värdehandlingar under förvar af ett för sådant ändamål al
Konungens befallningshafvande utsedt. ombud. Föreskriften härom har
hufvudsakligen tillkommit i syfte att geuom pantsättning för delägarnes
räkning af fondens medel bereda dem eu tryggad ställning gent emot
försäkringsbolagets öfriga borgenärer. Men dessa anstalter sakna så
godt som hvarje anledning att ställa sig i skuldförhållande till andra
än anstaltens delägare. Endast någon gång torde hafva förekommit,
att för underlättande af penniugeplaceringar ett tillfälligt lån af dylik
anstalt upptagits. Då således i regel inga andra borgenärer finnas än
154
Kanyl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 33 a.
delägarne, äga äfven dessa, änskönt någon pantsättning ej skett, att
för egen räkning förfoga öfver alla tillgångar. Därmed synes i det af¬
seende, hvarom nu är fråga, deras intressen äfven vara fullt tillgodo¬
sedda; och i audra afseenden torde i reglemente meddelade föreskrifter
angående förvaring af värdehandlingar, i förening med föreslagna be¬
stämmelser om försäkringsfondens redovisning i vissa slags värdehand¬
lingar, för delägarne medföra betryggande säkerhet.
Om emellertid ett sådant medgifvande, som det af mig nu för¬
ordade, ej anses kunna lämnas åt rånte- och kapitalförsäkringsanstalterna,
torde åtminstone på förut anförda skäl skyldigheten att i särskildt för¬
var hafva värdepapper, motsvarande hela det belopp, hvartill försäkrings¬
fonden uppgår, böra i någon ej allt för ringa mån modifieras, hvarjämte
under alla förhållanden en väsentlig inskränkning torde böra medgifvas
i afseende å storleken af det belopp, som skall till säkerhetsfond afsättas.»
88 §.
Justitierådet Ramstedt yttrade:
»Då tvekan lätt kan uppstå, huruvida här afsedda obligationer må
beräknas till sitt nominella värde eller allenast till det mindre belopp,
hvartill vid hvarje särskild tidpunkt desamma böra kunna försäljas, eller
efter annan grund, torde någon ledning för afgörande af denna fråga
böra i lagen lämnas. För försäkringsbolagen vore det uppenbarligen
af stor vikt, om värdesättningen af dessa papper ej allt för mycket
ställdes i beroende af fluktuationerna å penningemarknaden. Ett motsatt
förfarande skulle utan tvifvel försvåra försäkringsfondens redovisning i
sådana värdehandlingar, hvilka dock ur andra synpunkter företrädesvis
synas lämpa sig för ändamålet. Bolaget måste ju i sådant fall vara
beredt att för hvarje något betydande stegring af den allmänna ränte¬
foten anskaffa ytterligare värdehandlingar. Och då ifrågavarande i ett
bolags ägo befintliga papper ej äro afsedda för försäljning och endast
undantagsvis torde komma att i någon större omfattning på sådant sätt
användas, samt de, därest de bibehållas, småningom genom utlottning
inbringa sitt nominella belopp, synes det utan olägenhet kunna med¬
gifvas bolagen att bokföra dessa värdehandlingar till inköpspriset, förut¬
satt att detta ej öfverstiger det nominella värdet och ej heller är högre
än att den ränta, som dåra erhålles, uppgår till den såsom grund för
beräkning af försäkringspremier och premiereserv bestämda räntefot.
Att innehållet i 6:te punkten ej lämnar någon verklig ledning
för bedömande af, hvilka värdehandlingar där afses, torde ej kunna
155
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
bestridas. Det må vara sant, att fullt exakta och uttömmande bestäm¬
melser i detta afseende ej kunna gifvas och att pröfningen af vissa
värdehandlingars användbarhet ytterst måste bero af försäkringsinspek-
tionen. Men det är af vikt för bolagen att i möjligast största omfång-
kunna handla själfständigt och redan på förhand veta hvad de hafva
att rätta sig efter. Enligt föredragande departementschefens yttrande
till statsrådsprotokollet skulle på grund af stadgandet i öde punkten
kunna för redovisning användas ej blott andra inländska skuldförbin¬
delser än de i föregående punkter omförmälda än äfven exempelvis
utländska statsobligationer samt inteckningar i bolagets egna fastigheter.
Att dylika inteckningar kunna godkännas framgår måhända redan af
Öde punkten. Då meningen är att försäkringsfondens medel skola
kunna placeras i utländska statsobligationer, torde hinder ej möta att
i lagen utsäga detta. Och därest andra inländska skuldförbindelser än
de t punkterna 1—5 omnämnda få begagnas till redovisning, bör ett
uttryckligt medgifvande i detta hänseende kunna lämnas åtminstone för
sådana enskilda järnvägars och industriella inrättningars obligationer,
som allmänt anses vara af fullgod beskaffenhet.»
90 §.
Justitierådet Bamstedt anförde:
»Af ordalagen i andra stycket andra punkten vill det synas som
om, då enligt balansräkningen de afsätta värdehandlingarna uppgå till
högre belopp än försäkringsfonden, rättigheten för bolaget att utfå
handlingar i värde motsvarande öfverskottet ej skulle vara ovillkorlig
utan beroende af försäkringsinspektionens tillstånd. Meningen torde
dock ej vara, att försäkringsinspektionen skall äga förvägra bolaget
att utbekomma handlingarna, utan endast, att inspektionen skall hålla
kontroll öfver, att don för handlingarnas utbekommande stadgade förut¬
sättning är för handen. Någon jämkning i redaktionen synes således
erforderlig.
Tredje punkten i samma stycke tyckes innebära, att då, efter det
värdehandlingar, motsvarande försäkringsfonden enligt sista balans¬
räkningen, blifvit afskilda, bolaget skall utbetala försäkringsbelopp, för
hvilket afsättning till fonden ägt rum, bolaget må ega utbekomma för
bestridandet af sådan utbetalning erforderliga värdehandlingar; men dä
bolaget under tiden efter all anledning ingått andra försäkringsaftal,
för livilka någon afsättning till fonden ännu ej skett, synes utlemnan¬
de! af värdehandlingar för det nppgifna ändamålet ej böra ifrågakomma,
150
Kunyl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
med mindre bolaget genom provisorisk balansräkning eller på annat
sätt åtminstone gör sannolikt, att värdet af dess förbindelser till för-
säkringstagarne minskats.
Att i följd af värdehandlingarnas pantsättning svårigheter lätt
kunna uppstå, då för en eller annan förvaltningsåtgärd bolaget behöfver
äga tillgång till dessa handlingar, är utom all fråga. Särskildt kan
detta blifva förhållandet med inteckningsreverser, som allt emellanåt
måste finnas tillgängliga för förnyelser, relaxer, utsökning afränta m. m.
Det synes önskligt, om förfarandet härvid kunde i någon mån genom
lagen regleras, t. ex. genom föreskrift att det allmänna ombudet eger
att mot kvitto till bolaget utlämna dylik handling, då därför visas giltig
anledning, naturligtvis med skyldighet för ombudet att tillse, att hand¬
lingen eller dess ekvivalent inom skälig tid åter aflämnas i ombudets
förvar, och att, där så ej sker, om förhållandet göra anmälan hos för¬
säkringsinspektionen.»
Justitierådet Billing, med hvilken justitierådet Hellström instämde,
yttrade:
»Innebörden af andra styckets andra och tredje punkter synes
dunkel därutinnan, att bolaget säges under de gifna förutsättningarne
vara »berättigadt» eller »äga» utbekomma värdehandlingar, men att
samtidigt utöfningen af denna rätt göres beroende af försäkringsinspek-
tionens tillstånd. — Därest meningen med dessa stadganden är att
försäkringsinspektionen allenast skall kontrollera tillvaron af de för
värdehandlingarnes utbekommande stadg.ade förutsättningar, men, i hän¬
delse detta finnes vara förhållandet, icke äga att förhålla bolaget värde-
handlingarne eller att för dessas utbekommande uppställa något villkor,
synes mig med fog kunna anmärkas, beträffande det i andra punkten
omförmälda fall, att försäkringsinspektionen vid pröfning af gjord an¬
sökning bör äga både rätt och plikt att taga hänsyn till hvad som
under löpande förvaltningsåret kan hafva inträffat, och i fråga om det
fall, som afscs i tredje punkten, att, på sätt justitierådet Ramstedt
erinrat, utlämnandet bör få äga rum allenast i den mån bolaget kan
göra sannolikt, att värdet af dess förbindelser till försäkringsfonden
fortfarande är minskadt.»
91 §.
Justitierådet Ramstedt yttrade:
»I denna paragraf förutsättes, att uppkommen vinst i första rummet
skall användas till betäckande af förlust, som under föregående år må
157
Kvngl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
hafva uppkommit. Då här talas om förlust från »föregående år», kan
därmed icke gärna afses det år, under hvilket vinsten uppstått. Men
om under ett tidigare år bolaget lidit förlust, kan och i vissa fall bör den¬
samma omedelbart hafva blifvit utjämnad antingen genom minskning
af säkerhets- (reserv) fonden eller ock, då fråga är om ömsesidigt
försäkringsbolag, genom uttaxering hos delägarne eller nedsättning af
försäkringsbeloppen. Att med ett senare års vinst på en gång öka
säkerhets- (reserv) fonden till det belopp, hvartill den förut uppgått,
låter sig naturligtvis göra, men en sådan åtgärd kan vara onödig,
särskild!, om säkerhetsfonden ändock har föreskrifven storlek, och
öfverensstämmer ej med föreskrifterna i 29 § aktiebolagslagen om af¬
sättning till reservfond. Och att återställa de genom uttaxering hos
försäkringstagarne eller nedsättning af försäkringsbeloppen rubbade för¬
hållandena låter sig näppeligen genomföras. Endast om förlusten från
ett gånget år under någon form balanserats såsom brist, synes det
ifrågasatta förfarandet kunna vidtagas.
Anmärkningsvärd t synes äfven det sätt, hvarpå förslaget ordnar
utsättningen till säkerhetsfonden. Medan under första skedet af fond¬
bildningen de bolag, som å sin rörelse erhållit betydlig vinst, skulle
nödgas till fonden afsätta hela det belopp, hvarmed vinsten öfverskjuter
4 procent af inbetaldt aktie- eller garantikapital, skulle åter de bolag,
hvilkas vinst icke öfverstiger nämnda procenttal, vara befriade från
hvarje afsättning till säkerhetsfonden. Sistnämnda bestämmelse skulle
visserligen ej i hela sin utsträckning gälla för försäkringsaktiebolag,
som skulle vara pliktige att i främsta rummet göra den i 29 § aktie¬
bolagslagen bestämda afsättning till reservfonden, men de ömsesidiga
försäkringsbolagen skulle kunna äfven under en längre tid fortsätta sin
verksamhet och göra utdelningar till försäkringstagarne utan att under
tiden ett enda öre afsattes till försäkringsfonden. Det vore önskligt,
om ifrågavarande fondbilduing kunde regleras på ett jämnare och i visst
afseende äfven mera betryggande sätt.
Att, om säkerhetsfonden nedgår under stadgadt belopp, afsättning
a ny o skall vidtaga enligt de i paragrafen stadgade grunder kan väl
tagas för gifvet men torde dock, på sätt som skett i 29 § aktiebolags¬
lagen, äfven böra uttalas.
Beträffande formuleringen af bestämmelsen angående medgifveu
utdelning gäller enahanda anmärkning som framförts vid 55 §. Någon
anledning att här genom tillägg af ordet »ränta» afvika från det i 19
och 55 §§ använda uttryck »4 procent å inbetaldt» kapital torde ej
förefinn as.
158
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 33 a.
I vissa försäkringsbolag torde med afseende å verksamhetens
beskaffenhet endast med svårighet kunna afgöras, huruvida å rörelsen
uppkommit vinst. Hvad särskildt angår rånte- och kapitalförsäkrings-
anstalterna kan någon egentlig vinst ej sägas uppstå annat än möjligen
å den del af rörelsen, hvilken omfattar sådana delägare, som redan
börjat komma i åtnjutande af lifränta. Men att göra afsättningen till
säkerhetsfonden beroende af eventuell behållning å denna dol af rörelsen
torde ej vara tillrådligt. Lämpligast synes vara att, såsom redan sker
i några af dessa anstalter, till säkerhetsfond afsätta någon del af ränte¬
inkomsten å sådana delägares tillgodohafvande, som gjort insättningar
för beredande af lifränta men ännu ej uppnått lifränteåldcrn. Denna
afkomst, som enligt reglementsbestämmelse tillhör delägarne, kan emeller¬
tid ej anses som anstaltens vinst och för öfrigt skulle, om så skedde,
tillämpning därå af förslagets stadganden om afsättning till säkerhets¬
fonden väsentligt förrycka anstaltens verksamhet. Särskilda föreskrifter
i detta hänseende synas sålunda för rånte- och kapitalförsäkringsanstal-
terna vara af nöden.»
Justitieråden Hellström, Billing och Bohman ansågo lika med
justitierådet Ramstedt det vara rådligt, att i lagen infördes uttrycklig
föreskrift därom att, i händelse säkerhetsfonden nedginge under stadgadt
belopp, afsättning till densamma ånyo skulle vidtaga enligt förut angifna
grunder.
92 §.
Högsta domstolen fäste uppmärksamheten därå, att innehållet i
första stycket icke utmärkte — hvad dock torde vara afsedt — att för-
säkringstagarne skulle njuta panträtt i däri omförmälta värdehandlingar.
93 §.
Då de afvikelser från stadgandena i 85—92 §§, som enligt 93 §
tinge medgifvas, lätt kunde medföra, att den säkerhet, samma stadgan¬
den afsåge att bereda inländska försäkringstagare, i någon mån äfven-
tyrades, syntes det högsta domstolen, att dylika afvikelser ej borde
tillåtas, med mindre än att åtgärder tillika vidtoges för skyddande af
de inländska försäkringstagarnes rätt, så att denna, oberoende af gjorda
eftergifter, bibehölles oförändrad, samt att förbehåll i detta syfte förty
borde i lagen inflyta.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
159
94 §.
Justitierådet Bamstedt anförde:
»Den ifrågasatta åtgärden att, utan att på något sätt villkoren för
kompetens till aktuariebefattningen blifvit bestämda, öfverlämna åt för-
säkringsinspektionen att i hvarje särskildt fall afgöra, huruvida till
sådan befattning föreslagen person må godkännas, synes kunna, om ock
ej medföra fara för godtycke, så åtminstone lätteligen framkalla tvifvels¬
mål om inspektionens opartiskhet och konsekvens. Lämpligare torde
vara att tillåta inspektionen fastställa kompetensvillkoren, dock måhända
med rätt för inspektionen att på särskild framställning kunna såsom
aktuarie godkänna den, som ej förmår i allo uppfylla sagda villkor men
det oaktadt kan anses i stånd att sköta dylik befattning.»
Högsta domstolens öfrige ledamöter ansågo lika med justitierådet
Kamstedt det vara lämpligare, att allmänna kompetensvillkor för aktuarie
bestämdes af någon myndighet, med rätt för denna att i särskildt fall
bevilja dispens.
95, 96 och 97 §§.
Justitierådet Bamstedt, med hvilken högsta domstolens öfrige leda¬
möter förenade sig, anförde:
»Enligt hvad af föredragande departementschefen framhölls vid
remissen af ifrågavarande lagförslag, äro föreskrifterna i 95—97 §§ af-
sedda att äga tillämpning jämväl i fråga om utländska försäkrings-
anstalter, som drifva rörelse här i riket. Denna afsikt torde emellertid
böra angifvas på ett bestämdare och tydligare sätt än som i dessa
paragrafer skett; och synes ett uttalande i detta syfte hafva sin rätta
plats i den lag, som reglerar de utländska försäkringsanstalternas verk¬
samhet här i landet. G od kännes denna uppfatt ning, torde i 95 § och
i rubriken till förevarande afdelning af lagen ordet »försäkringsanstalt»
böra utbytas mot »försäkringsbolag».
Af samma anledning, som föranledt upptagande i förslaget af för¬
bud för ledamot af försäkringsinspektionen att deltaga i styrelsen af
eller hafva anställning vid försäkringsbolag, torde äfven böra dylik leda¬
mot förbjudas att vara aktieägare eller garant i sådant bolag.
Då bestämmelsen i 96 §, att öfver försäkringsinspektionens beslut
klagan må föras hos Konungen, väl ej skall gälla i fråga om beslut,
Bih. till Bilcsd. Prof. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 20 Höft. 22
160
Kungi. Majds Nåd. Proposition N:o 33 a.
som omtalas i 105 §, torde för undvikande af hvarje anledning till
tvekan sådant böra i lagen angifvas.
Ett förtydligande af det i 97 § förekommande uttrycket »här i
riket meddelade försäkringar» torde vara erforderligt. Äfven då ett
svenskt försäkringsbolag drifver rörelse i utlandet, torde det nämligen
kunna inträffa, att bolagets inhemska styrelse i sista hand pröfvar,
huruvida ett till den utländska rörelsen hörande försäkringsaftal skall
komma till stånd; och försäkringen kan då sägas vara meddelad här i
riket. Förslagets mening torde dock ej vara, att för sådan försäkring
bidrag skall lämnas till försäkringsinspektionen. Beträffande åter ut¬
ländsk försäkringsanstalt, som drifver rörelse i Sverige, torde i para¬
grafen afses alla sådana försäkringar, som ingås genom anstaltens här¬
varande generalagent; men af hvad nyss anförts torde framgå, att det
icke kan tagas för gifvet, att under alla förhållanden förslaget skulle
så tolkas.»
Justitierådet Billing, med hvilken justitierådet Hellström instämde,
yttrade vidare:
»Lämpligheten af de i andra stycket af 96 § föreslagna bestäm¬
melser synes mig kunna starkt dragas i tvifvelsmål. Då i allmänhet
verkligt sakkunnige män på ifrågavarande område torde, om man bort¬
ser från dem, som tillhöra försäkringsinspektionen, vara att finna alle¬
nast bland sådana, som på ett eller annat sätt äro i försäkringsverk-
samhetens tjänst anställde, skulle, därest förslaget blefve lag, försäkrings-
inspektionens beslut och utlåtanden komma att underkastas bedömande
och kritik af dem, som själfve i regel stå under inspektionens uppsikt
och kontroll, — en anordning, som efter vanlig uppfattning måste anses
ganska oegentlig och stötande. Ännu betänkligare synes mig dock
vara, att ett svenskt ämbetsverks åtgärder och uttalanden jämväl i rent
inhemska angelägenheter skulle kunna underkastas granskning af främ¬
mande undersåtar. Något giltigt skäl, hvarföre på detta område mer
än på andra Konungen skulle hänvisas att i regeringsärenden söka råd
och upplysning hos utländske män, synes mig ej vara anfördt, och
hemställer jag därföre att ifrågavarande bestämmelser måtte få ur för¬
slaget utgå.»
98 §.
Justitierådet Ramstedt, med hvilken högsta domstolens öfrige leda¬
möter förenade sig, yttrade:
»Föreskriften i början af paragrafen om skyldighet för försäkrings¬
161
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
bolag att »upprätta» vissa angifna handlingar, bör, såsom antagligen
tillkommen af förbiseende, utgå. Då meningen väl torde vara, att balans¬
räkningen icke skall till försäkringsinspektionen ingifvas förr än dess
innehåll vid bolagsstämma blifvit definitivt bestämdt och att den i andra
punkten omtalade uppgift om bolagets ställning vid räkenskapsårets
slut skall grundas å den sålunda af bolagsstämma pröfvade balans¬
räkningen, torde för dessa handlingars ingifvande till försäkringsinspek¬
tionen och för uppgiftens införande i tidniug icke kunna stadgas samma
tid, som skulle gälla för ordinarie bolagsstämmas hållande. Med hänsyn
till vikten däraf, att publicerandet af här afsedda handlingar ej mer
än nödigt är fördröjes, anser jag mig böra ifrågasätta, om ej tiden för
bolagsstämmans hållande må kunna framflyttas till sex månader efter
räkenskapsårets slut och den i förevarande paragraf berörda tidsfrist
bestämmas till en månad efter bolagsstämman.»
99 §.
Högsta domstolens ledamöter förenade sig om följande yttrande:
»Förbudet att för allmänheten yppa vid granskning af försäkrings¬
bolags handlingar eller vid bolagsstämma gjorda iakttagelser angående
enskildes personliga och ekonomiska förhållanden kan ej innebära hinder
för att, där så finnes nödigt, i berättelse eller annan tjänstehandling
åberopa sådana iakttagelser; och af dylika handlingar kan allmänheten
ej förvägras att taga del. Med afseende härå synas orden »för all¬
mänheten» lämpligen kunna utbytas mot »utom tjänsten» eller annat
liktydigt uttryck.
Stadgandet i sista punkten kan uuder vissa förhållanden medföra,
att af bolaget utsedde revisorer icke skulle komma i åtnjutande af hela
det arfvode, som blifvit för dem bestämdt. I följd häraf och då för
öfrigt kan inträffa, att bolagets revisorer ej åtnjuta något arfvode, torde
någon ändring böra vidtagas i denna bestämmelse.»
100 §.
Justitierådet Ramstedt anförde:
»Enligt denna paragraf äger försäkringsinspektionen att, då den
anser att i något af angifna hänseenden fel förefinnes i ett försäkrings¬
bolags verksamhet, förelägga bolaget att inom viss tid vidtaga de åt¬
gärder, som pröfvas erforderliga för rättelses vinnande. Då detta beslut
kan hos Konungen öfverklagas, synes i allmänhet icke vara något att
162
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
erinra mot ett sådant förfarande. I ett särskild! fall synes det dock
stötande. Dylikt föreläggande skulle nämligen kunna af försäkrings-
inspektionen meddelas, därest den finner grunderna för bolagets verk¬
samhet icke vara betryggande. Dessa grunder fastställas af Konungen
och kunna ej utan Konungens medgifvande ändras. Att under sådana
förhållanden låta försäkringsinspektionen föreskrifva, att ändring däri
bör ske med risk att, äfven om inspektionens beslut vinner laga kraft,
den ifrågasatta ändringen ej kommer att af Konungen godkännas, kan
icke gärna låta sig göra. Att förändrade förhållanden kunna påkalla
ändring af grunderna för ett försäkringsbolags verksamhet, är emellertid
lika gifvet som att det bör åligga försäkringsinspektionen att härå akt¬
gifva. Men för ett ingripande från dess sida bör väljas en annan väg,
ocli i hvarje fall bör ett föreläggande i syfte att få grunderna ändrade
ej kunna meddelas annat än af Konungen.
I afseende å de till redovisning af försäkringsfond afsätta medel
förekomma här två skilda bestämmelser, som i viss mån synas inne¬
bära en motsägelse och som åtminstone ej torde lämna erforderlig lod¬
ning för försäkringsinspektionen. Enligt första punkten, som afser
alla försäkringsbolag, äger försäkringsinspektionen ingripa, så snart de
afsätta värdehandlingarna ej motsvara fonden. Det ligger nära till
hands att antaga, att denna bestämmelse innefattar skyldighet för in¬
spektionen att påkalla rättelse, så snart en nämnvärd differens före¬
finnes mellan handlingarnas värde och försäkringsfondens belopp.
Men enligt ett senare stadgande, hvilket endast afser lifförsäkrings-
bolag, kan inspektionen låta anstå med vidtagandet af hvarje åtgärd
ända till dess att värdehandlingarna befinnas understiga fondens belopp
med mera än två procent af de sammanlagda lifförsäkringsbelopp, för
hvilka bolaget är pliktigt att göra afsättning till fonden. Då det kan
inträffa, att fonden icke uppgår till mera än tio procent eller en än
mindre del af försäkringssumman, skulle således enligt detta stadgande
ett bolag kunna anses hafva ett visst berättigande att obehindradt få
fortsätta sin verksamhet, ehuru det i värdehandlingar redovisat endast
omkring fyra femtedelar eller än mindre af hvad som rätteligen bort
finnas.
Anmärkningsvärd synes äfven föreskriften att, om värdehand¬
lingarna med mera än två procent af försäkringssumman understiga
fondens belopp, inspektionen skall förelägga bolaget att inom viss tid,
ej öfverstigande fyra veckor, fylla bristen. Ehuru inspektionen förut
kunnat öfverse med bolagets underlåtenhet att redovisa värdehandlingar
163
Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 33 a.
till fulla beloppet, skulle bolaget nu ovillkorligen åläggas att inom en
mycket begränsad tid anskaffa allt, som felas. Hvad särskildt angår
tidsbestämningen, torde det medgifna anståndet, såframt meningen är
att detsamma skall räknas från det bolaget erhållit del af inspektionens
beslut, vara alltför knappt tillmätt. Detta beslut kan nämligan af bo¬
laget öfverklagas, och då, i saknad af annan bestämmelse, förordningen
den 14 december 1866 bör lända till efterrättelse, utgår besvärstiden icke
förr än å trettionde dagen efter delfåendet.
I det liflorsäkringsbelopp, hvartill i förevarande fall hänsyn skall
tagas, får enligt förslaget lifräutebelopp ej medräknas. Något skäl för ett
sådant undantag har icke blifvit anfördt. Att rånte- och kapitalförsäkrings-
anstalterna, hvilkas verksamhet hufvudsakligen afser beredandet af lif¬
ränta, härigenom skulle komma i en vida sämre ställning än andra
bolag, där lifränterörelsen spelar en jämförelsevis underordnad roll,
torde icke hafva varit åsyftadt, men bör i hvarje fall observeras.
Att, då Konungen förordnar om bolags upplösning, anmälan därom
skall göras till registret måste antagas vara afsedt, men har icke blifvit
i förslaget påbjudet. Huruvida bestämmelserna i 20 §, andra stycket,
och 67 §, andra stycket, kunna anses innefatta åläggande att till regi¬
stret göra anmälan om likvidator, som af Konungen förorduats, är tvifvel¬
aktigt; och torde ett förtydligande vara erforderligt.
Af Konungen förordnad likvidator, som i denna paragraf afses,
lärer icke, så framt hans rätt därtill ej i lag fastslås, äga att utan med¬
gifvande af bolagets delägare tillgodogöra sig ersättning för sitt arbete.
Då ett dylikt medgifvande ej alltid kan vara att påräkna, torde likvi¬
datorns rätt till arfvode böra i förslaget regleras.»
Högsta domstolens öfrige ledamöter biträdde hvad justitierådet Ram-
stedt anmärkt om oformligheten däraf, att försäkringsinspektionen skulle
berättigas att på egen hand föreskrifva ändring i de af Konungen fast¬
ställda grunderna för försäkringsbolags verksamhet, och voro samma
ledamöter jämväl ense med justitierådet Ramstedt därutinnan, att de
särskilda i första och andra punkterna af paragrafens första stycke
gifna föreskrifter om rätt och skyldighet för försäkringsinspektionen
att ingripa, då försäkringsfonden nedgått under normalt belopp, syntes
vara oklara och i viss mån sinsemellan stridiga samt förty i behof al
omarbetning.
Hvad justitierådet Ramstedt yttrat därom, att likvidators rätt till
arfvode borde i förslaget regleras, biträddes af högsta domstolens öfrige
ledamöter.
164
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
101 §.
I afseende å stadgandet om arfvode åt den af Konungen förord¬
nade likvidatorn hänvisade högsta domstolen till hvad vid 99 § yttrats
i anledning af den där förekommande likartade bestämmelsen.
103 §.
Justitierådet Ramstedt anförde:
»I)å meningen torde vara, att panträtt skall tillkomma lifför-
säkringstagarne jämväl i de tillgångar, som enligt 92 § blifvic satta
i särskildt förvar, men andra stycket i 103 § erhållit en formulering,
som synes innebära en anuan uppfattning, torde detsamma böra undergå
någon jämkning.
De båda åtgärder, som enligt förslaget skulle vara bestämmande
för storleken af administrationsboets fordran hos konkursboet, äro upp¬
skattningen af värdehandlingarna samt beräkningen af lifförsäkrings-
fondens belopp och af den summa, hvartill säkerhetsfonden högst bör
uppgå. Den förstnämnda åtgärden skulle verkställas af försäkrings-
inspektionen och, i händelse anmärkning framställdes mot dess beslut,
uppskattningen granskas af en särskild nämnd. Beräkningen af fon¬
dernas storlek skulle äfven i första hand utföras af försäkringsinspek-
tionen, men på klagan öfver dess beslut pröfvas af Konungen. Att på
sådant sätt låta administrativa myndigheter afgöra frågan om borge¬
närs fordringsrätt i konkurs strider emot hittills gällande grundsatser;
och såväl med hänsyn till rättssäkerheten som ur andra synpunkter
synes det vara önskligt, att denna fråga öfverlämnas till domstolarnes
bedömande. Inspektionen skulle i så fall uträkna storleken af admini-
stationsboets fordran och densamma på vanligt sätt i konkursen bevakas.
För domstolarne kan det näppeligen anses möta någon större svårig¬
het att pröfva denna fråga, än att afgöra de mångahanda andra, domstols
pröfning underkastade frågor, i hvilka tekniska spörsmål förekomma.
För utredning af dessa spörsmål kunna sakkunniga höras och utlåtande
af myndigheter infordras. Med den nu ifrågasatta anordningen är äfven
förenad den fördel, att uppskattningen af värdehandlingarna och beräk¬
ningen af fonderna samtidigt komma under pröfning, hvarigenom vinnes
bättre öfversikt och större säkerhet att bedöma, i hvad mån de sär¬
skilda beräkningarna inverka på vederbörandes rätt. För öfrigt är,
äfven om förslagets bestämmelser bibehållas, den möjlighet icke ute¬
165
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
sluten, att tvistefrågor kunna uppstå, hvilkas afgörande inverkar på
storleken af administrationsboets fordran och som ej kunna pröfvas annat
än af domstol. Så kan till exempel tvist yppas, huruvida med värde¬
handlingarna i allmänhet eller med en eller annan dylik handling så
förfarits, att lifförsäkringstagarne däri äga panträtt.»
Justitierådet Billing, med hvilken justitieråden Hellström och
Bohman instämde, yttrade:
»I likhet med justitierådet Ramstedt anser äfven jag de föreslagna
bestämmelserna om fastställandet af administrationsboets fordringsrätt
i bolagets konkurs vara oantagliga. De i sista stycket af 103 § begag¬
nade ordalag äro nämligen så affatfade, att jäf mot den af administra-
tionsboet bevakade fordran kan af annan borgenär stödjas, måhända på
formella skäl, men icke på materiella grunder. Men en sådan lösning
af frågan är, enligt min åsikt, omöjlig vid det förhållande att, så vidt
jag rätt uppfattat förslagets mening, de bland bolagets borgenärer, som
icke tillika äro försäkringstagare, ej äro behöriga att öfverklaga vare
sig den i 106 § föreskrifna beräkning eller den slutliga utredning,
hvarom i 107 § förmäles, och följaktligen komma att stå rättslösa gent¬
emot administrationsboet. Mig synes därföre behörig hänsyn till all¬
männa rättsgrundsatser kräfva, att administrationsboets fordringsanspråk
behandlas på enahanda sätt som hvarje annan i konkurs anmäld fordran,
hvilket naturligtvis ej hindrar att i lag fastslå de allmänna grunder,
efter hvilka fordringsrättens belopp skall bestämmas.»
104 §.
Justitierådet Ramstedt, med hvilken högsta domstolens öfrige leda¬
möter instämde, anförde:
»Bestämmelsen, att lifförsäkringsbelopp, som förfallit till betalning-
före admininistrationens inträde, skall utgå efter dessförinnan gällande
grunder, kan antagas skola innebära, att det belopp bör utbetalas, som
skolat gäldas i händelse konkurs eller likvidation ej inträffat; men torde
i sådant fall bestämmelsen kunna på ett tydligare sätt affattas. Då
för »administrationens inträde» någon fix tidpunkt icke finnes i förslaget
angifven, synes lämpligare att såsom tidsbesi åmning använda »bolagets
upplösning». Emellertid kan ifrågasättas, om giltigt skäl föreligger att
låta den omständighet, att ett försäkringsbelopp förfallit till betalning-
före eller efter administrationens inträde, medföra en bestämd skillnad
i försäkringstagarens rätt. Enligt 17 kap. 11 § handelsbalken äger,
då arbetsgivare är pliktig gälda lifränta åt skadad arbetare, denne
166
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
förmånsrätt i arbetsgifvarens konkurs för hvad af lifräntan belöper å
tiden efter konkursens början. Här åter föreslås ett delvis motsatt för¬
farande. Lifförsäkringsbelopp, som förfallit till betalning före administra¬
tionens början, skulle försäkringstagaren äga till fullo utbekomma. I
hvad mån senare förfallna ersättuingsbelopp må utfalla, beror af om¬
ständigheterna. Med gällande konkurslagstiftning synes bäst öfverens¬
stämma att i afseende å rätten till betalning låta samma regel tillämpas
å förfallna som å icke förfallna försäkringsbelopp.»
Justitierådet Billing, med hvilken justitieråden Hellström och Boliman
förenade sig, tilläde:
»Ibland lifförsäkringsvillkoren ingår, såsom bekant, vanligen äfven
den bestämmelsen att försäkringsbeloppet utbetalas viss tid, i allmänhet
några månader, efter det beloppet blifvit genom styrelsebeslut eller
annorledes fastställdt, och först då denna tid gått till ända är följaktligen
försäkringsbeloppet till betalning förfallet. Om, såsom vill synas antagligt,
i förevarande paragraf sagda uttryck skall så förstås, att det faktum,
som grundar rätt till försäkringssummans utbekommande, inträffat, bör
för undvikande af missförstånd redaktionen till öfverensstämmelse här¬
med rättas.
105 §.
Högsta domstolens ledamöter förenade sig om följande yttrande:
»Rätt att påkalla en så vidlyftig och kostsam åtgärd som värde¬
ringens granskning af särskild nämnd bör naturligen ej tillkomma annan
än den, hvars rätt verkligen är däraf beroende. Det lärer därföre ej
vara tillfyllest att den med värderingen missnöjde själf anser sin rätt
vara för nära trädd, utan torde frågan härom böra pröfvas af försäkrings-
inspektionen, innan denna gör anmälan om utseende af nämnd.
Då det icke kan förutsättas, att i nämnden insatta personer vilja
utan ersättning fullgöra granskningsuppdraget, torde vara erforderligt
att meddela för sådan ersättnings utbekommande nödiga föreskrifter.»
106 §.
Ilråga om de tidsbestämmelser, som hänförde sig till administra¬
tionens inträde, åberopade högsta domstolen hvad vid 104 § blifvit
anfördt; och då, såsom förut framhållits, tiden för klagan öfver för-
Säkringsinspektionens beslut torde vara trettio dagar efter delfåendet af
samma beslut, men i detta fall, där rätt till klagan torde tillkomma ej
167
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
blott eu hvar lifförsäkriugstagare utan äfven andra bolagets borgenärer
och aktieägare, någon delgifning i vanlig mening ej kunde äga ruin,
syntes särskilda föreskrifter erforderliga lör besvärstidens bestämmande.
107 §.
Högsta domstolen ansåg sådan ändring böra vidtagas i förevarande
bestämmelser, att försäkring icke, eller åtminstone icke utan uttryckligt
medgifvande af försäkringstagaren, finge öfverflyttas å bolag med vid¬
sträcktare personlig ansvarighet än som förekomme i det bolag, från
hvilket öfverflyttningen skedde.
109 §.
Högsta domstolens ledamöter förenade sig om följande yttrande:
»Här upptagna stadganden lämna icke erforderlig ledning för be¬
dömande af frågan om den rätt till de afsätta värdehandlingarna, som
i förhållande till öfriga försäkringstagare må tillkomma den eller dem,
hvilka före likvidationens eller konkursens början lidit eller under fort¬
gången däraf lida brandskada, och meddela icke någon upplysning om
de grunder, efter hvilka försäkringstagarne i allmänhet skola anses äga
fordringssrätt gent emot bolaget. Utan klara och tydliga bestämmelser
i dessa afseenden kan emellertid försäkringstagarnes rätt på ett betänk¬
ligt sätt äfventyras. Förslaget i denna del behöfver sålunda fullständigas,
och torde därvid jämväl böra fastslås, vid hvilken tidpunkt bolagets
ansvarighet för därefter uppkommen eldskada skall upphöra.
Det i denna paragraf omförmälda ombuds uppgift säges vara att
»utöfva försäkringstagarnes panträtt» med afseende å de enligt 90 § i
särskildt förvar satta värdehandlingar. De sålunda för angifvande af
hans ställning och funktioner använda uttryck synas emellertid vara ej
blott stridande mot vanligt språkbruk utan jämväl synnerligen dunkla,
i det att gränserna för hans plikt och befogenhet att i likvidationen
eller konkursen representera försäkringstagarne i gemen och en hvar
af dem särskildt knappast kunna sägas vara ens antydda. Jämväl ur
denna synpunkt lärer därföre en omarbetning af förevarande paragrat
vara af" nöden. Skall allmänt ombud utses, erfordras föreskrift om
ersättning åt ombudet.»
110 §.
Högsta domstolens ledamöter förenade sig om töljande yttrande:
»Att öfverlåtelse ej må ske till annat än inländskt försäkringsbolag
Bih. till Biksd. Prot. 1903. 1 Samt. 1 Afd. 20 Höft. 23
168
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
är säkerligen afsedt, men torde jämväl böra i lagen uttalas, livarjämte
äfven för nu föreliggande fall lärer böra stadgas förbehåll i syfte att
öfverflyttningen icke må för försäkringstagarne medföra vidsträktare
personlig ansvarighet än som förut ålåg dem.
Då förslagets mening synes vara, att genom försäkringsinspektionens
bitall till den hos inspektionen gjorda ansökning öfverlåtelsen skulle komma
till stånd, torde vid sådan ansökning böra fogas icke, såsom här upp¬
tages, allenast ett förslag till aftal, utan ett under förbehåll af inspek¬
tionens godkännande ingånget, men för kontrahenterna lagligen bindande
aftal om öfverlåtelse.
1 öfrigt synes böra föreskrifvas, att om i denna ordning ett bolags
alla försäkringar öfverflyttas å annat bolag, förstberörda bolag därigenom
skall anses upplöst; hvarjämte för bevarande af sådana borgenärers rätt,
hvilkas anspråk mot bolaget icke grundas å försäkringsaftal, synes er¬
forderligt stadga, att, om bolaget efter öfverlåtelsen försättes i konkurs,
återvinuingstalan i enlighet med 35 § 3 mom. konkurslagen må kunna
töras, därest inspektionens godkännande tillkommit inom viss tid före
konkursens början.»
112 §.
Då ansvarsbestämmelsen i första stycket erhållit en sådan formu¬
lering, som om enskild person skulle kunna vara berättigad att för egen
räkning drifva försäkringsrörelse, ansåg högsta domstolen samma ansvars¬
bestämmelse böra i någon mån omredigeras.
113 §.
Som andra stycket af förevarande paragraf torde vara afsedt
att hänföra sig till samtliga de med 1), 2) och 3) betecknade moment
af 98 §, men uttrycket »uppgift» förekomme allenast i mom. 2, och
således fara för misstydning kunde uppstå, ansåg högsta domstolen,
en annan redaktion böra begagnas.
114 §.
Högsta domstolens ledamöter förenade sig om följande yttrande:
»Föreskrifterna i 98 § om vissa handlingars upprättande och ingif¬
vande till försäkringsinspektionen torde ej kunna gälla för bolag, som
169
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
är under likvidation. I lagen bör således icke heller stadgas någon
påföljd för likvidators underlåtenhet att fullgöra åligganden enligt nämnda
paragraf.
Däremot torde straff böra utsättas för styrelseledamots underlåten¬
het att fullgöra den anmälningsskyldighet, som enligt 101 § åligger
styrelsen. Försummelse i detta afseende skulle eljest icke medföra
någon påföljd.»
116 §.
Justitierådet Ramstedt, med hvilken högsta domstolens öfrige leda¬
möter instämde, yttrade:
»Den omkastning af ordningen för ett ömsesidigt försäkringsbolags
bringande till stånd som för här afsedda bolag föreslås, i det att stad¬
fästelse å bolagsordningen icke skulle sökas före bolagets konstituerande
utan först efter det vid sammanträde, som i 33 § omförmäles, bolaget
blifvit bildadt, synes ej medföra annan egentlig fördel än att stadfästelse
å bolagsordningen och bolagets registrering skulle kunna sökas på
samma gång. Denna fördel torde dock lätteligen blifva endast skenbar.
Därest Konungens befallningshafvande, som har att pröfva bolagsord¬
ningens innehåll, skulle finna, att densamma i någon väsentligare del
ej kunde oförändrad fastställas, lärer nämligen registrering af bolaget
ej kunna verkställas förr än bolaget blifvit i ärendet hördt och lämnat
sitt medgifvande till den ifrågasatta ändringen. Den i afseende å dessa
bolag föreslagna anordningen i förening med den omständighet, att
särskilda bestämmelser ej meddelats för reglerande af bolagens tillkomst,
hvilket ansetts kunna ske enbart genom att från tillämpning å dem
utesluta några af förslagets paragrafer, torde äfven komma att i prak¬
tiken medföra tvekan och osäkerhet. Sannolikheten härför är så mycket
större, som några af de bestämmelser, hvilka synas vara ämnade att
gälla för dylika bolag, uppenbarligen icke efter sin lydelse kunna å
dem tillämpas. I detta hänseende må påpekas föreskrifterna i 26 §,
27 § 13 mom. och sista stycket samt 33 och 34 §§, hvilka alla förut¬
sätta att, innan försäkringsbolag bildas, vissa bestämmelser blifvit fast¬
ställda, hvilkas uppfyllande utgör villkor för att bolaget skall kunna
komma till stånd.
I öfrigt anmärkes: att, då beslut om ändring i bolagsordning
väl ej skall gälla förr än ändringen blifvit af Konungens befallnings¬
hafvande stadfästad och i sammanhang därmed registrerad, ansvars-
påföljd för underlåtenhet att å sådan ändring ofördröjligen söka stad-
170
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
fästelse |och registrering ej synes vara på sin plats; att af skäl, som
anförts ^vid 29 §, bolagets firma bör innehålla ordet »försäkring» eller
»försäkringsbolag», hvarjämte den allmänt vidtagna praxis att i firman
på något sätt angifva bolagets verksamhetsområde torde böra i lag-
fastslås; att, då i försäkringsbolag, som faller under 116 §, delägarnes
ansvarighet är ovillkorligen bestämd, det synes öfverflödigt att i registret
införa uppgift angående omfattningen af detta ansvar; att af samma
anledning stadgandet i 38 § första stycket ej kan gälla för ifråga¬
varande bolag; att den i 77 § tredje stycket fastställda tid för anförande
af besvär öfver vägrad registrering ej sammanfaller med tiden för klagan
öfver Konungens befaliniugshafvandes beslut å ansökning om stadfästelse
af bolagsordning eller däri beslutad ändring; att det för delägarne i
dessa bolag utan tvifvel skulle vara till större nytta, om den i 98 §
omförmälda uppgift infördes i någon ortstidning i stället för i allmänna
tidningarna; samt att, då ett bolags verksamhet är begränsad till för¬
säkring af egendom inom ett län, det ej, såsom i slutet af 116 § förut¬
sattes, bör kunna ifrågakomma, att styrelsens säte flyttas från ett län
till ett annat.»
117 §•
Justitierådet Ramstedt, med hvilken högsta domstolens öfrige leda¬
möter förenade sig, anförde:
»Enligt denna paragraf skall lagen ej äga tillämpning å »ömse¬
sidigt försäkringsbolag, som med afseende på verksamhetens art och
ändamål är jämförligt med pensions- eller annan understödskassa». Med
pensions- och understödskassor torde böra förstås sådana inrättningar,
hvilka visserligen utöfva försäkringsverksamhet, men som ej äro af-
sedda för allmänheten utan endast för en viss kategori af medborgare,
de där på grund af sin verksamhet eller af annan bestående anledning-
kunna sägas bilda en sluten krets. Då emellertid eu dylik inrättning
mera med afseende å verksamhetens omfång än å dess art och ända¬
mål skiljer sig från ett vanligt försäkringsbolag, möter svårighet att af
förevarande undantagsstadgande, såsom det i förslaget blifvit formule-
radt, sluta sig till, hvilka försäkringsbolag därmed afses, och följaktligen
äfven att bedöma befogenheten af ett sådant undantag. Därest emeller¬
tid detsamma anses böra bibehållas, torde tolkningen däraf böra under¬
lättas genom anförandet af exempel eller på annat sätt.»
171
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
120 §.
Justitieråd et Ramstedt, ined hvilken högsta domstolens Öfrige leda¬
möter instämde, yttrade:
»Äfven om ett försäkringsbolags stadgar blifvit före lagens, trä¬
dande i kraft stadfästa af Konungen eller Konungens befallnings¬
hafvande, skola dessa stadgar dock icke lända till efterrättelse i den
mån de stå i strid med lagens föreskrifter. Någon skyldighet lör bo¬
laget att bringa stadgarne till öfverensstämmelse med lagen förefinnes
dock icke enligt förslaget. Att en sådan bristande öfverensstämmelse
mellan lag och stadfästa stadgar lätt kan vålla förvirring, synes emeller¬
tid uppenbart.
Upptaga för lilförsäkringsbolag stadfästa stadgar bestämmelser
angående de i 6 och 28 §§ augifna grunder för lifförsäkringsverksam¬
heten, skulle dessa bestämmelser fortfarande gälla. Full garanti att
sålunda fastslagna grunder stå i öfverensstämmelse med de principer,
hvarå lagen är byggd, kan emellertid ej förefinnas. Och då, i händelse
stadgarne ej upptaga föreskrifter angående alla omförmälda grunder
utan i vissa afseenden nya bestämmelser erfordras, svårighet kan möta
att utan jämkning i redan gällande föreskrifter erhålla nödig konsekvens
emellan de särskilda bestämmelserna, synes sådan ändring i förslaget
lämpligen böra vidtagas, att de bolag, hvarom nu är fråga, blifva iör-
pliktade att, oberoende af stadgarnes innehåll, söka stadfästelse å alla
de grunder för lifförsäkringsverksamlieten, som böra af Konungen pröfvas.
Då enligt förslaget bolag, som emot förutbetalda premier skall
meddela brandförsäkring för all framtid eller för längre tid än tio år, är
pliktigt att upprätta bestämmelser angående vissa grunder för bolagets
verksamhet och att därå söka stadfästelse, torde särskilda öfvergångs-
stadganden vara erforderliga äfven för sådana bolag, som, på grund af
redan'stadfästa stadgar, drifva d_ylik rörelse.
2. Förslag till lag om utländsk försäkringsanstalts rätt att drifva
försäkringsrörelse här i riket.
Mot förslaget framställdes följande anmärkningar, nämligen vid:
2 §.
Då det icke torde vara afsedt att ordna lagstiftningen så, att
172 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
kommanditdelägare i handelsbolag skulle blifva ansvarige för fullgörande
af en generalagents skyldigheter, ansåg högsta domstolen att till förmån
för dem undantag borde göras från den i sista punkten uppställda regeln.
4 §•
Högsta domstolens ledamöter förenade sig om följande yttrande:
»Då det för pröfning af en anstalts verksamhet synes vara af
minst lika stor vikt att ega kännedom om de öfver granskningen af
anstaltens räkenskaper och förvaltning afgifna utlåtanden som att hafva
tillgång till förvaltningsberättelserna, torde jämväl revisionsberättel¬
ser för de år under det sista decenniet, anstalten varit i verksamhet
böra företes.
9 mom. torde böra undergå någon omredigering i syfte att tyd¬
ligare än som skett uttrycka, att där angifvet belopp — 100,000 eller
50,000 kronor skall nedsättas för hvarje särskildt slag af forsäk-
ling, som anstaltens härvarande rörelse kommer att omfatta.»
5 §•
Justitierådet liamstedt anförde:
»Därest de mera formella villkoren för rätt att drifva försäkrings¬
rörelse uppfyllts, skulle, enligt förslaget, en vägran af tillstånd till rörel¬
sens utöfning kunna grundas allenast på beskaffenheten af det system,
efter bvilket försäkringsanstalten vore ordnad. Äfven om systemet är
godt, kan dock rörelsen bedrifvas på ett sådant sätt eller anstaltens
ekonomiska ställning vara sådan, att den ej kan anses erbjuda betryg¬
gande säkerhet; och att begränsa försäkringsinspektionens gransknings-
rätt, därhän, att den ej äger taga hänsyn till sådana omständigheter,
synes illa stämma öfverens med tillbörligt tillgodoseende af svenska
medborgares bästa. Äfven om åt försäkringsinspektionen ej kan lämnas
den tämligen obegränsade frihet i bedömandet af hithörande frågor,
som innefattas i den af skandinaviska kommittén föreslagna bestämmelsen
om rätt att vägra tillstånd, då sådant »af hänsyn till det allmänna»
kunde anses påkalladt, torde åt försäkringsinspektionen åtminstone böra
lämnas Öppet att vid pröfning åt utländsk försäkringsanstalts ansökning
och följaktligen. äfven vid den kontrollerande verksamhet, som enligt
10 § skall af inspektionen utöfvas, fästa afseende vid anmärkningar,
som af myndigheter i anstaltens hemland framställts, samt vid innehållet
i anstaltens förvaltnings- och revisionsberättelser.»
178
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
Justitierådet Billing yttrade:
»Den i 4 § 4 mom. meddelade föreskrift, att utländsk försäkrings-
anstalts ansökning om rätt att här i riket drifva försäkringsrörelse skall
vara åtföljd af styrkt uppgift om anmärkningar, som af det främmande
landets myndigheter må hafva under de tre sista åren framställts mot
anstaltens verksamhet, äfvensom af förvaltningsberättelse för hvart och
ett af de sista tio åren, synes följdriktigt hafva till syfte att sätta för-
säkringsinspektionen i tillfälle att, så vidt möjligt, ur alla synpunkter
pröfva, huruvida den sökande anstaltens verksamhet och ställning äro
sådana, att svenska undersåtars intressen ej kunna antagas blifva genom
bifall till ansökningen äfventyrade. Enligt 5 §, som härutinnan afviker
från de af den skandinaviska kommittén föreslagna bestämmelser, äger
emellertid försäkringsinspektionen, såvidt formella föreskrifter blifvit upp¬
fyllda, rätt att afslå ansökningen allenast för det fäll, att grunderna för
anstaltens verksamhet finnas hvila på ett system, som uppenbarligen är
af beskaffenhet att ej medgifva en betryggande försäkringsverksamhet.
I anslutning till hvad redan inom högsta domstolen framhållits anser
äfven jag tillräckligt skäl icke föreligga att, på sätt som skett, betaga
försäkringsinspektionen rätt att vid pröfning af ansökningen taga hänsyn
jämväl till andra omständigheter än själfva grunderna för anstaltens
verksamhet.»
Högsta domstolens öfrige ledamöter instämde uti de af justitie-
råden Ramstedt och Billing afgifna yttranden.
8 §•
Högsta domstolen erinrade att, därest ändring vidtoges beträffande
den i 98 § af förslaget till lag om försäkringsanstalter förekommande
tidsbestämning, tiden för vidtagandet af de i förevarande paragrafs
andra moment omförmälda åtgärder jämväl torde kunna förkortas.
11 §•
Justitierådet Ramstedt, med hvilken justitieråden Hellström och
Bohman instämde, yttrade:
»Då stadgandet i andra stycket afser tiden omedelbart efter det
utländsk försäkringsanstalt upphört att drifva rörelse här i riket, under
det första styckets bestämmelser i allmänhet ej torde komma till
användning förr än anstaltens vid nämnda tid kvarstående förbindelser
174
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
blifvit fullgjorda, torde i afseende å paragrafens uppställning en om¬
kastning mellan de båda styckena böra äga rum.
Den i början af andra stycket gifna regeln lämpar sig ej för det
fall, att rörelsen upphör på grund af något försäkringsinspektionens
beslut. Anstalten kan nämligen då icke genast vid rörelsens afbrytande
uppgifva ombud, utan sådant måste till en början förordnas af inspek¬
tionen, men anstalten bör hafva rätt att få ombudets funktioner öfver-
låtna å den, som sedermera af anstalten därtill i behörig ordning an-
mäles. Att försäkningsinspektionen bör vara oförhindrad att, därest
uppgifvet ombud ej kan anses äga nödiga kvalifikationer, vägra att
godkänna detsamma, ligger helt visst nära till hands, men torde för
undvikande af tvekan böra uttalas. Uppdraget s}rnes i förevarande
liksom i 7 §:s fall böra innefatta bemyndigande att »å anstaltens vägnar
mottaga stämning och i öfrigt företräda anstalten med afseende på
redan meddelade försäkringar».
I lagen torde böra föreskrifvas, att ombud, som förordnas enligt
7 eller 11 §, skall enligt inspektionens bestämmmande åtnjuta ersättning,
likasom äfven att sådan ersättning må uttagas af de utaf anstalten
deponerade medlen.»
12 §.
Justitierådet Eamstedt erinrade vid denna paragraf om de anmärk¬
ningar som af högsta domstolen tramställts vid 3 § 2 mom. af för¬
slaget till lag om försäkringsanstalter.
Af skäl, som anförts vid granskningen af 95—97 §§ i förslaget
till lag om försäkringsanstalter, ansåg högsta domstolen, att för utländ¬
ska försäkringsanstalter gällande bestämmelser, motsvarande i erforder¬
liga delar de i nämnda paragrafer upptagna föreskrifter, borde i nu
förevarande lag införas.
3. Förslag till lag om ändrad lydelse af 11 kap. 15 § rättegångs¬
balken.
4. Förslag till lag om ändrad lydelse af 22 kap. 14 § och 23 kap.
4 § strafflagen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
175
5. Förslag till lag om ändrad lydelse af 2 § i förordningen den 4
maj 1855 angående handelsböcker och handelsräkningar.
6. Förslag till lag om ändrad lydelse af 8 § i lagen den 13 juli
1887 angående handelsregister, firma och prokura.
Sist omförmälda fyra lagförslag föranledde ej annan erinran än
att bestämmelse om tiden för de särskilda lagarnes trädande i kraft
saknades.
Ex protocollo
Axel Dandenéll.
Bill. till Riksd. Prot. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 20 Höft.
21
STOCKHOLM. ISAAC MARCU&’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1903.
Kung], Majils Nåd. Proposition N:o 33 å.
ITT
Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stock¬
holms slott den 30 januari 1903.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: Crusebjörn,
Odelberg,
Husberg,
Palander,
Westring,
Ramstedt,
Berger,
Meyer och
von Friesen.
Sedan justitieråden Hellström och Billing inkommit och tagit plats,
anmälde chefen för civildepartementet statsrådet Westring, efter ge¬
mensam beredning med chefen för justitiedepartementet, högsta dom¬
stolens utlåtande öfver de genom Kung]. Majt:s beslut den 10 juli
1901 till högsta domstolen remitterade förslag till
1) lag om försäkringsanstalter och
2) lag om utländsk fÖrsäkringsanstulta rätt att drifva försäkrings¬
rörelse här i riket.
Efter att hafva redogjort för innehållet i berörda lagförslag samt
högsta domstolens öfver desamma afgifna utlåtande anförde departements-
fcheen:
Bih. till Riksd. Prot. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 20 Haft. 2b
178
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
»Med anledning af de inom högsta domstolen framställda anmärk¬
ningar hafva de remitterade förslagen blifvit öfversedda och ändrade,
därvid de anmärkningar, om hvilka ett flertal af högsta domstolens leda¬
möter enat sig, i allmänhet blifvit iakttagna. Under åberopande af de
inom högsta domstolen för dessa ändringar anförda grunder, anser jag
mig nu hufvudsakligen böra dels yttra mig angående den omfattning,
i hvilken vissa delar af förslagen, där mera genomgripande förändringar
tillstyrkts inom högsta domstolen, omarbetats, och dels angifva skälen
därtill, att några särskilda anmärkningar, som inom högsta domstolen
framställts, synts icke böra föranleda ändring i förslagen. Innan jag
öfvergår härtill, torde det tillåtas mig att lämna en öfversikt af de
paragrafer i förslaget till lag om försäkringsanstalter, som undergått
ändringar i full öfverensstämmelse med de inom högsta domstolen gjorda
erinringar och fördenskull icke nu erfordra något särskildt omnämnande.
Dessa paragrafer äro de här nedan uppräknade och motsvaras i den
reviderade texten af de inom parentes satta paragraferna:
8 § (6)
9 § W
25 § (65)
27 § (66)
29 § (70)
31 § (72 § 2 mom.)
38 § (79)
40 § (81)
50 § (91, 94)
60 § (105)
62 § (107)
64 § (109)
68 § (113)
69 § (114 § 1 mom.)
72 § (116)
90 § (125)
92 § 1 mom. (127 § 1 mom.)
93 § (129)
95 § 1 mom. (131 § 1 mom.)
98 § (134)
99 § 2 mom. (135 § 2 mom.)
100 § (136)
179
Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
103 § (139)
109 § (144)
112 § (158).
Hvad förslaget till lag om försäkringsanstalter vidare beträffar,
torde till en början böra nämnas, att rubriken blifvit på högsta domstolens
hemställan utbytt mot »lag om försäkringsbolag», samt att, på sätt
högsta domstolen tillstyrkt, innehållet af 3 § i det remitterade förslaget
i förslaget flyttats från afdelningen »allmänna bestämmelser» till andra,
mera lämpliga ställen i lagen (49, 100 och ICO §§ i reviderade texten).
Härigenom har beredts plats i nämnda afdelning (3 § i reviderade texten)
åt den i 4 och 35 §§ af det remitterade förslaget uttalade grundsatsen
om registrering såsom villkor för försäkringsbolags rättssubjektivitet.
Vidare har, på sätt högsta domstolen jämväl tillstyrkt, i reviderade
texten särskildt uttalats, att med lifförsäkring afses i förslaget jämväl
lifränta- och kapitalförsäkring. Då detta uttalande synts hafva sin rätta
plats i 2 § af förslaget, hafva härigenom föranledts redaktionella än¬
dringar såväl i denna paragraf som uti 5 § i reviderade texten (C § i
remitterade förslaget).
Inom högsta domstolen har anmärkning gjorts mot det i fråga om för¬
säkringsaktiebolag i remitterade förslaget använda tillvägagångssättet att
endast upptaga sådana bestämmelser, som vore egendomliga för dylika
bolag, och i öfrigt hänvisa till vederbörliga stadganden i lagen om aktie¬
bolag den 28 juni 1895. Högsta domstolen har sålunda funnit berörda
förfarande lämna rum för betänkligheter, i ty att bland de stadganden i
aktiebolagslagen, hvilka enligt förslaget skulle oförändrade äga tillämpning
å försäkringsaktiebolag, åtskilliga antingen alldeles icke eller åtminstone
endast med vissa modifikationer kunde blifva gällande å sistnämnda
bolag eller speciella arter däraf. Därjämte har högsta domstolen sär¬
skildt fäst uppmärksamheten å vissa af de stadganden i aktiebolagslagen,
som enligt högsta domstolens åsikt vore af nämnda beskaffenhet. I
följd af denna erinran har förslaget undergått sådan omarbetning, att
det jämväl i fråga om försäkringsaktiebolagen kommit alt innehålla,
fullständiga bestämmelser. Härvid har behörig hänsyn tagits till högsta
domstolens erinringar beträffande de utaf högsta domstolen särskildt
anmärkta lagrum i aktiebolagslagen. Vidare hafva åtskilliga andra stad¬
ganden i samma lag, till hvilka uti det remitterade förslaget hänvisning-
ägt rum, allenast med vissa modifikationer och jämkningar influtit i
den reviderade texten. Sålunda har 11 § i aktiebolagslagen synts icke böra
180
Kungi. Maj.is Nåd. Proposition N:o 33 a.
utan vidare öfverföras. Den i nämnda lagrum uttalade rättssats, att
aktieteckning med villkor eller förbehåll principiellt icke är förbjuden,
torde näppeligen lämpa sig för försäkringsaktiebolag. Å ena sidan
lärer nämligen dessa bolags tillkomst icke gärna vara beroende t. ex.
af rätt för aktietecknare att i stället för penningar tillskjuta gods af
ett eller annat slag, och å andra sidan torde för ett försäkringsaktie¬
bolags betryggande verksamhet erfordras kontant kapitalbasis. I en¬
lighet med denna uppfattning har 15 § i reviderade texten erhållit sin
lydelse. Vidare har 22 § därstädes — motsvarande 22 § i aktiebolags¬
lagen — erhållit en från sistnämnda paragraf afvikande formulering,
en afvikelse, som betingats af förslagets bestämmelse om skyldighet
för försäkringsbolag att söka stadfästelse å hvarje ändring i bolags¬
ordningen. Stadgandet i 40 § aktiebolagslagen om styrelseledamöternas
nationalitet har (34 § i reviderade texten) bragts till öfverensstämmelse
med hvad som enligt det remitterade förslaget (43 §) skulle gälla för
ömsesidiga försäkringsbolag, hvilket åter medfört ändring i 18 § i revi¬
derade texten, liksom äfven Tf» § därstädes redigerats i enlighet härmed.
Vidare har minimiantalet styrelseledamöter jämväl för försäkringsaktie¬
bolagen ansetts böra bestämmas till tre (34 § i reviderade texten). 12
§ i förslaget, enligt hvilket lagrum val af styrelse och revisorer skall
ske å det konstituerande sammanträdet, har synts lämpligen kunna sam¬
manföras med 17 § i reviderade texten, där öfriga föreskrifter i fråga
om nämnda sammanträde meddelas. Slutligen har vid öfvet förandet af
59, (»0 och (»3 §§ i aktiebolagslagen — 55, 5(4 och 59 §§ i reviderade
texten — hänsyn måst tagas till vissa för försäkringsbolagen föreslagna
speciella regler om likvidation och administration.
I enlighet med hvad högsta domstolens fleste ledamöter tillstyrkt
har jag låtit i reviderade texten införa grundprincipen för omfattningen
af aktietecknares tillskottsplikt. Detta har skett i en ny § — 11 — i
omedelbar anslutning till förslagets bestämmelse om maximum för till¬
skott utöfver tecknadt aktiebelopp.
I 30 § af aktiebolagslagen stadgas, att under aktiebolags bestånd till
aktieägarna icke må annorledes än i följd af aktiekapitalets nedsättning
utbetalas annat än den vinst, som förefinnes enligt balansräkningen, i
den man vinsten cj skall till reservfond alsättas. För förebyggande af
möjligt missförstånd har jag ansett lämpligt att låta uti 25 § i revi¬
derade texten införa en bestämmelse, motsvarande nämnda stadgande,
men med en affattning, som lämpats efter de för försäkringsaktiebolagen
föreslagna speciella regler. 1 sammanhang härmed har eu i sak ena¬
181
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
handa bestämmelse intagits i förslagets afdelning om ömsesidiga för¬
säkringsbolag (77 §). Till följd af de ändringar, som sålunda vidtagits,
har 126 § i reviderade texten — 91 § i det remitterade förslaget —
undergått erforderlig omredigering.
Enligt det remitterade förslaget skulle hvarje försäkringsaktiebolag
jämlikt de i 29 § aktiebolagslagen bestämda grunder afsätta reservfond
och hvarje försäkringsaktiebolag, som drifver lifförsäkringsrörelse, dess¬
utom säkerhetsfond (91 §). Då emellertid dessa båda fonder vore af-
sedda för enahanda ändamål, har högsta domstolen ansett anordningen
med dubbla fonder olämplig. Med anledning häraf anser jag mig böra
erinra, att för de fall då försäkringsaktiebolag drifver, jämte lifförsäk-
ringsrörelse, annan försäkringsrörelse, ändamålet med afsättning till
reservfond icke kan anses enligt förslaget sammanfalla med säkerhets¬
fondens ändamål. Denna fond skall nämligen afsättas uteslutande i
lifförsäkringstagarnes intresse, medan däremot genom afsättning af re¬
servfond äfven andra intressen tillgodoses. Vid sådant förhållande
torde tillräcklig anledning icke förefinnas att från skyldighet att afsätta
reservfond undantaga andra försäkringsaktiebolag än sådana, hvilkas
rörelse afser allenast lifförsäkring (26 § i reviderade texten). Därest
ifrågavarande skyldighet sålunda begränsas till att gälla endast för de
s. k. blandade försäkringsaktiebolagen, lärer, med fästadt afseende å
reserv- och säkerhetsfondernas olika ändamål, intet skäl kunna anföras
för bibehållandet af den i 91 § omförmälda rättigheten att i säkerhets¬
fonden inräkna belopp, som afsättes till reservfond. Uti den reviderade
texten — 126 § — har detta äfven iakttagits; och har häraf föranledts
ändring jämväl uti 92 § i det remitterade förslaget (127 § i reviderade
texten).
Åtskilliga af de paragrafer, som motsvaras af lagrum i aktiebolags¬
lagen, hafva erhållit ett mera omfattande innehåll än parallellställena i
sistnämnda lag. Detta förhållande grundar sig på högsta domstolens
anmärkning, att förslagets bestämmelser angående tillskott, som aktie-
tecknare kunde vara skyldig att lämna utöfver tecknadt aktiebelopp,
syntes alltför knapphändiga, samt att det vore nödigt att beträffande
dylika tillskott gifva hufvudsakligen enahanda föreskrifter, som i aktie¬
bolagslagen gifvits rörande oguldcn andel af aktie. Uti 7 —10 §§ samt
23 § i reviderade texten hafva dylika bestämmelser införts, i samman¬
hang hvarmed några mindre ändringar vidtagits i 5 § i förslaget (4 §
i reviderade texten). Det torde särskildt böra påpekas, att försummelse
att inbetala '" tillskott af nämnda slag icke ansetts böra bereda bolaget
rätt att förklara aktierätten förverkad. 1 förslaget har icke heller synts
182
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
böra intagas stadgande om dylik påföljd för den händelse den, till
hvilken aktierätt Öfvergår, undandrager sig att allämna garantiförbin¬
delse eller att öfvertaga aktietecknarens ansvarighet på grund af sådan
förbindelse. Det torde vara lämpligare, att i bolagsordningen intagas
bestämmelser härom, därest sådana skulle anses erforderliga.
Högsta domstolen har vidare ansett tillräckligt skäl icke förefinnas
att i den omfattning, som i förslagets G § skett, låta särskilda grunder
för ett lifförsäkringsbolags verksamhet underställas Konungens pröfning.
Vid öfvervägande häraf har det synts mig icke vara af något verkligt
behof påkalladt att fordra upprättandet af bestämmelser angående olika
försäkringsarter, allmänna försäkringsvillkor, reglerna för åter försäkring
samt de under 5) uti ifrågavarande paragraf angifna frågor. Ur mot¬
svarande § i reviderade texten — 5 § — har följaktligen hvad det
remitterade förslaget i dessa hänseenden innehåller blifvit uteslutet. En¬
ligt förslaget åligger det för vissa fall jämväl brandförsäkringsbolag
att söka stadfästelse å särskilda grunder lör försäkrings verksamheten.
Detta är förhållandet, då bolaget skall, emot förutbetalda premier, med¬
dela brandförsäkring för all framtid eller för längre tid än tio år. Då
emellertid denna bestämmelse möjligen skulle komma att tolkas så, att
berörda skyldighet förefinnes allenast för den händelse försäkrings¬
tagarna hafva att på förhand inbetala ett visst belopp en gång för alla,
har, för undvikande åt missförstånd, orden »emot förutbetalda premier»
utelämnats ur reviderade texten. Enahanda ändring har vidtagits i 89
och 109 §§ i det remitterade förslaget (124 och 144 §§ i reviderade
texten).
Uti sista stycket af förslagets 6 § stadgas, att de särskilda grunderna
för försäkringsaktiebolags verksamhet skola i vissa hänseenden vara lik¬
ställda med själfva bolagsordningen; och skulle enligt 28 § detsamma
gälla beträffande ömsesidiga försäkringsbolag. Sålunda skola bolags-
stämmobeslut, som strida mot sagda grunder, kunna i behörig ordning
öfverklagas samt styrelse och revisorer icke vara skyldiga att ställa sig
till efterrättelse åt bolaget meddelade föreskrifter, som äro mot samma
grunder stridande. I anledning af detta stadgande har högsta dom¬
stolen yttrat att, därest meningen därmed vore, att för ändring af grun¬
derna skulle gälla enahanda föreskrifter som för ändring i bolagsord¬
ningen, elt förtydligande vore erforderligt. Hvad högsta domstolen så¬
lunda anmärkt har föranledt till att ifrågavarande stycke uteslutits ur
reviderade texten och att i stället de särskilda lagrum, som härvid
kunna komma i betraktande — 28, 33, 40, 79, 83 och 90 §§ i revi¬
derade texten — blifvit vederbörligen kompletterade.
183
Kungl. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
Beträffande den i 19 och 55 §§ i förslaget gjorda begränsning af
försäkringsbolags rätt att, innan organisations- och anskaffningskost¬
nader afskrifvits, föranstalta om utdelning åt aktieägare, garanter och
försäkringstagare har inom högsta domstolen anmärkning framställts.
Något hinder för en höjning af det högsta enligt förslaget tillåtna be¬
loppet af utdelning torde i själfva verket icke heller förefinnas. Sagda
belopp har därför i reviderade texten — 48 och 99 §§ — bestämts till
fem procent af inbetaldt aktie- eller garantikapital. I sammanhang här¬
med har det befunnits mindre lämpligt att bibehålla förslagets föreskrift,
att anskaffningskostnaderna skola vara afskrifna inom tre år; och har
i följd häraf tiden för afskrifningen utsträckts till fem år. Det torde
förtjäna påpekas, att det nyligen för danska riksdagen framlagda »För¬
slag til Lov om Livsforsikringsvirksomhed» innehåller enahanda afvi-
kelser från det af delegerade från Sverige, Norge och Danmark upp¬
rättade gemensamma förslaget. Ifrågavarande båda paragrafer hafva
för öfrigt på grund af hvad inom högsta domstolen anförts blifvit för¬
tydligade genom tillägg af sådant innehåll, att bolag, hvars rörelse icke
allenast afser lifförsäkring, icke behöfver börja afskrifningen af orga-
nisationskostnaderna förr än under tredje räkenskapsåret. Men då vid
sådant förhållande enligt lagrummens lydelse afskrifningen skall vara
verkställd för vissa bolag inom tio år, för andra åter inom tolf år, och
olikhet härutinnan tvifvelsutan innebär en viss oegentlighet, har den
ändringen vidtagits, att i fråga om bolag, hvars rörelse icke allenast
afser lifförsäkring, den årliga afskrifningen bestämts till en åttondel.
Inom högsta domstolen har anmärkts, att det vore oegentligt att,
såsom i det remitterade förslaget skett, bland ömsesidiga försäkrings¬
bolag inordnades jämväl sådana bolag, för hvilkas förbindelser allenast
bolagets tillgångar skulle svara. Till bemötande häraf anser jag mig
böra påpeka, hurusom benämningen ömsesidigt bolag inom forsäkrings-
terminologien kommit att blifva en teknisk term omfattande jämväl
bolag med ansvarighet af sistsagda art. Vid sådant förhållande torde
af termens begagnande på sätt i förslaget skett fara för missförstånd
icke kunna uppstå.
Vid granskning af förslagets bestämmelser angående ömsesidiga
försäkringsbolag med garantikapital hafva högsta domstolens fleste le¬
damöter funnit förslaget icke böra sakna stadgande därom, att förbin¬
delser å oguldet garantibelopp äfvensom å extra garantitillskott skola
vara aflämnade före bolagets konstituerande. Ett dylikt stadgande har
i följd häraf införts i reviderade texten (68 §). Då emellertid garanti¬
kapitalet, synnerligen i början af bolagets verksamhet, skall göra ena-
184 Kimgl. Muj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
handa tjänst som aktiekapitalet i ett försäkringsaktiebolag, har det synts
mig nödigt att i samband med nämnda stadgande komplettera förslaget
med föreskrift om viss tid för inbetalning af tecknadt garantibelopp.
Korrektivet mot försummelse att afkunna berörda förbindelser torde
böra sökas däri, att förbindelsernas aflämnande göres till villkor för
bolagets registrering. I sådant syfte har tillägg gjorts till 36 och 77
§§ i förslaget (76 och 149 §§ i reviderade texten). I tillägg till sistsagda
§ har dessutom äfven inbetalning af garantikapital i viss mån gjorts
till villkor för registrering. Högsta domstolen har vidare funnit be¬
stämmelse böra meddelas, under hvilka förhållanden och i hvilken ord¬
ning extra tillskott, hvartill garant kan hafva förbundit sig, må från
honom uttagas. Då platsen härför torde vara bolagsordningen, har an¬
märkningen föranledt ändring i 27 § (66 § i reviderade texten). I en¬
lighet med högsta domstolens hemställan har slutligen i 69 § i revi¬
derade texten föreslagits, att garanter skola vid bolags upplösning äga
sämsta betalningsrätt.
Högsta domstolen har funnit den i förslaget antydda anordningen,
att garanter, ehuru icke delägare, skulle kunna tillerkännas rösträtt i
bolagets angelägenheter, innebära en från vanliga rättsförhållanden så
afvikande nyhet, att uttryckliga, närmare reglerande bestämmelser i
själfva lagen svårligen kunde umbäras. Denna anmärkning har så till
vida iakttagits, att i 66 § i reviderade texten föreskrifvits skyldighet
för bolag med garantikapital att i bolagsordningen intaga och således
äfven underställa Konuugens pröfning de närmare bestämmelserna an¬
gående sådan rösträtts utöfvande. Däremot har jag trott mig icke böra
biträda högsta domstolens i detta sammanhang gjorda hemställan om
intagande i förslaget af förbud för garanter att deltaga i afgörandet af
frågor om användandet af vinst, återbetalning af garantikapital och
uttagande af extra garantitillskott. Det hufvudsakliga skälet härtill är
att, sedan, i enlighet med uttalanden inom högsta domstolen, 27 § i
det remitterade förslaget — 66 § i reviderade texten — i vissa afse-
enden fullständigats, bolagsordningen i förening med öfriga grunder
för försäkringsbolags verksamhet enligt förslaget skulle komma att
innehålla tydliga föreskrifter angående samtliga villkoren och förutsätt-
ningarne för beslut i omförmälda frågor. Härtill kommer, att jämväl
andra lagrum i reviderade texten — 99 § 3 mom. och 126 § —
innehålla rättesnören för bolagets beslutanderätt i berörda hänseenden.
En garanti mot åsidosättandet af dessa lagens eller bolagsordningens
kategoriska föreskrifter erbjuder förslaget i befogenheten för delägare
och andra att vid domstol tala å beslut, som strider mot lag eller bo¬
185
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a
lagsordning. Ett förbud af ofvan angifna beskaffenhet torde därför
vara obehöfligt och skulle för öfrigt komma allt för mycket i strid mot
vedertagen praxis.
I likhet med högsta domstolen har jag ansett det böra i fråga
om ömsesidiga bolag stadgas, att i och för registrering anmälan må
kunna göras om sådan inbetalning af garantikapital, som skett efter
bolagets registrering. Stadgande härom är infördt uti tillägg till 7 G
§ i reviderade texten. Uti eu ny § — 92 — har, på sätt högsta dom¬
stolen ansett ensidigt, föreskrift meddelats om skyldighet jämväl för
ömsesidiga bolag att hålla förteckning å de röstberättigade; hvar jämte
likaledes i en ny § — 93 — vissa i aktiebolagslagen intagna bestämmel¬
ser om förvaltnings- och revisionsberättelse samt balansräkning gjorts
tillämpliga å ömsesidiga försäkringsbolag.
Det remitterade förslagets 56 § har omarbetats på grundvalen af
de anmärkningar, som inom högsta domstolen i fråga om densamma
framställts. Sålunda har i motsvarande § — 101 — i reviderade texten
bland annat intagits stadgande därom, att nedsättning af försäkrings¬
belopp icke må äga rum, så länge bolagets brist ej öfverstiger befint¬
ligt garantikapital. Af samma skäl, som berättigar en dylik bestäm¬
melse, har emellertid icke heller uttaxering ansetts böra komma till
stånd, förr än garantikapitalet, så långt det förslår, användts till täckande
af brist.
Försäkringsaftalets egendomliga natur har gifvit anledning till att
i förslaget meddelats åtskilliga specialföreskrifter med hänseende till
det fall, att ett försäkringsbolag kommer under likvidation eller i kon¬
kurstillstånd. Detta är företrädesvis fallet i fråga om lifförsäkrings-
aftalen. Beträffande dem liar nämligen föreslagits ett särskildt admi-
nistrationsforfarande, hvars hufvudsyfte är att bereda möjlighet till bi¬
behållande af aftalen vid såväl rättslig giltighet som faktisk nytta för
de försäkrade. Hvad öfriga försäkringsgrenar beträffar, afse berörda
specialföreskrifter däremot hufvudsakligen tillvaratagande af försäk-
ringstagarnes intressen vid den i anledning af likvidationen eller kon¬
kursen inträdande realisationen. Högsta domstolen har erinrat, att i
sistnämnda försäkringsgrenar försäkringsaftalet gifvetvis kan, oberoende
af bolagets upplösning, fortfarande upprätthållas, men att, då försäk¬
ringstagaren i allmänhet icke kan åtnöjas med en dylik försäkring utan
ofördröjligen måste söka att å annat håll vinna den säkerhet, som åsyf¬
tats med aftalet, tillfälle bör beredas honom att, på sätt äfven i 240 §
sjölagen finnes stadgadt, häfva aftalet och om möjligt återfå den del
af premien, som icke redan blifvit intjänt. Därjämte har högsta dom-
Bih. till Riksd. Prof. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 20 Höft. 26
186
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
stolen vid granskning af förslagets 109 § —- hvilket lagrum afser alle¬
nast brandförsäkring för all framtid eller för längre tid än tio år — ansett
det böra i lagen fastslås, vid hvilken tidpunkt ansvarigheten för eld¬
skada, som uppkommer efter likvidationens eller konkursens början, skall
upphöra.
På grund af hvad högsta domstolen sålunda yttrat, hafva uti re¬
viderade texten intagits tvenne nya paragrafer — 60 och 117 — af¬
seende den förra försäkringsaktiebolagen och den senare de ömsesidiga
bolagen. Det torde kunna ifrågasättas, huruvida icke försäkringstagarens
intresse kräfver, att aftal, som af honom häfves, skall upphöra att gälla
först någon tid efter uppsägning. Det har emellertid synts mig mera
ändamålsenligt att icke i förslaget intaga föreskrift om uppsägningstid.
En dylik föreskrift skulle nämligen kunna föranleda till att försäkringen,
som ju under för handen varande omständigheter finge anses vara af
tvifvelaktigt värde, icke förr än efter uppsägningstidens utgång kunde
utbytas mot betryggande försäkring i annat bolag. Emellertid torde
föreskrift om rätt lör försäkringstagaren att själf vidtaga åtgärder för
aftalets upplösning icke vara tillräcklig. Ty om det skall stå i den en¬
skilde försäkringstagarens makt att antingen häfva försäkringsaftalet
eller låta detsamma alltjämt äga bestånd, kan tydligen den slutliga af-
vecklingen af bolagets affärer komma att undanskjutas för lång, stun¬
dom obestämd tid. Hvad särskildt ömsesidiga bolag beträffar, skulle
för de delägare, som icke ville häfva aftalen, kvarstå förpliktelse att
personligen ansvara äfven för skada, som inträffade efter likvidationens
eller konkursens början, utan begränsning till viss tid, så vida icke
själfva försäkringsaftalet innehölle sådan begränsning. För undanröd¬
jande af dessa olägenheter synes ingen annan utväg möjlig än att
i lagen fastslås en viss tidpunkt, då under alla förhållanden försäkrings-
aftalen skola upphöra att gälla. Denna tidpunkt har ansetts lämpligen
kunna bestämmas till ett år efter likvidationens eller konkursens början.
Tydligt är, att delägaren i ömsesidigt bolag icke genom aftalets upp¬
hörande befrias från ansvarighet för bolagets dessförinnan uppkomna för¬
bindelser till delägare eller tredje man. Att försäkringstagare icke däri¬
genom att aftalet upphör att gälla går miste om den rätt till andel i
försäkringsfonden, som kan grundas på redan skedd premiebetalning,
kunde synas själfklart, men för undanrödjande af hvarje tvifvelsmål hal¬
het ansetts böra uttalas. Högsta domstolen har vid 71 § i förslaget erin¬
rat, att i lagen borde intagas föreskrift därom, att fördelning af försäk¬
ringsbolags tillgångar icke finge ske förr, än alla försäkringsaftal af an¬
nat slag än i 109 § omförmäldes, upphör att gälla. Denna anmärkning torde
187
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 33 a.
hafva förfallit i och med det föreslagna stadgandet, att alla dylika aftal
ovillkorligen skola upphöra att gälla ett år efter bolagets upplösning,
alldenstund tiden för upphörandet icke kan inträffa senare än den dag,
som är utsatt i årsstämningen. Någon ändring har därför icke vid¬
tagits i 71 § (Ilo § i reviderade texten), liksom 62 § i aktiebolags¬
lagen oförändrad intagits i förslaget (58 § i reviderade texten).
Hvad särskildt likvidation beträffar, innehåller förslaget föreskrifter,
som icke återfinnas i de vanliga bolagslagarna. Sålunda skall enligt för¬
slaget. Konungen äga för visst fall förordna om försäkringsbolags upplös¬
ning och utse likvidatorer samt, då likvidation eljest uppstår, förordna en
person att jämte öfriga likvidatorer verkställa likvidationen. Med hän¬
syn till hvad sålunda föreslagits hafva högsta domstolens fleste leda¬
möter funnit förslagets bestämmelser om registrering vid likvidation vara
dels ofullständiga dels i vissa hänseenden svåra eller omöjliga att till-
lämpa. Med föranledande häraf hafva en del paragrafer i förslaget
fullständigats, andra åter erhållit förtydligande tillägg. Så har vid de
paragrafer, som motsvara 100 och 101 §§ i det remitterade förslaget
— 186 och 137 §§ —, fogats det tillägg, att Konungen i hvarje särskildt
fall beslutar om anmälan till registret af åtgärd, som jämlikt sagda lag¬
rum ankommit på Konungen. Då af Konungen utsedd medli kvid åter
tydligtvis alltid bör äga att teckna bolagets firma jämte öfriga därtill
berättigade, har detta ansetts böra för undanrödjande af hvarje tvifvels¬
mål särskildt uttalas (137 §). I följd af de vid ifrågavarande paragrafer
sålunda gjorda tillägg har innehållet af de uppgifter,_ som de i vänlig-
ordning utsedde likvidatorerna enligt 20 och 67 §§ i det remitterade
förslaget skola lämna till registret, närmare begränsats (54 och 112 §§
i reviderade texten). Högsta domstolens fleste ledamöter hafva vidare
funnit rättsförvecklingar kunna uppstå i fråga om förvaltningsåtgärder,
som vidtagas innan Konungens beslut om utseende af likvidator hinner
komma till öfrige likvidatorernas kännedom och därefter blifvit till efter¬
rättelse för allmänheten i registret infördt och kungjordt. Denna anmärk¬
ning har jag ansett icke böra verka ändring i förslaget. Därest förhållan¬
dena inom bolaget äro sådana, att medlikvidator behöfver förordnas,
lärer det kunna tagas för gifvet, att någon mera afsevärd tid icke
kommer att förflyta mellan likvidationens början och meddelandet af så¬
dant förordnande. Någon egentlig fara synes icke böra vara förenad
därmed, att under mellantiden en eller annan förvaltningsatgärd kan
komma att vidtagas af de i vanlig ordning utsedde likvidatorerna.
Det lagrum i det remitterade förslaget, där den allmänna regeln
om afsättning af försäkringsfond uttalas — 85 § —, har i reviderade
188
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 33 a.
texten (120 §) utvidgats med ett tillägg, innefattande grunderna för
beräkning af försäkringstagares fordran lios bolaget på grund af för-
säkringsaftalet. Detta tillägg — hvars innehåll öfverensstämmer med
10 § i 1897 års kommittéförslag — har tillkommit i anledning däraf,
att högsta domstolen vid granskning af förslagets 109 § i fråga om
där afsedda brandförsäkringsaftal anmärkt, att de i sistsagda paragraf
upptagna stadganden icke meddelade någon upplysning om de grunder,
efter hvilka försäkringstagare i allmänhet skulle anses äga fordringsrätt
gent emot bolaget. Då det emellertid tilläfventyrs kunde föranleda
missförstånd, därest vid sistberörda § gjordes ett uttalande, som i allt
fall icke torde komma att innehålla annat än hvad som gäller om för-
säkringsaftal i allmänhet, har jag ansett rätta platsen för ett sådant
uttalande vara 120 § i reviderade texten.
Det remitterade förslagets bestämmelser angående försäkringsfond
äro afsedda att äga tillämpning å alla lifförsäkringsbolag, som öfverhufvud
omfattas af förslaget, således äfven å de s. k. ränte- och kapitalförsäk-
ringsanstalterna. Dessa anstalter äro icke heller undantagna från för¬
slagets regler om säkerhetsfond. Inom högsta domstolen har emeller¬
tid yttrats, att nämnda anstalter företedde så stora skiljaktigheter från
andra försäkringsbolag, att det skulle möta svårigheter, om förslagets
i Ifrågavarande bestämmelser skulle i full utsträckning äga tillämpning
å dem.
Det torde icke kunna förnekas, att ifrågavarande anstalter intaga
eu viss undantagsställning i förhållande till försäkringsbolag i allmänhet.
Detta har redan i det remitterade förslaget kommit till uttryck därut-
innan, att enligt detta Konungen skulle äga i fråga om dylik anstalt,
som börjat sin verksamhet före lagens trädande i kraft, medgifva skäliga
afvikelser från lagen. Med afseende å hvad inom högsta domstolen
anförts har jag ansett förslagets bestämmelser om försäkringsfond och
säkerhetsfond höra modifieras, så vidt de röra ränte- och kapitalförsäk-
ringsanstalter i allmänhet. Sålunda har uti den reviderade textens 128 §
rånte- och kapitalförsäkringsanstalt tillerkänts rätt att vid redovisning
af försäkringsfond göra visst afdrag beträffande sådana anstaltens för¬
bindelser, i fråga om hvilka någon egentlig försäkringsrisk icke före¬
finnes. I sammanhang härmed har, likaledes i anledning af erinran
inom. högsta, domstolen, för bestämmande af ifrågavarande anstalters
premiereserv i reviderade texten uppställts en särskild regel, som egentligen
får anses utgöra allenast ett tydligare uttryck för hvad som afsetts än den
i 121 § däistädes uttalade generella regeln. Hvad åter beträffar afsättning
till säkerhetsfond, synes, med fästadt afseende å dessa anstalters hela in¬
189
Kanyl. Maj:ts K åd. Proposition N:o 33 a.
rättning, något hinder icke möta mot deras befriande från skyldighet
att göra afsättning till säkerhetsfond. T enlighet härmed har i ett vid
126 § i reviderade texten fogadt tillägg bestämts, att hvad i sagda para¬
graf föreskrifvits icke skall äga tillämpning å anstalt, hvarom nu är
fråga. Till följd af de ändringar, som det remitterade förslaget i af¬
seende å sådan anstalt undergått, har det i samma förslags 120 § in¬
förda öfvergångsstadgande, som hänför sig till redan bestående rånte- och
och kapitalförsäkringsanstalt, tydligen blifvit öfverflödigt, hvadan det¬
samma ur reviderade texten uteslutits.
På sätt inom högsta domstolen tillstyrkts har beskaffenheten af de
värdehandlingar, i hvilka jämlikt 88 § 6 mom. i det remitterade för¬
slaget tillgångar motsvarande försäkringsfond och för visst fall äfven
säkerhetsfond skola redovisas, i reviderade texten (123 §) närmare an-
gifvits. I sammanhang härmed har det ansetts böra medgifvas försäk¬
ringsbolag rätt att till redovisning använda inteckningar intill fulla
taxeringsvärdet uti bolaget tillhörig fastighet. En dylik rätt torde näm¬
ligen under vissa förhållanden vara cn förutsättning för att bolaget
skall kunna med äganderätt besitta fastighet, som är afsedd för bola¬
gets rörelse. Af lätt insedda skäl har dock berörda rätt begränsats till
att gälla endast i fråga om inteckningar i en sådan fastighet, som är
afsedd för inrymmande af lokal för bolagets rörelse.
I likhet med högsta domstolen har jag ansett hvad förslaget i 94 §
innehåller i fråga om villkor för viss persons antagande till aktuarie
böra ändras. Högsta domstolen har funnit det böra öfverlämnas åt
någon myndighet att fastställa de allmänna kompetensvillkoren för be¬
fattning af ifrågavarande slag med dispensrätt i särskildt fall, därvid
en af högsta domstolens ledamöter gifvit hänvisning på försäkrings-
inspektionen såsom den i sådant hänseende lämpliga myndigheten. Vid
öfvervägande häraf har jag emellertid funnit befattningens vikt kräfva,
att såväl bestämmandet af kompetensvillkoren som dispensrättens utöf¬
vande öfverlämnas åt Konungen (130 § i reviderade texten).
Förslagets föreskrift om förbud för ledamot af försäkringsinspek-
tionen att deltaga i styrelsen af eller vara anställd vid anstalt, som
står under inspektionens tillsyn, har af högsta domstolen ansetts böra
kompletteras med förbud för ledamoten att vara aktieägare eller garant
i sådan anstalt. Jag har emellertid ansett, att en ovillkorlig föreskrift
härom ej erfordrades, utan att frågan härom kunde i hvarje särskildt fall få
vara öfverlämnad till Konungens pröfning, hvadan anmärkningen i denna
del ej föranledt ändring i förslaget.
190
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
Några af högsta domstolens ledamöter hafva uttalat tvifvelsmål an¬
gående lämpligheten af den i 96 § föreslagna bestämmelsen om be¬
fogenhet under vissa förutsättningar för Konungen att förordna om in¬
hämtande af yttrande af sakkunnige män jämväl från Norge och Dan¬
mark. Något skäl, hvarföre på förevarande område mer än på andra
Konungen skulle hänvisas att i regeringsärenden söka råd och upplys¬
ning hos utländske män, syntes bemälde ledamöter icke vara anfördt.
Denna uppfattning kan jag icke dela. Det förberedande arbetet med
ordnandet af vårt lands försäkringslagstiftning har ansetts böra ske
delvis under formen af samverkan mellan sakkunnige från de tre nor¬
diska länderna för åstadkommande af en så vidt möjligt öfverenstäm-
mande lagstiftning för de tre rikena. Det remitterade förslaget är
också i viktiga delar byggdt på grundvalen af en dylik öfverens¬
stämmelse. Likformighet vid tillämpningen af vissa gemensamma grund¬
satser i nämnda lagstiftning skulle tvifvelsutan kraftigt befordras genom
en bestämmelse sådan som den ifrågavarande. Denna synpunkt torde
så mycket mindre böra frånkännas betydelse, som den möjligheten icke
är utesluten, att försäkringar, afseende person eller egendom i det ena
landet, allt mer och mer komma att sökas hos försäkringsanstalt i det
andra. Dessutom förtjänar påpekas, att det under senare tider på
andra områden än det ifrågavarande inträffat, att utländska mäns sak¬
kunskap ansetts böra anlitas.
Enligt den lydelse 97 § i förslaget erhållit skulle möjlighet icke
finnas att under några förhållanden fritaga försäkringsbolag från skyl¬
dighet att bidraga till bestridande af försäkringsinspektionens omkost¬
nader. Då det emellertid torde vara af behofvet påkalladt att i fråga
om bolag af vissa slag — såsom t. ex. de i 116 § af förslaget omför-
mälda bolagen, rånte- och kapitalförsäkringsanstalter, vissa försäkrings-
föreningar o. s. v. — bereda tillfälle härtill, har 133 § i reviderade texten
undergått någon jämkning i ordalagen.
Då något missförstånd af det i 99 § af remitterade förslaget (135 §
reviderade förslaget) intagna förbud för försäkringsinspektionen att för
allmänheten yppa hvad inspektionen vid granskning af räkenskaper och
handlingar eller vid bolagsstämma må hafva erfarit angående enskildes
personliga och ekonomiska förhållanden icke synes vara att befara, har
hvad högsta domstolen härvid erinrat icke föranledt ändring.
Inträder sådan särskild administration, hvarom bestämmelser med¬
delas i förslaget, skall enligt detsamma — 104 § — lifförsäkrings-
belopp, som förfallit till betalning före administrationens inträde, utgå
191
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
efter dessförinnan gällande grunder. Beträffande åter lifförsäkrings-
belopp, som förfaller under administrationstiden, stadgar förslaget, att
endast så mycket får utbetalas, som försäkringsinspektionen finner kunna
utgå utan förnärmande af öfrige lifförsäkringstagares rätt. Högsta dom¬
stolen har ansett det kunna ifrågasättas, om giltigt skäl till denna skill¬
nad i rätt föreligger. Jämte det jag tillåter mig påpeka, att med för¬
fallet försäkringsbelopp afses i förevarande lagrum belopp, som omedel¬
bart kan lyftas, föranlåtes jag erinra därom, att den anmärkta olikheten
i rätt tillkommit uteslutande af billighetshänsyn. Stadgandet torde väl
företrädesvis komma i tillämpning i afseende å lifräntetagare; och att
en lifräntetagare, som blott försummat att å förfallodagen lyfta sin
ränta, allenast på grund häraf skulle vara skyldig att till följd af ad¬
ministrationens inträde åtnöja sig med ett reduceradt belopp, har an¬
setts desto mer obilligt, som det ofta torde _ vara fråga om belopp,
hvarå lifräntetagarna räknat såsom medel till uppehälle. Då någ’on
egentlig fara icke torde kunna uppstå af en väsentligen för dylika
fall afsedd afvikelse från vanliga rättsgrundsatser, har jag ansett mig
icke böra vidtaga annan ändring i förevarande lagrum — 140 § i re¬
viderade texten — än att detsamma i visst afseende förtydligats.
I anledning af högsta domstolens hemställan hafva förslagets be¬
stämmelser angående beräkningen af administrationsboets fordran hos
försäkringsbolag, som kommit under likvidation eller i konkurstillstånd,
omarbetats. Knligt förslaget i dess reviderade text skulle alltså fragan
om administrationsboets fordringsrätt hos bolaget i vanlig ordning öfver-
lämnas till domstols bedömande. Vid denna omarbetning har det an¬
setts mindre lämpligt att bibehålla det remitterade förslagets föreskrift
därom, att andra grunder än de vid administrationens inträde gällande
skulle, därest dessa icke längre ansåges betryggande, vara att tillämpa
i fråga om beräkning af premiereservens storlek. Då nämligen i det
förutsatta fallet en ändring af beräkningsgrunderna kunde blifva lik¬
tydig med en höjning af det belopp, hvartill premiereserv borde
uppgå, skulle ändringen lätteligen kunna leda till opåräknad rättsför¬
lust för bolagets öfrige fordringsägare. I sammanhang med omarbet¬
ningen af 105 och 106 §§ i det remitterade förslaget liar följaktligen
sista stycket i 106 § uteslutits ur reviderade textens 141 §.
Vid granskning af förslagets bestämmelser om öfverflyttning a an¬
nat bolag af de till administration sboet hörande försäkringar hafva
högsta domstolens ledamöter yttrat, att försäkring icke, eller åtminstone
icke utan uttryckligt medgifvande af försäkringstagaren, borde få öfver-
192
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
flyttaB å bolag med vidsträcktare personlig ansvarighet än som före-
komme i det bolag, från hvilket öfverflyttning skalle ske. Enahanda
anmärkning, har af högsta domstolen framställts mot förslaget, i hvad
det afser frivillig öfverlåtelse al lifförsäkringsbolags lifförsäkringar. En¬
ligt mitt förmenande torde det emellertid icke böra möta betänklig¬
heter att lämna förslagets bestämmelser i nu angifna hänseenden orub¬
bade. Ett stöd härför utgör i främsta rummet den omständigheten, att
det här endast är fråga om lifförsäkringar. Hvad ömsesidighetsbolag
beträffar, meddelas dylika försäkringar utan undantag på sådana villkor,
att försäkringstagarna icke åläggas med uttaxeringskyldighet förenad
personlig ansvarighet för bolagets förbindelser. Och äfven om ömse¬
sidiga lifförsäkringsbolag med personlig ansvarighet framdeles skulle
komma till stånd i vårt land — hvilket ju i förslaget förutsättes såsom
möjligt —- torde dock den kontroll, som enligt förslaget skall utöfvas
af försäkringsinspektionen, innebära trygghet för tillgodoseendet af lif-
försäkringstagarnas intressen äfven i förevarande hänseende. Försla¬
gets bestämmelser i fråga om frivillig öfverlåtelse af försäkringar —
HO § hafva däremot i andra hänseenden omarbetats i enlighet med
erinringar från högsta domstolens sida (145 § i reviderade texten).
På de af högsta domstolen anförda skäl hafva förslagets bestäm¬
melser angående registrering ändrats därhän, att alla sådana försäk¬
ringsbolag, å hvilkas bolagsordning erfordras Konungens stadfästelse,
enligt den reviderade texten skola sammanföras i ett hos Patent- och
Registreringsverket fördt särskildt försäkringsregister. Då i följd af
denna anordning åtskilliga bestämmelser tydligtvis komma att blifva
gemensamma för bada slagen af försäkringsbolag, har för undvikande
af onödiga upprepningar ansetts lämpligt att i en särskild afdelning af
förslaget. om registrering — sammanföra nämnda bestämmelser; och
hafva af praktiska skäl dit äfven torts villkoren för verkställande af
begärd registrering samt föreskrifterna angående registrets innehåll.
Några af denna afdelnings paragrafer hafva underkastats smärre än¬
dringar såsom följd af ändringar i lagrum, till hvilka de ansluta sig.
Då det måste anses vara af stor vikt, att registret innehåller uppgift
om garanters rösträtt i ömsesidigt bolags angelägenheter och om den
rätt att representera bolagsstämma, som kan vara upplåten åt särskilde
delegerade, har föreskrift härom intagits uti 151 § i reviderade texten.
Hvad det remitterade förslaget innehåller om registrering af ömsesidigt
försäkringsbolag i allmänhet skulle enligt förslaget i hufvudsak gälla
äfven för de mindre bolag för försäkring af egendom, som omförmälas
i 116 § af samma förslag. Häri har ändring icke ifrågasatts eller
193
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
vidtagits. Men de i 75—77 samt 79—84 §§ i det remitterade förslaget
intagna föreskrifter kafva t.ydligtvis måst öfverflyttas till det lagrum
i reviderade texten, som i öfrigt iunehåller reglerna för omförmälda
mindre bolag. Härvid har dock hänvisning till motsvarande lagrum i
den särskilda afdelningen om registrering kunnat äga rum i stor ut¬
sträckning.
I 113 § 2 mom. af förslaget stadgas ansvar för den, som mot
bättre vetande lämnar oriktig uppgift, hvarom i 98 § förmäles. Då, på
sätt högsta domstolen anmärkt, fara för misstydning kan uppstå, där¬
est berörda moment bibehålies oförändradt, har i reviderade texten —
159 § — uttalats, att ansvarsbestämmelsen i fråga syftar dels på bo¬
lagets uppgift om dess verksamhet och ställning och dels på aktuariens
redogörelse för beräkningen af premiereserven.
Det remitterade förslaget innehåller i 3 § förbud för försäkrings¬
bolag att i meddelanden, som äro afsedda för allmänheten, lämna orik¬
tiga eller vilseledande uppgifter, hvarjämte i 114 § stadgas ansvar för
öfverträdelse häraf. Visserligen torde, såsom högsta domstolen erinrat,
betydelsen af en dylik ansvarsbestämmelse ej blifva synnerligen stor,
då den ej kommer att gälla för tryckta meddelanden, i afseende å
hvilka tryckfrihetsförordningen äger tillämpning. Men då möjligheten
af skriftlig form för sådana meddelanden icke torde kunna anses helt
och hållet utesluten, har ansvarsbestämmelsen synts mig böra bibe¬
hållas. I enlighet med hvad högsta domstolen ansett önskligt har den
rättssats, som innehåller ifrågavarande förbud, samarbetats med ansvars¬
bestämmelsen (160 §).
Redan i annat sammanhang har nämnts, hurusom 116 § i förslaget
— 162 § i reviderade texten — erhållit förändrad lydelse i följd af
den omarbetning, förslagets bestämmelser om registrering undergått.
Äfven i åtskilliga andra hänseenden har ifrågavarande paragraf gjorts
till föremål för omarbetning. Särskildt torde böra framhållas den viisent-
liga förändring, som består däri, att jämväl i fråga om bolag, som afses
i denna paragraf, bolagsordningen bör vara stadfäst, innan bolaget bil¬
das. Högsta domstolens anmärkning därom, att åtskilliga bestämmelser
i förslaget, hvilka syntes vara ämnade att gälla äfven för ifrågava¬
rande mindre bolag, icke kunde efter sin lydelse å dem tillämpas, torde
i och med denna förändring hafva förfallit. Hvad sättet för dylika
bolags bildande vidkommer, hvilar förslaget på den tankegången, att
en fordran på iakttagande af samma former, som för de egentliga affärs-
bolagen föreskrifvits, skulle vara både obillig och onödig. Reglerandet
Bih. till Riksd. Prat. 1303. 1 Sami. 1 Afd. 20 Haft. 27
194
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
af dessa mindre bolags tillkomst har skett på det sätt, att 30—32
§§ i förslaget — 72 och 73 §§ i reviderade texten — uteslutits från
tillämpning å dem. Sedan ofvan omförmälda förändring med afseende
på ordningen mellan stadfästelse å bolagsordningen och bolagets bil¬
dande vidtagits, torde ej heller någon tvekan eller osäkerhet i praktiken
behöfva uppstå till följd af nämnda sätt att reglera bolagens tillkomst.
På grund af högsta domstolens anmärkning emot sista delen af
stadgandet i 117 § i förslaget hafva ordalagen i den reviderade texten
(163 §) något jämkats, hvarvid synts lämpligt att använda den formu¬
lering, som förekommer i 7 § i nu gällande kungörelse angående an¬
ordnande af tillsyn å inländska försäkringsanstalter den 22 oktober 1886.
Förslaget uppställer vidare i 118 § det undantag från lagens till-
lämplighetsomrade, att Konungen äger i fråga om försäkringsbolag,
som allenast meddelar återförsäkring, medgifva sådana afvikelser från
hvad lagen innehåller, som pröfvas skäliga. Då afsättning till försäk¬
ringsfond för återförsäkradt belopp tydligen icke behöfver göras både
af det bolag, som meddelar återförsäkringen, och af det bolag, åt livil-
ket denna meddelas, har i 87 § 1 mom. af förslaget den grundsatsen
uttalats, att sistnämnda bolag i regeln skall vara lritaget från skyldig¬
het att göra dylik afsättning. Endast för den händelse Konungen jäm¬
likt 118 § fritagit åter försäkringsbolaget från skyldighet att afsätta för¬
säkringsfond, skall det andra bolaget vara underkastadt denna skyldig¬
het i fråga om det återförsäkrade beloppet. Det torde emellertid ligga
i öppen dag, att jämväl då återförsäkring meddelas af bolag, som icke
uteslutande sysslar med sådan försäkringsverksamhet, förhållandet bör
kunna ordnas så, att icke under alla förhållanden detta bolag skall vara
skyldigt att göra afsättningen till försäkringsfond för återförsäkradt
belopp. Förslaget förutsätter visserligen möjligheten af sakens ord¬
nande pa detta sätt men endast i fråga om redan vid tiden för lagens
trädande i kraft ingångna återförsäkringsaftal (120 §). För vinnande af
full likställighet mellan rena återförsäkringsbolag och bolag, som jämte
annan försäkringsrörelse drifva återförsäkringsverksamhet, har jag därför
låtit omarbeta 118 § (164 § i reviderade texten). I följd häraf har
tydligtvis nyssnämnda öfvergångsstadgande kunnat uteslutas.
Förslaget till lag om utländsk försäkringsanstalts rätt att drifva
försäkringsrörelse här i riket är i enlighet med högsta domstolens hem¬
ställan i reviderade texten utvidgadt med fyra nya paragrafer, inne¬
hållande bestämmelser om anstalts skyldighet att i vissa fall utgifva
ersättning till allmänt ombud (12 §) och att bidraga till bestridande af
försäkringsinspektionens omkostnader (16 §), om rätt att föra talan mot
195
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33 a.
inspektionens beslut (17 §) samt om ansvar i visst fall (18 §). Högsta
domstolens anmärkningar i öfrigt hafva jämväl blifvit iakttagna. Dock
har jag trott mig icke böra biträda hvad högsta domstolen vid 8 § er¬
inrat därom, att tiden för ingifvande till försäkringsinspektionen af upp¬
gift angående utländsk försäkringsanstalts verksamhet inom riket och
för nppgiftens införande i allmänna tidningarne borde förkortas. Visser¬
ligen har på högsta domstolens tillstyrkan i förslaget till lag om för-
säkringsanstalter gjorts sådan ändring, att tiden för vidtagande af nämnda
åtgärder icke skulle komma att öfverstiga sju månader (134 § i revide¬
rade texten). Men då för utländsk anstalts generalagent möjligheten att
insända ifrågavarande uppgift kan vara beroende däraf, att sådant sam¬
manträde med delägarna, som motsvaras af svensk försäkringsanstalts
bolagsstämma, hållits, och tiden för dylikt sammanträdes hållande är
mycket olika bestämd i de olika länderna, har jag ansett mig icke böra
i förevarande afseende vidtaga någon ändring i förslaget.»
Departementschefen uppläste härefter i enlighet med det afgifna
yttrandet affattade förslag till
1) lag om försäkringsbolag och
2) lag om utländsk försäkringsanstalts rätt att drifva försäkrings¬
rörelse här i riket;
och hemställde departementschefen, att förslagen måtte, jämlikt
§ 87 regeringsformen, Riksdagen till antagande föreläggas.
Justitieråden Hellström och Billing åberopade för sin del hvad de
vid ärendets behandling i högsta domstolen anfört i de delar, där ej
genom numera A’idtagna ändringar i förslagen de af justitieråden fram¬
ställda anmärkningar kommit att förfalla.
Statsrådets öfrige ledamöter tillstyrkte bifall till departements¬
chefens hemställan;
och täcktes med bifall till denna hemställan Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten förordna, att
till Riksdagen skulle aflåtas nådig proposition i ämnet
af den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.
Ex protocollo:
E. K. Almqvist.