Motioner i Första Kammaren, N:o 6.
1
N:o 6.
Af herr Kenriedy, angående skrifvelse till Konungen i fråga om
ändrade bestämmelser om deltagande i vattenadedningsföretag
för boställen och annan staten tillhörig jord.
Genom Kungl. Ma:jts nådiga förordning den 6 juli 1849 om del¬
tagande i vattenafledningsföretag för boställen och annan staten tillhörig jord
är bland annat föreskrifvet, då fråga om deltagande i sådant företag för
något till militie-, civil- eller eckesiastikstaten anslaget boställe uppstode, att
det må på boställsinnehafvaren ankomma, därest han det åstundan och
den ämbetsmindyghet, under hvars närmaste inseende bostället lyder, därtill
lämnar tillåtelse, att med öfrige egendomsinnehafvare i företaget deltaga
äfvensom att hvad om boställsinnehafvare sålunda är stadgadt äfven skall
gälla för arrendatorer af kungsgårdar eller annan staten tillhörig och genom
offentlig ämbetsmyndighet utarrenderad jord.
Beträffande rätt för innehafvare af civil- eller ecklesiastikstaten anslaget
boställe eller hemman att vinna delaktighet i odlingslån har Kungl. Maj:t
sedermera genom nådig kungörelse den 14 juni 1901 förordnat, att inne¬
hafvare af dylikt boställe eller hemman skall vara oförhindrad att för
egendomen vinna delaktighet i odlingslån, därest den ämbetsmyndighet, som
har att pröfva, huruvida innchafvaren må tillåtas att för egendomen ingå
i vattenafledningsföretag, finner den med företagets utförande åsyftade för¬
del vara för egendomen afsevärd och fullt motsvara den på egendomen
belöpande andel i den beräknade vattenaflednings- och odlingskostnaden.
Afgörandet, huruvida ett boställe eller hemman eller staten i öfrig!
tillhörig utarrenderad jord skall deltaga i ett vattenafledningsföretag, är
Bill. till Rilcsd. Frot. 1903. 1 Sami. 2 Afd. 1 Band. 5 Höft. (N:is 6—10.) 1
2 Motioner i Första Kammaren, N:o 6.
sålunda lämnadt åt boställsinnehafvare eller arrendator och vederbörlig
ämbetsmyndighet; men då, sedan först åberopade författning utfärdades, till¬
kommit bestämmelser, hvilka i väsentlig mån utöfva inflytande på frågan
om bestämmanderätten för sådan jords, som här är i fråga, deltagande i
vattenafledningsföretag, synes en förrändrad lagstiftning vara erforderlig.
Enligt 76 § i lagen om dikning och annan afledning af vatten den
20 juni 1879 äger den, som enligt lagens föreskrifter är skyldig deltaga
i vattenafledningsföretag, att vinna befrielse från sagda skyldighet genom
att afsäga sig den båtnad, som genom företaget beredes hans jord, hvilken
afsägelse skall sist före utgången af kalenderåret näst efter det, under
hvilket företaget blef fullbordadt, anmälas antingen vid sammanträde i
målet inför synemännen eller domstolen eller ock skriftligen hos Konungens
befallningshafvande. Ifrågavarande lagparagraf innehåller tillika föreskrift,
att har någon gjort sådan afsägelse, fälle den delaktighet i företaget, hvari¬
från han sålunda befrias, dem till last, som i företaget kvarstå, och vare
han, som befrielsen vunnit, i stället pliktig att, sedan frågan om jord¬
förbättringens värde blifvit slutligen afgjord, låta af sin genom företaget för¬
bättrade jord utbrytas och de kvarstående deltagarne tillskiftas lika stor
del, som, enligt den i målet verkstälda uppskattning, jordförbättringens
belopp utgör åt jordens hela värde i dess skick efter företagets fullbordan.
Tillämpningen af sistnämnda bestämmelse vid de fall, då staten för
sin jord icke deltager uti vattenafledningsföretag, leder och måste leda
därhän, att ett utbrytande eller en styckning af sådan mark länder jord¬
egendomen till skada och förlust, då värdet af den jordförbättring, som
skall motsvara jordutbrytningen, i de flesta fall betydligt öfverstiger den
på marken belöpande kostnaden för företaget och i alla händelser för
jordens brukande olämpliga egofigurer måste uppkomma.
Sedan här ofvan först åberopade författning utfärdades, hafva i flera
afseenden förändrade förhållande inträdt.
Icke blott att staten sedan dess förvärfvat betydliga jord- och skogs-
komplexer och sålunda numera är egare af betydande vidder, utan jämväl
systemet med boställen har ändrats så, att numera endast ett ringa fåtal
civile boställshafvarc kvarstår.
Genom odlingslånefonden och genom för dess anlitande lindrigare vill¬
kor komma numera allt flera vattenafledningsföretag inom landet till ut¬
förande än tillförene. På grund häraf måste staten i mycket vidsträckt mån
komma uti tillfälle att deltaga i vattenafledningsföretag, och underlåter staten
att deltaga i företagen, gäller det ofta ganska afsevärda jordvidder, hvilka
kunna komma att utbrytas från staten tillhörig jord. När samtidigt den
Motioner i Första Kammaren, N:o 6.
3
rättsåskådning gjort sig gällande, att en jämförelsevis obetydlig och för
jordbruksändamål nästan värdelös jordareal icke kan afkändas staten utan
att efter en sorgfällig utredning dylik fråga underställes Riksdagens pröf¬
ning, vill det synas mig, som om frågor rörande statens deltagande uti
vattenailedningsföretag vore af den vikt och betydelse, att sådana frågors
afgörande icke må göras beroende af en boställshafvare eller arrendator
eller ens vederbörlig ämbetsmyndigket, hvars hufvuduppgift icke är att
bevaka jordbruksintresset, utan att dylika för staten såsom jordegare bety¬
delsefulla ärenden böra underställas Konungens pröfning, hvarigenom
frågorna efter en fullständigare utredning blifva betraktade från en vid¬
sträcktare synpunkt och därvid jämväl ej lämnas å sido Riksdagens önsk¬
ningar och uppfattning.
I öfverensstämmelse härmed får jag vördsamt hemställa,
att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för
Riksdagen framlägga förslag till förändrade bestämmelser
om deltagande i vattenailedningsföretag för boställen
och annan staten tillhörig jord.
Om remiss till statsutskottet anhålles.
Stockholm den 23 januari 1903.
James Kennedy.