8
Motioner i Första Kammaren, N:o 17.
N:o 17.
Af herr Björklund, om upprättande af plan och kostnads¬
förslag för en järnväg från Sveg till lämplig punkt å
bandelen Boden—Gellivare.
Vid 1900 års riksdag hade uti särskilda motioner föreslagits dels af
herr S. J. Bandqvist med instämmande af herrar friherre K. U. Sparre,
J. P. Dahlberg och undertecknad i Första Kammaren, dels af herr L.
Dahlstedt m. fl. i Andra Kammaren, att Riksdagen ville besluta att i
skrifvelse anhålla, det Kung! Maj:t täcktes låta verkställa undersökning
och upprätta plan och kostnadsförslag för en järnväg från Sveg i Härje¬
dalen genom det inre, västliga Norrland till någon lämplig punkt å banan
Boden—Gellivare, i syfte att utgöra en skyddad militärväg för rikets nord¬
ligaste delar och en mäktig häfstång för Norrlands utveckling, äfvensom
att för ändamålet anvisa ett belopp af 70,000 kronor.
I sitt med anledning af dessa motioner till Riksdagen afgifna ut¬
låtande yttrar statsutskottet:
»Beträffande den ifrågasatta fortsättningen af järnvägen från Sveg
genom det inre, västliga Norrland till banan Boden—Gellivare, skulle en
sådan bana, enligt hvad motionärerna framhållit, förnämligast ur strategisk
synpunkt vara af vikt, men jämväl hafva stor betydelse för tillgodo¬
görande af Norrlands naturtillgångar. Utan att vilja ingå på bedömande
af banans betydelse i dessa hänseenden, finner utskottet dock uppenbart,
att ett så omfattande företag, för hvilket kostnaderna skulle uppgå till
flera tiotal millioner kronor, icke kan komma till utförande under den
närmaste framtiden, då staten har att fullborda betydande järnvägsbygg¬
nader samt jämväl stora arbeten för försvaret. Under sådana förhållanden
synes det icke vara anledning att nu föranstalta om undersökning och
Motioner i Första Kammaren, N:o 17. 9
uppgöra plan för en sådan bana eller del däraf»; hvarför utskottet hem¬
ställer, att ifrågavarande motioner ej må till någon Riksdagens åtgärd
föranleda; och detta blef äfven Riksdagens beslut.
Då, på sätt af ofvanstående framgår, utskottets afstyrkande grundats
hufvudsakligast därpå, att staten under tiden närmast efter år 1900 hade
betydande järnvägsbyggnader att fullborda, har jag nu, då dessa järnvägs-
byggnader redan äro afslutade eller i den närmaste framtiden komma att
blifva detta, ansett tiden vara inne att åter upptaga frågan om en inlands¬
bana genom Norrland; så mycket hellre som vid tiden för de nu på¬
gående järnvägsbyggnadernas afsilande den arbetsstyrka, som användts
vid dessa, skulle, om statsbanebyggandet upphörde, blifva utan syssel¬
sättning.
Den landsdel, som i första rummet komme att draga nytta af en
sådan från Sveg utgående bana, är Jämtlands län, och Konungens befall¬
ningshafvande i detta län har äfven i slutet af nästlidet år hos Kungl.
Maj:t gjort framställning om, att Kungl. Maj:t täcktes till Riksdagen göra
hemställan om anläggning på statsverkets bekostnad af en järnväg från
Sveg till den jämtländska tvärbanan och vidare norrut mot Ströms vattu-
dal, för att sedermera kunna fortsättas till lämplig punkt på Gellivare-
banan. I sin till Kungl. Maj-.t härom afgifna skrifvelse har Konungens
befallningshafvande i fråga om banans sträckning genom Härjedalen
och Jämtland förordat, att järnvägen skulle dragas öster om Storsjön till
Brunflo station på tvärbanan samt från Östersund genom Lit och Hammer-
dal till Ström.
Som alltid, då det gäller anläggning af eu järnväg, helst i ett län
med stort ytinnehåll och jämförelsevis vanlottad! på tidsenliga kommunika¬
tioner’, har frågan om järnvägens sträckning genom länet lifligt dryftats
bland dess invånare, och har det därvid framgått, att en icke ringa del
af befolkningen ansett, att järnvägen vid dess utgång från Sveg ej borde
dragas östligare än genom Klöfsjö fram till Storsjöns södra ända, därifrån
väster om Storsjön till Mattmars station å tvärbanan, hvarefter järnvägen
skulle fortsättas norrut från någon station å tvärbanan väster om Indals-
älfven, således ej östligare än från Krokoms station, till Ströms vattudal,
och att till förmån för denna sträckning kunde anföras skäl, ännu mera
vägande än de, Konungens befallningshafvande i sin ofvannämnda skrif¬
velse anfört för banans dragande öster om Storsjön.
Då det synes mig vara af stor vikt, att, innan ett så omfattande och
betydelsefullt företag som en inlandsbana genom Norrland kommer till
utförande, en allsidig och noggrann utredning företages, för att få utrönt,
genom hvilka orter banan skall dragas, för att bäst motsvara sitt ända-
Bih. till Riked. Prut. 1903. 1 Samt. 2 Afd. 1 Band. 7 Haft. 2
10
Motioner i Första Kammaren, N:o 17.
mål såväl i strategiskt afseende som ur synpunkten af landets framtida
utveckling, far jag, under åberopande tillika af de skäl, som anförts i
ofvannämnda af herrar Sandqvist och Dahlstedt m. fl. vid 1900 års riksdag
väckta motioner, härmed vördsamt hemställa,
att Riksdagen ville besluta:
att i skrifvelse anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes
låta verkställa allsidig undersökning och upprätta plan
och kostnadsförslag för en järnväg från Sveg i Härje¬
dalen genom det inre, västliga Norrland till någon lämplig
punkt å bandelen Boden—Gellivare, i syfte att utgöra en
skyddad militärväg för rikets nordligaste delar och en
mäktig häfstång för Norrlands utveckling; äfvensom
att för ändamålet anvisa ett förslagsanslag af 75,000
kronor.
Stockholm den 26 januari 1903.
Olof Björklund.
Häruti instämma:
Joll. P. Dahlberg.
Sv. Joh. Sandqvist.