Motioner i Första Kammaren, N:o 12.
17
K:o 12.
Af friherre Beclv-Friis, angående skrifvelse till Konungen i fråga
om förenkling i sättet för markegång sprisens bestämmande.
I kungl. kungörelsen af den 11 maj 1855 angående grunderna och
sättet för markegångsprisens bestämmande stadgas, att till ledning vid upp¬
görandet af de års- och medelmarkegångspris, hvilka höra af deputerade be¬
stämmas, skola priskuranter upprättas såväl för städerna som för landet;
att dessa priskuranter för städerna skola uppgöras i öfverensstämmelse med
torgprisen under oktober, november, december, januari, februari och mars
månader af magistraten efter hvarje månads slut, samt att de för landet
skola upprättas fögderivis af särskilda nämnder, hvilka utgöras dels af sockne-
ombud, ett för hvarje socken, årligen vid allmän sockenstämma valda bland
ortens räntegifvare skiftesvis af det antal socknar och efter den ordning
dem emellan, som Konungens befallningshafvande bestämmer, med iakt¬
tagande dock, att antalet inom hvarje fögderi icke må vara ringare än fyra
och icke öfverstiga åtta, dels af ett motsvarande antal ledamöter, som
Konungens befallningshafvande likaledes för året förordnar bland andra
inom fögderiet bosatte, för sakkunskap och oväld kände män, helst ränte¬
tagare. — Dessa nämnder skola sammanträda två gånger för hvarje skatteår,
nämligen i början af januari och i slutet af mars månad, och de priskuran¬
ter, de skola upprätta, upptaga i 8 län det i orten gångbara priset på
endast tre räntepersedlar, nämligen råg, korn och smör; i de öfriga länen
upptages dessutom i allmänhet blott en eller två af följande räntepersedlar:
hafre, hvete, ärter, hÖ, kött, fläsk och tackjärn. Dessutom stadgas, att för
uppgörande af priskuranter för den särskilda markegång, hvilken enligt § 3
mom. 2 af nämnda kungl. kungörelse jämyäl bör af deputerade för det
löpande året bestämmas, skola på sockenstämma valde fullmäktige, en för
hvarje socken, inom hvarje fögderi jämte kronofogden i medlet af oktober
Bill. till Rilcsd. Prof. 1903. 1 Sami. 2 Afd. 1 Band. 6 Höft. 3
18
Motioner i Första Kammaren, N:o 12.
månad sammanträda och i öfverensstämmelse med medeltalet af de pris,
fullmäktige hvar för sin socken uppgifva, stadga det pris på hvarje i taxan
ingående persedel, hvilket såsom ortens gångbara pris bör till länets marke-
gångsförrättning uppgifvas.
Till följd af den stora utveckling, kommunikationsväsendet tagit under
de år, som gått sedan nämnda kungl. kungörelse utfärdades, och den lätt¬
het, landtmännen därigenom erhållit att kunna afsätta sina produkter på
längre bort belägna orter, såvida prisen där äro fördelaktigare, torde numera
prisen på de i markegångstaxa!! upptagna persedlar olika orter emellan inom
samma län hafva utjämnats rätt mycket och i allmänhet bestämmas efter
de pris, som äro gällande på de större afsättningsorterna, i synnerhet som
landtmännen numera genom tidningarna lätt erhålla kännedom om dessa
pris. Med skäl torde därför kunna ifrågasättas, om icke de nu gällande
bestämmelserna angående markegångssättningen kunde förenklas. Så t. ex.
torde väl i allmänhet de af landstingen välde deputerade, Indika hafva att
uppgöra taxan, ega tillräcklig kännedom om det gångbara priset på de i
taxan förekommande persedlarna för att kunna bestämma detta utan led¬
ning af priskurant^- från de förut omtalade nämnderna, fullmäktige och
magistrater eller ock endast med ledning af de från städerna inkomna upp¬
gifterna. Skulle åter nämndernas uppgifter anses behöfliga, torde, på sätt
en motionär i Riksdagens Andra Kammare åren 1888 och 1889 föreslog,
nämndens ledamöter kunna få skriftligen insända sina uppgifter till krono¬
fogden, som därefter hade att uträkna medelpriset enligt de inkomna upp¬
gifterna. Ofta hör man nu nämndens ledamöter, som kunna hafva långa
vägar att fara och därför äfven kunna få offra en hel dag för att bevista
ett sammanträde, klaga öfver detta, då det vid sammanträdet endast gäller
att uppgifva prisen på några få varor.
Då emellertid bestämmelserna i nämnda kungl. kungörelse gälla hela
riket, samt hvad som kan vara lämpligt i ett län kanske ej är det i ett
annat, kan jag naturligtvis ej framlägga något förslag till ändring, utan vågar
vördsamt föreslå,
att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes vidtaga ändringar i
kungl. kungörelsen af den 11 maj 1855 så, att sättet
för markegångsprisens bestämmande förenklades.
Stockholm den 24 januari 1903.
C. J. Beck-Friis.