Motioner i Andra Kammaren, N:o 77.
5
N:o 77.
Af herr C. Wallis, om anslag till understöd åt medellösa
lupuspatienter för deras behandling med den så kallade
ljusmetoden.
Riksdagens ledamöter torde hafva sig bekant, att bland de
senare årens icke få viktiga vinningar på sjukdomsbehandlingens
område en af de viktigaste utgöres af lupussjukdomens behandling
medels den s. k. ljusmetoden särskildt medels denna metods använ¬
dande på det sätt, som af Nils R. Finsen angifvits. Den vanliga
formen af lupus, den s. k. lupus vulgaris, är en särdeles svårartad,
förr så godt som obotlig ansedd hudsjukdom, hvilken nästan alltid
uppträder i ansiktet. Den åstadkommer förtjockningar i huden,
hvilka sönderfalla, och därigenom uppstå substansförlust; sjukdomen
fortgår vidare i omgifningen och ned på underliggande väfnader,
som också småningom sönderfalla och uppstötas. Ansiktet blir
därigenom småningom så vanställdt, att de sjuka för omgifningen
blifva anskrämliga och skys, hvilket i högsta grad förbittrar de
sjukas lif. Sjukdomen är kronisk och rasar i årtionden. Regeln
är, att, om ej döden följer af tillfälliga sjukdomar, tuberkulos i inre
organ tillstöter, hvilket ändar lifvet. Sjukdomen är, såsom 1881 af
Robert Kock bevisades, en till huden lokaliserad tuberkulos; den
uppstår af tuberkelbaciller och hotar beständigt den sjukes lif genom
tuberkulosens spridning till ädla, inre organ.
6 Motioner i Andra Kammaren, N.o 77.
Sjukdomens behandling var förr i hög grad otillfredsställande.
Den bestod i de sjuka partiernas aflägsnande medels knif eller frät¬
medel; behandlingen var högst smärtsam, emedan smittämnet redan
spridt sig till den friska väfnaden i omgifningen, och den förhin-
drade ej ansiktets vanställning, emedan den nödvändigtvis var åt¬
följd af stora substansförluster. Användandet af Kocks tuberkulin
som behandling var otillfredsställande därigenom, att de sjuka sam¬
tidigt underkastades tuberkulinets farliga giftverkningar. Ljusbehand¬
lingen — med elektriskt ljus, Röntgenstrålar m. m. — är ej förenad
med dessa olägenheter. Den är smärtfri och ofarlig, och som den
redan visat utmärkta resultat, har den hastigt vunnit allmänt er¬
kännande.
De erkändt vackraste resultaten ha vunnits medels Finsens
metod. Den började användas 1895, och ensamt vid Finsens institut
i Köpenhamn hade till förra årets midt mer än 800 fall behandlats,
och bland dessa äfven de svåraste och längst avancerade. Som af
Finsens afhandling »Om bekaempelse af lupus vulgaris» framgår,
hade i 94 procent af dessa fall tillfredsställande resultat vunnits.
Metoden har till följd häraf också vunnit sådant erkännande, att
på en mängd ställen (t. ex. Paris, Lyon, London, Berlin, Petersburg,
Stockholm) Finseninstitut för behandling af lupus inrättats. Resul¬
taten vid alla dessa ha fullständigt bekräftat de i Köpenhamn vunna.
Behandlingen är smärtfri, de tidiga fallen botas, ansiktets vanstäl¬
lande förebygges och tuberkulosen i huden utrotas. De längre avan¬
cerade fallen bli högst väsentligt förbättrade och vanställningen
betydligt minskad.
Man trodde förr, att lupus var en ganska sällsynt sjukdom;
nu, sedan en tillfredsställande behandlingsmetod vunnits, har man
funnit, att den är långt vanligare, än man kunnat ana. De män-
niskoskygga sjuka komma fram ur sina gömslen, där de dolt sig,
sedan de förgäfves pröfvat den behandling, som man förr kunde
lämna dem. Deras vanställda utseende skrämmer människorna,
och deras förvärfsförmåga lider härigenom svårt afbräck, äfven om
de för öfrigt äro förvärf sdugliga. De äro i regeln fattiga, och den
intill 3 månaders behandling, som ljusmetoden krafvel’, mäkta de
ej bekosta sig. I Danmark har staten antagit sig dessa olyckligas
sak och beviljat ett anslag af 25,000 kronor till fattiga lupuspati-
enters behandling medels ljusmetod. I Danmark hyser man grundade
förhoppningar att reducera den förfärliga sjukdomen till en ofarlig
Motioner i Andra Kammaren, N:o 77.
7
hudåkomma. Alla de gamla fallen kunna komma till behandling,
likaså de färska nytillkomna, livilka efter jämförelsevis kort behand¬
ling botas. Sjukdomens fullständiga utrotande kan man naturligt¬
vis ej påräkna, förrän tuberkulosen utrotats.
I sitt förslag till stat för år 1902 upptog styrelsen för sjuk¬
huset Sankt Gröran i Stockholm hösten 1901 en summa af 4,800
kronor för inrättande å sjukhuset af en afdelning för ljusbehand¬
ling af lupus enligt Finsens metod. Efter hälsovårdsnämndens till¬
styrkande beviljades den begärda summan af Stockholms stadsfull¬
mäktige i december 1901. En Finsenlampa med 4 koncentratorer
anskaffades, och afdelningen, som omfattar två rum å den s. k.
kvinnopaviljongen, öppnades för behandling af lupuspatienter den 6
oktober 1902.
Vid sjukhuset hafva under dessa 3 V* månader behandlats
25 patienter, däraf 13 fripatienter (från Stockholm) och 12 betalande,
däraf 9 från landsorten. Eesultaten hafva varit särdeles tillfreds¬
ställande och öfverensstämmande med de i Köpenhamn vunna; en
resumé af dem kommer att i den närmaste framtiden af sjukhusets
ene öfverläkare, d:r Magnus Möller, publiceras.
Fyra sköterskor äro vid afdelningen anställda mot en aflöning
af 45 kronor i månaden. För hvarje patient är nämligen under
hela séansen, som omfattar ®/4 timme dagligen, en sköterska behöf¬
lig. Det är denna jämförelsevis stora sköterskepersonal, som i första
rummet gör ljusbehandlingsmetoden kostsam. Vidare erfordras en
lampa af erforderlig ljusstyrka (60 å 70 ampére, 60 volt, d. v. s.
en ljusstyrka af 30 å 40 tusen normalljus) en mycket stark elektrisk
ström och stor elektricitetsåtgång. Sjukhuset producerar själf sin
elektricitet medels dynamos och en accumulator.
Ehuru Finsens ljusbehandling är af så ungt datum, så har
den till följd af dess utomordentligt vackra läkningsresultat mycket
hastigt blifvit bekant i vida kretsar, och lupuspatienterna hafva
från alla håll strömmat till Köpenhamn. Äfven hos oss hafva
under den korta tiden af 3 y2 månader många anmälningar från
olika delar af landet inkommit från lupuspatienter, som önskat
komma under behandling, om icke kostnaderna därför ställa sig
för höga.
8
Motioner i Andra Kammaren, N:o 77.
Af redan antydda skäl blifva emellertid kostnaderna för denna
behandling rätt höga. Stockholms hälsovårdsnämnd har bestämdt
dem för personer från landsorten till 80 kr. för första, 70 kr.
för därpå följande behandlingsmånad. På särskild ansökan har
dock hälsovårdsnämnden hittills i hvarje fall beviljat nedsättning
från och med andra behandlingsmånaden till halfva beloppet, d. v. s.
35 kr. i månaden.
_ Emellertid är lupus en fattigmanssjukdom. Många af dem,
som ifrigt åstundat att komma under behandling, hafva alldeles
måst afstå därifrån af brist på medel; andra hafva måst upphöra
med behandlingen i förtid, emedan penningmedlen voro slut. Sär¬
skild^ i dessa senare fall är det särdeles sorgligt, att man ej har
möjlighet att få behandla patienten gratis, ty när läkningen ej får
föras till slutet, så griper sjukdomen åter omkring sig, och den
öfvergående förbättringen var till föga nytta.
Alldeles afstå från behandling, och detta uteslutande af eko¬
nomiska skäl, hafva 12 lupuspatienter måst göra, nämligen 3 från
Småland, 3 från Uppland och hvardera 1 från Skåne, Bohuslän,
Närike, Dalarne, Jämtland och Västernorrland. Af dessa 12 voro
11 från landsbygdskommuner, endast en från stadskommun.
7 lupussjuka hafva visserligen rest till Stockholm och börjat
behandlingen, men hafva mycket ovissa utsikter att kunna skaffa
medel till dess genomförande. Dessa patienteer äro en hvardera
från Värmland, Småland, Skåne, Uppland, Västernorrland och Norr¬
botten; alla dessa patienter äro från landsbygdskommuner.
Kostnaderna för en lupussjuk från landsorten uppgå unge¬
färligen till:
Resa till och från Stockholm...............kr. 50:_
Bostad och kost i 3 månader efter 2 kr. pr dag .... » 180:_•
Behandling i 3 månader l:sta månaden kr. 80: —, för
hvarje därpå följande (om hälsovårdsnämnden
så medgifver) kr. 35: —.............. » 150:__
kr. 380: —
hvilket för de 12 fattiga lupuspatienterna, som anmält sig,
blir en summa af kr. 4,500: —.
Om man därjämte för de patienter, som redan af egna eller
af kommun beviljade medel börjat behandlingen, men ej hafva
Motioner i Andra Kammaren, No 77.
9
utsikt att kunna fortsätta den till slut, finge påräkna en hjälp af
omkring 1,000 kronor, skall totalbeloppet bli 5,560 kronor.
De lupussjukas till följd af deras lidande högst olyckliga
belägenhet, deras fattigdom och däraf härflytande brist på förmåga
att komma i åtnjutande af den goda och framgångsrika behand¬
lingsmetod, nutidens vetenskap har att erbjuda dem, synes mig ut¬
göra talande skäl för att äfven i Sverige staten tager sig an dem
af dessa sjuka, som ej på annat sätt kunna erhålla hjälp till att
genomgå kuren. Och dessa synas i Sverige liksom i Danmark vara
många, såsom af ofvan meddelade siffror framgår, ty dels blir kuren
för landsortens sjuka dyrare till följd af resan, dels kan ej begäras,
att landsbygdens kommuner, af hvilka många äro ekonomiskt
sämre ställda än Stockholm, skola i likhet med Stockholm bekosta
sina obemedlade lupussjukas behandling.
Staten synes mig i sådana fall böra träda hjälpande emellan.
Till huru stort belopp detta bör äga rum, synes mig däremot om-
tvistligt. Däraf att tuberkulosen, så vidt vi veta, är lika spridd i
Sverige som i Danmark, hvarför också denna tuberkulösa hud¬
åkomma bör vara lika spridd i Sverige som i Danmark, äfvensom
af de siffror på lupussjuka, som under den korta tid Stockholms
ljusinstitut varit tillgängligt, redan sökt erhålla bot därstädes, fastän
bland de lupussjuka inom vårt land kunskapen om den nya behand¬
lingens värde ännu är föga spridd, så torde den slutsatsen med
visshet kunna dragas, att man knappast kan vänta sig i någon mån
tillfredsställande resultat af ett anslag, om man ej upptager detta
till minst 10,000 kronor; vi kunna ej hoppas att med ett sådant
anslag vinna ens tillnärmelsevis sådana resultat, som Danmark
har rätt att vänta sig af sitt årliga anslag på 25,000 kronor, men
vi kunna tillmötesgå det mest trängande behofvet.
På grund af hvad jag nu anfört, hemställer jag,
att Riksdagen ville för år 1904 bevilja ett
anslag å 10,000 kronor att efter Kungl. Maj:ts
Bih. till Riksd. Prof. 1903. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 23 Höft.
2
10
Motioner i Andra Kammaren, N:o 77.
bepröfvande användas till understöd åt medellösa
lupuspatienter för deras behandling med den s. k.
ljusmetoden.
Stockholm den 27 januari 1903.
Curt Wullis.
I motionen instämma:
Ernst Beckman.
A. Hedin.
It. A. Wawrinsky.
Edvard Wavrinsky. Magnus Höjer.
Carl Lindhagen. H. E. Collvin.
J. Persson. Fridtjuv Berg. Conrad Vahlquist.
' JU’.; Ö;.l ; ;Li > «• liv i'.n-
i ii r: 1- ... • 'i 1 * ’ A* J'• •!> i f > u *j V i ?*/*■» 1 rf!) j t i U' J?
f