14
Motioner i Andra Kammaren, N:o 72.
N:a 72.
Af herr V. L. Moll, om ändring af 1 § lagen innefattande vissa
bestämmelser om elektriska anläggningar.
Vid 1902 års riksdag tillät jag mig under diskussionen i Andra
Kammaren rörande förslag till lag, innefattande vissa bestämmelser om
elektriska anläggningar, framhålla såsom en betänklig ofullständighet i
förslagets första punkt saknaden af rätt till expropriation af mark er¬
forderlig för anläggning af elektrisk kraftstation.
Första punkten af § 1 i nämnda den 27 juni 1902 utfärdade lag
lyder:
»Har, för någon orts förseende med belysning eller drifkraft eller
för dylikt ändamål eller för beredande af drifkraft åt sådan industriell
anläggning, som finnes vara af större betydelse för det allmänna,
Konungen pröfvat nödigt, att jord eller lägenhet, som tillhör enskild
man, menighet eller inrättning, användes till framdragande af elektrisk
ledning, skall hvad för ändamålet erfordras, emot ersättning, afstås
eller upplåtas.»
Om nu, såsom t. ex. förhållandet är vid Trollhättan, ägaren af
vattenkraften helt och hållet saknar äganderätt till invid kraftkällan
liggande strand, eller om ägaren af vattenkraften saknar äganderätt
till den del af stranden, som är nödvändig för ett rationellt tillgodo¬
görande af kraftkällan, så kan, därest ägaren till den för anläggning
af kraftstationen erforderliga marken motsätter sig antaglig öfverens¬
kommelse, vattenkraften i förra fallet alls ej och i senare fallet ej på
ett rationellt sätt tillgodogöras.
Expropriationsrätt bör följaktligen, enligt mitt förmenande, med-
gifvas ej allenast för elektrisk lednings framdragande, utan äfven för
förvärfvande af nödig mark för anläggning af elektrisk kraftstation.
15
Motioner i Andra Kammaren, N:o 72.
Härvid skulle kunna invändas, att lika väl som man vid expro¬
priation för anläggning af järnväg anser rätt till expropriation äfven af
till järnvägsstationer erforderlig mark följa af sig själ!, ehuru uttryck¬
ligt stadgande därom saknas, lika väl bör man, när det gäller expro¬
priation för framdragande af elektrisk ledning, äfven äga rätt att ex¬
propriera för sj kifva kraftstationen erforderlig mark.
Gent emot denna invändning kan emellertid anföras, att det torde
vara i högsta grad tvifvelaktigt, huruvida den ifrågavarande punkten
kommer att tolkas så eller öfver hufvud kan tolkas så, att förhållandet
mellan en elektrisk ledning och tillhörande kraftstation blir analogt med
förhållandet mellan en järnvägslinie och tillhörande stationer.
Ett synnerligen talande exempel på det trängande behofvet af
rätt till expropriation af mark till elektrisk kraftstation gifva förhållan¬
dena vid Trollhättan. I proposition till 1902 års Riksdag föreslog
Kungl. Maj:t eu öfverenskommelse med ägaren af västra stranden in¬
vid Trollhättefallen, Trollhättans elektriska kraftaktiebolag, som skulle
mot erhållande af vattenkraft till staten afträda erforderlig mark för
anläggning af kraftstation. De uppställda villkoren befunnos emellertid
oantagliga, och Riksdagen afslog den kungl. propositionen.
I utaf herr Segerdahl i Andra Kammaren vid innevarande riks¬
dag väckt motion föreslås inledande af underhandlingar med ägaren af
östra stranden invid Trollhättefallen, Nya Trollhätte kanalbolag, för för¬
värfvande åt staten af bolagets fasta och eu del af dess lösa egendom.
Men äfven om nämnda motion skulle i Riksdagen vinna det beaktande,
hvaraf densamma, enligt mitt förmenande, är i hög grad förtjent, är
därmed endast anvisad en af de vägar, på hvilka frågan om tillgodo¬
görande af vattenkraften i Trollhättefallen kan tänkas finna sin lösning.
Den möjligheten är nämligen icke utesluten, att Nya Trollhätte kanal¬
bolag uppställer sådana villkor, att godvillig öfverenskommelse rörande
frågans lösning på denna väg omöjliggöres. Inträffar detta, då åter¬
står för staten, så länge rätt till expropriation af mark till kraftstation
saknas, allenast valet mellan att antingen låta vattenkraften vid Troll¬
hättan ligga obegagnad eller att kapitulera inför endera af de två
strandägarnes villkor.
Förhållandena vid Trollhättan äro emellertid blott ett exempel
bland många på behofvet af expropriationsrättens utsträckning äfven
till mark erforderlig för anläggning af kraftstation. Såsom ofvan fram¬
hållits, är sådan rätt behöflig ej blott i sådana fall, där saknaden af
strandrätt kan göra ett vattenfall fullständigt oanvändbart, utan äfven
i sådana fall, där ett rationellt tillgodogörande af vattenkraften omöjlig-
16 Motioner i Andra Kammaren, N:o 72.
göres, därigenom att antaglig öfverenskommelse rörande förvärf af den
för sådant tillgodogörande nödvändiga delen af stranden ej kan träffas.
Dylik. utsträckning af expropriationsrätten är sålunda i lika hög grad
behöflig för enskilde som för staten, på det att den viktiga frågan om
våra vattenfalls tillgodogörande ej må redan från början införas på
orätt spår.
Med anledning af hvad sålunda anförts, tillåter jag mig vördsamt
hemställa,
att Riksdagen för sin del ville besluta, att första
punkten af § 1 i lag, innefattande vissa bestämmelser
om elektriska anläggningar, den 27 juni 1902, erhåller
följande lydelse:
Har, för någon orts förseende med belysning eller
drifkraft eller för dylikt ändamål eller för beredande
af drifkraft åt sådan industriell anläggning, som finnes
vara af större betydelse för det allmänna, Konungen
pröfvat, nödigt, att jord eller lägenhet, som tillhör en¬
skild man, menighet eller inrättning, användes till
framdragande af elektrisk ledning eller till anläggning
af elektrisk kraftstation, skall hvad för ändamålet er¬
fordras, emot ersättning, afstås eller upplåtas.
Om vederbörande utskott gillar motionens syfte, men finner den
föreslagna formuleringen olämplig, får jag vördsammast anhålla, att
utskottet ville vidtaga den jämkning, som kan aktas nödig.
Stockholm den 27 januari 1903.
Viktor Moll.
STOCKHOLM, P. A. NYMANS EFTERTR. TRYCKERI, 190.3.