Motioner i Andra Kammaren, N:o 59.
1
K:o 59.
Af herr J. Widén, om skrifvelse till Konungen i fråga om lagfart
å fång till tomt i muncipalsamhälle eller köping m. m.
Genom kungl. byggnadsstadgan för rikets sttider af den 8 maj
1874 förordnades, som bekant, att hvad i samma stadga vore föreskrifvet
om stad skulle i tillämpliga delar gälla för köping, så ock för hamn,
fiskeläge och annat ställe med större sammanträngd befolkning, då sådant
af omständigheterna påkallades och Konungens befallningshafvande till
följd däraf, efter vederbörandes hörande, därom förordnade genom beslut,
som skulle underställas Kungl. Maj:ts pröfning. Enahanda föreskrifter
äro äfven meddelade i de öfriga med afseende på städerna af Kungl.
Maj:t samtidigt utfärdade ordningsstadgarna.
I enlighet med hvad sålunda föreskrifvits, har byggnadsstadgan
för rikets städer förklarats skola i tillämpliga delar gälla för en stor del
af landets köpingar samt för de samhällen å landsbygden, hvilka, efter
det deras kommunala organisation blifvit genom och i enlighet med lagen
den 27 maj 1898 bestämd, numera benämnas municipalsamhällen till ett
antal vid 1901 års slut af sammanlagdt 93 stycken. En bland de första
åtgärder, som af byggnadsstadgans tillämpning på dessa områden påkallas,
är fastställandet af stadsplan med tomtindelniug för samhällenas bebyggda
eller till bebyggande afsedda områden. Och det torde kunna antagas,
att detta med afseende på största delen af dessa samhällen kort efter
deras bildande ägt rum.
Häraf är en följd, att det inom samhällenas stadsplan liggande
område, som förut utgjort en del af ett hemman eller annan i jorde-
boken upptagen själfständig lägenhet å landet, numera blifvit indeladt
Bih. till Riksd. Prof. 1903. 1 Samt. 2 Af cl. 2 Band. 18 Höft. (N:is59-62.) 1
2 Motioner i Andra Kammaren, N:o 59.
enligt eu af Kungl. Maj:t fastställd plan, dels i gator, torg och allmänna
platser, dels i en mängd till bebyggande afsedda tomter. Om dessa
tomter gäller, på grund af byggnadsstadgans föreskrift, att tomtkartor
öfver dem skola upprättas, hvilka utvisa ej blott själfva tomten med dess
gränser utan ock tomtens läge i förhållande till såväl gata eller annan
allmän plats, som hvar och en af de angränsande tomterna. Likaså skola
frågor om byggnadskvarters indelning i tomter och om jämkning i gäl¬
lande tomtindelning handläggas af byggnadsnämnden i samhället, hvilkens
beslut skall underställas Konungens befallningshafvande; denna byggnads¬
nämnd utöfvar äfven i öfrigt inseende öfver samhällets bebyggande.
Genom dessa och dylika föreskrifter har man sökt åstadkomma
ordning och reda i dessa samhällens indelning i tomter samt dessas be¬
byggande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad som för sådant
ändamål är gällande för städerna. Med afseende å dessa sistnämnda
har man emellertid därjämte genom lagfarts- och inskrifningsväsendets
anordnande i anslutning till de administrativa stadgandena om tomt-
indelning sörjt för kontroll därå, att den åt domstolarne öfverlämnade in-
skrifningen af förändringar i äganderättsförhållandena samt af inteckningar
kommer i öfverensstämmelse med den af de administrativa myndigheterna
verkställda och öfvervakade tomtindelningen. I sådant hänseende finnes
i 9 § af kungl. förordningen angående lagfart å fång till fast egendom den
16 juni 1875 föreskrifvet, att den, som söker lagfart å gård och tomt i
stad, är pliktig att förete s. k. designation eller att visa, i hvilket
kvarter och vid hvilka gator tomten är belägen, samt tomtens ytinnehåll
och längden af dess särskilda sidor. Likaså har genom lagen angående
förändring af tomts område den 26 maj 1899 stadganden meddelats i
syfte att afhjälpa de olägenheter, som förut i fråga om intecknings-
förhållandena voro förenade med styckning och sammanslagning af tomter,
i sammanhang hvarmed viss förändring jämväl i enahanda syfte vidtagits i
lagfartsförordningen och i byggnadsstadgan för rikets städer. I fråga om
fastigketsböcker för städerna stadgas, att ett upplägg skall göras för
hvarje särskild fastighet, hvilket upplägg, hvad angår till bebj^ggande
indelade tomter, förses med öfverskrift, innefattande kvarterets och fastig¬
hetens namn och nummer, om sådant finnes åsatt, och skall i uppläggets
första spalt införas, bland annat, tomts ytinnehåll, gata eller plats vid
hvilken fastigheten är belägen, samt längden af dess sidor.
Ehuru, som ofvan nämndes, i fråga om tomtindelning och bebyg¬
gande municipalsamhällen och köpingar i allmänhet likställts med stä¬
3
Motioner i Andra Kammaren, N:o 59.
derna, hafva de i afseende å stad gällande stadganden om lagfart och
inteckning icke i samma mån vunnit tillämpning på fastigheter i nämnda
samhällen. Visserligen har såväl i 9 § af lagfartslagen som i den ofvan
åberopade lagen den 26 maj 1899 föreskrifvits, att hvad där är stadgadt
om stad skall i de fall, där Konungen sådant förordnar, gälla om köping
eller annan därmed jämförlig ort, hvarest tomtindelning såsom i stad
fiunes. Men denna utväg, hvars anlitande lär vara beroende på fram¬
ställning af vederbörande samhällen själfva eller af ortsmyndigheterna,
har icke vunnit någon egentlig användning. Så vidt jag har mig bekant,
har det icke skett i mer än två fall, båda från år 1902, nämligen i
fråga om Arvika köping och Gärda municipalsamhälle i Göteborgs och
Bohus län.
Af denna brist på öfverensstämmelse, beträffande nu ifrågavarande
samhällen, emellan föreskrifterna i byggnadsstadgan för rikets städer samt
de i afseende å lagfart och inteckning gällande bestämmelser hafva
emellertid afsevärda olägenheter framträdt, desto påtagligare och känn¬
barare ju längre tid som förflutit från det samhället bildades. Ga tom¬
terna inom dylika samhällen, för så vidt icke något särskildt Kungl. Maj.ts
förordnande ägt rum, skola i inskrifningskänseende behandlas som fastig¬
heter på landet, få de i sådant hänseende egenskapen af afsöndringar
från stamhemmanet eller stamlägenheten. Och skola alltså, enligt för landet
gällande föreskrifter, samtliga från ett och samma jordeboksnummer för¬
sålda tomter föras på stamheramanets upplägg i den ordning inskrif-
ningarna till tiden förekommit. Inskrifniugarna på hvarje upplägg blifva
till följd häraf ofta nog synnerligen många. Så, för att taga exempel
från förhållanden vida municipalsamhällena inom Södermanlands län, äro
samtliga tomter i Katrineholms municipalsamhälle förda på allenast två
upplägg, afsedda för de två hemmansnummer, å hvilka samhällets område
är beläget. Inskrifningarnas antal uppgå för det ena upplägget till 196
i lagfartsboken och 169 i inteckningsboken, samt för det andra upplägget
till respektive 296 och 212. För Gnesta municipalsamhälle uppgå in-
skrifningarnes antal för ett upplägg till 248 i lagfartsboken och 213 i
inteckningsboken, för ett annat upplägg till respektive 96 och 107. Då
tillika i betraktande tages, att tomterna vid inskrifningarna, som göras
efter tid, sättas om hvarandra, inses lätt, att anteckningarna i fastighets-
böckerna helt och hållet skola sakna den öfverskadlighet och reda, som
med dem afsetts att vinna. Mon härtill kommer än ytterligare, att
vid lagfart ingen som helst kontroll lagligen beköfver öfvas å riktigheten
4 Motioner i Andra Kammaren, N:o 59.
af de i köpehandlingarna förekommande arealuppgifternas öfverensstäm¬
melse med stadsplanekartan eller de i verkligheten rådande förhållandena.
Isågon anteckning om arealen beböfver icke ens göras i lagfartsprotokollot
eller lagfartsboken samt sker icke heller i många fall. I Katrineholm
har t. ex. lagfart beviljats å »tomten n:o 60 med undantag af 90 kvadrat¬
meter», å »tomten n:o 61 med undantag af 62 kvadratmeter», utan
att man vet något om tomtens areal eller läge; man bar i full öfver¬
ensstämmelse för resten med lagfartsförfattningama nöjt sig med att af¬
skrifva uppgifterna i köpehandlingarna. Villervallan ökas, där, såsom i
nyssnämnda samhälle, finnas på olika tider upprättade, sins emellan ej öfver¬
ensstämmande kartor öfver samhället, nämligen två äldre utom stadsplane¬
kartan. De flesta vid lagfarter lämnade arealuppifterna äro sålunda
meddelade enligt den äldsta kartan, som i många fall icke alls öfvercns-
stämmer med dem å stadsplanekartan och de efter densamma upprättade
tomtkartorna. Tvister hafva yppats, hvilken, derest tomtkartans areal är
större, äger den Överskjutande arealen, i det frän samhällets sida påståtts,
att denna skulle tillhöra stamhemmanets ägare och från denne hafva
öfvergått på samhället. Hvad angår förhållandena i Gnesta, så benämnas
vid lagfart tomterna icke efter sina nummer å stadsplanekartan, utan bo
tecknas endast med de namn, hvarunder de förekomma i Konungens
befallningshafvandes afsöndringsresolutioner, på de senare åren med ut¬
sättande tillika af det nummer, som Konungens befallningshafvande åsatt
för att skilja olika afsöndringar från hvarandra. Vägra tomtkartor företes
icke, arealuppgifterna antecknas, där icke uppgift därom helt och hållet
saknas, efter de gamla lagfartsbevisen, utan någon undersökning, om de
stämma med stadsplanekartan, hvilken aldrig företetts hos domaren.
Vid sammanslagning af tomter eller afstyckning från tomt af någon
den tillhörande del, gälla icke de i 1899 års ofvan åberopade lag gifna
säkerhetsföreskrifter, hvaraf följer, att föreskriften i 17 § 4 mom. i
byggnadsstadgan för rikets städer, som äfven skulle gälla för dessa sam¬
hällen, sväfvar i luften och är alldeles kraftlös.
^Nagot annorlunda äro förhallandena vid det största municipal-
samhället i Södermanlands län, Vyfors bredvid Eskilstuna, kvilket den
31 december 1899 räknade en befolkning af 5,645 personer. Inom detta
samhälle, der till följd af dess storlek förhållandena skulle blifvit än
svårare än de ofvan beskrifna, har på sidan om lagen vidtagits åtgärder
för att afhjälpa svårigheterna. Sedan den 29 juni 1897 fastställts ny
tomtindelning för en del af samhället, upplades för sagda del ny
Motioner i Andra Kammaren, N:o 59.
5
fastighetsbok af samma beskaffenhet, som användes för landet, men där
hvarje tomt tick sitt särskilda upplägg, å hvars öfverskrift angafs fastig¬
hetens kvarters- och tomtnummer äfvensom areal och längden af dess
sidor mot såväl gata som andra tomter, allt enligt stadsplanekartan. Ett
särskildt upplägg har gjorts för gator och andra allmänna platser. Genom
hänvisning i den gamla fastighetsboken till vederbörande upplägg i den
nva har nödig kontinuitet i inskrifningsförkållandena åstadkommits.
Då ett dylikt ordnande af inskrifningsförhållandena emellertid skett
på sidan om lagen, samt inom de flesta samhällen af detta slag oredan
och de däraf förorsakade svårigheterna fortfarande bestå och år efter år
ökas, synes det vara af nöden, att åtgärder vidtagas för att härutinnan
åstadkomma bättre förhållanden; och detta synes lämpligast kunna ske
därigenom att hvad i 9 § af förordningen angående lagfart å fång till
fast egendom den 16 juni 1875 samt i lagen angående förändring af
tomts område den 26 maj 1899 är stadgadt beträffande stad förklaras
skola gälla för ifrågavarande samhällen, så snart stadsplan och tomt-
indelning för desamma blifvit i behörig ordning fastställda, äfvensom att
fastighetsböckerna, åtminstone i afseende å uppläggens ordnande efter
tomterna samt sättet för dessas betecknande och beskrifning, inrättas och
föras i närmare öfverensstämmelse med hvad som i detta hänseende gäller
för stad. Genom de vid sist anförda lagstadganden meddelade bestäm¬
melser om rätt för Kungl. Maj:t att härom förordna saknas visserligen icke
heller nu all utväg att på antydda sätt ordna förhållandena. Men dels
kan antagas, att, enligt hvad den hittills vunna erfarenheten gifver vid
handen, det kommer att draga lång tid, innan ett sådant ordnande på
denna väg kan komma till stånd, dels bör det leda till önskvärd reda
och likformighet, om dessa rättsförhållanden kunde samtidigt ordnas
genom en alla nu befintliga samhällen af ifrågavarande slag omfattande
lagstiftningsåtgärd, hvilken kunde vinna tillämpning äfven på samhällen,
för hvilka byggnadsstadgan framdeles kan förklaras gällande. Olika
meningar kunna emellertid råda, särskildt angående sättet för fastighets-
böckernas ordnande, huruvida t. ex., såsom för stad äger rum, en fastig¬
hetsbok, gemensam för lagfarts- och inteckningsärenden, bör föras eller
om, såsom i det ofvan anförda exemplet från Nyfors skett, och såsom
synes vara att föredraga, särskild lagfarts- och särskild inteckningsbok
bör uppläggas. Härtill kommer, att med afseende på de olika sam¬
hällena tilläfventyrs kunna förefinnas särskilda förhållanden, som böra
vid de nu ifrågasatta lagstiftningsåtgärderna beaktas. Och synes därför
0 Motioner i Andra Kammaren, N.o 59.
denna lagstiftning böra föregås af en utredning rörande samtliga till
frågan hörande förhållanden.
Härmed sammanhänger ännu något annat, som synes påkalla
rättelse. Enligt 6 § i lagfartsförordningen, sådan den lyder genom lagen
den 27 juni 1896, ma lagfart ej beviljas å upplåtelse, hvarigenom jord
eller annat från hemman eller lägenhet afsöndrats, förrän fastställelse å
afsöndringen meddelats. Och tomter i köping eller municipalsamhälle
äro otvifvelaktigt att anse såsom afsöndringar, underkastade föreskrifterna
1 den jämväl nämnda dag utfärdade lagen om hemmansklyfning, ägo¬
styckning och jordafsöndring. Häraf skulle följa, att, innan lagfart kan
meddelas å tomt, som första gången upplåtes, eller å del af tomt, som
säljes, fastställelse måste sökas hos Konungens befallningshafvande å
upplåtelsen enligt jordafsöndringslagen. Emellertid tillämpas detta olika
af olika domhafvande. Under det några alltid fordra Konungens be-
fallningshafvandes fastställelseresolution å afsöndringen, äfven då tomt
styckas, fordras sådan resolution af andra domare väl då eu del af eu
tomt afstyckas från redan fastställd, i stadsplanen ingående tomt, men
icke då tomt första gången afsöndras från stamhemmanet eller1 stam¬
lägenheten. Härtill kommer än ytterligare, att under tiden före år 1897,
då jordafsöndringens pröfning och fastställelse af Konungens befallnings¬
hafvande icke utgjorde villkor för erhållande af lagfart, sådan pröfning
mångenstädes icke pakallats i afseende å tomtupplåtelscr, hvarigenom
svårigheter uppkommit, da sådan fastställelse numera fordras, innan lag¬
fart å tomtupplåtelse beviljas.
Huru dessa stadganden än tillämpas, förorsakas härigenom besvär,
omgång och kostnader utan någon som helst motsvarande nytta. Det
är uppenbarligen olämpligt, att föreskrifterna i jordafsöndringslagen skola
tillämpas på ifrågavarande samhällens områden, sedan stadsplaner för
desamma blifvit fastställda. Någon kontroll vinnes icke härigenom och
för så väl parter som myndigheterna föranleder det blott till onödig
kostnad, tidsutdräkt och besvär. Det enda, som möjligtvis kunde vara
erforderligt, vore att afsöndring enligt lagen den 27 juni 1896 skedde
af det till ett hemman eller en lägenhet hörande område, som inginge i
stadsplanen såsom en helhet, eller kanske, ännu enklare, att, så snart
stadsplan blifvit fastställd, stadsplanekartan med beskrifning skulle in-
gifvas till Konungens befallningshafvande för anteckning i jordeboken af
de områden till hvarje hemman eller lägenhet, som inginge i stadsplanen.
Som det nu är, öfverlastas jordeboken af en mängd onödiga och skrym¬
7
Motioner i Andra Kammaren, N:o 59.
mande anteckningar om tomtupplåtelser och tomtdelningar. En ändring
i dessa förhållanden synes också, i hvad angår nu omfÖrmälda slags sam¬
hällen, vara af behofvet påkallad.
På grund af hvad jag sålunda anfört, tillåter jag mig härmed
vördsamt föreslå,
att Eiksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t an¬
håller, att Kungl. Maj:t ville låta undersöka och
utreda
dels om och i hvad mån hvad i 9 § af förord¬
ningen angående lagfart å fång till fast egendom den
16 juni 1875 samt i lagen angående förändring af
tomts område den* 26 maj 1899 är stadgadt beträf¬
fande stad må utsträckas att gälla med afseende å
s. k. municipalsamhällen och köpingar, för hvilka
stadsplan och tomtindelning blifvit fastställda, äfven¬
som i sammanhang härmed huru fastighetsböckerna
med afseende å dessa samhällen lämpligast skola in¬
rättas och föras i närmare öfverensstämmelse med hvad
för dylika böcker i stad är stadgadt;
och dels huruvida och i hvad mån o in förmälda
samhällens till stadsplan utlagda områden må undan¬
tagas från tillämpning af de i lagen den 27 juni 1896
meddelade föreskrifter angående jordafsöndring;
samt för Eiksdagen framlägga förslag till de lag¬
ändringar, som häraf kunna föranledas.
Stockholm den 27 januari 1903.
Johan Widén.
Om ofvanstående motion förena sig undertecknade:
Carl Carlson Bonde.
Fr. Pettersson.
TF. Johansson
i tilja.
Ernst Lindblad.