6
Motioner i Andra Kammaren, N:o 57,
N:o 57.
Af herr M. F. Nyström, om ålderstillägg åt fyra vakt¬
betjänte vid Stockholms centraltelegrafstation.
Då Riksdagen år 1902 fastställde ny stat för telegrafverket, uppfördes
på ordinarie stat jämväl en del betjänt-befattningar, hvilkas innehaf¬
vare, till antalet 25, i allmänhet före i902 års utgång tillträdt sina resp.
tjänster. Enligt vid samma tillfälle fastställda aflöningsreglemente skulle
dessa betjänte ej äga rätt att beräkna ålderstillägg från den tidpunkt, då
de tillträdde sina befattningar, utan skulle detta enligt staten beräknas först
från och med 1903 års ingång för dem bland ifrågavarande betjänte, som
då efter ansökan erhöllo ordinarie anställning. Att dessa betjänte ej i likhet
med vid telefonväsendet anställda tjänstemän enligt aflöningsreglementets
§ 2 bereddes förmånen att beräkna förhöjning af lönen från den tidpunkt
de tillträdde sina befattningar berodde därpå, att sådan förmån ansågs böra
tillkomma, utom med fullmakt eller konstitutorial försedda, endast inne¬
hafvare af sådana befattningar, som tillsatts på förordnande i följd af frågan
om verkets omorganisation i anledning af telefonväsendets tillkomst, till
hvilken klass vid telegrafverket anställda vaktbetjänte, som förut alltid stått
på extra stat, icke ansåges böra räknas. I fråga om flertalet af dessa vakt¬
betjänte kan ifrågavarande bestämmelse ej anses vara obillig, i synnerhet
som de i allmänhet äro helt unga personer, hvilka njdigen tillträdt sina
innehafvande befattningar och genom den vid nyåret vunna befordran fått
betydligt större inkomster än de förut hade. Beträffande fyra af dessa
vaktbetjänte, samtliga anställda vid Stockholms telegrafstation, är dock för¬
hållandet ett annat, i det att de dels äro mera till åren komne, dels — i
fråga om tre af dem — att de genom den nya lönestaten fått vidkännas
Motioner i Andra Kammaren. N:o 57.
7
eu minskning i sina förra inkomster, hvilken, åtminstone för eu af dem,
som förut ej var delägare i telegrafverkets pensionsinrättning, är så mycket
kännbarare, som de äfven hafva att af sin aflöning afstå en för deras för¬
hållanden dryg del i form af pensionsafgifter. Ifrågavarande vaktbetjänte
äro följande:
I första lönegraden:
Carl Andersson, ............ förman vid budsändningsexpeditionen,
Lars Johan Höglander, ... » » »
Johan Conrad Gustafsson » » »
född 1860.
» 1856.
» 1857.
I andra lönegraden ■.
Jakob Johansson, vaktmästare vid Stockholms centraltelegrafstation, född 1851.
Af dessa har Andersson innehaft sin nuvarande befattning från den 1
oktober 1898 och åtnjöt före 1903 ett arfvode af 1095 kronor; Höglander,
som varit i verkets tjänst sedan den 16 juli 1872, tillträdde sin förmans-
syssla den 1 januari 1883 och hade före 1903 ett arfvode af 1080 kronor;
Gustafsson intogs i verket den 1 november 1874 och befordrades till för¬
man den 1 februari 1880 och uppbar slutligen ett arfvode af 1020 kronor.
Johansson har innehaft sin nuvarande vaktmästaresyssla sedan den 8
maj 1876, och utgör hans aflöning enligt den nya staten 950 kronor,
under det att den förut utgjorde 800 kronor. De tre förstnämndes aflö-
ningar utgöra enligt den nya staten 1,000 kronor för hvardera.
De skäl, som tala för att nu omförmälda vaktbetjänte må berättigas
att beräkna ålderstillägg från den tidpunkt de tillträdde sina nuvarande be¬
fattningar, äro, utom de redan anförda: ålder, lång tjänstetid och min¬
skade aflöningsförmåner, dels den omständigheten, att deras uppflyttande å
ordinarie stat helt visst fördröjts i afvaktan på verkets omorganisation i
anledning af telefonväsendets tillkomst, dels en allmänt utbredd öfver¬
tygelse bland verkets tjänstemän af alla grader, att statsmakterna vid den
nya statens fastställande icke skulle i denna punkt glömma bort dessa gamla
arbetare, hvilken öfvertygelse hos dessa rotfäst en förhoppning, som de ej
utan bittert missmod sett gäckad. Saken är för dem af så mycket större
betydelse, som lefnadskostnaderna i hufvudstaden äro så oerhördt höga, och
dessa förmäns tjänstgöring sådan, att de ej kunna skaffa sig några som
helst biförtjänster.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra får jag vördsamt hemställa,
Motioner i Andra Kammaren. N:o 58.
att Riksdagen måtte medgifva, att följande vid
Stockholms centraltelegrafstation anställda vaktbetjänte
af l:a lönegraden, Carl Andersson, Lars Johan Hög¬
lander, Johan Conrad Grustafsson samt af 2:a lönegraden
Jakob Johansson må berättigas att, under iakttagande
i öfrigt af gällande villkor, beräkna ålderstillägg från
den tidpunkt de tillträdde de befattningar, som de vid
1902 års utgång innehade.
Stockholm den 27 januari 1903.
M. F. Nyström.
N:r 58.
Af herr M. F. Nyström, om anslag till uppförande af bo¬
städer för i statens tjänst anställda arbetare, betjänte
och lägre tjänstemän i städerna eller dessas närhet.
Bostadsfrågan, så vidt den berör städerna och deras arbetare, har i vårt
land i mycket ringa grad varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet.
Detta kan icke bero på att allt är väl beställdt, eller ens att förhållandena
här i landet äro bättre än på andra ställen, utan kanske snarare därpå, att vi
relativt sent ryckt upp i de industriidkande ländernas led. Bcstadsbristen
för arbetare och de fattigare klasserna är nämligen en direkt produkt af indu¬
strialismen, och den har därför under senare hälften af det förra århundradet
samtidigt gifvit sig till känna och blifvit kronisk i alla länder med något
mer utvecklad industri. Benämningen »bostadsbrist» anses ej längre an¬
gifva det verkliga förhållandet, utan har densamma måst utbytas mot
»bostadsnöd», emedan nästan öfverallt verklig nöd förefinnes.
Att sådan nöd äfven hemsöker och länge hemsökt vårt land, är en
känd sak, äfven om den ej öfverallt uppträder med samma styrka. Att
närmare angifva dess utsträckning är omöjligt, emedan vi underlåtit att, så-