Motioner i Andra Kammaren, N:o 55,
3
N:o 55.
Af herr D. Holmgren, om anslag till försträckning åt af¬
gående indelta soldater för inlösen af de af dem
innehafda torp.
Bland de på dagordningen stående sociala frågorna i vårt land är
kanske den s. k. egna-hems-frågan den, som af alla fosterlandsvänner utan
hänsyn till partiställning omfattats med det varmaste intresset. Medan
man har tanken riktad på utvägar att bereda egna hem för den del af
landsbygdens befolkning, som lämnar den största kontingenten till utvand-
rarnes skara, glömmer man emellertid, att det i vårt land finnes ett trettio¬
tusental landtliga hem, hvilkas innehafvare nu som bäst äro på väg att
därifrån aflägsnas, och hvilka inom mindre än tio ar skola vara i det näi-
maste försvunna, ifall icke från statsmakternas sida kraftiga åtgärder vid¬
tagas för att bibehålla desamma åt de nuvarande innehafvarne. Jag syf¬
tar härmed på soldattorpen, hvilka, sedan deras jord tagits i besittning af
de därtill berättigade rust- och rotehållarne, i talrika fall komma att, efter
det de mellan stam- och hjälprote nu omtvistade byggnaderna rifvits, upp¬
höra att bestå såsom särskilda lägenheter, och hvilkas hittillsvarande bru¬
kare i och med sitt afsked ur krigstjänsten nödgas lämna den torfva de
brukat och det hem, som blifvit dem kärt. Saväl med hänsyn till det
allmännas intresse som från deras synpunkt, hvilka saken närmast gäller,
de afgående knektarnes, vore sådant i hög grad att beklaga. I stort sedt
torde denna klass af medborgare utgöras af personer, hvilkas bibehållande
såsom själfständiga lägenhetsägare eller innehafvare vore högeligen önsk¬
värd^ och ingen torde bestrida, att de öfver hufvud väl förtjäna, att sta¬
ten genom sitt ingripande gör sådant för dem möjligt.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 56.
När statsmakterna vid den nya härordningens beslutande lämnade
dessa sina tjänares framtida existensmöjligheter alldeles ur räkningen, synes
det nu vara en staten värdig uppgift att så godt sig göra låter reparera
denna glömma, — en uppgift, som synes så mycket mer behjärtansvärd,
som den på samma gång innebär en stor fördel för samhället siälft och
en gärd åt den enklaste rättvisa.
Med full tilltro till statsutskottets både goda vilja och förmåga att
utfinna de bästa utvägarne för frågans förnuftiga lösning, tager jas? ram
friheten att på grund af det anförda hemställa,
att Riksdagen ville bevilja ett belopp af 2,000,000
kronor att användas till försträckningar på billigaste
villkor till afgående indelta knektar för att sätta dem
i stånd att vid afskedet ur krigstjänsten tillösa sig de
af dem innehafda torp.
Stockholm den 26 januari 1903.
David Holmgren.
N:o 56.
Af herr M. F. Nyström, om ändring af 15 kap. 2 § gifter-
målsbalken.
Vid 1902 års riksdag tillät jag mig i motionen n:o 52 föreslå sådan
andnng af 15 kap. 2 § giftermålsbalken att, då båda makarna vore till
skillnaden vållande och lika fallne att boet och barnen förese, det skulle
ofverlämnas åt domaren att efter pröfning afgöra, huru i hvarje fall för¬
faras skulle.
Sedan jag i denna motion omnämnt, att den tillkommit på uppmaning
af Fredrika Bremer-förbundets styrelse, anförde jag till stöd för densamma
följande: