14
Motioner i Andra Kammaren, N.-o 19.
N:© I».
Af herr J. LarSKOll i Presstorp, om ändring af 2 kap. 2 §
byggning abalken.
I allmän lag är i de flesta fall stadgadt, huru mellan grannar skall
förfaras, så att den ene icke får mer af den andre, och således är det i
2 kap. 1 § byggningabalken föreskrifvet, att »ej må någon närmare till
grannens tomt bygga, än att han till stöde- eller stolparum en och en
half. aln a sin tomt lämnar», och i 2 § af samma kapitel föreskrifves,
att ingen får bygga annan till men. I lagen angående väghållningsbe-
svärets utgörande på landet den 23 oktober 1891 föreskrifves, huru långt
hus och träd m. m. skall finnas från allmän väg m. fl. andra fall. Åter
igen i ett annat hänseende är icke stadgadt, huru förfaras skall, om t. ex.
en granne planterar träd eller låter sin skog växa så in till grannens
ägor, att den senare får skada däraf. Att förfång på detta sätt lätt kan
uppstå finner man ofta; ty om bland två grannar den ene har sin åker¬
jord alldeles in till gränsen af den andres trädbevuxna ägor och de sist¬
nämnda ligga söder om, da far den förstnämnda därigenom knappast nå¬
gon nytta af sin närmast liggande åkerjord; hvilket kanhända kunde
lätt afhjälpas, om ett eller annat träd finge borttagas. För att emellertid
icke komma till ett motsatt förhållande, att en granne utan fullt vägande
skäl kunde tvinga en annan att borttaga träd, som för den senare hade
mycket högre värde än den skada, som uppkom för den förste, finge na¬
turligtvis härvid som i andra fall laglig och bindande undersökning verk¬
ställas för att °komma den till hjälp, som var i största behof däraf.
För att fa eu rättelse i nu papekade förhållande skulle det vara till
stort gagn, om ett tillägg gjordes till 2 kap. 2 § byggningabalken, att
Motioner i Andra Kammaren, N:o 20.
15
träd äfven däri inbegreps; så mycket mera som väglagen innehåller något
liknande och den skada, som man där vill undvika, är mindre och af jäm¬
förelsevis ringa beskaffenhet emot de fall, som nu andragits.
På grund af hvad här i korthet anförts hemställes, att Riksdagen
för sin del ville besluta, att 2 kapitlet 2 § byggningabalken finge följande
förändrade lydelse, nämligen:
Bygger, eller uppstår genom växande tråd, någon
annan till men etc.
Stockholm den 21 januari 1903.
Joll. Larsson
från Presstorp.
Jf:o 20.
Af herr I. E. G. Svensson i Skyllberg, om upphörande
af trettondagens firande såsom helgdag.
Med anledning däraf, att kyrkomötet i år sammanträder, torde den
frågan redan nu med något berättigande böra underställas Riksdagens
pröfning, huruvida ej tiden kan vara inne att upphöra med firandet af
trettondagen såsom särskild helgdag.
Då vårt land allt mera synes öfvergå att bli ett industriarbetets
land, torde skäl åtminstone ej saknas att allvarligt öfverväga^ olägenhe¬
terna af hittillsvarande anordning. Erfarenheten visar, att manga verk¬
et Tider just på grund af den genom trettondagen splittrade tiden ej vilja
börja sitt vid julen nedlagda arbete förr än trettondagshelgen är förbi.
Särskilt under sådana år soin innevarande, då helgdagarne infallit midt