Motioner i Andra Kammaren, N:o 178.
1
N:o 178,
Af herr D, M. Lyckholm, i anledning af Kungi. Maj:t proposition
med förslag till förordning angående tillverkning och
beskattning af maltdrycker.
Själfklart är, att, då staten för tillgodoseende af mångahanda behof
ser sig nödsakad att tillgripa beskattandet af en särskild näringsgren,
själfva tillvägagåendet kräfver ett noggrant öfvervägande för att staten
icke genom den i och för sig undantagsmässiga åtgärden skall bryta
mot en eller annan af vissa elementära regler för en sund beskattning.
Det tarfvas vid sådant tillfälle i främsta rummet att tillse, det icke
allas likhet inför lagen kränkes, vidare att kontrollen öfver skattens
utgående blifver af beskaffenhet att icke blott afse upptäckande och be¬
straffande af begångna underslef, utan fastmer äfven att förebygga att
sådant äger rum, och slutligen att skatten icke sättes så hög, att den
leder till ett mer än skäligt fördyrande af maltdryckerna och därmed
följande tillbakagång i dessa dryckers konsumtion.
Om man med hänsyn härtill underkastar det förslag till förordning
angående tillverkning och beskattning af maltdrycker, som i kungl.
propositionen n:o 52 framlagts för innevarande Riksdag, så skall man
emellertid finna, att vederbörande låtit sig föranledas att bortse från
nämnda hufvudfordringar.
Hvad sålunda först vidkommer den ytterst viktiga och för alla
lika dyrbara principen om allas likhet inför lagen, så torde jag på detta
ställe kunna fatta mig kort. Jag har förut i min motion, n:o 166, an¬
gående ersättning åt de genom den föreslagna skatteförordningens be¬
stämmelser direkt lidande bryggerierna utförligt sökt visa, att den före¬
slagna Indelningen af bryggerierna i två klasser; skattepliktiga och
bih. till Riksd. Prat. 1903. 1 Samt. 2 Afd. 2 Rand. 70 Käft. (N:o 178). 1
2
Motioner i Andra Kammaren, N:o 178.
skattefria, innebär en icke blott teoretiskt, utan ock praktiskt, i ekono¬
miskt hänseende mycken kännbar förseelse mot denna regel.
Att det kungl. förslaget måste af rent fiskaliska skäl stadga en
dylik tudelning framgår tydligen af hvad 1902 års kungl. kommitté
därom har i sitt betänkande, sid. 66, anfört:
»Då kommitterade på grund häraf sökt tillse, huru svagdricka!
kan beredas den största möjliga skattefrihet, som är förenlig med malt-
skattesystemets hufvudprinciper, hafva kommitterade till en början funnit,
att nämnda principer icke tillåta, vare sig att åt bryggerier, där utom
svagdricka äfven andra maltdrycker tillverkas, medgifves skattefrihet
för det malt, som användes till svagdricksbrygd, eller att i dylika bryg¬
gerier anordnas restitution af skatt för malt, som åtgått för svagdrieks-
tillverkning. I fråga om de skål, som stödja kommitterades ifråga¬
varande mening, tillåta sig kommitterade hänvisa till hvad i hit¬
hörande ämne anförts uti 1892 års omförmälda kommittébetänkande
(sid. 40—41).»
De anförda sidorna hafva följande lydelse:
»Därest det malt, som användes till svagdricka, undantages från
beskattning, kräfva rättvisa och billighet, att den bryggare, hvilken
tillverkar såväl svagdricka som starkare maltdrycker, icke har att er¬
lägga skatt för det malt, som användes till svagdricka. Härför kan
man tänka sig tre olika former, nämligen
l:o att tillverkaren icke påföres skatt för det malt, som uppväges
för tillverkning af svagdricka,
2:o att han erhåller restitution af skatten för det malt, som an-
tages vara användt till svagdricka, eller
3:o att tillverkaren tillätes att skattefritt tillverka svagdricka
endast då tillverkningen af andra maltdrycker ligger nere.
I första fallet eller att den, hvilken tillverkar såväl svagdricka
som starkare maltdrycker, icke skulle påföras skatt för det malt, som
afses för tillverkning af svagdricka, erfordras tillsyn därå, att det så¬
lunda för svagdrickstillverkning använda maltet verkligen därtill an¬
vändes och icke begagnas för tillverkning af skattepliktig vara, äfven¬
som därå, att det tillverkade svagdricka! icke genom blandning med
en starkare maltdryck användes till beredande af en skattepliktig vara.
Att, det för tillverkaren skulle vara fördelaktigt att med användande
af skattefritt malt bereda en starkare skattepliktig vara och således
undgå hela eller en del af skatten för densamma, torde icke behöfva
vidare utvecklas. Just detsamma sker ock, då en skattefri vara blandas
med en skattepliktig i det förhållande, att den erhållna blandningen
3
Motioner i Andra Kammaren, N:o 178.
ernår sådan styrka, som betingar skatt. Om t, ex. en tillverkare, som
vill framställa 100 hektoliter af en maltdryck utaf 10 procents extrakt-
halt hos stam vörten, härför sammanblandar 50 hektoliter öl af 15 pro¬
cents extrakthalt med 50 hektoliter svagdricka af 5 procents extrakt-
halt hos stam vörten, och han för denna senare vara undsluppit till-
verkningsskatt, så undgår han ju tydligen att erlägga sådan skatt för
ungefär fjärdedelen af det malt, som erfordrats för framställande af den
erhållna drycken. Kontrollpersonalens uppgift blir sålunda ganska om¬
fattande och besvärlig. Kontrollör måste ständigt närvara i bryggeriet,
ja i ett större sådant,' där arbete pågår dag och natt, skulle han be¬
höfva tjänstgöra äfven om natten. För ombyte af kontrollör skulle då
behöfvas tre personer vid hvarje bryggeri, och de därmed förenade
kostnaderna skulle uppgå till betydande belopp; men hur trägen kon¬
trollpersonalens närvaro än vore, skulle den dock icke bereda samma
trygghet, som enligt kommitténs förslag erbjudes af den själfregistre-
rande vågen. Af dessa skäl anser sig kommittén icke kunna förorda,
att den, hvilken samtidigt tillverkar såväl svagdricka som andra malt¬
drycker, må få åtnjuta skattefrihet för det malt, som användes till
svagdricka. ■ - _
Att, såsom i det andra fallet tänkes, medgifva tillverkaren resti¬
tution af skatten för det malt, som antages vara användt till svag¬
dricka, torde icke låta sig göra. Kontroll- och justeringsbyrån hav
redan erinrat, att vid många bryggerier drickat uttages nästan ute¬
slutande såsom bi- eller efterprodukt till ölet och att det härvid blir
omöjligt att. med säkerhet bestämma, huru stor del af maltet användes
till dricka; men äfven andra invändningar kunna framställas. l)å svag¬
dricka kan vara af olika styrka, blelve det ej fullt rättvist att med¬
gifva ett och samma restitutionsbelopp för samma mått svagdricka.
Bestämdes restitutionsbeloppet, under antagande åt tern procents extrakt¬
halt hos stamvörten, korome det nog icke att saknas de, hvilka genom
att tillverka den möjligast svaga produkt, som kunde afyttras, visste
att förtjäna på restitutionsbeloppet. Ville man åter undersöka hvarje
brygd svagdricka, för att utröna extrakthalten hos stamvörten, blelve
detta både dyrbart och omständligt, helst någon uppmätning af varans
myckenhet naturligtvis äfven måste ske. Det är visserligen sant, att
restitution föreslås vid export af maltdrycker, men utförsel däraf före¬
kommer mera sällan och kan antagligen ej omfatta andra maltdrycker
än sådana, för hvilkas tillverkning åtgått minst det mått malt, som
tagits i beräkning vid rest.itutionsbcloppets bestämmande.
Beträffande det tredje fallet,- så ifrågasätter visst icke kommittén
4 Motionär i Andra Kammaren, N:o 178.
annat, än att den bryggare, hvilken upphört att tillverka Öl, må få idka
skattefri tillverkning af svagdricka under den kontroll, som för till-
verkarne af svagdricka kan varda föreskrifven, dock under förutsättning,
att inom bryggeriet icke tinnes kvar starkare maltdrycker eller vört
för sådana. Funnes starkare maltdrycker eller vört, hade man ju alltid
anledning att befara blandningar. Just till förekommande af sådana
föreslår kommittén i § 28 det stadgande, att i svagdricksbryggeri icke
får finnas starkare maltdrycker än svagdricka. Detta förbud kommer
emellertid att i nästan alla fall hindra dem, hvilka tillverka Öl, att idka
skattefri tillverkning af svagdricka. Att tillverka svagdricka förmenas
dem dock icke, ty af det malt, för hvilket de betalt skatt, få de till¬
verka hvilken jäst dryck de vilja.
Hvad vidare angår krafvet på eu förbrytelser förebyggande, icke
blott upptäckande och bestraffande kontroll, så träder den partiella bristen
på sådan skarpt i dagen, än ytterligare markerande de två af förordningen
tillskapade bryggeriklassernas olikställighet inför lagen.
1 de skattepliktiga skall allt malt, som användes för maltdrycks-
beredningen, passera en själfregistrerande våg, som är förbunden med
bryggeriets maltkross på sådant sätt, att malt icke kan krossas utan
att vikten af detsamma är automatiskt registrerad, och äro såväl vågeu
som krossen oåtkomliga för tillverkaren. Dennes åtgöranden öfvervakas
i öfrigt af särskilda kontrollörer, som äga rätt att när som helst infinna
sig i bryggeriet för att tillse, att förordningens föreskrifter åtlydas,
samt vid tid efter annan upprepade inspektioner af vederbörande öfver-
kontrollör, som skall äga fri tillgång till bryggeriets han delsböcker.
Slutligen är det vrkesidkarens skyldighet att föra en på särskildt. sätt
uppställd bryggjournal, som ständigt skall finnas för kontrolltjänste¬
männen tillgänglig att af dem afskrifvas.
De skattefria behöfva endast föra en bryggjournal, hvilken skall
hållas tillgänglig för den icke tekniskt bildade tillsyningsman, som kan
anskaffas för blott 20 kronor i månaden eller högst 240 kronor om
året, hvarjämte de äro underkastade tillfälliga inspektioner af distriktets
öfverkontrollör.
Olikheten i fråga om kontrollens karaktär och effektivitet är som
sagdt slående. I ena fallet är så godt som hvarje möjlighet till )>oegentlig-
heter» på förhand omintetgjord, men i det andra är fältet lämnadt så godt
som öppet. Den skattepliktige bryggaren är i görligaste måtto strängt
bevakad, under det att för den skattefrie tillverkaren det knappast möter
någon svårighet att brygga annat än som verkligen menas med svag¬
dricka. Det stadgas visserligen i 28 § mom. 1, att vid tillverkning af
Motioner i Andra Kammaren, N:o 178. 5
svagdricka i skattefritt bryggeri må vörten, då jästen tillsättes, icke
äga högre extrakthalt än 6 procent, och det är naturligtvis just denna
bestämmelses efterlefnad, Som tillsyningsmannen har till uppgift att
kontrollera, men tillverkaren kan efteråt eller vid försäljningen, utan
att tillsyningsmannen erhåller någon aning därom, tillsätta starkare
vört, melass, kulör o. s. v. Upptäckten häraf kan således icke ske förr
än varan lämnat bryggeriet, och då är äfven bevisföringen svår att
åstadkomma. Att statens intressen på så sätt lätt kunna blifva lidande,
är påtagligt, på samma gång som den illojala konkurrensen utmattar
den lojale skattebetalaren och minskar hans omsättning. Noga sedt är
det samma drift, det illojala vinningsbegäret, som skall bekämpas, och
det torde få anses höget tvifvelaktigt, om denna uppgift blifver mindre
vansklig, då det gäller att begagna gynnsamma konkurrensförhållanden
eller då det är fråga om att undandraga sig mindre gynnsamma sådana.
Frånvaron af egentlig kontroll och den däraf betingade friheten
för de skattefria bryggerierna att använda surrogater har äfven sina
stora betänkligheter. Alldeles bortsedt från det önskvärda uti, att en
dryck som svagdricka bör vara af verkligt god beskaffenhet, utgör
denna frihet för den skattefrie tillverkaren eu ytterligare förmån, som
gör det ännu svårare för den skattepliktige tillverkaren att tillverka
och sälja svagdricka. Jag vill icke underlåta att i detta sammanhang
påminna om den stränga kontroll, som våra margarinfabriker äro under¬
kastade, dels för att inga dåliga råmaterialier måtte komma till användning
och dels för att skydda landets mejerihandtering. Kontrollkostnaderna,
som skola af fabrikanten betalas, få icke understiga 100 kronor och
icke öfverstiga 300 kronor i månaden för hvarje fabrik.
Beträffande vikten af, att skattesatsen icke sättes för hög, så bör
man taga hänsyn till, att beskattning af en förut icke beskattad vara
alltid kommer att verka hämmande på denna varas omsättning. Häraf
följer äfven, att skatten till att börja med icke bör uttagas i den ut¬
sträckning, att den ifrågavarande industrien beröfvas möjlighet att med
någorlunda framgång fortsätta sin verksamhet, en sak som ligger lika
mycket i statens som den enskilde industriidkarens intresse.
Sammanlagdt torde man väl kunna saga, att det kung!, förslaget i
iugen af de tre hufvudpunkter, som från början angåfvos, håller måttet.
Det skapar olikhet inför lagen, olikartad och otillfredsställande kontroll,
och då den föreslagna skattesatsen utgör omkring 20 å 25 procent af
varans saluvärde, får man väl anse denna, åtminstone till att härja med,
för hög.
6 Motioner i Andra Kammaren, N:o 178.
Som bekant fick den kungl. kommitté, hvars förslag lagts till grund
för det nu föreliggande förslaget till förordning, sin uppmärksamhet
riktad på det system för beskattning af maltdrycksindustrien, som sedan
ett 10-tal år tillämpats i Danmark. Med anledning däraf må i för¬
bigående anställas en kort undersökning af dess förhållande till de tre
hufvudfordringar, som från början ställts på ett godt skattesystem.
Beträffande likheten inför lagen har detta system ett bestämdt
försteg. Alla bryggerier hafva rätt att tillverka både skattefri och
skattepliktig vara. Vidkommande åter tillfredsställande kontroll visar
det däremot så mycket större svagheter. Kontrollen är som bekant
byggd på yrkesidkarnes egna uppgifter och föreföll 1902 års kommittés
samtliga medlemmar så svag, att de på denna grund öfvergåfvo planen
att på systemet basera ett eget förslag. Öfver den i Danmark rådande
skattesatsens lämplighet tillkommer det icke mig att göra något uttalande,
men anser jag det vara på sin plats att i detta sammanhang anföra
beskattningens resultat därstädes under det senaste skatteåret (1901—
1902). Omsättningen af skattepliktiga maltdrycker minskades med 45,423
tunnor, utgörande en minskning af skatteinkomsterna med 322,019
kronor. Däremot har omsättningen af de skattefria maltdryckerna ökats
med 37,817 tunnor, hvaraf ökningen på kronöl utgör 10,961 tunnor.
Bränn vinsproduktion eu har under samma tid stigit med 822,524 potter
absolut alkohol eller i rundt tal 1,800,000 liter 45-procentigt brännvin.
I det föregående äro anförda de skäl, som tala emot användande
vid maltdrycksindustriens beskattning af vare sig det system, som ligger
till grund för det kungl. förslaget, eller det danska systemet. Man kan
beklaga, att dessa äro af den beskaffenhet att de med logisk följd¬
riktighet utestänga möjligheten af skattefrihet åt svagdricka^ enär någon
annan utväg för ernåendet häraf icke föreligger. Visst är emellertid,
att det fördyrande af svagdricka!, som måste blifva en gifven följd af
en ren maltskatt — den enda återstående konsekventa utvägen — icke
behöfver antaga de dimensioner, som man i allmänhet tyckes föreställa
sig. Man får nämligen icke bortse från, att redan den afgift å afverkadt
malt, som det kungl. förslaget förutsätter såsom svagdricksbryggeriernas
bidrag till den för dem anordnade tillsynen, i förening med förbudet
mot användande af sackarin såsom sötämne, måste fördyra varan med
en del af ett öre pr liter, som vid varans försäljning gifvetvis i detalj¬
handeln utjämnar sig till en enhet. Här uppstår sålunda en prisförhöjning,
af hvilken emellertid den större delen skulle komma tillverkaren och
mellanhanden till godo, under det att staten finge åtnöjas med en
obetydlighet.
7
Motioner i Andra Kammaren, N:o 178.
Under sådana förhållanden bör det ligga nära till hands att äfven
beskatta maltet för svagdricka, och bör då såväl skattesatsen som pro¬
gressionen af densamma så afvägas, att skatten icke kommer att blifva
mer än omkring V» å 1 öre pr liter.
I detta sammanhang tillåter jag mig citera ett yttrande af pro¬
fessorn i nationalekonomi vid Berlins universitet, d:r E. Struve, som
ingående studerat maltdrycksbeskattningen i olika länder och nu sär-
skildt. satt sig in i den svenska beskattningsfrågan. Han uttalar sig
på följande sätt:
»Med hänsyn till det faktum, att här i Sverige tillverkning af
svaga maltdrycker idkas i nästan alla slag af bryggerier, kan jag knappt
föreställa mig, huru man skall kunna helt och hållet befria dessa
alkoholsvaga maltdrycker från skatten utan att å andra sidan kontrollen
samtidigt blir mycket besvärande och kostsam såväl för bryggerierna
som för staten, och därmed gör alla maltbeskattningens fördelar illu¬
soriska. Kanske lämpar sig äfven här samma utväg som hos oss i
Baden och Wurtemberg, så att man för den lägsta skalan af malt-
afverkning, intil c:a 5,000 kg., för alla bryggerier fastställer ett möj¬
ligaste lågt belopp, kanske 2 till 4 öre pr kg. malt, hvarvid jag tillika
förutsätter, att normalskattesatsen sättes betydligt lägre än 18 öre pr
kg. malt, hvilken skattesats enligt min orubbliga öfvertygelse i alla
händelser är alldeles för hög.»
Om alltså svagdric-kats fördyrande är oundvikligt, och detta äfven
genom Kungl. Maj:ts förslag, återstår endast att angifva fördelarne med
det system, nämligen ren maltskatt, progressivt anordnad, som jag förut
betecknat som det euda återstående, och äro dessa:
1. Likhet inför lagen. Alla yrkesidkare få i mån af sina krafter
och efter en enhetlig, för alla lika, måttstock deltaga i bärande af den
börda, staten anser nödigt ålägga industrien. Ingen kategori af dem
ställes i en privilegierad undantagsställning. Staten tillvaratager sin
skyldighet att bereda dem, af hvilka den fordrar ett extra skattetillskott,
likställighet och rättvisa.
2. Säker, enkel och preventiv kontroll. Genom avändande af själf-
registreraride vågar, på visst sätt förbundna med motsvarande malt¬
krossar och oåtkomliga för tillverkaren, men öfvervakade af kontrollörer,
skulle själfva kontrollen blifva verksam icke blott för upptäckande och
bestraffande af underslef, utan äfven förebyggande sådana, en social
och moralisk förmån, som icke torde kunna nog högt värderas.
3. Handlingsfrihet för yrkesidkaren. Försvinnandet af den konstlade
uppdelningen i skattepliktiga och skattefria bryggerier skullo gifvetvis
8 Motioner i Andra Kammaren, N:o 178.
åt yrkesidkarne bevara den fulla själfbestämningsrätt i driften, som är
nödvändig för hvarje industriellt företag. Möjligheten att på bästa
sätt efter tidens lägenhet utnyttja materiel och råämneu skulle för den
enskilde yrkesidkaren öka utsikten att uthärda det extra tryck, som
beskattningen medför.
4. Minskad alkoholhalt hos maltdryckerna. Det behöfver knappast
påvisas, att en maltskatt måste af rent ekonomiska skäl sporra fabri¬
kanten till att med så liten maltåtgång som möjligt framställa en god
och omtyckt vara. Då emellertid den ursprungliga extrakthalten hos
maltdryckerna i stort sedt står i ett bestämdt förhållande till alkohol-
halten hos den färdiga varan, så måste äfven maltskatten leda till en
sänkning af alkoholhalten, och detta framhålles äfven af 1902 års
skattekommitté (sid. 63). Då enligt samma kommittés åsikt någon ren
alkoholbeskattning icke kan komma på tal, så följer, att genom en ren
maltskatt
5. skatten kommer att drabba alkoholen närmare än genom något
annat hittills kändt system. Dessutom bör icke förgätas det stora
företräde den rena maltskatten har framför andra system därigenom,
att den utan svårigheter låter sig progressivt anordnas. Därigenom
vinnes den stora fördelen, att skatten rättvist kan uttagas af större
och mindre yrkesidkare i förhållande till deras större och mindre, på
anläggningens beskaffenhet och rörelsens omfång m. m. beroende ut¬
byte af samma maltkvantitet. De bestående förhållandena inom indu¬
strien rubbas ej heller på detta sätt.
Det är med hänsyn härtill icke underligt, att den rena malt¬
beskattningen, som sedan gammalt tillämpats i de egentliga ölländerna
(i Bajern från 1807), småningom fått fotfäste på alla de ställen, där
man sett sig nödsakad att öfvergifva förut användt skattesystem. Så
har den 1885 i Finland ersatt en produktskatt, 1896 i Baden efterföljt
en pannrymdsskatt och 1900 i Ryssland fått träda i stället för eu
mäskkarsskatt, som den 1904 skall ersätta äfven i Belgien. Detta
synes mig utgöra ännu ett talande skäl för, att vi först som sist böra
slå in på denna väg.
Enär emellertid icke något förslag till konsekvent genomförd
progressiv maltbeskattning hittills blifvit framlagdt, tillåter jag mig
bifoga ett utkast till en därpå baserad tillverknings- och skatteförord¬
ning, som till sin uppställning och form, så långt det delvisa olika
innehållet tillåter, ansluter sig till det af Kungl. Maj:t framlagda.
Ett par af dess bestämmelser skall jag ägna några särskilda
kommentarier.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 178.
9
2 §•
Med anledning af hvad jag anfört rörande vikten af att skatte¬
satsen icke till en början sättes för hög, har jag föreslagit skatte¬
satserna på sätt som i denna § skett. Uttages skatten i enlighet här¬
med, kommer icke priset att uppdrifvas med mer än 1 öre pr flaska
(Vs liter) för ölet och Va—1 öre per liter för svagdrickat, om än för
de högst beskattade bryggerierna under sådana förhållanden intet
öfverskott till betäckande af minskad omsättning m. m. finnes, utan få
dessa finna sin ersättning däruti, att de fått tillgodogöra sig progres¬
sionens lägre skattebelopp för motsvarande delar af sin tillverkning.
Med hänsyn härtill är det äfven jag utsträckt progressionen längre
än Kungl. Magt gjort.
5 §•
Det säger sig själft, att, då staten pålägger industrien en extra
beskattning, densamma måste uppställa som fordran, att icke skatte¬
beloppet för något bryggeri blifver lägre, än att det allra minst betäcker
kontrollkostnaden eller möjligen lämnar något öfverskott, och då man
väl får antaga, att staten af hänsyn till det bekväma tillgodoseendet af
allmänhetens behof, som nödvändiggör en mängd smärre bryggerier,
skall åtnöja sig med endast ersättning för kontrollkostnaderna, så har
jag beräknat minsta mängd afverkadt malt pr dygn till 65 kg. eller
20,000 kg. pr år, hvilket skulle lämna en ersättning för kontroll¬
kostnaden med 1,000 kronor.
13 §.
Mom. 2. Af den förändring, som vidtagits i § 5, följer, att säkerhet
icke behöfves för mer än 1,000 kronor.
Mom. 5. På samma grund bör äfven denna säkerhet minskas till
167 kronor.
23 §.
Då från nykterhetsvänligt håll den fordran framställts, att, i hän¬
delse en maltbeskattning skulle komma till stånd här i landet, tillfället
icke borde eller finge försummas att uppdraga en gräns mellan starkare
liih. till liiksd. Prof. 1903. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 70 Höft. 2
10
Motioner i Andra Kammaren, N:o 178.
maltdrycker och svagdricka, så har Kungl. Maj:t i motsvarande § af
sitt förslag upptagit en bestämmelse af sådant syfte, hvilken jag på
samma grunder, som därvid varit bestämmande, låtit kvarstå.
Till sist må ett icke oviktigt tillägg göras. Oaktadt den rena
maltbeskattningens stora både teoretiska och praktiska företräden kan
icke heller detta system afvärja eventuell undergång för vissa små
bryggerier, som icke förmå motstå trycket af äfven en mycket billig-
skattesats, en olägenhet, som är 'beroende på själfva den extra be¬
skattningen, och denna omständighet kräfver sin bestämda hänsyn.
Hänvisande till hvad jag i min motion, n:o 166, haft äran anföra
angående statens ersättningsplikt gent emot de genom bestämmelserna
i det kungl. förslaget direkt lidande bryggerierna, skall jag inskränka
mig- till att återgifva hvad 1891 års kommitterade yttrade i ämnet
(sid 73, 74):
»Måste en sådan mindre tillverkare upphöra med sin rörelse i
följd af beskattningens införande och därmed förenade föreskrifter,
fordrar dock billigheten, att kronan efter bruksvärdet inlöser hans
redskap och fat. Ett liknande förfaringssätt iakttogs i de förordningar,
hvilka 1855 och 1860 utfärdades beträffande villkoren för tillverkning
af brännvin. De nämnda redskapen och faten lära i allmänhet icke äga
högt värde. Det har till och med uppgifvits, att de i vissa fall endast
skulle äga ett värde af några hundra kronor. Med ledning af sak¬
kunniges omdöme torde kunna antagas, att de icke i värde öfverstiga
5,000 kronor för något mindre bryggeri. Under antagande, att 200
bryggerier inlösas efter ett värde af 2,500 kronor stycket, skulle därtill
erfordras en half million kronor, hvilket belopp komme att minskas
med det pris, kronan vid redskapens återförsäljning kunde erhålla.
Att uppgifva något belopp, som borde af Riksdagen äskas, vågar dock
icke kommittén. Det enklaste blefve väl, att lösesumman förskjötes af
statskontoret och att, sedan försäljningssumman redovisats, skillnaden
hos Riksdagen anmäldes till ersättande.»
Jag skall icke ingå på någon undersökning rörande tillämplig¬
heten å nuvarande förhållanden af de siffror, kommittén anfört, och ej
heller inlåta mig på något angifvande af tid och sätt för denna er¬
sättning, enär detta bör helt och hållet öfverlåtas åt Riksdagens rätts-
och billighetskänsla.
På grund af hvad här anförts, får jag vördsamt hemställa:
att Riksdagen måtte besluta, att det skattebelopp,
som kan anses böra och skäligen kunna genom be-
11
Motioner i Andra Kammaren, N:o 178.
skattning af maltdrycksindustrien uttagas, skall utgå
efter ett på den rena maltbeskattningens princip grun-
dadt system, i hufvudsak så affattadt som bilagda ut¬
kast till förordning utvisar; samt
att i förordningen inryckes betryggande be¬
stämmelser angående ersättning åt de bryggerier, som
ej förmå betala det minimibelopp af skatt, som staten
anser sig böra uttaga af hvarje bryggeri.
Stockholm den 24 mars 1903.
Melcher Lyckholm.
12
Motioner i Andra Kammaren, N:o 178.
Förslag
till
Förordning angående tillverkning och beskattning af maltdrycker.
Kap. I. Om skattens beräkning, erläggande, och återbärande
samt allmänna bestämmelser.
1 §•
1. Den, som vill idka tillverkning- af maltdrycker till afsalu, skall,
utöfver hvad författningarna i allmänhet föreskrifva såsom villkor för
rätt att utöfva näring, vara underkastad de föreskrifter, som beträffande
sådan tillverkning i denna förordning finnas stadgade.
2. Hembrygd af maltdrycker för eget behof, men ej till afsalu,
må utan hinder af föreskrifterna i denna förordning, företagas af en
hvar, som icke idkar värdshusrörelse eller handel med maltdrycker eller
tillverkning af sådana drycker till afsalu.
3. Denna förordning äger icke tillämpning å sådan tillverkning
af maltinfusioner och maltextrakt, som äger rum, antingen å apotek för
medicinskt ändamål, eller eljest under de villkor och den kontroll,
Kungl. Maj:t för särskildt fali föreskrifver.
2 §•
För malt, som i bryggeri användes vid tillverkning af maltdryck’
skall erläggas skatt med 12 öre för hvarje kilogram, dock att för hvarje
bryggeri skatten för de första tjugotusen kilogrammen malt utgår med
5 öre för kilogram, för de nästa trettiotusen kilogram med 7 öre för
kilogram, för de nästa femtiotusen kilogrammen med 9 öre för kilogram
och för de nästa hundratusen kilogrammen med 11 öre för kilogram.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 178.
13
3 §•
1. I denna förordning förstås med
svagdricka hvarje maltdryck, som ej innehåller mer än två och
en fjärdedels volymprocent alkohol och är inbryggd med en stamvört,
hvilkens extrakthalt icke öfverstiger sex procent;
tillverkare den person, hvilken såsom ägare, innehafvare, verk¬
ställande direktör, disponent eller i annan egenskap har högsta in¬
seendet öfver bryggeriets skötsel.
2. Tillverkningsår räknas från och med den 1 oktober till och
med den 30 september.
4 §•
1. I bryggeri må för tillverkning af maltdrycker användas endast
torkadt, rostadt eller brändt malt, humle, jäst och vatten.
2. Maltet skall krossas å en i bryggeriet uppställd maltkross, så
förbunden med en själfregistrerande, justerad väg, att maltets kross¬
ning ej kan äga rum, utan att detsamma först genomgått vågen.
3. Maltets vikt beräknas efter vågens anvisning, men märkes å
vågen fel, skall kontrollör uppväga maltet å annan justerad våg; ägande
öfverkontrollör bestämma, efter hvilken grund maltafverkningen skall
beräknas från den tidpunkt, då kontrollören sist afläste vågen, innan
felet märktes.
5 §.
Skatt skall erläggas för minst sextiofem kilogram malt i medeltal
för hvarje helgfritt dygn af den tid, under hvilken maltkrossning på
grund af tillståndsbevis må äga rum.
6 §.
1. Tillverkare skall, med det undantag, som i 4 mom. sägs, till
vederbörande landtränteri eller, hvad Stockholms stad angår, till öfver-
ståthållareämbetet före hvarje månads början förskottsvis inbetala skatt
för den vikt malt, som enligt den i 13 § föreskrifna anmälan kommer
att under månaden krossas.
2. Har under någon kalendermånad krossats malt till högre vikt
14 Motioner i Andra Kammaren, N:o 178.
än den, för hvilken skatt förskottsvis erlagts, åligger tillverkaren att
inom åtta dagar efter månadens utgång inbetala skatten för det öfver -
skjutande beloppet.
3. Visar sig, då det i 13 § omnämnda tillståndsbevis upphör att
gälla, att tillverkare inbetalt skatt för mera malt än som krossats, äger
han återbekomma skillnaden.
4. Tillverkare, som i anmälan förklarar sig önska erhålla an¬
stånd med skattens erläggande och för densamma ställer sådan säker¬
het, som i 13 § 2 mom. sägs, skall inom två månader efter utgången
af hvarje kvartal inbetala skatten för det under kvartalet uppvägda
maltet; och skall vid betalningen för det sista kvartalet, under hvilket
maltkrossning enligt samma tillståndsbevis ägt rum, jämväl erläggas
hvad som kan brista i den uti nästföregående § stadgade minsta skatt.
5. Betalas ej skatten inom föreskrifven tid, skall Kungl. Maj:ts
befallningshafvande återkalla tillståndsbeviset, i hvad det innefattar rätt
till maltkrossning, och låta utmäta skatten.
6. När tillståndsbevis återkallas, skall det upphöra att gälla med
den dag, då beslut om återkallandet delgifves tillverkaren eller hans ombud.
7 §•
Om uppvägdt malt eller däraf beredd produkt, innan den lämnat
lagerfaten, så väsentligen skadats, att maltet eller produkten ej kan för
afsedt ändamål användas, må eftergift af skatten äga rum. Till Kungl.
Maj:t ställd ansökan härom, åtföljd af handlingar, innefattande erforder¬
lig utredning rörande förhållandet, ingifves till Kungl. Maj:ts befall¬
ningshafvande, som, efter öfverkontrollörens hörande, till Kungl. Maj:t
insänder handlingarna i ärendet jämte eget yttrande.
8 §•
Om maltdryck från bryggeri utföres ur riket, åtnjutes under de
villkor, hvilka af Kungl. Maj:t särskildt stadgas, för den vikt malt, som
tillverkaren kan styrka hafva åtgått för den utförda maltdryckens till¬
verkning, restitution af skatt, beräknad efter den skattesats, som vid
tiden för utförseln tillämpas vid bryggeriet.
9 §’
Öfverinseendet öfver bryggerikontrollen i riket utöfvas af chefen
för kung], finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå.
15
Motioner i Andra Kammaren, N:o 178.
2. Enligt de närmare föreskrifter, som innehållas i den ordnings¬
stadga, Kungl. Maj:t vill utfärda för bryggerierna i riket, utöfvas
bryggerikontrollen af öfverkontrollörer samt af kontrollörer.
3. Öfverkontrollörer förordnas af Kungl. Maj:t, som bestämmer
dem tillkommande ersättning.
4. Kontrollörer utses af Kungl. Maj:ts befallningshafvande efter
förslag af vederbörande öfverkontrollör.
5. Chefen för kontroll- och justeringsbyrån må, där så pröfvas
nödigt, på statens bekostnad förordna kontrollör att biträda öfver¬
kontrollör vid dennes expeditionsgöromål mot ersättning af två kronor
om dagen.
10 §.
Tillverkare vare skyldig hålla sina handelsböcker med tillhörande
verifikationer tillgängliga för vederbörande öfverkontrollör, då denne
önskar däraf taga del.
11 §•
Tillverkare ställe sig till efterrättelse, hvad ordningsstadgan för
bryggerierna innehåller om tillverkares åligganden, samt de föreskrifter,
chefen för kontroll- och justeringsbyrån eller vederbörande kontroll¬
tjänsteman i enlighet med denna förordning eller nämnda ordnings¬
stadga meddelar.
12 §.
Uppgift om de enligt denna förordning utfärdade tillstånds¬
bevis skall af Kungl. Maj:ts befallningshafvande öfversändas till öfver¬
kontrollör sist dagen efter det beviset utfärdats; och skall Kungl. Maj:ts
befallningshafvande första helgfria dagen i hvarje vecka till kontroll-
ocli justeringsbyrån insända uppgift å de tillståndsbevis, som under
föregående vecka utfärdats.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande meddele härjämte vederbörande
stadsfiskal eller länsman underrättelse, att tillståndsbevis för tillverkning
utfärdats eller återkallats.
16
Motioner i Andra Kammaren, N:o 178.
Kap. II. Om anmälan för tillverkning af maltdrycker.
13 §.
1. Då bryggeri skall sättas i gång eller vid början af ett till¬
verkningsår fortfarande vara i verksamhet, åligger det tillverkaren att
minst tio dagar förr, än maltkrossning må företagas, till Kungl. Maj:ts
befallningshafvande ingifva skriftlig anmälan med uppgift om:
a) tillverkarens postadress äfvensom det ställe, där bryggeriet är
beläget,
b) den tidrymd, ej öfverstigande helt tillverkningsår, för hvilken
han önskar erhålla tillstånd till maltkrossning,
c) den vikt malt, han beräknar i medeltal skola komma alt krossas
för hvarje helgfritt dygn under den tid, för hvilken anmälan göres,
samt
d) det ombud, som i hans frånvaro skall företräda honom inför
kontrolltjänsteman;
hvarjemte, därest bryggeriet ej står under tillsyn af kontrollör,
då anmälan göres, vid densamma skall fogas intyg af vederbörande
öfverkontrollör, att anordningarna inom bryggeriet icke strida mot denna
förordnings eller ordningsstadgans föreskrifter.
2. Samtidigt med denna anmälan skall tillverkaren hos Kungl.
Maj:ts befallningshafvande aflämna ränterikvittens å inbetald skatt föl¬
en månad, eller, om han begär anstånd med skattens erläggande, hos
Kungl. Maj:ts befallningshafvande ställa säkerhet för det högsta belopp,
hvartill skatten efter den uppgifna medelafverkningen för sex månader
kan komma att uppgå, dock alltid för minst ettusen kronor.
3. Ingifves behörig ränterikvittens, eller varder säkerheten, där
sådan ställes, af Kungl. Maj:ts befallningshafvande godkänd, och finnes
eljest ej hinder för rörelsens utöfvande, meddele Kungl. Maj:ts befall¬
ningshafvande tillståndsbevis för maltkrossnings företagande och till¬
verkning af maltdrycker utaf det malt, som på grund af tillstånds-
beviset krossas.
4. Har under någon kalendermånad vikten af det krossade maltet
i medeltal för hvarje helgfritt dygn uppgått till mer än en femtedel
utöfver hvad i anmälan uppgifvits, skall tillverkare, som åtnjuter an¬
stånd med skattens erläggande, såvida hans tillståndsbevis varit gällande
för mera än hälften af ifrågavarande månad, inom fjorton dagar efter
månadens slut ställa säkerhet för den skatt, som svarar mot den till¬
17
Motioner i Andra Kammaren, N:o 178.
ökade medelafverkningen för sex månader, vid äfventyr att tillstånds-
beviset, i hvad det innefattar rätt till maltkrossning, återkallas.
5. När anmälan afser kortare tid än sex månader, varde säker¬
heten därefter jämkad; dock skall säkerhet ställas för minst etthundra¬
sextiosju kronor.
6. Förfaller den ställda säkerheten, utan att tillverkaren dess¬
förinnan ställt ny, af Kungl. Majrts befallningshafvande godkänd säker¬
het, skall tillståndsbeviset, i hvad det innefattar rätt till maltkrossning,
återkallas.
14 §.
Har bryggeri genom olyckshändelse så väsentligen skadats, att
tillverkningen måste upphöra, eller vill tillverkare af annan anledning
afsluta maltkrossningen tidigare, än i tillståndsbeviset är utsatt, skall
han skriftligen anmäla sådant för kontrollören, i senare fallet minst tre
dagar före den, å hvilken sista maltkrossningen är afsedd att äga rum;
och åligger det kontrollören att härom lämna tillverkaren bevis samt
ofördröjligen underrätta Kungl. Maj:ts befallningshafvande och öfver-
kontrollören. När sådan anmälan skett, må maltkrossning ej utan nytt
tillståndsbevis äga rum efter den tid, då enligt anmälan densamma
skolat afslutas.
15 §.
Om maltkrossning ej företages inom fem dygn efter det, då enligt
tillståndsbevis densamma må taga sin början, eller afbrytes utan sådan
anmälan, som i 14 § omförmäles, och icke ånyo företages inom fem
dygn, det oräknadt, hvarunder afbrottet skedde, åligger det tillverkaren
att för hela den tid, maltkrossning sålunda icke ägt rum, till Kungl.
Majrts befallningshafvande inbetala det på bryggeriet belöpande kon-
trollörsarfvodet, hvilket Kungl. Majrts befallningshafvande eljest låter
hos honom utmäta.
Kap. III. Om kontrollen vid bryggerier.
16 §.
1. Tillverkare skall, innan anmälan för bryggeri första gången
göres, låta i två exemplar upprätta och till öfverkontrollören öfverlämna
Bill. till liiksd. Prof. 1903. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 70 Häft. 3
18
Motioner i Andra Kammaren, N:o 178.
fullständig planritning och beskrifning öfver bryggeriet och samtliga
därtill hörande lägenheter med tydligt angifvande af hvars och ens
ändamål. Ett exemplar af ritning och beskrifning förvaras vid bryg¬
geriet och det andra insändes af öfverkontrollören till kontroll- och
j u s teringsby r ån.
2. När i anseende till vidtagna förändringar inom bryggeri chefen
för kontroll och justeringsbyrån anser ritningen öfver detsamma icke
vidare användbar, åligger det tillverkaren att anskaffa ny ritning och
beskrifning, äfvenledes i två exemplar.
17 §•
1. Byggnader, lägenheter, bryggredskap eller jäskar, som icke
blifvit upptagna i den uti 16 § omnämnda beskrifning, eller som där
upptagits, men sedermera ändrats, må icke vid tillverkning af malt¬
drycker användas utan att hafva blifvit af öfverkontrollören skriftligen
godkända.
2. Ej må maltkross eller själfregistrerande våg ändras eller ny
sådan redskap i bryggeri insättas, innan öfverkontrollören skriftligen
gifvit sitt samtycke till åtgärden.
18 §.
1. Tillverkare är skyldig att på egen bekostnad anskaffa och i
behörigt skick underhålla i 4 § omförmälda maltkross och själf¬
registrerande väg.
2. Kan den med vågen förbundna maltkrossen af någon anled¬
ning ej användas, skall kontrollören närvara vid maltets krossning.
3. Utom förenämnda maltkross må icke i bryggeri eller till¬
hörande lägenheter finnas någon till krossning af malt användbar red¬
skap, med mindre den ställes under kronans lås eller försegling.
19 §.
Omältad spannmål må icke inom bryggeri finnas annorstädes än
i de förvaringsrum, hvilka i beskrifningen öfver bryggeriet uppgifvas
såsom för sådan spannmål afsedda.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 178.
19
20 §.
Okrossadt malt må icke finnas inom de lägenheter, där mäskkar
och vörtpanna äro uppställda.
Ej må på en gång krossas större mängd torkadt malt, än som
erfordras till näst påföljande brygd; rostadt och brändt malt må där¬
emot krossas till större mängd under villkor, att hvad däraf ej begagnas
vid näst påföljande brygd förvaras under lås.
Krossadt malt må ej införas i bryggeri eller tillhörande lägen¬
heter och ej heller därifrån utföras.
I bryggeri eller tillhörande lägenheter må icke finnas stärkelse,
socker, sackarin eller annat, som kan vid tillverkning af maltdryck
användas i stället för malt, där ej för visst bryggeri Kungl. Maj:t med-
gifver, att under föreskrifna villkor socker må i lagerkällaren användas
såsom tillsats till porter.
21 §.
; ,1 '• . , r • ; , .>! i t : ,. f; .J t; • . } . T • J f ♦ 1 ! *
1 bryggeri skall på tillverkarens ansvar och med användande af
blanketter, som kontroll- och justeringsbyTån låter tillhandahålla, i
enlighet med ordningsstadgans föreskrifter föras en bryggjoumal, hvilken
i bryggeriet städse skall vara för kontrolltjänsteman tillgänglig.
22 §.
Justerad våg med justerade vikter, annan redskap och det arbets¬
biträde som fordras för direkt uppvägning af malt och uppmätning åt
kärl med flera kontrollåtgärder, äfvensom malt lör justering af den
sj älfregistr er ande vågen ställe tillverkare utan ersättning till kontroll¬
tjänstemans förfogande.
23 §.
Från bryggeri må svagdricka, därest det ej af köpare af hämtas i
öppna kärl, endast utlämnas på kärl, å hvilka såväl bryggeriets namn
som ordet »svagdricka» äro innebränna; och må inga andra maltdrycker
utlämnas på sålunda stämplade kärl.
20
Motioner i Andra Kammaren, N:o 178.
24 §.
Kontrolltjänsteman skall, när helst han det fordrar, äga tillträde
till de lägenheter i bryggeri, där maltkross, mäskkar, vörtpanna och
kylredskap äro uppställda. Därjämte skola bryggeriets öfriga lägen¬
heter, som äro upptagna i den uti 16 § omnämnda beskrifning, vara
för kontrolltjänsteman tillgängliga mellan klockan sex förmiddagen och
klockan sju eftermiddagen så ock å annan tid, när arbete inom bryggeriet
pågår,
25 §.
1. Kontrollör erhåller under tjänstgöringstiden af staten dag-
arfvode med tre kronor för tillsyn å ett bryggeri och med en krona
för hvarje ytterligare bryggeri, öfver hvilket han har tillsyn.
2. Där å landsbygden lokala eller andra förhållanden sådant
kräfva, må Kungl. Maj:ts befallningshafvande, efter öfverkontrollörens
hörande, antingen förhöja kontrollörs dagarfvode med högst två kronor
utöfver det i 1 mom. bestämda belopp för tillsyn å ett bryggeri eller
ock ålägga tillverkaren att vid bryggeriet tillhandahålla kontrollör kost
samt ett möbleradt, eldadt och städadt boningsrum; ägande i senare
fallet tillverkaren att af staten erhålla ersättning med två kronor om
dagen.
3. Kontrollör, som samtidigt utöfvar lillsyn vid brännvinsbränneri
åtnjute för tillsyn å hvarje bryggeri blott en krona om dagen.
4. Då kontrollör för fyra eller flera på hvarandra följande brygder
måste enligt de i denna förordning meddelade föreskrifter uppväga
maltet eller närvara vid dess krossning, ersätte tillverkaren honom där¬
för med två kronor för hvarje brygd utöfver de tre första.
Kap. IV. Om ansvar för öfverträdelse af förordningens föreskrifter.
26 §.
1. Den, som utan vare sig behörighet efter 1 § 2 eller 3 mom.
eller erhållet tillstånd tillverkar maltdryck, skall, där tillverkningen
skett i allenast ringa omfattning, straffas med böter från och med tio
till och med tvåhundra kronor.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 178.
21
2. Den, som bedrifver i 1 mom. omnämnd olaglig tillverkning-
yrkesmässigt eller eljest i större omfattning än i nämnda mom. afses,
straffes med böter från och med etthundra till och med tvåtusen kronor
eller med fängelse från och med en till och med sex månader samt
gälde skatt för det afverkade maltet, dock för minst ett tusen niohundra-,
femtio • kilogram. Därest omständigheterna gifva vid handen, att mera
malt än ett tusen niohundrafemtio kilogram afverkats, skall i saknad af
erforderlig utredning om antalet brygder och inmäskningens storlek
antagas, att för hvarje dygn af den tid, hvarunder den olagliga afverk-
ningen pågått, verkställts en brygd och att det därunder inmäskade
maltets mängd i krossadt tillstånd uppgått till hälften af mäskkars-
rymden samt att en hektoliter okrossadt malt väger femtiotvå kilogram.
27 §.
Skulle den, som på grund af medgifvande i 1 § 2 mom. för eget
behof tillverkat maltdryck, sälja något af hvad han sålunda tillverkat,
skall han, där han icke härigenom gjort, sig förfallen till ansvar enligt
gällande bestämmelser rörande försäljning af maltdrycker, bota från och
fem till och med tvåhundra kronor.
28 §.
Den, som i syfte att undandraga statsverket skatt,
använder ej medgifna råämnen eller malt, som icke blifvit i före-
skrifven ordning vägdt,
eller gör åverkan å själfregistrerande våg,
eller använder själfregistrerande väg, sedan skada å densamma
veterligen uppkommit,
eller olofligen bryter försegling eller öppnar eller borttager lås,
som kontroll tjänsteman åsatt, 3
eller eljest svikligen förfar,
straffes med böter från och med femhundra till och med femtusen
kronor eller dömes till fängelse från och med en månad till och med
ett år; dock må, där omständigheterna äro synnerligen försvårande,
dömas till straffarbete från och med två månader till och med två år.
Den sakfällde gälde ock den skatt, han undandragit statsverket.
29 §.
Den, som
utan tillstånd ändrar godkänd eller insätter ny maltkross eller våg,
22 Motioner i Andra Kammaren, N:o 178.
eller begagnar ändrad eller nyinsatt maltkross eller våg, som ännu
icke godkänts,
eller öfverlrädt föreskrift i 18 § 3 mom., 19 § eller 20 §,
eller underlåter att ordentligt föra den bryggjournal, som före-
skrifves i 21 §,
eller vägrar vederbörande kontrolltjänsteman tillgång till brygg¬
journalen eller till ritning eller beskrifning öfver bryggeriet,
eller underlåter att ställa sig till efterrättelse föreskrift i 23 §,
eller vägrar kontrolltjänsteman eller den, hvilken äger anställa
undersökning om förbrytelse mot denna förordning, tillträde till rum
eller byggnad, där undersökning må ske,
straffes, därest han icke är förfallen till ansvar enligt 28 §, med
böter från och med femtio till och med ettusen kronor.
Öfverträdes föreskrift i 18 § 3 mom., skall krossningsredskapen,
och öfverträdes 19 eller 20 §, skall olagligen upplagdt gods dömas
förbrutet, äfven om tillverkaren ej är ägare däraf.
30 §.
Uraktlåter tillverkare att ställa sig till efterrättelse något af hvad
i denna förordning eller gällande ordningsstadga föreskrifves eller de
föreskrifter i fråga om tillverkares åliggande, chefen för kontroll- och
justeringsbyrån eller vederbörande kontrolltjänsteman i enlighet med
denna förordning eller ordningsstadgan meddelar, straffes han, där ej
särskildt ansvar är bestämdt, med böter från och med tjugu till och
med tvåhundra kronor.
31 §.
Tillverkare ansvarar för förbrytelse, som med hans vetskap mot
denna förordning begås af hans hustru, husfolk eller i hans arbete an¬
tagen person, liksom vore förbrytelsen af honom själf begången. Be¬
gagnar tillverkare ombud vid rörelsens utöfvande, ansvare ombudet
jämte tillverkaren och lika med denne för sådan förbrytelse.
32 §.
Tillverkare, som åt kontrolltjänsteman, hvilken öfver hans bryggeri
utöfvar tillsyn, såsom gåfva något gifver eller erbjuder, böte från och
med tjugu till och med tvåhundra kronor. Kontrolltjänsteman, som
Motioner i Andra Kammaren, N:o 178. 28
gåfvan mottager, vare lika ansvar underkastad och miste därjämte be¬
fattningen.
33 §.
Den, som innehar eller innehaft befattning såsom kontrolltjänste¬
man, vare förbjudet att röja tillverkares yrkeshemlighet eller affärsför¬
hållanden. Gör han detta och framgår ej af omständigheterna, att han
om den hemlighet eller de affärsförhållanden erhållit kännedom å tid,
då han dylik befattning ej innehaft, straffes med böter från och med
femtio till och med ett tusen kronor. Sker det för att göra skada eller
begagnar han sig af berörda yrkeshemlighet eller affärsförhållanden till
egen eller annans fördel, då må till fängelse från och med en månad
till och med två år dömas.
Har i nu omförmälda hänseenden genom kontrolltjänstemans åt¬
görande skada uppkommit, vare han ock skyldig den till fullo godtgöra.
34 §.
Allmän åklagare äger att anställa undersökning om förbrytelse
mot denna förordning.
Den, som förrättar undersökning, bör för att tillgodonjuta det
skydd, honom därvid lagligen tillkommer vid förrättningen, på sig syn¬
bart bära påbjudet tjänstetecken eller, innan förrättningen företages,
uppvisa fullmakt eller förordnande. År förrättningsmannen i orten bo¬
ende eller eljest känd, vare han likväl frikallad från skyldigheten att
sålunda styrka sin behörighet.
Skulle undersökning anställas mellan klockan sju eftermiddagen
och klockan sex förmiddagen, men förbrytelse ej upptäckas, böte för¬
rättningsmannen från och med fem till och med femtio kronor, där han
ej haft giltig anledning till undersökningen.
35 §.
Allmän åklagare äger att i de fall, då krossningsredskap eller olag¬
ligen upplagdt gods jämlikt denna förordning äro att anse såsom för¬
brutna, därå verkställa beslag.
Beslag skall göras i två vittnens närvaro. Innehafvare af hvad i
beslag tages eller, i hans frånvaro, hans ombud på stället eller något
af hans husfolk skall tillsägas om beslaget.
24
Motioner i Andra Kammaren, N:o 178.
36 §.
Allmän åklagare åligger att åtala förbrytelse mot denna förordning.
Finner kontrolltjänsteman öfverträdelse begången, som bör föran¬
leda till åtal, anmäle han det för allmän åklagare.
37 §.
Böter, som enligt denna förordning ådömas, skola, om tillgång
till deras fulla gäldande brister, förvandlas enligt allmän strafflag.
38 §.
Då skatt jämte böter blifvit ådömd enligt denna förordning, må,
där tillgång saknas till skatten eller någon del däraf, böterna ej kunna
med penningar gäldas, utan skall den sakfällde i stället undergå mot¬
svarande förvandlingsstraff.
39 §.
Böter, som enligt denna förordning ådömas, äfvensom värdet af
redskap och gods, som ansetts förbrutna, tillfälle med en tredjedel
kronan och med två tredjedelar åklagaren. Finnes särskild angifvare,
tage han hälften af åklagarens andel. Sådan del tillkomme dock ej
angifvare, då angifvelsen skett af föräldrar mot barn, barn mot för¬
äldrar, makar eller syskon mot hvarandra, annan skyldeman mot den,
hos hvilken han njuter kost och underhåll, fosterbarn mot fosterföräldrar
eller tjänare mot husbondefolk under den tid, de äro i tjänsten.
Kap. V. Öfvergångsstadganden.
40 §.
Skulle vid bryggeri, som varit i gång inom tolf månader före
denna förordnings utfärdande, en eller flera af ofvan stadgade kontroll¬
föreskrifter icke kunna tillämpas, skall på Kungl. Maj:ts särskilda pröf¬
ning bero, huruvida det oaktadt tillverkning af maltdryck vid sådant
bryggeri får äga rum samt hvilka kontrollåtgärder för sådant fall skola
på tillverkarens bekostnad vidtagas.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 178.
25
41 §.
På Kungl. Maj:ts särskilda pröfning skall bero, huruvida och under
hvilka villkor för bryggeri, som varit i gång inom tolf månader före
denna förordnings utfärdande, skatt under de första fem tillverknings¬
åren må erläggas för mindre vikt malt än i 5 § sägs. Skulle tillverk¬
ning i bryggeriet ligga nere under helt tillverkniugsår eller maltafverk-
ningen under något tillverkningsår i medeltal uppgå till sextiofem kilo¬
gram för hvarje helgfritt dygn af den tid, under hvilken maltkrossning
där varit tillåten, vare denna § ej vidare å bryggeriet tillämplig.
Denna förordning träder i kraft den 1 oktobor 1903; dock att
för bryggeri, som är afsedt att under oktober månad 1903 vara i gång,
anmälan enligt 13 § skall göras minst trettio dagar, förr än i bryggeri
maltkrossning må under nämnda månad taga sin början.
Bih. till Kiksd. Prof. 1903.
1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 70 Käft.
4