Motioner i Andra Kammarm, N:o 174.
1
i
N:o 174.
Af herr 31. F. Nyström, i anledning af Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om försäkringsbolag
m. m.
I Kung! Maj:ts proposition n:o 33 a, med förslag till lag om för¬
säkringsbolag, finnes ingen bestämmelse, som ålägger lifförsäkringsbolagen
att på något sätt godtgöra försäkringstagare, som i följd af oförmåga att
fortsätta med premieinbetalningarna låta sina lifförsäkringar förfalla. Den
bestämmelse i § 5, som bandiar om påföljd för försummelse att erlägga
premie, lämnar bolagen frihet att förfara efter godtfinnande, och regel bär
ju varit, att de för försäkringar, som vissa år varit i kraft, lämna godt-
görelse i form af återköp, fribref och dylikt. Af de officiella redogörelserna
för lifförsäkringsverksambeten i riket vill det emellertid synas, som om
bolagen borde förpliktas att till försäkringstagare, som ej mäkta fortsätta
med premiebetalningarna, återställa vida större belopp än de nu göra. Huru
stora de s. k. »annullationsvinster» äro, som bolagen inhösta, framgår väl
ej af de officiella rapporterna, men att de ej måtte vara allför obetydliga
synes framgå däraf, att under år 1900 ett antal af 9,693 försäkringar,
representerande ett försäkringsbelopp af 20,571,517 kronor, upphörde af
andra orsaker än dödsfall och återköp, och att motsvarande siffror för år
1901 voro 11,543 försäkringar med ett försäkringsbelopp af 28,127,160
kronor. Under dessa två år upphörde således på ofvannämnda sätt ej
mindre än 21,236 försäkringar, representerande en försäkringssumma af
48,698,677 kronor, och det framgår ej af rapporterna, om något alls eller
huru mycket af de för dessa uppbörda försäkringar erlagda premier i någon
form kommit försäkringshafvarna till godo.
llih. till Itiksd. Prat. 1903. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band 68 Höft. (N:is 174—176). 1
2
Motioner i Andra Kammaren, Ko 174.
Om nu, såsom antagligt är, de flesta af dessa försäkringar ej varit
gällande fulla tre år, ock bolagen ej återköpa eller lämna fribref för så¬
dana, synas de allra flesta af de för dessa försäkringar erlagda premier
kafva gått in i bolagens kassor såsom annullationsvinster.
I den för tyska riket gällande nya försäkringslagen af år 1901 (inf.
i Eeicksgesetzblatt för 1902 under n:o 139) finnes ingen bestämmelse af
den art jag bär åsyftar; däremot är enligt Försäkringstidningen »Assurans»
för den 16 mars 1902 ett förslag till lag om försäkringsaftal under ut¬
arbetande i Tyskland, ock innehåller samma tidningsnummer en redogö¬
relse för innehållet af en promemoria, som »Föreningen af tyska lifför-
säkringsbolag» i anledning af den blifvande lagen tillställt riksregeringen.
I denna promemoria föreslår föreningen under rubriken »Försäkringens
annulering» följande bestämmelser:
1. Försäkringstagaren är skyldig att betala första årets premie, men
kar därefter rätt att när som helst bryta försäkringsaftalet.
2. Har en försäkring egt bestånd i minst 3 år, så kan försäkrings¬
tagaren, så vida det icke gäller en korttidsförsäkring, göra anspråk på
densammas återköpsvärde eller förändring till fribref.
3. Vid återköp skall försäkringstagaren erhålla minst sex tiondelar
af matematiska värdet; vid försäkringens förändring till fribref skall kela
matematiska värdet som engångspremie läggas till grund för beräkningen
af fribrefsbeloppet.
Af denna promemoria framgår, att de tyska lifförsäkringsbolagen er¬
känna det berättigade uti de fordringar, som i detta afseende framställts
från de försäkrades sida. Helt visst komma äfven lagstadgade bestäm¬
melser i detta syfte att gagna bolagen själfva.
Huruvida de af den tyska föreningen föreslagna bestämmelserna äro
tillräckliga för att trygga deras rätt, som i följd af fattigdom låta sina
försäkringar förfalla före utgången af det tredje året, skall jag ej yttra
mig om; utskottet skall möjligen kunna utfinna bestämmelser, som i detta
hänseende äro mer betryggande.
På grund af hvad jag sålunda anfört får jag vördsamt hemställa,
att Riksdagen måtte i Kungl. Maj:ts förslag till
lag om försäkringsbolag vidtaga de förändringar, som
af de häy* ofvan omnämnda förhållandena påkallas.
Stockholm den 21 mars 1903.
M. F. Nyström.