Motioner i Andra Kammaren, N:o 158.
1
N:o 158.
Af herr P. P. Waldenström in. fl., om skrifvelse till Konungen
angående förhud mot idskänkning af Öl å läger¬
platser m. m.
Frågan om utskänkningen af vin och maltdrycker å läger¬
platserna har vid de tre senaste riksdagarne, i anledning af motioner
inom bägge kamrarne, upprepade gånger varit föremål för pröfning.
År 1900 beslöt Andra Kammaren för sin del, i anledning af motioner,
väckta af herrar W. Styrlander, Joll. Sjöberg och J. W. Bengtsson
i Häradsköp, »att Riksdagen skulle hos Kungi. Maj:t anhålla, det
täcktes Kungl. Maj:t efter utredning taga under öfvervägande, huru¬
vida ej utskänkning å lägerplatser af vin och maltdrycker må kunna
varda förbjuden under sön- och helgdagar utom vid måltiderna åt
spisande gäster». Beslutet delgafs medkammaren och hänvisades
af denna till ett tillfälligt utskott, som af formella skäl afstyrkte
förslaget, och detta betänkande vann äfven Första Kammarens god¬
kännande. I sitt afstyrkande utlåtande förklarade emellertid Första
Kammarens utskott uttryckligen, att det »icke ett ögonblick varit
tveksamt om den stora vikten af att rättelse snarast möjligt åstad¬
kommes i de missförhållanden, som framkallat motionerna».
»Skall fosterlandsvännens förhoppning om svenska folkets villighet
att för sitt lands försvar åtaga sig en utsträckt värnplikt kunna vänta
snart förverkligande, måste», yttrade utskottet vidare, »folket vinna
den öfvertyg elsen, att de platser, dit dess söner samlas för att vinna
utbildning för detta syfte, äro omhägnade af sedlig tukt, och att intet
underlåtes af det, som kan göras för att skydda de unga mot frestelse
och fall.»
Vid 1901 års riksdag väcktes ånyo motioner i frågan af
herrar C. Jehander och C. Nordenfalk inom Första Kammaren samt
af herrar W. Styrlander, J. W. Bengtsson, Joll. Sjöberg och C.
Bill. till Riksd. Fiol. 1903. I Stind. S A/il. S Band. 59 Käft. (N:o 158.) 1
2
Motioner i Andra Kammaren, N:o 158.
Johansson inom Andra Kammaren. Längst af dessa motionärer
gick herr Nordenfalk, som föreslog, att Riksdagen skulle hos Kung!
Maj:t anhålla, »att Kung!. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huru¬
vida ej förbud lämpligen kunde varda stadgadt för utskänkning af
vin, Öl och porter inom lägerplatser, där värnpliktige undergå vapen¬
öfning, samt, om hinder för ett sådant stadgande ansåges möta,
vidtaga de åtgärder för inskränkning af denna utskänkning, som
kunde af förhållandena påkallas.»
Andra Kammaren beslöt för sin del, i anledning af herr
Styrlanders motion, »att Riksdagen skulle hos Kung! Maj:t anhålla,
det täcktes Kungl. Maj:t vidtaga den förändringen i kungl. förord¬
ningen angående försäljning af vin och maltdrycker m. m., att
rättighet till utskänkning af dylika drycker å lägerplatser icke måtte
kunna beviljas, om kommunalnämnd och kommunalstämma ogillat
framställningen», samt i anledning af öfriga inom kammaren i ämnet
väckta motioner, »att Riksdagen må i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t taga i öfvervägande, huruvida ej
å lägerplats, där värnpliktige undergå vapenöfning, under sön- och
helgdagar all utskänkning af vin och starkare maltdrycker än svag¬
dricka och därmed jämförliga drycker måtte kunna helt och hållet
förbjudas».
I det af Första Kammarens utskott afgifna utlåtandet (n:o 5)
häfdades den uppfattningen, att åt de kommunala myndigheterna
icke kunde tillerkännas någon »befogenhet att utöfva bestämmanderätt
öfver förhållanden rörande inom kommunen förlagda truppförband»;
denna befogenhet borde enligt utskottets mening odelad tillkomma
Konungens befallningshafvande jämte vederbörande militärchef. På
grund häraf borde herr Styr landers motion ej bifallas. De öfriga
motionerna fann utskottet däremot väl grundade.
»Utskottet anser — yttrade det — en tillfredsställande lösning af frågan om utskänkning
af starka drycker å de ställen, där den vapenföra ungdomen uppfostras till försvarare af landets
oberoende, vara i och för sig af synnerlig vikt och långt angelägnare än ordnandet af många
andra utaf de förhållanden, som sammanhänga med och måste tagas i öfvervägande vid ut¬
färdandet af en allmän utskänkningsförordning, samt att denna fråga därför förtjänar att nu
komma under allvarligt öfvervägande beroende af de åtgärder, till hvilka behandlingen af den
utaf Kungl. Maj:t tillsatta maltdryckskommittés utlåtande i dess helhet kan gifva anledning.
Det torde nämligen icke kunna bestridas, att, på sätt i hen- Jehanders motion blifvit antydt,
ölutskänkning på lägerplatserna icke är ägnad att bidraga till ordning och godt skick därstädes,
särskildt vid de tillfällen, då, såsom förhållandet är bland annat å sön- och helgdagar, folk
från kringliggande bygd strömmar till. Men icke nog därmed; hur viktig den yttre ordningens
sak än må vara, är angelägenheten att tillgodose densamma icke den enda synpunkt, som
härvid bör komma i betraktande. Det lider, enligt utskottets åsikt, intet tvifvel, att det är eu
lika allmänt utbredd som rättmätig önskan, att ingenting, som kan göras, bör underlåtas, för att
Motioner i Andra Kammaren, No 158.
3
landets manliga ungdom må, utöfver den förmåga af vapnens bruk, som under mötestiden förvärfvats,
äfven kunan därifrån hemföra vinsten af goda vanor i det enskilda lifvet och den moraliska styrka
att motstå frestelsen till förtärande af starka drycker, som en längre tids afhållsamhet från deras
bruk otvifvelaktigt skänker. I den ålder, under hvilken värnplikten fullgöres, bildas vanor och
mottagas intryck, ofta bestämmande för framtiden, och det kan ifrågasättas, huruvida ett
värdefullare stöd öfver hufvud skulle kunna lämnas nykterhetssträfvandena i vårt land, än det
de värnpliktige skulle gifva dem genom iakttagandet af sträng återhållsamhet under den tid,
de tillbragte på mötesplatsen. De skulle, genom den därunder vunna erfarenheten, att starka
drycker kunna äfven under ansträngning af kroppskrafterna med fördel undvaras, hafva för
framtiden gagnat sig sj kifva, på samma gång de gagnat landet i dess helhet genom makten
af sitt exempel.
Inom utskottet har, i anslutning till detta åskådningssätt, den frågan blifvit fram¬
ställd, huruvida i det hela taget det kunde anses påkalladt, att på platser för bibringandet af
undervisning åt ungdom anordna iskänkning af starka drycker, äfven sådana, hvilka, såsom
förhållandet är med Öl, väl kunna anses i någon män närande, men dock ofta leda till
dryckenskap och berusning; och hav i sammanhang härmed framhållits, att genom förändring
i så måtto af gällande bestämmelser uti ifrågavarande afseende, att iskänkning å lägerplats
af vin, Öl och porter förbjödes, skulle iskänkning af svagdricka därstädes blifva fri, utan
annan inskränkning än den, som betingades af de bestämmelser, hvilka i ordningens intresse
kunde finnas vara af nöden. Redan nu förekomme, enligt hvad kändt vore, å många ställen
försäljning i mindre kvantiteter af svagdricka dels med, dels utan vederbörande länsstyrelses
medgifvande, utan att hafva gifvit anledning till olägenheter, och sådana kunde desto mindre
befaras uppstå af rättighet ensamt till svagdricksutskänkning på lägerplats, som noggrann
uppsikt där kunde hållas och det borde ligga i befälhafvarens intresse att tillse, att alkohol¬
halten i drycken hölles så låg, att något tvifvel om dess egenskap af svagericka icke borde
kunna uppstå. Bedömandet vid domstol utaf ett tvistigt fall, om sådant någon gång förekomme,
syntes i öfrigt utan svårighet kunna ske med ledning af sakkunige mäns utlåtande, om den
afyttrade varan vore att hänföra till det ena eller andra slaget af maltdrycker enligt den upp¬
fattning, som i sådant afseende allmänt gör sig gällande.
Som utskottet fann de anförda skälen för önskvärdheten af att vin och starkare
maltdrycker icke hölles tillgängliga för öppen utskänkning å lägerplatserna vara befogade,
ansåg det, att Riksdagen borde »fästa Kung! Maj:ts uppmärksamhet på frågan uti underdånig
skrifvelse i det syfte motionerna afse, på det att densamma må komma att undergå den all¬
sidiga pröfning, som endast genom dess handläggning hos Kung! Maj:t kan vinnas.» Utskottets
hemställan erhöll på grund häraf följande lydelse: »att Riksdagen må i skrifvelse till Kung!
Maj:t anhålla, det täcktes Kung! Maj:t taga i öfvervägande, huruvida ej i marketenteri å läger¬
plats, där värnpliktige undergå vapenöfning, utskänkning af vin, Öl och porter, där den ej sker
i sammanhang med värdshusrörelse vid måltiderna till spisande gäster, må kunna undvaras
och därför böra förbjudas, samt, i händelse det skulle visa sig, att så ej kunde ske och hinder
för dylikt beslut mötte, huruvida ej utskänkningen å dessa platser af vin och maltdrycker
lämpligen må kunna inskränkas».
Detta betänkande föredrogs i Första Kammaren den 8 maj och
understöddes af flera talare samt erhöll i voteringen 50 röster mot
52, hvilka afgåfvos för afslag.
Emellertid kan det ej sägas, att frågan härigenom vid 1901
års riksdag alldeles förfallit. Den 2 juni 1901 beslöto nämligen
bägge kamrarne att i den skrifvelse till Konungen, hvari under¬
rättelse meddelades om Riksdagens beslut, angående antagande af
ny härordning, skulle såsom ett önskemål framhållas, att ut skänk -
ningen (tf rusdrycker inom kasernområden och på mötesplatser, så långt
möjligt vore, inskränktes.
Vid 1902 års riksdag togs frågan åter upp genom motioner
4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 158.
af herrar J. W. Bengtsson, C. Johansson, J. J. Byström och L. G.
Broomé, af hvilka de bägge förstnämnda hemställde, att Riksdagen
måtte besluta i enlighet med det yrkande i frågan, som vid 1901
års riksdag bifallits af Andra Kammaren samt vid voteringen inom
Första Kammaren den 8 maj erhållit 50 röster af 102, medan
däremot de bägge senare motionärerna yrkade, att Riksdagen skulle
hos Kung! Maj:t anhålla om bestämdt förbud mot all utskänkning
eller försäljning af vin och starkare maltdrycker å lägerplatserna.
Med detta förbud skulle, enligt hvad i motionärernas motivering
uttryckligen angifves, äfven afses försäljning af Öl åt spisande gäster.
»Som bekant», yttrade de härom, »ingår det icke i kronans kost¬
hållning åt beväringen. Många bland dessa värnpliktige äro ej från
hemmen vana vid ölförbrukning. Det vore därför synnerligen
önskvärd!, att sådana anordningar vidtoges vid våra lägerplatser,
att den ungdom, som där skall öfvas, ej med lagens tillåtelse komme
att få smak för de starkare maltdryckerna.»
Det tillfälliga utskott inom Andra Kammaren, som behandlade
ifrågavarande motioner, uttalade sin sympati för herrar Byströms
och Broomés förslag, men fann det likväl för tillfället vara lämp¬
ligast att ej gå längre än herrar Bengtssons och Johanssons motion
angifvit, d. v. s. till undanröjande af det slags utskänkning, som
enligt erfarenhetens vittnesbörd visat sig i stor utsträckning förleda
till berusning och dryckenskap, d. v. s. den som sker utom mål¬
tiderna. Skälet till denna utskottets åsikt angafs hufvudsakligen
vara förhoppningen att enighet mellan bägge kamrarne skulle kunna
ernås om ett på dylikt sätt begränsad! yrkande. Utskottet yttrade
för öfrigt, bland annat:
»Obestridligt är, att den nu rådande fria försäljningen af alla slags maltdrycker å
lägerplatserna innebär en synnerligen stor fara för vår ungdoms nykterhet och sedlighet. Icke
allenast med hänsyn till dessa utan i samband därmed äfven för främjande af ungdomens
duglighet såväl i vapenöfning som i andra medborgerliga värf skulle det vara i hög grad för¬
månligt, om ifrågavarande försäljning blefve förbjuden eller åtminstone starkt begränsad. I
betraktande af de maktmedel, som vederbörande befälhafvare äga till sitt förfogande, kan det
icke lida något tvifvel, att de inskränkande bestämmelser, som för ändamålet blefve erforderliga,
skulle utan större svårighet kunna på ett fullt effektivt sätt upprätthållas, hvilken förvissning
styrkes af den erfarenhet som vanns, då brännvinet år 1881 borttogs från lägerplatserna.
Saknaden af en lagstadgad alkoholgräns mellan starkare och svagare maltdrycker har härvidlag
ringa eller ingen betydelse, då öfvervakandet af ett marketenteri måste vara ojämförligt lättare
än öfvervakandet af hvarje annat försäljningsställe och det för öfrigt näppeligen lärer kunna
tänkas, att en marketenteriinnehafvare skulle genom underslef i detta hänseende våga trotsa
den befälhafvare, af hvilken hans rörelse är helt och hållet beroende.»
Andra Kammaren beslöt för sin del i anledning af utskottets
hemställan, »att Riksdagen skulle i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,
Motioner i Andra Kammaren, N:o 158.
5
det täcktes Kanyl. Maj:t taga i öfvervägande, huruvida ej i marketenteri
ä lägerplats, där värnpliktige undergå vapenöfning, itiskänkning af vin,
Öl och porter, där den ej sken i sammanhang med värdshusrörelse vid
måltider till spisande gäster, må kunna undvaras och därför höra för¬
bjudas, samt, i händelse det skulle visa sig, att så ej kunde ske, och
hinder för dylikt beslut mötte, huruvida ej utskänkningen å dessa platser
af vin och maltdrycker lämpligen må kunna inskränkas.»
»Det tillfälliga utskott, till hvilket Första Kammaren remitterade frågan, yttrade i
sitt betänkande att frågan sedan föregående årets riksdag så till vida kommit i ett annat läge,
som det kanske viktigaste af de då framhållna motskälen — nämligen att förtäringen af vin
och maltdrycker vid ett af regementsbefälhafvare öfvervakadt marketenteri ingalunda är för
de värnpliktign så farlig som vid de i lägerplatsens närhet befintliga utskänkningslokaler,
hvilka icke stå under mÖitärbefälhafvarens domvärjo — borde komma att till stor del förlora
sin betydelse, om Riksdagen i enlighet med Första Kammarens tillfälliga utskotts betänkande
tillika beslöte en hemställan till Kungl. Maj:t om en sådan inskränkning i vins och malt¬
dryckers försäljning vid kringföring, att den ej finge ske annorledes än inom hus till därstädes
boende eller å fartyg, och att äfven en sådan försäljning skulle göras beroende af Konungens
befallningshafvandes tillstånd. En i sådan riktning affattad författning i förening med ett
påbud i enlighet med nu föreliggande förslag till inskränkningen i utskänkningen af vin, Öl
och porter å lägerplatser syntes utskottet genom behörig samverkan mellan Konungens befall¬
ningshafvande och regementsbefälhafvare höra kunna medföra åsyftad verkan, och då en mängd
föräldrars samt målsmäns farhåga för marketenteriernas nuvarande frestelser för de värnpliktige,
om också kanske öfverdrifven, dock icke torde böra alldeles underskattas, hemställde utskottet,
att Första Kammaren måtte biträda Andra Kammarens beslut.»
Berörda hemställan bifölls af Första Kammaren utan votering,
och Riksdagen aflat följaktligen den 30 april 1902 skrifvelse till
Kungl. Maj:t, affattad i öfverensstämmelse med Andra Kammarens
beslut.
(ifver Riksdagens ifrågavarande framställning bär Kungl. Maj :t
infordrat yttranden från länsstyrelserna, de särskilda truppförbandens
chefer in. fl. myndigheter. Af länsstyrelserna ställde sig 9 jämte
öfverståthållareämbetet mer eller mindre afvisande mot krafvel! på
eu genomgripande reform åt* lägerutskänkningen, ehuru på sins¬
emellan mycket olika grunder. Sålunda åberopade ett par läns¬
styrelser svårigheten att utfärda och upprätthålla ett förbud af den
art Riksdagen ifrågasatt, så länge eu lagbestämd gräns mellan starkare
och svagare maltdrycker saknades. Andra länsstyrelser fäste sig
hufvudsakligen vid den fara för lönkrögeri, som ett förbud skulle
medföra. Andra äter grundade sitt, afstyrkande på uppgifven hänsyn
till önskningarna bland de värnpliktige själfva, för hvilka ölet i
många fall påstods spela rollen »nära nog af eu nödvändighets¬
vara». Eu länsstyrelse (Östergötlands län) förklarade sig till och
med tillägga ölutskänkningen å lägerplatserna »eu uppfostrande
betydelse». 15 länsstyrelser uttalade sig däremot för inskränkningar
6
Motioner i andra Kammaren, N:o 158.
i lägerutskänkningen, därvid en del förordade vissa försiktiga och
mindre ingripande åtgärder, medan andra åter bestämdt förordade
bifall till Riksdagens hemställan. Äfven bland truppbefälhafvarne
hafva yppats olika meningar i frågan, i det att visserligen flertalet
på hvarjehanda grunder ställt sig mer eller mindre afvisande mot
det af Riksdagen uttalade önskemålet, medan andra åter upptagit
detsamma med förståelse och sympati. Bland de senare märkas
särskild! genarallöjtnanten frih. C. Ericson samt öfversten K. Gr.
Bildt, hvilkas yttranden på ett, såsom det vill synas, uttömmande
och öfvertygande sätt gendrifva alla de invändningar, som från
militär synpunkt riktats mot ifrågavarande reform, och hvilkas
yttranden vi därför tillåta oss att i utdrag såsom bilagor vidfoga
denna motion.
Sedan Kungl. Maj:t sålunda inhämtat vederbörandes yttranden
öfver Riksdagens ifrågavarande framställning, har Kungl. Maj:t i
anledning däraf under detta år i kommando väg utfärdat följande
två förordningar:
»Kungl. Maj:t, som med anledning af dels Riksdagens skrifvelse
den 2 juni 1901 angående ny härordning m. in., så vidt i samma
skrifvelse framhållits såsom ett önskemål, att utskänkningen af rus¬
drycker inom kasernområden och mötesplatser, så långt möjligt vore,
inskränktes, dels Risdagens skrifvelse den 30 april 1902 angående
inskränkning af rätt till utskänkning å lägerplatser af vin och malt¬
drycker, efter vederbörande myndigheters hörande, genom nådigt
beslut af den 28 november 1902 förordnat, att handlingarna i ären¬
det skulle öfverlämnas till kungl. landtförsvarsdepartementets kom¬
mandoexpedition för utfärdande i kommandoväg af de bestämmelser
i frågan, som kunde i sådan ordning åvägabringas och vore för
ändamålet lämpliga, har befallt, att, förutom hvad i ifrågavarande
afseende finnes föreskrifvet i tjänstgöringsreglementet för armén,
följande skall lända till efterrättelse beträffande marketenterirörelsen,
i den mån nu gällande kontrakt angående försäljningen å marke-
tenterierna icke lägga hinder därför:
a) A de öfning splatser, som icke äro belägna i eller invid garni¬
sonsort: 1. Utskänkning af vin och porter får icke äga rum.
2. Öl får utskänkas blott vid tiderna för manskapets middags- och
aftonmåltider under en och en half timme hvardera gången, tiden
för måltiden däri inbegripen. Utskänkningen får ske endast till
förtäring på stället glas- eller muggvis åt personer tillhörande veder¬
Motioner i Andra Kammaren, N:o 158.
7
börligt regemente eller åt öfriga personer, li vilka besöka mötesplatsen
i offentligt uppdrag eller där hafva sysselsättning för regementets
räkning; 3. Andra personer än de, som omförmäles i nästföregående
punkt, få icke, under de tider Öl serveras, uppehålla sig i marke-
tenteriet; 4. Vederbörande chef äger å ena sidan att föreskrifva de
ytterligare inskränkningar beträffande ölutskänkningen, som af om¬
ständigheterna kunna påkallas, och å andra sidan att på grund af
särskild anledning undantagsvis meddela tillstånd till utskänkning
af Öl i vidsträcktare mån, än ofvan angifvits; 5. I marketenteri
skall städse finnas att tillgå såväl svagdricka som mjölk, kokadt
kaffe och läskedrycker, såsom vatten, saft o. s. v. Därstädes skola
äfven tillhandahållas smörgåsar, kaffebröd in. m. dylikt, som af
manskapet röner mera allmän efterfrågan; 6. Kontrakt angående
marketenterirörelse får upprättas blott för ett år i sänder.
b) Inom 'kasernområden belägna i eller invid garnisonsort.
7. Jämväl inom ifrågavarande områden skola ofvanstående bestäm¬
melser tillämpas, dock hvad beträffande i punkterna 2 och 3 stadgade
inskränkningar endast i den mån vederbörande chef med hänsyn
till utskänkningens af spritdrycker ordnande inom garnisonsorten,
särskilt i kasernområdets närhet, finner sådant tillrådligt och af
omständigheterna påkalladt.
I sammanhang härmed har Kungl. Maj:t befallt, att samtliga
regementschefer skola, efter hvarje kalenderårs utgång, i tjänsteväg
till chefen för kungl. landtförsvarsdepartementet aflämna redogörelse
för marketenteriväsendets ordnande vid vederbörliga regementen
under det sistförflutna året samt för de åtgärder för nykterhetens
befrämjande, som härmed stå i samband, äfvensom för de resultat,
som härigenom vunnits; skolande vederböi’ande arméfördelnings-
ehefer (militärbefälhafvaren på Gottland) vid öfverlämnandet af dessa
redogörelser afgifva de yttranden och förslag, till hvilka desamma
kunna gifva anledning».
»Kungl. Maj:t har i nåder befallt, att följande bestämmelser
angående utskänkningen vid marketenterirörelsen å fiottans och kust¬
artilleriets förläggningsorter skola i den män nu gällande kontrakt
angående försäljningen å marketenterierna icke lägga hinder i vägen
därför, länder till efterrättelse.
1. Utskänkning af vin och porter får icke äga rum.
2. Utskänkning får ske endast till förtäring på stället samt,
där så ske kan, glas- eller muggvis åt personer tillhörande veder¬
8
Motioner i Andra Kammaren, No 158.
börande kår, regemente och fort eller åt öfriga personer, Indika
besöka det etablissement eller fort, där marketenteri finnes och
skola fullgöra offentligt uppdrag, eller hafva sysselsättning för kårens,
regementets eller fortets räkning.
3. Förutom marketenteripersonalen få icke andra personer
än de, som omförmäles å nästföregående punkt, under de tider Öl
serveras uppehålla sig i marketenteri^.
4. Vederbörande chef äger att föreskrifva de ytterligare
inskränkningar beträffande ölutskänkningen, hvilka af omständig¬
heterna påkallas, såsom inskränkning af densamma, till vissa tider
på dagen o. s. v.
5. I marketenteri skall städse finnas att tillgå såväl svag¬
dricka som mjölk, kokadt kaffe och läskedrycker såsom vatten, saft
o. s. v. Därstädes skola äfven tillhandahållas smörgåsar, kaffebröd
in. in. dylikt, som af manskapet röner mera allmän efterfrågan.
(i. Kontrakt angående marketenterirörelse får upprättas blott
för ett år i sänder.
1 sammanhang härmed har Kung], Maj:t i nåder befallt, att
vederbörande stationsbefälliafvare och chefen för kustartilleriet skola
efter hvarje kalenderårs utgång i tjänsteväg till chefen för kungl.
sjöförsvarsdepartementet aflämna redogörelse för marketenteri väsen¬
dets ordnande vid vederbörliga stationer och regementen under det
sistförfluten året samt för de åtgärder för nykterhetens befrämjande,
som härmed stå i samband äfvensom för de resultat, som härigenom
vunnits; skolande vederbörande chefer vid öfverlämuandet af dessa
redogörelser afgifva de yttranden och förslag, till hvilka desamma
kunna gifva anledning».
De inskränkningar, som sålunda vidtagits i den å lägerplatser
samt flottans förläggningsorter förekommande utskänkningen af vin
och starkare maltdrycker, kunna emellertid enligt vårt förmenande
ingalunda anses tillräckliga. Ja, de uppfylla icke ens det mycket
blygsamma önskemål, som Riksdagen satt i främsta rummet i sin
förut berörda skrifvelse till Kungl. Maj:t den 30 april 1902, eller
att utskänkningen af ifrågavarande drycker, där den ej sker i samman¬
hang med värdshusrörelse vid måltider till spisande gäster måtte för¬
bjudas. Visserligen må det med tacksamhet erkännas, att ifråga¬
varande förordningar, så till vida tillmötesgått Riksdagens önskan
att för ifrågavarande platser utfärdats totalt förbud mot ntskänk-
Motioner i Andra Kammaren, N:o 158.
9
ning af vin och porter. Men dels torde dessa bägge drycker i
allmänhet icke vara föremål för större konsumtion af de värnpliktige,
och dels neutraliseras verkan af berörda förbud genom den vid¬
sträckta frihet, som fortfarande lämnas åt ölutskänkningen. Denna
utskänkning får fortfarande försiggå såväl å sön- och helgdagar som
å hvardagar, såväl vid måltiderna, som utom desamma. Föreskriften
att ölutskänkningen å lägerplatserna skall vara inskränkt till tiderna
för manskapets middags- och aftonmåltider under en och en half
timme hvardera gången, tiden för måltiden däri inbegripen, torde
visserligen i någon mån verka minska denna utskänkning, men
innebär ej blott ett fortsatt tolererande af åtskilliga bevärings-
ynglingars ovana att mellan måltiderna ymnigt förtära Öl såsom
läskedryck, utan äfven ett sanktionerande af den ständiga frestelse
som en dylik rörelse innebär för de ynglingar, som ej från sina
hem medföra en dylik ovana. Då nämligen de värnpliktige i regel
icke intaga sina måltider i marketenterierna, utan i de lokaler, där
kronans kost tillhandahålles dem, blir marketenteriernas ölutskänk-
ning i regel icke en utskänkning af Öl till måltider, utan en ut¬
skänkning af Öl såsom läskedryck mellan målen. Föreskriften att
utskänkningen skall ske glas- eller muggvis innebär endast en
modernisering eller germanisering af öldrickandet, men torde äga
försvinnande liten betydelse, såsom inskränkning betraktad. Bestäm¬
melserna att utskänkningen endast får ske till förtäring på stället
åt personer, tillhörande vederbörlig kår, regemente eller fort, eller
åt öfriga personer, hvilka besöka mötesplatsen i offentligt uppdrag
eller där hafva sysselsättning för regementets räkning, äfvensom att
i marketenteri städse skall finnas att tillgå såväl svagdricka som
mjölk, kokadt kaffe in. m. innebära äfven förbättringar af de nu¬
varande förhållandena, men räcka icke till att öfverskyla eller upp¬
väga förordningarnas brister. För öfrigt kan det med skäl befaras,
att ölkonsumtionen, som med ett strängt genomförande af förord¬
ningarnas förbud borde åtminstone i någon mån inskränkas, kommer
att på de flesta öfning splatser fortgå ungefär på samma sätt som hittills,
tack vare den åt vederbörande chefer medgifna rätt att »undantagsvis»
meddela tillstånd till utskänkning af Öl i vidsträcktare mån än förord¬
ningarna såsom regel tillåta. Det spelrum, Kungi. Maj:t sålunda
upplåtit åt godttycket, kan enligt vårt förmenande blifva synnerligen
farligt. Åtskilliga truppförbandschefer lefva nämligen ännu i den
liih. till RM. Prot. 1903. 1 Smil. 2 Afd. 2 Band. 59 Haft. 2
10 Motioner i Andra Kammaren, N:o 158.
föreställningen att ölet är en nödvändighetsvara för de värnpliktige,
ja en del kanske rent af, i likhet med Konungens befallningshafvande
i Östergötlands län, hänföra ölutskänkningen till åtgärderna för de
värnpliktiges höjande i moraliskt afseende. Vid sådant förhållande
är det att befara, att på eu del platser undantagen blifva regel och
regeln undantag.
De brister, vi sålunda vid granskning af Kungl. Maj:ts ifråga¬
varande förordningar trott oss finna i desamma, hafva föranledt oss
att ännu en gång påkalla Riksdagens uppmärksamhet för denna
fråga. Vi föreställa oss, att Riksdagen vid en jämförelse mellan å
ena sidan dess kraftiga uttalanden till förmån för ett verkligt skydd
för den värnpliktiga ungdomen gent emot ölutskänkningens frestelser,
och å andra sidan de åtgärder som Kungl. Maj:t i anledning häraf
vidtagit, skall finna fog för en underdånig framställning att Kungl.
Maj:t täcktes taga denna viktiga fråga under förnyad ompröfning.
Vi hafva så mycket mer funnit oss manade att framlägga förslag i
dylikt syfte, som det under den senaste tiden visat sig, att krafvet
på ölets borttagande från öfningsplatserna uppbäres af en vidt ut¬
bredd och kraftigt framträdande folkmening. Denna har i främsta
rummet visat sig bland den del af svenska folket, som bättre än
andra äger erfarenhet af de faror och det fördärf, som ölutskänk¬
ningen medför, nämligen bland vår armés menige man. Sålunda
petitionerade redan för några år sedan 80 procent af stammanskapet
vid Helsinge regemente om ölförsäljningens borttagande från rege¬
mentets öfningsplats. För något öfver ett år sedan framställde alla
konstaplar vid Norrlands artilleriregemente hos sin chef samma
anhållan, hvilken också bifölls. Vid samma tid cirkulerade bland
Jönköpings regementes menige petitionslistor i samma syfte, å hvilka
inom ett kompani 72 procent, inom ett annat 81 procent och inom
ett tredje 95 procent af stammanskapet uttalade sig för fullständigt
afskaffande af ölutskänkningen å lägerplatsen.
Under fjolåret hafva uttalanden i samma riktning afgifvits
af majoriteten af manskapet inom alla skvadi’onerna vid Lifgardet
till häst äfvensom af omkring 1,850 stamsoldater och värnpliktige
tillhörande Första och Andra lifgrenadiärregementena. Då petitio¬
nerna från de bägge sistnämnda regementena i klar och kortfattad
form sammanfattar det önskemål hvarom här är fråga, tillåta vi
oss här nedan meddela deras lydelse:
Motioner i Andra Kammaren, N:o 158. 11
»Till Chefen för Kungl. Första Ufgrenadiärregementet.
Undertecknade anhålla härmed vördsamt att få framföra våra
bekymmer med afseende på utskänkningen af vin och rusgifvande
maltdrycker å lägerplatsen Malmslätt.
Öfverallt i vårt land pågår för närvarande en allvarlig rörelse
i syfte att från lägerplatserna aflägsna de rusgifvande dryckerna.
Äfven vi vilja då inför herr Öfversten uttala våra önskningar och
vördsamt bedja om medverkan, att äfven vår öfningsplats måtte
varda befriad från rusdryckernas farliga frestelser. Vi framställa
denna vår innerliga och, såsom vi förmena, behjärtansvärda önskan
hufvudsakligen af följande skäl:
l:o) Vi känna intet behof af rusdrycker, men deras befint¬
lighet i marketenterierna är en ständig frestelse, och enligt vårt
förmenande måste dessa drycker, som innehålla det farliga giftet
alkohol, vara olämpliga att släcka törsten med. Visserligen är det
en sanning att vi höra motstå en farlig frestelse, men sådana finnas
många för oss, och vi bedja därför vördsamt, att, då marketenterierna
äro afsedda för vårt bästa, de frestelser, som kunna borttagas, också
blifva det.
2: o) Ölets befintlighet och lätta åtkomst här på platsen blir
för dem, som begagna det, en betydande ekonomisk förlust; icke
blott den lilla aflöningen utan därjämte också beaktansvärda belopp
utgifvas för Öl.
3: o) Vunnen erfarenhet från sommarens möte intygar skadan
äfven af det måttliga begagnandet, och att våra kamrater i ledet
under kortare och längre fältmarscher kunna reda sig bättre utan
rusdrycker än med sådana.
4: o) Öfvervägande flertalet af bestraffningar härstädes måste
skrifvas på rusdryckernas konto».
Rörelsen har spridt sig äfven till kretsar, som eljes bruka
hålla sig fjärran från dylika opinionsyttringar. Sålunda har exem¬
pelvis de bägge lifgrenadiärregementenas nyssnämnda petition erhållit
ett kraftigt stöd af prästerskapet, i det att 222 af Linköpings stifts
prästmän, med biskopen och domprosten i spetsen, funnit sig af
sin ställning såsom församlingslärare manade att i en särskild peti¬
tion till Konungen frambära sin oro öfver den allvarsamma fara,
som ölutskänkningen å lägerplatserna innebär för vårt folks framtid,
samt att anhålla att denna utskänkning måtte varda genom effektivt
12
Motioner i Andra Kammaren, Ko 158.
förbud af skaffad. 220 offentliga opinionsmöten, representerande
inemot 34,000 deltagare, hafva uttalat sig för verksamma inskränk¬
ningar af ifrågavarande iskänkning, och 112 möten, representerande
inemot 20,000 deltagare hafva yrkat på dess fullständiga bort¬
tagande. Till alla de nykterhetssällskap, som förut yttrat sig i sist¬
nämnda syfte, har i dessa dagar sällat sig Sveriges kvinnliga freds¬
förening, som uttalat sig på följande sätt:
»Sveriges kvinnliga fredsförening, samlad till möte den 25
februari 1903, uttalar sin lifliga anslutning till den folkmening
angående förbud mot ölutskänkning å lägerplatserna, som rundt
hela vårt land tagit sig imponerande uttryck. Till de dryga offer
af penningar, tid och arbetskraft, som genom den nya härordningen
pålagts vårt folk, får — enligt föreningens mening — icke läggas
det ännu större offret af en sänkt moralisk nivå hos den värn¬
pliktiga ungdomen. Det är därför den svenska allmänhetens —
och icke minst de svenska mödrarnas — rätt att fordra de mest
betryggande åtgärder mot sådana vådliga följder af kasernlifvet,
som det är möjligt att afvärja.
Att utskänkningen å lägerplatserna innebär eu verklig fara
för utbredning af dryckenskapslasten, bekräftas såväl af erfarenheten
från vårt eget land som ock genom en af Sveriges kvinnliga freds¬
förening år 1901 verkställd undersökning rörande kasernlifvets
verkningar i andra länder, hvilken enligt samstämmande uttalanden
gifver vid handen, att alkoholfaran är en af militärtjänstens allvar¬
ligaste skuggsidor.
I förvissning att ett folks moraliska kraft också är dess
starkaste försvarskraft, vill föreningen därför ge uttryck åt sin
önskan, att den massmotion angående förbud mot ölutskänkning å
lägerplatserna, som af Riksdagens nykterhetsgrupp vid innevarande
riksdag frambäres, måtte af Riksdagens ledamöter bifallas».
Slutligen tillåta vi oss hänvisa till bilagda redogörelse för de
uttalanden i frågan, som afgifvits af inemot ett tusen tvåhundra
kommunalstämmor i riket. Det allmänna och lifliga intresse för
ett lägerutskänkningsförbud, som gifvit sig tillkänna i dessa upp¬
repade opinionsyttringar bland folk af skilda samhällsklasser och
skilda politiska åskådningar, och de tungt vägande skäl, som åbe¬
ropats till stöd för den begärda reformen, skäl som aldrig blifvit
och näppeligen kunna blifva vederlagda, göra, att man i detta fall
är berättigad att tala om ett moget reformkraf.
Motioner i Andra Kammaren, No 158.
På grund häraf tillåta vi oss vördsamt hemställa,
13
att Riksdagen måtte besluta att hos Kungl.
Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes meddela
förbud mot all iskänkning af Öl å de lägerplatser
och förläggningsorter, å hvilka värnpliktige under¬
gå vapenöfning.
i v\,i,.\ v. f ■
10 mars 1903.
Stockholm den
P. Waldenström.
G. Jansson.
A. Hansson '
i Solberga.
C. J. Hammarström.
G. O. V. Lindgren.
A. P. Gustafsson.
C. Wallentin.
L. Glest. Broomé.
P. Hörnsten.
Öl. Olsson
i See.
S. H. Kvarnzelius.
Julius Centenvall.
Oswald Emthén.
O. G. Erikson.
Folke Andersson.
Karl Hultkrants.
Gullbrand Elowson.
Oskär Eklund.
E. Nilsson.
Johan Forssell.
J. Persson.
Jakob Pettersson.
Nils Nilsson,
Skärhus.
G. Lindgren
i Islingby.
Joh. Sjöberg.
C. J. Öberg.
Karl Ludv. Johansson.
A. Sterner.
E. G. Åkerlind. E.
Alfred Ohlson.
Joh. Nydal.
Johan Ericsson.
M. Sundström.
W. Styrlander.
Ivan Svensson.
Carl Jansson.
i Edsbäcken.
C. J. Berggren.
Henrik Hedlund.
Oskär Nyländer.
And. Olsson.
i Mårdäng.
Smeds Lars Olsson.
L. J. Jansson
i Djursätra.
\ A \.
r
■/'j\u $ I \
A. F. Broström.
Ernst Beckman.
Oskar Berg.
Johan Ström.
A. Johansson.
Ad. Wiklund.
A. Thylander.
O. W. Wavrinsky.
It. Ekholm.
Joh. Er. Nordin.
Henne Öhngren.
J. Johansson.
J. E. Granlund.
J. G. Forsberg.
G. M. Sandin.
M. Matsson.
Gast. Odqvist.
J. Johanson.
Albin Ahlstrand.
Viktor Larsson.
Ollas A. Ericsson.
14
Motioner i Andra Kammaren, N:o 158.
Ml
F. W. Thorsson. Robert Johansson.
David Holmgren.
Johan Olofsson.
O. Andersson.
J. M. Johansson
i Mellbyn.
Fr. Pettersson.
J. E. Ericsson.
Ahlberga.
C. Wallis.
Carl Bandqvist.
Victor Moll.
Carl Carlson Bonde.
Knut Almqvist.
E. Räf.
E. O. Magnusson.
Carl H. Buren.
J. P. Persson.
Sam. Söderberg.
J. Bromée.
Pehr Svensson.
C. J. F. Ljunggren.
N. Boström.
A. Reuterskiöld.
A. P. Risberg.
W. Lundin.
Carl Lindhagen.
Fridtjuv Berg.
J. G. Hazén.
J. A. Jonsson
i Hökhult.
Axel E. Lindvall.
Carl Gustafsson.
Carl
Karl Karlsson,
Mo.
J. P. Jansson.
H. E. Collvin.
Joll. Larsson.
Paul Hellström.
S. J. Enander.
Harald Hjäme,
Magnus Höjer.
S. Natt och Dag.
M. F. Nyström.
Gösta Tamm.
C. A. Danielsson.
Gustaf W. Roos.
F. Barnekow.
G. O. Wallenberg.
Persson.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 158.
16
Bil. A.
Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Landtförsvars¬
departementet.
I skrifvelse af den 18 sistlidne februari har herr statsrådet,
påvisande, att Riksdagen i sin skrifvelse den 2 juni 1901 fram¬
hållit såsom ett önskemål, att utskänkning af rusdrycker inom
kasernområden och å mötesplatser, så långt möjligt är, inskränkes,
anmodat mig att, efter vederbörande truppförbandschefers hörande,
inkomma med förslag till de bestämmelser, hvilka jag till vinnande
af berörda mål kan finna erforderliga och att härvid särskildt borde
beaktas, huruvida möjligen vid något truppförband kontrakt blifvit
ingånget om rätt till utskänkning af vissa drycker under längre eller
kortare tid framåt.
»Samtliga truppchefer samt chefen för volontärskolan hafva
till mig afgifvit yttrande i denna fråga. Dessa yttranden innebära
farhågor, att lönkrögeri skall uppstå i närheten af respektive för¬
läggningsorter och såsom en följd däraf svårigheter framkallas att
inom truppförbanden upprätthålla önskvärd ordning. Om man åter
frånser dessa farhågor, gifva dessa yttranden uttryck för olika åskåd¬
ningar angående lämpligheten af att åtkomsten af Öl ytterligare för¬
svåras och om tanken att låta vin, Öl och porter helt och hållet
utgå från marketenterierna. Endast en truppchef uttalar bestämdt
önskvärdheten af att dessa drycker ju förr desto hellre borttagas
och han har ock från den 1 innevarande april borttagit desamma
från truppförbandets marketenteri.
Angående förbindelser, till följd af ingångna kontrakt, hafva
följande upplysningar af cheferna gifvits.
lfi
Motioner i Andra Kammaren, N:o 158.
Efter denna redogörelse för de meddelanden och åsikter, som
från truppförbandscheferna ingått, får jag för egen del uttala den
åsikt, att jag anser vara lämpligast, att utskänkning af vin, Öl och
porter i arméns marketenterier upphör ju förr desto hellre. Jag-
hyser inga allvarliga farhågor för lönkrögeri. Dylika krogar komma
naturligen att uppstå, men de skola snarast nog själfdö, då tillträdet
till desamma förbjudes, och, om så erfordras, särskild post för¬
hindrar tillträde till desamma. På sådant sätt tillintetgjordes på
kort tid de lönkrogar, som uppstodo kring mötesplatserna, när för
omkring 15 år sedan brännvinet borttogs från arméns marketente¬
rier. I Göteborg såväl som på Karlsborg, där det finnes utskänk-
ningsställen i kasernernas närhet, skall nog ölets borttagande från
marketenterierna leda till, att många af manskapet oftare än förut
söka sig till dessa ställen, och tillfällen, då manskap öfverlastar sig
utom kasernområdet, skall oftare än hittills förekomma. Emellertid
om än detta förhållande, att öfverlastade militärer oftare komma att
offentligen synas, kan ur flere synpunkter vara ledsamt, så skall dock
nykterheten ingalunda förlora utan tvärtom vinna härpå. Dylikt
offentligt uppträdande i öfverlastadt tillstånd skall leda till stränga
straff för de felande och på det unga manskap, hvaraf armén
till hufvudsaklig del kommer att vara sammansatt, skola sannolikt
de stränga straffen icke förfela att göra af sedd verkan. Hvad man
alldeles säkert härmed vinner, är att fylleriet inom kasernerna blir
slut; det lider icke tvifvel, att i närvarande stund dylikt fylleri
förekommer ganska mycket, hvilket förhållande emellertid oftast icke
kommer ens till befälets kännedom, då naturligen den under sådant
förhållande öfverlastade i all stillhet omhändertages af kamrater.
Största betydelsen af att ölet borttages ur marketenterierna består
dock däruti, att därmed aflägsnas den ständiga frestelse, som nu
finnes att begagna detta retelse- och njutningsmedel. Den stora
mängden af den ungdom, som nu skall in under fanorna, har icke
vana att dagligen förtära Öl, och det är då minst sagdt olämpligt,
att dylik vana skall bibringas densamma under den tid, den är
inkallad för utbildning till fosterlandets försvar. Det kan nämligen
icke lida något tvifvel, att, så långt den unge värnpliktige har pen¬
gar att tillgå, så nedläggas dessa till hufvudsaklig del i marketente¬
ri och då förträdevis på Öl i glada vänners och kamraters lag.
På detta sätt skall den värnpliktige, när han lämnar armén, på
grand af vanans makt hafva kommit därhän, att hans kropp har
17
Motioner i Andra Kammaren, N:o 158.
ett verkligt behof af att dagligen få ett visst kvantum sprit, bär i
form af Öl. Behagliga, icke rusgifvande läskedrycker finnas nu af
många slag, så att man ingalunda, medelst indragande af Öl, verkar
störande för ett gladt och vänskapligt kamratlif.
Emellertid vore önskvärdt, att det för den garnisonerade
armén vore en rättighet, som icke behöfde begränsas, att i marke-
tenterierna och för egen personal tillhandahålla sådana drycker af
olika slag, som icke räknas till de rusgifvande, såsom kaffe, thé,
choklad, dricka af olika slag, kolsyrade vatten samt andra icke sprit-
haltiga läskedrycker.
Likaledes skulle det vara önskvärdt att det för den garniso¬
nerade armén vore tillåtet att i marketenterierna och för egen per¬
sonal tillhandahålla en del varor och förnödenheter af olika slag,
såsom skrifmaterialer, tobak, tvål, hängslen, kängsnören, knappar
m. m., som ingå så att säga, i truppens dagliga behof. Härmed
skulle många besök utom kasernområdet förebyggas, och huru
oskyldiga dylika besök än må vara i och för sig, skola de dock
mången gång vara inledare i frestelser, för hvilka de unga männen
annars icke blifvit utsatta. Dylika artiklar ingå i den förteckning,
där densamma är med vederbörlig omtänksamhet uppgjord, å varor,
som vid mobilisering skola finnas att tillgå i truppförbandens marke¬
tenteri och en erfarenhet om truppens vanligaste behof kunde på
så sätt vinnas redan under fred. Om vidare marketenterierna icke
utarrenderades utan sköttes af regementena själfva och en kommis¬
sion, sammansatt i nära öfverensstämmelse med den marketenterikom-
mission, som i fält skall handhafva härmed förenade angelägenheter,
så skulle den likhet mellan freds- och fältförhållanden, som härmed
vinnes, helt visst gifva mången erfarenhet, som skulle vara till gagn
vid mobilisering, utan att anordningarnas lämplighet för fredsför-
hållandena däraf skulle lida.
Med anledning af det nu anförda får jag vördsamt föreslå:
att i arméns marketenteri iskänkning af vin, Öl och porter
förbjudes,
att, utan särskildt medgifvande af Kungl. Maj:ts befallnings¬
hafvande, i den garnisonerade arméns marketenteri får tillhanda¬
hållas personal, tillhörande eget truppförband: kaffe, thé, choklad,
kolsyrade vatten, dricka m. fl. icke rusgifvande drycker och mat¬
varor, samt utan hinder af § 10 i kungl. förordningen af den 24
HiU. till Rikt)//. Prut. moll. 1 Sami. 2 Af,t. 2 Band. r>9 Haft.
18
Motioner i Andra Kammaren, No 158:
oktober 1885: tobak, jämte andra artiklar och förnödenheter af olika
slag, som ingå i truppens dagliga behof,
att vid garnisonerade truppförband marketenteriväsendet
ordnas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad för armén på
fält till fot är föreskrifvet,
att civila personer icke äga tillträde till marketenteri, utan
för hvarje särskildt fall af officer eller underofficer vid kompaniet
lämnadt medgifvande,
att föreskrift snarast möjligt gifves om att kontrakt angående
marketenterirörelse icke får upprättas eller förnyas för längre tid
framåt än innevarande års utgång.»
Skof de den 2 maj 1902.
Carl Ericson,
arméfördelningschef.
C. Gast. Örbom.
Bil. B.
»Då jag i skrifvelse af den 2 maj 1902, n:o 776, till statsrådet
och chefen för kungl. landtförsvarsdepartementet afgifvit infordradt
yttrande med anledning af Riksdagens skrifvelse angående inskränk¬
ning af ölutskäukning inom kasernområden och å mötesplatser af
den 2 juni 1901, torde jag ej fullständigare kunna afgifva det under¬
dåniga utlåtande, som nu affordrats mig, än med att hänvisa till
nämnda min skrifvelse till chefen för landtförsvarsdepartementet,
hvadan densamma i afskrift här bifogas.
»Att såsom i Riksdagens skrifvelse af den 30 sistlidne april
ifrågasättes, fortfarande tillåta iskänkning af vin, Öl och porter
till spisande gäster måste jag bestämdt afstyrka. Dels är det endast
ett fåtal af manskapet, som intaga sina måltider särskildt och icke
äta kronans mat, och i de gemensamma matsalarna eller mathal¬
larna bör naturligen icke öldrickning ifrågakomma, när ej sådant
kan bestås alla; dels skulle det göra bestämmelser i detalj nödvän¬
diga om förtäring af Öl till måltid vore tillåtet i marketenterier.»
Ty hvad är måltid? En smörgås eller lagad mat? Huru
mycket Öl får serveras till en portion lagad mat? o. s. v. Härtill
kommer, att det helt visst hos manskapet skulle väcka förargelse
att veta, det Öl visserligen funnes, men icke finge serveras, utan i
Motioner i Andra Kammaren, Ko 158.
19
enlighet med en mängd småaktiga bestämmelser. Därjämte vore
det militäriskt orätt, ty inom armén, vid hvilken straff för öfver¬
trädelse!’ alltid blifva jämförelsevis stränga, måste man ännu mera
än*[utom armén, söka undanröja allt som kan inbjuda till öfver¬
trädelse.
Sköfde den 28 maj 1902.
Underdånigst
Carl Ericson,
arméfördelningschef.
C. Glist. Örbom.
Bil. C.
Till Chefen för II Arméfördelningen.
Med åberopande af stabschefens vid II arméfördelningen
meddelande af den 25 sistlidne februari, n:o 161, får jag härmed
vördsamt afgifva yttrande i enlighet med herr statsrådets och
chefens för kungl. landtförsvarsdepartementet skrifvelse af den 18
februari 1902.
Det af Riksdagen uttalade önskemål, att utskänkningen af
rusdrycker inom militäretablissementen inskränkes, kan enligt min
förmening uppnås endast därigenom, att servering af Öl vid marke-
tenterierna upphör. Denna mening bar redan kommit till uttryck
genom vid ett regemente utfärdadt ölförbud, och allt flera regements¬
chefer torde komma att dela samma uppfattning. Sannolikt kommer
på denna väg ölserveringen vid marketenterierna inom armén att
småningom upphöra, vare sig allmänna bestämmelser därom varda
utfärdade eller icke. För min del har jag också haft för afsikt att
borttaga ölserveringen så snart det före min chefstid uppgjorda
och intill slutet af 1903 gällande marketenterikontrakt utgått.
Mot ölserveringen hafva många skäl anförts, af hvilka följande
torde vara de viktigaste.
Den nykomne rekryten är i de flesta fall ej van vid att för¬
tära Öl och saknar det sålunda ej, men lär sig det vid regementet
och sedan blir det en vana. Det ligger i marketentarens intresse
att uppdrifva ölförsäljningen och därför visa sig de gällande för¬
buden att lämna Öl till redan berusade och på kredit såsom alldeles
illusoriska. Ett bjudnings- och salningssystem utvecklar sig; det
20 Motioner i Andra Kammaren, N:o 158.
blir lättare att bjuda och locka till det närliggande marketenteri!
än till utom etablissementet belägna försäljningsställen. Slutligen
kunna, om oordningar uppstå inom regementets marketenteri, dessa
få en mycket stor och för disciplin och ordning vådlig omfattning.
Ehuru vid Smålands husarregemente dessa olägenheter ännu så
länge gjort sig mindre märkbara och oordningar ej ägt rum, anser
jag dock dessa allmänna skäl hafva fullgiltighet.
Mot ölserveringens borttagande ha likaledes flere skäl anförts,
i första rummet faran för lönkrogar och för förtärande af spirituösa
inom kasernrummen. Att lönkrogar kunna uppstå i etablissementets
närhet är väl möjligt, liksom att en och annan där kan berusa sig,
men sådant måste dock bli undantag. Spirituösa torde väl äfven
nu någon gång införas och förtäras i smyg, men detta blir också
framdeles nog ett undantag. Enahanda skäl anfördes äfven mot
brännvinets borttagande 1881, men hafva ej visat sig hålla streck.
Samma förhållande gäller om ölet, som nu är det vanliga berusnings¬
medlet — liksom brännvinet för 20 år sedan — och Öl är vida
svårare att i tillräckliga kvantiteter insmuggla och gömma än brännvin.
Att det skulleo vara obilligt förbjuda ölservering kan jag för min
del ej finna. Åtminstone kan det ej anses obilligare än förbudet
af brännvin. Att för en ung man i den ålder, då han svårligen
ännu kan vara så van vid Öl, att detta för honom är ett behof,
försvåra åtkomsten af denna dryck, kan ej anses innebära någon
inskränkning i den personliga friheten, som under militärtjänster i
så många andra afseenden på ett vida kännbarare sätt minskas.
Att invänta lagfästandet af en s. k. alkoholgräns mellan Öl och
svagdricka anser jag obehöfligt. Ingen praktisk svårighet torde möta
att vid öfvervakandet af marketenteriet skilja mellan Öl och svag¬
dricka. Redan det för sistnämnda vara naturligtvis lägre taxepriset
aflägsnar faran för olofligt försäljande af Öl. Eu större svårighet
finnes nog uti förhindrandet af ölförsäljning från på öfningsplatsen
hållande ölutkörare. I afvaktan på en lagstiftning, som stäfjar
dessas ofog, torde man få nöja sig med utfärdande af förbud för
manskapet att uppehålla sig vid ölvagnar, såsom ock redan nu under
fälttjänstöfningar ofta måste ske.
För regementets vidkommande äro alltså icke några bestäm¬
melser af nöden för att åvägabringa ölets borttagande från marke¬
tenteriet, från och med 1904 års ingång. Visserligen anser jag det
vore särdeles önskligt, om det kunde ske förr, men jag har i följd
Motioner i Andra Kammaren, N:o 158.
21
af kontraktet, hvaraf afskrift bifogas, sett mig föranledd att årligen
lios Konungens befallningshafvande göra framställning om tillstånd
för marketentare!! till ölförsäljning. Skulle sådant emellertid vägras
eller från arméfördelningschefen utfärdas befallning om ölserveringens
upphäfvande, anser jag regementet icke kontraktsenligt förbundet
att utgifva ersättning härför till marketentare!!. Nässjö bryggeri¬
bolag torde ej liäller af billighetsskäl kunna fordra någon sådan
enär bolaget i följd af de allt större kommenderingarna på Ränneslätt
säkerligen haft vida större inkomst af sin rörelse än det vid kon¬
traktets afsilande kunnat beräkna. I detta fall torde det emellertid
bli nödigt att med statsmedel inlösa källaren, hvilken är för rege¬
mentets proviantera^ erforderlig och äfven behöflig för fortsatt
marketenterirörelse utan ölförsäljning. Regementet är nu själft ägare
af marketenterilokalen och alltid fullt själfständigt, så att det ej af
något ölbolag kan påtvingas ölförsäljning. Häri ligger emellertid
den största faran vid regementets blifvande förflyttning till ett nytt
etablissement. Tydligt är nämligen, att marketenterirörelse utan
ölförsäljning ej kan bära sig annat än i af kronan gratis upplåtna
lokaler. Därest vid uppförandet af nya etablissement lokaler ej
skulle afses för manskapsmarketenterier, så torde truppförbanden
såsom hittills bli tvungna att för längre tid medgifva rättighet till
försäljning åt ölbolag, som kunde finnas villiga att uppföra rnarke-
tenteribyggnader. En lokal, där manskapet kan få köpa kaffe,
smörgåsar o. d. bör ju kunna anses erforderlig, bestås den ej af
kronan, kan den anskaffas endast genom den fördärfliga ölserveringen.
Och får jag på grund häraf vördsamt anhålla om benäget understöd
i denna angelägenhet vid framtida handläggning af förläggnings-
frågan.
Likaledes får jag vördsamt anhålla om understöd för förverk¬
ligandet af eu länge närd önskan, hvars uppfyllande står i nära
sammanhang med minskning af ölförsäljningen, nämligen tillhanda¬
hållandet åt trupper af godt dricksvatten. Då nödiga statsmedel
för detta ändamål hittills ej varit tillgängliga, är tillgången på godt
dricksvatten å Ränneslätt, ehuru på senare år förbättrad, dock ännu
ej att anse såsom tillfredsställande.
Stockholm den 27 mars 1902.
K. G. Bildt,
regementschef.
Carl af Silleri.
22
Motioner i Andra Kammaren, N:o 158.
Bil. D.
Yttranden af omkring tolf hundra kommunalstämmor rörande
utskänkningen på lägerplatserna.
»Sveriges blåbandsförening gaf på hösten 1902 sin ordförande,
baron Joseph Hermelin, i uppdrag att i samråd med några andra
personer vända sig direkt till landets alla kommuner för att höra
dem i denna utskänkningsfråga. Så utsändes ett längre cirkulär
om saken, och, enligt den rapport, som härom afgifvits af Sveriges
blåbandsförenings sekreterare, hafva kommunernas svar utfallit
sålunda.
Först är det omkring 1,150 kommunalstämmor, som i ären¬
det uttalat sig på följande sätt:
»Kommunalstämman, som behandlat den af Riksdagen inför
Kungl. Maj:t framställda frågan om åtgärders vidtagande i syfte att
förbjuda eller i betydande grad inskränka utskänkningen af Öl, por¬
ter och vin på lägerplatserna, får härmed, i betraktande af den
stora betydelse denna fråga har för den värnpliktiga ungdomens
fostran såväl till sedliga och nyktra medborgare som ock till dugliga
fosterlandsförsvarare, uttala såsom vår mening, att all iskänkning eller
försäljning af vin och starkare maltdrycker bör vara förbjuden på
samtliga lägerplatser.»
De kommuner, som sålunda uttalat sig, äro:
Adelsö, Alanäs, Adelöf, Agnetorp, Ala, Ale-Sköfde, Alfta,
Algutsrum, Algutstorp, Allmundsryd, Almunge, Alsen, Alster, Al-
tuna, Alunda, Amnehärad, Ångarn, Angelstad, Angerdshestra, Anund-
sjö, Arbrå, Arby, Arjepluog, Arnäs, Arnö, Arvidsjaur, Asa, Asby,
Asige, Ask, Askeby, Asker, Askersunds landsförsamling, Askersunds
stadsfullmäktige, Askeryd, Asklanda, Asmundstorp, Aspås, Aspö,
Aspö-Hasslö, Atlingbo, Attmar, Axberg, Balingsta, Balkåkra, Bal-
tock, Bangsjö, Bara, Barfva, Barkeryd, Barnarp, Bellefors, Bellö,
Berfendal, Berga, Berghem, Bergjum, Berg, Bergsjö, Bettna, Bing-
sjö, Bjershög, Bjurbäck, Bjurtjärn, Bjuråker, Bjälbo, Björketorp,
Björkvik, Björna, Björnekulla, Blacksta, Blidö, Blomskog, Blå vik,
Boda, Boda, Bodesjö, Boge, Bogen, Bollebygd, Bollnäs, Bolmsö,
Bolstad, Bondstoi'p, Boo, Borgstena, Borgunda, Borgvik, Borlänge,
Motioner i Andra Kammaren, N:o 158.
23
Bondby, Bosarp, Botilsäter, Bottnaryd, Brattfors, Breared, Breda-
ryd, Bredestad, Bungetofta, Brissmened Bro, Bro, Bro och Lossa,
Broby, Brunflo, Brunn, Brunnhem, Brålanda, Bråttensby-Landa,
Bräcke, Brämhult, Brönnestad, Brännkyrka, Bunge, Burseryd, Bur¬
träsk, Buttle, By, By, Byske, Bäckaby, Bäcke, Bälaryd, Bälinge
(Södermanland), Bälinge (Uppsala län), Bärbo, Bäreberg, Böda, Böja,
Böne, Börje, Bomma, Borstig, Dagsberg, Dal, Dalarö, Dalby, Dal¬
by, Dalköpinge, Dals-Ed, Dalskog, Dalstorp, Dannäs, Degeberga, Dill¬
näs, Dimbo, Djupvik, Djursdala, Djura kapell, Djurröd, Djurö, Drot-
hem, Dunkel*, Döderhult, Dörby, Edestad, Ed (Värmland), Edefors,
Edsberg, Edsbro, Edshult, Edsele, Edsleskog, Edsvära, Edåsa, Eftra,
Eggvena, Ejsta, Ekeby, Ekeby, Ekebyborna, Eker, Ekshärad, Elds-
berga, Elfros, Elfsbacka, Elfsby, Elgarås, Elgå, Elleholm, Emåslöf,
Engsö, Enköping, Enslöf, Enåker, Enånger, Eriksberg, Eriksberg,
Erska, Eskilsäter, Eslöf, Esphult, Essunga, Estemark, Estuna, Etel-
hem, Fagerhult, Falkenberg, Falköpings västra landsförsamling, Få¬
lunge, Farhult, Farstorp, Fastärna, Fernsjö, Fifvelstad, Figeholm,
Finja, Fjerrestad, Flisby, Fliseryd, Flistad, Flistad, Floby,
Flöda, Fläckebo, Fogdö, Fogelfors, Follingbo, Forserum, Forshälla,
Forssa, Fredrika, Frillestad, Fristad, Frustuna, Fryeled, Frykerud,
Frändefors, Fröderyd, Frödinge, Fröjeslunda, Fröskog, Frösthult,
Frösve, Frösö, Frövi, Fullösa, Fägred, Färed, Färentuna, Färila,
Färlöf, Fölene, Föllinge, Förlösa, Gagnef, Gamla Uppsala, Gammal¬
kil, Gellersta, Gemm, Gestad, Getinge, Gideå, Gillberga, Gistad,
Glanshammar, Glanshammar, Glimåkra, Glamminge, Gnarp, Gnosjö,
Godegård, Grafva, Graninge, Gräfve. Grenna landsförsamling, Grinstad,
Grinneröd (Bohuslän), Grolanda, Grums, Grundsunda, Gryta, Grytnäs,
Gryt, Gryt (Östergötland), Gräsmark, Grönahög, Grötlingbo, Gualöf,
Gudhem, Gudmuntorp, Gullered, Gumlösa, Gunnarskog, Gunnilbo, Gu¬
stafs (Kopparbergs län), Gustaf Adolfs, Gårdeby, Gårdsby, Gåxsjö, Gälla-
ryd, Gällby, Gärdslösa, Gärdserum, Gödelöf, Görslöf, Götene,
Göteryd, Göteve, Habo, Haekås, Hackvad, Hafverö, Haga, Hagby,
Hagby, Hagebyliöga, Hagelberg, Hagshult, Hall, Hallen, Hammarby
(Södermanland), Hammar, Hammarlöf, Hammarö, Hamra (Gottland),
Hami*ånge, Hanaryd, Haparanda, Haraker, Harbo, Harestad, Harm¬
ånger, Hassela, Haurida, Hed, Heda, Hedemora landsförsamling,
Hedesunda, Hejde, Helgård, Helgum (Västernorrlands län), Hellesjö,
Hellestad (Östergötland), Hemmesdynge, Hemsö, Herrljunga, Herr-
åkra, Hidinge, Hillersjö, Himmeta, Hjo, Hjo landsförsamling,
24
Motioner i Andra Kammaren. N:o 1nR.
Hjärpås, Hof, Hof, Hofsta, Hufva, Holmby, Holmedal, Holmestad,
Holm, Holtsljunga, Hool, Horla, Hornborga, Ho tagen, Houf, Hubbo,
Hudene, Huggenäs, Hulared, Hultsjö, Humla, Hunestad, Husby-
Erlinghundra, Husby-Långhundra, Husby-Rekarne, Husby-Sjutolft,
Husie, Hvalinge, Hvalstad, Hvarf, Hvarf, Hvena, Hvitaby, Hylle-
lofta, Hyllie, Hyltinge, Håbv, Håk, H&kantorp, Hålanda, Hållnäs,
Hånger, Håsjö, Håtuna, Hägerstad, Häggdånger, Häggenås, Hägges-
led, Häggum, Härja, Härna, Hässjö, Hässna, Hästveda, Häglinge,
Högs, Högerud, Höganäs, Högby, Högsrum, Högstena, Höja, Hök-
hufvud, Hömb, Höreda, Hörja, Hörröd, Höör, Idenor, Indai, Indals-
Liden, Ingatorp, Istorp, Järnboås, Jersnäs, Jerstad, Jockmock, Jons-
berg, Jufsö, Junsele, Jäder, Jäla, Järnsjö, Järbo, Järeda, Järlåsa,
Jama, Jättendal, Kaga, Kalfs socken, Kalmar landsförsamling,
Karaby, Karlanda, Kareby, Karleby, Karlstads landsförsamling,
Karlstorp, Katrinenäs, Kastlösa, Kattarp, Kattunga, Katrinebergs
och Annefors kapell, Kelfvene, Kil, Kettilstad, Kilanda, Kinna,
Kinnared, Kinnaved, Kinne-Klefva, Kinne-Vedum, Kjestad, Klinte,
Kläckeberga, Klöfsjö, Knista, Knatte, Konga, Kopparbergs kommun,
Kinna, Knislinge, Kristdala, Kristvalla, Krokek, Kråkshult, Kräk-
linge, Kuddby, Kuba, Kidling,s-Sköfde, Kull torp, Rumla (Västman¬
land), Rumla (Örebro län), Rumla (Östergötland), Kungs-Husby,
Kungsäter, Kvinnestad, Kymbo, Kyrkoköpinge, Kyrkås, Kållerstad,
Känna, Käfsjö, Källerö, Källstad, Källunga, Källunge, Kärråkra,
Kärna, Kola, Köpehög, Köping, (Kalmar län), Köpings landsför¬
samling, Lagga, Lagmansrud, Laholms landsförsamling, Landa, Lang,
Lau, Lavad, Laxsjö, Lekeryd, Leksberg, Lekvattnet, Lekåsa, Leinn-
hult, Lena, Lena, Lerbäck, Lerdala, Lerum, Levide, Lilla Isie, Lilla
Mellösa, Lilla Slågarp, Lillherrdal, Liared, Lid, Lillhärad, Lillkyrka,
Lima, Linde, Linnerud, Listerby, Ljuders, Ljungarum, Ljungby,
Ljunghem, Ljung, Ljungsarp, Ljur, Ljushult, Ljusterö, Ljustorp,
Locknevi, Lotta, Loftahammar, Lofö, Lohärad, Lokrume, Ludgo
och Spelvik, Ludvika, Lummelunda, Lunda, Lundby, Lye, Lyrestad,
Långared, Långlöt, Långserud, Långhem, Långjum, Länna, Lärbro,
Lönnberga, Lönsås, Löth, Löth, Magra, Malexander, Malingsbo,
Malma, Malmbäck, Malmberget, Malung, Mangskog, Marby, Mar-
bäck, Marieby, Mariefred, Markaryd, Mattmar, Matteröd, Medelby,
Medåker, Mellby, (Skai-aborgs län), Millesvik, Misterhult, Mjellby,
Mjöbäck, Mjölby, Mo, Mofalla, Moheda, Molla, Mortorp, Mulserud,
Munkarp, Munktorp, Munsö, Myssjö, Mälina, Månsarp, Månstad,
Motioner i Andra Kammaren, N:o 158.
25
Mästerby, Moja, Möklinta, Mölltorp, Mönsterås landsförsamling,
Mörarp, Mörbylånga, Mörlunda, Mörrum, Mörsil, Neder-Luleå,
Neder-Kalix, Neder-Torneå, Nedre Ullerud, Nefvidshög, Nittorp,
Njurunda, Nora bergsförsamling, Nora, Norrala, Norderön, Nordingrå,
Norra Björke (Älfsborgs län), Norra Finnskoga, Norra Hestra,
Norra Fogelås, Norra Kyrketorp, Norra Ljung, Norra Råda,
Norra Börum, Norra Lundby, Norra Mellby, Norra Solberga, Norra
Svalöf, Norra Unnaryd, Norra Vi, Norra Åkarp, Norrala, Norra
Asarp, Norrbo, Norrby, Norrbärke, Norska skogsbygden, Norum
(Bohuslän), Nyhem, Ny-Jösse, Nykyrka, Nysund, Nysätra, Nämdö,
Näs, Näs (Skaraborgs län), Näs, Näsby, Näshulta, Näsinge, Nässjö,
Näskott, Näsum, Nätra ('Västernorrlands län), Nöbbeled, Nödinge,
Nössemark, Nöttja, Ockelbo, Od, Odensjö, Odensvi, Oderljunga,
Offerdal, Ofvanåker, Onsala, Onslunda, Oppeby, Orkesta, Ormes-
berga, Ornunga, Ore, Orsa, Oskar, Oskarshamn, Ottum, Oviken,
Pelarne, Perstorp, Pjetteryd, Qvarsebo, Raflunda, Ramdala, Ramnäs,
Ramsele, Ransberg, Ransäter, Rappestad, Rebbelberga, Refsund,
Refsund, Refvesjö, Refteled, Regna, Regnsjö, Remmene, Resele,
Rimbo, Ringamåla, Ringarum, Ringkarleby, Rinna, Ripsa, Risekats-
lösa, Risinge, Resmo, Roasjö, Rogberga, Högsta, Rolf storp, Roma,
Ronneby-Landa, Roslagsbro, Rudskoga, Rumskulla, Rydaholm, Ryss¬
by, Råby-Rekarne, Rådene, Rådmansö, Råggärd, Råneå, Rångedala,
Rämen, Rätan, Rättvik, Rödeby, Rök, Röke, Rölanda, Rönö, Röst¬
ånga, Röö, Salem, Sanct Olof, Sanseryd, Sandvik, Sanct Per, Sex-
drega, Seffle köping, Segerstad, Segerstad, Seglora, Sibbarp, Siden¬
sjö, Siene, Silbodal, Siljansnäs, Sillerud, Simlinge, Simtuna, Singö,
Själevad, Sjögerstad, Sjögestad, Sjötofta, Skanör, och Falsterbo,
Skepperstad, Skeby, Skeda, Skara lands-, Skederid, Skepparslöf,
Skerike, Skepplanda, Skirö, Skog, Skog, Skorped, Skredsvik, Skum-
meslöf, Skuttunge, Skållerud, Skända, Sköldinge, Skölfvene, Skäll-
vik, Skärstad, Sköllersta, Skön, Skörstorp, Slätthög, Slättåkra, Slöta,
Snaflunda, Solberga, Sollefteå, Sollentuna, Sollerö, Solna, försele,
Sparrsätra, Spjutstorp, Sproge, Stammared, St. Anna, Starrkärr,
Stenby Östergård, Stenberga, Stengårdshult, Stenhumla, Stenkista,
Stenkyrka, Stigsjö, Stigtomta, S:t Ilian, S:t Johannes, S:t Lars,
Stoby, o Stora Köpinge, Stora Luudby, Stora Mellby, Stora Tima,
Stora Aby, Strängnäs, Strängnäs landsförsamling, Strö, Ström, Styre¬
stad, Styrnäs, Stöde, Sundal-Ryr, Sundby, Sundre, Sund, Sundsjö,
Sundsvall, Storsjö, Sunne, Jämtland, Suntvik, Suntag, Surteby,
Bill. till Riksil. Prot. 1003. I Sami. 2 Afl. 2 Band. 50 Höft. 4
26
Motioner i Andra Kammaren, No 158.
Svanhals, Svanskog, Svartarp, Svedala, Svedvi, Svenarum, Sven-
neby, Svennevad, Svensköp, Svinnegarn, Svinstad, Svärdsjö, Sya,
Sånga (Västernorrland), Sånga (Stockholms län), Säfby, Säfsnäs,
Saf var, Sårna, Säter, Säters landsförsamling, Säters stad, Sättna,
Sätuna, Söderala, Söderbv-Karl, Söderbärke, Södra Finnskoga, Södra
Fogelås, Södra Hestra, Södra Kedum, Södra Kyrketorp, Södra
Lundby (Skaraborgs län), Södra Mellby, Södra Råda, Södra Solberga,
Södra Unnaryd, Södra Vi, Södra Vänga, Sölvesborgs landsförsam¬
ling, Sönnarslöf, Sörre, Söraby, Tannåker, Tarsled, Tegelsmora,
Tiarp, Tierp, Thorslunda, Tillberga, Tillinge, Timmersdala, Timrå,
Tingstad, Tingstäde, Tingsås, Timmelie, Timrå, Tirup, Tisselskog,
Tjellmo, Tjerby, Tjureda, Tjurkö, Tjärstad, Tjörnarp, Tofta, (Gott-
lands län), Tofteryd, Tolfte, Tolg, Torbjörntorp, Torhamn, Tore-
sund, Torpa, Torpa, Torpe, Torrlösa, Torrskog, Torskinge, Torskinge,
Torsåker, Torsåker, Torsåker, Torstuna, Torsång, Tortuna, Torö
kapell, Torstared, Transtrand, Tranås, Trehörna, Trehörningsjö,
Trelleborgs landsförsamling, Trollhättan, Trosa landsförsamling, Tre-
vattna, Tryde, Tryserum, Träne, Träslöf, Trönö, Tumberg, Tima,
Tima, Terringe, Tveta, T veta (Värmland), Tvärred, Tyngsjö kapell af
Malungs församling, Tysslinge, Tångeråsa, Tännäs och Ljusnedal,
Tännö, Tämta, Täby, Täfvelsås, Tärendö, Tärna, Tärna, Töcksmark,
Töftedal, Tölö, Töninge, Törnesfall, Törnevalla, Ufvered, Ugglum,
Ullasjö, Ullened, Ulrika, Undenäs (Skaraborgs län), Undersvik, Un¬
dersåker, Ununge, Upphärad, Uppåkra, Utvängstorp, Vada, Västra
Emtervik, Vagnhärad, Vall, Valla, Vallby, Vadda, Vallentuna,
Vallsjö, Valshult, Vallby, Valö, Vamlingbo, Vapnö, Vara, Värnhem,
Varnum, Varola, Vartofta, Vassända, Vassunda, Vaxholm, Vedby,
Vendel, Vermskog, Vernamo, Verum, Vesene, Väster Fernebo,
Västra Ryd, Vesterhejde, Vesterlanda, Västra Strö, Västra Tom-
marp, Vestrum, Veta, Vibyggerå, Västra Löfsta, Vidbo, Viken,
Vikens kapell, Viksta, Vikingstad, Viksjö, Villberga, Vilde, Vilske-
Klefva, Vinberg, Vinköl, Vinglöf, Vinnerstad, Vinslöf, Vireda,
Visby landsförsamling, Virserum, Visingsö, Visseltofta, Vistorp, Vist,
Wist, Visnum-Kil, Vittinge, Vittsjö, Voxtorp, Vrena, Vrigstad, Vrå-
Sönnarslöf, Vårdberg, Vårkumla, Vålinge, Våmhus, Vårdsberg, Vä,
Vänga, Vänersnäs, Värna, Värvik, Väsby, Västergarn, Västerljung,
Västra Alstad, Västra Harg, Vättlösa, Vätö, Ytterenhörnao, Ytterhogdal,
Ytterselö, Yxnerum, Å, Ådalsliden, Åh, Åhl, Åhus, Aland, Åmots
kapell, Åker, Jönköpings län, Åmål, Ånimskog, Ånsta, Årstad, År-
27
Motioner i Andra Kammaren, N:o 158.
o o o o o •« ..
smida, As, Asaka, Asarne, Asbo, Asbräcke, Alfkarleby, Äppelbo,
Ödeby, Ödenäs, Ödeshög, Öfre Ullerud, Öfvergran (Uppsala län),
öfraby, Öfverenhörna, Öfverhogdal, Öfverlännäs, Öfverluleå, Öfverum,
Öglunda, Öhr, Ökna, Ölme, Ölmstad, Ölsremma, Önnarp, Önum,
Öl*, Örby, Öreryd, örja, Örsås, Örtofta, Östad, Öster Fernebo,
Österhanninge, Öster Löfsta, österplana, Östertelje, Östhammar,
Östervallskog, Östervåla, Österåker, Östra Broby, Östra Emtervik,
Östra Eneby, Östra Fogelvik, Östra Frölunda, Östra Gemm, Östra
Ingelstad, Östra Ljungby, Östra Ryd, Östra Skrukeby, Östra
Stenby, Tollstad, Östra Tornarp, Östra Tunkem, Östra Yemmenhög,
Össeby-Garn.
För ett beslut i enlighet med Riksdagens skrifvelse, hvari
det beter:
»att Kung! Maj:t täcktes taga under öfvervägande, huruvida
ej i marketenteri å lägerplats, där den ej sker i sammanhang med
värdshusrörelse vid måltider till spisande gäster, må kunna undvikas
och därför förbjudas, samt i händelse det skulle visa sig, att så ej
kan ske, och hinder för dylikt beslut möter, huruvida ej utskänk-
ningen å dessa platser af vin och maltdrycker må kunna inskränkas»,
hafva stämmorna i följande 45 kommuner uttalat sig, nämligen:
Arvika, Angered, Botkyrka, Brandstad, Bäckebo, Eda, Eren-
tuna, Fellingsbro, Grössby, Hemse, Hult, Härad, Jättendal, Kårsta,
Loo, Loshult, Lungsund, Malma, Nettraby, Njutånger, Norra Ving,
Norrtelje, Norsjö, Redslared, Råby, Sibbarp, Skeppsås, Skepthammar,
Stakelund, Torp, Torsång, Torö, Tumba, Vallerstad, Västervik,
Yästerås, Vika, Våmb, Välluf, Alem, Åsele, Öfraby, Örebro, Österslöf,
Östra Ryd.
Däremot hafva en mängd kommunalstämmor ansett sig ej
behöriga att göra något uttalande uti ifrågavarande sak. Bland
dessa hafva följande 33 kommunalstämmoordförande insändt med¬
delande om denna sin eller stämmans uppfattning, nämligen:
Bergunda, Björskog, Dannemora, Eksjö, Else, Elfsered, Frö-
landa, Gerdslöf, Hede, Hernösand, Knästorp, Kroppa, Kågeröd, Larf,
Ljungby, Lomma, Motala, Multrå, Norra Skräflinge, Ofvansjö,
Ottorp, Ramsta, Rasbo, Saxtorp, Skogstibble, Skönberg, Sunnersberg,
Svinhult, Uppsala, Vänersborg, Värmdö, Ystad, Östra Ed.